Senaste kommentarerna i forumet

har kommit och gått. Däremellan laxsnittar, påskens lammstek (som fick vänta en vecka i frysen) och pasha - en mångårig tradition och speciellt ena sonhustruns favorit. Barnen fick öl och vin, mulleparet drack mineralvatten och blåbär (jag), barnbarnen dricker Cola. De yngre barnbarnen har byggt med föräldrarnas gamla Lego. Allt förlöpte helt okomplicerat, barnen driver med mullegubben(s personlighetsdrag) på ett kärleksfullt sätt och han skrattar och tar emot. Alldeles enkelt är det ändå inte - dryckerna har alltid varit hans område och det ska hitta en ny form som ska bli en vana (för oss två). Däremot tänker jag inte längre på att pusta ut med ett glas vin när gästerna gått, det är en glömd (o)vana - jag kom ihåg den just nu när jag skriver.

Jag ser fram emot sommaren - båtliv och fiske har diskuterats idag. Vi har aldrig seglat utan välfyllt öl- och vinförråd och somrarna har varit en inkörsport till det flitiga vindrickandet. Skulle kännas oerhört spännande att ha en nykter sommar med segling. Jag kommer att sakna det vita vinet i en speciell hamnkrog men kaffe är också gott.

Nu är det söndagskväll. Igen - och livet är gott. Jag tycker mig kunna urskilja vilka situationer som väcker stress och vad orsaken är - att det finns ett stort behov av frihet och möjlighet att göra val oberoende av andra. Hittills har utmaningarna haft ett gott slut. Nu blir det brasa och stilla kväll. / mt

Hade shoppingsöndag med stora bonustjejen i dag, kollade mitt konto och trodde jag hade glömt någon räkning för det var för mycket pengar på kortet. Men det hade jag inte insåg jag nu när jag kollade, men 15 veckor utan något besök på bolaget har gjort att kontot växt och kilo försvunnet.
Blir nästan rädd när jag tänker på det, men kul hade jag och tjejen i dag. Så vi shoppade loss och avslutade med besök på en resturang och hade en kanon söndag. Tänkte på det när vi satt där, att jag faktiskt njuter av livet och att jag är nykter. Hoppas att jag skall hålla kvar vid den känslan när jag börjar att vackla, för dom dagarna och stunderna kommer ju.
Vad jag hoppas att ni andra har haft en bra söndag//Kram Kalla

till 6 månader och så roligt att höra av dig! Hoppas du kryar på dig och fortsätter skriva här! / mt

6 månader!Oj! Där vill jag vara om 5 månader-SÅ starkt jobbat!

Jag hoppas att du ska krya på dig och kan fortsätta skriva här!

Vårkram,Lilja

Din fråga är både lätt och svår.Beror på hur mycket du dricker och hur ofta och hur länge du druckit.

Skriv lite mer så kan vi prata vidare.

Välkommen!
Lilja

Jag har läst din berättelse och den berörde mig djupt. Jag är själv i början av din berättelse, att ha fått insikt om att jag faktiskt har ett problem. Alkoholen. Jag har supit i stort sett hela året varje dag. Had ett uppehåll på 11 dagar och skulle "bara" ta ett glas vin med mina vänner. Sen blev det varje dag. Har haft ungar hemma över påsken och jag drack även då. Sista dagen var vinet slut. Jag tog ett glas gin istället och tappade kontrollen. Shit.
Din berättelse ger mig styrka. Kan du så kanske även jag kan. Jag börjar också inse att behandlingshem kanske är ett alternativ. Men jag skäms ju....

Satt precis och skrev i din tråd...hade loggat ut och såg detta. Underligt! Iaf; Jag glömde säga att jag tror på dig med! Mycket! Vi fixar det i slutändan. Följ mina råd ;-) Gårdagskvällen var hemsk. Där satt jag; Sista chansen att hänga med ongarna och jag längtade bara efter krogen. Att få "umgås" med andra fyllon som inte bedömde eller ifrågasatte. Jag inser att detta ÄR en sjukdom. I början tyckte jag att det var väl bara att "låta bli". Men så enkelt är det inte. Blev iaf hemmavid (vilken djävla bonnläpp jag är) och tills slut kom jag till ro. Ikväll sticker jag för att checka in på hemmet imorgon bitti. Så nu blir det kvalitetestid med ongar. Idag har vi ridit igen. Ont i hela underkroppen...då menar jag stjärt och paket. Men fint var det. Rogivande... /R

Hur gör man för att bli nykter?

Inte har du sårat mig. Du skriver som det är, det är därför jag tycker så mycket om dig. Jag vet att jag just nu är en looser; Ensamstående alkoholiserad, sjukskriven trebarnsfarsa. Det hade jag aldrig räknat med när jag började min resa...min resa mot ett värdigt liv! Haha. Stora ord...men det är sant. För fyra-fem månader sedan var jag en "lyckad mellanchef, med stor villa (ja, den finns ju kvar), vacker fru och vad jag trodde glada barn. Inte en sjukdag på över tio år. Vänner som respekterade mig (men de speglade ju bara sig själva) och en lite självgod attityd. Konstigt nog är jag lyckligare idag. Konstigt nog...värt att upprepas. Ikväll ska jag checka in på hotell igen då mitt behandlingshem ligger så illa till från var jag bor. Denna gång utan syrran. Bara det blir spännande, nu är jag anonym. Reste mkt i mitt jobb, hade många hotellnätter men då såg jag dem inte som ett äventyr. Bara jobb som skulle granskas och alldeles för många whiskyn ensam i hotellbaren eller på rummet. Men nu blir det skönt. Inte så jag ogillar min familj, men alla behöver vi lite ensamtid. Har du ekonomi nog (får det intrycket) så ta den där resan innan sommaren. Som du skrev så har ju dina vänninor mått bra av ensamresorna. Bara sjukskriv dig och stick iväg. Du ljuger ju inte ens, du är ju sjuk. Min fru gjorde en liknande resa med en vännina, det blev inget bra. Bara alkohol och senare jätteångest. Utan ensam ska du resa. Sola mycket, liten middag på restaurang där den lokala servitören flirtar lite... Bra böcker...men inga utflykter, inga "måste ses", man behöver inte se varenda djävla tjärn och kyrka. Min resa blir till hemmet; Bygga lite fler fågelholkar och förhoppningsvis bygga lite ryggrad. Önskar dig allt gott. Kram kompis/R

...tänker jag på ibland också. Det är något speciellt med den där sista gången och av någon anledning vill man alltid att den skall vara speciell, gärna med någon form av ritual. Det gäller nog de flesta "sista gångerna".

En nyskild kollega sa att om hon hade vetat att det var sista gången hon kysste sin make när hon gjorde det så skulle hon försökt minnas just den kyssen. På något sätt vill man att det sista glaset skall bli speciellt, att det skall bli ett avsked. Men, det där väl egentligen bara larv, inte sant. Varför skall man försöka göra något fint och bra av något som ju faktiskt är dåligt för en själv, något som man vill ge upp och få bort ur sitt liv?

Tänk så här istället att det kan vara sista chansen att bevisa dig inför dina barn, inför dig själv och vem annars du vill.

Kör hårt, jag tror på dig krigarn!

Fantastiskt kul att höra från dig Fenix, och grattis till 6 månaders nykterhet! Önskar dig hälsan åter. Kram kram/Victoria

till 6 månader :-)

Lillablå och stora kramar till dig med. Jag har inte skrivit här på länge, vilket har sin förklaring bland annat i att jag hamnade på sjukhus helt oväntat.
Så snabbt kan det gå att livet ändrar på sig. Vet inte hur det slutar, men mår i stort sett ok nu. Kan säga att från början tänkte jag mycket på att dricka, inte så att jag ville, men hjärnan började plocka fram gamla mönster för att lösa problemen. Tji fick den dock, och för några dagar sedan firade jag ett halvår som nykter. För det mesta känns det som mitt naturliga tillstånd för resten av livet, och varje morgon vaknar jag glad och tacksam att jag ännu en dag sluppit leva i alkoholfängelset. Nu ska jag invänta lite undersökningar, och hoppas sedan att det man upptäckt i huvet på mig inte ska vara av någon allvarligare sort.
Ha det bra alla kämpar där ute, och låt oss se fram emot en härlig vår och sommar!
/Fenix

hade jag stöd av att tänka på just den där texten... kanske det fanns en mening med att jag skulle ta in den riktigt ordentligt på morgonen... Metaforen är barnet "som inte vet vad h*n vill" - obekvämt, knöligt, trångt på insidan... Igår skrev jag också några ord om PI (på psykologska) men utelämnade frågan om hur medvetna såna processer är. Gå bredvid, inte ta över det som inte kan tas över. Livet är inte enkelt och inrymmer denna tid möten med det förflutna. Talade med vännen V (irl-V) om "30 gr i Februari" - att människor tror att man kan flytta ifrån sitt förflutna fast inget finns närmare under huden är den egna berättelsen. För oss alla.
Skrivet medan Thorstein Bergman sjunger Till min längtan som följs av Blott en dag... Dagen idag är det sk barnkalas./ mt

...det där som jag tänkt så länge på men aldrig kommit till skott med: att ta en semester, ligga i solen och bara vara. För ungefär ett år sedan (eller var det 2??) skrev jag beslutsamt i min Facebookstatus att Nu, nu ska jag äntligen göra slag i saken och boka en resa till bara mig själv. Usch jag tror verkligen jag behöver komma bort och vara för mig själv, varför är det så svårt att ta sig den tiden??

Nu finns det inte så mycket kvar hemma, maken drack själv upp whiskyslattarna igår och jag har gjort slut på ginflaskan som han trodde jag inte fick upp (bra det är med polygriper hemma). Nu är det tomt tror jag, slivon får stå orörd.. Jag sa till honom att det går inte, vi kan inte ha flaskor hemma, du får gömma de öppnade flaskor du har. Hans "hemmagjorda" single malt flaskor från egen tunna i Skottland tror jag att jag inte ger mig på, i alla fall inte om de inte är öppnade. Nu gäller det. Jag har fått hem den där stora AA-boken, får se om det kan vara något för mig.

Skall nog fundera en gång till på det där med att åka iväg. Jag har flera väninnor som har gjort egna resor, åkt iväg helt ensamma och har funnit att det ger väldigt mycket till själen. Usch vad trött jag är. Ikväll är jag ensam, maken är på whiskyprovning. Den tog nog slut för flera timmar sedan men varför komma hem när man te behöver? Ganska skönt har vi det själva här i soffan, jag och gammelkissen. Barnen och jag har ätit tacos och badat bastu. Våren gav ju upp här hemma och det kom en massa snö istället. Tjejerna har tydligen lärt sig från en herrkväll här hemma att man skall ut i snön när man bastar så vi sprang ute i trädgården och rullade oss i den hårda snön.

Dompa, förlåt om jag sårat dig med mina kommentarer om "värre". Naturligtvis går det inte att mäta smärta eller ågren. För mig betyder "värre" i detta sammanhang helt enkelt "mer öppet". Mer ärligt om du så vill. Alla vet. Som du säger, du kanske får byta jobb sedan. Här hos mig vet den närmsta familjen (fast tror säkert inte att det är så farligt), mina arbetskamrater vet inte ( förutom de som rejält utsatts för den packade mig, fast då var de själva rejält berusade...). Kanske är det lättare om alla vet, om man kan ställa sig upp och vara helt naken: här är jag! Istället för att smyga och låtsas att allt är bra. Jag nämnde en gång på jobbet att jag öville dricka mindre, blir lite för mycket ibland. Någon sa, det är väl ingen risk för dig?! Jag vet inte om den personen var med förra julfesten...

Natti natt från mig, kämpa duktigt och må alla dina demoner vika hädan!

Tack för att ni bryr er!. Jag har i min anmälan lämnat med fakta uppgifter och kopior på det som hon har gjort. Har även personer som ställer upp och vittnar och visar vad hon skrivit till dem om mig. Hon har brutit mot tystnadsplikt och skrivit kränkande saker om mig på offentliga forum inom tex landstinget. Hon är farlig och har gett sig fan på att hon ska förstöra mitt liv, tydligen.
Ska bli intressant att få se om polisen tar upp ärendet eller om de lägger ner det....och tycker att det inte är något att bry sig om..vi får se...det skulle ta ca 1 månad innan jag hör något.
Tack för att ni finns ni okända vänner.
Prussiluskan

Som många andra även sagt här tidigare så tycker jag bestämt att du ska se till att få bort all sprit ur barskåpet. Att gå på AA och samtidigt ha sprit hemma känns nog lite fel.
Om din man ändå känner till problemet så borde det väl inte vara så stor sak att be honom ta bort sina flaskor och förvara på något annat ställe.
Vet själv hur det är.. då hjärnan bara slutar fungera så fort men vet av sprit som finns tillgängligt. Som jag också själv konstaterat på min tråd så är det nog nr1 av saker jag måste undvika..
Ja, kanske är det så att du skulle må bra av att få ta det lugnt och rå om dig själv ett tag? Eller känns det bättre att jobba och vara bland folk?

Hoppas du får en bra helg!

Dagens första skratt. Du borde vara terapeut! "Skiljer pojkarna från männen", den tog!!! Idag ska jag försöka att vara en man ;-). Men hela tiden pickar "sista chansen" på. Sista chansen till glömska....sista chansen till att svika mig själv? Ja den kan jag ta... Sista chansen till att svika mina barn? Det får inte bli så. Naltrexonet känns inte alls nu. Det är nog det som menas med kryckor...tänk om kryckan inte håller? Tack Lilja! Tack Lelas.. /R

Med all respekt till ÄEVD. Men jag tror att du tar plats. Även om du står längst inne i ett hörn...kan det vara så att det är till det hörnet blickarna letar sig? Att ta plats betyder inte alltid att vara i centrum. Vilket även din lärare och arbetskamrat vittnat om. Nog om det... Jag blir bara så ledsen när du undervärderar dig själv. Eller jämför... Du skrev att att tex jag hade det "värre", vilket verkligen inte är sant. Jag har slängt all min skit i ansiktet på alla i min omgivning. Och det lättar verkligen på trycket. Inte att hela omvärlden ser mig som "Dompa, offret, som vi bör vara snälla emot" utan för att jag slipper den biten av hyckleri. Jag är fortfarande skiträdd. På jobbet vet de att jag har "gått in i väggen". Bara min närmaste chef vet vilken vägg det är...och det betyder förstås att alla vet. Men så får det vara. När/om jag kommer ut från hemmet. När/om denna resa till nykterhet slutar ok så är jag fullt på det klara att jag måste byta jobb, hem, ort etc. för att ge mig själv och barnen en ärlig chans. Men då får det bli så. Jag är övertygad om att du har det "värre" om man nu kan mäta smärta. Att barskåpet lockar har jag all förståelse för. Även dina räder hos AA. Vi är alla olika, men även jag kände att AA var inte min grej. Folk är toksnälla och förstående...men kan de hålla mig nykter? En sponsor? Ja varför inte? Men jag behöver inte fler vänner...jag behöver ett tänk som gör att jag kan hantera vardag och tillkortakommanden utan alkohol. Din man vet att du dricker, din svärfamilj likaså. Snälla vackra kompis; Se till att hjälpa dig själv. Ingen press...inte idag...men låt tanken gro? Jag menar inte hemmet, jag menar inte myndigheterna. Utnyttja det välfärdssystem vi har. Sjukskriv dig. Ta en semester när du är helt ensam, där du bara kan ligga i solen (eller ngt annat, vad som tilltalar dig) och låt bara Stigsdotter sjunka in. Bara vara. Ngnstans ingen känner eller förväntar sig ngt av dig...och du skriver att du är flummig. Me too. Good for us! Kram /R

Starkt av dig att klara det fast det strular på jobbet, då växer man en bit till. Jag bytt butik i början för att slippa frestelsen att slinka in på bolaget när jag fredagshandlade, alla knep är tillåtna//Kram Kalla

Återigen bevisar du vilken krigare du är!

Ser vidriga och tunga känslor i vitögat.

Tillåt dig att må piss.

Det MÅSTE få vara så när man bryter!

Jadu, inte konstigt att sakna en virre, jag skulle gärna vilja ha ett glas vin..om det inte vore för att jag igår IGEN blev påmind om tokerier under min senaste fylla.

Då inser jag vilket problem jag har.

Håll ut i snöstormen Dompa!

Det är det som skiljer pojkarna från männen!

Liljakram

Javisst är man som alla andra, du har rätt. Tror att vad jag menade mer var att jag ibland vill vara en Lilja som aldrig druckit för mycket och inte har några alkoholproblem..

Det låter trösterikt att känslorna avklingar..och att man aldrig kan förändra "igår", bara påverka idag och imorgon.

Hur mycket jag än gjort bort mig har jag nu varit nykter en månad och gjort många saker för att bli frisk.

Och som du skriver; vänja sig vid att inte FLY känslorna utan bara acceptera, för dom går över efter ett tag..Tack!

kramar!

Härligt med ett livstecken från dig, Dompa!

Det är inte alls konstigt att du är nedstämd. Det vore konstigare annars.

Vad härligt att du återvänder till behandlingen på måndag - heja dig! :-)

/H.

Åh, den där texten....

:-)

/H.

En stressig vecka har detta varit. Eländes eländen på jobbet. Nya arbetsuppgifter förutom dom gamla, en dator som strulat till max osv.
Drickandet har jag dock klarat att avstå från. Det längsta jag varit helt nykter på länge.
Men hade inte helt räknat med att man skulle bli så här pass lättirriterad, skör och stressad. Har väl kanske också ganska hårda krav på mig själv och analyserar allt lite för mycket. Andra tankar vaknar till liv också. Vänner man inte hört av sig till på länge och borde ta kontakt med osv.

Nä det är nog så.. att ingen alkohol får finnas i detta hus. Det svåraste momentet varje dag har faktiskt varit att ta sig hem från jobbet utan att slinka in och köpa nåt på vägen hem.

Nåja, är väl också bara en gammal vana att vänja sig ifrån. Så blir det väl lättare så småningom. Nu har jag lämpligen fått en förkylning så frestelsen denna helg lär inte bli så stora.

Blev mycket negativt här nu :) Men skönt att skriva av sig lite..