Senaste kommentarerna i forumet

Tack. Jag mår bättre och har jobbat. Men det kommer att ta lite tid till och jag är så irriterad på mig själv att jag inte sa NEJ den där dagen. Det är väl ofta så att man inte vill vara "tråkig" och tycker synd om den andra. Så sjukt. Min man vill helst undvika att lyssna då jag läser högt från internet om alla symptom som stämmer till punkt och pricka. Idag hörde jag samma visa igen om att det får vara slut med utflykter. Men anledningen att jag skrivit hit är för att jag var beredd att söka hjälp på riktigt. Vi är inga ungdomar längre och nu ska det bli en ändring. Jag kämpar med mitt och mår verkligen bra då jag är helt alkoholfri.Därför är det verkligen en dubbel börda att få honom på rätt spår utan att tycka synd om sig själv. Jag kommer gå in här lite då och då och återkommer med "resultat" Hoppas att du mår bra men det verkar så.

..ja inte är det lätt att vara hobbypsykolog på begäran, men jag är väldigt smickrad över att du har varit hjälp av mitt surrande...

men...en liten början...

Täpp till alla "nödutgångar", det finns ingen annan väg än den som du har bestämt dig för innan, utvägen...

Allt annat är sidospår, och inte nödvändigvis en genväg, det kan vara senvägar, vågar du ta någon annan väg en den du bestämde dig för...?
Alltså, alkoholen är ingen genväg, inte ens ett paralellspår, det är den feges reträttväg tillbaka till utgångläget, omstart!

Sätt ett mål med "vart du vill" komma, det ska kunna gå att värdera, sätta ett givet pris på eller en slutdestination, det här vill jag uppnå!
Tänk dig olika vägar att ta dig dit, hur många tänkbara möjligheter har du att nå dit??, en, tre..?
Välj sedan den mest troliga, den mest sannolika vägen att ta dig dit, har kvar de andra alternativen som "reservplan" om första skulle gå i stöpet..

Det måste inte vara den lättaste alla gånger, men den DU tror på allra mest.., men stick-to-the-plan...
Sätt delmål, så att du känner att du är på rätt väg, lite "belöningar" på vägen, små "pauser" ( fortfarande ingen alkohol..)

Vilka fallgropar tror du finns, jo naturligtvis alkoholen...men finns det andra saker som du tror skulle lättare få dig till att ta till alkoholen???
Vad är du känsligast för just nu, kritik?, lättja, tröstätande, arbetet, familjekraven..?
Det finns en anledning till allt, försök finna din, analysera dig och ditt beteende som om du kunde kliva ur kroppen och titta på dig själv, vad skulle chefen säga t.ex?

Var öppen mot dig själv, stanna upp ibland och fråga dig själv, varför gör jag på det här sättet???, finns det en vettig anledning?
Skulle det kunna vara på något annant sätt (..min KBT's favorituttryck)?

Självkritik är inte farligt, inte att prata högt för sig själv heller, ibland är det bra att kunna höra det i ord...även om det är sina egna..
Ibland låter det helt galet, men även det är nyttigt, allt som får dig att "tänka till" ...är bra...

Om jag ska berätta lite om min egna dag, och hur jag tänker...!

Den här Måndagen var en riktigt pissmåndag, sämre än på länge...
Hamnade i en "total tystnad" med mina tre kollegor och chefen under ett lååångt besvärligt möte...
Min (tidigare) närmaste kollega har blivit "lillpåve" och sällar sig numera ihop med chefen, och tillhör kategorin som inte arbetar, utan delegerar...
Sitter med armarna i kors, tar upp ett två år gammalt projekt som jag lade ner pga av att det var omöjligt att genomföra pga alla lade sig i och till sist blev ogenomförbart.
Nu har HAN tagit det på sig, och vad gör han?..., delegerar ut det igen till oss andra två...är han f*cking hjärndöd, ...eller?

Jo jag blir faktiskt j*vligt upprörd, och för att inte förlora ansiktet, sitter jag tyst och stirrar in i väggen, javisst heltaskig taktik, jag vet..
Jag hade velat ställa till en scen, och övervägde det väldigt noga t.om, men jag fegade ur, sorligt nog...

Det hela upplöste sig när jag fick ett samtal (turligt nog..) och vi kom inte till något beslut..
Chefen och lillpåven viker ihop sina pärmar och jag ser genom fönstret att de snackar skit om oss andra två i konferansrummet...
Detta är en "prövning" där de vill sätta åt oss andra två, så vi kanske snart blir "omedgörliga"

Jag vet att det kommer en "konsult" på provanställning snart som direkt konkurerrar om min tjänst, det är lillpåvens bäste vän från ett annat företag...
Jag vet att min anställning sitter löst till, men jag ska göra det så svårt som det bara går, jag har min kontakt kvar på facket centralt...

Klart att detta påverkar mig, jag har hittils haft så (alltför, tyvärr..) rätt i mina föraningar, en känslomänniska, eller hur?

..och vad är viktigast...för mig?...ATT MÅ BRA!

och vad gör jag?, försöker borsta bort det ifrån mina axlar, även om det tar tid och gör ont...

Vad är det värsta, eller bästa...som kan hända mig???
Förlora min anställning, i båda fallen, men det ligger en "heder" i min yrkesroll, och jag har överlevt många passerande chefer, på genomfartsresa i sina karriärer...
Men den här gubben var ovanligt seg att bli av med, han verkar ha lika svårt att finna nytt jobb han med..

Men min storhet finns i att lita på mig själv, min väg finns fortfarande utstakad, jag vet inte bara om riktningen ännu..

Jag vet att så länge jag inte tar till trösten i alkoholen, så länge är JAG inte någon looser...
..och jag har fortfarande kontrollen...om mitt liv..

/Berra

Surran, precis som många andra här på forumet, händer det att man trillar dit igen. Det viktiga är att vi på nytt jobbar för en bättre framtid i nykterhet. Och det är ju inte det lättaste, minsann. Jag känner igen det du beskriver om hur dåligt man kan må flera dagar efter att man druckit rejält. Jag upplever att det tar upp till en vecka av avhållsamhet innan man känner sig någorlunda tillbaka igen. Jag har snart hållit uppe en månad nu och är glad och stolt för det. Tyvärr saknas det något varje dag och det är förstås alkoholen. Så, samtidigt som det känns bra, känns det också lite tråkigt och dystert att inte få dricka. Det jag märker är att jag inte tänker riktigt lika ofta på alkohol längre och det är bra. Det jag inte riktigt kan tänka mig är att aldrig dricka igen. Jag tror också att det blir för jobbigt för mig att tänka så. En dag, en vecka, möjligtvis en månad i taget får det bli för mig.

Varje kväll när jag går och lägger mig tänker jag att idag har jag varit nykter och i morgon ska jag vara nykter. Och varje morgon tänker jag att idag ska jag vara nykter. Det får räcka för mig.

Lycka till Surran och titta in här då och då. Det hjälper iaf mig. Väldigt mycket, faktiskt!

I morgon ska vi vara nyktra!

tillbaka Surran.
Jag tycker du är så himla modig som kommer tillbaka.
Påét bara.Hejar på dej!!!!!!

Hej

En del kanske kommer ihåg mig. Nu är jag här igen. sämre än nånsin men på god väg. Har tagit hjälp av min arbetsgivare. Du Berra hjälpte mig så mycket med dina tankeväckande ord och det var dagens höjdare att läsa dem. Fattar inte varför jag slutade att gå in här och ta hjälp av er. Nu är det som det är och nu är det bara en väg kvar. Och det är nykterhetens väg. Annars förlorar jag allt. Barn, jobb allt. Och då finns det inget kvar att leva för längre. Ont i huvet och känner mig bakis fast det var fem dagar sedan jag drack. Men då drack jag ordentligt. Riktigt ordentligt. Kunde svepa en kvarting utan problem. Allt är åt helvete och jag lider mig igenom dagarna. Är sjukskriven och väntar på rehab som sagt.

Snälla Berra, säg nåt som gör att jag kan få lite hopp igen!

Kram Helene ala Surran snurran

Tack Sims :). Nu är allt klappat och klart, både kärleken och karriären ;). Håller med hon är rolig den tokiga människan, kommer förmodligen skratta mig fördärvad när vi gift oss :)
Åh du, även om du "halkar" ibland så gör det inte dig till någon sämre människa!!!! Du har kommit till insikt, du kämpar, du ger stöd och varma ord till oss! Du är ju våran sims :)

Kramar från den snart gifte TP ;)

Utled: Hur mår du idag? Har du lyckats få din man att tänka om?

Hörrö!

Varför blir du inte ståuppkomiker. eller är du det redan? Jag vet! Fick en strålande idé om hur du och TP får ihop det. Han underhåller med musik och poesi och där emellan är du komiker. Jobb-frågan är löst, eller hur? Jag skrattar sanslöst när du skriver dina humoristiska inlägg, fast jag vet att det finns mycket smärta bakom förstås (så dum är jag inte- än..)

Tack för att du finns!

Ja, nu menar jag inte att bara bry mig om Nubaskemig, förlåt, men eller hur att denna människa är humorn själv?

Kram från sims (som tyvärr inte klarat att vara nykter på det sättet ni har, men jag läser, tar till mig och är på väg till ett annat liv, men det tar lite längre tid för mig bara, några snedsteg hit och dit, men tro mig: för en gångs skull är jag medveten om det och snart är jag lika bra som er. Kämpar liksom för att vända kölen rätt, men den halkar ju så hela tiden.)

Du är här än. Jag är så glad att jag gråter. Fast jag grinar ju hela tiden just nu. Typ 50 gånger om dagen.
Saknat dina vackra ord. Varför varför slutade jag att vara med er?? Hur kunde jag vara så dum?

Har lämnat mina barn ensamma för att åka till stockholm och supa. En gång fick de vara ensamma i 10 dagar...Jag skäms som en hund (eller en hund kan inte skämmas lika mycket som jag). Jag har varit helt förblindad. Helt jävla puckad i flera månader.
Jag sket i ungarna på julen, på nyår alla dagar som man ska vilja vara med sina barn. Så mycket har hänt som jag skulle vilja berätta men orkar inte just nu. Jag har i alla fall sökt hjälp hos min arbetsgivare så nu är det no return. Min exmake är nykter sedan 5 månader och går på möten och psykolog. Men jag, jag vet ingenting och jag är så jävla rädd för vad som ska hända nu. Alla mina kollegor kommer att få veta det här. Alla!!! Men just nu skiter jag i det. Har varit helt bombad på valium 10mg som jag tagit två om dagen i helgen bara för att jag trodde att de skulle göra mig lugnare och friskare från min abstinens. Köpte dem i egypten så gud vet vad det var i dem för jag kunde knappt gå!!

Nu är det slut med det. Nu är det slut med allt vad döva sig själv heter. Så trött på att leva mitt liv på det här sättet. Hur kunde jag svika mina älskade barn. Min son har flyttat till sin pappa av olika anledningar. En av dessa anledningar är att han har en mamma som är helt puckad i huvudet och inte ställer upp på någonting. Bara gud vet vad jag har ställt till med för resten av hans liv. Och min 16 åriga tjej som fått klara sig själv så mycket de sista månaderna. Hon har hållit masken för det sista hon vill är att flytta hem till pappa. Nu har hans elaka tjej flyttat. Hon flyttade ut för att viktor flyttade in. Hur sjukt är inte det. Inte bara alkisar som har problem i skallen. Men hans pappa förstod till sist och valde sin son. Tack gode gud för det!!!

Nu gäller det bara att få ordning på allt igen. För sista gången.

Kram min månstråle!

hade en egen blogg skulle jag prenumerera på den.

Välkommen Utled. Håller med det TP skrivit så har inte så mycket att tillägga just nu. :) Vill bara säga varmt välkommen till oss.

Florida - Kul att du också börjat träna! Vi är några stycken nu ju. Och ja HELT klart är det muskler jag byggt upp, därav viktökningen *host**harkel* Men du blir alltså SNÄLLARE???? Tycker jag blir precis tvärtom. Kan komma på mig själv med att sitta och kisa mot mannen och vänta på nåt smaskande, nåt konstigt ljud eller nåt ticks som jag kan hacka på...... har även bestämt mig för att spela in hans ljud när han ska somna så han kan höra själv hur OTROLIGT IRRITERANDE det är med host harkel snörvel (tänker snap crackle and pop) när man håller på att somna. Eller att han snyter sig så det låter som en trumpet och gör alltså fysiskt ont på mig där jag slits ut halvsömnen. ;) Som sagt - jag verkar inte blivit snällare alls. hehe

Grattis till dina 2 veckor!

Hur är det med er andra idag?

kram

Alltid lika härligt och tankeväckande att läsa dina rader Berra!!!
kram!

..nu är helgen slut...
..och jag "hann inte med den"...

Låter det knäppt?, gör det säkert..

Jag vill ha MER,...mycket mer av helgen, finns det ingen handbroms???
Gisses, det känns som om det är bara på helgerna jag lever...
Vardagarna är bara en enda låååång transportsträcka till....nästa helg...

Mmm, kunde vara ord valda av en alkis, eller hur?, åtminstone en helgalkis..
Till saken hör att man kan faktiskt längta till helgen av "andra" orsaker, det behöver inte vara alkohol inblandat...
Alla har vi behovet att få råda vår egna tid, och få tillfälle till att återhämta andan lite...

Visst, helgen innehåller massor av "just-in-time"-planering, om vi gör så eller si så hinner vi det här också...
Vi har lärt oss lite nu, EN dag med hårdplanering, EN dag med kvalificerat "slappande"...

Slappandet behöver inte innehålla att man bara går runt i morgonrocken precis hela dagen, (..och fläta rövskägget...)
Utan att den bygger på lite lösa boliner, kanske har några grova drag gjorda, men det ska INTE vara byggt på några tider...
Allt ska få ta den tid det behöver, sova ut, äta en behaglig frukost, en skön dusch, och på eftermidagen gör en del saker...
Vi valde en jätteskön (och kall för all del..) promenad runt en solgnistrande vacker sjö under någon timme, sedan tog oss till kondiset och fikade...
Vi fick så mycket soladdning att vi hoppas på att det ska räcka att hålla oss fräscha hela veckan, oerhört givande....
Naturen har ett hemligt recept, på att få det dära fina, tillbaka, lite nyp i kindkotorna men...man känner sig fräsch efteråt...

Vi "tvingar" oss att göra sådant som vi hade nästan glömt bort, eller sådant vi "inte har tid med" normalt...
Om man glömmer bort allt det där "sköna", så glömmer man bort livet, man kan inte rationalisera bort precis allt..!
Vi har så bråttom att leva, att vi glömmer bort oss själva, finns ingen egen identitet kvar...

Helgen innebär för mig, att ta tillbaka lite av livet igen, inte att sudda ut det med ett flyktigt rus..
Bekräfta min identitet, söka upp den livskvalitet som gör livet uthärdligt i en arbetsvecka till..
Kanske njuta och stanna upp i en livssekund, pausa livet och andas in det, uppleva det och tänka, känns det här bra?, vill jag uppleva det igen?
Gör det det, så planerar jag det genast in,.. för ett nästa tillfälle...någon gång i framtiden...
En plats, en tid, ett rum, ett umgänge, vadsom...

På helgerna...har jag mycket större möjlighet ...att styra min tid, ...till det som jag tror... är någonting bättre...

För dig som läste punkterna som ett uppehåll....då är du på rätt väg...

Lägg till små ...pauser....här i livet..

Låt allt få falla in, alla impulser och intryck, och få sin....tid..

På helgerna.....ger jag mig.....mer tid..., reflektera på livet, och funderar..vad har jag för ett liv egentligen???

..och svaret blir, ...jotack...bättre...

/Berra

Hej och tack så jättemycket för din kommentar. Du tolkade mig precis rätt och det värmde att läsa det du skrev. Nu börjar som sagt en ny dag imorgon och då hoppas jag att denna plåga i huvudet har gett med sig och att belöningen infinner sig inom kort. Jag tycker att du och alla andra är riktiga män och kvinnor som faktiskt inser och gör något åt det destruktiva liv som drycken för med sig. Så strongt och beundransvärt.

Härligt att höra att det går bra och att du mår bra!
Jag har också börjat röra på fläsket :). Ack så jobbigt men nödvändigt

/TP

Hej Utled och välkommen hit! Förstår att det är tufft att kämpa med nykterhet när din hälft kör huvudet i sanden. För det är ju så att första steget mot en nykter tillvaro är att våga erkänna att man har ett osunt förhållande till alkohol. Det tog väldigt lång tid för mig och jag känner fortfarande väldigt stor olust att säga eller bara skriva att jag är alkolist. Förstår också att det är lätt att trigga igång varandra att dricka. Men samtidigt så kan det ju bli en enorm styrka om du lyckas få honom med i dina tankegångar.

En stor anledning till att jag bestämde mig för att förändra mitt drickande var just det här med all tid som bara försvinner till bakfylla, trötthet och ångerst! Som du skriver så blir ju livskvalliten så enormt mycket bättre utan alkohol!

Du kanske kan visa detta forum för din man. Han behöver ju inte skriva något, men det finns enormt mycket att läsa som kan vara till stor hjälp och kanske går det upp ett ljus för honom.

Det finns många härliga och kloka människor med stora hjärtan här inne, som kan ge råd och stöd!
När jag läser det du skrivit så låter det som om du har ganska klart för dig vad du vill, låter också som om du har fått insikten hur skönt det faktiskt är att vara nykter :)

TP :)

..jag skrev här. Har haft fullt upp på jobbet denna veckan och det kommer inte lugna ner sig något nämnvärt förrän i april. Det var kul att komma tillbaka och läsa lite vad som hänt sen sist.

Dry: Kul att middagen gick bra, heja dig! Jag har inte blivit utsatt för något sådant än, men det känns som det skulle vara jättesvårt.

nubaskemig: Dina inlägg får mig alltid att skratta! Samdum ska jag komma ihåg. Haha..! Å det där hektot du har gått upp, det är ju muskler du byggt nu när du börjat träna förstås! :-)

sims: Klockrent med frågorna vid middagsbordet! Jag kan göra ett tillägg till: "Nämen nu dricker jag långsammare än de andra!" (jag gillar att prata)"bäst att svepa i sig det här så att jag inte får för lite när det fylls på.." Ja, det är lite roligt mitt i det tragiska.

utled: Välkommen hit! Jag är usel på att ge råd, men det finns det gott om andra som är bra på här. Hoppas du hittar det du söker här.

Som sagt har jag haft fullt upp och faktiskt inte ens hunnit tänka på att dricka. Så nu är det två nyktra veckor som har gått relativt lätt. Jag har också börjat träna och det tillsammans med nykterheten gör att jag mår bättre än någonsin, har blivt mer avslappnad, mer fokuserad och en roligare och snällare mor tror jag.. :-)

Har idag anmält mig till dett forum. Mitt stora problem är att vi är 2 gifta personer som har lätt att övertala varandra för ett pub-besök lite för ofta. Sedan en tid tillbaka har jag helt avhållit mig från alkohol då mitt jobb kräver nykterhet och jag har mått så oförskämt bra. Intresse för matlagning, god sömn och allmännt välbefinnande blev resultatet. Sjävkänslan och orken steg till hög nivå. Sen kommer då problemet när min man vill gå ut och ta en öl som det så vackert heter. För att inte känna mig som en elak glädjedödare följe jag med i onsdags då han fyllde år och min efterlängtade ledighet var ett faktum Följden blev att besöken blev 3 dagar i följd och ingenting av mina planer blev av. Så vidrigt då första ölen förstör det härliga nykterhetsruset och nu sitter vi här helt omotiverade och jag saknar allt vad glädjekänslor heter. Varför jag gick med här beror på att måttet är rågat nu. Poängen med min medverkan är att jag inte har bara mig själv att tygla utan också min man. Så mycket enklare att ta tag i en person än 2. Imorgon är det jobb som gäller och eftersom denna dags plåga varit alkoholfri så blir det bättre och bättre nu. Jag vet inte om jag måste söka hjälp just för att min man är den börda som är svårast att tackla. Han vill inte höra om skador och vill helst gömma huvudet i sanden. Jag blir den jobbiga som tjatar och förstör hans baksmälledagar. Vill framhålla att vi båda arbetar och har ett bra liv för övrigt. Om någon har liknande problem så vore det intressant och kanske bra råd och tips.

Ja jag har din kärlek så länge jag inte lyckas gå ner i vikt ja ;)

Jo jag flyttar dit när jag har massor med pengar så jag inte behöver jobba eller har råd att pendla till mitt jobb hemifrån dig hjärtat ;) *kram*

O ja nubaskemig! Klart du har min kärlek ;). När flyttar du hit föresten? :)

Bra tankar Lyckad.

Jag har mer och mer börjat köra i de banorna också. Jag lägger ingen värdering eller för mycket tankar på huruvida jag ska dricka om tre år eller inte. Men som ni vet, idag ska jag inte dricka.

Dag 20 nu, och som väntat börjar allehanda resonemang om varför jag kan dricka måttligt dyka upp i min hjärna. Tursamt är tanken på den där första klunken inte på ngt sätt lockande. Smaken av öl och vin är fortfarande ngt jag inte är sugen på.

Jag vet att det ändras efter ett halvt glas dock. Så inga halva glas, eller ens mindre.

Jättebra jobbat! Så härligt att du klarade det. En lördag, middagsbjudning och man tackar nej till det "godaste" - underbart. :)

För mig gick det sådär. Fick höra "fan vad tråkig du är när du inte dricker" och massa annat hackande från folk i min omgivning, drogs upp hur illa jag betett mig eller hur pinsam jag varit sist jag var full på den eller den festen. Så jag har en låg helg. :) Skäms och har ångest för vad jag har gjort förut.

Jag har inte rört en droppe alkohol.... men har aldrig velat så mycket som igår. Märkte hur lätt jag kunde ha fallit. Känner mig som den största alkolisten i världen eftersom det inte ens var ett sug efter det goda utan ett sug efter en "tillflykt" - ett gömställe.

Hur går det för dig Mulle? Och ni andra? Tycker att det är mycket negativt som händer oss just nu, vilken tur att vi har nykterhet som en positiv sak i våra liv.

En annan sak... har ju börjat träna och försöker tänka lite på vad jag äter. Ville gå ner de kilo jag gått upp sedan jag inte druckit. Jag har baske mig gått upp några hekto istället! Kan det stämma? hahaha fan vad taskigt. Får trösta mig med att jag iallafall har TP's kärlek. ;)

Ha en fin nykter helg vänner - ta hand om er. :)

kram

Härligt att det gick bra!
Har haft en mycket lugn helg med mycket vatten o kaffe. Har sovit massor o känner mig ganska ok. Fortfarande mycket ilska i kroppen men nu ska jag ut på en löptur o får ur mig en del.
Ha det gott alla!

Tack, tack för att ni glädjer er åt att det gick bra för mig på middagen igår. Framför allt tack för allt stöd jag får från er. Det betyder mycket för mig och även om jag inte känner er, så är det skönt att ha kontakt och stöd från människor som vet hur det är att ha problem med alkohol.

Hur har det gått för er andra i helgen?

Nykter söndag här, förstås! Ta väl hand om er.

Mr. Dry

Härligt att du valde att vara nykter. Det är karaktärsbyggande för framtiden att fixa en sådan kväll galant! Försök komma ihåg känslan du har i dag för att kunna plocka fram den då du behöver påminna dig om varför det är betydligt bättre för dig att leva utan alkohol.

Kan verkligen förstå din känsla att sitta där utan vin på festen. Men fasen vad starkt av dig att klara det!!!! :)