Senaste kommentarerna i forumet

@vår2022 Tack för ditt fina och stöttande inlägg. Jag ska läsa mer på forumet och de resurser som finns här. Absolut är det nog så att jag behöver ett avbrott eller åtminstone dra ner väsentligt på hur mycket jag dricker. Jag förstår att det är hjärnan som inte vill släppa tanken på att ändå kunna få dricka något. Men all förbättring är bra i det här läget. Ja toleransen har stuckit iväg, när jag inte dricker så har jag ångestmedicin jag kan ta och den leder till korstolerans vilket gör att det krävs ännu mer för att känna något. När jag höll upp i några veckor för ett tag sen var det en wow känsla. På slutet där kände jag mig nästan konstant lite påverkad och hög. Då fattade jag att det var min hjärna som började återhämta sig och må bättre på egen hand. Vill gärna nå dit igen.

@Ny dag Vad bra att du kommit tillbaka❤️. Tänker att det kan vara bra att borra i vad som hände där i bilen. Fundera på hur det gick till, hur du tänkte, identifiera riskfaktorer. Ledde glaset champagne till att du väckte alkoholdjävulen? Började planer att smidas efter det? Du berättade om den jobbiga omställningen du var rädd för när du skulle komma hem, att de skulle leda till återfall som det gjort tidigare. Upp med hakan! Bra att återfallet inte blev längre, nya tag!

Sköt om dig❤️

@vår2022 Hej! Nä, i den simhallen jag beskrev fanns det ju inga märken att ta. Det var ju bara något man sade för att få folk att börja simma. På samma sätt gör man på Riddargatan. Jag vet det, eftersom jag lyssnat på läkare och forskare därifrån. Man lockar med att börja med alkoholstopp, för att de som inte klarar det får göra den insikten själva. Det kan innebära ett oerhört lidande för den stackars alkisen som tror att "Jag kan lära mig att dricka lagom, för det säger doktorn att det går". Har inte träffat någon med beroendetillstånd som direkt och insiktsfullt klarar att tänka på att de kanske inte kan dricka som "vanligt folk". Sen finns det ju Capral och Naltrexon och andra finesser som kan vara till hjälp. Nå, Dr Wåhlin skriver på ett trevligt sätt och det har nog hjälpt många att våga prova på nykterheten. Men inte ens jag som har högskolepoäng i beroendekunskap har lyckats se på mitt eget drickande med full klarhet. Däremot kanske det har hjälpt mig att ana vart det håller på att barka iväg. Det är jag glad för.
Hur länge kände du själv att du behövde vara nykter för att känna dig stabil i det?
Ha en fin kväll du med!

@Andrahalvlek Jag kan känna igen mig i dig. Gillar också att lära mig nya saker och prova på nya erfarenheter och det tror jag kommer väl till pass i min situation.

@Polerad Ja, det är en bra tankemodell och hur viktigt det är att lära sig och lyssna på kroppens signaler, ångesten, om att något inte stämmer. När man börjar förminska, förstora eller förtränga så sker det för att verktygen för att hantera sina känslor inte finns/räcker till, det blir ett försvar och ett sätt att försöka motverka ångest. Det är då man lätt tar till alkohol, ångestdämpande.

Låter som du är något på spåret om vad som ligger där nere i djupet, känslor av otillräcklighet och som kan vara grunden till andra jobbiga känslor. Kan känna igen det med att prestera och hur man kompenserat med annat för att ”täcka” över och ett slags ständigt tryck. Man behöver inte ta itu med allt på en gång, bara att ha kommit i kontakt med något som skaver under ytan är ett stort steg. Viktigaste är att vara nykter och komma i balans och känna sig stadigare i det. Det finns ingen brådska, ge det tid, ha tålamod och ha tilltro till sin egna förmåga att klara av att vara nykter. Det sker mycket med tankarna och känslorna under processens gång och när man känner sig redo kan man börja nysta allteftersom. Det är faktiskt en häftig resa om man nyfiket undersöker sig själv, litar på och följer med i processen.

Ha en fin kväll!❤️

@Varafrisk @vår2022 @Himmelellerhelvette Klarade inte att komma hem till vardagen igen. Som en radarstyrd rusade jag in på systemet. Tror jag planerade att jag skulle göra redan under bilresan hem. Så jäkla trött på mig själv. Nu nykter och ledsen. Men tar sjävklart nya tag. Nykter i 70 dagar, återfall i två…. Jag fortsätter iallafall min nyktra resa….

@X-Strong Hej och välkommen hit! Vad bra beslut du tagit för att få ordning på livet och må bra. Du har hittat områden du behöver göra en förändring i och att inte ta till alkohol när du mår dåligt. Ökad tolerans är ju en indikation på hög konsumtion och att du sedan 1 år tillbaka är åter i dåliga alkoholvanor med att döva stress och ångest som blir värre i längden. Att ha en längre nykter period rekommenderas för att få återhämtning i hjärnan och få balans. Det finns ett självhjälpsprogram här på forumet som kan vara en hjälp och ett stöd i hur du ska gå tillväga och att göra en planering. Nykterheten kommer att göra dig mer stabil i tankar och känslor och då kommer du att få bättre förutsättningar att hantera det som du vill få ordning på i ditt liv. Min räddning var nykterheten som gjorde att jag tydligare kunde se vad som skavde och hitta strategier för att hantera det. Nu mår jag riktigt bra och det är så skönt att slippa all ångest och oro som alkoholen orsakade.

Kämpa på och skriv här, det är fint med det stödet som finns på forumet😁

@vår2022 Att inte veta hur man ska hantera en situation kan definitivt leda till motstridiga känslor, vilket i sin tur kan skapa ångest. Det är en bra tankemodell att ångesten är en signal att man saknar verktygen för att hantera en given situation. Jag tänker mig att när de generella verktygen (förminska, förstora och förtränga) inte räcker till längre, eller ännu värre när de generella verktygen gör mer skada än nytta, det är då ångesten kommer krypande.

Det är jobbig process att så sakteliga faktiskt upptäcka vad det är som ligger trycker under ytan, speciellt när man förstår hur alkoholen har förvanskat bearbetandet av känslor till oigenkännlighet. En stor del abstinensen är ett behov att undertrycka det som kommer upp till ytan nu. Rent rationellt förstår jag att jag måste hantera det, men när det är som värst längtar jag bara efter att bedöva mig med alkohol.

Just nu är jag i hygglig balans och när jag gläntar på locket känner jag mest otillräcklighet. Otillräcklighet att ta tag i det som finns där nere, men också att det är mycket gammal otillräcklighet som ligger och pyser där nere. Det skulle kunna vara ingången till en djupare förståelse av mitt själsliv. Jag har alltid varit högpresterande och känslan av otillräcklighet skulle kunna vara det som är grunden för alla andra jobbiga känslor. Viljan och drivet att alltid leverera och nå de uppsatta målen är förvisso inte enbart positivt. Baksidan av att alltid tvinga sig till att leverera är att när man skjuter upp saker, eller levererar med en sämre kvalité, skapar det en olustkänsla. Jag tror att jag måste rota i detta när jag kommit längre fram, men just nu sopar jag det under mattan och skjuter det framför mig! :)

Jag tror absolut att du ska vara tydlig med din man att du inte vill leva på det här sättet. Min sambo har inte direkt sagt något om hur jag dricker men jag försöker ändå dra ner nu då jag inte vill förstöra vårt förhållande. Jag dricker ungefär som din man men lite mindre och i princip aldrig på vardagar. Det skulle skrämma livet ur mig om min sambo tänkte på att lämna mig pga drickandet. Nu ser jag att du försökt prata med honom om detta men tror du behöver vara tydligare så han verkligen förstår att det är nu eller aldrig. Jag hoppas verkligen han väljer dig. Det är hemskt att leva på det här sättet, både för ni som anhöriga och för oss som har svårt att låta bli flaskan. Jag tror att man kan förändra sig men det är inte alla som fixar det.

Glömde tillägga att jag tror att det också handlar om att det ska vara festligt och roligt på helgerna. Jag var rätt ensam i tonåren och aldrig bjuden på fester så när jag upptäckte alkoholen så tyckte jag att jag kunde ha roligt på egen hand. Men det är inte roligt längre. Jag får inte samma effekt som jag fick då vilket förmodligen beror på toleransen och att jag antagligen är deprimerad nu. Jag måste försöka sluta jaga den känslan för den kommer inte hur mycket jag än dricker.

@Jempa123 Beklagar sorgen❤️. Tänk vad bra att du håller dig fortsatt nykter trots den hemska händelsen. Det går att hantera på ett helt annat sätt än om man dricker och bedövar. Att tänka på sommaren kan skapa mer oro och sug, det är långt dit så du hinner med att ta ställning till det senare. Fokusera på mer här och nu och var stolt över varje dag som nykter. Bra jobbat! Sköt om dig❤️

Har läst här ett tag utan att skriva något. Jag har nog alltid varit medveten om att jag har svårt att hantera alkohol samt har alla möjliga slags riskbeteenden. Första gången jag var full var jag 17 år. Fastnade direkt, hade haft en svår uppväxt och det var så härligt att få må bra för en stund. Gömde alkohol hemma och drack i smyg. Drack också när jag var i skolan, hade otrolig tur att jag kom undan med det. Lärde mig tidigt hur man döljer tecknen på olika sätt från omvärlden. Höll på att sabba min skolgång men skärpte till mig och var helt nykter sista halvåret på gymnasiet.

Sen flyttade man hemifrån och drickandet kom och gick i perioder. Ofta vin eller öl, mer sällan starksprit. Ibland kunde jag klara att hålla det till några glas en fredag eller lördagskväll. Andra gånger tappade jag kontrollen och kunde dricka hur mycket som helst. En gång tror jag att jag var nära att dö. Var så berusad att jag började få svårt med andningen och kändes som jag skulle tuppa av. Tvingade mig själv att hålla mig vaken hela natten, der var hemskt men jag tog mig igenom det. Lät bli att dricka ett tag efter det.

I samband med att jag blev arbetslös fick jag väldiga svårigheter med social fobi. Har alltid varit lite obekväm bland folk men det gick så långt att jag inte ens tog mig utanför dörren om jag inte druckit några öl. Så började ännu en period av att dricka mer och oftare än jag borde. Träffade min nuvarande i samma veva och försökte skärpa mig för både hennes och vår del. Ändå blev det en del skåpsupande och det var inte ovanligt att hon var förvånad att jag blev så påverkad av "bara några öl". Fick i samma veva ett bra jobb - bra som i att det var ett stort steg i min karriär. Tyvärr också väldigt stressfyllt och ångestframkallande.

Sen lyckades jag hålla drickandet ganska minimalt under ett par år men sedan cirka 1 år tillbaka så är jag igång igen utifrån gamla rutiner. Håller mig nykter under jobbveckan men på helgerna så spårar det ur. Nu går det åt stora mängder då jag både dragit upp toleransen och lagt på mig en del vikt. Jag kan köpa en BIB på fredag efter jobbet och på lördag natt så är den slut. Dricker jag starköl ska det helst vara minst 7% och det krävs flera långburkar bara för att känna av något överhuvudtaget. Måste hela tiden planera för att ha tillräckligt hemma och får ofta åka till systemet igen på lördag eller i sämre fall, lassa på med folköl på ICA. Dricker mig ofta igenom bakfyllan på lördag och fortsätter vara lite lullig hela dagen. Sen blir söndag riktigt jobbig och känns som jag hela tiden håller på med att avgifta mig själv. Min partner har väl inte sagt så mycket och jag har iallafall slutat upp med att skåpsupa men jag förstår ju att det inte är roligt för henne. Jag blir inte aggressiv eller bråkig när jag är berusad men trött, sover mycket, har mindre sexlust osv.

Mitt problem är att jag gärna tar till alkohol när jag inte mår bra. Vilket jag inte gör just nu pga jobbet och att det varit en del privat också. Då försöker jag döva stressen och ångesten men det blir bara värre i längden. Jag måste verkligen ta tag i detta nu och minska ordentligt på drickandet. För jag kommer ta kål på mig själv i längden, det är inte bra för min kropp. Jag väger alldeles för mycket nu också och är rädd för komplikationer av fetman. Vill inte slösa bort mitt liv på alkoholen. Jag vill få vettiga saker gjorda på helgerna och skapa fina minnen med den jag älskar. Just nu är det bara slummigt och tragiskt här hemma och jag har varit skakig och haft ångest hela morgonen. Det är inte värt det.

Jag vill inte pressa mig själv att avlägga löften jag kanske inte kan hålla. Men jag ska verkligen försöka att dra ner på min konsumtion. Jag måste helt enkelt. Jag behöver inte åka till systemet varje fredag och jag behöver inte välja att alltid knäppa den där första bärsen. Jag kan låta bli och har klarat av det i tidigare perioder av mitt liv. Sen behöver jag göra förändringar och kanske byta jobb samt börja äta bättre och gå ner i vikt. Försöka hitta ett välmående så jag inte har behovet att ta till flaskan. Min pappa har alltid druckit för mycket och flera i min omgivning har supit ihjäl sig. Jag ska inte hamna där jag också. 2024 får bli en nystart för mig. Tack för att du läst.

@Denlillamänniskan Jag funderade en hel del ang vilken tiden det tar för återhämtning i början gällande organen. Hittade denna pdf skriven av Sven Wåhlin, överläkare på Beroendecentrum på Riddargatan. Jag tyckte den var intressant. Det finns på sidan 8 en lista på hur lång tid det tar för olika funktioner i kroppen att återhämta sig.

Han skriver att den medicinska återhämtningen är beroende på hur man druckit, genetisk sårbarhet i organen, vår känslighet för alkohol mm. Han säger att grovt generellt så torde de flest funktioner återhämtat sig på 1-2 veckor för en med lågriskkonsumtion. För en som druckit regelbundet men med bara måttlig högt riskbruk tar det någon månad och vid högre konsumtion tar det längre tid för vissa organ. På sidan 9 pratar han om psykologisk läkning.

http://dok.slso.sll.se/BeroendeC/Alkohol/alkoholpaus_varför_och_hur.pdf

Så på så sätt det kan finnas mål med att ta ett simmärke i form av tid, för att få återhämtning i hjärnan som tar tid. Jag har mer en syn på en livsstilsförändring för livet och då finns inte något mål jag ska nå. Utan det är en riktning framåt, mot och i samklang mina värderingar som jag strävar efter, inte ett mål i sig. Mål hade jag på vägen i början, mina dagar som nykter, att de skulle bli fler. Sen har jag olika mål för andra uppgifter som ska lösas i livet.

Ha det gott!

@Jempa123 Beklagar sorgen ❤️ Vilken chock. Vid starka känslor gör sig suget påmint, då gäller det att än hårdare bevaka sina intressen. Som nykter har man bättre förutsättningar att klara av allt.

Kram 🐘

@Flarran Ja, ibland är det att bara göra utan att tänka och känna efter, framförallt när man ska göra lite tråkiga saker😁. Sen är det ju så att genom att börja ta tex promenader kontinuerligt desto mer energi får man. Det är när man inte rör på sig så mycket som man blir tröttare och inte orkar.

Ha en fin dag kompis!

@Denlillamänniskan Jag älskade din liknelse med simhallen! Och tänk att alla är inte ens lockade av simmärket, en del vill lära sig simma för att de älskar att lära sig nya saker. Man behöver inte ens bli bäst, att bara lära sig nya saker är en seger i sig.

Sådan är jag, och det har varit en enorm fördel i mitt yrkesliv. Jag kan inte ens gissa hur många programvaror jag har lärt mig under mina 31 år på samma arbetsplats. Och den viljan att lära sig smittar av sig även på mitt privatliv. Nya hobbies - bring it on! En del blir långlivade, en del blirdagsländor, men de berikar alla mitt liv.

Kram 🐘

Ja, jag vet att jag är enerverande aktiv på forumet. Det är inte för att skapa uppmärksamhet runt mig själv eller ta utrymme ifrån er andra. Men idag har jag fullt sjå att hålla ordning på apan och inte tänka på alkohol. Och jag har märkt att apan är barnsligt förtjust i berättelser. Så ni får ursäkta mig. Säkert blir det några inlägg till innan dagen är slut.

@Flarran Gott att höra att du stärker dig med lite frisk luft. Jag tycker att du gör det väldigt bra och jag har många gånger tänkt; Fan, kan Flarran så kan väl jag! Det där med rutiner tar tid att få in. Det gäller att hitta sin egen rutin och där tror jag inte det finns några facit. Gå framåt på din väg, i ditt liv, det är det enda du kan göra.
Kommer sedan du och soppåsen ut, så får du ta det som en bonus och ett äventyr.
Ha en bra dag, kompis!!

Kommande två veckor checkar jag av det som gjorde att jag en gång föll. Det som gjorde att allt bara blev för mycket. Nu går jag mot avslut och ser till att leverera på allt jag en gång lovade min familj. Nu får de resultatet med början idag när de vaknar. Jag gjorde det. Herre jösses jag gjorde det!

Det absolut värsta med dessa år har varit motståndet och frustrationen från familjen. Jag kan förstå den men samtidigt har den varit rejält orättfärdig anser jag. Läger har bildats som jag nu hoppas vi en gång för alla kan sluta. Läger som inte helt berodde på alkohol men alkohol fick klä skottet då inte andra var redo att se sin del i bristen på respektfull kommunikation. Enklare att bara peka mot just det så man inte behöver reflektera över sin del. Nu är det iaf vi. Inte jag och ni / du.

Jag har ju hamrat på gällande skam och synen på människor med beroende. Även diskrepansen mellan medberoendes frustration och den skam man känner när man är fast. Dessa båda känslor borrar sig in och lamslår lätt om kommunikation havererar. Läger uppstår. Det krävs mognad för att ta sig förbi dessa spärrar. Det krävs mod. Man måste våga vända spegeln och hjälpa sig själv ur låsta beteenden och känslor. Man måste våga lyssna utan att direkt gå i försvar.

Såg en gång en dokumentär tidigt när jag insåg att jag var tvungen att ta tag i mina problem. En man som var relativt långt gången. Familjen var redigt trött på att han hela tiden föll. Han kämpade verkligen. Ingen verkade på riktigt se honom. Möta honom utan man snackade nedsättande över hans huvud och spred sin frustration som ett dammoln i hemmet.

"Ok, så mycket vi gått igenom. Så trött på detta. Får väl se om det går denna gång? Nu får du besannas dig."

Så fortskred kommentarer över huvudet på den beroende. Jag studerade det hela och tänkte. Om han inte får återfall nu då har jag fattat 0. Det gick åt helvete för honom...

Jag kan bli så oerhört illa berörd. Att man lixom tar sig rätten att tala ner en beroende på det sättet. För mig handlar det så mycket om att man måste tro på sig själv. Inte låta andra slå på ens självkänsla för då ger man inte sig själv en chans. Låt inte andra definiera dig. Gör det jobbet själv. De medberoende som beter sig som jag beskriver ovan har i min värld kapslat in sig i sin egen rädsla. Överför densamma utan att reflektera över dess konsekvenser. De måste inse att det krävs läkande för att sluta sprida sin frustration och skapa vi-känsla. Ingen klarar att hela tiden känna sig ifrågasatt. Det sätter sig på vemsomhelst och skapar dåliga förutsättningar för förändring. Är man inte beredd på att sluta sprida egen rädsla så bör man säga det. Så den beroende kan gå vidare och bygga sig själv på egen hand. På något sätt måste frustration och skam mötas och ersättas med " - It takes two to tango". Våga syna egen rädsla / skam / frustration och lär dig hantera dessa utan att kasta över allt detta på din motpart. Dessa känslor får var och en lösa upp om man ska lyckas att mötas i ett vi. Ingen orkar bli slagen med ord om och om igen - oavsett vad man gjort. Det gäller att lära sig krama sin egen kaktus i form av historiska beteenden. Lära sig att se att de är del av sin resa. Våga bygga på en ny relation där man frånkopplar historien. Istället ser den som en tillgång där man lärt sig massor om sig själv och andra.

@Flarran Vilka bra texter du skriver, och vad intressant att läsa om din resa! 🌟

@Adde Kommer du ihåg att du rådde mig att bli "kompis med apan"? Jag har försökt titta lite närmare på det. Tänker ofta i bilder som jag sedan kan sätta ord på. Apflickan som var medberoende, var en sån där liten stackars circusapa med vippkjol och hårband. Med rött läppstift påmålat på apmunnen för att se mer betagande ut. Gjorde sig till med sina konster för att få aplåder och göra domptören nöjd. Den apan har tack och lov sluppit ifrån det livet.

Tankar om goda rutiner. Har funderat lite på det här med rutiner och överfört tänkandet från datorernas värld där det gäller att man har rätt drivrutiner för att saker och ting ska fungera bra. Minns första datorn man köpte för att göra musik med. Det tog bra lång tid innan man förstod varför det inte fungerade som det skulle med ljudet liksom. För allt verkade funka som det skulle men det gick inte att höra något ljud alls. Mycket retfullt alltså. Till slut så kom man ju på att det krävdes att man hade rätt drivrutin som passade i sammanhanget och till ljudkortet så att säga.
Det är alltså viktigt med bra och rätt rutiner för att saker och ting ska fungera.

Har alltid sett rutiner som ett onödigt tvång och varit i det närmaste allergisk mot allt sånt liksom. Men rutinen att börja dagen med alkohol i form av öl var ju inget som fungerade värst bra för mig. Har nu öppnat fönstret och tittat ut på dagsljuset och kände att det nog vore en bra ide' att försöka att koma utanför dörren och inte bara sitta här inne och stirra på min datorskärm hela dagen lång. Har just druckit morgonchoklad och ätit mina limpsmörgåsar som visat sig vara en riktigt god rutin. Dricker nu kallt kolsyrat vatten som också känns som en bra rutin att ha så här i början på dagen.

Borde nog försöka att komma ut med soppåsarna före klockan 12:00 helst, för det vore inte en dum grej det heller förstår jag. För lite dagsljus skulle nog inte skada. Förstår att om jag nu skulle göra som vanligt och lägga mig för att vila lite till fast jag faktiskt lyckades sova oavbrutet från fyra i natt till faktiskt klockan nio nu på morgonen. Då missar jag ju med stor säkerhet dagsljuset även idag. Vilket inte skulle kännas riktigt bra. Därför är min målsättning om jag orkar, att klä på mig så fort som möjligt och försöka att gå emot min känsla av att bara slöa till och inte göra något vettigt.

Det känns som att det vore klokt och bra att ta sig en promenad någon kilometer bort och köpa lite god sallad och kanske en fryst favoritpizza. Så det är ju en drivkraft i alla fall. Har ju så svårt för att kunna göra saker om jag inte känner mig helt motiverad inifrån och har en stark vilja av mig själv att genomföra något. Det är märkligt att det ska gå så segt att komma in i en vettig stil. Men nykter är jag, och inget alkoholsug finns, så nog borde det gå att ta sig en promenad idag, synd bara att jag ska känna mig så orkeslös och trött.

Men nog mår jag som nykter rent allmänt lite bättre nu, än när jag bara satt och drack en massa strunt och sket i allt. Kan säga att det tar allt sin tid att förändra sitt tänkande i grunden, men jag gör mitt bästa och försöker nu i alla fall så gott det går. Förresten, såg att du @Se klart, tittade in tidigt denna söndag. Det piggade faktiskt upp lite.

Ha en fin dag kompis!

@c70cab Bra jobbat! Hoppas du mår toppen också!

@Letlive
Hej, du var aktiv här för 2 veckor sedan, hur har det gått och hur mår du?

Hon är verkligen sjuk, försvarar drickande genom att fokusera på dig, att bli arg på dig och att lägga ansvar på andra.

Du skriver att "jag inte vet vem jag är utan henne och vad jag ska göra om jag inte ska hjälpa henne".

Vad jag förstått och själv har upplevt är att det är lätt att tappa bort sig själv, vem man är och lite slutar vara den man varit då man lever nära en person med beroende. T ex från att ha varit en glad filur, blir nedstämd och från att glatt ha umgåtts med vissa vänner gör det allt mindre.
För att jag och många andra vänder sig ut och in för att hjälpa den som är nära, man skiftar fokus. Vem är du utan henne? Vad tycker du om att göra? 🌞

Som flick-/pojkvän, mamma, bror, eller vad man nu har för relation vill man ju gärna hjälpa, det ville jag också.
I ett skede tänkte jag att det är väl bara att sluta dricka, men beroende kan sitta så djupt att detta inte är det lättaste. Det är lång väg dit.

Gick inte en dag då jag tänkte "hur kan jag hjälpa?, vad ska jag göra"? och det där rätt vanliga, räknade burkar och lyssnade på ljud av burkar, flaskor, porlande vätska ... Till vilken nytta? Hjälpte vare sig honom eller mig. Men - lätt att vara efterklok, då man är inne i något tänker man annorlunda. Man sveps med.

Jag kunde ju inte hjälpa, jag kunde inte göra att han slutar dricka och sedan kom jag på att jag är ju ingen vårdare och jag behöver en sund relation. Det finns annan hjälp för honom om han någon gång skulle söka hjälp, men att man däremot kan vara ett stöd i den processen.

Alkoholism är så jobbigt för bägge "sidor", tär så otroligt mycket. 😔

Jag har nyligen hört på poddar och blivit mer varse om betydelsen för partner till alkoholist att söka hjälp då den beroende beslutat sig för att söka hjälp och arbeta med sin nykterhet. Senast hörde jag "2 fyllon och en sanning" där det framkom att partnern i sitt medberoendeskap släppte på kontrollen och "gav tillbaka" t ex av husets sysslor till mannen. Att den biten inte var helt lätt i och med att kvinnan i podden så länge varit van vid att göra vissa saker samt att vårda. Det blev ju så att säga ändrade roller. Plötsligt så fixade ju mannen i huset det hon gjort och bitvis behövdes ju inte hennes "vård" mera och hon kom att undra vem hon egentligen var och behövde professionell hjälp med denna del. Ah, nu blev detta långt.
Din sambo var ju emot att du kontaktar Al anon, som jag läste i tidigare inlägg. Det jag ville ha sagt är att skulle hon söka hjälp så kanske du kunde tänka på betydelsen att söka hjälp för din del med tanke på det jag skrev nyss ovan. Om det kunde hjälpa dig? Vad tror du om detta alternativ?

🌹
Kram, och
sköt om Dig.

@Adde Jaha, ja. Klockrent!! Så där såg det ut för mig när jag fortfarande kämpade på i relationen med min exman. Samtidigt som jag ömsom smög och ömsom slamrade runt på Beroendekurvan enligt Jelinek. Jag är så glad att jag tagit mig ur Medberoendekurvan och nu bara ägnar mig åt mig själv och alkoholen. Ibland är en bild mer klar och verksam än långa rader med text. I alla fall för mig.