Senaste kommentarerna i forumet

att reflektera över det onda - som är ett starkt ord också. Jag tror jag förstår vad du menar.

Det är ju många människor som ondgör sig över att man i gudstjänsten bekänner sina synder... att man gör sig så "dålig". Jag går sällan i kyrkan men jag tror nog att de flesta av oss syndar "i tankar, ord och gärningar" mest varje dag om man ser till det lilla - "knappnål och silverskål" skrev Berra. Jag tror att man kan lära sig känna sig själv och på det sättet öka medvetenheten/höja känsligheten för sin inre etiska kompass. Våra liv består av en lång räcka val... alltför ofta gör jag mig inte ens medveten om dem. När jag blir det (medveten) blir valen svårare och livet intressantare. Valet att se på när en människa faller ser jag som att välja att hjälpa på kort eller lång sikt. Du vet nog själv innerst inne att din drivkraft där har ett gott syfte.

Det här är inte genomtänkt bara nedskrivet till första muggen kaffe... lite huvudvärk har jag också - men inte självförvållad sådan:) Dock är det tankar jag delat många varv med mänskor som står mig nära på olika sätt och med kolleger. Om du jobbat med trasiga barn har du säkert också vridit och vänt på etiska dilemman - de kännetecknas ju av att det inte finns ett rätt svar bara olika möjligheter...

Tar glatt emot alla responser och reaktioner på detta:)
Önskar dig Sorgsen en dag i glädje! / mt

...hej, vi har inte bytt några ord med varandra tidigare. Jag har däremot läst mycket och lärt ovärderligt mycket från dig, tusen tack för att du delar med dig. Vill bara säga hej och önska dig en bra start på veckan. Står själv i en sån där make-over-röra som måste vara klar till lill-julafton-kalaset ;)
Tjingeling

...det är så många delar jag känner igen. Allt som handlar om att inte få någon form av bekräftelse. Det är så tungt att bli förbisedd och nonchalerad, riktigt elakt och utstuderat. Jag har fortfarande inte en susning om vad som är vad i mitt förhållande. Alltså vad som har förvrängts pga alkohol, hur mycket som är ren stolthet-menar hur mycket han inser men är för stolt för att i en handvändning ändra. Det enda jag vet är att så här var det inte förut och nu är han sjuk. Även om han de sista två dagarna inte betett sig lika kyligt mot mig så är fortfarande min inställning att någon slutsats drar jag inte förrän han varit igenom en behandling!

Sänder en kram med hopp om att du finner styrka.

Ett litet ps:
Jag fångar de små sakerna jag hittar för att kunna nå min man.
Ett exempel:
I det korta samtalet, (ja, mer monolog från min sida) vi hade i förrgår flikade jag in att han fick ett telefonsamtal tidigare på morgonen, där han pratade på ett samlat och respektfullt sätt med personen i andra änden. Jag sa att jag inte har upplevt det från honom på väldigt länge och att jag saknar det.
Han har inte ringt upp mig under dessa två dygnen men i de två uppringningarna jag har gjort har han varit trevlig och samtalat på ett vuxet sätt. Det inger nytt hopp!

Man skall vara tacksam för att vara behövd. Är tillbaks i Sverige och asförkyld. Inga samtal från barn eller fru. Att en lägenhet kan vara så ödslig. Ja,ja man blir naturligtvis behandlad som man förtjänar. Första tanken är ju att detta är det första steget ner i myllan. Men nej, detta är det första steget framåt i livet.

Dompa, Hur kan man bli så djävla förkyld? Hade glömt det.

VV

...hösttrollet...sänder en likadan till dig.
Önskar dig en bra start på veckan.
Kram

..läser gärna dina ord. Tycker om ditt uttryckssätt, eftertänksamt och samlat.

Jag läser, tar in, läser igen, omsätter och känner likheter eller olikheter i dina reflektioner och erfarenheter.

Jag kommer nog hänga kvar här ett tag, så känns det i alla fall nu. Jag har alltid haft en större fallenhet för självbiografiska böcker och verklighetsbaserade filmer. Jo, jag älskar se romantiska tvfilmer och läsa hänt extra också ;)
Här finns så mycket tragedier men lika mycket hopp och en hel mängd människor som ger sin tid till andra utan att kräva något tillbaka. Ödmjukheten är överväldigande!

Jag trevar fortfarande och känner att jag håller mig lite på min kant och betraktar, precis så som jag förmodligen beter mig i den "synliga" världen, tills jag känner var jag hör hemma.

Ondskan inom oss - den kan ju vara svår att precisera själv. Jag kände mig ond när jag "lämnade" maken till att "supa fritt". Så kändes det! Jag visste det skulle gå galet, han skulle göra sig illa och jag stod och tittade på. Samma sak hade hänt honom även om jag hållit honom i handen, men jag hade förmodligen inte känt mig "ond". Förstår du vad jag menar?
Nu är jag så glad att jag inte gick hand-i-hand, då hade jag inte haft kontakten med nämndemansgården när allt föll i bitar. Men ond kände jag mig i inledningsfasen. Knepigt och bakvänt det där med handling och konsekvens ibland.

Må väl och jag ser fram emot mer tänkvärt från dig.

Maken och jag...ny uppdatering följer...längesen jag mådde så bra som jag gjort sen vårt samtal i förrgår

..från min livskamrat som har varit min stöttepelare genom min svåra tid, hon är mitt allt, utan henne hade jag inte varit där jag är idag...

Svårt att försöka påskina vad som gör mina livsbetingelser så olika...
Andra brukar tala om HALT , hungrig, arg ledsen och trött...
Mina är kanske mera åt stressad, trött och oavkopplad...
När jag blir sjuk så har min kropp redan sagt ifrån, nu pallar jag inte mera, motståndet mot bacelusker går ner till ett minimum
Och den tvingar mig till att ta en timeout, men vad gör jag?
Jo travar på som om ingenting har hänt, kör i samma tempo som innan, och kroppen får inte sin vhila...
Då går psyket ner i en svacka, jag blir lättirriterad och grinig och jag märker att jag blir okoncentrerad och framförallt deppig.

Denna svacka får mig att totalt tappa omdömet, jag klarar inte av alla krav från olika håll...
Frugan, barnen, jobbet, föreningslivet, ekonomiansvarige, vaktmästaren, elektrikern, bilmecken, hjälpsamma grannen, brorsan, sonen,
städaren, tvättaren, kocken, matinköparen, datorhackaren, tevemecken, diskaren, tvättmaskinsföraren, kompisen, skottaren, avloppsrensaren,
nätverksanalytikern, provförhöraren, tapetseraren, målaren, mattläggaren, snickaren, rörpularen, trädgårdsmästaren, limmaren, skotorkaren,
garageansvararen, cyckelmecken...
Jag försöker hinna med allt jag kan, och dygnets sista timmar brukar jag använda för mig själv, behovet att bara finnas för mig själv.
Tiden med mitt egna jag är viktig, att hinna rannsaka alla övriga timmarna, vad hann jag med, vad måste göras i morgon, en sorts planering
För att jag ska veta vad jag har framför mig...

Men när kraven kommer från alla håll, och jag får fixa fram på småtimmarna då har jag inte tiden och orken att sitta en stund med mina tankar.
Det är läggdags och jag har återigen försakat det viktigaste i mitt liv, att ta det lugnt!!!
Stressen är min absoluta alkilleshäl, och får jag inte min egnatid, ja då är jag körd...

Idag hann vi med att rensa av det värsta, har ett rum kvar, arbetsrummet där man behöver en kofot för att ta sig fram,
Och det är mitt problem, ja och garaget då, men det är bara att stänga dörren så syns det inte...
Vi skjuter det på framtiden, mellandagarna verkar vara hårt planerade för detta...
Jag vet att skiten växer till enorma högar om vi inte gör något drastiskt, därför behövs dessa totaly home makeover..
Enda sättet där jag inte bara lovar att städa undan allt bråte, utan motvilligt också gör det..
Det jag beklagár mig över är egentligen timingen, och bilhelvete kan ju aldrig komma lägligt, någonsin, ever..

Om jag ska känna någon som helst elak skadeglädje så fick grannen måla om sitt vardagsrum efter det att hans fru sett våran nya soffa och beställde bums en exakt likadan, men det kan han få ta efter det att jag fått gått upp om morgnarna och starthjälpa hans kärr..ersta med hennes bil då han har varit bortrest.

Nu är klockan halvtre på måndagsmorgonen och jag börjar känna mig nöjd med Söndagen, men en stress över en ny arbetsvecka som tar sin början om bara några timmar, f-n ibland känns det som om jag ännu en gång har tagit fel prioriteringar...
Jag glömmer bort att jag behöver sömnen också, en viktig beståndsdel för att behålla den mentala balansen i schack.

Go'Natt med er därute, och var snälla med varandra, kom ihåg att ni som oftast behöver mest kärlek när ni som minst förtjänar det.
Motsägelsefullt, och sällan man får mer kärlek bara för att man har varit dum, men behovet hade funnits...

Berra

Du är numero ono/bästa!
Ta dig tid, vårda dig själv.
Var ego.
Finns här när det gäller!
Kramar i massor <3
/A

..tack för dina ord...
Konserten var fullproppad av traditionell julmusik. Underbart!

Det trodde jag inte heller, att du bagatelliserade.
Jag var lite osäker på om jag skulle spara det jag skrev i alla hast idag. Just av den anledningen att jag inte på något sätt vill såra dig, eller att det, tillsammans med det tidigare inlägget, skulle uppfattas som ett råd i någon riktning.

Min skilsmässa för alla de där åren sen var nödvändig men, om jag kunnat göra om något så tror jag faktiskt att jag hade försökt stå ut ett par år till. Jag kan känna igen mig i din oro.
Nu ser jag ju, trots allt, 4 vuxna, trygga individer med sunda vanor och social begåvning. Det som mulletant skrev om kombinationen "lite tur och inre styrka" hjälpte förmodligen oss alla fem, både som individer och "ensamståendeförälderfamilj".

Detta blev bara ytterligare lite svammel under ämnet historia.

Jag såg att du skrivit ett längre inlägg på din tråd, tar mig dit och tar del.

Kram på Dig, Du finns i mina tankar.

Länge sen jag skrev nu.. Tittar tillbaka och läser. Jag pratade om månader, men månaderna blev veckor. Han är tillbaka nu. Bra förstadag, men sen kom abstinensen.

Det var inte möjligt att bo kvar hos föräldrarna ända till nästa år, då plats på behandlingshem fanns ledig. Han får bo här, MEN han måste ringa läkare och soc i morgon (med mål att komma till Nämndemansgården). Någon som vet hur en utredning hos socialen går till? Krav på avgiftning/antabus? Känner nu att jag verkligen kan slänga ut honom om han inte försöker. Det är nästan så att jag vill göra det. Klarar inte av de här kasten mellen älska o hata. Det är så svårt att se när han blir som ett barn och börjar gråta. Tycker att män också ska gråta, men det finns gränser.

Miss K

etanoldriven. Den var bra, ska lägga den på minnet. Det finns ju gott om mackar om man vill tanka etanol, men har man inte en etanolmotor i huvet blir det ju ointressant med sådana mackar, och så känns det verkligen just nu.
Fenix som går på ren Loka och Julmust

viktigaste först! En så viktig och bra devis. Och det viktigaste nu är helt klart du, efter vad du skriver.
Kram och kraft till dig,
Fenix

Hej Framtidsdrömvännen!

Jag tänker, precis som mulletanten, att det finns en ny klarhet i det du skriver nu jämfört med innan. Du börjar se på din situation med mer rättvisande ögon. Bra!

Kram!
/H.

PS. VV, förresten... vi älskar våra alkohister, de allra flesta av oss. Det är naturligtvis härligt, men samtidigt är det medberoendets boja.

Var jag idag, träffade härliga Stigsdotter och pratade enbart om mina bekymmer, känns som jag knappt ens frågade om hon mår bra. Nej, sån här vill jag inte vara, jag måste göra någonting.
Det är farligt nära att vara för mycket nu, känner att min nykterhet verkligen hotas.

Läser om Dompas intressanta funderingar, ser att Andreas behöver stöd men jag orkar inte, måste lägga kraften på mig nu annars blir det inte 10 månader om ngn vecka. Och då hjälper jag inte mina barn, det är det viktigaste nu plus att ta hand om mig så att jag orkar.

Lämnar inte, kommer säkert smyga in lite men finns i bakgrunden tills det är stabilare och jag orkar ge igen.
Kram!

Till mig, du berör!
Vill så mycket, KAN så mycket.
Ängeln Anna-panna är mitt allt och vilka fina grabbar hon gett mig.

Jag är nog en lätt kille att leva med.

Man är på ett sätt på nätet där det kan ske
många missuppfattningar. Ett sätt IRL.

Vem vet, hur somså ser JAG fram mot februari.

Med risk för att bli tjatig, dag 1 imorgon .........

Dompa/R YOU ARE THE MAN!
Tack DU berör.
/A

Ni berör ni skall veta att jag tar till mig.
ALLT ni skriver berör och jag tar till mig.
Jag läser och funderar, vänder och vrider
kan det vara så? Men om inte....
Tänker efter, liger här i sängen och funderar.
Läser mycket strax innan jag somnar. Och alla kloka smarta råd som jag får tar jag till Mig.
Trollis, ibland tror jag att du har arbetat som psykolog eller liknande för du är så träffande i dina analyser. Dompa du är som du är, men en varm känslosam människa helt enkelt. Långt bort i ett annat land och klarar livet galant.
Ni ger mig så mycket, mulletant trollis, dompa, Berra,Adde, maria, tilde, stigsdotter, villervalle, Anli,flygcert ALLA på forumet.

Ni har hjälpt mig MYCKET sedan jag kom ioktober.
Ni har fått mig att "think outside the box" och jag hör det.

Har också ofta haft lätt för och gillat att umgås med kvinnor. Både vad gäller idé och substans, djup och själ, som fest och galenskap! Säger kanske mest om vilka sorts människor man vill ha runt sig, men det här som sagt ofta visat sig vara kvinnor. Och jag är helt överjordiskt super duper manlig! ;-D

Julbord med barn och barnbarn på lördagen och idag en liten tjej på besök. Julpyssel och snölekar. Trivsamt. Mannen träffade idag en person som också köpte nollöl. De talades vid och personen berättade att hen lever nykter på samma sätt som mullegubben. De bytte erfarenheter om nollöl och annat A-svagt och -fritt och om krogarnas utbud. Han var så glad åt att ha fått dela med sig och känna den speciella gemenskapen i en delad erfarenhet.

Jag funderar över processerna på forumet och vad de betyder för mig. Jag är inte klar över det.

Idag gjort en detaljplan som förslag för min nedtrappning på jobbet. Planen har funnits i min tankar länge men nu är version ett i datorn. Det går i rätt riktning:)/ mt

Har inte varit så sjuk på jättelänge. Har provat whisky, varm öl, etc. men inget hjälper- Får försöka sova ut skiten.

Tjejer? Jag har mycket mer kul med mina tjej kompisar. Det behöver inte betyda sex men kanske jag är konstig? Jag vill tillägga att jag är väldigt maskulin om det kan vara till någon hjälp ;-)

men din text berörde mig mig mycket. Du älskar din man trots allt.

Min son sitter med en kopp varm choklad bredvid mig och filosoferar om livet och om människorna. Han är klok grabben, emellan varven, ja när han inte är fullständigt galen alltså. Fast det är han sällan och mest ihop med sin lillebror som har så lätt för att lära sig att trycka på de rätta knapparna...

Livet går sin gilla gång här i The Hills. Läser mycket i trådarna. Upprört hav med höga vågor i en del vatten och jag försöker sitta still i båten och vänta ut stormen. Håller hundra procent med Dompa när han tycker att jävlighet och taskighet måste bemötas, istället för att sopas under mattan. Skiten försvinner inte utav sådan städning! Jag tror i och för sig också på att bemöta uppenbara provokationer med aktiv ignorering, för annat biter inte ibland, men situationen får avgöra.

Läste i Sundowns tråd om att han nästan har glömt hur det är att vara etanoldriven och jag har samma känsla. Vet inte vad det skulle kunna ge?..

Nu måste jag läsa godnattsaga för min lille påg, vi hörs!/NM

Julbord med familjen och de som var släkt..
Vackert i snön och varmt inne.
Två meter bort sitter han, min kärlek, och det gjorde så ont.

Kunde svept tre sexor Skåne om jag visste det hjälpt.
Kunde säkert tömma en BIB nu om jag haft nån.
Men det hjälper inte.

Svårt.
Så jag städar...
Kanske ta en promenad med hunden.. Visst ja, jag har ju ingen hund..
Städa kaninbur får det bli.

Underbart att läsa! Är där själv en hel del, i den där känslan av att vara stark som en 1000-årig ek! Jag tror dock inte att känslan bara har smugit sig på dig, Tilde, utan du har nog jobbat fram den själv till rätt stor del. Inget skrämmer, allt är möjligt, livet är på riktigt!

Underbart!/NM

att du ser ljuset i horisonten och att du blir alltmer klar över hur du vill ha det!

Så bra! Kram! / mt