Senaste kommentarerna i forumet

Men Adde hur gjorde ni med era gamla vänner och bekantar? Problemet är ju att man inte vill byta bort sina vänner men man har inte någon större lust att festa med dom. Jag känner mig inte riktigt bekväm ännu på fester, men jag hoppas att det kommer ändra sig ju längre tiden går.

som varit på ett AA-konvent och speciellt vid lunch/middagstillfällena kan konstatera att det sitter absolut inga tråkmostrar vid de borden !! Satan vilket hallå det är och kvällsdansen är ett spektakel i sig som slår vilket Stadshotell som helst :-))

Välkomna i galenskapen :-))

som beskriver skillnaden mellan könen : http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9176088340

I vårt, min och hustruns, förhållande, eller vad man nu ska kalla det, så är det precis tvärtom. Jag är den som (numera) gärna pratar och ventilerar medan hustrun bygger på sig innan det exploderar och allt blir fel.

Kan bara hålla med dig om att man inte gillar fester, men det kommer säkert att ändra sig med tiden. Vi skickar frågan vidare till vise Adde, kommer vi alltid att vara tråkmostrar nu:D? Visst är det skönt att kunna säga att man druckit för mycket och de flesta vet ju redan det, men spöket krymper i dagsljus och det är skönt.

Fredagspyssel utan vin är mycket mer effektivt så nu går jag ut i solen igen och njuter//Kram Kalla

Hakar på din resa. Egentligen skulle jag vilja att ditt mål även var mitt: att kunna dricka "normalt", att inte behöva välja bort något. Jag tror många vill dit. Men, i alla fall jag får vara ärlig mot mig själv och inse att jag faktiskt är 40+ och har haft hela livet på mig att dricka "normalt" men att jag vid så många tillfällen istället valt att dricka för mycket.

En sak med drickandet som jag vill ha bort är det där ständiga funderandet. Det känns som om det går åt alldeles för mycket av mina resurser till att planera och fundera över drickandet, före, under och efter. För att inte tala om all tid som går åt till ingenting alls annat än att må dåligt dagen efter. Jag upplever att mycket av detta finns kvar hos mig när jag försökte dricka "normalt", man måste planera, strukturera och genomföra sitt drickande - det blir bara jobbigt!

Det sägs att det på AAs huvudkontor i USA finns en tom ram uppsatt på väggen. I den ramen skall sättas ett foto på den första alkoholisten som klarar att övergå till att bli en normaldrickare. Jag hoppas att det blir ditt foto som hamnar där! Man säger ju också att viljan kan försätta berg, om du verkligen ger dig den på att lyckas med detta så kanske det kan gå :-)

Är det mig du är gift med? Men då borde ditt nick vara Henriksdotter iofs... ;)

...är jättesvårt tydligen. Jag har förstått det. Problemet med vår kommunikation, som jag upplever det, är att han verkar tycka det är jobbigt när jag försöker tala så där tydligt som du beskriver Tilde, men det fungerar inte. Ändå är jag medveten om att det lätt blir en massa "jag vill" och att han tycker det är jobbigt med en massa krav, så jag försöker formulera mig på ett annat sätt ("jag känner, upplever" osv). Då säger han ibland att jag raljerar, det är väl när jag försöker tänka mig för hur jag uttrycker mig, när jag försöker tala med en lugn röst istället för den grälsura rösten. Jag kommer ingen vart. Han uppfattar allt som en massa krav och gnäll från min sida oavsett vad.

Och sen hans sätt att, oavsett vad det gäller, i princip alltid säga ett blankt nej på ett, som jag uppfattar det tjurigt sätt. Han har ett behov av att processa det som frågan gäller och så kan han komma tillbaka till mig och säga att han håller med om att vi borde... vad det nu är. Men då har jag surnat till över hans tjurighet så då har jag ingen lust längre. Hans pappa är likadan, svärmor sa en gång att "han kan aldrig bestämma något rakt av utan måste fundera ett tag först". Och, visst, jag köper det. Jag fattar att det är så han/de är.

Jag har under under den senaste tiden verkligen försökt pränta in i mig själv att "jag kan inte ändra på någon annan, jag kan bara ändra på mig själv, jag kan ändra hur jag uppfattar någon annans beteende men jag kan inte ändra på personen ifråga". Och frågan jag måste ställa mig då är: "kan jag leva med att han gör så, kan jag ändra min inställning till det?". Min inställning är att om man inte kan besluta sig på en gång så säger man på ett normalt trevligt sätt exempelvis att "jag måste fundera lite på det, kan vi prata sedan" alternativt om man är mitt uppe i något kan man säga att "jag måste koncentrera mig lite på det här" i en normal samtalston. Vad som helst, men man fräser inte ett surt nej.

Jag läser en bok nu som heter Mats & Anna bor inte här längre, en fortsättning på Ur vulkanens mun av Helena Zweigbergk och jag känner igen mig så väl i, framför allt den sistnämnda. Mats i boken verkar bete sig på samma sätt som min man. Andra boken handlar om livet efter skilsmässan och jag slås av hur bra Mats i boken ändå är, han tänker och känner en massa saker men det kom liksom inte fram till hans Anna. Jag blir lite ledsen när jag tänker på hur något bra kan bli så dåligt. Tror till och med jag sagt det hemma någon gång: vi är ju bra och trevliga personer båda två, varför har vi det inte bättre?

Hoppsan, blev långt detta. Ibland är det skönt att få ur sig tankarna.

...blev lite orolig där! Toppen att du njuter, samla på dig härliga stunder att ta fram senare i höstrusket! Av mig får du många svala kramar (jag har en fläkt här på kontoret :-)

sorry

Tack för goda råd ang. hur jag kan säga till vänner och du träffade verkligen mitt i prick på slutet för den här vännan är liksom ingen god vän och vi umgås bara när vi dricker. Bor nära varandra och familjerna känner varandra sedan länge. I början gjorde vi andra saker tillsammans men nu är det vuxna dricka och barnen leka/titta på film. Har känt länge att det inte är roligt längre, pratar om samma saker om och om igen, men oxå för att jag alltid blir fullast och går hem sist och hela dagen efter och halva veckan är ångest. Har länge känt så här, men i ärlighetens namn så kanske jag tyckt att det hela har varit ok för det har ju varit fritt fram för mig att fördjupa mig i boxen utan att det verkar konstigt. Lite som att jag skyller på dom istället för att ta mitt ansvar. Det är inte klokt så mycket jag kommer på när jag skriver här. Så många tankar som antagligen har fladdrat runt länge har fått i och med att jag skrivit. Den här sommaren är en sådan resa för mig. Och alla ni här har varit med för det finns så mycket klokhet att plocka i alla trådar. Nu ska jag läsa vidare i boken Hopp som någon tipsade om. Beställde den och har precis börjat läsa.

- det är länge sen jag började kalla det här för ett livsforum - där man inte behöver "tillföra" eller kommentera. En hälsning gör så gott! Önskar dig detsamma! / mt

med gästande familj idag. Maken berättade igår hur han valt på Systemet åt gästerna. Finns nu några alkoholöl ombord. Jag funderar lite över hur "vanliga människor" förhåller sig till akoholfria alternativ - känns som något man har rätt att fnysa lite åt... inte på ett artigt sätt som man tackar ja el nej till mat t ex. Utan som något självklart dåligt. Då menar jag icke-alkoholister. / mt

Var inne här på din tråd och läste tidigare. Ville kommentera men ansåg att jag hade nada att tillföra. Men nu när jag ser att du är inloggad skiter jag i det. Inte bryr du dig om ifall jag har ngt vettigt att säga. Så jag tittar in och önskar dig en God morgon och en fin dag! That's all! /R

Du är så stark kompis! Så fint att läsa att du faktisk kan må bra trots din singelstatus. Och att du kan och vågar allt själv. Inte bara kan och vågar utan dessutom njuter av dig. George Michael...var länge sedan. Brukade tänka i yngre dagar att om jag någonsin go gay så är det honom jag ska ha - världens vackraste man. Ingen Jonas Gardell för mig...och nu menar jag inget ont om JG som skriver fina böcker. Men en man måste få drömma ;-) tack för svettkramen du får en morgondito! /R

Vad kul med flytten till Italien! Det är min dröm också att flytta till ett medelhavsland.
Trist bara med magsjuka, mat och värme är ingen bra kombo. Jo, det känns lättare men jobbigt att umgås med folk. Vi var bortbjudna i lördags, ville inte gå men kunde inte säga nej, gick dock vid 12 när alla började bli lite väl påverkade. Är bortbjuden på lördag igen och jag har ingen lust. Vi har bara vänner som dricker och nu är det inte kul. Jag vill bara vara hemma med familjen och ta det lugnt.
Har faktiskt börjat säga till folk på fester att jag dricker för mkt och att det är därför jag avstår. Det blir mkt frågor men ingen som trugar. Det gör mig inget att berätta det, men på jobbet säger jag inget om det.
Ser fram mot semester om en vecka, då blir det London med familjen, har aldrig varit där.
Sköt om dig, Kram!

det var ju det det gjorde.. Bästa sorten!

Kramar till er alla.
Lite svettiga dock för det vara grymt varmt där nere..

<3

...hoppas det mesta av bra-måendet kommer från vinden, solen och George snarare än från vinet...

<3 <3 <3

För första gången på länge kände jag både frihet och lite, lite glädje.
Jag, bilen, nervevad ruta, sool, George Michaels "White light" på högsta..
Joda, vin med vänner och släkt. Men ok.

Mår bra.
:)

danar karaktär :-))))

Känner mig förföljd. Inte nog med att samhället i stort genomsyras av alkohol i alla möjliga och omöjliga sammanhang. Nu blir jag förföljd här på jobbet också, och då menar jag inte den där jäkla lådan i köket som innehåller både vinbox och starkölsburkar (har varit där två gånger idag redan, där finns även en kakburk...).

Bestämde mig för att jobba lite istället för att hänga här på forumet hela dagen och det första av mina väntande ärenden innebär att jag måste sitta och stirra på en vinflaska för att kunna jämföra den med en annan vinflaska, visserligen är det inte riktiga flaskor utan bara på bild - men ändå! Hallå måste JAG ta hand om detta???!

en bra resa för både er vuxna och för tjejerna!! Jag minns en skolresa i mellanstadiet när några av oss var lite "busiga" och gärna ville smita ut på nätterna och så, där var väl ingen alkohol med i bilden då ännu, men i alla fall. Några av lärarna och föräldrarna som var med satt och drack vin på ett av rummen, det var inte så lämpligt tycker jag...

en bra resa för både er vuxna och för tjejerna!! Jag minns en skolresa i mellanstadiet när några av oss var lite "busiga" och gärna ville smita ut på nätterna och så, där var väl ingen alkohol med i bilden då ännu, men i alla fall. Några av lärarna och föräldrarna som var med satt och drack vin på ett av rummen, det var inte så lämpligt tycker jag...

Visst är det så att det är mer provocerande när en kvinna väljer bort barnen än när en man gör det. Personligen kan jag inte riktigt förstå hur någon kan vilja välja bort sina ungar, de är ju liksom (på gott & ont) en del av mig själv!

ååh vad jag önskar att jag var på en italiensk strand just nu. Det skulle vara mysigt att sitta där under ett parasoll och dricka någon trevlig fruktdrink, kanske tala lite om mod. Jag tycker att du är modig som skapar ett nytt liv. Vi är olika där, jag önskar att jag var lite mer impulsiv och lite mindre försiktig, lite mindre "men tänk om..." och mycket mer "TÄNK om...!". Livet är för kort för att slösas på dåliga saker men jag är så rädd för att ångra mig i det jag gör. Så rädd att jag inte gör någonting istället. Tänk om jag väljer bort något som är halvbra och får någonting sämre. Jag vet ju att gräset inte är grönare... å andra sidan vet jag ju också att man oftare ångrar det man INTE gjorde istället för det man faktiskt tog sig för.

Ja, ja, det finns risk för att jag får ångra mig när jag får sparken om jag inte jobbar lite till nu... puss & kram till min beachDon.

Jag förstår precis vad du menar & all cred till J för att hon slog huvudet på spiken! Har till och med sagt något liknande till maken en gång, frågat varför det ska vara så (är inte riktigt säker på att han förstod vad jag menade dock).

Visst är det så att vi sårar dem vi står närmast just bara för att de är nära. Jag tror att man slappnar av på ett annat sätt än man kanske gör på exempelvis arbetet. När man kommer hem tappar man masken (och ibland hyfset), slappnar av och kan vräka ur sig vad strunt som helst. Ska erkänna att jag också ibland är sur och irriterad och släpper ut detta när jag kommer hem istället för att krama familjen och vara glad för att jag är hemma.

Eller som när barnen slår sig och man skäller på dem för att de inte var försiktiga - varför gör man så? Trots att jag minns det så väl: mamma varför blir du arg när jag är ledsen för att jag slagit mig? Det är för att man blir så orolig: tänk om det kommit en bil när du sprang på gatan!

Jag tycker faktiskt att jag blir duktigare på att bita ifrån där det behövs ju äldre jag blir. Och kanske också ju friskare jag blir - tror det har dels med ålderspondus, dels med självkänsla att göra. Igår sa jag till och med emot min svägerska när hon gnölade över fula nät & pinnar som grannen satt längs sina nyplanterade buskar "det där får du faktiskt stå ut med" tyckte jag.

Du har tagit det stora klivet från "får inte" till "vill inte". Smaka på den! Det är stor skillnad!! Bra idé att säga till vännen att du inte vill dricka då du äter en medicin. Men eftersom det är en vän tänker jag att du kanske kan vara lite sanningsenlig i alla fall? Jag lovar att det känns bra för själen att outa sig själv lite, har jag tyckt i alla fall. Jag har sagt saker i stil med att "nej jag vill inte dricka alkohol just nu, jag tror att jag mår bra av att inte dricka" (obs inte "mår bättre", det öppnar upp för frågor utan bara så enkelt. Den går liksom inte att ifrågasätta, eller hur? Och det är ingen lögn heller!

Till vissa vänner har jag sagt att jag insett att jag är allergisk mot alkohol, att det ofta blir för mycket. Förvånansvärt många, bl.a. flera här på jobbet, håller med om att det ofta blir lite för mycket för dem med, någon berättade om ett par väninnor till henne som helt slutat dricka osv.

Poängen i det hela är dels att det känns bra att vara sann mot sig själv genom att inte ljuga för andra, dels att folk faktiskt inte bryr sig så himla mycket som vi tror! En del bara: "jaha, vad skönt". Det beror förstås på vad man umgås med för slags människor men ingen i mitt liv har försökt truga mig eller tråkar mig. En SÅDAN vän bör man antingen göra sig av med eller överväga om inte den själv har problem med alkohol.