Senaste kommentarerna i forumet

(Läste igen och såg att du eller din man i parterapin talar om det för terapeuten..)

Förstår att du vill göra allt du kan för er relation.
Vill han själv detta?
Är det en terapeut som är inriktad på medberoende/aktivt missbruk? Och gör detta med par?

@Snödroppen jag har försökt släppa helt, men tycker det är svårt.
Min önskan är att han själv gått till en terapeut. Nu försöker vi med parterapi. Och som jag skrev i ett tidigare svar.Jag kommer att tals om att han har ett missbruk.

@bella70 jag tänker att jag kommer tala om för dem om hans alkohol missbruk. Och att de då kommer föreslå att han kontaktar beroendeenheten.
Jag kommer att vara öppen med hans missbruk för alla nu.Detta har jag talat om för honom.
Jag vet inte om det är rätt väg.Men jag måste försöka med något tänker jag.

Jag har gått förbi Systembolaget idag. Hade bestämt mig för att ta taxi till staden för att handla något kul eller nyttigt som jag om skrev om tidigare idag. Har väl alltid varit lite intresserad av teknikprylar och även datorer behöver ju lite omvårdnad ibland. Kom på att jag behövde en nätverkskabel till en av mina äldre datorer för att kunna gå ut på nätet med den om jag så önskar. Tänkte att en snabb hårddisk och lite kringutrustning som en skrivare även kunde vara kul att ha.

Så motivation till att gå utanför dörren fanns trots att det idag var rätt så blött och snöslaskigt ute på gården och väl skvallrade om att det säkert var likadant på stadens gator. Men vad gör väl det när man kan åka taxi tänkte jag. Som av en händelse liksom, så stannade taxin precis utanför bolaget. Prylbutiken som skulle besökas ligger vid bolaget alltså. Tänkte först ta en liten omväg så att jag skulle slippa behöva att passera bolagets entrédörr.

Men fick då en ingivelse att pröva hur karaktärsfast jag var. Skulle jag klara av att låta bli att gå in på bolaget och handla fast det fanns en viss dragning till att göra så. Stod först en stund utanför butiken och tittade in genom skyltfönstret och såg den gamla bekanta synen med ölburkar och flaskor av olika slag. Stod alltså ett tag utanför butiken och skådade på de hyllor som man varit i närkontakt med så himla många gånger.

Funderade på hur många gånger man har varit inne i denna butik och på en fredagseftermiddag sedan bara tömt plånboken på sedlar och kommit ut med sin ryggsäck fylld med diverse starköl, vin och spritflaskor. När jag var bara ett par meter ifrån bolagets ingång till butiken var det rätt många tankar som fanns inom mig kan jag säga.

Det underliga var att jag inte hade något alkoholsug men ändå hade en lust att gå in och handla precis på det sätt som jag gjort i så många år. Men då jag var mätt och inte utmattad av trötthet eller ens speciellt nedstämd, så höll jag mig stilla och tog ett riktigt djupt andetag och andades sedan sakta ut, och upprepade den proceduren några gånger tills jag kände mig riktigt lugn.

Man skulle nog kunna säga att det var en slags brottningsmatch inom mig mellan logik och känsla, blandat med minnen och tankar och längtan till en stunds avkopplande berusning. Samtidigt så var jag inte villig att inför mig själv visa mig vara så svag att jag inte ens skulle kunna styra över min påträngande känsla vilja bli berusad. Det som jag kände sedan när jag passerade bolagets dörr utan att gå in var en slags sorgsen tomhetskänsla, var lite lätt darrig inombords. Men det hela släppte på en gång då jag gick in i prylbutiken för då var mina tankar fokuserade på något helt annat.

Mitt intresse för att handla kul prylar till datorn var starkare än att viljan bli berusad. Det är första gången någonsin som jag har varit i närheten av bolaget utan att gå in och handla drycker. Har många gånger handlat kul prylar och sedan ändå gått in på bolaget. Detta hade jag inget behov av idag. Måste säga att det var en mycket märklig upplevelse att se att min viljekraft är så pass stor. Tog sedan taxi till en matbutik och gjorde veckohandling, ost, bananer, fiskgratäng med mera och passerade sedan deras hylla med läskedrycker och tittade på håll på ett välkänt paket med folköl som jag alltid brukat köpa i den butiken genom åren.

Funderade en kort stund över hur det kunde komma sig att jag inte hade något större alkoholsug där heller faktiskt. Visst fanns det väl en liten känsla av att det hade varit kul att dricka lite öl, men den känslan vann inte över min beslutsamhet att fortsätta att var helt nykter. Kanske håller man så sakteliga på att friskna till från sitt sjuka begär till onyttiga drycker förhoppningsvis. För det enda jag köpte från dricka-avdelningen var faktiskt en stor flaska med Grape Tonic. Man kan träna sina muskler och promenera. Men att träna mentalt för att stå emot begär till alkohol som jag har gjort idag är nog inte heller att förakta. Förresten @Pucco, det var kul att du tittade in och skrev lite.

Ha en fin kväll!

@Himmelellerhelvette Så fint att ni kan prata mer på djupet ❤️ Tyvärr har jag få sådana tillfällen IRL att prata om känslor. När jag träffar andra vill jag mest tjöta, prata om ditt och datt och skratta mycket. Det är nog också en slags flykt? Eller så är jag just nu på en bra plats, i balans. Jag vill bara må bra, vara lugn och tillfreds. Fylla mitt liv med saker som ger mig harmoni.

Kram 🐘

@marshmallow11 Grattis till dina 4 månader och 5 dagar!🥳. Nykterhetsprocessen är en process på flera livsplan. Det ena ger det andra, i nykterheten väcks många frågor och främst kring vem man egentligen är innerst inne och som du säger hur man fungerar som människa. Jag upplever också att som nykter kan man trilla omkull, men skillnaden är att man kan hantera det på ett så mycket bättre sätt. Och man blir bättre och bättre på att hantera sina känslor och sina motgångar ju längre man är nykter. Alkoholen kommer då inte emellan och förstör det man byggt upp. Det är en spännande process och resa om man undersöker den med nyfikenhet. Nyktra mornar är ett guldkorn i det nyktra livet😁.

Ha en fin kväll!❤️

@Himmelellerhelvette Ja, så är det verkligen. Lätt att köra på för hårt och bli övertrött. Då har man passerat gränsen, blivit fartblind och gasen är i botten. Skönt att du kunnat bromsa och trycka på pausknappen. Tid för återhämtning och vila och ladda om batterierna. Då blir det lättare att använda sina verktyg när sikten blivit klar och hastigheten är lagom.

Ha en fin fredag!❤️

@marshmallow11 Vad bra att du vilat och promenerat.
Jag har haft många svackor då jag känner mig deppig på min resa, jag tror det är en del av processen, vi behöver lära oss hur livet känns och att hantera det utan att marinera det i vin. Jag trodde länge att jag skulle bara topplycklig hela tiden bara för jag blivit nykter men så kan det förstås inte vara. Man har sina upp och nedgångar, det har alla, jag tycker fortfarande det är jättejobbigt när jag känner att det blir för mycket mörker i mitt sinne. Då behöver jag stanna upp och trycka på paus. Rannsaka vad jag gjort den senaste tiden. Som nu till exempel. Jag har stressat med massa olika grejer alldeles för länge, mådde sämre och sämre och förstod inte vad som var fel. Efter analysen fick jag mitt svar och nu tar jag hand om mig igen. ❤️Kram

Glömde ju skriva att jag också läst den boken🙏❤️

@ Amanda L Vad fint att höra att du känner så ❤️
Jag nu varit nykter i 4 månader och 5 dagar. Lika många mornar har jag vaknat upp nykter. Inte har jag skuttat glatt ur sängen varje morgon men det är ändå den bästa och mest tacksamma stunden över mitt nyktra liv. Då är jag så tacksam över att vakna upp nykter! Det är en sådan fantastik känsla! Det är också skönt att kunna gå ut med vänner på restaurang och att det självklara alternativet till maten är alkoholfritt.
Önskar dig en fin helg 🌸

@Daemon Så härlig läsning🙏❤️Kram

@Andrahalvlek Ja prata ut gick inte, det gjorde för ont med skammen dagen efter ett fyllebråk.

Idag är jag och min man jättemycket bättre på att prata ut. Jag har övat mycket på att berätta hur jag känner sedan jag blev nykter. Jag har kunnat öppna mig för min man på ett helt nytt sätt. Lärt mig att visa mig sårbar och prata om det som gör fruktansvärt ont och det är en otrolig befrielse när jag har kunnat sätta ord på trauman och på hur jag använt mig av alkoholen. Den smärtan de känslorna skapat är så märklig för den gör fysiskt ont, verkligen obeskrivlig ont, men jag har känt mig oerhört stolt över mig själv när jag har kunnat berätta. Att få berätta min sanning och låta det göra ont men ändå våga prata har verkligen hjälpt mig otroligt mycket. ❤️

Har du börjat våga prata känslor?

@vår2022 Jag har lättare för att använda mig av teknikerna jag lär mig när jag inte gått på sparlåga. Jag borde stoppat mig i tid men jag lyssnade inte på kroppen denna gången utan har bara kört på. Jag vet ju att jag inte får göra så, det skapar obalans och är jätte farligt både för nykterheten och ätstörningen. Nu har jag i alla fall tryckt på pausknappen. 🙏❤️

@gladpålåtsas ett modigt och stort steg! Det ÄR dränerande. Man får gråta och bryta ihop. Man måste hantera känslorna för att ta sig igenom dem. Massor av kramar till dig.

Tjena Flarran!
Nu var det ett tag sedan jag var här inne och kollade i din tråd. Men ser att du kämpar på riktigt bra!! Härligt!!
Jag gick tillbaka och läste ditt första inlägg...det har hänt mycket bra sedan dess :-) Sen läste jag även det första "svaret" på ditt inlägg.... Det var Kennie som skrev "jag tror man måste fylla tiden, som alkoholen tidigare tagit, med något kul/meningsfullt"...
Jag håller helt med och kom då att tänka på något jag såg på tvn häromdagen. Kollade på svtplay "Lerin på Lofoten" där deltagarna är fd olika sorters missbrukare. En av deltagarna, Markus Enochson, var djupt nere i alkohol- och drogträsket. Det slutade till sist med 13 dagar i koma. Idag har han varit nykter i 10 år och arbetar idag som Beroendeterapeut. Han sa i alla fall en sak som jag särskilt la på minnet: "Man dricker alkohol, eller tar droger, i huvudsak av två anledningar. För att ha kul. Eller för att få tiden att gå. Så per definition så har vi för tråkiga liv!

Jag tror nog att det ligger mycket i de orden. Så för att leva ett nyktert liv, som håller i längden, så gäller det nog att fylla det med något som känns kul/bra/meningsfullt.
Och det var ju lite det som Kennie skrev i svaret på ditt första inlägg.

Kämpa på och ha det bäst!!

/Pucco

@Himmelellerhelvette Likadant att ”prata ut” i en relation tex. I ett alkoholisthem låtsas man som ingenting nästa dag. Oavsett vad som skett eller sagts kvällen innan, under påverkan av alkohol. Jag gjorde likadant i relationen med barnens pappa. Gick bara vidare som inget hänt. Men han tog initiativet till att prata ut om de bråk vi haft. Och det var fruktansvärt obehagligt. Blev lite bättre på det med åren dock.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Ja det kan vara så att vi stängt av känn-känslorna. Jag var tvungen att göra det, det var min överlevnadsstrategi som barn men nu försöker jag lära mig att känna dom, det är svårt när min första reaktion alltid är att stänga av. Det sker per automatik, folk tror jag är känslokall för jag är så bra på att maskera. Det kan kännas som ett hugg i hjärtat men jag visar inte en min! Läskigt kan jag tycka idag. Det är som jag aldrig vågar tappa ansiktet, ska alltid vara förberedd, stark, låtsas som att inget kommer åt mig…

Hej!

Ett år alltså! Ett år är stort! Grattis i förskott!

Jag kommer nog aldrig klara det "hel-nykter" tyvärr...men har lyckats begränsa mig ganska mycket. Ramlar hårt ibland,men har perioder jag klarar det bra...så livet funkar liksom. Men skulle gärna fixat det som du gör...Imponerande!

Hursomhelst. Vi har funnit våra vägar att överleva och LEVA. Bra så!

Önskar Dig allt GOTT!

/Mic /Kompisen från förr :)

@Kameleont Jag tycker inte alls att ditt resonemang låter stolligt, snarare klokt och väldigt igenkänningsbart!

Det är vanligt att vilja förändring och samtidigt känna ett starkt motstånd. Det är ju precis som du skriver vanor som blivit till en vardag för er båda. Att känna en trygghet i det som är förutsägbart, och en rädsla inför det som är ovisst tänker jag är vanliga känslor när man står inför en förändring. Frågan är om det är en anledning att låta bli?

Ta hand om dig!

@has ❤️
Så bra.

❤️

Känner mig som en enda lång utandning idag.

Så tacksam för att jag fann styrkan att gå. Gav mig själv möjligheten att börja läka. Honom möjligheten att se över sitt liv och sina val. Hans son möjligheten att få tillbaka sin pappa. Oss möjligheten att kanske hitta tillbaka till varandra igen.

Möjligheten till liv och utveckling. Istället för destruktivitet och den ofelbart nedåtgående spiralen.

Inget hade förändrats om jag inte vågat släppa taget helt. Gå utan förklaring. Låta livet hända.

Han bekräftar det nu. Inga samtal i världen hade hjälpt. Han kunde inte bryta mönstret och inte heller se helheten. Bara tillfällen det blev lite för mycket. Samtal om mängder och hur ofta har bara ökat smygandet och lögnerna, eftersom han verkligen inte klarade av att bryta. Han behövde krascha för att vakna upp.

Det är inte förrän nu jag förstår styrkan som krävdes av mig för att gå. Konstigt nog känner jag mig just nu lite tacksam för min förmåga att stänga av och göra. Men förstår samtidigt att jag kanske hade uppmärksammat och lämnat tidigare om jag själv hade tillgång till hälsosammare förhållningssätt till mig själv.

Mannen har idag varit på ett första bedömningssamtal för behandling för sitt beroende. På eget initiativ tog han kontakt med sin arbetsgivare som reagerade med stöd och snabba insatser utan dömande.

Nu är det någon annan som hjälper honom och håller koll på hur det går.

Därför andas jag ut lite till. Gråter lite till. Älskar både mig själv och honom lite till. Förstår att faran inte är över på något sätt. Men sjukdomen är nu framme i ljuset och vi är flera som vet hur det är ställt. Därför kommer jag aldrig mer stå ensam i förnekandets storm igen❤️

@Andrahalvlek Jag har själv liknande grej. Sonen pratade på ett ytterst empatisk sätt utan att skuldbelägga alls. Hans oro var balanserad och genuin. Den kom in som frågor inte som påståenden. Otroligt modigt. Han gjorde det med sådan icke dramatik. Bara lugnt och genuint. För mig blev det då så självklart. Inget mer att diskutera. Bara att visa att jag har fattat och jag kommer leverera på mitt ord. Aldrig mer ska de behöva känna oro. Allt bara föll på plats.

Just det där modet. Att våga och samtidigt göra det empatiskt och odramatiskt är det få som klarar. Genuint och genomträngande på ett mjukt men tydligt sätt. Jag tror många signalerar egen rädsla inför samtalet. Lägger man på ilska på det så blir det lätt en låsning. Få chefer klarar det. De ser inte / tar inte riktigt in hur saker landar och är redo att byta grepp. De är för upptagna av sig själva. Jag tror inte riktigt det handlar om erfarenhet här. Vissa har den stabiliteten i sig när de tar svåra samtal. Vågar glida in mitt i prick utan drama. Jag har inte träffat många som fixar det. Få klarar sätta katten på bordet utan konflikt.

Även jag är otroligt tacksam över min son. Jäkligt stolt faktiskt. Han kommer lösa svåra situationer på ett bra sätt i livet. En guldgruva.

@Amanda L Stort TACK för pepp! Ska kolla Alkohol programmet!
Har haft telefon rådgivning här m uppföljning nästa vecka! Känns bra just nu!
Blir lite utmanande helg för mej. Kommer smyga in här för pepp! Hörs! Tack! 😍