Senaste kommentarerna i forumet

Tänk om de bara anade, karlslokarna, vilken fantastisk tjej de går minste om!

Kram, gumman!
/H.

Började dagen med tårar, över en förbannad karlslok...
Hälsat på en fin vän med två underbara döttrar, vi har myst, kramats, läst alfons åtta gånger och skrattat och pratar och pratat...
Nu rinner tårarna igen... Har pratat med killen i fråga, och ännu en gång var magkänslan rätt, han ansåg inte att det fanns något att bygga vidare på, det räckte inte ända fram... Och naturligtvis tar jag det som att jag inte är bra nog. Tårarna rinner inte över honom, utan över ännu en förlorat försök... Ännu en gång duger jag inte riktigt, är inte tillräckligt bra...
En psykolog hade nog sagt att det är det ensamma barnet inom mot som tittar fram nu, hon utan vänner, som blev dumpad av de två hon hade... Eller dottern som vad hon än gjorde ändå aldrig fick någon bekräftelse av sin far, eller någon kärlek...
Oavsett anledning säger förnuftet att det kommer kännas bättre i morgon, eller på söndag, men just nu känns det så förbannat nattsvart...

Har funderat på om jag skulle starta en tråd i den nya avdelningen, men nej, jag håller mig kvar här, jag måste komma ihåg att alltid jobba med mig själv och mitt medberoende, det är en del av mig, ibland håller jag det i schack, men när jag är osäker och sårbar hoppar det upp och försöker ta kontrollen över mig igen...

Förbannat...

Skön läsning, förutom det där med firandet, förstås... :) vad sägs om glass och färska hallon eller nog istället?
Självmedicinerar just nu med marabou mjölkchoklad i mängd.. :)
Lycka till, du är värd det bästa!

Man får ju hoppas att den som väljer att bli nykter och inser att alkoholen är ett problem gör det för sin egen skull och inte för att någon annan vill. För gör man det enbart för någon annan så tror jag inte att det nyktra håller i sig särskilt länge, eller vad tror ni?

Vi är rörande överens Framtidsdrömmar (och lillablå också för den delen), om man lyckas uppnå nykterhet så är inte detta ett alibi att bete sig hur som helst, hur jobbigt det än må vara att hålla sig från alkoholen.

Hoppas att din man till att börja med inser att han har ett problem.

Trevlig helg!

Vilken resa du gör, har följt dig sedan du hukade på på medberoende :-) Vad du skall vara stolt över dig själv. Nu får vi fira med näsan mot solen och känna stolthet, kramar

Gott & Blandat men jag har ägnat förmiddagen åt att tillåta mig att vara lessen. Jag är ganska dålig på det. Tack för omtanken! / mt

Är det jag som tar min fantastiska socca - mentalt - i hand och åker och kollar in ett behandlingshem. Det är tyvärr inte Alefors men det är inte Nämdemansgården heller. Hyser hopp. Kanske, kanske, kanske kan saker fixa till sig. Nu ska jag och jycken ut i solen. Ha en bra dag allihopa och idag ska iaf. jag försöka hålla mig nykter. En av mina första reaktioner blev nämligen att detta goda besked måste firas!!! Hur firar jag? Jo, det vet vi ju alla. /R

Så tråkigt att höra. Mitt råd förblir detsamma; Skriv av dig om du har tid och ork. Kanske här på forum eller kanske i en fin tom anteckningsbok, där du kan vara helt anonym. En anteckningsbok som en dag kanske växer till ngt annat. Ta hand om dig. Unna dig litet Gott o blandat. /R

Jag känner igen det där med krav på motprestation... Mitt ex sa till mig att jag minsann inte skulle komma och ställa krav på honom i man jag tagit tag i mina egna problem... Vad han inte räknat med var att min sjukgymnast, som skulle hjälpa mig med mitt diskbråck, som hindrade mig i vardagen (ett av mina problem) även blev min kurator, mitt bollplank, hon gav mig styrka att inse rätt och fel, och hjälpte mig i processen att lämna...
Kraven på mig var ett sätt att slippa ta tag i sitt eget, få mer tid till sitt drickande...
Kram!
/k

Hej di PiL!
Jag börjar ju bli rädd att för mig är det inte nog med "nykterhet". Jag känner mig så himla bränd, vet inte om jag någonsin kommer att kunna leva ett bra liv med honom efter allt som vi gått igenom och aldrig tagit tag i. Det har gått så många år......... Jag vill bara bli lycklig!! Men han har ju faktiskt två barn som behöver honom och jag önskar inget hellre än att han för sin och deras skull tar tag i sitt problem.
Det är så snurrigt: ena dagen vill jag fortsätta med honom medan jag andra dagen vill vara själv....

TACK!!!
Jag vet att det går över, jag vet...
Och jag vet att jag hellre ensam än i ett dåligt förhållande...
Tack!! <3

Grattis Victoria!!
Sån lycka att bära ett liv inom sig!!!
:)

Oerhört starkt jobbat, hoppas det ger resultat! Nu behöver han ju inte heller undra hur han ska vara för att du ska vara nöjd, även om nykter "bara" är en bra början.

Att dra på sig offerkoftan och inta rollen som obstinat tonåring är inget som fungerar heller, hoppas du lyckas förmedla det också.

Och en dålig mamma är det sista du är.

har en gammal gråt vilande i halsen. När livet är lugnare gör den sig påmind... Det är som det ska vara men den gnager och molar ändå. / mt

Tog mig i kragen i går och berättade verkligen vad jag kände för min sambo. Han tycker att jag trycker ner honom och han vet inte hur han ska vara tillsammans med mig. Det jag berättade för honom är att jag inte tycker att det är ok att han ligger hemma avdankad när jag kommer hem efter en helg borta med mig dotter på läger. Frågade om han tycker att det är okej att utsätta vår son för detta. Jag sade att vi aldrig kommer att komma vidare sålänge han inte tar tag i sitt problem med alkoholen och framför allt erkänner för mig och sig själv att det han gör mot sin familj inte är ok. Han hamnade direkt i försvarsställning och kallade mig kärring och lögnare som inte håller vad jag lovat ang. bättre sexliv och att hjälpa honom mer i hans firma. Till saken hör att det är jag som åkt på alla läger/tävlingar med vår dotter på helgerna och vissa helger har jag jobbat på mitt egna jobb. Det var så skönt att få ur sig allt som jag velat säga i flera veckor. Jag försöker att stålsätta mig från allt han kallar mig för jag vet att det jag känner är rätt....men det är så himla svårt för nu rannsakar jag mig själv igen och undrar om det är jag som är alldeles för krävande och en jävla kärring. Det kanske är så att jag trycker ner honom och att han skulle må bättre utan mig. Han verkar fortfarande inte förstå problemet. Han verkar tycka att det är ok att leva i ett förhållande där man inte pratar med varandra, allt är en enda stor bubbla och alla i familjen tassar på tå.
Kräver man förmycket när man vill att pappan till sina barn ska göra så att jag och barnen känner trygghet och tillit, att vi kan lita på honom, att man planerar ledigheter ihop att man pratar om vardagliga saker, att man båda tar ansvar för matinköp, städning och skola/aktiviteter. Eller är det kvinnans lott här i livet. Det kanske var så förr men så vill inte jag ha det.
Jag vet att jag skulle må bäst på sikt (tror även att han skulle göra det) av att flytta och skaffa mig ett eget liv med barnen men det är SÅ SVÅRT att ta steget. Jag är så rädd för alla praktiska problem med huslån, billån osv. Tänk om han vägrar samarbeta, jag har inte råd att betala två hyror!Tänk om han tar sitt liv, tänk om han fortsätter supa när han har barnen och jag inte får reda på det. Jag vill inte att mina barn ska ta mer skada än vad de gjort pga vårat dysfunktionella förhållande pga alkoholberoende och medberoende. Fan vilken dålig mamma man är som är så velig och har så svårt att fatta beslut. Jag har tvekat och vacklat i säkert 6 år på riktigt, varför gör jag inget???? Det stora kärnproblemet har funnits ända sedan vi träffades för 13 år sedan, då jag trodde att allt skulle bli bättre och att jag skulle kunna rädda världen/honom.

härlig "latochlyxig" weekend, det är du värd !!

tack Vana för gratulationen. En dag i taget, såklart är det så. Ändå så skrämmande med det tex du vittnat om. Efter 12 års nykterhet.
Nu stundar en liten weekendtripp för mig och mannen. Till Luleå bär det av för att se föreställningen "Ljust och fräscht" i kväll. Hotell och middag med goda vänner väntar också, och jag är tacksam över att det inte är vinet redan till lunch som lockar vid sådana här tillfällen, som tidigare.
Önskar er en fin helg!

....som går över av kreativitet och motion.
TACK!!!! för de orden
Precis vad jag behöver just nu.
1000 meter i bassängen ger mej styrkan åter o jag känner mej vital.
En ohämmad vild fotosession i naturen ger mej glädjen o fyller min själ!!!!
DÄR ska jag fokusera när problem börjar ältas i huvet på mej.

till din graviditet Victoria.
Det är skönt med självklar nykterhet.
Jag känner min nykterhet så,just självklar.
Men inte vara på min vakt alltid.
kanske veta att jag inte ska "tappa bort mej",
Ha det som en instinkt.
Veta mina egna fallgropar.
Jag har fallgropar jag ännu inte kommit fram till,
o hoppas jag ska klara dem när de kommer.
Sedan lärde Adde mej en sak.
Ta en dag i taget.
Det kanske är det som gäller
Vad som än händer,ta det beslutet varje morgon:Idag.
Jag föll ju.
Efter 12 års nykterhet.
O det tog 4 år innan jag kom tillbaka på min egen väg igen.

Kram kram kram kram till dig! Vissa dagar bara är så här. Glöm inte att det kommer andra dagar även om det inte känns så när man har en dålig. Hoppas du kom ut och fick frisk luft. Var rädd om dig! Det mesta löser sig. Oftast när man minst anar det. /A

Jo...
Jag mår skit...
Jag skrev för ett tag sen om mina misslyckade internetdejter, och det verkar som om även den lovande senaste mannen var för bra för att vara sann... Han åkte hem från Mexico i måndags, och han har varit tyst, inte hört av sig, inte ett pip...
Det kan finnas massor av helt naturliga orsaker, jet lag, förseningar, jobb etc.. Men naturligtvis så tänker jag nattsvarta tankar... Helt övertygad om att hans reslusta har väckts igen, och att det sista han vill ha en relation som håller honom hemma i Sverige... Eller att han passade på att träffas rätt mycket innan resan, för att sen låta det rinna ut i sanden...
Det där med relationer är nog inte för mig!!! Vi har nog en dysfunktionell familj, varken min bror eller jag lyckas att skapa varaktiga och sunda relationer, nåt måste vara lite skevt eller fel.. Jag borde inse det och ge upp, och försöka göra det bästa av situationen...
Men jag vill inte vara ensam!!!
En man som byggt om på jobbet för nåt år sen, tittade förbi på en kaffe idag, och jag och de andra fick var sin kram av denne fantastiske och lyckligt gifte man, och jag höll på att börja storlipa... Tårarna rinner stilla nu... Jag vill inte vara ensam, men jag vill inte må så här heller...

Slet på jobbet idag, för att få ur mig lite frustration, men det fick motsatt effekt, chefen skickade hem mig, för att de andra inte skulle stå utan jobb i eftermiddag.... Panik! Vill inte hem, var min första tanke! Vill inte! Fördrev tiden med att köpa nya jeans och ett par skor, och jag avskyr att handla kläder, och dessutom en present till tvååringen i min närhet som fyller år i morgon... Väl hemma satte jag igång me att rensa balkongen, nåt jag skjutit på rätt länge... Men nu då? Vad ska jag göra?

Jag inser mycket väl att det inte är HONOM jag sörjer, jag känner honom inte... Sörjer jag det som inte blev? Är jag ledsen över att inte duga? Att inte vara bra och fin nog? Eller är det ångest över att ha satsat emotionellt på någon som visat sig vara falsk, eller åtminstone inte lika seriös...

Jag vet inte.
Är det ett medberoendebeteende jag uppvisar?
Eller är det nåt som även friska själar kan känna, gå igenom eller fundera över?
Min allra största rädsla är nog att bli nattsvart deprimerad igen...
Men jag vill inte vara ensam!!!
Skulle nog behöva ett par kramar nu...
Fast jag går ut och går istället...
/k

och glad i hjärtat blir jag ♥ / mt

Viktoria !!

Ja, att förändring kan göra ont det upplevde jag när jag gick ut i nykterheten. Skillnaden då mot nu är att då såg jag ett nytt spännande liv hägra framför mig om jag gjorde det jag skulle. Jag hade allt att vinna på att sluta dricka och se framåt.

Denna gången blev allt precis tvärtom, framtiden sparkades undan helt för mig och jag såg bara mörker. Jag kunde inte orientera mig i detta mörker så därför blev jag sittandes i en svart bubbla oförmögen att bryta mina mörka tankar. Min lilla psykologtjej gjorde ett fantastiskt jobb med mig och utan henne hade nog detta tagit en ända med förskräckelse. Men hon mäktade inte riktigt med att lyfta mig helt från det svarta trots ihärdiga försök.

Precis som med alkoholen behövde jag slå i min personliga botten innan jag fattade vad jag höll på med.

För två veckor sedan skrev jag avskedsbrev till mina barn och hustru och planerade precis hur jag skulle göra de följande dagarna. På fredagen för 2 veckor sedan träffade jag en läkare som hotade med LPT om jag själv inte insåg vad jag gjorde. Och då händer nåt i skallen : Mitt gamla alkholistbeteende kom fram med dunder och brak och jag förhandlade fram en överenskommelse om att få helgen på mig innan jag skulle in på avdelningen.Precis så som när jag skulle in på behandling och som så många alkisar känner igen. Han var misstänksam men som en mästare i manipulation så övertygade jag honom att det skulle gå bra. Han gick med på mitt förslag.

Med den "segern" i bagaget kändes det som jag helt plötsligt hade situationen under kontroll igen och att jag på något sätt hade en färdplan igen. En ljus sådan.

Hustrun är fortfarande ovetande om detta skede vilket gjorde att vi var på en mycket bra tillställning på lördagskvällen och jag fick bekräftat på söndagen att vårt kära vårmöte ska äga rum i början av maj. Se där ! 2 positiva saker i följd ! På rent djävelskap mot den där mörke fan som höll på att få omkull mig så bokade jag rum till Gullbranna i höst :-))

Helt plötsligt känner jag att allt jag lärt mig inom AA och andra forum om att hantera mitt liv på ett för mig bra sätt återigen börjar göra sig påmint och jag kan använda det i "alla mina angelägenheter". Jag har ju fått redskap och verktyg att använda i mitt liv men när det var som mörkast så klarade jag inte att se det, det krävdes att jag gick tillbaka till mitt gamla jag ett tag för att inse det.

Nu måste jag börja bygga upp min självkänsla igen och det tar sin lilla tid, jag vet, jag har ju gjort det en gång tidigare. Jag gör det enkelt och gör på samma sätt som förra gången och använder gemenskapens trygga värld för det. Jag försöker nu göra en liten budget så jag ser att jag utan problem kan åka till Visby-konventet i maj, de gånger vi varit där har lyft oss/mig så oerhört mycket.Vårt relationsproblem har fått en liten, liten öppning och jag börjar hysa en förhoppning att det ska lösa sig utan att jag tar ut något i förskott. Jag måste också säga att jag fått fantastiskt fin hjälp av min kontaktkvinna på försäkringskassan. Hon har på sitt sätt fått mig att se att det finns hjälp att få om jag bara ber om det.

Jag är oändligt glad över att jag inte en enda gång tänkt på att fly med hjälp av alkohol under den här processen. Jag vet inte varför men jag kan se att alla de vänner som jag haft som har valt den andra vägen ut så har ingen av dem använt alkohol för att dö.De har oftast tagit återfall innan som sänkt dem i mörker men ingen har valt att använda alkohol som sista utväg, inte ens som bedövning.

Och ja, Viktoria, jag kan känna skillnaden nu ! En lång historia fick du som svar på din vänliga tanke :-) Jag är väldigt tacksam för att du tänker ibland på mig ♥ När jag såg de första nyheterna idag om princess-födelsen så funderade jag över hur långt du har kvar till din lilla kunglighets ankomst ?

Även här är soligt och en viss vårlukt finns i luften, den lukten som förebådar nåt nytt och vackert som är på väg. Ta hand om dig vännen...........KRAM ♥

Bara så du vet att jag tänker på dig skriver jag en rad. Om dagarna är svåra ibland så minns att all förändring av vikt är smärtsam. Det är nog ordnat så ser du, så att vi ska känna skillnaden sen, då det vänder. För vänder gör det nästan alltid om man bara får ha livet i behåll. Inom taoismen och den kinesiska filosofin beskriver man att varje människa är given fem tursamma och fem otursamma perioder i sitt liv, fördelaktiga/ofördelaktiga om man hellre vill så. Därav inte sagt att de av nöden måste vara jämnt fördelade. Oftast inte är min tro. Dock ger det mig tröst ibland.
Kram från ett soligt Norr♥