Senaste kommentarerna i forumet

Visst är det härligt ändå när man kan sluta vackla? När man vet att "nä, det där med alkohol är inget för mig". Om det funkar att vara nykter, om man är gladare, trevligare och mer harmonisk då. Varför ska man då dricka det där vinglaset som man aldrig är nöjd med? Gråskalan existerar inte, antingen är man nykter eller så är man inte nykter. Jag kan avundas dem som bara kan dra ner på konsumtionen några snäpp och nöja sig så. Det verkar dock som att de flesta som gått över gränsen inte bara kan backa en bit och stanna på rätt sida framöver. Jag tyckte att första julen och nyåret som nykter funkade jättebra. Bättre än väntat. Vad skönt att vara nykter och fräsch på lediga gnistrande vintermorgnar. Att vara klar i skallen har blivit min nya drog!

Heja Turen!

Det tog några dagar att komma på benen igen efter min lilla vurpa. Jag känner mig i efterhand rätt nöjd med att den kom redan i novenber. Inser (även i kroppen) ju att tre månader inte är något för mig, utan att det måste bli slut. Jag hade ju redan börjat planera att jag skulle dricka LITE efter jul och nyår. Ja ni hör ju själva hur dumt det låter. Jag känner mig nöjd och harmonisk just nu med att jag inte dricker- jag vågar inte. Hjälp vad det kan ställa till det och det vill jag inte. Och att det känns som att det har blivit så illa så snabbt. Jag har inte druckit något sen snedstegsdagarna i november och jag mår toppen. Det har funnits dricka hemma men i det här läget är jag inte sugen. Min man har dragit ner på sitt dricka och jag tror att han känner att hans fru är mycket trevligare och mer kärleksfull mot honom. Jag är inne och läser lite på forumet med jämna mellanrum och det stärker. Jag behöver det. Påminnelsen...Jag såg att forumet ska firas i februari.. och jag vill gärna komma. Jag har bestämmt att jag ska sätta mig på tåget och åka alla milen och tillbringa en helg på hotell alldeles för mig själv. Precis vad jag behöver och längtar efter.

Vad som är lite för vissa är alldeles för mycket för andra...osv...
Det handlar nog mer om att känna sig fängslad i ett beronde.

Och som du skriver, söka i anledningarna till VARFÖR man dricker...
Där finner man nog orsaken till sitt beronde.

Jo det blir en djupanalys av sig själv och det ÄR jobbigt att gå igenom.
Men återbetalningen är tusenfald...

Det är nog bara en av många lik i sin garderob som trillar ut.

Att öka sin insikt är nog en fas alla kan behöva genomgå i vår nya tid av stress och alla krav som ställs på en.
Annars tror jag att man till slut kommer att gå under.

Att värna om sitt inre och vägra följa strömmen för sitt eget bästa kommer att bli superviktigt i framtiden.
Vi är alla individer och vi behöver olika livsvillkor, att vara en i mängden och ställa in sig i ledet,
Nä det är som att förneka sin egna existens...

Det här gör jag för att må bra, och så gör jag det, akta dig för att stå emellan mig och mitt nya mål!

Berra

Tack Tilde! Det var ett bra råd...jag ska låtsas som det inte är jul. Snacka om förnekelse :-). Men det ska nog gå bra...direkt när ongar och resten av cirkus har försvunnit så ska jag bara göra "vuxensaker". Tycker ju inte julen riktigt hör till den kategorin. Skönt att det iaf. är ngn som känner samma sak. Ngn vars ögon inte tindrar ikapp med med de billiga illaluktande parafinljusen ;-). Kram tillbaka. /R

PS: Vi blev nog alla tagna lite på sängkanten av VVs beslut...jag tycker också att han tillförde massor.

Idag blir en lite hattig dag i RL..
Hoppas det går bra för dig Andreas!
kram /trollis

Min första tråd kan du läsa här https://www.alkoholhjalpen.se/forum/hjalpa-nagon-som-star-nara/5025 om du inte redan har hittat den. Hinner inte skriva mer nu, hoppas du fortsätter skriva här.

Tack för värmande ord, glad och fridfull jul och allt gott på anhörigveckan! / mt

Kryper till sängs nu, såg premiären av Hobbit som började 23.59 inatt med ongarna.
Det var ingen uppoffring, jag gillar verkligen sådana här filmer, den var helt fantastisk, se den om ni har möjlighet.
God natt!

Tack för en bra tråd! Har just läst hela. Är också mitt uppe i "försöka sluta". Blev "påkommen" av min partner för snart 3 månader sedan. Erkände (vad annars ska man göra när någon undrar varför det ligger halvtomma undangömda flaskor i garderoben!?)och har tagit tag i det... Iaf lite. Går hos en psykolog och har sagt att jag dricker för mycket men kanske inte riktigt HUR mycket. Fokus hos psyk ligger inte på alkoholen utan mer på varför jag mår dåligt och det är väl kanske bra, det är ju där problemet ligger från början men känner att jag ljuger för jag skäms. Trots att jag, som nån skrivit här, egentligen inte alls tycker att man behöver skämmas för att man dricker för mycket.

Dricker i nästan lite varje dag men precis som Anli, aldrig FÖR mkt, inte ens på fest eller rättare sagt SÄRSKILT inte på fest...
Har en liten dotter och ett helt ok förhållande. Fattar inte varför jag inte bara skiter i alkoholen.
Är ändå skönt att blivit påkommen men jag är verkligen inte ärlig ännu, har bytt plats på mina "gömmor" - vågar ännu inte vara utan "tryggheten" även om det är bättre.
Men visst, jag borde verkligen inte köpa hem, be min partner gömma all alkohol osv..

Är ganska orolig för jul/nyår även om själva helgdagarna säkert går bra, jag är ju bra på att INTE dricka när andra gör det - bara jag vet att jag kan ta igen det när jag är hemma/ensam igen.
Så sjukt man kan tänka!

jag har en del erfarenhet av Antabus. Har ätit det som piller, men också opererat in vid två tillfällen. Kan bara säga att har du börjat äta så att du fått upp en lagom koncentration, ska du inte dricka förrän det gått två veckor efter sista tabletten. Jag drack av misstag kan man säga, efter ca en vecka och den upplevelsen önskar jag inte min värsta fiende. Därför är det bra med antabus, på så sätt att man verkligen ska vara rädd för att dricka, och därmed kan man koppla av alla tankar på alkohol eftersom det är uteslutet att dricka. Många gånger är det en befrielse för en period. Man slipper den tjattrande apan eftersom det inte är ett alternativ att gå till Systemet. När det gäller Campral och Revia ska det gå att använda antabus ihop med dessa utan problem. Men har du väl fattat antabus-beslutet tror jag inte du behöver någon annan medicin. Lycka till och gratulerar till din insikt om att du har ett problem, och vilket jag numera också insett, en sjukdom.
Häng kvar här så får du stöd,
Fenix

Hej Viljestyrka. Vad bra att du aktivt valt att söka hjälp av vården. Modigt. Och vad bra att du hittat hit! Här finns så mycket klokt att ta del av, och andra som har det precis som du. Jag har ingen erfarenhet av antabus, men du får säkert fler svar. Ville bara säga hej innan jag knyter mig för idag! Annars kan du också söka på "antabus" tex, i sök-funktionen längst ner på denna sidan så får du upp de inlägg som skrivits tidigare om detta. Nattinatt/Victoria

Det var ju din tråd jag var inne och skrev i utan att hälsa på dig... Nu var det ju åter igen någon som fått för sig att lämna detta superforum :)

Ingen av oss två gillar julen, själv skulle jag ju helst vilja dra mig undan till en avlägsen vacker plats med brasa och bok...

Ta det lugnt Dompa, låtsas bara att det inte är så mycket jul...
snart börjar det ljusna igen./Kram Tilde

Jag är ok.
Och jag kan vara tyst länge.. förändrar inget ;)

Har varit totalfokuserad på att skriva slutuppsats till knasskolan.
Ikväll sa vi tack och hej så nu är det gjort. Lite stolt.

I lördags drack jag lite för mycket (vilket ju betyder för mycket och inget annat). På fest.
Ingen fara egentligen men det gav en djävligt obehaglig känsla dagen efter. Det var länge sen och det blev en läxa.

Annars börjar dom små vita göra gott.. lever dagarna lättare och ser ljusare på framtiden.

Det har varit intensiva inlägg här på forum och jag känner ibland att jag vill ge åsikter, ibland att det är bättre att bita i läppen. Ibland hittar jag inte ord för det berör, ibland tycker jag inte att jag har rätt att stötta för det blir klyschigt.. Det är knepigt.
Mycket lättare att dölja sej bakom svart humor.
För mej alltså. Lite fegt.

Men kram o frid o allt sånt tillbaka..

och du behövs här på Forumet!
Ha en riktigt julig jul nu
och hoppas du dyker upp igen sedan när du kanske trots allt börjar längta efter att titta in här igen.
Ha det gott!
Tilde

Är ny här och tror att detta forum kan vara ett sätt att klara resten av livet
har kommit så långt att jag inser att jag har problem "jag är allergisk" mot alkohol
Jag har använt alkohol som medicinering vid stress och ångest men inset att det bara ger mer obehag än lugn
Har under en tid provat naltrexon , men det går lika bra att sätta i sig en vinare var kväll ändå
Bytte till Campral .var en skillnad men även om jag var fri 2 dagar tar jag igen det den tredje
Har nu tagit ett slutgiltligt beslut efter många samtal med en kurator och det är att jag är beroende på samma sätt som när jag var rökare och jag slutade med det för 12 år sen , samtidigt märkte jag att det var start på nästa missbruk
har nu fått besked om att alla mina värden även levern var helt ok så då har jag ju något att vara rädd om
Har i dag tagit ut Antabus på apoteket och kommit överens med min
äkare att nu får det vara nog. men är så jävla rädd
Är detta något som är vanligt , man vet ju inte vad som väntar men känner ändå en stark vilja
Har satt ett slutgiltligt datum på fredag den 14 då min syster fyller 40 och jag har erbjudit mig att köra och sen skall jag bli mormor för första gång i mars och då vill jag var en närvarande sådan
Är det någon i detta forum som har erfarenhet av Antabus i kombination med campral
lKändes bra att skriva av sig lite

Tror nästan att dom börjar nynna
"godnight sweethart it's time ........"
Du är redan saknad den korta intensiva period vi känt varandra.
Även jag älskar julen, baket, pusslet MATEN.
Sedan när tomten kommer med alla paket.
Världs bäst!
Hoppas du tittar förbir efter helgerna!
Nice dude.......
/a

...vill bara säga att dina ord omges av ett varmt fluffigt hölje man bara vill gosa in sig i.

Jag debuterade på Addes tråd i förrgår och idag här hos Dig och Desideria, så nu har jag brutit mig loss från min egen tråd i skrift.

Hos dig, och några andra, känner jag att jag kan suga i mig av kunskap och erfarenheter. Jag hoppas att jag om två år kan känna värmen och gemenskapen i mitt äktenskap som du och din man har lyckats uppnå. Lelas och pianoman har ju också lyckats, så det finns ju hopp.

Just nu går det åt rätt håll och jag är utrustad med både tålamod, tid och vilja...ser just nu fram emot julen och sen kommer anhörigveckan.

Tack för att Du delar med dig!
Önskar Dig och mannen allt gott.

Sakna dina inlägg, du har hjälpt mig mycket med din öppenhet om din styvpappa.
Önskar dig en God Jul och ett Gott Nytt År, hoppas vi hörs nästa år.
Kram!

Fast jag förstår dig.. Och du har all rätt att göra som du själv vill!
Kommer att sakna dina småironiska kommentarer som får oss att hajja till ;-D

Vi har inte haft samma mening om allt, men jag tror att respekten funnits där.

Skulle du trots allt ha vägarna förbi Forumet i framtiden, så är du välkommen att häcka i min tråd ;-D
Skulle tro att det gäller många av oss övriga också..

Missunnar dig inte "en lille en" till sillen, eftersom du aldrig förespeglat någon total avhållsamhet. Det funkar för dig och det är gott så...

Sayonara VillerValle! Skickar med en julkram/ trollis

...för mig. Gick rakt in i själen..tack...

Adde, dina ord hjälper mig otroligt. Särskilt det som nu är riktat mer till min situation men även allt annat du delat med dig.

Jag och maken lever inte under samma tak 7 dagar i veckan och distansen har sina för och nackdelar.
Vissa delar under rubriken medberoende har jag följt som en mönsterelev(läs in ironin) fram till i somras, andra delar har jag instinktivt inte gått med på pga min personlighet. Mycket har fått hänga i luften pga bådas arbetssituation. Nu är, tack och lov, situationen annorlunda.

Jag är ingen kuvad kvinna men jag vill göra så rätt det går nu när öppningen finns.
Älskar honom, inifrån och ut.

Kram till Dig....tack, tack, tack...

Till att börja med har Stigsdotter fel. Just nu är du partypoopern ;-). Jag som redan var låg idag...dels julhandel...dels tankar på forummänniskor som försvunnit och som jag saknar. Och nu försvinner du...

Har full respekt för det...förstår delvis dina skäl. Men jag tänker hoppas på att du kommer tillbaka efter helgerna. Kanske behöver du bara få koppla bort oss tilltufsade ett tag och få njuta med dina nära och kära.

Jag uppskattade verkligen dina inlägg. Vi delade inte alltid samma åsikter...det ska man heller inte behöva göra. Däremot kände jag att det fanns ömsesidig respekt och du är en rolig fan.

Jag vet hur viktig julen är för dig. Dessa helger som du har sett fram emot. Därför vill jag - trots min personliga motvilja mot helgerna- verkligen önska dig en God Jul och Ett Gott Nytt År! Säger även Skål! Njut av din julnubbe :-)! (Ingen behöver hetsa upp sig, detta är min hälsning till VV). Allt gott/R

12.12.2012 händer det stora att forumet stängs för renovering. Ska bli spännande att se hur det blir i sin nya gestalt.

Gjorde en återblick till sommaren 2011 i Proffsets tråd i morse, den sommaren mullegubben sov timtals med katten på tjocka mattan. Nu är det jag som kan sova hur mycket som helst. Somnar tidigt, vaknar på natten emellanåt, uppe och dricker te, läser, kanske skriver lite här - och somnar om igen. Har sovit 8-10 timmar många nätter nu - men det gör ju ingenting, tids nog har jag väl sovit klart:)

Häromdagen noterade jag att mannen har börjat säga ifrån om vissa saker, t ex säger ha att jag ska lägga mig i sängen och sova och lägga bort boken när jag somnat med den över näsan:) Och en del annat också. Bestämt och kärleksfullt. På ett nytt sätt. När jag sa det så sa han direkt att det stämmer - "vi har talat om det i AA-gruppen att vi blir bättre på att säga vad vi tycker när vi blir nyktra". Kändes precis som det beskrivs här ibland - när man blir nykter och skammen släpper så står man på sig på ett annat sätt. Men med mullegubben känns det bara som vi kommer varandra närmare.

En del saker är sånt han närmast hållit för sig själv tidigare. Känns kanske som att han vill bidra till ett större oberoende... kanske han är mindre rädd för att jag ska lämna honom nu? Att han inte behöver vara behövd på samma sätt... Så kan det kanske vara. Ska fråga honom. / mt

Tack för ditt inlägg i min tråd!
Du har mycket omkring dig - som ofta, men du kommer att fixa det! Den här gången också:) Visst är det extra stress att bli chefens ersättare - men det är ju också ett stort förtroende och visar att de tror på dig och ser dig som en resurs!
Slicka i dig och var stolt!
Att du låter dig beröras av andras sorger och olyckor är en fin sida tycker jag - även om det är smärtsamt också. Du delar ju också andras glädje! Jag hoppas de som behandlar andras sorger som mjäll på axlarna blir mer lika dig...
Allt gott, lev väl och ta hand om dig! / mt

är underbar och ska absolut inte undervärderas i våra sammanhang :-)

Alla människor vill känna sig behövda och, som prästen Olle Carlsson säger, "användna av". Vi vill ju bli sedda och känna oss likvärdiga. Och vi alkisar är ju inget undantag.

Jag kan tänka mig att vara kär i en alkis är en vandring i livets alla möjliga upp- och nergångar och man dras med i alkisens liv med hull och hår. Men vi är inte sämre än att vi kan uppskatta den kärleken som ges till oss. Sen beror det ju lite på hur kärleken används....

Vi är ju som sagt mästare på att manipulera och vända saker och ting till vår fördel och vända uppmärksamheten åt annat håll och tvekar inte alls att även använda kärleken så. Eller kanske mer rätt : Nyttja "Tyckasyndomsyndromet" hos den som älskar oss. Vem vill inte göra allt för den man älskar ?

Där kommer begreppet "Tuff kärlek" in. Att sätta gränser, att inte dras med i diskussioner hos en påverkad person, att kunna säga ifrån att detta går jag inte med på och att kunna sätta punkt. När vi uppfostrar barn använder vi tuff kärlek för att vi vet att det vi säger är bra för barnet i långa loppet och vi sätter en gräns för när tjatet gnisslar i våra öron och vi inte orkar mer. Men vi älskar ju det barnet och vi gör det för dess egen skull.

Precis samma sak med oss alkisar.

Vi tar inte skada av kärlek men vi tar avgjort skada av när kärleken övergår i möjliggörande och att anhöriga kastar mjuka kuddar framför oss så vi inte ska slå oss när vi ramlar. Ett sånt beteende växer man in i som familjemedlem och även många vänner och arbetskamrater blir likadana. Att då som anhörig veta hur man ska vara mot/med oss och sätta gränser är inte lätt om man inte får lära sig det från nån som varit i samma sits. Jag har själv gått Familjeveckan, då som alkoholist, och det var några fantastiskt bra dagar. Jag fick ju så uppenbar insyn på hur jag har gjort av proffsen själva, de anhöriga. Det var inga hätska stämningar, vi var ju där av samma anledning, vi ville förändra våra liv till det bättre.

I mitt fall hade det varit katastrof om hustrun hade stuckit då de sista dagarna. Jag hade inte överlevt den smällen. Jag hade en behandlingskompis som fick skilsmässopapperen skickade till sig på behandlinghemmet med uppmaning att genast skriva under. Det underlättade inte hans behandling om man säger så.

När vi alkisar börjar leta efter en väg ut från missbruket så är varje eget steg utan inblandning av andra en delseger på vår väg mot totalsegern. De flesta här på forumet tror jag har letat sig hit utan att nån annan tvingat dem eller hjälpt dem och det är så bra att det funkar på det sättet. Då är vi ju liksom mer mogna och mer beredda att ändra våra liv. OM man är väldigt säker på att en behandling är vad man behöver och har möjlighet att betala en del själv men inte fixar allt så finns det kanske, möjligen, eventuellt en lösning på Gårdens hemsida :-)

Jag kan också tillägga att jag själv varit med om att vara på gränsen att bli medberoende i samband med att jag försökt lotsa andra att gå på samma väg som vi andra nyktra alkisar. Jag har varit tvungen att klippa kontakten med folk för att jag själv drogs med i medberoendet, jag måste inse var min gräns går för går det för långt riskerar jag min egen nykterhet. Jag måste i det fallet sätta princip före person. Oavsett hur mycket jag tycker om den människan.

...brukar jag vara på nyårsafton. Som du inte tycker om julen brukar jag tycka illa om nyårsafton. Jag brukar få lite ångestkänslor där på kvällen när 12-slaget närmar sig, all den larviga glädjen inför det nya, vad ska det vara bra för, vad var det gamla året bra för, bläh... osv. Jag brukar känna mig lite ledsen och nedslagen. Fast, ja, jag brukar ju inte direkt vara nykter vid 12-slaget! Sen brukar man festa vidare och så glömmer jag bort det där melankoliska.

Men, visst är jag med på att försöka göra detta nya år till ett av de sannaste på många år! I så fall vill jag välja att försöka vara sann mot mig själv. Jag skall ta beslut och stå för dem, jag skall vara sann mot mig själv i det att jag faktiskt väljer, gör ett aktivt val. DET var en bra idé käraste Dompa. Är du lite ledsen för att ongarna åker ifrån dig på julen? Man kan tycka vad man vill om allt det kommersiella och stressen runt jul men det är ändå en ljus tid som kan tillbringas i familjens varma sällskap. Men det är nog bra för dem att hälsa på mor och kusiner och den svenska snön. Det är ganska mycket av den varan nu.

Om du vore här nu skulle du få en lång varm kram, känns som om du skulle behöva en sådan!

Kan inte julen få bli vad man vill att den ska vara? Strunta i alla de där måstena tycker jag. Jag, som älskar snö, väljer att plocka godbitarna och det är alla tända ljus, dofter (tar in granris från tomten), pepparkakor, nejlikeapelsiner (får barnen göra), träffa familjen under hela dagen, sentimentala jullåtar, att ta det lugnt och ha det varmt och gott. Jag struntar i dammråttorna, tänker inte stressa runt i affärer och bryr mig inte om att tindra särskilt mycket själv.

I år kommer jag att vara nykter på julafton och om något av mina barn blir sjuka kommer jag att skjutsa dem till sjukhuset (har minne från tidigare julafton där jag drack alldeles för mycket och lillan till råga på allt fick falsk krupp på kvällen.)