Senaste kommentarerna i forumet

Ha haa, så skönt.
Ett kollektiv med kattant och godisrumpor...

Men TP,
må bra snart... viktigast.

Kära fru Ledsen! Kollektivet är inte glömt. Vi har bara varit lite upptagna med annat. Dompa flyttade till Italien, TP blev sjuk och Stigsdotter har fått en låt på hjärnan "Should I stay or should I go?" . Men var lugn, din kaftan ska nog komma till användning. (Vilken färg valde du förresten
?). Jag hoppas TP frisknar till snart, för han måste nog börja bygga om vi ska få tillräckligt med utrymme. Dompa håller på att bli någon slags kattant/cirkusdirektör så hans familj utökas hela tiden med diverse vinddrivna existenser. Men men, vi har hjärterum! (Skjärterum vete sjutton då både jag och Stigsdotter hamnat i snask-träsket sedan vi slutade med A. Jag vet inte hur du har det med choklad och salta fiskar?

Plower power på er!

Tänk vad nykterheten gör med oss, att bli sur/förbannad är sunt. Du är en riktigt ansvarstagande förälder som tänker på din nykterhet och dina barn.
När vi satt i soffan med vårat A var vi inte det. Kram på dig!

Nä samma gamla Dompa var inte riktigt rättvisande. Uppgraderad Dompa snarare. Och teatersällskapet har utökats med finsktalande rumlande aj-pair. En uppgradering även där. Det måtte vara en stor lägenhet du hyrt? Och vad blir det härnäst? Skäggiga damen? En knivkastare eller kanske en ormmänniska?
Jag tror faktiskt inte det är helt omöjligt att få tag i någon äldre au-pair. För några veckor sedan läste jag en artikel om en nybliven pensionär som jobbade som au-pair i Barcelona och stortrivdes med det. Du kan ju alltid annonsera efter finsktalande, helnyktert faktotum. Men se upp! Det kan bli något riktigt rivjärn med sisu som börjar styra upp dig också :-)

Visst känns det bra att vara nykter förälder! Det är så härligt att kunna ge den tryggheten. Jag minns ett annat tillfälle när min yngsta dotter frågade om jag kunde komma och hämta henne ifall festen hon var på skulle bli stökig. Det kändes bra att svara ja.

Ja och vad gäller exet tror jag att han är lite för glad i alkohol. Det var tillsammans med honom som jag lärde mig att
alkohol var ett måste i alla möjliga sammanhang. Men jag var ju snabb att haka på. Lika glad som han i att dricka. Så vi triggade varandra.

Pazzikapell och Arno låter ju inte så pjåkigt. Jag har svårt att toppa det. Men jag återkommer när jag är hemma. Är på kurs i huvudstaden den här veckan.

Kram från Nynykter

Börjar i vanlig ordning att jag skratta när jag läser om dina upptåg, du hamnar i de mest konstiga situationer.
Vem anställer en 23årig tjej, som man tar till Italien och inte tror det blir fest när hon är ledig? Tycker du är lite hård, ta du farmor till att passa alla barnen och barnflickan så blir det nog ordning på torpet :D Finns säkert en anledning till att barnflickor brukar vara ledig en dag i veckan och det brukar vara söndag.
Hoppas det ordnar sig för dig och att du hittar någon som du kan lita på//Kalla

För varje dag som går känns det som att jag kommer på fler saker som "är jag". Det kan vara allt från kläder och färger till böcker och mat. Låter kanske skumt men jag har svårt att förklara det.. Men det är en sådan skön känsla och kanske en dag kan jag tycka om mig själv på riktigt. Såg precis "Jonas löfte" på TV och det är en skrämmande bra dokumentär. Så mycket av det han säger är så sant och så hemskt. Det kändes som att han pratade om mig när han beskrev känslan av att A gjorde att han inte dömde och vår hård utan att A var kärlek för honom. Ett ställe där tankarna var stilla. Måste nog titta på det en gång till.

Ni är så kloka. Givetvis skall jag sluta slå på mig själv. Inte heller ska jag skälla på L...däremot avskeda henne. Jag vill inte ha alkohol i hemmet just nu. Även om det bara är i form av en bakfylla. Nu känner jag mig oerhört hycklande....men om detta hände efter en vecka? Trots samtal om A. Vad händer inte nästa månad?

Nääääe, nu blir det farmor (som trollet sa: gamla tanter är sega;-)) Sen får det bli ett rejält fruntimmer.

Lätt att skriva ner. Ok att genomföra...men innerst inne, med en gamla fylleDompa bara några månader bort: Vem fan är jag att fördöma L? Jag känner mig hycklande, falsk...yep. /R

Eller en hund till sina spyor. Jag bara återvänder till gamla tankar och repeterar dom. Magkänslan som all skriver om är viktig.

Se på mannen när han sover. Känn efter: Är detta den person jag vill vakna brevid resten av livet?

Om svaret är ja: Så kämpa med näbbar och klor. Om svaret är nej: Agera innan för många år har blivit till spillo, livet är så satikens kort.

Jo,jo...det är lätt att råda andra tänker du. Helt sant...när det gäller mitt eget liv har jag ju gjort ett tusentals felval. Men jag tror ändå på magkänslan. Älskar du gubben så slåss för han. Slå honom också om det behövs. Om inte...gå

Som vanligt....mycket snurr...lite substans. Men du fattar vad jag menar. Kram dufvan /R

Hej trollet och stort tack för din kommentar! Jag läste vad som händer i hjärnan när man druckit vissa mängder alkohol, vilket var mycket intressant - tack för tipset.
Jag hade tänkt tillämpa följande strategi för att klara av att inte överskrida min gräns men ändå kunna dricka som "normala" människor:

Jag dricker max 8 cl alkohol per timme
Jag dricka max 4 st. konjak eller annan starksprit per kväll.

Om jag går över gränsen en gång till => minska till 6 cl alkohol per timme och max. 3 st. konjak eller starksprit per kväll

Om jag går över gränsen två gånger till => minska till 4 cl alkohol per timme och max. 2 st konjak eller starksprit per kväll

Om jag går över gränsen tre gånger till => Sluta helt och hållet med alkohol.

Hur låter detta tycker ni?

Jag har som tanke att det allra skönaste skulle vara att kunna bli lite berusad och inte behöva vara rädd att det går över gränsen. Om jag kan hålla mig till dessa begränsningar så borde det välan lyckas?

Jag tycker själv att jag inte brukar få något större sug efter alkohol på fester i normala fall så om jag inte dricker så snabbt från början så borde det inte vara några problem, tror och hoppas jag. Suget kommer kanske om jag dricker snabbt från början med målet att bli full snabbt, vilket inte kommer att ske i framtiden, det är alldeles säkert.

Tack igen för kommentaren! Mvh, Petter

Tack för dina värmande ord! Du är en av dem, som puffar, tjatar och speglar, när man känner sig villrådig.
Att ge andra råd, är inte lätt, men när det kommer till en själv, så är det svårare..
Det är så himla lätt att börja slå på sig själv, eller att skylla ifrån sig..
Jag VET att min man MÅSTE inse sina problem själv! Just nu, verkar det som han använder en gammal beprövad flyktväg - "huka dig tills det har blåst över" ...
Nåväl, ska klura lite på hur jag får hål på den.. Naturligtvis, kommer han att försöka neka till att han tagit några extra öl.. Flaskorna har ju stått där tidigare.. hmm... (tror inte det!)
Det jag är orolig för, är om han börjar gömma dem på allvar eller om han går över till starksprit.(mindre förpackning - enklare att dölja)
Tar ett djupt andetag, så får vi se hur det blir när han kommer hem..
Känner mig ändå rätt lugn inuti.. Kanske för att JAG har betämt mig ;-)

Tack för dina fina svar på mina inlägg. Nu läser jag din egen historia och den är, ja tyvärr, inte unik. Fasen vad den ställer till med den här alkoholen! Nu har du både dig själv och din man sittande där i fällan.

Viktigt är att du tänker främst på dig själv tror jag. Du kan berätta för honom vad du ser och vad det gör med dig/honom men såklart måste han ju själv inse att han har problem. Att smussla är väl ändå ett tecken på att allt inte står rätt till!

Vad bra att du hittat hit, vi hjälper varandra! Här finns många kloka människor och jag tycker att det är till ett stort stöd att skriva och läsa här!

Väldigt många au pairer är 23 år och söta, det ligger liksom lite i tjänsten. 30-40-50-åriga, visserligen kanske fortfarande söta, men ändå, tjejer, jobbar inte som au pair. Man är ju inte oduglig och oansvarig bara för att man är ung, men hon borde veta bättre nu när du dessutom informerade om A. Jag hoppas det löser sig för dig, min vän.

Jag ska sluta stimma ;-) Vet inte varför detta kom upp just nu. Precis som du skriver så är det ju flyktvägar och det enda som betyder något är ju vad jag innerst inne vill och känner. Men det är ju också så att jag vet att den där rätta känslan för en annan person kan döljas av sådant som ligger i vägen och döljer: vardagen, alla känslor som dras upp när man inte kan kommuncera ordentligt osv.

Jag är rädd för att ta fel och göra oåterkalleliga misstag. Eller? Kanske jag inte kan ta fel om jag verkligen, på riktigt och med uppriktighet mot mig själv - känner efter? Älskar jag honom? Svaret på den frågan idag är: jag vet inte. Jag är rädd att man kan lura sig själv, eller missta sig. Men det kanske inte går, egentligen, om man låter bli att vara rädd för det sanna svaret därinne? Ja, du hör ju, jag fortsätter stimma ;-)

Om jag känner att det är så många saker jag skulle vilja förändra för att han skall "passa" så är jag ju fel ute eftersom det bara är sig själv man kan förändra inte någon annan.

Ja vad var det som gjorde att jag fastnade för honom? Han var glad och kul, drog igång saker. Precis vad jag behövde som då kände att jag inte var så kul och alltför lat, behövde någon som var lite min egen motsats. Han gjorde mig glad i magen. Nu är han inte sådan längre och jag blir sällan glad i magen när jag ser honom (även om det, trot eller ej, kan hända, någon av de få gånger jag ser honom le och skoja). Sedan kan jag fastna i väldigt destruktiva tankar som t.ex. att det kanske är mitt fel att han inte längre är sådan?

Ja, ni hör ju, det är inte konstigt att jag ville fly undan med vinets hjälp! Sedan sätter ju Hösttrollet fingret på något viktigt och det är ju det där gamla "man vet vad man har...". Är man en fegis så är det väl lätt att fastna där, i synnerhet som det är "dyrt" att skiljas, ekonomin blir ju inte bättre direkt (fast jag vet att det ju bara är en undanflykt, man anpassar alltid mun efter matsäck (vart kommer alla dessa gamla ordspråk ifrån?). Ja, ja, som man bäddar får man ligga...nä, man kan faktiskt bädda om!

...när vi ska välja boende osv så finns det hur mycket som helst som man kan gräla om så där måste vi verkligen kunna prata!

Jotack, precis så var det. Det kändes faktiskt fysiskt, som en kraft i magen, som kalla kårar, som ett slag i ansiktet. Som om tiden stannar av ett slag. Hade det inte varit en sådan obehaglig situation hade jag kunna studera fenomenet närmare. Är väl kanske sådant som händer i kroppen när man får en chock kanske.

Som han beskrev det själv där för flera år sedan den där stunden när jag ställde honom mot väggen och vi faktiskt kunde prata om det så bottnade det i frustration, stress, rädsla (minns jag inte om han nämnde, men det är ju såklart en del i det). Ett sätt att pysa, något eget, kanske en del ilska? Att det eskalerade och blev värre, "svårt att låta bli". För mig är det svårt att inse att man kan göra detta om man samtidigt inte trivs med det, känner skuld, skam, äckel. Då är det väl bara att sluta? Fast det tyckte jag ju å andra sidan om folk som drack också, alltså innan jag själv "trillade dit".

Å, jag vet varken ut eller in. Tror inte att det är så allvarligt längre. Vet inte om jag ids bry mig. Det är det jag ska ta reda på om ett par veckor :-)

Kommunikation är svårt och jag kan inte påstå att jag är världsbäst på det heller. Men jag känner i alla fall att jag har viljan! Sen att det blir fel ibland tycker jag att man kan bortse ifrån om man vet och litar på att det är i största välmening!

Jag tänker att vi måste lära oss att kommunicera bättre, oavsett. Vi har ju barn tillsammans så även om vi skiljs åt så blir vi inte av med varandra!

Ja jag har väl lite av den där uppfattningen som jag ju har förstått egentligen inte stämmer, nämligen den att män väl borde vara mer eller mindre på och redo hela tiden. Då blir det så konstigt när männen inte vill - "vad är det för fel på mig!!" tänker man då!

Ja, jag är faktiskt ganska bra jag! Fast, det är ju han också. Faktiskt, på många sätt (bara inte på de områden som jag gnölar om nu). Därför är det så konstigt att man inte får det att fungera. Men det är väl kanske så det är, vi är inte menade att fungera tillsammans med varandra.

och ibland tänker jag att det är bergis det jag själv håller på med ibland när jag säger och gör sådant som jag vet irriterar honom... Det är jobbigt att fatta ett, och själv behöva ta ansvar för!, ett beslut ibland!

Va inte gramse på dig själv! Det här visar ju bara den riktiga nyktra Dompa som bryr sig om sina onga.
Den "gamla Dompa", skulle förmodligen ha sagt hejs, svejs och dragit fortare än en avlöning...
Önskar dig lycka till! Och lita på farmor, även om jag själv är långt ifrån 81 än, så är vi gamla kärringar rätt sega ;-)
kram/ trollet!

Så där sur, skev och elak som bara en nyfrälst kan bli. Och nyfrälst är jag tamejfan...i min bok heter frälsningen nykterhet. Nu blir det riktigt fult:

Jag har i min enfald skaffat en au pair. Min magkänsla sa åt mig att anställa ett "rejält äldre fruntimmer", men jag tänkte tokigt. L skulle hjälpa mina ongar att bevara finskan. Dessutom är hon släkt med deras mor.

En vecka tog det. I morse ramlade hon in...full som en kanon...eller bakis. Jag vill inte vara en surkart...men ändå blir jag galen. Gjorde mkt klart för L att jag hade problem med A under "anställningsintervjun" och nu är hon full?

På måndag ska jag på tjänsteresa i tio dagar. Vill jag att en festprincipessa ska ta hand om mina ongar? Nej....nu har jag kallat in farmor. Hur fel är inte det? Kvinnan är 81 år.

Samanfattning: Riktig skitdag inget jobb gjort! Sur som satan...mest på mig själv. Varför kan jag inte SE saker? Har jag fullkomligt supit bort mina hjärnceller? Vem fan anställer en söt 23-årig au pair?

Sköt om er/R

Hej PetterPanna! om du klickar in dig på alkoholprofilen,( du behöver inte göra testet, men det kan vara nyttigt..) så hittar du överst på "ramen", fakta, frågor osv. Där kan du läsa om vad som händer i hjärnan när man druckit vissa mängder alkohol!
MYCKET lärorikt. Det fick mig att förstå, varför min man först, ansåg sig vara ett geni, när han hunnit till 4 öl/1flaska vin. och varför hans förtånd loggade ut, när det blev ännu mer (reptilhjärnan tog över!)
Nej, han är helt enkelt inte "talbar", när promillegränsen har nått 1 och mer..
Så mitt råd är att du ransonerar kraftigt, om du vill förtsätta att dricka. Och då menar jag att du ser till att det inte finns en enda droppe mer, än det du "mår bra" av.
Försök inte intala dig att du klarar av att "bara" dricka motsvarande 2 glas! Jag vet, för jag har själv upptäckt, att när andra glaset är slut, så blir man sugen på "bara ett liiiiitet glas" till..
Och har du väl hält i dig det där tredje glaset, så dricker du tills antingen flaskan eller plånboken är tom ;-)
Ha det gott/ trollet

Jag tror att jag förstår vad du menar.. Vi är nog många, som på något sätt har bakdörren på glänt i våra liv..
Det finns ju alltid någon sorts "vinst" i att t.ex. stanna kvar i ett jobbigt förhållande.
Jag är själv medveten om vilka pseudo-debatter som seglar upp, när man går som katten runt het gröt och egentligen inte vill/törs konfrontera själva problemet.
sedan är det också så, att när man förändras, så innebär det att omgivningen måste ändra sitt sätt att "förhålla sig" till ens person.
Det är då, man ofta får höra: "Vad har hänt? Jag känner inte igen dig längre.."
För omgivningen, är det naturligtvis bekvämast, att man som skomakaren blir vid sin läst. Då är ju allt som vanligt, även om det inte är bra.
Det välkända, är ju det trygga. Till skillnad från det "okända" nya..
Egentligen avskyr jag det gamla ordspråket: Man vet vad man har, men inte vad man får!
VAD är det som säger, att det man får inte är/blir bättre...?

Och har man tagit fan i båten, så tycker jag numera att man kan kasta honom i sjön! Han är nog fullt kapabel att simma, om han måste ;-)
kram/ trollet

Jag har tänkt på dig mycket efter dina senaste inlägg. Både du och din man har ägnat er åt något slags flyktbeteende. Han vid datorn. Du vid flaskan. Missbrukspersonlighet eller inte. Det egentliga problemet är väl att ni flyr från varandra? Vilken typ av porr han konsumerar är kanske mindre intressant än hur det påverkar ert äktenskap att ni saknar den förtroliga närheten och ömheten hud mot hud. Jag förstår att du är förvirrad. Det är en jättejobbig situation som du befinner dig i. Men jag tror att du måste sluta stimma och titta inåt. Det här handlar om dig (och din man förstås, men han måste göra sin egen resa). Vad känner du för din man? Älskar du honom? Vad var det som gjorde att du en gång gifte dig med honom? Finns det kvar? Det är svårt, jag vet, och det kan ta tid. Men om du innerst inne vet att du vill gå behövs inga ursäkter. Du behöver inte räkna upp en massa skäl. Om den romantiska kärleken är viktig för dig och du inte älskar din man på det sättet längre kan det räcka. Det är ok att sluta älska en man även om han är en bra pappa, en hygglig kille, hyfsat snäll, ja whatever... Eller så finner du i dig det där fröet till förändring, att du älskar honom och att du vill fortsätta.
Parterapi har många sagt och jag kan bara hålla med. Dina funderingar kan ju inte fortsätta i ett vakuum. Parterapi kan ju vara ett bra sätt att få med din man i samtalet och få höra vad han känner och vill. Parterapins kontrollerade former tror jag är bra.
Allt gott till dig! Lita på dig själv. Det är svårt att ge råd. Jag har bara delgett dig mina personliga reflektioner.
Kram från Nynykter

Känner att jag (som egentligen är en ganska lugn och trygg person) är en smula konflikträdd..
Jag känner dock inget behov av A!
Anledningen är att min man som lovat "trappa ner" från omräknat ca 6 - 8 standardglas(vin/öl)/dag/6dagar/vecka, samt en massa lättöl dessemellan, har börjat smussla..
Ok, han kanske har druckit ÄNNU mer innan.. Jag kanske inte har haft koll?
Eller så klarar han inte suget med sin "nya" ranson, max 2 starköl/dag.
I morse hittade jag nämligen, förutom de 2 ölen (5,2:or) som han drack öppet, en 7,2:a..
Egentligen lurar han bara sig själv..
Fast å andra sidan, fick jag en förklaring till varför han "kom på" att han hade en massa "småsaker" som behövde göras..
För min del handlar det om FÖRTROENDE! Jag har sagt att jag kommer att ta en vit period (har inte deklarerat hur lång, men troligen m y c k e t lååång)
Jag har sagt, att vill han dricka(om han måste) så får han F-N i mig göra det öppet! Jag märker ju i alla fall OM han har druckit och hur mycket (på ett halvt glas när)
Jag hör på tonfall och ser på kroppshållningen när han tagit mer än en öl. Och det, innan han varken raglar, vinglar eller sluddrar..
Ja, jag är besviken, men knappast förvånad...

Att skapa en ny vana eller förändra något, tar ungefär 3 veckor.(innan det mesta sitter i "ryggmärgen") Så jag måste också tänka på vad jag gör :-)
Intressant det här med blodsockret... I vanliga fall, äter jag varken kaffebröd eller godis, men igår kom jag på mig med att faktiskt ta en kaka till kaffet.. hmm.
Likadant med gubben, nu när han "går-på-vita-knogar" (han har inte slutat, men ransonerar kraftigt!)
Igår hade han köpt hem choklad och en godispåse..
Jag har också bytt till Ramlösa, Lokavatten och liknande och tycker att det är riktigt gott.
Tyvärr, upptäckte jag i morse att gubben småljuger om hur många öl han dricker :-(
Han påstod att han skulle "trappa ner" med max 2 öl/dag. (han vet inte att jag har räknat)
Igår, drack han öppet 2 st 33:or, 5,2%.. I morse hittade jag en 33:a, 7,2% tom också..SUCK!
Vem tror han att han lurar?
Nåväl, DET stärker mig ännu mer i mitt beslut att inte dricka någon A allas!
Eftersom hans konsumtion, legat kring ungefär 1½ - 2 flaskor vin/dag eller motsvarande i öl (eller blandat) så förstår jag att han är sugen, när han bara får i sig en bråkdel..
Fast än så länge, är han "lugn-o-fin", inget onödigt tjaft eller sura miner..
Jag hoppas att han inte fortsätter att gömma alkohol, för DET kommer jag inte att tolerera!
Få se hur han tar det, när jag konfronterar honom ikväll...
Har faktiskt lite fjärilar i magen..
"trollet"

Hej höst trollet och alla...jätte intressant med reflexen du skriver om... och mina tankar om det specifika runt mina reflexer eller sug det var verkligen en insikt för mig. Inte som man läser om utan som jag kände. En sån AHA upplevelse. Och vet ni. I dag har jag kunnat se den. Och när den där mitten av eftermiddagstimmen kom så var jag redo. "Du försvinner ju snart" sa jag till mig själv och den känslan som faktiskt kan vara väldigt övertygande...liksom att man känner att bara en dag till och så blir det en haltande framgång....och sen har jag sett till som någon sade om HALT att hålla igång blodsockret och dricka vatten och ramlösa. Det påverkade suget jättemycket för mig. Känns så skönt att kanske ha gjort ett genom brott med lite vaneändrande tricks! Jag har ingen tanke på det nu. Det är väldigt tids specifikt för mig har jag märkt sen jag började titta in och läsa på forumen och tänka på min personliga situation. "Göra inträssant" som man får säga i götet : ) med hur man fungerar.
Jag behöver nästan se till att jag rustar för den tiden på dagen sen blir det ganska lätt senare. Men den tiden kan vara intensiv med den inre dialogen och ibland lite komisk om man får lov att säga det. Men jag skrattar åt mig själv och min envisa attityd mot mig själv lite nu hahaha...bra jobbat!!! Man skulle kunna tänka sig som en serie ruta med mig pratande med mig själv - envis argbigga. Kanske skulle man till att sätta ett par streckfigurer på papper vänner : ) ... Gonatt och gomorron till alla.