Senaste kommentarerna i forumet

@Snödroppen Tack detsamma 🧡 Så fint att läsa din hälsning efter en riktig skitdag. Varm i hjärtat när jag kryper ner under täcket.

Angående min vita månad - väl medveten om att maken skulle vara borta har jag planerat olika aktiviteter i veckan som inkluderar alkohol. Jag är inte redo att avboka dessa eller dyka upp och dricka läsk. Det blir för jobbigt. Däremot tänker jag försöka begräna mitt intag till 2-3 glas per kväll och sedan gå all in på fredag med den vita månaden. Jag har inte på typ 10 år varit helt alkoholfri så länge så det blir intressant. Känns nästan lite pirrigt, på ett positivt sätt!

@Surkärring Grattis till 5 nyktra månader! 🥳🥳🥳

Kram 🐘

@Flarran Och jag tänker att för mycket och för lite skämmer allt. När jag har varit ledig, som nu över julen, tycker jag att det är skönt och kul att börja jobba igen, inklusive de rutiner det medför. Och när jag jobbat mycket längtar jag efter att vara ledig och göra så lite som möjligt. Mixen behövs.

Finns det någon gång på dygnet som du känner dig lite uppåt? Kan du prova att sätta dig och skriva musik då? Helt utan tvång. Jag brukar tänka inför olika arbetsuppgifter att jag bara ska ”titta lite på det” och vips är jag igång.

Laga matlådor är annars trevligt, då har du lunch och middag för några dagar i taget. Här får du ett enkelt recept av mig: Koka 8 dl idealmakaroner. Stek 350 g bacon i bitar (finns färdig i småbitar i affären). Krydda med svartpeppar. Häll på en paket Kelda ostsås (fyra ostar), värm upp. Häll av pastavattnet i ett durkslag. Häll bacon-ost-sås över den färdigkokta pastan. Rör runt och låt stå några minuter. Tar cirka 15 minuter, ger 4 portioner.

Kram 🐘

God fortsättning!! 💗💗 hoppas du fått bra återhämtning 🙂
Nu kör vi vidare med nyktert 2024.
Kram!

@allatiders snyggt jobbat, grattis till en bra start! 👍🥳

@vår2022 tack tack och god fortsättning till dig!
Jo nog är skapad stolt, men det är nu jag behöver vara vaksam. 5 månader har jag klarat förr, jag tror rekordet är runt 300 dagar. Ju bättre det går desto mer frestad blir jag att "bara testa ett glas".
Jag märker att jag har funderat på tillfällen då jag skulle kunna dricka. Nyår var inte ett alternativ, jag körde och skulle jobba dagen efter. Men kanske någon annan dag skulle passa, säger en del av mig, lite försiktigt. Tanken passerar ganska fort, men det är otäckt att den alls dyker upp
Som tur är minns jag fortfarande hur värdelös jag är på att dricka, och vilken usel idé det är att göra det. Jag hatar dessutom att vara bakis, så jag tror att det ska gå bra. Behöver bara vara lite uppmärksam och inte gå i någon gammal fälla.
Kram 🙂

Det här forumet har visat sig vara en överraskande bra metod till nykterhet! Dialogen håller fokuset vid liv och det känns på det hela taget hoppfullt. Knappt någon ångest kvar. Inga baksmällor. Hyn är bättre. Humöret är bättre. Livslusten är större. Minnet börjar så smått att hämta sig, här känner jag att det tar tid, verkar vara en del i hjärnan som ska justeras. Men en sak som är överraskande är väl att det luktar mycket mer, jag känner så mycket dofter igen. Just det minns jag är en bra indikator från tidigare tillfällen och verkar vara ett tecken på att jag börjar återhämta mig.

Tidigare var det bara tillfälligt jag ville vara nykter, kände att det räcker med ett par månader. Och visst gör det stor skillnad men jag är inne på att skippa det helt framöver, det är inte alls roligt att gå igenom den här resan gång på gång. Känner mig väldigt motiverad att aldrig mer dricka.

39 dagar avklarade. Faktiskt är det ju lite lättare nu, första månaden är svårast. Det om något ger mig hopp just nu!

@Källarmannen Tack för ditt svar! Så otroligt fint att få en sådan härlig respons. Vi kämpar på tillsammans. Bra idé med kalendern, har varit medlem ett tag men inte bekantat mig med den ännu. Ska genast börja anteckna där!

@Surkärring Supergrattis till 5 månader!🥳 så jäkla bra jobbat av dig. Du ska vara stolt som en tupp över dig själv! Vilken fin ingång i 2024, god fortsättning!❤️

Ny dag - tack för ditt svar! Har läst här mycket och sett att Annie Grace rekommenderas, ska ta tag i den boken!

På något sätt känns det härligt att någon annan känner igen sig i min berättelse. Jag känner mig lite mindre ensam i detta. Vad bra jobbat av dig att vara nykter i två månader, grattis!!

Här inne har jag bestämt mig för att vara 100 procent ärlig, man måste ju börja med det någonstans!

På fredag ska jag påbörja en vit månad. Det känns överkomligt och det är färre jobbresor för maken i början av året. När han är hemma dricker jag bara på helgen och det känns lättare att börja med honom i huset.

@SmillaL Hej! Fortsätt att skriva, kände igen mej i mycket som du skrev. Jag är i 60 års åldern, ordnade förhållande och bra jobb, men konstaterar att sedan jag gick med här i alkoholhjälpen i februari 2023 så har jag bara haft 2 dagar i kalendern där jag inte tagit någon alkohol. Sen vissa dagar kan det bara bli 2 folköl, men oftast så snittar jag på ca 5 enheter per dag. Funkar inte att fortsätta så, det vet jag och på morgonen och förmiddagen så är jag så övertygad om att ”idag blir det inget” men likt förbannat så trillar man dit. Men jag ger inte upp, det skall gå 💪💪 Kämpa på och lycka till.

@Livelytree Ja, den där huvudvärken minns jag. Det kom och gick för mig den första månaden, men med Alvedon och vetskapen om att jag ändå var nykter gjorde det ok att härda ut, sen försvann den.

Beklagar att du fått vara med om andra svek och övergrepp i ditt bagage, det sätter lätt spår, men man kan lära sig att leva/hantera sitt liv tex genom samtalsstöd eller traumabehandling, så att det inte blir närvarande i nuet och påverkar det. Och man kan också lära sig som du säger, ta sitt egna ansvar och säga stopp när man känner att någon inte vill en väl. Att säga stopp och sätta gränser är också något jag fått lära mig, genom samtalsstöd och genom träning. Tidigare riktade jag lätt fokus på att det var fel på någon person, att den tex utnyttjade läget, mig. Det tog all min energi och löste inget. När jag istället riktade fokus mot mig själv och mitt ansvar att säga stopp, hände det saker. Fokus var inte på att någon utnyttjade mig utan på att jag lät mig utnyttjas. När jag började sätta gräns och stopp fick jag energi och bättre självkänsla, jag stod på mig sakligt och inte personligt mot personen. Lät känslorna stå åt sidan, annars skulle jag inte kunna sätta gräns och det skulle bli för subjektivt.

Fint att se på film tillsammans och att du känner dig trygg och avslappnad i nykterheten. Kämpa på!❤️

@Sårad... jag vill tro att vi visst betydde och betyder ngt. Den beroende har ju fått hjärnan kidnappad och sprit tvättad. Har liksom tappat kontakten med det egna jaget. Längs vägen går de vilsna. Jag ser på mitt ex som om han fått minnesförlust och inte vet vem han var, vilka värderingar han hade osv. Och att istället fått en helt annan historia berättad för sig ( av alkoholen) för mig är de som 3 personer jag möter. Glimten= hans forna jag , Den tvåhövdade= hans forna jag och den personlighet som växt fram av beroendet och tillslut oftast bara Den beroende. Ingen av dessa kan jag leva med. Jag vill ha MIN man och han finns inte längre och små glimtar av honom räcker inte till.
Låter klokt av dig att söka stöd. Klart att de tar tid, att man kastas mellan hopp och förtvivlan men om man inte tar sig framåt ja då kan man behöva hjälp.
@hjosa nej vi bor isär men inget är löst på något vis. Han valde att gå när ultimatumet var vi eller alkoholen. Ja det är ju inget han erkänner utåt. Han hade samma dröm.. allt lät ju som att de skulle bli så bra. Han har efter många veckor nu börjat ha 1 av barnen varannan helg. De övriga vägrar bestämma fasta tider ( de äldre) min erfarenhet är iaf att det snackas mycket, händer mindre och jag har slutat "lösa" ,planera upp osv. Vad är hans plan? Hjälp honom inte!

@SmillaL Välkommen till forumet! Här finns stöd och hjälp. Vad bra att du vill ta tag i din situation. Känner igen mig mycket… Jag kan rekommendera att läsa/lyssna på böckerna av Annie Grace och boken Beroendepersonligheten av Craig Nakken. Dessa har iallafall hjälpt mig när jag tog mig i kragen. Förståelsen över vad alkoholen gör med hjärnan gör det lättare att stå emot när suget sätter in. Första 5-7 dagarna är dock ändå skitjobbiga och kräver all motståndskraft man kan uppbringa. Jag har berättat för min man och det är faktiskt hjälpsamt att ha någon i sin absoluta närhet som vet och kan stötta. Jag vet att det tar emot men gör inte som jag och vänta med det för länge…. Att bli nykter är också att vara ärlig mot sig själv. Jag har nu ca 2 månader nykter men har kämpat i många år, fallit tillbaka och tagit nya tag om och om igen. Någon gång kommer vara den sista och förhoppningsvis är det denna gång.
Fortsätt skriv här, det ör otroligt hjälpsamt! 🥰

@Fjärilen 🦋 Hej! Välkommen! Jag är en man på drygt 50. Min historia är lite som din. Jag har klarat nån månad och sen har jag blivit uttråkad och känt att typ man lever bara en gång och andra svepskäl för att dricka. Och det är framförallt helgerna som har varit problemet och sista månaderna har det blivit fredag till söndag, med 2-3 veckors uppehåll ett par gånger.. Men efter julhelgen var jag så otroligt trött på alkohol och att vara trött jämnt och att aldrig vara pigg. Så då bestämde jag att nu är det nog, kan inte kasta bort helger och ett par dar i veckan på att må skit. Så efter annandagen har jag inte druckit, var nykter till o med nyår, har inte hänt på 35 år. Jag hoppas att det är den här riktiga motivationen som jag har nu, det känns så. Jag är helt inriktad på att bli nykter och hakar gärna på kram

@Livelytree Aj! Jag har full förståelse för att man kan tappa tron på mänskligheten om man blir utsatt för ständiga svek. Jag har själv betett mig som en liten igelkott i en del situationer. Rullat ihop mig med alla taggar utåt. På det viset kommer man aldrig in i något slags gemenskap.

Utskällning?!! I min AA-grupp har vi heroinister, blandmissbrukare och fd yrkeskriminella hela vägen upp till It-entreprenörer. Det finns människor jag inte skulle vända ryggen till på en mörk bakgata. Ingen fördömer någon annan. Till saken hör kanske att vi delar lokal med CA, det kanske är därför vi är lite mer vidsynta.

Vad behövs för att du skall våga söka gemenskap? Vilken form av gemenskap skulle passa dig?

@sårad Vi är nog många här som om och om igen blir ratade och bortstötta för att vår partner känner en större kärlek till alkoholen. Och det som sårar är ju den totala avsaknaden av medkänsla och ånger. Men jag har förstått att oförmåga att känna ansvar är en del av beroendesjukdomen. Och om man inte tar nåt ansvar så känner man heller ingen skuld. För känslor av skuld är just ett kvitto på att man känner ansvar. Och känslor av sorg är ett kvitto på att man älskar. Det är detta som gör den medberoendes ok så tungt att bära…

Det hjälper att prata med någon så samtalsstöd kommer att göra dig gott! Sen tror jag att man måste söka sig till lite nya sammanhang så att man i stunder kommer bort från ältandet av allt som har varit och får energi att se framåt. Vår stund på jorden är här och nu ❤️

Dag 1: Ingen energi och en del ångest. Tagit en promenad med gubben och diskuterat strategier. Vi ska ta fasta på det som är positivt: Vi tränar och är fysiskt aktiva. Vi har för det mesta bra matvanor. Vi vill hålla oss i hyfsat skick för att ge våra barnbarn fina minnen av oss. Vi har en fint äktenskap och älskar verkligen varandra.
Barskåpet är fullt av alkohol, men inget rödvin i alla fall. Nu blir det småkronorna på tv:n och sen har jag klarat dag 1.

Hej alla här inne,

Jag är en kvinna i 50-årsåldern som sedan ett antal år har ett eskalerande alkoholmissbruk. Jag har en ordnad social situation med man, barn och ett mycket bra men krävande arbete som jag sköter - högfungerande och högpresterande med andra ord. Jag tror inte att någon i min närhet reagerat nämnvärt på mitt drickande, för den största delen av min konsumtion sker när ingen ser, bakom stängda dörrar. Visst dricker jag även tillsammans med vänner, som också de är glada drinkare, men medan de går hem och sover så kan jag gå hem och fortsätta dricka. Pandemin medförde också otroliga möjligheter att dricka även på vardagarna och så har det fortsatt.

Jag kan utan problem dricka två vinflaskor en vardagskväll och jag planerar noga arbetsmöten och så vidare så att jag inte ska lukta alkohol när jag träffar folk dagen därpå. Drickandet planeras förstås på så sätt att jag inte dricker när maken är hemma, vilket sker ganska ofta eftersom han är på jobbresor. Då är det fritt fram att "ta ett glas bubbel" som blir till två flaskor innan läggdags. Ibland slinker det även ner någon drink när vinet är slut och jag får ständigt gå och fylla på makens flaskor med ny sprit från Systemet innan han kommer hem.

Jag är inte typen som skickar en massa sms eller ringer runt till folk på fyllan, vilket är synd, för då kanske jag skulle få tydligare konsekvenser av mitt drickande. Inte heller är jag typen som blir grälsjuk (ja jag dricker även tillsammans med maken på helgerna för då är det ju tillåtet, men han dricker inte alls samma mängder som jag). Däremot händer det oftare och oftare att jag dricker så pass mycket att jag får minneslucka och inte vet på hur jag kom i säng på kvällen. Det händer också att jag på helgen däckar i soffan.

Igår var jag ensam hemma och då slank det ner inte mindre än två flaskor vin, vilket inte känns så sunt efter jul och nyår som också har inneburit en stor konsumtion. Jag har talat med en väninna om mitt missbruk. Hon är i en liknande situation som jag och vi beslutade gemensamt att vi skulle ha ett längre alkoholstopp för ett år sedan ungefär. Vi lyckades hyfsat men jag drack ibland i smyg som vanligt. Dock minskade den totala konsumtionen rejält under denna tid, vilket ju var väldigt bra. Jag är inte redo att tala med min man om detta, men han måste förstås förstå att allt inte står rätt till med pimplandet bara utifrån det han ser.

Nu vill jag skriva här för jag vill få ner mina tankar någonstans. Ännu är jag inte redo att sluta med alkoholen, men jag känner att den dagen närmar sig. När jag gick på toaletten för ett par timmar sedan såg jag att min urin var mörk. Eftersom jag är påläst om alkoholens effekter inser jag förstås att det är levern som protesterar och jag borde gå och ta prover och kontrollera detta. Dock vill jag inte göra det eftersom jag är livrädd för resultatet, att läkaren ska orosanmäla till soc och så vidare. Jag skulle vilja ha ett längre stopp innan jag kollar hur illa ställt det egentligen är men för att klara det skulle jag nog behöva antabus och då måste jag ju gå till läkaren.

Jag vill verkligen sluta och syftet med inlägget var att berätta för någon hur illa ställt det faktiskt är med mig. Och det fick bli för er. Jag tackar för att ni tog er tid att läsa.

Smilla

@vår2022
Tack för dina tankar och ditt engagemang! Betyder mycket!

@Påvägmothälsa
Nu är min tråd startad. Tänker försöka skriva något varje dag under januari och vara ÄRLIG.
Fortsätter ändå följa dig.
Allt gott!

@lunaloo Jag förstår precis hur det är att vara kär i minnet av det som en gång var. Lever ni fortfarande tillsammans? Jag och min man håller på att separera- han driver den linjen mer än vad jag har gjort, eftersom jag fortfarande älskar honom och är säker på att han kommer att dricka ännu mer när han blir ensam. Men jag har de senaste dagarna insett att han inte heller kommer sluta dricka så länge vi bor tillsammans - han menar att ENDA skälet till att han dricker är vår dåliga relation (alltså är det mitt fel att han dricker). OK - då flyttar vi isär så kan han iallafall inte skylla sitt drickande på att han måste bo med mig. Som du förstår är dessa samtal känslomässigt helt förkrossande för mig men jag fattar ju att det är aphjärnan som talar och honom vill jag inte leva med… Mitt stora bekymmer är att han tänker sig att barnen bor varannan vecka hos honom. Jag kommer inte ha ro i sinnet en sekund när det är pappa-vecka… Och ärligt talat så står jag inte ut med tanken på att sitta här helt ensam under tiden..

Har funderat mycket på: vad är sorg, vad är medberoende, vad är trauma bounding? Har ramlat ner i ett hål efter mitt x valde bort mej, iskallt och utan förvarning för att jag försökte förklara hur sårad jag blev av hans lögner och tungt drickande. Kunde knappt gå än mindre prata och låtsades som ingenting hänt dagen efter. Jag teg ofta eftersom han inte kom ihåg nåt iallafall. Tröttnade på att förklara vad han utsatt mej för på fyllan. Trodde jag betydde mera efter 10 år, kanske har gjort det men upplevde också att han gled djupare ner i alkoholismen och blev egoistisk och kall. Har väldigt svårt att gå vidare i mitt liv trots att det gått nio månader med har sökt samtalshjälp nu iallafall. Vill inte leva i en mörk grop av känslor. Läser här på sidorna varje dag. Tack för alla som delar med sej om hur det faktiskt känns.

@Onkel F mötena i NA gav mig otroligt mycket. I början att ens våga säga hej till okända och prata inför grupp. Så visst fick jag mycket. Men som sagt. I en väldigt svår situation fick jag inte det stöd jag trodde. Snarare utskällningar om någon sa något alls. Utan att ta reda på min sida av saken. Någonstans tror man att folk som känt en så länge borde veta vad man går för. När sanningen sedan kom fram fick jag inte ens en ursäkt. Till saken hör att jag tidigare och senare varit med om övergrepp och väldigt upprivande svek. Att inte lita på folk och blotta sig efter det ser jag som väldigt naturligt. Jag har tröttnat på folk. De tar och utnyttjar om de får en chans.
Samtidigt behöver jag en gemenskap…