Senaste kommentarerna i forumet

du är tillbaka och har fått dela dina upplevelser med nån som känner igen sig. Att inte bli bekräftad i sin verklighetsuppfattning kan göra en människa galen, det är jag säker på (menar inte att skrämmas): Har tänkt på det när jag varit i situationer där jag "ser" saker som som är på gång, eller som jag tycker är helt "fel".... Sånt gör mig helt förvirrad och "sjuk" om jag inte får dela med nån annan och blir bekräftad i det jag ser. Jag menar det här på allvar - inom sekter får mänskor inte tala fritt med varandra - på det sättet upprätthålls maktstrukturer. Nu bär det iväg med mina tankar men jag kom in på det här spåret när jag tänker på att vara ensam nykter i flera dygn med mäsnskor som dricker (blir alltmer berusade?) och tycker att det är den nyktre det "är fel på". När jag skrev det här, fick den här kopplingen, fick jag en starkare känsla för hur du har det i ditt sammanhang. Klokt att du tar dig för nåt nytt och socialt!

Min pension ja... min egentliga pensionsålder infaller om 3 år men jag har olika valmöjligheter alltifrån att gå i deltids- eller förtidspension nu eller jobba flera år till. Det är där jag måste komma till beslut och klargöra vad jag vill. Mitt jobb kräver mer än heltid så deltidspension är verkligen inte smart - då måste jag ha andra uppgifter och det är kanske inte möjligt. Nära tillhands är att ta ut innestående ledighet en dag i veckan från hösten och sen gå i pension om ett år. Det är först nu jag börjar känna en djup tillit till att inte bli/göra mig ensamstående och det ger en annan tankefrihet. Jag har gjort några uppbrott och arbetsbyten i livet men det här är det sista så jag vill veta vad jag gör. Jag gillar mitt jobb men det är för mycket - jag vill annat också som jag inte hinner och orkar nu. Nu har jag en stark önskan att ta vara på livet som det är.

Kram till dig vännen V, önskar dig en fin och vilsam dag! / A

Tidig morgon med kaffe i termosen och en gammal repris av Pantertanter på 5:an. Känns tryggt; )
Idag väntar några timmars jobb, och finaste ungen (ja, hon har hållt god ordning och lagat middag åt sin något tilltuffsade moder i veckan så finaste just nu, haha) åker tillbaka till studieorten efter en veckas påsklov. Skönt och inte skönt. Så är livet med storbarn. Skönt när de kommer hem så man får rå om dem, och skönt när de åker så man får rå om sig själv. Just nu är det student och balförberedelser med allt vad det innebär. Jätteroligt att hon låter mig vara delaktig (jag är väldigt delaktig i att dra visakortet också, tror det tar eld snart som jag nött det denna veckan)
Vi pratar mycket alkohol hemma faktiskt, hon och jag. Om mitt val, om risker, om vad den faktiskt gör med människor och relationer, hon var med under påskhelgen bla. Jag är öppen, men har aldrig berättat riktigt hur illa det var för mig. Bara att jag tyckte det blev alldeles för mycket och att konsekvenserna blev för stora helt enkelt. Efter att hon hamnade på sjukhus efter en blöt festivalnatt i somras har jag uppfattat läget som lugnare för hennes egen del. Tror hon blev rejält skrämd. Jag har ju inte helt koll eftersom hon inte bor hemma under terminerna, men det känns okej. Jag är glad om jag kan påverka henne i rätt riktning. Hon är dock inte lik mig i den åldern vad gäller alkoholbeteendet. Jag var mycket mer driven sedan första fyllan. Mycket var det så att tiden mellan helgerna, festtillfällena, bara var transportsträckor. Älskade att vara berusad från första gången. Hon har en annan attityd, iallafall just nu. Hon har tyvärr en alltför törstig pappa också, så genetiskt sett ligger hon förmodligen risigt till. Har upplyst henne om detta. Även morfar och farfar är alkoholister. jaja, jag vill ha tron ändå att även annat påverkar hur det blir. Kunskap är makt, eller hur?

Bra val att ställa undan flaskan Annelie, att markera för dig själv! Och hej Hemasch, det du skriver här ovan är en del av det mina tankar snurrar kring just nu efter en längre tids nykterhet. Jag har ju också egentligen tänkt precis så. Att ingen ska behöva rätta sig efter mina nya vanor, eller rättare sagt att ingen ska behöva lida för mina beslut, mitt val, min oförmåga att hantera alkoholen. Mig behöver man inte visa den hänsynen minsann! Men varför inte tänker jag nu efter den senaste tidens händelser där jag utsätts för konsekvenser av andras drickande?? Varför ska inte dom lika väl ta hänsyn till mig? Är det inte typiskt oss med alkoholproblem, med lågt eller obefintligt egenvärde som följd, att direkt gå in i rollen där vi tar på oss ansvaret för andras välbefinnande (kan man kalla det välbefinnande när de vill kunna dricka?) och inte i första hand se till att våra egna behov blir tillgodosedda. Mina tankar i denna tidiga morgon, önskar er en fin lördag!

Vad du är duktig som verkligen stod emot!

Vi har så gott som alltid vin och sprit hemma. Jag vill inte att min man och andra gäster ska behöva rätta sig efter mina nya vanor. Men vad min man brukar göra är att sätta en "plomb" på flaskorna. Låter kanske löjligt, men när han har gjort det vill jag ju inte vara där och nalla. Då syns det ju.

Jobbet vet jag inget om än. Förmodligen tar det ett par veckor till... Tålamod.

God natt!

Vi skrev första gången, vad tiden går. Och vi har förändrats, fredag kväll och jag gör mig en kopp kaffe vid halv åtta. Det hade varit otänkbart för 15 veckor sedan. Dricka kaffe en fredagskväll!!! Jag har sett alla Let's Dance program och kommer ihåg dem, gjorde jag aldrig förut, fick alltid läsa på aftonbladet.se dagen efter för att se vem som åkte ut. För då var jag för full för att minnas. Nej, det vill jag inte ha tillbaka.
Detta är nog första gången vi är barnfria och nyktra, det är inte klackarna i taket vill jag påstå men ändå skönt, vet att jag kommer vakna fräsch imorgon och det känns skönt. Kul att det är så många nynyktra som skriver också, det påminner hur det var just i början. Även fast jag inte skriver lika ofta nu så är jag inne och läser varje dag, det ger mig så mycket styrka. Kram till oss alla som kämpar!!

alla era historier och levnadsöden. Det är så stärkande! Borde egentligen gå och lägga mig, ska upp tidigt i morgon för en bussresa till huvudstaden men jag har så svårt att komma till ro. Hela veckan har det varit så, kan inte slappna av, käkarna är spända, nacken värker, har myrkrypningar i ansiktet och tankarna bara mal, mal, mal. Tror inte att det är abstinens utan det ligger mer på det mentala. Känner mig hyperspeedad helt enkelt. Tror också det beror lite på jag läser så mycket om hur ni har det. Alla känslor som förmedlas, all ångest och rädsla far rakt in i mig, jag kan så väl känna hur det känns för er. HUR GÖR MAN FÖR ATT SLAPPNA AV UTAN ALKOHOL?

Äldsta grabben skulle ut på stan i kväll och grundade med en drink i soffan. Inga problem för mig. När han gått gick jag ut i köket för att diska och där, mitt på diskbänken stod en halv 75a rom. Jag liksom fastnade och bara stirrade på den en lång stund, kunde inte släppa blicken. Romflaskan hånflinade tillbaks. Det krävdes en hel del viljestyrka för att låta bli, men jag lyckades trots att maken jobbar ikväll. Sen sa jag till minstingen att bära upp den till storebrorsans rum. "Den ska inte stå här och skräpa"

Nu måste jag gå och lägga mig, basta!

Godnatt alla kämpar!

Och tack för lyckönskning, den behövs verkligen.

Ja idag är det fredag och alla andra dricker. Överallt ser man dessa lila påsar på väg hem till fredagsmyset. Men du är så himla stark som vågar låta bli. Var stolt!

Känner mig lite mer "normal" efter ett långt telefonsamtal i kväll med en vän som bor långt från mig. Nästan i andra änden av landet, men vi är vänner sedan barndommen och väldigt nära trots avstånd geografiskt. Hon har också minskat sitt alkoholintag markant de senaste åren pga en utbrändhet. Jag förklarade vad jag råkat hamna i för situationer (råkat?) sista tiden och hon förstod precis, höll med om den utmattning man kan känna, uppgivenheten och sorg på något sätt. Medtagen blir man. Så skönt att bli påmind om att andra människor än drickjönsar (tack Lilja för det uttrycket!) finns i mitt liv, om än inte i närmaste omgivningen rent geografiskt som sagt.
Frimärksklubb? Nja...men något ska jag allt hitta på. Något nytt och socialt.
Nu - min kvällsgrapefrukt! Galen i grapefrukt!

Hur gick det, fick du jobbet?

Jag tror jag har klarat mig på grund av min rädsla, det värsta som skulle hända nu är att jag tar ett glas vin och det går bra den gången för då är det kört. Sen känns det som om jag hatar det jäkla vinet som förstör så många underbara människor och deras familjer. Mitt hjärnspöke håller en envis monolog om att i dag är det fredag och "ett glas vin hade varit gott" osv, men som tur är så är rädslan och ilskan starkare just nu. Att öva i huvudet och att läsa här om alla som kämpar ger mig en sådan styrka till att fortsätta en dag till.
Tänk att det var 14 veckor och 4 dagar sedan vi skrev första gången, så nu tar vi ett steg till//kramar till er alla

...att man slänger bort skiten. När hände DET senast ;-)

På't igen bara, så tänker jag nu som också irriterat mig på flaskorna i barskåpet hemma!

...så går det ned så går det upp igen... har för mig det fanns en visa som började så. Men, visst är det så här i livet. Livet kliver inte på i raka linjer utan följer toppar och dalar. I dalarna gäller det att vara snäll mot sig själv och förse sig med extra mycket sådant som ger energi och livsgnista.

Härligt att du tagit dig upp från ditt hål, bra kämpat!

Kram!

Att klara högtider där man vanligtvis dricker är ju såklart en milstolpe!

Att aldrig slappna av och glömma verkar vara ett bra råd att leva efter.

...man kan ju vara med i AA bara man har en önskan om att bli nykter. Bra att höra att flera stapplat in och ut i AA. Hade sällskap från möte med en tjej som berättade att hon hela första året "tog återfall" hela tiden men sanningen var att hon drack regelbundet. Nu har hon varit nykter i många år.

Ja, ja, jag får ge det tid. Idag har jag bestämt mig för att inte dricka men det var ett enkelt beslut eftersom jag drack igår. Bävar lite inför att komma hem, maken såg nog att jag var drucken samt kommer bli förskräckt när han öppnar barskåpet där det inte längre går att dölja luften mellan flaskorna. Jag hällde ut de flaskor som var mer mina än hans, likörer och sådant som en mindre nogräknad alkis gärna häller i sig. Nu står där en flaska slivo kvar och den har jag nog gett mig på men fy urk, aldrig mer!

Nej, det får helt enkelt vara nog nu. Idag är det fredagen den 13:e. När jag var yngre hade jag jätteroligt de fredag den 13:e dagar som jag var ute och festade - det är en bra dag för mig. Om jag tar mitt beslut att ta det första beslutet idag så blir det så. Basta.

Tack Lilja, Adde,Kalla , Nynykter och alla ni andra för att ni finns här och delar med er av goda tnakar och ord, det ger mig jättemycket!

utan alkohol.
Klarat påsken och även andra festligheter utan alkohol.
Känns skönt.
Men till och från är jag rädd, för hur länge kommer jag klara det?
En dag gör jag något dumt och sedan är jag tillbaka där jag slutade rätt så snabbt.

Så jag måste komma ihåg.
Länkarnas punkt 1.
Erkänn att DU ej behärskar spriten.

Lycka till med er nykterhet.

Till dig Kalla, jag är imponerad av dig. Du hanterar fällorna fantastiskt. Kram!!

...till en nykter månad! Bra jobbat!
Kram från Nynykter

Känner så väl igen mig i ensamheten, men nu efter en tid med nykterhet börjar jag kräva mer och vi får väl se i framtiden om han orkar hänga med. Så mitt råd är ta inga förhastade beslut just nu när det händer så mycket i ditt liv. Min egen tidsgräns är 1 år, när jag inte flytt in i dimman under den tiden kan jag ta klart beslut.
Kramar Kalla

Jag slås igen och igen av kraften i detta forum!

Att ibland skriver flera personer i princip samma sak men med andra formuleringar och med sin egen speciella touch på det, och alltid något från de egna, personliga erfarenheterna. Det är så stärkande!

Tänker när jag dippat mentalt här och fått flera heja-rop från olika, andemeningen densamma men just KRAFTEN i att FLERA skriver samma sak, men utifrån SITT perspektiv, har gjort att jag känt mig BUREN genom svårigheterna.
Det har varit SÅN hjälp för mig för SÅ många människor kan inte ha fel!!

ADDE! Även jag skrivit något som du själv tycker och tänker är det så viktigt (för mig) att du ändå skriver ner DITT synsätt och pepp. Vi må tycka lika men vi ÄR inte lika!
För mig är det SÅN KRAFT att känna flera människors engagemang och du har ju en "gedigen " bakgrund och vi behöver din kunskap!

Nyktra helgkramar till alla-
and be careful out there..

Lilja

er som ser vägarna !! Eftersom en stor del av vår befolkning firar nyår idag så får jag väl säga Gott Nytt År :-))

där skrev väl Lilja-12 allt vad jag hade tänkt skriva :-)

Kan väl bara komplettera med att förändringen inte kommer huxflux, det tar ju sin lilla tid innan man hittar sin plats i gemenskapen. Man brukar ju säga "90 möten på 90 dagar" :-)

Försök att hitta nån du har förtroende för och skapa en liten mer personlig kontakt som kan vägleda dig in i arbetet för att få ett bra nyktert liv. Under mitt första år gick jag 3-4 gånger i veckan och vissa dagar både på lunch- och kvällsmöten. Riktiga kickar fick jag (och får fortfarande) av konventet på Gotland som alltid är under Kristi Himmelsfärdshelgen, Landsmöten och Gullbranna utanför Halmstad (första helgen i september). Det är en underbar känsla att få vara med i sådana sammanhang och få träffa vänner. Numera blir det inte så mycket möten för mig utan mer ett allmänt mingel bland alla vänner. Och en fruktansvärd massa kaffedrickande :-))

Väl mött i gemenskapen :-)

Haha, tack fina Lilja! Kan inte låta bli att dra på munnen då jag läser ditt inlägg (vi gick precis om varandra här). Nu fick du mig på lite bättre humör : )
Och du, du får gärna bossa mig, jag tycker tillochmed att det är lite skönt att bli bossad. Det är för sällan det händer, att någon bara fattar beslut åt mig. Oftast är det jag som får driva, köra tåget såattsäga. Stor kram till dig♥

Absolut! Lyssna på din inre kompass för att ha drickande människor runt sig gör det Friska Sjukt och det SJuka Friskt och som Nykter kan man tro att det är MIG det är fel på!!
SÅ funkar ju missbrukare, att ge skuld till dig!

Tänker på din vinsörplande "väninna": Hon har inte RÄTT att ta upp din tid med sitt negativa, självcentrerade svammel!! Usch och FY säger jag! Och du i ditt TILLSTÅND också! Hon borde skämmas!
ARG blir jag!! Och du som utkämpat ditt helvete ska tvingas lyssna på skit!

Du verkar bo mitt i ett vodka-bälte,du behöver NYKTRA ,sunda människor runt dig!
Det där blir ju en kamp inte bara i kvadrat utan även i kubik! Jösses Quinna, du är stark som en krigande AMazon!

Finns det inga Nyktra sammanhang du kan söka dig till? Vad som helst bara det är nyktert?
Du behöver få känna det Normala! Vad som helst! Kanske en frimärksklubb (hehe), vad vet jag..
Skämt åsido, det ligger lite allvar i det. på mindre orter får man inte vara så kräsen!Bara folk har en någorlunda nykter livsstil med ordning kan vara en hjälp.

Nästa gång du åker hem till en väninna som du märker druckit; VÄND i dörren. DRICK inte kaffe! Utsätt dig inte för detta!

ursäkta om jag blir bossig och engagerad men jag vet så väl hur arg man blir på dessa drickjönsar man ska ta "hänsyn" till. Min bror har alltid fyllt upp hela vårt hem med antingen sitt drickande, sin fylla, sina analyser hur "fel" alla andra är och sen hans "återhämtning", innan nästa period..

Ta HAND om dig själv Viktoria!Du är värd DET BÄSTA efter det mastodont-jobb du lagt ner!!

KRAMAR!!
Lilja

Tack A. Ja, jag har i mitt huvud (och här) börjat känna på formuleringar som beskriver kärnan i det jag upplever. Ska så småningom formulera det, kanske skriva ner för att mottagaren (mannen) ska kunna läsa det hellre än ytterligare en diskussion som bara urartar i ett ordkrig där jag anklagar och han har fullt upp att hitta försvar eller flyktvägar snarare än att lyssna in vad jag eg säger.
Inre kompassen stämmer nog, men vad gör jag med informationen kompassen ger mig? Hur ska jag handla? Det är ju det som är dilemmat. Tanken har slagit mig att bara lämna allt, leta nya miljöer och sammanhang utifrån min nya livsväg. Men det är ju inte så enkelt rent praktiskt alltid. Ja, samhället jag leveri är begränsat till storlek och utbud. Alkoholkulturen stark. Vi har diskuterat flytt ett flertal ggr under de senaste åren (med mig som drivande), men med ett företag som är väl etablerat på nuvarande orten är det inte helt enkelt att riva upp och börja om. Vet att det talas mycket om att gå utanför sin "safetyzon" i dessa dagar, men det gör jag i så många andra val, så det känns som att det är av stor vikt att vår ekonomiska och arbetsmässiga situation är stabil som nu, utmaningarna bjuder livet på ändå verkar det som. Måste ha någon plattform som är stabil.
Nå, varje steg är ett steg framåt, i någon riktning.
Idag väntar en lång arbetsdag, önskar er en fin avslutning på veckan♥