Senaste kommentarerna i forumet

Ja, nu kämpar vi vidare. Själv stretar jag på med sill och potatis från jul, vägrar slänga... Önskar dig en fin dag trots dålig sömn. Ta hand om dig!

Hej och välkommen! Känner igen den där nervösa känslan av att stå inför en förändring. Det är läskigt och känns så stort, men om man bryter ned det till en dag och ett beslut i taget så blir det hanterligt. Det tar tid, men hjärnan ställer om sig och lär sig hitta annat som ger livet guldkant. Och idag kan jag säga att jag njuter minst lika mycket av livet nykter. Och slipper ångest och skam, så otroligt skönt. För en del räcker det med forumet som stöd, för andra kan det också vara värdefullt med en vårdkontakt. Det viktigaste tror jag är att göra det tydligt för sig själv att det är nu det gäller, det blir aldrig lättare en annan gång. Och de där tillfällena när man får kraft att förändra kommer inte så ofta, det kan gå år mellan gångerna. Så kör nu, ge dig själv gåvan av att leva utan skam och kaos!

@Lora @Flarran Tack för att ni tar er tid att skriva så ärligt utifrån egna erfarenheter. En sak som verkligen försvårar i min situation är att jag vill separera, och det har jag sagt sen ett tag. Jag vill att han ska ha en fungerande relation med barnen, och på sikt också med min familj som blivit viktig för honom. Just nu när allt är så nytt är det fortfarande oklart för mig, och ännu mer för min familj, vilka delar av hans beteende som har haft med drickandet att göra. Det har varit situationer där det bara varit allmänt olustigt, oklart om han är full eller inte. Sen andra mer diffusa, han är otrevlig och arg med barnen. Min lillasyster kände sig rädd och erbjöd sig att åka och fira med en kompis istället, så jag skulle inte säga att det handlar om att nån känner att man vill ”hämnas”. Jag tog beslutet att det inte var rimligt att hon skulle åka härifrån, och inte heller att julen var rätt tid för att sitta ner och prata igenom allt som hänt och reda ut. Sen att han hamnade i kläm i det, det gör mig väldigt ont. Det är bara så svårt att veta var mitt ansvar börjar och slutar, hur mycket jag ska vara den som klappar om och ser till att han mår bra. För nu ringer han istället ett par gånger om dagen, blir ledsen och besviken över att inte jag tar mer initiativ till kontakt. Det är så snårigt allting.

Tänker att jag kanske ska passa på att skriva lite listor, lista på hur alkoholens fysiska effekter gör mig, lista på det psykiska den gör, kanske en påminnelse kring de värsta fyllornas konsekvenser 🙄

Sånt jag kan gå tillbaka till när suget kommer, kanske kan det även finnas någon annan som behöver läsa detta?

Jamen testar nu då.
Fysiska bekymmer/saker pågrund av alkoholen:
*minnesluckor! Började med att det hända då och då, nu får jag minnesluckor från nästan första glaset.
*mindre smickrande videos (så jävla skämmigt!). Men tänker att jag nu ska vara ärlig mot mig och er. Jag tar sånna pinsamma fyllevideos (både typ porriga med dreggel i mungipan och helt bänga ögon 🤦🏼‍♀️. Men även gråtvideos 🤦🏼‍♀️)
Är ”glad” att jag slutat göra fyllelives på fb/insta sen några år tillbaka iaf. Usch så hemskt att jag sedan lagt ut/skickat dessa till folk. Att på morgonen med sån grov ångest ta upp mobilen å börja kolla vilka flikar jag skickar saker till osv. Usch.
*har kissat på mig i sängen och soffan. Asså, bara nej. 😞
*sluddrar så grovt, låter verkligen som en praktalkis efter ett halvt glas vin.
*tappar helt min morala kompass. Säger å gör saker jag aldrig skulle i nyktert tillstånd.
*har kört bil på fyllan nån gång. Fy fan! Så vidrigt! Å sen inte ens minnas det.
*dagen efter-illamående, skakningar, diarré, magsmärtor.

Hmm ja finns säkert mer, får fylla på allt eftersom….

@Amanda L Jag antar att det är därför man inte kan dricka normalt, något i en kräver en viss mängd för att må bra. Jag kan dricka ett glas på en kväll men blir på dåligt humör för jag vill ha mer, alltså dricker jag hellre inte alls än bara ett glas. Och dricka mer innebär också snabbt att dricka oftare och oftare, men samtidigt dricker jag inte så mycket per gång men tillräckligt mycket för att ha baksmälla och ångest. Det är verkligen kasst med alkohol. Inser ju att det inte fungerar men man försöker alltid att hitta på anledningar att det inte är farligt, att det kanske till och med är bra, att just jag klarar av det. Allt är bara lögn.

Nu har jag klarat av 34 dagar och det är faktiskt skönt. Nu känner jag att mitt tänkande börjat klarna mer och mer, men inte bara det, jag känner mig lite gladare också. 2 månader siktar jag mot nu. Har något att se fram emot nu! Jag minns förra gången jag höll upp två månader och hur skönt det var, något skedde då, tankarna på alkohol släppte. Dit vill jag igen.

Ja alltså här står man nu, vid vägs ände. Har spenderat hela morgonen på detta forum och läst, läst, läst. Blivit både hoppfull och deprimerad om varannat 😂 Men svidandet i magen, ångesten i själen och järnsmaken (vin bakis) i munnen talar sitt tydliga språk.
Jag hoppas verkligen inte att jag trampar på några tår nu, men det som givit mig en liten gnutta positiv känsla är faktiskt att många (de flesta?) här känns 10-20år äldre än mig. Alltså jag känner mig stärkt i att alkoholfrihet är det bästa för mig exakt nu! Exakt i denna tid så jag, ursäkta mig nu, inte behöver vara i samma sits som många av er tycks vara i vid 50års ålder. Slutar jag inte dricka nu så skulle det betyda att jag har 15år av grov ångest, sån jäkla skam och 15år till att förstöra mina underbara barn helt och hållet! Jag är 36år i skrivande stund och har druckit massor och så destruktivt i typ 5års tid nu. Sista året så har jag gång på gång lovat mina barn (13 o 17år) att ”igår va sista gången”. Men nu säger jag det till mig själv och er, igår va sista gången!!

Mitt drickande är såklart ett resultat av något, ett symtom och jag är lite rädd redan nu hur jag ska kunna bedöva mig å känna ”glädje” ikväll utan min vapendragare vin flaskan. Men….ja nu finns inget alternativ längre. Mina fingrar skakar när jag skriver detta, varför? Asså varför blir jag helt skakis i hela kroppen på morgonen efter en 2liters vinfylla? Nån som vet?

Skulle kunna skriva 5miljoner ord till här just nu, men väljer nog att stoppa.
Jag kommer behöva er pepp och kloka tankar en tid framöver nu.
Jag mot livet nu då ❤️

@Amanda L , @vår2022 ❤️❤️

Borde väl ha ätit en riktig frukost. Men hade ingen ork att hålla på. Kunde inte sova nåt vidare i natt, kunde inte koppla av alls. Så det blev lite allmänt fixande med en dator, rensa lite på en hårddisk och sånt där man sällan gör.
Hade först tänkt köra med mjölkchoklad och limpmackor som var tänkt som en rutin. Men jag hade ingen lust att hålla på och krångla. Så det blev fick bli läsk och ostkrokar i stället. Hade lite sallad kvar i en burk så nån vitamin blev det väl. Men nu är man i alla fall skapligt lugn och fri från alkoholsug i alla fall. Så kanske lyckas man klara av den här dan med. Kämpa på vänner!

Välkommen hit !
Som jag, som är en alkis, så ser jag ju att det är i första hand alkoholen du ska ta bort. Ett känt problem är att det är lätt att ta till ett substitut för alkoholen, jag själv använder gärna mat/socker, och känner flera som har skaffat sig problem med framförallt spel.
Ett bra sätt att få hjälp är ju att nyttja nån eller några av de ideella stödmöten som finns ute i samhället. Att hitta en grupp som har samma problem som en själv är så mycket värt. Jag själv lade hela min tillit till AA i början och det finns ju motsvarande för spel och mat som jag vet om.
Men utan alkoholen har du större möjlighet att göra bra val för din egen skull !!

Fortsätt skriv här för det hjälper mer än man kan tro !

@Påvägmothälsa Godmorgon @Natalia Godmorgon

Har en ledig dag, så skönt, ska bara kolla mejlen, men det är inte så ansträngande. Ska träffa några vänner och ha speldag. Jag tar bilen dit så det blir utan enheter.

@Lottan123
Å vad jobbigt!
Mitt helvete slutade i ett självmordsförsök 9/12, nu får det vara nog!! Jag tar nu antabus och tänker ta hjälp av AA, jag kan inte missa denna andra chans till ett fint liv...nyktert liv!
Har du kollat in AA ?
Kram & lycka till.

@bumblebee
Ja, det låter som en sund och bra idé att åka iväg till dina föräldrar.

Prova, även om det utmanar dig, att sätta dina behov först. Ingen kärlek är värd att gå runt med ångest och sjuklig stress.

Jag tänker att det spelar ingen roll vad du säger till din sambo ärligt talat, han verkar leva i sin egna bubbla med sin "kärlek" alkoholen. I den världen kommer inte precis dina behov först.
Jag tror också att man inte ska sopa undan konsekvenserna av hans drickande, du mår så dåligt av det att du ber till gud om att trycket över bröstet ska släppa.

Var rädd om dig och så bra att du skriver här oavsett om du behöver skriva av dig, få stöd eller inte bara känna dig ensam.
För mig är det och har varit en jättefin hjälp.

@bumblebee
Jag kastas tillbaka till ett liv som jag knappt minns. Det första året dracks det på fina restauranger. Med andra. Med nya vänner, hans vänner, då jag bodde i hans hemstad, i ett grannland.
Idag vet jag mycket mer.
Arven som gjort att flera kan dricka. Det är vanliga människor med "fina" titlar. Jag vet inte när de började dricka, men jag vet att flera har allvarliga problem.

Alkoholsim finns överallt.

Du skriver "Men samtidigt är det något i mig som inte vill lämna. Kanske kärlek, kanske rädsla för hans reaktion, kanske för att det känns som ännu en misslyckad relation. Det finns såklart anledningar till att jag ifrågasötter både denna och tidigare relationer där det så småningom tagit slut, men jag har någon gång bestämt mig att jag skulle göra annorlunda den här gången. Den här gången ska jag inte ge upp, utan jag ska slåss för relationen. Det känns kanske som ett misslyckande och som om jag bryter löftet till mig själv och upprepar mönstret om jag lämnar#

Jag tänker. Vad är ett misslyckande för dig?

När jag läser dina inlägg i din tråd och vissa svar så blir jag rörd. Jag vet inte din ålder. Men jag läser inget om barn. Jag ville så starkt ha barn när jag träffade mitt ex. Jag valde honom för att bilda familj. Han lät mig tro att han ville ha barn, senare. Men han ville aldrig ha barn. Och jag fastnade i barnfrågan med honom för när han inte drack så var han den mannen som jag ville vara med. Så jag tänkte att han skulle vilja ha barn senare. Dessutom så indikerade han flera gånger att han kunde tänka sig det.

Han kunde tänka sig att skaffa barn när han blev rik igen. Jag sa att pengar inte spelar någon roll. Jag var och är inte intresserad av ett glamoröst liv. Jag har sett bakom kulisserna dem som lever "glamourösa" liv.

Vad är glamour?

Vad är viktigast i ditt liv?

Vad vill du ha?

Du verkar ha en bra samtalskontakt. Fortsätt med den så länge du behöver. Och har tillgång.

Jag levde i nästan 12 år med mitt alkoholiserande ex. I efterhand har jag förstått att han drack hela tiden. Även när vi bilade i Europa. Han drack inte när vi körde, men han drack så stora mängder så att alkoholen inte kunde ha gått ur kroppen.

Det trodde jag då.

Men då han föll ihop fullständigt packad på en gångbana och fick åka akut till sjukhus utreddes han. Han fick lämna ifrån sig sitt körkort. I den här perioden hade vi kontakt. Han berättade om alkoholen. Och att han drack så mycket så hans promille var ständigt hög.

Jag vet inte, hur det var flera år tidigare, när vi bilade i Europa och jag inte ville köra på Autobahn. Jag minns hur han accelererade enormt. Han hade en mycket fin bil som gärna ville köra på Autobahn.

Jag levde i min bubbla i så många år. Kämpade med att få vara vuxen och samtidigt bli stabil i en sjukdom som jag haft. Kämpade med att serva och se till att han skulle bli framgångsrik igen för att det var då som han skulle sluta dricka och börja träna och ev skulle vi bilda familj.

Men när jag tog mig ur mina mediciner för en bipolaritet så såg jag hur det egentligen såg ut. Han var imponerad över min resa och jag trodde att jag skulle stötta honom att göra en resa själv.

Men han ville fortsätta att dricka och det dröjde flera år innan jag tog hjälp med gränssättningar för att få honom att flytta. Han bodde nämligen på ett hotell, hos mig. Och han skulle kunna tilldelas en medalj i manipulation.

Jag kan inte förstå att jag skriver om mitt yngre jag. Min utveckling avstannade med honom. Jag släckte bränder och fortsatte spela inför andra att vi hade det bra.

Men för mina närmaste berättade jag hur det egentligen stod till. Och då fick jag en ny bästa vän. Hon har också en bipolaritet så vi hade mycket gemensamt.

Men hon har också vuxit upp med alkoholiserade föräldrar. Och hon försökte berätta för mig att jag var medberoende, men hon förstod att jag inte var mottaglig. Det tog nog fyra år innan hon kunde säga som det var. Och jag erkände delar, men inte allt.

Det är mycket tack vare hennes mod som jag förstod. Och jag har kunnat prata med henne om detta i timmar. Jag är så tacksam. Hittade forumet efter att han flyttat ut. Då jag fortfarande skickade pengar till honom och förstod att jag behövde sluta med det.

Alla har vi våra processer. Vi behöver börja där vi är. När vi förstår. Och under tiden vi sätter gränser eller lär oss sätta gränser, så får vi öva. Och det bästa vi kan göra är att öva på att ta hand om oss. Och göra det vi själva mår bra av.

Det gäller alla människor oavsett livssituation.

Vi måste ta hand om oss. Med sunda rutiner. Och gränssättningar.

Och ställa oss frågor som;

Hur vill jag leva mitt liv?

Och vad är jag ok med.

Vill jag serva en partner som sedan dricker och beter sig dåligt, mot mig?

Jag började krama träd under mitt liv som medberoende. Det var fint att läsa om stormens öga.

När det stormar ute så känner jag mig som ett stabilt träd som står på jorden. Jag känner att min mindfulnessträning ger mig det enorma rotnätverket som träden har. Men så har jag övat. I flera år.

Och hade det inte varit för att jag levde med mitt ex så hade jag nog inte heller sökte så många vägar att finna frid.

Jag har provat på mycket. Jag förstod att öva på mindfulness var det bästa jag gjort. Var jag än är så tillämpar jag den träningen. Det har gett mig verktyg att förhålla mig till min omgivning, situationer och oförutsedda händelser. Och förstås till mig själv.

Min kompass i livet.

Önskar dig allt gott på din resa.

@Natalia @prinsessa Godmorgon. Ja dessa katter är underbara ! Frukost innan jobb här också, en hel del att klara av innan vi åker imorgon eftermiddag. Lite stressande men det skall gå bra. Har du en härlig ledig dag idag med prinsessa? Ha det bra på jobbet Natalia ! Nu tar vi en nykter torsdag 🙂

Godmorgon!

Jag ångrar förstås inte att jag inte drack igår. Har morgonstund i all ro med kaffekoppen och ska in till jobbet en kortis idag. Vännen i sorg ligger fortfarande och sover och kissarna har ätit både 1a och 2a frukost. De är som hobbits. Så fort frukost är slut tycker de att men what about second breakfast??

Önskar en skön morgonstund och så skapar vi en ny dag ❤

Oh så inspirerande att läsa din tråd det behövde jag.
Jag har försökt otaliga gånger att minska ner. I år kom det till punkten att jag ”blev tvingad” att gå i öppenvårds behandling. Ja ja sagt och gjort men inte lyckats helt ändå fortsatt lura mig själv med att jag kan dricka ibland men såklart dolt det än mer numera när det är varit ”tillåtet”. Lyckats ”bra” med det fram tills för en tid sedan. Gör nu ett aktivt ärligt försök på riktigt för att jag själv inser problemet att det kommer aldrig fungera som för många andra. Jag är beroende!
Besökte med darrande ben ett AA-möte idag. Vet inte riktigt vad jag tyckte om det än. Men ska gå igen ge det chansen eftersom så många anser gemenskapen de får där hjälper det att bibehålla nykterheten. Är nykter sedan en tid. Men vinsterna har jag inte fått så många än mer än mindre halsbränna och klarare hjärna samt givetvis kommer ihåg kvällen. Men sömnen är ett problem och huden och magen ska vi inte tala om. Men förhoppningsvis vänder även det. Men du inspirerar mig när jag ser vad du fått tillbaks genom din nykterhet. Tack för det!

@sliten61 @Snödroppen @Smillans @Letlive
Så ledsen för din skull @sliten61.
Jag har lämnat förhållande tidigare men då har jag sett en lösning, sett var jag vill bo, haft en magkänsla. Här ser jag bara att han måste flytta. Jag har levt i det här förnedrande livet i över 20 år men inte orkat ta mig härifrån. Inte sett någon väg ut. Äntligen har han sagt orden; att han måste flytta.
Vi har ett par ”åtaganden” kvar, nyår och trettonhelgen med vänner. Allt för syns skull. Detta skådespel!
Först mina vänner som jag förstår tycker att han är social och trevlig men jobbig när han blir full och sedan hans vänner som älskar honom men samtidigt skrattar åt honom när han blir full och dum i huvudet.
En tanke slog mig precis; han hade älskat att läsa det här! Att jag skriver om honom, även om det är negativt i min värld.

@Amastå
Hej, så fint att läsa hur du har det nu, att du kommit så mycket framåt. Det är ju en process.
Det jag känner att är en sorg är att inte kunna göra något för att den andra ska må bra. Att välja bort alkohol, ja, det måste komma inifrån. Att hur mycket man än gör så räcker det inte.

Att i stället ta hand om sig själv. Och att känna att jag aldrig riktigt kom att känna den andra personen pga. alkohol. Finns mycket sorg där alkohol är inblandat.

Ta hand om dig!

@Amastå precis så tänker jag i mina starka stunder. Det här går inte, jag är värd respekt, kärlek och en partner som delar livets alla delar med en. Det gör dock så ont i mig på samma gång för det var mannen jag skulle dela hela mitt liv med, en man jag älskar av hela mitt hjärta.. ( dock inte den beroende person han blivit) jag kan liksom inte fulländat ta in det. Jag vill/ kan inte släppa och gå vidare.. är snarare som att mitt liv står på paus och väntar på hans återkomst. ( som kanske aldrig kommer) är värt så mycket att forum som detta finns. Utan alla dessa trådar, berättelser, upplevelser skulle jag kännamig tokig..ensam..vilse

✅ Jobbat på fm, skidåkning på em och middag med vänner på kvällen. En bra dag och utan alkohol även om övriga gäster drack både bubbel, vin och avec. Saknade inte alkoholen ett dugg. Mitt numera största problem är att när jag tagit återfall har jag gjort det i smyg, dvs druckit ensam och sedan ansträngt mig för att det inte ska märkas. Hur sjukt är inte detta egentligen…!!!

@vår2022 🙏 Tolerans och acceptans tar jag också till mig. Tror det svåraste blir ok acceptansen eftersom just viljan att fly in i dimman/döva är min akilleshäl. Du har som vanligt ❤️ givit mig något att verkligen fundera på och även ta upp med psykologen. ❤️❤️❤️

@bumblebee
Ojoj, jag har också räknat de där burkarna. Länge sedan nu ... Och det där ljudet då burkar öppnades, ptscssh. Usch. "Here we go again" liksom.

Han vet ju vad du tycker om drickande, och någonstans på nyktert huvud hoppas jag att han kan förstå att du drog. Du sätter inte gränser för honom tänker jag, utan du sätter gränser för vad du mäktar med och vad du behöver i en relation. För ditt mående. En sund relation ska bygga ett vi utan att rasera ett jag. Och så länge det inte är sunt, så är det upp till en själv att göra så gott man kan så länge man är ett par, för den med beroende kommer inte att göra det.

Kram, sköt om dig!

Fem månader sen jag skrev allt detta.
När jag läser nu blir jag ledsen. Det är en sorg!
Att förstå att jag valt en människa som valt bort sig själv.
De smärtar, men jag har börjat förstå efter allt som hänt att jag inte kan göra någonting alls för att få någon annan att välja bort alkohol.
Det är inte upp till mig, de är inte på något sätt mitt ansvar eller angelägenhet.
Jag kan välja i vilka situationer jag vill vara och inte vara! De är så jäkla skönt att förstå de! Och känna att de är okej. Min relation som jag skriver om hur har gjort mkt ont genom åren.
Men den har lärt mig hitta mig!
Jag är tacksam för de! Men fan va ont de har gjort men alla fina möten och böcker osv, det har tagit mig till en plats jag inte trodde va möjlig.
När jag läser vad jag skrivit vill jag bara åka tillbaka och krama mig och säga att du kommer må bättre!
De finns såklart dagar och stunder sorgen kommer över mig, jag har ingen kontakt med mitt x och det smärtar mig.
Men för mitt mående så är det det enda rätta.
Jag klarar inte av att veta elr se just nu.
Jag måste fokusera på mig. Annars går jag under! Och de är ingenting värt!
Så om någon läser detta och är helt förtvivlad! Du är inte ensam!
De finns hjälp! Gå på möten ta kontakt och skriv här! Det kommer hjälpa och det kommer bli bättre!
Du kan inte göra samma sak och förvänta dig ett annat resultat. Glöm inte de!

@Himmelellerhelvette Hej. Hoppas allt är bra med dig.❤️Nu har jag kommit till den punkten du skrev om, julen har varit tuff med mycket alkohol. Nu är jag så fruktansvärt trött på alkohol och att känna mig så oerhört trött och sliten. Nu får det vara nog!!! Blir nyktert framöver. Kram!!❤️

Åh @Snödroppen du har så rätt. Rent logiskt så vet jag att det är lönlöst , att jag inte kan göra något och att räkna burkar inte spelar någon roll. Men ändå gör man det.

En tanke bäxer hos mig, om att åka hem till mina föräldrar och sova där inatt. Men jag vet inte vad jag ska säga till min sambo, om han ens vaknar till länge nog för att höra vad jag säger.

Eller gör jag fel om jag gör så? Gud ge mig styrka och visa mig vägen. Trots att han fortsätter såra mig så vill jag inte såra honom, men jag kanske måste sätta mig själv först. Få lite distans och perspektiv. Att få sova borta kanske är drastiskt och dumt, eller precis vad jag behöver.

@Ny dag @Rehacer @Varafrisk @Majaella 🙏 Tack för att ni tänker på mig, tittar in och stöttar❤️. Det betyder mycket för mig🫶. Tänker på er också men är inte i form för att skriva just nu, därav tystnaden. Det går sisådär för mig just nu. Jag smygdricker dagligen,ca en halv flaska vin, dagtid.

Julen var jättefin, jag körde och flera andra i sällskapet likaså. Vi hade väldigt trevligt!

Annars mår jag ganska kass. Är väldigt ledsen och nedstämd för att jag är den jag är. Jag var själv nöjd med min insats på jobbfronten, men tyvärr, och som så ofta uppskattas inte min personlighet. Jag blir lätt engagerad och entusiastisk och det stör ofta andra. Har svårt att lägga band på mig då. Det är tufft, och smärtsamt att aldrig duga. Känner en hopplöshet i detta och har kämpat med detta hela livet. Det är väl den egentliga grundorsaken till min mångåriga bedövning/flykt med vin. Nåväl, ska försöka ta tag i mig själv och försöka tänka konstruktivt och positivt när jag överlevt nyår. Vi ska bort ( jag kör). Just nu är jag trött och orkar egentligen inte, men det kommer att bli trevligt när vi väl är där.

Återigen tack, tack för att ni är så omtänksamma❤️.