skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Så då är man inne på sin tredje nykta helg.. Och 20e nyktra dag..
Den här helgen kommer gå gallant känner jag.
Är verkligen inkörd på detta nu. Fyllt helgen med arbete imorgonbitti och Söndagen med ett cosmonova-besök. kanske låter lite nördigt. men men
Blir tom äcklad av bara tanken att gå ut, ta en öl och dylikt.

Men redan nu.. Fasar jag lite för nästa helg.
Har lovat min kusin att komma och se honom spela på en krog inne i stan...
Vill verkligen.. och mina tankar börjar gå i banor som:
Hur länge ska jag vara nykter egentligen?
Kommer en liten fylla förstöra mitt vinnande koncept?
Jag har inga bestämmelser som säger att jag ska vara nykter hela livet?

Hur ställer ni er till sådana tankar som kommer upp?

Måste iaf säga att det är en otroligt skön känsla jag jag i kroppen.
Man känner sig så frisk och ren utan den jäkla alkoholen
/ 20


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Hej..

Rätta mej om jag har fel...

Det känns som att personer som har svårt att förstå sig på världen & livet i sig. Inte klarar att leva i den här verkliga världen för att den känns farlig,hård & skrämmande. Har en benägenhet att ta till alkohol & droger.

Man har svårt att se att världen & livet är ett ganska trevligt ställe att vara på, den behöver inte förskönas om man bara tar till sig den på riktigt.

Kanske har man blivit sviken som liten redan & vingklippt av olika anledningar.
Jag tror att alla behöver som en guidad tur av ngn som förstår sig på det vackra som finns i den verkliga världen.
& brister det där så blir det svårt att ta till sig det andra pratar om... dvs lycka.

Livet är till förr att levas... / Mie.


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Mors Berra !!
Din beskrivning av mig som börjar "Tänka baklänges......" är så rätt !
Ett litet tillägg bara som gällde helgernas mornar : En liten sup på morgonen så jag kom i fas med verkligheten, bara. På slutet hade jag så dj-la svårt att svälja den lille f-n för han kom upp igen och bara blåste ur käften. Jag fick tvinga ner den lille ett par gånger innan magen accepterade den. Kroppen skrek ut sin protest : Jag vill inte ha mer gift !!! Skona mig så jag hinner ifatt !!
Sjukt ? Javisst !!

Idag ser jag att verkligheten som jag uppfattade den inte är speciellt farlig. Den är faktiskt väldigt angenäm !! Jag är otroligt tacksam för den vändning mitt liv har tagit efter jag väl fattade att det var så enkelt som att inte ta det första glaset. Det är så logiskt !!

Man räknar med att 10% (stort mörkertal, förmodligen fler) av totala befolkningen har problem med alkohol vilket ger ca 920 000 st alkisar i vårt land (sedan tillkommer narkomaner, tablettberoende mfl) om man räknar minst 3 st anhöriga/medberoende/jobbarkompisar mfl till alkholisten så blir det ofattbara 3 680 000( 2 760 000+ 920 000) människor enbart i vårt land som är direkt involverade i alkoholistens liv och leverne. Socialstyrelsen nämner siffran 400 000 barn i den summan vilket förmodligen är väldigt lågt räknat.

Jag vill med detta säga att intresset är gigantisk men tyvärr så skuld och skambelagt att det inte syns på det sätt som det borde göra. Jag ser också att politiker, framförallt på lokal nivå och oavsett partifärg, är av sådan strutsmentalitet att det förtjänar att tas upp i "Mitt i Naturen".

Detta forum visar med all önskvärd tydlighet att behovet är så stort av att få dela med sig av sina erfarenheter och önskningar om ett nyktert liv att jag tror att skaparna är smått förvånade att det tagit den vändning det har gjort.

Vi är fruktansvärt många och jag kan se att en vändning är på väg mot mer öppenhet.

Välkomna till verkligheten !


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Om tre dagar...

Så har det gått en månad sedan jag startade min tråd, jag fick se räkneverkat passera både 1000 och 2000 strecket på mindre än en månad...
Jag trodde aldrig då att mitt lilla bidrag kunde skulle läsas av någon alls, trodde ingen skulle vara intresserad av att veta min kamp mot alkoholen...
Jag trodde att alla andra var mer upptagna av sitt eget slagfält, att de inte ville veta...

Jag trodde...

Idag vet jag lite mer, att det finns otroligt många här ute som varje dag försöker bända loss klorna som slagit dem till marken, de är inte uppgivna än, lite gnista finns allt kvar...

Varje dag så häller de i sig drycken som gör dem stumma och förtryckta, plats i korgen!
De vet att det är fel, och hugger någon av dem handen så dricker man med den andra...
Hugger någon av dem båda, så ligger man ner och dricker med sugrör...
Det finns alltid en väg att fortsätta dricka, alltid en ursäkt!
Det finns ingen som säger "ursäkta jag dricker"...

Festa till det lite, skapa lite guldkant osv..det finns många utrop till startfållan!

Tänka baklänges istället, nähepp!, det var längesedan..
..jag hade någon riktig rövarångest, en svettig natt mellan blöta lakan
..en sur bakfylla som smakar rejält med kräks,
..såg mig i spegeln och tänkte "holy shit, he's back again!"
..hostade upp snark-slem-pluggen i vasken..
..funderade på varför kärringen var så ilsken..
..varför ungarna undviker en på morgonen...

Man borde nog ställa sig upp och fråga varför man undviker livet istället...

Visst är det som finns i flaskan en "verklighetsflykt", men frågan man borde ställa sig är..
"är det en flykt till något bättre då???"

Om verkligheten suger, varför gör man då inget åt den, utan försöker fly den undan hela tiden???

Om tre dagar...har nog jag fått ta en månads del av verkligheten, en livets skola.
En skola som egentligen skapar fler frågor än svar, och är kanske mer bevis på att man har förstått något mer, än annat, eller???
Mors /Berra


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Mer drömmar...

Vaknade i morse med en orolig känsla i magen...

Drömde att barnen skulle vara med sin pappa & jag följde med för att kolla, han var ju onykter såklart, men hade skaffat barnvakt för han skulle bort.
Hos honom fanns ett litet barn, en liten flicka i krypåldern som var hans... Jag fick en känsla av att jag glömt bort det här barnet... att det var mitt barn som jag glömt hos honom...
Vaknade med ett jättedåligt samvete & oroskänsla... försökte somna om för att ta reda på mer om det här barnet... ville som ställa allt tillrätta...

Barnvakten blev skjuten så jag står där & vet inte om jag vågar ta med mej barnet som kanske är mitt...

En mkt osammanhängande dröm med obehagliga fragment & känslor....

/ Mie.


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Hej...

Även jag har haft drömmar...ofta springer jag med ngn som jagar mej... fort fort i trånga gränder, ner i källare där jag först inte hittar ut, hör andetagen på den som förföljer mej,hjärtat bankar hårt & vilt. Upp för slingriga trappor, genom små gluggar där jag fastnar men i sista sek kommer igenom... Hela tiden så ser jag mej över axeln...

/ Mie


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Hej Berra !
För min del är det så oerhört viktigt att konstatera att under de förutsättningar jag hade/har i den aktiva sjukdomen så kunde jag inte agera annorlunda. Idag, när jag är en tillfrisknande,nykter, alkholist, så har jag ett val i mitt nuvarande liv men jag kan inte göra saker ogjorda i mitt förra liv.
Jag har möjlighet att be om ursäkt för mitt beteende om jag kan göra det utan att skada eller riva upp sår men jag måste inse att den enda jag kan förändra är mig själv. Jag är inte religös men jag använder trots det Sinnesrobönen för att inse hur mitt liv är idag : http://www.aa12-steg.se/aa12-steg.se/sinnesro.htm
Ibland har jag fruktansvärt svårt att inse att det bara är mig själv jag kan förändra utan ska slåss mot alla och envar för att förändra dem. Så gjorde jag under min aktiva tid då manipulationen var så framträdande. Helst skulle jag ju se till att folk fick annat att pyssla med än att bry sig om mitt drickande. Det gick ju rätt bra i många år innan den "andra sidan" började genomskåda upplägget.
Jag vet idag att det är oändligt mycket lättare att traska över bäcken om det står en bekant person med glada ögon på andra sidan och hälsar välkommen. Det är alltid lättare med en kompis som man kan prata med och som gått över på samma vadställe och som kan berätta hur han undvek de där slippriga stenarna under ytan. Jag kallar det tillit och förtröstan och det är en skön känsla att få uppleva !
Ha det gott och var glad att du numera kan känna empati med andra !!


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Adde. Min historia är min framtid, jösses - genialt, det är egentligen inte så mkt man behöver komma ihåg. Ett nyktert löfte idag och min historia är min framtid. Ja, djäklar. Två saker att komma ihåg, när alkoholpapegojan börjar pladdra.
Och angående semlan, jag ska också slå till om tillfälle yppar sig!
Berra: Att se utan att kunna hjälpa är ledsamt och dystert även om man vet hur det är.
/fenix


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Hej Fenix!

Oj nu blev jag så glad att jag blev tårögd faktiskt, det trillar ner en tår i detta just nu...
Nu är jag inte ledsen mera, ja inte idag i alla fall..

Tack för att du berättade Fenix, du gjorde mig verkligen jätteglad!
Lycka till med din fortsatta kamp, jag läser allt jag bara hinner med på forumet...

/Berra


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Tack Fenix för att du får mig att komma ihåg mina nynyktra dagar som jag också tillbringade på små Rosa Moln. Det är lätt att glömma när vardagen pockar på och det är livsfarligt för mig för min historia är min framtid.
Behovet är inte stort om man säger så men idag ska jag f-n i mig smälla i mig en lyxsemla !!!
Bara för att jag lever !! Just idag !!


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Hej igen!

Idag känner jag mig ledsen, för jag har läst mycket på "anhörig sidorna"...
Ledsen för att jag har inget bra svar att ge dem, jag har inget svar uppvuxen i ett absolutisthem.
Jag var "lycklig" nog att inte drabbas av det som barn, men föll inom ramarna som vuxen...
Jag fick det alltså inte genom modersmjölken, utan fick till det alldeles själv...

Har inga svar..., inga råd att ge..känner mig lika hjälplösa som dem...

Klart man kan hota med att... att om du inte gör som jag säger så är jag inte din vän längre..
Man kan råda, ...drick inte så j-vla mycket...
Man kan smäda, ..din j-vla alkis...
Man kan vara kraftfull, ...åka dit och hälla ut all dricka..
Kan vara hjälpsam, hämta dem på krogen, ..(wow! gratis fyllchaffis)
Godtrogen, tro på deras lögner, va bara en öl, och så full?
Kidnappa stålarna, du får inga stålar till brännvin, haha!
Straffa dem, med att "sura ihjäl" ett förhållande, effektivt???
Ta en fight, funkar säkert skitbra om de är på dojjan va?
Använda herr Ågren som slagträ, passa på när de är som mörast..!

Jag tror nog inte på någon av dessa, tyvärr...

Att ta steget måste komma inneifrån, man kan inte sondmatas och kalla det ett självständigt val!

Jag som sitter lite i samma sits, min dotter har en kompis vars styvfar håller på att tappa gränsen rejält, och allt jag vill är att han ska ta sig hit, till forumet...
Men jag kan ju inte "råda" honom, inte utan att avslöja mig eller honom!

Jag har tagit mig över bäcken helskinnad, nu står jag där på andra sidan och försöker locka över alla de andra...
Men det är inte en bäck för alla andra, det kanske är en flod med många sugande virvlar...

/Berra


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Hej alla och framför allt Berra eftersom du verkar vara så lik mig i mkt.
Blir så oerhört glad och motiverad av att läsa om din väg. I lördags morse kröp jag också ner hos frugan och mös, gick sedan upp och kokade kaffe. Är nu inne på min femte nyktra dag, och känner bara att nu har det tippa över krönet. Har kämpat så förbannat mot mitt drickande, som blivit nästa varje dag året runt med små upphåll när jag äcklats så över min kropp och mitt liv. Vaknade i morse åter igen så härligt nykter, en sådan glädje över att befinna sig i det tillståndet. Har sovit skapligt, och ser fram emot en ny dag. Lovar mig högtidligt att inte dricka idag, att verkligen hålla det löftet vad som än händer. Bara idag, bara 24 timmar till. Ikväll, ska jag liksom igår, lägga mig och läsa en spännande och bra bok jag håller på med. Om klockan blir två, skit samma. Är jag trött när jag vaknar är det ändå 1000 procent bättre än att vakna med självförakt insnodd i blöta lakan.
Så har det varit det mesta de senaste 20 åren, min tid är utmätt och min kvot av alkohol är för länge sedan uppnådd. Dags att börja inrätta livet efter den insikten.
Känner att gråten kommer, en känsla av befrielse, av lättnad. Det är slut nu. Kampen kanske inte är över, men jag kommer att vinna den. Alkohol är inte längre en del av mitt liv.
Spännande ska det bli.
Det här forumet hjälper mig verkligen att täppa till flyktvägarna, och tro mig, jag kan dem alla.
Yuppppiiiiiiii!!!!!!


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Berra!

Du skrev ju om din dröm här tidigare och jag tror absolut att vårt undermedvetna vill tala om något för oss. Själv drömde jag samma natt att jag ständit kröp i ett jätte jätte trångt utrymme för att komma in till huset. Det var otäckt och jag var livrädd för att fastna där eftersom det var så himla trångt, men så upptäkte jag en vanlig ingång som var mycket lättare att ta sig in i. Jag förknippade drömmen direkt med att välja rätt väg för att inte fastna i något dåligt.

Hade tänkt skriva det direkt när jag läste ditt inlägg, men så mycket kom emellan och jag glömde av det. Kul att vi hade "sanndrömmar" samma natt :-)

Kram till dig Berra!
//Elisabet


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

God Morgon på er alla!

Idag är inte morgonen GOD för mig, jag vaknade med världens huvudvärk.
Man skulle kunna tro att jag har fallit för frestelsen, men så ack nej!
Jag har fått influensan så denna "baksmälla" är helt naturlig, men fasiken vad ont den gör!
Min frukost bestod av en näve piller och en banan,så jag hoppas på lite recovery snart!

Hörrödu Mie, tvättar du inte händerna innan du kladdar på tangentbordet, du var ju sjuk i helgen!
Nä skämt åsido, jag vet vad den här smittan kommer ifrån, grabbens klasskompisar...

Jag har nu på morgonen suttit och läst på forumet hur helgen har passerat för våra kompisar där ute, det ser rätt bra ut tycker jag.
Men å andra sidan de som det inte har gått bra för sitter väl kanske inte och berättar det här.

Jag skrev förut att vi är alla vinnare, och det står jag för..
För de som har hittat hit till alkoholhjälpen har kommit till insikt, om att de eller någon anhörig har ett problem med drickat, och det här är en jättebra hjälp till självhjälp.
Det första fröet sås här..

De flesta som söker sig hit vet att de har ett problem, och vill söka råd om vad de kan göra...
Jag personligen tror ju bara på total avhållsamhet, för vi som har problemen kvalar med raketfart till div A-laget, och mängden alkohol är ju bara tiden man når dit med.

Man behöver nog ibland stanna upp, "kliva ur" sin kropp och betrakta den på ett par meters avstånd, är jag nöjd med mig själv, var det så här jag hade tänkt med mitt liv???
Ett bowlingklot som kommit i rullning är alltid lättast att stoppa i början, så också förändringar i livet, man vänjer sig lätt med dumma ovaner och laster.

Ett liv i förändring är bra, allt kanske inte blir till det bättre, men det är j-vlar i mig inte tråkigt!

Mors Berra


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Hej 20-år!

Grattis, du måste vara stolt över dig själv!!!
Otroligt bra, det är alltid värst i början, det blir lite enklare för var dag som går...
Sikta inte för högt, utan ta det som vi säger här, en dag i taget...
Om du har klarat den här dagen så kanske du grejar morgondagen...
Men att tänka en hel vecka eller månad eller något sådant, kan kännas alldeles för tungt..
Så ladda på lite åt gången...

Vi finns här för att peppa dig lite, snedsteg kan vi alla råka ut för, det händer ideligen.
Men att ta ut det i förskott som en ursäkt, det går fetbort...
Titta inte bakåt, utan på allt det "bra-iga" som kommer...
Man blir stolt som en tupp när man har grejat en frestelse, och man går faktiskt starkare ur den hur konstigt det än låter...

Så stå på dig, du gör helt rätt, det finns inga genvägar, rid ut stormen du kommer att bli en helare människa efter detta..

Och nej, du är inte sugen, och nej det blir inte bättre av ett glas eller sju som det brukar sluta med, smaka på bakfyllan i förskott, det är inget man längtar till, och det är inte värt det!

Det finna inga ursäkter, du ska greja detta!
Låt inga andra köra med "..ska du hänga med ut på en öl-"stuket, vaddå EN öl!
De tar inte hand om din bakfylla och tar inte på sig din ångest...

Du är Tarzan i psyket när du tackar nej, och en looser om du faller för frestelsen...

Här är vi alla vinnare, och vi tror på dig också!
Vatten finns i kranen, karaktären sitter i huvudet, använd båda!

Lycka till! /Berra


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Hej 20...

Skönt att det går bra för dej.

Du har mkt kraft innom dej.

Du är medveten om att du balanserar på en skör tråd. & det är bra att du funderar mkt & även är in här & läser.
Du laddar inte för ett snedsteg, du laddar för att kämpa dej igenom fler nyktra helger.

Försök att hålla dej sysselsatt med roliga saker där inte alkohol finns tillgängligt. Håll dej borta från de destruktiva miljöerna.
Man behöver inte ut i storstadsdjungeln för att ha roligt.

Du måste våga för att vinna...
& du har redan tagit de första stegen mot ett enklare liv...

Skulle det bli ett "felsteg" så får du ta det därifrån & ta nya tag.
Men bestäm dej istället redan i morgon att du tänker vara nykter, ta sen nya beslut under dagen.

Var glad för varje sekund,minut,timme... som du klarar.
Ge dej själv beröm & unna dej ngt som du tycker om.

Du kommer att fixa det här, du har redan slagit dej tillräckligt hårt.
Du är värdefull & viktig, glöm aldrig det... / Mie.


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Kul att läsa om alla det verkar gå bra för här.
Har just haft min andra nyktra helg!
Har aldrig varit nykter så här länge.. känner mig stolt över mig själv..
Men ändå lite rädd att jag ska falla tillbaks och de flera gånger hårdare än vanligt..
Liksom som att man sitter och laddar och om det råkar bli ett snedsteg så blir det ett ordentligt jäva felsteg.
men så kan man ju inte sitta ocg tänka?
Hur som helst! Ha en trevlig söndagskväll alla!
/ 20


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Hej Berra...

Vilken dröm, tur att du hoppade av & stackars alla som satt kvar...

Säkert en symbolik över ditt beslut att besegra alkoholen, Bekräftelse på att det är ett bra beslut.
Barnsligt? att hoppa i pölar? ähh... man måste få ta fram barnasinnet ibland & släppa lite av alla krav som finns runt omkring oss hela tiden.

Jag brukar i verkliga livet åka på isbanorna som blir på vissa stigar & gångbanor, springa & sen åka en bit på fötterna, trots att folk ser.

Våga livet... / Mie.


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Go'morgon på er!

Inatt drömde jag något konstigt....

Jag drömde att jag vaknade upp på nattbussen, den var som vanlig fullpackad och mentaliteten var hård och ansträngd, och jag kände mig med ens obekväm...
Jag gnuggade bort lite imma på fönstret för att se var jag var, men det var mörkt och det riktigt spöregnade där ute, det var omöjligt att se var man var..
Längst bak satt ett äldre par och bråkade och ungarna skrek.
I öppningen framför mig försökte en mamma tysta sitt barn i barnvagnen genom att trycka ner täcket över barnets huvud..
Det låg en spya på golvet och det stank som bara sjutton..
Jag kände att jag bara måste av, och det fort..
Jag tröck på knappen och det plingade till där framme, jag trängde mig fram till dörren och den stannade ganska så snart.
När dörren öppnades så slog regnet emot mig och det var kallt, men jag drog upp dragkedjan och fällde upp kragen och klev av.
Dörren slogs igen med sitt pysande, motorn varvar upp och bussen försvinner i den blöta natten.
Jag kan urskilja vilken linje det är, det står linje "alkoholen", bak på bussen, och dess destination är "ättestupan"...
Jag vänder mig om och går i samma riktning som bussen kom ifrån, jag vet inte om det är rätt väg hem, men jag vill absolut inte följa samma väg som bussen tog...
Jag travar i regnet och kylan... och då vaknar jag upp på riktigt i sängen!

Jag upplever drömmen en gång till fast i vaket tillstånd eftersom den finns kvar i närminnet!
Tycker den känns konstigt, men känner att den måste vara symbolisk dröm om det som har varit.

När jag somnar till igen så fortsätter drömmen, men bara några minuter till...
Då går jag fortfarande, men natten har blivit till dag, regnet har försvunnit och solen kikar fram mellan trädtopparna, jag vet fortfarande inte var jag är, men det känns betydligt bättre.

Jag stannar till och hoppar lite i en vattenpöl, barnsligt, ja kanske men det kändes härligt att få göra det, det fanns ju inga andra som kunde se det, hoppas jag..

/Berra


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Hej Elisabet,

Tack & en härlig alla hjärtas dag till dej oxå, hoppas du kan hitta på ngt roligt idag.

Du är en viktig person.
med mkt sunda & kloka tankar.
Som har kommit långt på din vandrig,
ut från den mörka skogen.
& ut i solens ljus.

Du är en bra människa,
som är värd att lyssnas på.
Du behöver snart inte gå längre,
& snegla över din axel.
alkoholen finns inte i ditt hus.

Kram från Mie.


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Krya på er Mie och kram på alla hjärtans dag! //Elisabet


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Hej, det har verkligen varit en härlig morgon...

...& dessutom alla hjärtans dag.
Glöm inte bort det!

Det är vitt ute & solen skiner.
& min lilla fågel sitter på sin pinne i fönstret & sjunger. Flyger en lov över mitt huvud, sträcker ut vingarna.

Barnen & jag är tyvärr sjuka, men vid gott mod iaf. De hade tom ställt kl nu på morgonen för att inte missa ngt som gick på tv.
Jag låg kvar en liten stund innan jag plockade fram frukost framför tv:n.
Efter det tog jag mej ett långt varmt bad tände lite ljus i badrummet & mös...

Gick in här på forumet, läser & blir glad över att alla verkar vara nöjda över sin fre kväll iaf.
Jag vet att om jag skulle gå förbi barnens pappa så skulle alla prsiennerna vara nerdragna, jag gillar inte nerdragna persienner.
Vill ha in ljus.

Har förstått att just det fenomenet är vanligt hos missbrukare, de drar ner för att inte folk ska kunna se in & förstå vad de håller på med. Gömmer sig.

Alla som har chansen i dag, ut i solen & samla lite solvitaminer,kraft,ork & energi att klara lörd.kvällen oxå... Passa på att njuta lite med... / Mie


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

God Morgon på er alla!

Jag hoppas verkligen att ni har en GOD morgon alla, en sådan där utan huvudvärk och illamående...
Den kan man bara få om man inte misskötte sig igår, utan fick en nolla i protokollet!

Jag har haft nollor ganska länge nu, vaknade och låg och myste lite med frugan, det var länge sedan vi hade sådana här mornar...

I allrummet satt grabben med tv, dator och tvspel allting på i full kareta, när han vaknar så är det fullt ös från första stund, hajjar inte att han pallar så tidigt på morgonen...
Jag satte mig brevid honom och kollade ömsom hur bra han spelade på datorn och hur det gick i slalomen, och vet ni, jag bara älskade min fina morgon!

Snart efter frukost ska jag "tvinga" 3/4 av familjen att följa med att till en nyupptäkt vattenkälla och sedan ska vi promenera runt en annan tillfrusen sjö här intill...
Jag har inte varit där sedan jag var 19 år, och körde min första bil till badet..

Efter detta ska jag fixa med att hänga upp lite speglar och lampor om jag lovade frugan, sedan är det träningar för ungarna och sedan....

Under den tiden så har ni som INTE hade nollor i protokollet knappt varit uppe och pinkat ens...

Nä, baksmälla går fetbort numera...

Häng med bland "nollorna" /Berra


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Hej 20..

Du ser, du följer planen..
& fixar tom så att du måste gå upp tidigt på sönd, tjäna pengar istället för att göra av med dem.... Lysande!
Ingenting konstigt med det.

Du kan köpa mkt äkta konst..."ler"
Kan ju bli din nya sysselsättning... ut & leta trevlig konst...

Du håller på att förändra ditt tänk för att det ska passa till ditt nya liv... coolt...
Kom ihåg att DU är viktig... / Mie.


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Nej så sant..
Ja den hänger mitt på stora väggen i mitt rum, sitter fint där.

Så är det.. försöker klura ut något jag ska göra imorrn när man är pigg och fräsch istället för förstörd och jävlig.
Jag är på rätt spår ikväll så blir en nykter och stillsam kväll framför tv´n.
Har också ordnat så jag jobbar tidigt söndag morgon. Låter säkert konstigt i vissas öron att vilja gå upp 06.00 en söndag. men det gör jag så gärna för att slippa bakfyllan. Så har man en till anleding att stanna hemma imorgon kväll.
Skönt att höra! Tack för allt stöd! känns skönt att prata med er/ 20