Senaste kommentarerna i forumet

@Andrahalvlek du har inspirerat mig så mycket❤️tack✨
@aeromagnus Nykterhet är verkligen inte självklart för oss. Men vi krigar på för det finns inget annat❤️
@JMIN Jag blir så GLAD av att läsa din kommentar. Det här forumet är en guldgruva. Jag har plöjt igenom så många trådar och det har hjälpt mig enormt mycket. Det finns alltid nån man kan känna igen sig i, man känner sig mindre ensam, man blir peppad och får energi att kämpa på. Det vi önskar av livet finns där inom räckhåll.
Kämpa på du starka krigare, du fixar detta❤️
Och allt kommer bli lättare och lättare.
Stor varm kram 🤗

@pinglan_not Godmorgon, hur har du det idag?

Jag har tillslut kommit fram till att min man inte älskat mig längre och har sedan många år bara utnyttjat mig som organisatör, som går att behandla hur illa som helst utan att han blir lämnad. Istället fortsätter jag ställa upp arbeta fixa och dricker istället i smyg . Det är kanske vanligt med kärlekslösa förhållanden, men jag tror att jag har använt alkohol för att döva den insikten samtidigt som jag har skött allt, jobb, familj , hus, ekonomi mm. Sorgen är hemsk, och det känns som man går sönder i själen.. allt man trott på, och kämpat för, är liksom söndertrasat och stampat på. Men jag tror att det ska göra ont, ordentligt, för att man ska inse att det inte är ok att bli behandlad så. Nu måste jag ta tag i mig själv igen, och ändra på hur jag ser på saker. Just nu är det svårt . Har svårt för att känna glädje i att vara hemma. Inte ens träffa familjen känns roligt . Jag känner att de ser på mig som den stackars ynkliga mamman med alkoholproblem.Jag har vuxna barn, de är fina men ingen ser igenom hur jag blir behandlad. Dessutom sker ju inte de fula dragen då de är hemma, fasaden hålls och de är helt manipulerade av min man . Jag vill inte träffa dem längre och känner en stor sorg i bröstet .
Jobbet är min fristad, där känner jag mig mycket omtyckt och är respekterad, men att åka hem från jobbet tar emot.
Men jag dock inte ångest längre tack o lov. Tror att det var i chockfasen som höll på från maj , när min man hade en affär, till nära nog oktober.
Sen var ångesten plötsligt borta
Någon skrev att mina känslor kunde vara a-jävulen som ville ge mig en anledning att dricka och tycka synd om mig själv. Men jag har svårt att tro att hen har SÅ stor makt över hjärnan .
Ialla fall jag skall ta mig ur det här och jag skall vara så nykter som möjligt . Bra med forskningsstudien som belyser hur man tänker kring alkohol.

När trauman finns där och man åker bergochdalbanan på autopilot och den berömda droppen faller då verkar det som att kroppen kickar igång sitt försvar.
Kroppens försvar när du inte klarar försvara den är något fantastisk
Att den stänger ner ..
Vilket känns som en räddning för själen
Helt plötsligt berörs jag inte mer
Jag är fortfarande sårad ,
den enorma sorgen finns där men. Jag accepterar det.. kroppens försvar stänger ner mot det som hade skadat den mer
Där och då man bara vet man vad blev droppen.. kroppen kände nog i vilken händelse som blev nog. Helt plötsligt det är som en stor stoppskylt står framför som man inte kan ta sig förbi..
Känslan av att man är klar och
Man har fått nog eller det kroppen som med hela sitt väsen visar att den har fått nog.
Jag längtar och tror att jag ska kunna känna äkta glädje igen men jag ser en lång väg framför mig att komma dit, (är bara deprimerad nu. )
För att klara det och få självrespekt förstår jag att måste jag hålla mig ifrån att döva mina känslor med alkohol .

Godmorgon godmorgon!

Ska ni åka idag påvägmothälsa? Är det värme eller skidor som väntar?

Ledig eller väntar jobb Natalia? Grattis på namnsdagen Natalia! :-)

Jag dricker kaffe i vanlig ordning här på morgonen och önskar er en fin fredag!

@gladpålåtsas
Jag minns en första örfil. Sen blev det inte mer. Men han slog sönder min bärbara pc. Och det var den enda jag hade. Han slog sönder annat. Han förstörde delar av mitt hem. Han levde på mig. Jag började tänka på att ta mitt liv. Och jag minns en natt som jag inte stod ut. Tänkte bara ta till en flykt. Vill inte säga hur.
Men det var min vändpunkt. Jag sökte hjälp, tills jag fick hjälpen. Och sedan så satte jag gränser. Då vill han flytta ut. Men det tog ca 6 månader från det att jag fick denna psykologhjälp.
Och jag hade varit med om massor av annan skit i hans sällskap tidigare.
Jag stod mellan liv och död.
Jag valde livet.
Jag väljer livet varje dag.
Men om han var kvar.
Utan att flytta ut.
Då vet jag inte hur det hade gått.
"Han måste ut" sa en vårdgivare en dag.
Hon var på hembesök hos mig.
Han var inte hemma då.
Hon hade rätt.
Men hon sa det för tidigt.
Jag behövde förstå det själv.
Först.
Det hade en motsatt effekt.
Så jag tänker inte säga, att han ska ut.
Men sätt de gränser du behöver.
Och polisanmäl.
Slag och hot.
Och sök hjälp via vården.
Kräv stöd!
Vad kan man annars göra?

Han klarade det tidigare. Det kan vara ett kort återfall. Tala om för honom hur glad du var när han kom tillbaka och hur orolig och ledsen du är nu. Troligtvis känner han att han mådde bättre under det där året och vill tillbaka dit. Återfall är vanligt och att han ljuger, skulle jag gissa beror på att han skäms.
Han är inte ditt ansvar, men var ärlig med honom om att du saknat honom och låt honom sen göra det som krävs. Du finns där när han tagit tag i saken igen.
Det behöver inte vara hopplöst, men skammen är väldigt stark.

@Flarran
Tack Flarran dina inlägg har lyst upp min julhelg.@Flarran

@Vinägermamman, jag har som kvällslektyr läst din tråd, från början fram till -22 och även där du berättat om din uppväxt. Det är sår som är svåra att få bort. Har du någonsin gått till någon psykolog eller annan för att bearbeta detta?
Jag tycker inte du ska straffa dig själv så mycket och vara ledsen för att ” du är som du är”
Du verkar vara toppen och du har ett långsiktigt mål att dra ner och ” ta hand ” om dig . Någon skrev att nykterheten är en kärleksförklaring till sig själv . En dag så kommer du att ge dig själv den kärleksförklaringen. När du är beredd, när du vill. Tills dess förbereder du dig genom att minimera allt som hindrar dig från att nå dit. Eller hur?
Ha en fantastisk Nyår och jag hoppas att du är bland vänner som gillar dig för den du är! Kram ❤️

Hur gick det med läkarbesöket?
Tänker på dig och håller tummarna!
❤

Tack för svar. Jo jag har väl insett att jag borde sluta att dricka helt. Men känns som att jag inte kan, jag dricker ju även på vardagar. Känns son hela jag är en bluff och jag tänker varje dag att jag inte ska dricka något. Men jag gör det ändå, gång på gång. Allt känns vara skit och ångesten är konstant. Enda gången jag slipper den är när jag dricker.

Jag har en pappa, men också en gestalt som tar över min pappa som jag inte vet vem det är.
Han har varit den bästa pappan han har kunnat vara. Empatisk, känslig och kärleksfull. Men med mycket ångest och oro i bagaget. Däribland en missbrukande tvillingbror.
När jag var 12 år började han dricka. Enligt honom för att dämpa ångesten över den nedgångna brodern.
I denna vevan inser jag något. Framför mig står inte längre min pappa utan en annan person. Denna personen är elak, ljuger, skuldbelägger mig, rör sig långsamt, pratar lågmält och har döda ögon. Som en dålig imitation av min pappa.
Jag hatar den här personen djupt. Undrar om jag någonsin kommer att få se min gamla pappa.

Vid 16 års ålder är jag medveten om att det aldrig kommer att hända. Har accepterat det och gått vidare.

Jag är 20 år och min pappa är tillbaka. Han slutade dricka för ett år sedan. Hans livsgnista i ögonen är tillbaka. Vi skrattar igen och jag har saknat honom obeskrivligt mycket, även fast jag inte ville erkänna det.

Idag har jag ringt honom en gång, mest för att se så att han lever och inte tagit sitt liv. Han låter helt borta när jag ringer. Jag frågar direkt vad han har tagit och får en arg suck till svar och ett krystat ”ingenting”. En 4-åring ljuger bättre. Jag orkar inte prata mer och lägger på. Enda anledningen till att jag fortsätter ringa är att jag är rädd att han väljer att avsluta det. Jag är den enda personen han har kvar, enligt honom själv. Och det är jag. Hela mitt liv kretsar kring tankar på hur jag ska få upp honom. Ska jag ringa till vårdcentralen? Eller soc? Kan dom göra något?

Jag känner mig helt förtvivlad och ensam. Jag har folk att prata om det med men jag står fortfarande ensam i att få honom att stanna kvar på jorden. Att jag fick tillbaka honom förra året gör nästan saken värre. Jag hade accepterat att han var borta och gått vidare, men föll pladask som vanligt när hans riktiga jag kom tillbaka. Men jag blev grundlurad. Igen.
Vad ska jag göra?

I förmiddags åkte sista gänget så en dryg vecka med fullt hus om än lite förre i början och i slutet. Alla friska, alla glada, inga gräl och gråt (vi hade ett sånt år för några år sen…) och vi har faktiskt aldrig lyckats pricka in 100% friska människor en hel vecka. Maten var alldeles lagom mycket, ikväll blev det saffranspasta med räkor och mina sista inkokta päron.
Sen en megalång dusch och The Crown. Huset är städat och glas och flaskor slängda, inga stora mängder detta år. Inte spel tlll 04 men kanske 01:30 så mina normala sovtider är något ur fas.
Imorgon är det sovmorgon. Jag älskar att gå och lägga mig och älskar att vakna. Snart hela fyra år nykter.. 💪🏻🎄❤️

@Ny dag Vet du varför du tar återfall och dricker ensam i smyg? Har du kunnat plocka ner och observera den känslan som infinner sig när du väljer att göra det. Vad är det för känsla du vill fly ifrån? Går den att vända och vrida på, vara i? Är du rädd för känslan?

Går det att tänka att: det är en känsla som skapar en tanke som skapar en känsla i ett kretslopp och du behöver ta dig ur den med en strategi som inte är alkohol, den strategin har vi provat och vet inte funkar.

Jag kan fortfarande få impulser av en känsla att dricka, då behöver jag bryta ner känslan och ta reda på vad som skapade detta denna gången. Ofta är det när jag blir rädd, besviken, när mamma ringer m.m.
Då kan jag tänka att jag fick impulsen för att jag hade svårt att hantera t.ex. att min son mådde så dåligt för det som hände i skolan och jag hade svårt att hantera hans ångest men det vill jag lära mig. Jag vill inte längre fly när det blir jobbigt utan jag vill träna mig på att klara av det. Det blir lättare med tiden och det känns bra efteråt.

Njut av skidåkning, natur, snö, att vakna nykter, att du utvecklas och kommer bli starkare och starkare! Fantisera om hur stabil du kommer vara psykiskt om ett år, två år, tre år. Planera att utvecklas i din självkänsla och i ditt mående. Kram❤️

Ps ser även att du beskriver känslan av skam som vi många delat. Jag upplevde att vi bara fick respekt när vi vidtog åtgärder och var öppna och agerade.
En trygg miljö är bättre än ett fint hus.
Försök även ordna någon slags stöd eller terapi åt barnen så snart som möjligt.
Önskar er all lycka till.

@gladpålåtsas du kan inte vänta på att han flyttar utan måste själv ta ansvar för dig o dina barn att ta er därifrån..

@sliten61 för några år sedan somnade min man på toastolen och ramlade på golvet och sov vidare med byxorna nere vid anklarna. Ingen vacker syn. Han har kissat på golvet i dotterns rum. ”Gick i sömnen” hette det då. Han har sytt tre gånger i huvudet, kanske fler för jag kan ha tappat räkningen, för att han ramlat och slagit sig när han varit full. Men givetvis förnekade han när det hände att han skulle varit full. ”Det kan hända vem som helst”. Så många restaurangbesök då han varit pinsamt full och blivit arg för att jag bett honom att inte dricka mer. ”Du ska alltid fördärva det som är roligt”.
För några helger sedan skulle han ta livet av sig eftersom jag bad honom lämna hemmet, han var dygnrak kl.18 en fredag och den yngsta dottern var på väg hem. Jag skriver nu för att minnas hur hemskt det varit! Han måste flytta!

@Letlive hur går det för dig? Tänkt en hel del på din fråga.. jag kom på vad som hjälpt mig i mina tankegångar.. jag insåg att det på något vis är precis så.. 2 olika personer.. i ditt fall din sambo eller beroendepersonen du möter. Jag har hört flera inkl. mig själv som valt att " sära" på dessa genom att namnge dem olika. Din sambo " namn" samt berondepersonen " namn valfritt". Har hjälpt mig för att förstå eller tydliggöra för mig själv att jag bör förvänta mig ett annat beteende för i månt och mycket så agerar/säger osv beroende personen saker som är sååå långt ifrån de värderingar som mitt ex. Haft .
Det har " fungerat" för mig.. kanske kan det hjälpa dig?!

Nu är det dax för en slurk igen. Kolsyrat vatten och inget annat. Musten var god, men lite för söt för att släcka en vanlig kroppslig törst. Så nog är det bra att man har en egen bubbelvattenmaskin på bänken så att man slipper konka på vatten från butiken. Sitter och funderar så här på kvällen över tillvaron och försöker se vad som är bra i mitt liv och vad året 2023 har givit mig i lärdom att ta med mig in i det nästkommande år som blir starten på mitt nya nyktra liv på allvar.

Det känns lite stort och märkligt att jag har lyckats ta mig så här långt utan en droppe alkohol. Trodde aldrig att jag skulle klara av julen, men det är jag tacksam för. Det finns mycket som är bra som jag väl inte tänkt på så värst mycket på. Bara det att kunna klara sig helt själv och kunna gå åt vilket håll jag vill för egen maskin är ju en stor gåva och nog det som är bäst. Det här att jag även upptäckt att inga så kallade lyckopiller egentligen behövs för mig för att må skapligt om jag håller i och håller ut är även bra. Mindre fett och socker samt en promenad ibland så sjunker nog även vikten och blodtryckspillren blir då säkert överflödiga.

Har trots galen överkonsumtion av alkohol samlat på mig en massa livserfarenhet genom åren. Kommer ihåg att jag när jag var som värst inne i alkoholträsket bara önskade att hjärtat skulle stanna i sömnen. Men så kom sommaren och jag fick väl av den högste anden en liten omtänksam knuff i form av akut värk värk i ryggen och problem att pissa som folk vilket väl berodde mest på att jag inte varit snäll mot mig själv utan mest skitit i allt och bara längtat efter den sista dagen. Men känner nu liksom att, varför hoppa av livets tåg i farten, när det finns så mycket att se och uppleva efter vägen.

När man dagligen sitter i sin ensamhet och super skallen av sig lever man inte direkt livet kan jag då säga utan minsta tvekan. Tänker nu se varje kommande tanke på att dricka sprit vara djävulens listiga röst som vill få mig att misslyckas med att hedra mina helnyktra föräldrars minne som kämpade så hårt med sin vandring på detta jordklot. Skulle här kunna tjata om Gud och Jesus, men varför hålla på så, då de alltid ändå finns inom mig. Visst är man väl singel och lite isolerad kan man ibland tycka, men alla människor här i världen har ju att dras med sig själva och sina egna inre tankar liksom.

Dessutom har de flesta ofta en hel massa annat som knepiga relationer att pyssla med. Något jag ju inte behöver ha att dras med tack och lov. Tittar nu på klockan som passerat 22:00 med råge när jag nu lyssnar på diverse svängig pop som snurrar på i hörlurarna och tänker att jag nog faktiskt kommer att klara av att lägga mig i rimlig tid så att jag hinner se kommande dags ljus i morgon. Målsättningen efter kommande morgondags frukost är endast en liten promenad bara för att jag känner för det.

Har nu blivit lite smått lyrisk av bara lite friskt vanligt vatten. Det bästa här i livet kostar inte mycket har många visa människor väl i alla tider sagt. Känner att det ligger mycket sanning i det. Nykterhet är vägen jag nu satsar på för alkohol ska inte få dra ner mig igen är känslan i nuet. Tänker även på den gåva jag fick som är insikt om att man inte ska tänka negativt om sig själv i onödan.

Tack för idag!

@aeromagnus 🙏 sant.
Man har ställt så många krav som blir "osynliga" att man ger upp och nöts ner tillslut.

Jag personligen är så jävla less. På öl drickandet… jag behöver dricka ett par kalla efter arbete. För att slappna av annars blir kvällen uttråkad

Jag personligen är så jävla less. På öl drickandet… jag behöver dricka ett par kalla efter arbete. För att slappna av annars blir kvällen uttråkad

En skön fortsättning till alla härinne som kämpar, fortsätter själv och ska försöka hitta en egen väg framåt.

@Snödroppen Det är ingen fara. Mitt inspel är att man inte ska ta skit från den som dricker. Var tydlig, ställa krav annars kommer man som medberoende också gå under. Hur som så hoppas jag att det löser sig för er.

@allatiders Och snart kommer du att känna av de där normala lyckokickarna som produceras av din egen hjärna. Det kan ta ett tag då det tar tid för hjärnan att återhämta sig. Ibland kan livet kännas gråare efter alkoholstoppet, men det är ytterligare ett av alkoholens avigsidor.
Men även det blir bättre med tiden.😀👍❤️

@Andrahalvlek Bravo! Så skönt när små kläder går på! Lika roligt sen varje dag.