Senaste kommentarerna i forumet

Berra, bara till dig...

http://www.facebook.com/photo.php?pid=74177&l=bfee73ba26&id=10000100294…

..men Pia, jag är tacksam, och försöker tänka på det...
Men är ändå inge' gla'..., det är nog inte så lätt att förmedla...

Mitt liv går i jojo, och nu har den slutat snurra med hela snöret ute, längst där nere..

Om det är något jag kan vara stolt över, så är det väl att jag hittils har klarat mig från alkoholen,
jag vet att den knappast kommer att skapa någon bättring, möjligen lindring ....för tillfället...

Men just nu så spelar det inte så stor roll, jag brottas med något större, mitt inre...
OM svaret hade funnits i alkoholen så hade jag testat det, men jag tror inte på den ursäkta ordvalet j*vla svikaren något mer...
Han/hon/det har satt mig mer i klistret än något annat, och skulle nog vara den sista jag vände mig till, kanske skulle den få mig till att göra något oöverlagd...
Nä, fyllan går fetbort...

Men alla andra små snörstumpar har också sinat ut, det finns just nu inget kvar att grabba efter..
Om jag hade kunnat lägga tillit till "något" som kunde ha funkat,
så hade jag haft min förhoppning kvar...

Och när man har förlorat hoppet, vad finns då kvar?

Jag tycker att jag har varit "duktig" tillräckligt mycket och länge nu, varför får jag ingen cred?

Sorry att jag låter så j*vla neggig, men det är så det känns för Berra just nu...

Mors!

Inget speciellt att vara glad över? En fru, friska barn, vänner, ett hem, mat, bil, inget krig, eller andra stora katastrofer... nykter!

Usch, ja vad jobbig jag är. Men tacksamhetstänk är skönt.

Kram

Hej Berra!
Du verkar helt klart hantera svårigheterna du stöter på som en människa med ett JAG som fungerar. En missbrukare skulle ofelbart söka upp det som lindrar och tröstar för stunden. Du verkar vara på riktigt god väg att lämna missbrukar-Berra för gott.
/Fenix

..tack Märta...

/Berra

Hej Berra

Sänder dig en tanke, hoppas att du snart finner en väg ut ur det du upplever på ditt arbete just nu. Ge inte upp, du är viktig för många...

Kram Märta

Hej!

...jovars jag lever, det är ju helg...

Sitter just nu i bilen med det mobila bredbandet på en parkering och väntar på dotterns fotbollslag...
Är skitig under naglarna efter en helg med mycket rotande, stökande, meckande och trädgårdsarbete...

Upptäckte precis att ytterligare en decimeter hade rostat av på höger bakfjäder...
Förra sommaren drog det ytterligare en dec...
Igår packade AC'n ihop i den 25 gradiga värmen, hatar bilar som bara går sönder...
Ser mina surt förvärvade slantar får vingar och bara flaxar iväg..
Jag har sponsrat dessa j*vla bilmeckar tillräckligt senaste åren...

Helgen har varit fullsmäckad med sysslor, rensat garaget som inte har sett någon av bilarna på ett och ett halvt år, allt sedan barnpoolen tog upp hela garagegolvet...
Nu når vi frysen utan att snubbla på en massa dynga på golvet, och det är ju bra...

Vi hann dra iväg ganska så precis ett dygn till landet, mitt emellan två matcher...
Drog upp ca 130 strömmingar igår, så middagen blev jättesen, grillade i mörkret...
Sletna som vi var, så "dog" vi alla på vardagsrumsgolvet, gick i säng innan tolvslaget!!!

Det har varit en helg med en massa "plusenergi" och det tackar man ju för...
Men jag kan ändå inte dra på smilgroparna...
Det är ju måndag imorgon, och jag vet i vilka situationer jag lär hamna i...
Och det är ju som ni vet inga positiva sådana...

Jag har inget speciellt att vara "glad" över, så jag bara "lever",... idag, ...just nu..här..!
Önskar jag hade något att se fram emot, ett nytt liv kanske...

Mors Berra

Berra

Hur har du det? Det är tre dagar sen du skrev, tänker mycket på dig

Kram Märta

Berra min vän, det gör ont i hjärtat att du sjunker igen...
Nu måste du börja tänka på dej själv & vad du mår bra av.
Kram från Mie <3

Berra, berra. Önskar jag kunde sända lite energi till dig!

En ide`. Läs hela din tråd och se om du kan hitta någon bild. För mig som utomstående så låter du som du gjorde innan du fått ordning på din antidepressiva och din psykologkontakt...

Kramar Pia

Finns det ingen företagshälsovård ni är knutna till dit du kan vända dig? Det här verkar jättefarligt för dig, du är ju helt klart mobbad på din arbetsplats.

Men bästa du...

Du verkar så ensam just nu. Det är tufft, riktigt tufft, när man märker/känner av processer runt omkring sig men inte har kontroll över dem. Finns det något du kan göra för att påverka din situation på arbetsplatsen? Eller kanske ska du ta en paus därifrån, sjukskrivning? Själv var jag hos min husläkare i dag, sjukskriven en månad till att börja med och det känns helt rätt mot mig själv.

Så här kan du i alla fall inte fortsätta Berra, varken du, dina nära och kära har någon glädje av att du envist biter dig kvar. Vad säger din samtalskontakt? Var rädd om dig, tänker på dig och de dina....

Kram Märta

Tomma tunnor skramlar mest, jo så är det nog...
Fast jag skramlar inte mycket just nu, trots att jag är "tom"...

Tom på energi, framförhållning, glädje och inspiration...

Jo jag finns, men det är inte mycket mer, har egentligen inte så mycket att skriva om...

Läste någonstans att de var svårt för de andra att läsa om de som är "lyckade"....
Känner mig inte så lyckad någonstans alls just nu...

Har blivit "intagen" igen av chefen på möte, inget skäll, mest en massa konstaterande...
Varför vill han fortsätta förnedra mig?, alla ser igenom glasfönsterna till konferensrummet,
sitter med ryggen emot, men alla kan ju se att jag "hänger", och chefen spänner blicken i mig...
Är det för hans eget pondus han visar för alla andra att han inte tolererar de som inte ger allt...

Vad vet jag?? , ...eller vad bryr jag mig?
Jag koncentrerar mig på att överleva, har brytit kontakten med mina närmaste kollegor...
De ger mig "negativ energi", och litar bara på 4 andra personer som ger mig livskraft...
De som "ser mig" och inte ställer mig utanför...
Mail-korgen är tom, telefonen ringer inte längre, ingen vill ha min hjälp längre...

Känner igen personen i spegeln, men bara hans kropp finns kvar, inget av det inre...

Vi åkte iväg på en "myshelg" med ett par andra vänner till en annan stad i helgen...
Och jag kunde för ett par dygn koppla bort mitt vardagsliv, det var skönt...
Men nu är jag tillbaka igen, och min kropp rister...

jag är så tom, så tom att inte ens luften får plats...

Berra

Berra, nog för att det är måndag, men en liten, liten, liiiiten rad bara, så vi vet att du är ok?
kram!

Berra, var är du? Det är tre dagar sen du skrev något, hoppas allt är okej med dig......

Kram Märta

Igen Berra

Du finns för så många här. Nu finns vi för dig :-) Ta emot vännen

Kram Märta

Du finns i mina tankar...
http://www.youtube.com/watch?v=uEupCJaGXfE&feature=related

Berra,
när jag för ett gäng år sen var inne i en djup depression, kommer jag tydligt ihåg hur jag inte någonsin kunde tänka mig något annat än grått, rullgardiner framför ögonen, trötthet... tanken på att jag någon dag kunde må bättre finns inte... men jag hade fel! och nu när jag mår bättre, trots honom och allt som varit, kan jag inte rikigt komma ihåg hur det var att må så himla dåligt...
det kommer bli bättre. jag lovar dig, det kommer bli bättre! och nu blir du antagligen lite lätt förbannad, "vad vet hon om det.... " =) men jag tror faktiskt att jag har rätt!
ge det ett par dagar att sjunka in, unna dig under tiden lyxen av varma kramar, frukost i sängen, nya lakan för att bli av med smulorna, en kaffe i solen... ta hand om dig! ska tänka på dig i helgen och försöka skicka lite energi! kram!

Berra

Hur går det för dig? Vet du, vuxenmobbing är fruktansvärt, det är helt overkligt och obegripligt hur människor kan bete sig mot varandra. Men man slutar aldrig att fövånas över människor. Det är lätt att tappa tron på allt men du är en fin människa som ger andra så mycket och som förtjänar mer. Glöm aldrig det

Kram Märta

Hej!

...nu vet jag inte vad jag ska skriva om, det är liksom helt "tomt"...
Först av allt vill jag tacka er alla för allt "push", det känns lite bättre av det, ...tack!

Mina inre "stormar" har mojnat något, men jag är fortfarande helt sänkt...
Min inre kamp är utslagen och har givit upp allt hopp...

Kroppen har gått in i något "säkerhetsläge", någon form av överlevnadsinstinkt...
Det jag i stort sett koncentrerar mig på ...är att fortfarande andas...
Fast jag skulle vilja hålla andan för att hålla emot allt det där andra...

Det där andra som inte finns enligt shrinken, men som finns alldeles tydligt i min värld...

Jag önskar att alla kunde få känna känslan någon vecka eller dag, för att kunna förstå...
Hur man känner sig fängslad i sin egen kropp, fjättrad till sorg...
Det allra enklaste av glädjeämnen skänker mig ingen energi alls längre...
Jag tittar ut genom fönstret på naturen som börjar ta fart därute, men det skänker mig inga positiva vibbar ens längre, det är grönt, men ändå "grått"...

Jag har gått i elektronikaffärerna för att söka lite hoppfullhet, lite inspiration...
Men det kittlar inte mina sinnen, de är liksom helt avtrubbade, avstängda i väntan på reparation!
Hela min lekfullhet är satt i läge halt...

Jag har inga förväntningar och inga längtor längre, jag bara finns....

Tänk vad små ord kan bli stora, vilka verktyg vi sitter på, tack chefen!

Okej det var inga glada miner idag heller, men det var det enda jag kunde förmedla...
det var det eller ingenting alls...

Trots att det är en Fredag...tjo ......ho!

Berra

Hej Berra

Nej, det finns ingen klitoris i ditt huvud, sorry. Du tänker kanske med ett annat huvud? Skämt åsido, ibland tror jag det kan vara klokt att fundera på vad som är problemet och vem som äger det? Det finns alltid såna där vidriga energislukare och parasiter i ens omgivning, det gäller att identifiera dem och hålla dem kort. De har en enastående förmåga att lukta sig fram till såna som gärna "bistår" dem på olika sätt. Jag avskyr såna människor men de är bara att gilla läget; de finns och det jag kan göra är att se till att de inte suger sig fast i mig.

Kramkram/ Märta

och du förresten Berra, har du tänkt på hur många det är som börjar skriva just i din tråd? du betyder så vansinnigt mycket för många! tänk att typ 104 personer just nu tänker på dig, håller tummarna för dig, och skickar lite kraft och energi, till dig och bara dig!
kramkram!

amerika,
jag har hållit till mest på sidan för de som har anhöriga som dricker, och vill hjälpa till, men det har varit oerhört värdefullt för mig att få skriva av mig, få bokstäverna att bilda ord av tankarna, och få stöd och råd av andra i samma situation... kanske ska du starta en egen tråd, för din egen skull, så att du också kan få lite konkreta råd, stöd, ett varmt ord ibland och också gå tillbaka och läsa om vad som rörde sig i ditt huvud för en vecka sen, en månad sen och se hur du utvecklas... värmen och omtanken här är fantastisk!
och om berra, mamma-kvinna46, vana, adde och resten av gänget har klarat sin resa, så klarar du din!
kram!

lilla blå
Tack för att du såg mitt "mail"
Jag har läst och läst, jag måste och jag tackar er för att ni finns
Amerika

Du, vana, har varit nykter ett år, såååååååååååååååå mycket grattis, önskar jag var i ditt ställe, tack för att ni finns