Senaste kommentarerna i forumet

systemet och köpt två flaskor rött till morgondagens middag. Träffade en från mitt förra jobb som verkade bli lätt besvärad i den tidiga timman. Jag stod där framför raden av flaskor.
- Har du svårt att välja vad du vill ha, sa han
- Nej, sa jag, jag dricker knappt alls längre så jag vet inte alls vad jag ska ha.

Sen bad jag om tips av personalen. Kände mig lycklig och fri när jag gick ut med mina två flaskor ekologiskt. / mt

Men du är ju som andra, du är ju som oss :-) Visst är det kämpigt när känslorna väller fram som lavin och man är van att fly. Men jag lovar dig att tillslut så kommer dom mer som en liten bäck istället för ett vattenfall. Jag får ofta tänka på att det är bara nu och framåt jag kan förändra, det andra kan jag bara ta lärdom av.
Men nu tar vi ett steg till och ser framåt// Kram Kalla

Det är vad vi har i min landsända. Snöstorm!!! Hur kunde det bli såhär? Litet som när man försöker hålla sig nykter. Det går bra...man ser en ljusning men sen ett, tu, tre...tillbaka på på noll igen. Som ni märker så har jag litet problem med snön. Nykterheten då? Jodå, jag har fixat det...men jag känner mig fruktansvärt nedstämd. Vet ej om det är Naltrexonet eller om det bara är livet som har hunnit ikapp mig? De sista månaderna har det varit så djävla mkt trauma så jag har inte ens hunnit känna efter. Nu hinner jag...och jag mår piss. Jag läser mycket här och blir ännu ledsnare. Folk hoppar av...och hela tiden trillar det in nytt folk. Jag är glad för att de hittat hit, men knäckt över att det ska behövas. Att vi är så djävla många...samtidigt blir jag lycklig av att läsa här. En del gör ju verkligen framsteg. Tar bautakliv. Ni ska vara så djävla stolta!!!På måndag ska jag in på hemmet igen. Hoppas jag får avsluta min resa där denna gång. För övrigt håller jag med PiL. Det ligger en viss skev prestige i att inte tillåta Naltrexon och liknande på hemmet. Vad är farligheten i det? Fattar ju att de vill att man ska kunna hantera nykterheten utan krycka...men som tex. i mitt fall; Är det inte viktigare att ongarna får en nykter föräldrer. Hur fan det än går till? Ja, det var mina morgontankar. Inget vidare upplyftande. Längtar jag efter en Wirre? Yep! Ska jag ta en? Nej, för fan. Nu ska jag ut och späka mig själv. Hugga ved i snöstormen åt svågern...borde väl få mig på andra tankar. Ha en bra dag tilltuffsingar! /R

Så upplyftande det är att läsa om alla kämpar som upplevt en nykter fredag!

Så glad jag blir av inläggen! Inte att man inte "får" ramla, utan mer att kunna dela glädjen att inte se tv.n i en dimma eller knappt få av sig kläderna på grund av finmotoriken!

det är så skönt se sina egna reflektioner på pränt av andra; hur folk vandrar med sina systemkassar på fredagen och man känner "gör så ni, jag gör det INTE!"

Nykter en månad men ändå! Senast igår, ytterligare en påminnelse om senaste vändan och vad jag ställt till med! Idiotiska telefonsamtal och mess som gjort folk helt förvirrade..

När jag satt på middag hos vän igår började jag tänka hur mitt drickande har påverkat mitt psyke och mina handlingar, i nyktert tillstånd, eftersom allt egentligen bara varit en transportsträcka till NÄSTA gång jag får öppna vinflaskan.
Då blev jag rädd över att jag blivit en konstig person, kanske med psykiska egendomligheter; lite folkskygg, ombytlig, oberäknelig..

Såg mig själv i ljuset av den familj jag kommer ifrån med missbruk, hur jag där fick utveckla ett medberoende för att överleva, sen mitt äktenskap som var väldigt slitsamt, och sen när mitt EGET drickande tilltog..Blev ledsen och tänkte jag kanske är förstörd för livet!
SÅ många år av icke-friskt liv!
Nu vill jag vara "vanlig" och då slår det mig att jag känner mig udda och med ett alkoholproblem.

Det kändes så tråkigt..Jag vill vara som andra..

Men som pianomannen skrev så bra, man får kontakt med känslor man flytt ifrån då man slutar dricka..kanske är det det?Och det är rätt kämpigt..

Men att vakna utan bakfylla och känna att nervsystemet är I BALANS, jisses, vilken känsla!

Kram till er alla ute där!
Nu kör vi vidare!
Lilja

- fick lust att försöka formulera ofta tänkta tankar. Visar sig vara svårt - det dunkelt tänkta blir det dunkelt sagda. Det handlar om medberoende och ansvarstagande, övertagande av ansvar. Ibland läser jag här om medberoendes ansvar för en annan (missbrukaren) som verkar sträcka sig bortom allt jag kan förstå,- förklarat med meningen "jag älskar honom (när han är nykter)". Ibland har jag känslan att man/jag måste/borde sluta älska och se den andre (missbrukaren) som människa (som vi andra). Ibland har jag känt att det jag skriver uppfattas som om jag inte förstår att medberoende måste sätta en gräns, att jag inte förstår hur illa missbrukaren gör, i sin sjukdom.

En viktig aspekt, ser jag nu när jag skriver, är nyansskillnaden i ansvarstagande / övertagande av ansvar. Medberoende är övertagande av ansvar, över-tagande av den andres ansvar. Att vara icke-medberoende (fri) behöver inte betyda icke-älska, icke-omsorg. Lusten att skriva om det här kom när en vän lagt ut "Eg ser" med Sissel på fb. Den texten tycker jag så mycket om, den fångar kärnan i relationen mellan människor som vill varandra väl och gör varandra gott utan att ta över... utan att ta över ansvaret för den andres andras liv och levande. Den belyser vår utsatthet när vi vill hjälpa men inte kan lyfta bördan eller smärtan av den andre. Den belyser vår yttersta ensamhet och vår möjlighet till djupaste gemenskap.

(Jag inser utmaningen.... en människa som är fången i medberoende måste först av allt ta hand om sig själv och hitta sin egen plattform. Jag utmanar mina egna tankeprocesser - och är öppen för all eventuell respons.)

http://www.youtube.com/watch?v=0oMhPDBvSG4&feature=related

Jag ser att du är trött
men jag kan inte gå alla stegen åt dig
Du måste gå dem själv
men jag ska gå bredvid dig
Jag ska gå bredvid dig.

Jag ser att du har ont,
men jag kan inte gråta alla tårarna åt dig.
Du måste gråta dem själv,
men jag ska gråta med dig.
Jag ska gråta med dig

Jag ser du vill ge upp,
men jag kan inte leva livet åt dig.
Du måste leva det själv
men jag ska leva med dig.
Jag ska leva med dig.

Jag ser att du är rädd,
men jag kan inte gå i döden för dig.
Du måste smaka den själv
men jag gör död till liv för dig.
Jag gör död till liv för dig.

Björn Eidsvåg, präst, poet, livstolkare

absolut! Vi har precis talat om det Mm och jag fast i ett annat sammanhang. Tänk så fint att prata med sina barn som du gjort med din dotter. Hon har en klok mor som tagit väl vara på sina erfarenheter och är generös att dela dem vidare. / A

du är tillbaka och har fått dela dina upplevelser med nån som känner igen sig. Att inte bli bekräftad i sin verklighetsuppfattning kan göra en människa galen, det är jag säker på (menar inte att skrämmas): Har tänkt på det när jag varit i situationer där jag "ser" saker som som är på gång, eller som jag tycker är helt "fel".... Sånt gör mig helt förvirrad och "sjuk" om jag inte får dela med nån annan och blir bekräftad i det jag ser. Jag menar det här på allvar - inom sekter får mänskor inte tala fritt med varandra - på det sättet upprätthålls maktstrukturer. Nu bär det iväg med mina tankar men jag kom in på det här spåret när jag tänker på att vara ensam nykter i flera dygn med mäsnskor som dricker (blir alltmer berusade?) och tycker att det är den nyktre det "är fel på". När jag skrev det här, fick den här kopplingen, fick jag en starkare känsla för hur du har det i ditt sammanhang. Klokt att du tar dig för nåt nytt och socialt!

Min pension ja... min egentliga pensionsålder infaller om 3 år men jag har olika valmöjligheter alltifrån att gå i deltids- eller förtidspension nu eller jobba flera år till. Det är där jag måste komma till beslut och klargöra vad jag vill. Mitt jobb kräver mer än heltid så deltidspension är verkligen inte smart - då måste jag ha andra uppgifter och det är kanske inte möjligt. Nära tillhands är att ta ut innestående ledighet en dag i veckan från hösten och sen gå i pension om ett år. Det är först nu jag börjar känna en djup tillit till att inte bli/göra mig ensamstående och det ger en annan tankefrihet. Jag har gjort några uppbrott och arbetsbyten i livet men det här är det sista så jag vill veta vad jag gör. Jag gillar mitt jobb men det är för mycket - jag vill annat också som jag inte hinner och orkar nu. Nu har jag en stark önskan att ta vara på livet som det är.

Kram till dig vännen V, önskar dig en fin och vilsam dag! / A

Tidig morgon med kaffe i termosen och en gammal repris av Pantertanter på 5:an. Känns tryggt; )
Idag väntar några timmars jobb, och finaste ungen (ja, hon har hållt god ordning och lagat middag åt sin något tilltuffsade moder i veckan så finaste just nu, haha) åker tillbaka till studieorten efter en veckas påsklov. Skönt och inte skönt. Så är livet med storbarn. Skönt när de kommer hem så man får rå om dem, och skönt när de åker så man får rå om sig själv. Just nu är det student och balförberedelser med allt vad det innebär. Jätteroligt att hon låter mig vara delaktig (jag är väldigt delaktig i att dra visakortet också, tror det tar eld snart som jag nött det denna veckan)
Vi pratar mycket alkohol hemma faktiskt, hon och jag. Om mitt val, om risker, om vad den faktiskt gör med människor och relationer, hon var med under påskhelgen bla. Jag är öppen, men har aldrig berättat riktigt hur illa det var för mig. Bara att jag tyckte det blev alldeles för mycket och att konsekvenserna blev för stora helt enkelt. Efter att hon hamnade på sjukhus efter en blöt festivalnatt i somras har jag uppfattat läget som lugnare för hennes egen del. Tror hon blev rejält skrämd. Jag har ju inte helt koll eftersom hon inte bor hemma under terminerna, men det känns okej. Jag är glad om jag kan påverka henne i rätt riktning. Hon är dock inte lik mig i den åldern vad gäller alkoholbeteendet. Jag var mycket mer driven sedan första fyllan. Mycket var det så att tiden mellan helgerna, festtillfällena, bara var transportsträckor. Älskade att vara berusad från första gången. Hon har en annan attityd, iallafall just nu. Hon har tyvärr en alltför törstig pappa också, så genetiskt sett ligger hon förmodligen risigt till. Har upplyst henne om detta. Även morfar och farfar är alkoholister. jaja, jag vill ha tron ändå att även annat påverkar hur det blir. Kunskap är makt, eller hur?

Bra val att ställa undan flaskan Annelie, att markera för dig själv! Och hej Hemasch, det du skriver här ovan är en del av det mina tankar snurrar kring just nu efter en längre tids nykterhet. Jag har ju också egentligen tänkt precis så. Att ingen ska behöva rätta sig efter mina nya vanor, eller rättare sagt att ingen ska behöva lida för mina beslut, mitt val, min oförmåga att hantera alkoholen. Mig behöver man inte visa den hänsynen minsann! Men varför inte tänker jag nu efter den senaste tidens händelser där jag utsätts för konsekvenser av andras drickande?? Varför ska inte dom lika väl ta hänsyn till mig? Är det inte typiskt oss med alkoholproblem, med lågt eller obefintligt egenvärde som följd, att direkt gå in i rollen där vi tar på oss ansvaret för andras välbefinnande (kan man kalla det välbefinnande när de vill kunna dricka?) och inte i första hand se till att våra egna behov blir tillgodosedda. Mina tankar i denna tidiga morgon, önskar er en fin lördag!

Vad du är duktig som verkligen stod emot!

Vi har så gott som alltid vin och sprit hemma. Jag vill inte att min man och andra gäster ska behöva rätta sig efter mina nya vanor. Men vad min man brukar göra är att sätta en "plomb" på flaskorna. Låter kanske löjligt, men när han har gjort det vill jag ju inte vara där och nalla. Då syns det ju.

Jobbet vet jag inget om än. Förmodligen tar det ett par veckor till... Tålamod.

God natt!

Vi skrev första gången, vad tiden går. Och vi har förändrats, fredag kväll och jag gör mig en kopp kaffe vid halv åtta. Det hade varit otänkbart för 15 veckor sedan. Dricka kaffe en fredagskväll!!! Jag har sett alla Let's Dance program och kommer ihåg dem, gjorde jag aldrig förut, fick alltid läsa på aftonbladet.se dagen efter för att se vem som åkte ut. För då var jag för full för att minnas. Nej, det vill jag inte ha tillbaka.
Detta är nog första gången vi är barnfria och nyktra, det är inte klackarna i taket vill jag påstå men ändå skönt, vet att jag kommer vakna fräsch imorgon och det känns skönt. Kul att det är så många nynyktra som skriver också, det påminner hur det var just i början. Även fast jag inte skriver lika ofta nu så är jag inne och läser varje dag, det ger mig så mycket styrka. Kram till oss alla som kämpar!!

alla era historier och levnadsöden. Det är så stärkande! Borde egentligen gå och lägga mig, ska upp tidigt i morgon för en bussresa till huvudstaden men jag har så svårt att komma till ro. Hela veckan har det varit så, kan inte slappna av, käkarna är spända, nacken värker, har myrkrypningar i ansiktet och tankarna bara mal, mal, mal. Tror inte att det är abstinens utan det ligger mer på det mentala. Känner mig hyperspeedad helt enkelt. Tror också det beror lite på jag läser så mycket om hur ni har det. Alla känslor som förmedlas, all ångest och rädsla far rakt in i mig, jag kan så väl känna hur det känns för er. HUR GÖR MAN FÖR ATT SLAPPNA AV UTAN ALKOHOL?

Äldsta grabben skulle ut på stan i kväll och grundade med en drink i soffan. Inga problem för mig. När han gått gick jag ut i köket för att diska och där, mitt på diskbänken stod en halv 75a rom. Jag liksom fastnade och bara stirrade på den en lång stund, kunde inte släppa blicken. Romflaskan hånflinade tillbaks. Det krävdes en hel del viljestyrka för att låta bli, men jag lyckades trots att maken jobbar ikväll. Sen sa jag till minstingen att bära upp den till storebrorsans rum. "Den ska inte stå här och skräpa"

Nu måste jag gå och lägga mig, basta!

Godnatt alla kämpar!

Och tack för lyckönskning, den behövs verkligen.

Ja idag är det fredag och alla andra dricker. Överallt ser man dessa lila påsar på väg hem till fredagsmyset. Men du är så himla stark som vågar låta bli. Var stolt!

Känner mig lite mer "normal" efter ett långt telefonsamtal i kväll med en vän som bor långt från mig. Nästan i andra änden av landet, men vi är vänner sedan barndommen och väldigt nära trots avstånd geografiskt. Hon har också minskat sitt alkoholintag markant de senaste åren pga en utbrändhet. Jag förklarade vad jag råkat hamna i för situationer (råkat?) sista tiden och hon förstod precis, höll med om den utmattning man kan känna, uppgivenheten och sorg på något sätt. Medtagen blir man. Så skönt att bli påmind om att andra människor än drickjönsar (tack Lilja för det uttrycket!) finns i mitt liv, om än inte i närmaste omgivningen rent geografiskt som sagt.
Frimärksklubb? Nja...men något ska jag allt hitta på. Något nytt och socialt.
Nu - min kvällsgrapefrukt! Galen i grapefrukt!

Hur gick det, fick du jobbet?

Jag tror jag har klarat mig på grund av min rädsla, det värsta som skulle hända nu är att jag tar ett glas vin och det går bra den gången för då är det kört. Sen känns det som om jag hatar det jäkla vinet som förstör så många underbara människor och deras familjer. Mitt hjärnspöke håller en envis monolog om att i dag är det fredag och "ett glas vin hade varit gott" osv, men som tur är så är rädslan och ilskan starkare just nu. Att öva i huvudet och att läsa här om alla som kämpar ger mig en sådan styrka till att fortsätta en dag till.
Tänk att det var 14 veckor och 4 dagar sedan vi skrev första gången, så nu tar vi ett steg till//kramar till er alla

...att man slänger bort skiten. När hände DET senast ;-)

På't igen bara, så tänker jag nu som också irriterat mig på flaskorna i barskåpet hemma!

...så går det ned så går det upp igen... har för mig det fanns en visa som började så. Men, visst är det så här i livet. Livet kliver inte på i raka linjer utan följer toppar och dalar. I dalarna gäller det att vara snäll mot sig själv och förse sig med extra mycket sådant som ger energi och livsgnista.

Härligt att du tagit dig upp från ditt hål, bra kämpat!

Kram!

Att klara högtider där man vanligtvis dricker är ju såklart en milstolpe!

Att aldrig slappna av och glömma verkar vara ett bra råd att leva efter.

...man kan ju vara med i AA bara man har en önskan om att bli nykter. Bra att höra att flera stapplat in och ut i AA. Hade sällskap från möte med en tjej som berättade att hon hela första året "tog återfall" hela tiden men sanningen var att hon drack regelbundet. Nu har hon varit nykter i många år.

Ja, ja, jag får ge det tid. Idag har jag bestämt mig för att inte dricka men det var ett enkelt beslut eftersom jag drack igår. Bävar lite inför att komma hem, maken såg nog att jag var drucken samt kommer bli förskräckt när han öppnar barskåpet där det inte längre går att dölja luften mellan flaskorna. Jag hällde ut de flaskor som var mer mina än hans, likörer och sådant som en mindre nogräknad alkis gärna häller i sig. Nu står där en flaska slivo kvar och den har jag nog gett mig på men fy urk, aldrig mer!

Nej, det får helt enkelt vara nog nu. Idag är det fredagen den 13:e. När jag var yngre hade jag jätteroligt de fredag den 13:e dagar som jag var ute och festade - det är en bra dag för mig. Om jag tar mitt beslut att ta det första beslutet idag så blir det så. Basta.

Tack Lilja, Adde,Kalla , Nynykter och alla ni andra för att ni finns här och delar med er av goda tnakar och ord, det ger mig jättemycket!

utan alkohol.
Klarat påsken och även andra festligheter utan alkohol.
Känns skönt.
Men till och från är jag rädd, för hur länge kommer jag klara det?
En dag gör jag något dumt och sedan är jag tillbaka där jag slutade rätt så snabbt.

Så jag måste komma ihåg.
Länkarnas punkt 1.
Erkänn att DU ej behärskar spriten.

Lycka till med er nykterhet.

Till dig Kalla, jag är imponerad av dig. Du hanterar fällorna fantastiskt. Kram!!

...till en nykter månad! Bra jobbat!
Kram från Nynykter

Känner så väl igen mig i ensamheten, men nu efter en tid med nykterhet börjar jag kräva mer och vi får väl se i framtiden om han orkar hänga med. Så mitt råd är ta inga förhastade beslut just nu när det händer så mycket i ditt liv. Min egen tidsgräns är 1 år, när jag inte flytt in i dimman under den tiden kan jag ta klart beslut.
Kramar Kalla