Senaste kommentarerna i forumet

Min man, nykter sedan dryga året, jobbar aktivt med sitt beroende och sin bakgrund, får nog nu jobb med många resdagar utomlands. Det gör mig orolig, både hur han ska hantera det för sin egen del och må bra, resandet, ensamma kvällar och nätter på hotellrum, representation och kulturer med flitigt drickande. Den andra delen av min oro rör mig själv - räcker mitt förtroende för honom, kan jag lita på att han inte dricker, inte träffar andra, inte ljuger ... Jag vet att det inte är min sak att kontrollera och det är inte heller det jag är ute efter. Men det är stora utmaningar för oss båda och tiden som nykter är trots allt inte lång. Någon med erfarenhet eller råd?

Efter samtalet i helgen har hela mitt nervsystem varit på helspänn igen. Hjärnan & hjärtat har brottats med längtan och önskan och mer neutralt observerande av situationen, samt ilska och sorg.

Tog kontakt för ett nytt samtal. Berättade att jag inte orkar mer. Just nu har jag redan gett allt och lite till, det finns ingen kraft kvar för att kunna härbärgera oro och osäkerhet.

Jag märker under samtalet att allt är så färskt och i luften på andra sidan att det inte finns några fasta stenar för mig att sätta fötterna på, vilket bekräftar min känsla och mitt val.

Det finns inget som är tillräckligt tryggt för mig att återigen ha känslan av att livet sätts på paus igen.

Jag behöver mig själv mest av allt och jag kan inte finnas för- och stötta någon som jag känner har gjort mig så illa den senaste tiden.

Så jag förslog att vi skulle skicka in ansökan om skilsmässa. Jag har berättat vad jag skulle behöva för att en eventuell relation överhuvudtaget skulle kunna vara möjlig längre fram. Att han får ta upp tråden där framme om han kan se att dessa behov skulle få plats i hans liv.

Direkt ansökan var inskickad kommer samma känsla av lugn tillbaka som jag hade dagen jag flyttade.

Känner samtidigt medkänsla med mig själv över det tillfälliga vacklandet. Att det är svårt att hålla kursen när man plötsligt får höra det man väntat på så länge.

Frågorna: Kan jag det här?
Vill jag det här?
Är det här bra för mig? hjälpte massor så tack @Tröttiz.

Märkte hur jag under samtalet flera gånger tappar kontakt med mig själv men hörde kurators röst i mitt huvud: hur känns det här för dig? Och kunde komma tillbaka.

Livet är bra tufft ibland. Tacksam för varje öra som orkat lyssna (och öga som orkat läsa med)❤️

Hej! Lora, Tack för att du skrev lite. Bara att nån bryr sig lite allmänt kan ibland ge en liten aning mer energi för att orka stå ut en liten stund till. För idag har det varit tungt och man väl känt sig ungefär som om man var den siste överlevande på planeten. Kanske lite som boendes helt ensam på en öde ö långt bort utan minsta kontakt med med nån i hela världen.

Det är väl så det är i princip också när man nu ser på saken med nyktra ögon, fast jag bor i en stad rätt centralt och i ett hyreshus. I allmänhet när jag psykiskt fungerar skapligt normalt och inte är mer grunddeprimerad än vanligt så är det inte så att isolering i sig utan nån mänsklig kontakt, med någon över huvud taget är ett problem i sig. Detta då jag har levt isolerad på så sätt i så himla många år att det väl blivit ett naturtillstånd så att säga.

Men när den inre lätt kylslagna darrigheten, oron och ångesten samt en daglig konstant påliggande malande nedstämdhet växer sig allt starkare, och blir till en mörkare och djupare hopplös depression så att man inte ens som idag, klarar av att riva några morötter fast man har skalat sådana redan och gärna skulle vilja äta en skål med rivna morötter så känns det rätt jobbigt. Vet ju att, ingen som inte har upplevt nåt sånt här kan fatta ett smack. Man får bara höra att man väl ska rycka upp sig och väl helst glatt och positivt ta sig en rask promenad och njuta av livet.

Då känner man sig så orkeslöst värdelös att hade det stått en flaska portvin eller vodka på bordet så hade den med all säkerhet snabbt varit tömd. Detta fast det reellt sett saknas kroppsligt alkoholsug. Det är längtan av att kunna stänga av psykiska plågan en stund som hägrar. Har ju faktiskt rätt bra med sömntabletter kvar, men vill inte söva ned mig med sånt heller. Då jag vill försöka att ta mig igenom även detta elände, då jag vet att jag kan lida mig igenom det mesta om jag bara ger mig sjutton på det och biter ihop och står ut tillräckligt länge utan att ge upp.

För skiten bruka ge med sig efter några timmars plåga om jag orkar hålla ut. Men det är en kamp som tar så mycket energi att jag blir total utmattad. Detta är egentligen inget liv att ha, kan ju inte göra nästan nånting alls. Sådana här grejer förstår sig inte någon allmänläkare eller en genomsnittlig psykiatriker sig på. Om de då inte har mycket lång erfarenhet kan jag säga med största säkerhet. . Har inte energi att ringa runt efter läkare längre, har gjort sånt många gånger när man varit piggare.

Den så kallade läkaren jag talade med sist som väl bedömde mig endast som överkonsument av alkohol kan jag tro, hade helt uppenbart inte ens läst min journal, det förstod jag direkt av dennes oinsatta sätt att tala och bete sig mot mig som patient. Har inte för avsikt att ge upp idag, men har inte det minsta förtroende för dagens sjukvård. Men om man ska må så här dåligt allt för länge så blir det nog svårt att lyckas hålla fast vid nykterhet fast jag vill, och har kämpat så länge som jag faktiskt har gjort. Men som sagt, tack för att du skrev några ord i alla fall.

Kämpar vidare!

Går igenom en jobbig fas i livet.
Återkommer när jag har ork.

Hej. Det har varit, och är, en skitjobbig period. Problem på min arbetsplats, som jag kanske skrev. Minns inte riktigt. Sover dåligt och har självklart inte haft koll på mitt enhetsintag. Vet inte hur situationen kommer att sluta för mig, men försöker hålla modet uppe. Ser att ni fortsatt jobbar på jättebra här ❤️

Ja, sådär tänker jag också, att jag redan druckit mer än vad en måttlig person gör under en livstid. Och så vill jag inte ge alkohol monopol på att kunna sätta guldkant på tillvaron. Så känns det bara så länge som det mentala beroendet sitter i. Numera känner jag att alkohol är som tårta - festligt kanske, men bara ett av många sätt att fira, det finns så mycket annat jag gillar. Som jag ser det är nedstämdheten ett abstinenssymptom. Vi försöker undermedvetet hitta skäl till att vi ska få dricka, för hjärnan vill ha tillbaka sin drog. Att minnas att det är vi själva som väljer tycker jag ger styrka också. Ingen annan kan tvinga oss att vara nyktra.

@Natalia, @prinsessa, @Flarran, @Källarmannen, @Påvägmothälsa Hej på er!
Hoppas allt är bra med er, att ni får sova bra, och att suget håller sig borta.
Det var några dagar sen jag skrev, haft mycket på jobbet och gäster hemma i flera dagar.
Jag har lyckats med att halvera mina enheter några dagar, men andra dagar inte. Så totalt sett är det ju åt rätt håll.
Men det finns en stor förbättringspotential. @Natalia, jag känner igen mig i att jag alltid behöver ha något att dricka, allra helst vin. Men om jag inte har vin så måste det vara något i glaset alltid. Eller koppen, jag går också runt med en kaffekopp i stort sett hela dagen fram till eftermiddagen. Lustigt...För många år sen rökte jag, och jag undrar om den där vanan att "alltid vilja ha något" kommer ifrån den tiden.
Vi kämpar på :-) Kram på er!

@Greg 75 Jag undrar lite över vilka som kallar dig alkoholist -– och varför?
Uppenbarligen har du inga problem med alkoholen längre?

@vår2022 Det där med att kunna säga saker som nykter utan att skämmas... Jag tror det har inte bara har med mig själv att göra, utan även med mottagaren.. När jag berättade saker och var full hade jag noll koll på hur den som lyssnade tog emot det. Vad tänkte dom om det jag berättade? Ingen aning och det var nog det som gav ångest.
Nu, om jag berättar samma sak kan jag vara mer säker på att jag väljer rätt tillfälle och rätt lyssnare och kanske också hur det tas emot. Det sista är väl det man verkligen vill veta när man öppnar sig för en annan människa.
Att vara full och berätta något man knappt minns är så konstigt, och så ensamt.

@Sattva Jag tycker det är bra att du fortsätter att gå till rådgivaren. Att din man inte följer med säger ju en del om hans vilja till förändring... Även om din dotter flyttar hemifrån är det ju ett nära band som du har och som inte kommer att brytas. Om han inte kan acceptera din dotter så blir det ändå inte bra, jular, middagar, livet som familj...
Jag har varit med om ngt liknande, och har fortfarande dåligt samvete för att jag ibland valde mannen (för mycket).
Men det var en hård läxa och mycket dåligt samvete som följde. Senare när samma sak dök upp så gjorde jag slut med min partner istället. Känns som män ofta har svårare med andras barn?
Den som begär att man ska klippa eller försvaga banden till sina barn, är själv ett barn. Ett omoget barn.
Så känner jag i alla fall. Och en omöjlighet att vara den som ska tassa omkring och försöka göra alla till lags.
Du har det tufft nu, men du är värd ett bättre och mer harmoniskt liv, tycker jag.
Önskar dig all lycka på vägen. Och ett beslut för en bättre framtid.

@Zandie Blir så glad att du sluppit ur alkohålet, men samtidigt sorgligt att du känner dig ensam.
Finns det verkligen ingenting roligt som händer i din kommun? Eller som du kan prova på och som kanske är roligare än du trodde?
Jag tänker då på idrottsföreningar, vandringsföreningar, kultur och teaterföreningar, golfklubb, fiskeföreningar, hembygdsföreningen, bokcirklar, skrivcirklar, skytteförening, Röda korset eller Ukrainahjälpen, what ever...
Nån måste väl göra nåt mer än att dricka? Och även om du inte känner någon där eller kan något, så är det oftast en bra plats att lära känna folk. Man gör något tillsammans, vilket enligt mig är det allra bästa sättet att lära känna folk.
Att göra något viktigt eller roligt eller utvecklande, inte bara prata... Ofta är folk extra snälla mot nybörjare dessutom.
(Full respekt om du redan kollat allt, kanske bor du i en jätteliten by?)
Eller så kanske det finns något som du inte riktigt tänkt på...?
Hoppas :)
PS Jag tror du kan hitta din plats, den kanske bara är lite längre bort?

Detta med vården alltså. Att hitta rätt är lite av att jaga nål i höstack. Gjorde en manöver med en vän som inte får hjälp och bara blir runtskickad. De hittar inget men symptomen är att världen lutar 35 grader. Har lett till att hen sitter hemma 24/7.

Googlade vilket sjukhus som har bäst akutvård. Det visar sig att de mindre ligger bättre till. Kollade även IVOs rapporter. Alltså den läsningen... De sker inte mycket förändringar över tid heller. Tog ett mindre sjukhus. Åkte dit och levde om. Det blev en ordentlig kartläggning med massa tips till Allmänsjukvården/husläkare för att få till remisser. En lista från specialister från akutvården vad de rekommenderar att man gör. Helikopteröveryn så att säga över problemet. Väl hemma har vi googlat efter bästa husläkaren. De görs undersökningar och sedan har jag lusläst alla Googleratings och valt husläkare efter det. Tror dessvärre man måste vara rätt om sig och kring sig idag för att träffa rätt.

Ge inte upp nu. Nu när du tagit dig så långt som du kommit så är det bara att kötta på in i mål. Ändra din inställning. Se det som en process och sätt dig själv högt upp på en piedestal där du säger till dig själv att du är värd att bli hörd. Ordentligt omhändertagen och ge dig inte. Byt tills du känner att du träffat rätt. De går att hitta rätt men det är lite av en djungel där ute, tyvärr.

Varje morgon när jag vaknar utsövd och fräsch är jag så nöjd med att jag inte drack kvällen före. Det känns nästan som att det vore värt att avstå från alkohol resten av livet. Att inte bryta denna positiva trend genom att förgifta sin kropp och sitt sinne.
Men sen stiger jag upp och dagen kommer igång. Då kommer suget efter alkohol ändå. Inget akut och inte särskilt påtagligt men det ligger därunder som ett lager. Ständigt närvarande.
Det känns så trist och tråkigt. Långtråkigt. Jag vill dricka några öl och omfamnas av berusningen. Jag tänker att det kanske är värt det ändå. Varför ska jag späka mig själv? Nu är det vardag men snart är det helg igen. Ska jag inte dricka så? Det känns som en tröstlös ökenvandring att inte få dricka lite grand på helgen.
Jag googlar och läser artiklar om att helnykterister lever kortare liv än de som dricker. Hur kan det vara så? Är helnykteristerna socialt marginaliserade? Har de lägre inkomster än drinkarna? Är helnykteristerna före detta alkoholister som förstört sin kropp och därmed lever kortare liv? Statistiken gör mig nedslagen.
Samtidigt vill jag vara nykter halva året och dricka lite grand på andra halvan. Det finns något attraktivt med det. En självkontroll. Någon man gör för hälsans skull.
Nåväl. Nu är det som det är. Jag gilla tältet och väntar med att dricka. Jag tänker att jag överkonsumerat så länge så mina nyktra helger nu är bara ett sätt att betala tillbaka för min överkonsumtion sen tidigare. De måttfulla och lyckade vindrickarna har druckit mindre än vad jag har gjort sammantaget även om de nu får unna sig vinet på fredagen medan jag förblir nykter.
Det hjälper mig verkligen att tänka så.

God morgon! @Andrahalvlek, tänkte just på dig och var på väg att skriva på din sida. Har liksom funderat på dina tidigare tips om att gå lite mer efter klockan och få lite bättre rutiner kring mat och sovtid främst. Så lite av en inspirationskälla har du allt gått och blivit. Fyra år nykter det är inte illa det. Själv är man lite orolig hur det ska gå när det blir vår.

Då man ska ut lite mer med sin cykel och röra på sig och nästan alla gamla smultronställen man har i omgivningarna är så himla förknippade med onödigt drickande. Har inget alkoholsug just nu, men var för en stund sen sugen på godis och tänkte nästan gå lös på en påse med choklad i skåpet från i julas, men hittade ett paket russin och tog några sådana i stället. Vilket väl borde vara lite nyttigare och det var inte så dumt faktiskt.

Har tänkt lite på ditt sätt att jobba med vikten också, med matlådor, kaloriberäkning och sånt där. Men har väl inte mycket ork till sådana stordåd ännu. Men ska nog försöka att snickra ihop en matsedel för en vecka med skapliga mikrorätter har jag i alla fall funderat på. Får väl ta allt steg för steg tänker jag. Blev konstigt nog sugen på lite rivna morötter just nu, så tar nog och gör mig ett fat med sånt liksom. Då får man ju sig lite träning också när man kör för hand med ett sånt där gammalt rivjärn man har i skåpet så att säga.

Ha en fin dag kompis!

@Flarran Det finns dom som hänger på låset när affären öppnar kl 7. Då är dagens handling gjord liksom. Efter det somnar man nog om gott en stund.

Kram 🐘

@Polerad Hurra, grattis till provresultatet som gjorde att du får behålla körkortet! 🥳🥳🥳

Det är klokt att fortsätta vara nykter, med tiden tycker du kanske inte att vinet smakar gott ens? Du får göra som proffs-provsmakarna - gurgla runt i munnen och sen spotta ut. Med tiden tycker du att finvinet är ett litet offer för livet som nykter, som är helt fantastiskt.

De allra flesta av oss problemdrickare kan inte lära sig dricka måttligt. Det är som en rökare som slutar röka och sen bara vill feströka. Sakta men säkert blir det ”fest” var och varannan dag.

Kram 🐘

Idag är det dag 37. Nu på morgonen kollade jag 1177.se och resultatet från blodprovet var klart. Jag var under 0,30 µmol/L med god marginal! Jag tillhör uppenbarligen den kategorin människor som har kort halveringstid. Det känns fantastiskt skönt att jag har kvar körkortet, även om jag sannolikt måste ta ett blodprov till för att slippa framtida uppföljningar. Trots att det är grått och trist väder utanför är det sol i mitt sinne!

@vår2022 Visst händer det saker i hjärnan! Det har varit ytterligare en helg med goda vänner på besök, med god mat och fina viner. Jag är så extremt nöjd med att jag klarar att sitta ner vid matbordet och umgås, samtidigt som det dricks vin runt bordet, utan att kallsvetten bryter ut i pannan. Jag har dock ett erkännande att göra. Jag smakade faktiskt på vinet. Inte ens en munfull, bara så att jag fick smaka på det fina vinet. Jag fick nästan lite panik och tänkte att nu är det kört! Men det var det inte. Skillnaden låg i att jag ville smaka, inte få alkohol i mig.

Jag förstår att det är en vansklig balansgång att faktiskt smaka på vin. Jag både vet och känner att mitt beroende inte på något sätt är borta, och det är så lätt att det blir mer med "bara lite". En munfull blir ett litet glas. Ett litet glas blir två glas. Jag skulle verkligen vilja kunna dricka vin i måttliga mängder i sociala sammanhang, men där är jag inte än. Som jag skrivit tidigare i den här tråden tror jag att jag måste sluta helt för att klara av att hantera alkohol. Måttlighet ligger tyvärr inte för mig.

Nu siktar jag på februari!

@Lora Vilken frukost! Vilken start på dagen! Jag är imponerad!

Kram🌺

@Andrahalvlek Ja, jag är också tacksam för att jag till sist lyckades ta mig ur denna besatthet! En av ledarna berättade att under hens tid som alkohol- och drogterapeut från 2011 till idag har det dött 52 personer ac alkohol och droger!

Jag berättade ju i ett tidigare inlägg om att en person ville låna pengar av mig på mötet i söndags men att jag sa nej. Personen var glad och närvarande när jag kom dit och under hela mötet. Personen har ett långt liv av missbruk bakom sig. Är endast över 30 år. Fira ett år som nykter under förra veckan. Men den förändringen i personens ögon från glad och närvarande och när jag hade sagt nej helt tom i blicken var så läskig. Jag blev så berörd/påverkad/ledsen. Vi pratade om detta på eftervård igår.

Ledaren brukar prata om vikten av att fortsätta gå på möten/ ha kontakt med NA el AA när man blivit nykter i synnerhet när åren går. Att det är lätt att glömma av…att man är frisk. Jag tänker på personen på mötet som varit drogfri i 20 år. Tänker även på er här under Det vidare livet som går in och skriver regelbundet. Regelbundet kan ju vara varje vecka, varannans vecka, varje månad osv men jag tror på betydelsen av att fortsätta och komma tillbaka och skriva el om det finns ngn annan plats.

Inatt blev det tio timmars sömn…så här sitter jag vid köksbordet med min fil. Minusgrader igen, de varnar för snö. Jag vill ha vår. Känner i min kropp idag att den är väldigt trött. 16.30 blir det massage på anhörigstödet. Har fem gånger inbokade. Det är gratis. Helt fantastiskt!

Kram🌺

God morgon forum-vänner! Har inte sovit så värst bra idag heller, knappt fyra timmar eller nåt sånt blev det. Men har följt kroppens signaler som sade till om en fiskgratäng och lite burksallad så här på morgonkvisten, tänka sig. Hade ingen mjölk i kylskåpet så det fick bli en burk cola att dricka till. Har inte fått till några vettiga mattrutiner ännu men jobbar väl så smått i tanken på såna grejer nu. Det som det fokuseras helt och hållet på är att fortsätta att vara alkoholfri, ingen folköl och såna dumheter alltså. Har då tack och lov i skrivande stund inget större alkoholsug, men lite lurigt på den punkten är det då det svänger rätt snabbt i mitt humör. Var nyss allmänt törstig för en liten stund sen så dricker just nu kolsyrat vatten. Har faktiskt öppnat köksfönstret rätt tidigt för att vara jag och fått mig en nypa luft. Minus 13 grader kallt var det enligt termometern utanför köksfönstret. Borde väl i dagsljus lite senare försöka att gå och inhandla en liter mjölk och en franska så att man kan rosta sig lite bröd att ha till te kanske.
Ha en fin tisdag!

@Varafrisk @Andrahalvlek
Tack snälla ni❤️
Igår var jag väldigt lugn i det hela. All oro jag hade över hur jag skulle ta upp detta med min man var borta. Jag är samtidigt beredd på en vår med mycket förändringar. Jag försöker se positivt framåt kommande år. Att vi ska få det bästa av varandra. Ser fram emot att få umgås med en make som är glad och tillfreds. Det är slutmålet❣️

@vår2022 tack fina du❤️hoppas du också hade en fin lördag🌼

Vecka 29. Kylan är tillbaka🥶
Hade sån härlig lördag som var. Bowlingen gick katastrof😂men det var såå kul. Mysigt att klä upp sig och göra annat med maken. Vi bestämde att göra liknande saker oftare, komma ut lite. Och det går så bra utan alkohol i kroppen! Får fortfarande äckelkänslor när jag tänker på i somras innan jag gjorde slut. Det var semester och jag hade inte gjort något vettigt, full varje dag. Vaknade, låg kvar i sängen halva dagen och styrde sen upp och hällde upp första glas vin. Så otroligt sorgligt och ledsamt. Det var nog i grevens tid att jag ändrade kurs.
Jag har en mastig hemläxa inför mitt videomöte med Mindler imorgon. Sätta upp mål och skatta mina över- och underprestationer. Mastigt men säkert nyttigt.
Var till sonen och fikade igår. Bara han och jag, pratade om ditt och datt, livet, kommande semester. Och imorgon är det yoga, älskar den🧘🏻‍♀️
AW på fredag med närmsta kollegorna, umgås med barnbarn på lördag. En bra vecka, tacksam.
Måste tipsa om en serie på Netflix- Yellowstone. Så bra💡

Önskar er alla en god tisdag🌻

Jag funderade på om jag skulle kastas tillbaka till abstinens, sug och katastrof-dålig sömn efter att ha druckit alkohol igen. Jag blev bakis och fick lite ångest, men sen var jag som "vanligt" igen. Suget kommer och går precis som i slutet av januari. Jag tränar så gott som dagligen, går ner i varv med örtte och jobbar mycket med reflektion när suget kommer.

Har läst en artikel i DN om Riddargatan 1, som tar upp att många inte vill sluta dricka helt, utan kunna kontrollera och dricka måttligt. Rekommendationen är alltid att börja med 30 dagar utan alkohol. Check på den! Efter det är det många som sedan fortsätter och har en lägre konsumtion. Suget kan komma och gå i åratal säger de.

Det som är tydligast just nu är att jag vill dricka när jag är ensam hemma. Min man jobbar borta ganska mycket och då är det lätt att ta till vinlådan som tröst och sällskap. Vi ringer varann på kvällen, jag handarbetar och dricker mitt te. Det går bra även om det inte är helt enkelt. Jag kämpar på.

@Varafrisk Fy fan vilket gift alkoholen är. Uppklarningsprocenten är jättelåg, även om man får behandling eller går på AA. Att höra/läsa den typen av historier gör mig ännu mer tacksam över att jag har klarat mig ur alkoholdjävulens grepp.

Kram 🐘