Senaste kommentarerna i forumet

Läser era inlägg och det är så det är, ena dagen rastlös och full av energi andra dagen bara trååååkigt. Men då tänker jag igen på det Jonas Inde sa i Jonas löfte på att kapitulera. Jag tror att detta är något att fundera på och kanske försöka förstå. Det är ju väldigt stort detta, men en början till min tanke är att det kanske bara är att kapitulera vad gäller duktigheten oxå. Jag menar ge upp den och se vad som händer.... En fånig och flummig tanke som jag har är att jag tycker ju inte att jag ser ut som jag känner mig, jag är liksom lite småsöt, ljus och mullig men känner mig som en mörk, mager och "levd" människa. Så när jag möter mitt ansikte stämmer det liksom inte... Men då kanske det bara är att kapitulera, det är så jag ser ut, men det är ju i mitt inre jag finns och lever. Hoppas någon förstår detta flummiga men jag skriver samtidigt som tanken tar form.

Gillar inte simhallen, men Santorini du gav mig inspiration till att göra något på fredag-kvällen! Just nu har jag bara ersatt vinet med massa snask och känner att det får räcka med 6 veckors snaskande, det är dags att göra något annat! Tack för tipset och för att ni alla finns här, känner så igen mig med matlagningen!! Så skönt nu att liksom ha avdramatiserat detta "fin-ätande" för man kan ju liksom inte slänga in nåt halvfabrikat i ugnen och stå och stjälpa i sig vin medan man tittar på....

jag avskyr också att rensa svamp, det gick betydligt lättare när man fick dricka vin eller cider. Fast det går med mineralvatten också. Nu dricker jag det rätt okontrollerat men den enda negativa effekten är att jag får springa på toaletten flera gånger innan jag somnar.
Fredagkväll och istället för att dricka mej full så har jag varit till simhallen. Och det känns bara så skönt! Trevlig kväll, alla!

Tänk vad man gjort bara för att få dricka, alla trodde man hade trevligt men målet var vinet efteråt. Jag brukade ta på mig att fixa maten, men bara för att jag kunde dricka och låta de andra leka, fiska eller något annat bara de lät mig vara ifred i köket med maten( vinet.// Kalla

Tänker på kantareller och småler lite åt mig själv. Jag gillar att plocka svamp, men förra året minns jag att jag gick bakfull (hade bestämt träff med några andra) och mådde pyton och kunde inte säga något och genomled svamputflykten med ett mål i sikte: Komma hem, tända ljus, ta "ett glas vin" och rensa svamp. Ljög för mig själv och alla andra med detta "åhh det är så härligt i skogen och sedan sitta här och mysa och rensa svamp". Bara för att få dricka en söndag eftermiddag. Rensade en massa svamp nykter i somras och det var inte alls särskilt kul....

Har köpt massa godis, snaskar och njuter, efter ett tag känner jag att det räcker. Det blir liksom inte godare med fler chokladbitar nu. Det var smarrigt och mysigt, men nu kände jag att det räckte. Blir löjligt glad av detta för det betyder att jag faktiskt kan behärska mitt intag av godis i alla fall. Nu förstår jag hur "normala" människor känner när de dricker. Att "ja det här var ju gott och trevligt men nu stoppar jag undan flaskan". Har aldrig hänt mig....

Ha ha haa, japp, jag är så handlingsförlamad att jag inte ens förmår ta mig till bolaget! Det är alltid något =D

Man får väl nöja sig med drama 1 gång per månad i fortsättningen då (när PMS:en infaller).

"Ibland tänker jag att jag vill flytta ut i skogen, eller på en ö. Orkar inte med alla människor, allt liv. Vill bara ha lugn och ro, fokus på mig själv."

Ååh, det är en av mina hemliga drömmar också =D Men man kanske skulle bli knäpp på riktigt då till slut, av att bara gå omkring ensam i skogen och grubbla.

Det går upp och ner här också (som du läst i min tråd). Minns en fras ur någon samling där en massa kända svenska kvinnor hade skrivit om alkohol. Unni Drougge hade skrivit: "Självkänslan ligger på botten av glaset... och måste drickas upp."

Det här är säkert för mer än tio år sedan, men det stämde in redan då. Först känner man sig bättre, sedan ännu mer kass. Varför är vi så många som kämpar med en inneboende känsla av att vi inte är riktigt sådär bra som vi borde vara? Ibland tänker jag att det är hela samhället som bidrar till den känslan: vad vi beundrar och värdesätter är inte det som får oss att må bra och känna oss värdefulla i oss själva. Inte så konstigt att man har hemliga drömmar om att flytta ut i skogen och slippa all press!

Det där med leendet brukar jag säga till mina
killar...åh när jag va som mest dyster för nån
vecka sen sa min yngste med glimten i ögat
- Du pappa...det hjälper ju att le är det någon
klok människa som har lärt mig...åh då kunde jag
inte annat än att skratta :-).

Känner mig piggare idag och det känns skönt :-)

...är så skönt! Just det där att strunta i vad som skulle hända om någon ringer på dörren när jag har morgonrock på mig. So what? Att inte göra en massa saker bara för att... Jag är en sådan som måste göra alla måsten först innan jag får göra det jag vill göra. Vilket såklart ofta leder till att det antingen inte finns någon tid kvar eller så finns det ingen energi kvar (eller så har solen gått ned, ofta handlar det om att sätta sig med en bok i solstolen, ska bara först och sen är det för sent).

Att vara duktig handlar ofta om att vara på väg någon annanstans än att bara vara. Här. Och nu. Det är egentligen den enda stunden jag har att förfoga över: det som varit kan jag inte ändra på och det som kommer sen, det är ju då det...

Kram på er!

Samtidigt är det viktigt att inse att det inte är alkoholen i sig man saknar utan snarare den där illusionen av att allt blev bättre av ett glas. Oavsett vad det var så blev det bättre och starkare. Här tänker man sedan vidare på just "illusionen" för det är ju precis vad det är. Man blir inte gladare, mindre ensam, piggare eller vad det nu var, av alkohol, vi bara lurar oss till att tro det. Om man klarar av att tänka såhär så ska det gå att tänka vidare, försöka hitta något annat som kan göra mig glad eller vad det nu är. HALT är perfekt att använda! Kanske behöver gå och vila en stund istället?

Kram!

...med den där lagoma nivån är att den känns så himla bra att man antingen vill förstärka den eller behålla den. Oavsett vilket blir resultatet att man dricker mer och det blir till slut "för mycket".

Sen vill jag bara ge dig ett tips och det gäller dina vänner som tjatar om att du skall dricka fortare: var snäll och be dem dra dit pepparn växer! eller be dem göra dig sällskap vid "smuttningen" - de kanske också skulle må bra av att dra ned :-)

Härligt att se en lite mer glad TP, hoppas du känner dig så mycket piggare som det verkar! Annars var det nån som sa att hjärnan är ganska korkad - om vi ler så tror hjärnan att vi är glada och då blir vi gladare. Det kan faktiskt funka! Det är lite som om man ler mot någon så ler de tillbaka, även om man inte känner varandra.

Eller så kan man göra som jag gjorde - lukta på en lilja det sista man gör innan man går från jobbet och sätter sig på tunnelbanan. Jag förstod inte varför alla såg så glada ut, det var många som log mot mig och jag log tillbaka! Det var ju fredag tänkte jag. Sen kom jag hem och såg mig i spegeln... min nästipp var alldeles orange-röd av pollenet från den väldoftande liljan, såg ut som en clown!

Om du känner dig sugen i helgen kan du väl gå ut och hugga ved eller nåt?! Kram på dig käre vän

...hade skrivit ett långt inlägg till dig som jag nu tappade bort :-( Nå. får sammanfatta: glad att du mår bra, ledsen att du inte kunde ringa mig den där gången när "alla" festade och du kände dig ensam, gå till AA man kan få nummer där till människor som man kan ringa och peppas av när det behövs, var rädd om dig, se till att ha hemma och snaska på annat än godis (ost?), akta för att hamna i vikt-ångest eftersom det kan leda till alkoholsug, men viktigt unna sig! Trist med väninnan-

Stor kram!

Är riktigt skör nu, låg och grät igår kväll och kunde inte somna. Allt känns liksom upp och ner, och jag analyserar precis allt, vänder, vrider och värderar. Och jag är såklart värd minst, helt kass. Vet inte varför, har nog varit lite mycket det senaste. Vill bara gå hem från jobbet och lägga mig under täcket.

Hade en diskussion med en kollega idag om sockerberoende, och alla typer av beroenden egentligen och hon förstod inte alls vad jag menade med att man måste sluta med saker, nej det ska man unna sig. Försökte förklara att det där med att sluta dricka inte handlar om att sluta med något, snarare att börja med något annat (leva på riktigt typ). Man ska unna sig att vara destruktiv ibland tyckte hon. Man ska inte förbjuda sig en massa saker, man måste få vara lite dålig. Jag tyckte att det kan ju vara svårt för en alkoholist att unna sig ett glas vin ibland. "Så en sexmissbrukare kan aldrig mer ha sex menar du?" kontrade hon. Blev så trött, inte på henne, absolut inte, hon är en av de trevligaste på mitt jobb. Men trött på att folk håller så förbannat hårt i den där alkoholen, och trött på att jag som sagt är så jäkla skör. Det är ju bara att skita i vad hon tycker? Ibland tänker jag att jag vill flytta ut i skogen, eller på en ö. Orkar inte med alla människor, allt liv. Vill bara ha lugn och ro, fokus på mig själv. Håller jag på att bli tokig? Kände ju nyss att jag hade en massa energi och var jättesugen på att vara social?

Nej den här helgen ska spenderas i soffan med en hel hög med filmer och en påse RAFFINERAT SOCKER.

Hej på er mina godisknäppisar.
Ni är härliga! Bara så ni vet det :-).

På tal om knäpp....så är jag det. Bara för att det är
fredag så kommer det där suget efter groggen. Hur
kan det komma sig att jag inte känner det en tisdag..eller torsdag....en dum jävla vana
helt enkelt!
I helgen blir det banne mig inget drickande!
Pga min hälsa så funkar det verkligen inte
att förgifta kroppen med sprit. Så där hittade
jag något positivt med sjukdomen iaf :-)!

Ska ge mig själv ett år nu att komma tillbaka, både
fysiskt och psykiskt. Ämnar vara en riktig hunk då...
som ni alla kommer slåss om inom kollektivet ;-)

ps. finns tack o lov inga 7-elevenbutiker här ute i skogen ;-)

Kramar från TP

Ja det är verkligen känsliga processer. Det är nog olika för olika personer, men jag tror lite mer på NN:s hypotes. Jag tror att det lätt blir en ond cirkel, för lite leder till mindre lust, mindre närhet osv. Mer närhet leder till mer lust tycker jag. Det är precis som om något slags självförsvarsmekanism: nähä, får jag inget? nämen strunt i't, då vill jag inte ha nåt heller...

Men kanske är det manligt kvinnligt också? Tänker på det där med att hämta parters från andra länder, nog är det vanligare bland män? En gissning som jag har när det gäller detta är att det också handlar om krav. Lite grann som att en del verkar tända på sovande kvinnor (som inte tjatar eller ställer krav vare sig på hur livet skall levas eller hur hon skall tillfredsställas), kanske andra tycker det verkar praktiskt med en kvinna som man dels inte kan kommunicera helt med på grund av språkliga begränsningar, dels att hon är mer "utlämnad" ut en själv på grund av att hon lämnat sämre förhållanden i sitt hemland till exempel.

Närhet. Lite tråkigt tycker jag om det är detta som skrämmer. Jag tycker ju tvärtom att närhet är någonting positivt. Det är klart att om närheten innebär att man blir som syskon då är det ju något fel men då handlar det ju inte om att man är för nära utan om att man slutat känna den nödvändiga attraktionen för varandra. Eller, så är man nöjd med det, men då ska man vara gammal tycker jag. Nu får ni ursäkta men jag är för ung för att sluta kn_lla!!!

På tal om en helt annan sak: ska vi köpa vin till imorgon? säger karlsloken. Vi ska ha lite vänner hemma på middag. En av dem är muslim så hon dricker inte alls, en annan börjar jag faktiskt misstänka ha alkoholproblem (händer att han somnar i vår bastu när det är fest här hemma). Och så jag då. Jag tror att han är för feg för att ha en alkoholfri middag just för dessa vänner (som väl i och för sig har sett mig bete mig så de lär ju inte bli förvånade när de märker att jag inte dricker).

Äsch, jag blev bara så irriterad. Öh, ja jag dricker ju inte, så köp vin om du känner att vi måste ha det annars strunta i det. Men det ska inte finnas kvar något sedan la jag till.

Idag på tunnelbanan, alltså klockan tidigt imorse, satt det två fyllon och stank. Ett par, han med solglasögon. Jag tyckte så synd om dem, de såg nästan sjuka ut. Vet ni, numera tänker jag inte (jo, nu ljög jag ibland gör jag det, men inte så ofta) stackars mig som ALDRIG mer får dricka ett gott glas vin!!! Numera tänker jag att vad skönt, jag kommer aldrig mer vara sådär sjuk som man ibland kan bli dagen efter. När jag såg paret imorse så stärktes den tanken lite. Vad skönt att slippa!!!

13 sockerbitar/center, 6 fiskar. (+ en bonusfisk som jag hittade här bland pappren på skrivbordet!)

Eftersom middagen igår innehåll alldeles för stor creme brulée till efterrätt borde dagens godisintag ha reducerats till noll. Men eftersom jag har något slags idé (läs illusion) om att om jag bara klarar av att låta bli att handla godis på måndag så kommer jag klara mig resten av veckan. Och tvärtom: köper jag på måndag måste jag även köpa på tisdag. Jobbig jag känner mig. Lägger ju nästan ned lika stor tid på detta som alkoholplanering ;-)

Kram på er, jag önskar att ni får en skön helg.

Det är bara att erkänna det är inte kul att sluta dricka, men alternativet är sämre. Att humöret pendlar får man ta och sen kommer man nog in i ett normaltillstånd. Att ha tråkigt är ju inte farligt, många av oss har nog använt A till att ställa till lite drama i våra liv och nu är den ventilen stängd. Så det blir att lära om och hitta nya vägar//Kram Kalla

Tja, tacka din tillfälliga personlighetsklyvning, för att du inte tog till A ialla fall :-)
Om den gjort dig så ambivalent, blir du kvar i soffan (orkar/hinner inte till bolaget)till "anfallet" gått över..
Inte för att vara ironisk eller dj*lig, utan för att försöka se någon sorts poäng/mening även med det trista i tillvaron!
Ha en superbra helg!
kram trollet

Tack för din tanke.. Det kanske blir någon sorts protest..(trotsåldern vid 60+*fniss*) Själv är jag faktiskt inte alls sugen just nu. Konstigt egentligen, men jag känner att jag distanserar mig mer från gubben, när han har druckit.
Det blir nästan jobbigt med alla kramar och omtänksamhet, när jag märker att han tagit några pilsner.
Eftersom jag kommer att ha fullt upp, så kommer jag inte att ha tid att ens tänka på A.
Jag har nog varit mer en periodare, men tack vare gubben, så har perioderna blivit längre och mängden större..
Rätt skönt med ett krävande jobb i vissa lägen, då hinner man varken känna eller tänka!
Lev väl vinter och ta hand om dig!
kram trollet

Vad jobbigt att ha alkohol framför näsan på sig sådär när man själv inte vill dricka! Kan du, istället för att påpeka hans problem, argumentera utifrån dig själv? Att du tycker att det blir svårt med alkohol i hemmet just nu, och att du inte mår bra av att bli "frestad"?

Kanske skulle han inte gå lika mycket i försvarsställning då? Bara en tanke.

Jag slog verkligen bakut de gånger sambon påpekade att jag kanske drack lite väl mycket, det triggade mig faktiskt att dricka ännu mer "bara för att" ;)

Hej,

Vad fina ni är <3

Faktum är att det kändes en aning bättre efter att jag skrivit ned hur trist allting var. Borde nog ha gjort det för flera dagar sedan istället för att gå omkring och "pysa" med mitt missnöje.

Det är kanske sant att det svåra är att börja leva igen. Ibland känner jag mig helt handlingsförlamad. Visst har jag tiden och möjligheten nu, men VILL jag göra någonting då? Det är lusten jag har problem med.

Vad gäller "on the edge"-biten: När jag drack fanns en lättnadskänsla när jag lyckats genomföra saker utan att någon upptäckt mitt drickande, skulle jag tro. Mina fylle-rejder var någonting jag kunde ägna mig åt på egen hand, som en hemlig mörk sida som fick komma fram då och då, där jag bara släppte allt. Jag kanske har lite problem med att acceptera vardagen, att se de små miraklen så att säga.

Vet inte hur jag ska förklara detta med att inte ta världen på allvar. Kan det vara en slags försvarsmekanism? Jag "drabbas" till och från av en stor cyniskhet vad gäller tillvaron. Samtidigt kan jag bli väldigt berörd också, det är lite motsägelsefullt men jag har ingen bra förklaring! Och det är ganska jobbigt att ha båda sidorna i sig - som att vissa dagar se allt i svart/grått, andra dagar i färg, och inte riktigt veta vilket som är verkligt - vilket som är "JAG".

I onsdags kväll planerade jag att dricka under ett par timmars tid, men kunde inte förmå mig att genomföra det. Frustrerande att den universallösningen inte längre känns som ett vettigt alternativ! Jag visste hur besviken jag skulle känna mig om jag drack när jag nästan är uppe i en månad.

En vuxen röst i mig säger: "men gör någonting - gå ut på en promenad, gå och träna, laga en god middag" men det tjuriga barnet sitter kvar i soffan och är sur för att det "inte HÄNDER någonting ROLIGT"!

Jag vet att den enda som kan bryta den här handlingsförlamningen är jag själv, men jag själv har lite samarbetssvårigheter just nu *harkel*

Idag öser regnet ner och det är grått ute på riktigt, vilket på sätt och vis får mig att trivas lite bättre. De senaste dagarna har jag till och med varit irriterad på det fina vädret! Väldigt moget måste jag säga.

Kramar till er alla kämpar!

Eftersom jag ska jobba i helgen, har jag beslutat mig för att skjuta på ett längre samtal med min man.
Han har varit lite slokörad och sanningen att säga, går vi som katter runt het gröt.. Precis som jag skrev förut, Många av oss är otroligt duktiga på att peppa andra och att ge råd.. Sedan när det kommer till kritan, står vi med skägget i brevlådan..
Nåväl, då jag ännu inte blivit skäggiga damen,har jag börjat samla argument, att framföra i jag-form..
En bekant till mig, sa att jag inte skulle gå på för fort eller hårt, utan låta vissa saker sjunka in.. Din man är säkert medveten om att han dricker, men han vill inte veta hur mycket han dricker egentligen.
Funderar på att be honom ha allt sitt dricka i köket, om inte annat, kanske det blir en sorts ögonöppnare för honom, när han ser hur många öl han tagit egentligen?
Om han är öppen, så slipper ju jag "snoka"..? Fast det innebär ju i princip att jag skiter i hur mycket han häller i sig eller..
Nej, nu blir jag som katten.. torrisar eller burkmat? Aftonbladet eller Expressen? Tja, idag blir det nog att packa jobbväska och fundera tills nästa vecka ;-)

Hoppas att ni mår bättre idag! Det kan faktiskt finnas en medicinsk förklaring till att livet för en period blir gåare än grått!
Jag träffade, genom en gemensam bekant, en man som varit både alkoholist och narkotikaberoende.
Han berättade för mig, att det jobbiga för honom inte var att lägga av, utan att börja "leva" igen..
Han är idag väldigt påläst, och brukar hålla föredrag på skolor, både för elever, lärare och föräldrar.
Han sa, att alkohol (och andra droger) förändrar hjärnans kemi, så att halterna av lust/må bra- ämnen ökar. Man vänjer sig vid dessa förhöjda nivåer ( de blir ju "normala" för en missbrukare). När man sedan slutar med A eller vad det nu kan vara, så sjunker naturligtvis halten av dessa ämnen, så att vardagen tycks ännu gråare.
Det är då, risken för att man tar sig ett "återfall" är som störst. Han påängterade, att återfall, inte är något som "händer", utan att man på sätt och vis själv planerar in dem. Man är rastlös, har tråkigt, vill belöna sig, eller tycker att livet har ju ändå blivit så trist, så det kvittar...
Snälla medsystrar! Om det blir "gråare", så sök hjälp. Det kan vara en depression i antågande! Jag trodde själv inte på det här med piller, men den här mannen övertygade mig om att ibland, kan det vara befogat, tills man hittar tillbaks till livet igen!
Ha det gott! kram/trollet