Senaste kommentarerna i forumet

Jag är så frustrerad!
Julen gick ju sådär. Åkte iväg och så fanns det ju såklart en pub. Frestelsen tog över och jag satte mig och hinkade i mig 14 småöl på 3 timmar. Gick och la mig men hade ingen ångest dagen efter och ställde om siktet på att det här var ett felsteg och ska inte hända igen.
Tyvärr så blev frestelsen för stor och jag åkte 20min med bil och köpte 2 flaskor rödvin. Dom drog jag i mig själv och åkte på en rejäl bakfylla och ångest som fortfarande sitter i. All glädje och energi jag haft den senaste tiden är väck. Jag ser en positiv sak i det här och det är kontrasten på hur bra och dåligt jag kan må. Den har aldrig varit så klar som nu men det är helt förbannat sjukt att vi ska behöva ha det här giftet omkring oss. Jag vet att jag är en alkoholist och måste ta det på allvar för jag vill inte leva mitt liv med denna ångest. Det är inget värdigt liv och det ligger i mina händer.

@prinsessa Mysigt 😁 Ja vi satsar och unnar oss en bra och enhetsfri torsdag💪 Min onsdag blev inte riktigt som jag hade tänkt mej 😡 Jobbade hela dagen, körde sen och hälsa på min gamle far, handlade på hemvägen och jag var så nöjd över att jag inte kände något sug. Men när kom hem och skulle dra igång med middagen, så gick autopiloten in och jag tänkte,”en folköl kan man ju ta”. Sen behövde jag hämta en lök i källaren, och vips så blev det en klunk vodka, blev ytterligare 2 små supar. Sen kändes det ju självklart med lite vin till maten, det är ju så kallt och ruggigt ute. Dags gör tv titt, tja en folköl kan ju vara gott. Där har ni min onsdagskväll, som jag förbannar idag. Vet inte vem som skrev det kloka citatet, ”Man tar själv och bestämmer det första glaset, resten av konsumtionen bestämmer alkoholdjävulen”. Så sant! Men nu satsar vi på en lugnt och enhetsfri torsdag. Kram från Källarmannen 🥰

Dag 4 på nya året och drygt 2 månader utan alkohol. Är i vårt fjällhus och är, kylan till trots, ute och åker skidor varje dag. Frisk luft och daglig motion är ett bra sätt att börja året på. Inget sug efter a. Drack ett glas årgångschampagne på nyårsafton, bytte sedan till Oddbird och vet ni vad… kände ingen skillnad direkt… vi åt goda tilltugg till så smaken av champagne försvann liksom…. Måste ju vara så för andra också även om gruppen hävdade att champagnen var såååå specielll etc…. Jag hade. Nog också hävdat det i mitt tidigare liv eftersom det gör liksom att man dricker för smaken och inte för det lilla ruset… Är dock lite rädd för för när jag kommer hem igen för jag vill fortsätta min nyktra resa. Jag brukar tycka omställning är jobbigt innan jag kommit in i vardagsrutinerna igen och ofta har detta inneburit återfall.

Nytt år 2024 och nu behöver jag skriva här igen, till mig själv för att komma ihåg och inte låta hjärnan lura mig. Och för att 2024 ska bli så som jag vill. För mitt beslut att efter ett antal månader kunna släppa kontrollen under december och tro att det inte skulle trigga mitt gamla trista beteende var rätt naivt. Det är jobbigt och svårt att skriva det här. Att erkänna att det inte kommer att fungera. För även om ingen katastrof har hänt och tillfällena inte varit så många, så känner jag att mitt dåliga alkoholbeteende är kvar, såklart. Hur kunde jag tro något annat? Jag har inte svårt att tacka nej till alkohol. Tvärtom så känner jag mig stark och trygg i de sammanhangen. Men när jag valt vin så gör det genast att jag känner att min hjärna vill ha mer, tankarna börjar fokusera kring helgen och vad, hur mycket etc. Och var det något jag tyckte var skönt under hösten så var det att alkoholen inte tog någon plats i mitt liv, det var oviktigt. Nu känner jag att det kommer smygande igen.. så nu är det dags att komma tillbaka på rätt bana. Att ta en dag i taget och inte fundera så mycket framåt. Jag vet att jag kan när jag bestämmer mig. Jag är inte där jag var, men nu bryter jag igen. Så reminder till mig själv; släpp inte taget! du kommer bara få ångest och känna att hjärnan blir kidnappad. Tillbaka igen till mig själv.

Godmorgon i kaffestugan! Dricker gott kaffe framför datorn och morgontv:n. Tur att man inte ska iväg med bilen idag.
Ledig idag och det blir en enhetsfridag.
Nu skapar vi en bra torsdag!

@Varafrisk jag tycker folk överlag är så dåliga att svara på mail som innehåller någon form av information. Jag tycker det var jättebra med ditt mail, då vet dom och dom tycker nog det är gott att få ett mail av dig, det visar också att du bryr dig om dom och vill hålla dom informerade.
Styrka till dig❤️

Vecka 24. Vet inte hur det här inlägget kommer sluta men jag kör väl på.
Nyårsafton var lugn och fin, god mat, tv och hög mysfaktor. Tittade på svt’s nyårsvaka. Kom i säng vid 00:30. Nöjd och tillfreds.
01:45 ringer min mobil och ni med vuxna barn vet hur man vaknar till direkt när ett av barnen ringer sent på natten.
Jag fattar först inte vad som händer, bara att hen är vansinnigt ledsen och jag fattar att nu är det akut. Jag kastar mig upp och kommer i ett underställ, skriver en lapp till maken som sover tungt efter sitt vinrus. Kör som en tok (tack gode gud att jag kan köra bil!!!) och kommer till kaos och kris. Hen har gjort nåt så jävla dumt och det har pågått ett tag, men nu sprack bubblan och det brast totalt. Panikångest hos barnet och nästan okontaktbar gjorde att vi fick ringa 112. Ambulansen kom och tog med hen och sambon, jag blev kvar i deras lya. Jag låg i deras soffa och glodde upp i taket och var alldeles bedrövad. Kl 07 hämtade jag hem dom efter läkarbedömning, körde dom till deras lägenhet och fortsatte hem i chock och förtvivlan.
Nu några dagar senare har det landat lite i mig vad som hänt. Jag känner mig helt tom men ändå full med känslor. Märklig känsla. Mitt barn har en tuff resa framför sig och jag funderar på hur jag ska bidra med hjälp och support. Det är mitt barn och helst vill jag kunna lösa allt, jag vill ta hen i min famn och omfamna så att vi blir ett igen, mamma löser. Men det går ju inte, hen är vuxen med sambo och eget liv. Det här måste hen lösa och ta ansvar för. Jag blir ju lite osäker på om sambon vill vara kvar och vad händer då? Kan knappt tänka tanken.
Hen är väldigt skör, ledsen och trött nu.
Och jag famlar som blind och vet inte var jag ska ta vägen, hur jag ska agera, hur ska jag samtala med hen om det här? Jag försöker att tänka klart, se ur flera håll, hitta lösning men också stanna upp och andas. Jag hjälper ingen om jag hamnar i panik och gör nåt ogenomtänkt. Jag måste vara hjärnskarp nu, men får inte tappa bort mig och min resa.
Jag tycker så synd om mitt barn, men jag är också arg och besviken. Så mycket känslor som far upp och ner, hit och dit.
Jag tänker nu att jag måste ha örnkoll på HALT nu. Äta ordentligt, sova mina timmar, att vara arg hjälper inte, ledsen i rimlig tid (bryta tankemönster så jag inte fastnar)
Älskade barn, tänk om min kärlek kunde ge dig styrka.

P.S Min nykterhet är inte i fara. Tvärtom!

@Amanda L tack för din långa fina kommentar❤️ Läste igenom tråden också och jäklar vad arg jag var i början😂skönt att det gått över.

Var faktiskt ut med soporna för en stund sen och fick samtidigt lite frisk luft. Inte en promenad i dagsljus direkt, men kändes bra att ha kunnat genomföra tanken på att få ut soporna ur lägenheten som jag tänkt. Det är nog små saker som att bara göra, och inte tänka så mycket som nån sa förra året om att gå utanför dörren när det gällde promenader, som jag väl måste komma igång med snart. Blev dock lite onödigt pigg och fick lite mycket energi av att få lite frisk luft. Inte var det väl heller det bästa att titta lite på slutet av en actionfilm som gick på en av tv-kanalerna. Hade det varit för inte så länge sen hade man väl varvat ner med alkohol. Men ska nu ta en kopp med varmt te med lite socker i och en skvätt mjölk för att bli lite normalt avslappnad och trött så att jag kan somna om en liten stund. Skulle ju faktiskt vara kul om man lyckades komma ut i dagsljus för en promenad under dagen känns det som.
När man är ny-nykter efter att helt saknat några rutiner i flera år är det svårt att ställa om helt hur snabbt som helst. Men det jobbas så smått på den biten också. Nu stänger jag av datorn, musicerar senare under dagen och gör nu som tänkt och tar som sagt alltså lite te som är en trevlig och ny natt-rutin vid behov faktiskt.
Ha en fin morgon!

@vår2022 Massvis av grattis till dina nyktra 800 dagar🥳👏🏻❣️🤗

@Surkärring 💖 Fortfarande trött beroende på att jag suttit uppe sent och pusslat men nu har jag pusslat färdigt. Och ja…det enda som gäller är ett nyktert 2024! Idag har jag varit nykter i 348 dagar så himla skönt!

Nu ska jag berätta om ngt jag blev lite sårad över, och som påverkade mig att tänka…jag kanske inte skulle skrivit. Jag är ju sjukskriven hela januari månad. Naturligtvis får jobbet reda på det men jag tänkte att jag skulle berätta anledningen för mina teamkollegor. Om man har covid, någon annan fysisk sjukdom berättas det men inte alltid om psykisk sjukdom vilket kan bidra t att man bildar sin egen sanning. Så jag skrev att jag hade inte utmattningssyndrom men flera tecken på utmattning. Jag började ni vet med Gott Nytt och avslutade med Ha det så bra! Skrev t sex personer men endast en person svarade, hon som själv hade varit sjukskriven. Jag tänkte att man kanske iaf svarar ngt. Jag blev lite snopen. Visst, jag kanske överreagerar och hamnar på lite naiv nivå men jag tänker även att det handlar om min historia att inte känna sig sedd. Jag tänker vidare att de har ingen baktanke. De bara hanterar inte meddelanden som jag gör.
Men, vad jag störde mig mest över är att jag blev osäker på om det var rätt att skicka detta meddelande eftersom jag inte fick ngt svar. Jag försökte verkligen övertyga mig själv om att det här är vad jag ansåg vara rätt och då är det ok med det. Det här händer ofta att jag blir tveksam över mig själv om bekräftelsen/svaren uteblir. Det här behöver jag verkligen jobba på💪🏻

Tacksam över att kvinnan som jobbar med anhörigstöd i min kommun mailade mig och frågade om jag ville boka tid för taktil massage🙏🏻 Man kan få fem gånger gratis.

Kram❤️

Hej! @ Lora,
Ser att du har haft en jobbig dag. Det är inte kul när saker skiter sig och man får starta om för att få rätsida på sånt som hade funkat om den eller de som skulle ha gjort en grej hade gjort ett bra och korrekt jobb. Det blir ju bara en massa onödiga kostnader och tidskrävande merarbete. Men i regel när det gäller byggjobb så tror jag att det alltid är någon som har försäkringar som täcker kostnader för strul och krångel som kan uppstå. Tycker att du inte bara ska knyta handen i fickan utan på ett vänligt men bestämt sätt ska förklara var skåpet ska stå liksom. Det juridiska språket brukar många trots allt förstå sig på. De kostnader som du kanske drabbas av ska inte du behöva stå för. Sedan ska sådana där bufflar som tror att det bara är att tränga sig på tjejer eller kvinnor veta hut tycker jag. Men du gör det bra som ändå håller ditt positiva tänkande på en högre nivå än att låta knäppskallar sänka ditt humör. Det finns nog många typer som tror att de kan bete sig lite hur som helst i skydd av att kunna skylla på alkohol tror jag.
Kämpa på!

@Kennie Ja. För min del är det väldigt tydligt. Det är ett ganska begränsat ”tidsfönster” där suget sätter in. Just sent på eftermiddagen. Har väl att göra med hur jag vant mig att dricka. Alltid innan maten. Häller i mig tre störa öl medan jag lagar den och sen kanske lite till men sen är jag nöjd. Eller nöjd är jag inte heller direkt. Höjdpunkten når jag nog efter två stora öl i snabb takt innan maten. Sen inser jag att det nog inte blir roligare än så och jag blir lite besviken. Det är några minuter där jag är euforisk men sen måste man betala tillbaka med ränta. Hög ränta.

@ISE Det lät kanske inte så bra vad jag skrev. Jag menar att visst kan ens drickande bidra till att man blir lämnad men det är så viktigt att anhöriga lär sig hur sjukdomen/beroendet el vad man nu vill kalla det för. Att förstå att det är inte bara sluta dricka, att man kan behöva vård och stöd/hjälp.

@ISE Hur mår du idag? Jag har inte varit inne på anhörigsidorna och läst ngn gång men är intentionen att man ska lämna sin partner som är alkoholberoende? I min behandlingsgrupp och på NA-möten finns det flera personer som pga sitt beroende har förlorat partner/äkta hälft/sambo/partner.
I samtal m kurator på rådgivningscentrum och under min behandling har man alltid pratat om hur viktigt det är att den man lever med får kunskap om hur ett beroende fungerar samt om den anhöriges egna roll.
Jag instämmer i Kennys ord, det handlar inte om att skylla sig själv utan acceptera sjukdomen.

Kram🤗

Har städat lite, plockat undan tvätt som stått och skräpat på soffan i flera dar. Har rensat lite i reklamhögar och även ställt undan prylar och tomkartonger som jag inte orkat att göra något åt, utan dessa prylar har fått stå och stressa mig. Ska nu gå ut med ett par soppåsar. Hade det idag varit förra året vid en här tiden så hade jag skitit i denna stresskänsla som har legat på. Bara druckit billigt vin eller nåt sånt. Sitter nu här och dricker god alkoholfri cider i stället och känner mig rätt nöjd och faktiskt lite smått glad faktiskt. Tänk vad lite som egentligen behövs för att man ska må skapligt. Har läst om hur andra idag kämpat med alkoholsug och problem kopplat till överkonsumtion eller onödigt drickande. Får så mycket styrka i min övertygelse om att det är rätt att fortsätta att vara nykter och alkoholfri genom läsandet här på detta eminenta forum. Kul förresten att du tittade in så här på kvällskvisten @Kennie, det är alltid roligt när man hör av någon forumkompis.
Ha det gott!

@Kevlarsjäl62 o @Snödroppen
Mina fina o kloka forumvänner!
❤️❤️
Ni har en särskild plats i mitt hjärta o jag värderar era råd o meddelanden oerhört högt!

Därför bli jag så rörd o glad - igen - att läsa era ord. Känner mig mindre ensam när ni finns här.

Tack Snödroppen för de fina orden. Känns väldigt fint att kunna inspirera, även om jag känner mig väldigt liten o ganska betydelselös o vanlig till o från. Men alla är vi olika, fast så lika, och kan lära av varandra.

Läste ikväll i en annan tråd där någon sa ungefär
'Vår stund på jorden är här o nu, inte där o sen'.
Visst var det ett underbart klokt citat! 😊

Önskar er ett Gott nytt 2024!
Att det blir till det bättre för oss alla.
Och som du sa, Kevlarsjäl62, så hoppas vi det blir ljusare i hela världen.

Tack för att NI finns!
Kramar 💖

Intressant detta med ilska. Även jag har "haft" ilska som en katalysator när känslor blir övermäktiga att hantera. Jag kan bli rätt vass då. Det finns lixom ingen som ror på mig. En blockad då bakomliggande känslor tryckts undan för länge.

När jag insåg att ilska egentligen baseras på andra känslor som jag inte klarat att hantera i tid så har det blivit lättare. Försöker bryta ner vad ilskan grundas i? Idag hade jag en sådan dag. Har gjort ett väldigt renoveringsjobb. Helt galet på väldigt kort tid. Putsat helt hus och byggt kök på 3 månader. Rörmokare hade gjutit in rör i väggarna och kopplat vattenledningar. Själv har jag kaklat, dragit el och byggt upp en ny vägg för detta kök. Nu när vi skulle använda köket, drog på vattnet så visar det sig att hantverkarna inte kopplat ihop rören rätt. Vatten rinner alltså i väggarna.
Ridå.

Bara att bryta upp allt, dra nya ledningar för de andra har även någon form av blockad som vi inte kunnat lösgöra ens med rätt utrustning med kamera inne i rören för att studera felet.

Just den delen med rören har jag inte varit med och projektlett. När jag frågar rörpularen så menar han att han inte är ansvarig för att rören fungerar. Hans jobb var bara att koppla på och då tog han gamla rör som han hittat i väggarna. För varför skulle de inte fungera? Alltså noll ansvar att kolla om rören fungerar eller ej eller som nu att vatten bara står och rinner i väggarna efter hans jobb.

Förr hade jag skällt och skällt. Nu insåg jag att det tar alldeles för mycket energi och kommer inte leda till något positivt. Denna snubbe kan jag inte förändra. Han är den han är. Så jag bara ställde frågor gällande vad han ansåg var hans roll och hur han ser att man ska lösa situationen? Spännande att höra hur han bemöter situationen. Han tyckte jag skulle ringa byggledaren och fråga honom... Det var ju byggledarens ansvar enligt honom att fixa funktion. Hans eget ansvar var inte att hans jobb skulle fungera det var alltså byggarens jobb. Alltså samma kille som antastade mig på cafet för några veckor sedan. Informerade då rörmokaren om vad som hänt på cafet och sa att jag tänker inte ha med våldtäktsmän att göra. Att vi betalat honom (rörpularen) direkt för jobbet och inte byggledaren. Därmed är det rörpularen som måste hantera lösningen då byggledaren inte bygglett denna del. Han lät lite chockad. Har inte ringt tillbaka och jag har under tiden fräst upp väggen för att dra nya rör. Berättar dock för alla som frågar vad som hänt. Även att jag blivit antastad av byggledaren på ett cafe. Jag tänker inte ha dåligt samvete. Jag försöker lösa situationen själv, tänker inte skydda byggledaren och kommer varna alla jag kan för dessa båda herrar. Min ilska skulle bubbla upp om jag förväntas hålla allt inom mig för att spela en "god trevlig människa". Den handlar mer om utryck för orättvisor än att jag är en arg person. Därmed bättre att jag funderar över hur jag bemöter orättvisor och sätter gränser än att jag knyter näven i fickan och ler utåt. Det skulle bara brisera...
Nästan alla säger till mig att anmäla. Det kommer jag inte göra. Tänker inte lägga tid på juridik. Sexuella övergrepp sker överallt. Har varit sexuellt trakasserad på varje arbetsplats. Verkligen varje. Har alltid försökt jonglera för att inte skapa för stora svallvågor när jag gett nobben. Det är en dålig strategi... Det löser lixom inget och blir då lätt att det bara fortsätter. Bättre att säga ifrån direkt, även om någon tar illa upp. Annars flyttar man bara en konflikt framför sig. Sedan fatta att man inte ska vara bland män som inte kan förstå att en arbetsrelation bara handlar om arbete. Byt arbetsplats istället för det kommer oavsett bara bli vidrigt att vara kvar. Läs av dessa män och dra direkt... Visa direkt att du är 100% ointresserad och lägg över allt ansvar gällande flirt på dessa män. Försök aldrig släta över och hitta sätt att få allt att verka bra. Det kommer ändå aldrig att fungera långsiktigt. Har mått väldigt dåligt då jag försökt le och knyta näven i fickan. Jonglera för att undvika att dessa män ska tappa ansiktet. Klart att det tär på en... Klart att frustration bara växer och faller ut i ilska så småningom. Bättre att lära sig sätta gränser innan det går så långt som att brisera för mig. Att sätta gränser är svårt. Blottande men som balsam för själen när man lärt sig. Jag börjar lära mig.

Hej, låter som ett bra steg att börja sortera lite! Jag älskar att ha lådor med lock där man kan samla grejer som hör ihop. Och det är ju skönt när man får ordning och överblick, jag blir också lugn av det. Hoppas det är bra med dig och att du får en lugn natt. Där jag bor blåser det storm. Men skönt då att vara inne i hemmets skyddade vrå..

Låter tufft. Men ännu jobbigare att hantera om du också måste kämpa med drickande som ger bakfylla, trötthet, nedstämdhet och ångest. Du har allt att vinna på att vara nykter och kommer snart att börja må bättre! Jag hejar på dig, häng kvar här och berätta hur det går!

Just det, har du läst om HALT? När alkoholsuget kommer är det ofta kopplat till att man är Hungrig, Arg, Ledsen eller Trött. Om man ser till att göra något åt det går suget ofta över. Så lite nötter och en frukt där vid 16- tiden kanske kan hjälpa? Eller en tupplur.

Hej, vill bara säga att jag tycker du är klok som tar tag i detta nu. Vi är många som skriver här som liksom bromsat på kanten av stupet för att vi kännt av vart det är på väg. Och magkänslan stämmer tror jag, vi vet när det börjar bli farligt. Känslan av tristess i början av nykterheten är en del av det mentala beroendet verkar det som. Hjärnan vill ha sin drog och försöker hitta på argument för att få tillbaka den, som att det inte skulle gå att koppla av/ njuta/ ha roligt utan alkohol. Det stämmer ju såklart inte, och när beroendet släpper lär man sig nya sätt att vila, njuta och sätta guldkant på tillvaron. Dessutom slipper man ångest, oro och skam kopplat till drickandet. Så ha tålamod och var snäll mot dig själv - se till att vila och äta när du behöver.

Behöver lite peppning nu! Halkat in i drickande igen.. vill sluta men förstår inte varför det är så inn i helvetes svårt!! Livet knäcker mig.. skuldsanering och en pappa som inte bryr sig om barnen, hållet nog på att gå in i väggen och vin är Inge bra för mig!!! ..

Har druckit för mycket i ett antal år nu. Senaste åren har det blivit öl. I princip dricker jag bara öl. En standardvecka blir det minst fyra stora starköl på fredagen och lika många på lördagen. Ibland lite mer än så. Ofta tre öl på söndagen också. Ibland blir det någon dag i veckan också. Minst två öl då ibland tre. Jag dricker ensam. Sambon dricker extremt lite. När det är fest dricker jag mycket mer än så förstås och på semestern osv.
Jag dricker snabbt. Håller i mig ölen snabbt sen får det vara bra. Blir sällan riktigt full. Jag kräks inte och jag dricker aldrig på morgonen eller på dagen. Jag tar aldrig någon återställare. Jag sköter mitt jobb. Mina problem är kanske inte jättestora men jag är missnöjd med hur jag dricker och vill ändra på det.
Den senaste tiden under julen har det blivit ganska mycket. För mycket. Många dagar i rad. Det är hemskt att vakna i gryningen med ångest. Oroar mig för massor av saker. Fy fan. Det är jobbigt att planera så att drickat räcker. Åka till bolaget. Och all tid som går åt till ångest och bakfylla. Alkoholen gör mig passiv och slö. Jag skjuter upp saker.
Har nu inte druckit sedan nyår. Låter inte så mkt kanske men det är tredje kvällen utan en droppe. Har tänkt hålla upp till sommaren och sen får vi se. Jag vill kunna dricka normalt.
Det är ok. Men jag känner en stor tristess som vällin in över mig på eftermiddagen vid fyratiden. Tidigare kunde jag se fram mot ölen. Det är tråkigt helt enkelt. Och det ploppar upp en massa känslor och frustration.Men jag tänker att det är värt det för att slippa ångesten. Efter middagen avtar suget och när jag ska lägga mig känns det skönt att jag inte hällt i mig en massa alkohol. Morgonen känns underbar utan ångest. Kroppen känns lugnar på något sätt men det är just den här tiden innan middagen som suget är som värst.
Antar att vissa här känner igen sig..

Tog ca 270 dagar sen tyckte jag att det va ok att försöka dricka lite under sommaren… hållet mig till bara helger så dragit ner på drickandet. Men nu börjar det vara mycket igen! Jag behöver ert stöd och peppning!! Jag vet ju att jag kan varför är det då jävla svårt?? Sen har det hänt mycket privat som tar knäcken på mig

Mvh