Senaste kommentarerna i forumet

Tack ny dag. Jag hade 6 folkölsburkar. Öppnade en, luktade på den. Höll på att spy. Hur kan man hälla i sig detta egentligen? Syftet är ju att komma undan/ in i dimman. Slippa allt ansvar. Fjärde dagen nykter nu. Känns ganska bra. Känner att allt alkohol är borta nu. Ni som läser detta och funderar på om man ska klara av att ta ETT glas.
Slå bort den tanken... Sätt er på toalettstolen (eller vart som helst) Fundera på den där övre makten... Ska den högre makten få mig att inte dricka? Var ärlig mot dig själv och skyll inte på någon annan. Det är DU som ska göra valet att inte dricka. DU kan göra det valet om du verkligen VILL. Är viljan svår. Ring en vän, prata med någon.

@ensam optimist
Så fint inlägg!!
Jag är på andra sidan idag. Lever i en ny sund relation efter att ha landat ensam i några år, efter det att mitt ex flyttade ut. Han visste också att jag inte kunde ge honom mer pengar, inser jag nu. Jag gav honom allt jag hade i flera år. Jag såg inte vilken sörja jag var i.
Kampen ger utdelning. Och det finns ett liv utan alkohol som är vackert.🙏
❤️

@Inombords Ja julmust is the shit! Bra mycket godare än öl tycker jag och ändå ett lite mer vuxet alternativ smakmässigt än annan läsk. Synd att mustsäsongen börjar lida mot sitt slut bara…

Du är stark!

Julen gick bra trots att andra drack. Lite kittlade det i magen när de hällde upp snapsen och hjortronlikören men det gick snabbt över. Kändes helt bra direkt efter och jag hade en kul kväll.

Fick några frågor som jag styrde bort med att säga att ja prövar detta för att må bättre då jag misstänker att alkoholen spätt på min ångest och nedstämdhet.

Skönt att vakna tidigt idag helt klar i huvudet. Dock lite torr i munnen lätt ont i magen ändå tack vare all tung och salt julmat!

Hoppas att ni alla haft en riktigt bra julafton 🎅

Julen gick bra trots att andra drack. Lite kittlade det i magen när de hällde upp snapsen och hjortronlikören men det gick snabbt över. Kändes helt bra direkt efter och jag hade en kul kväll.

Fick några frågor som jag styrde bort med att säga att ja prövar detta för att må bättre då jag misstänker att alkoholen spätt på min ångest och nedstämdhet.

Skönt att vakna tidigt idag helt klar i huvudet. Dock lite torr i munnen lätt ont i magen ändå tack vare all tung och salt julmat!

Hoppas att ni alla haft en riktigt bra julafton 🎅

@ann74
Kära du, så fint att du skriver här. Att sätta ord. Och se dem. Få tag i sina egna tankar. Allt kommer fram. Upp till ytan. Tydligt.
Jag tog hjälp av just skrivandet. Jag skrev till mig själv. Köpte nya skrivböcker när jag bestämde mig för att fika eller äta själv på stan. Har säker ett 100 tal skrivböcker i olika format. En ny varje gång jag tog mig tid, att skriva.
Har kvar dem alla. Har läst ett par. Minns. Och känner tacksamhet. Jag tog mig ur skiten.
Försökte med att prata med hans pappa. Försökte nå brodern och svägerskan som båda är allmänläkare. Försökte bli bekräftad, att han dricker.
Ingen bekräftelse. Han bodde bra hos mig, där han blev försörjd, av mig. Jag tänker att han mor tyckte att det var skönt, eftersom hon förstår vem jag är. Omhändertagande. Och jag trodde att jag älskade hennes son. Jag visade kärlek. Jag hade mycket kärlek att ge.

Idag förstår jag, att det handlade absolut om kärlek. Men inte om en sund kärlek till en man.

Jag har kommit vidare. Lever med en sund man idag. Och jag får tillbaka kärlek. Det är något helt annat än förr.

Jag lever ett liv på riktigt idag.

Och jag hamnade nästan på botten. Min ekonomi blev körd, då jag lät mitt ex leva på mig. Jag köpte vinterjacka till honom istället för att unna mig yoga osv...

Jag var fast i en medberoendes klor.

I mina texter till mig själv, förstod jag att en psykolog behövde hjälpa mig. Och från att jag visste det, så kavlade jag upp ärmarna och tränade själv på gymmet med musik i öronen som hjälpte mig att kämpa. Varje dag var en kamp i flera år.

Det var inte självklart att få hjälp inom vården. Men jag har varit sjuk i en bipolaritet tidigare, så jag hade en god kännedom att vara patient.

Jag hade erfarit det goda samarbetet med ett vårdteam.

Jag visste hur jag skulle söka hjälpen. Jag var tydlig, sa som det var och vilken hjälp jag behövde. Det var i en kommun med resurser som en vårdcentral hjälpte mig. På första försöket.

Tidigare hade jag provat med den vårdcentral som jag gått till tidigare. Men de såg varken då jag insjuknade i bipolariteten eller var öppna för att stötta mig så jag berättade naket till den kvinnliga läkaren, att jag levde med en alkoholiserad man. Och jag önskade hjälp att få honom att flytta, då jag önskade bli en mamma och jag kunde inte ha honom där. Den kvinnliga läkaren var själv en mamma, i min ålder och jag triatt hon skulle lyssna. Hon var bra vid att upptäcka kristallsjukan, men annars så var det tomt. Trodde jag.

Nu vet jag, hur den vårdcentralen styrs. Den privata ägaren tänker bara på pengar. Har frågat mina vänner som arbetar i professionen. Jag ville förstå.

Allt handlar om pengar i detta samhälle.

Så det gäller att själv ta över rodret och styra seglatsen dit man vill åka.

På sitt eget sätt. Jag har hjältar från fiktionen som inspirerat mig.

Och en av de karaktärer har jag skrivit själv.

För det var just det som hände mig. Att skriva mitt liv, hur jag ville ha det, blev min räddning.

Dp behövde jag inte bli bedömd av vänner, eller höra hur jag skulle kasta ut honom.

Jag hade inte den förmågan, att kasta ut. Jag är en människa som hjälper.

Köper fika till hemlösa ibland, nä jag lan. Om jag får frågan i ansiktet. Då kan jag inte säga nej.

Annars har jag satt enorma gränser för andra, efter denna erfarenhet.

För mig är allt intressant. Det var det även när det var ett helvete. Men jag gick då och yogade regelbundet och fick återhämtning varje dag.

För jag visste att jag kunde bli sjuk om jag inte tog hand om mig. Och lyssnade, på kroppens signaler.

Allting går. Gör en plan. Ett steg i taget. Och du behöver känna att du gör det som passar dig.

En vegetarian bjuder inte på kött.

En hjälpare kastar inte ut. En hjälpare sätter gränser. Och övar på att ta hand om sig själv.

Och så småningom faller allt på plats. I processen som ska leda till separation blir det separation.

Man måste "bara" lära sig de spelregler man har och förhålla sig till dem.

Utgå från sig själv, sin omgivning och sina behov och lust.

Vad vill jag?

Hur ska jag gå tillväga?

För att uppnå mitt mål!

Lycka till!!

@Andrahalvlek En helt rätt jämförelse, alkoholen har väl varit en (o)trogen vän som man måste sörja och lära sig leva utan på olika sätt....
Jag är glad jag skrivit dagbok ganska många år, ibland väldigt smärtsamt se hur lång tid vissa saker tagit, men många gånger uppmuntrande. Den här julen är den bästa på många år, även om det inte är en räkmacka :) Men jag kan välja mycket friare vad jag vill göra, hur jag vill må.

Det blev bara en shot-provning inget mer...

Kram

Juldagsmorgon och vaknar nykter efter en mycket bra julafton utan alkohol. Så härlig känsla i kroppen trots att det nog är en influensa på väg, är frusen och snorig men viktigast av allt är nykterheten. Förra julafton var också nykter och det känns bra att lägga nyktra högtider till erfarenhetsbanken som motvikt. En dag i taget och idag blir också en nykter dag.

Ville bara titta in här på julnatten och säga till alla som kämpar där ute; Vi är bra och vi kommer klara detta!
Det är vansinnigt tufft emellanåt men det går att må bättre. Tänk på dig själv. Sätt dig själv främst. Våga sätt gränser för vad du tycker är ok.

Haft en sjuhelvetes jobbig sen julaftonskväll men nu sover alla utom jag. Men jag vågade säga ifrån och det känns bra. Vet att morgondagen kommer innebära ångest för den som drack okontrollerat fastän han bestämt att det skulle bli annorlunda. Imorgon kommer vara jobbig. Men jag var iaf sann mot mig själv ❤️ Fortsätt kämpa!

@aeromagnus Önskar dig detsamma 🎄och jag tycker du är en verklig kämpe. Förstår att det inte känns på topp just nu men det kunde varit mycket värre dvs om du inte brutit återfallet så snabbt. Du har lång nykterhet i bagaget så döm dig inte alltför hårt. Behandla dig själv som om du skulle behandla/prata till din bäste vän. Svårt, jag vet men försök…. Ska också lyssna på den podden i förebyggande syfte. Rådgivningsmöte på onsdag låter som en bra plan och tills dess har nog lite av ångesten klingat av. Önskar dig en god nykter fortsättning.

Äntligen i säng.
Läser hos @vär2022 och känner igen mig, har njutit massor av denna jul. Att ta städ och förberedelser immun takt och för att jag vill och väljer.
Barnen är otroligt hjälpsamma och ansvarstagande- det delas på sysslor och alla hugger i. Men självklart har jag och min man övergripande ansvar för helgen- och jag tänker att det är fint att få skapa minnen och traditioner för barnbarnen tillsammans med deras föräldrar och respektive. Det dricks, kanske lite mer än vad som skulle vara sparsamt, men ingen blir berusad. Min stress som ofta var skyhög denna dag, har minskat enormt. Jag kunde dricka en skvätt redan innan lunch för att inte fara iväg- sedan drack jag alltid väldigt kontrollerat fram till att allt ansvar liksom bar över. Vissa jular la jag mig nykter men på senare år blev det allt mer, de där gränserna som vi ofta pratar om- flyttades fram.
Tacksamhet präglar varje dag i mitt liv, varje dag. Det går inte en dag utan att jag under någon stund känner tacksamhet över att jag får finnas till, får möta mot- och medgångar, och vara levande. Det händer att jag känner ett stygn av vemod när jag tycker att tiden går för fort. Att jag som ung ofta ”räknade ner” veckorna men nu allt oftare känner att dagarna istället springer.
Jag känner tacksamhet över allt jag orkar. Att jag får ligga- lite för sent i min säng- lyssna på min mans andetag, höra röster i köket, (gå och lägg er!!) och framförallt- se fram emot mitt goda kaffe imorgon.
Kram på er alla ❤️

God jul @himmelellerhelvete och tack för dina rader 😍 Jag är oerhört tacksam över det som kommit min väg i livet- och chanser jag fått möjlighet att ta. Min syster tycker att jag är alldeles för våghalsig- hon vill ha ett tryggt liv, så har jag aldrig riktigt känt förrän kanske nu. Jag har ofta ”hoppat” allt från att köpa ruckel som ibland blivit jättebra och ibland varit dumt. Men nu, med snart fyra år nykter så ”hoppar” jag mest inombords. Spänningen behövs inte, eller snarare känns det spännande att leva men det behöver inte vara så händelserikt.
Hoppas du haft en fin julafton med nära och kära, kram 🤗

Tack för allt erat stöd det känns så skönt att kunna skriva av sig här med några som förstår vad man går igenom🤗 det ger mig lite styrka att försöka ta nästa steg.

Vi har faktiskt haft en jättebra dag med barnen och familj men nu har alla åkt och vi ska vara själva imorgon så gästerna han inte mer än lämna huset så åkte ölen fram. Så nu ser jag antagligen inte till han förrän ölen är slut. Och han har bunkrat så det finns tills på onsdag när bolaget öppnar igen.

Hej! @Mormor2023,
Tittar bara in lite extra så här på juldagskvällen för att säga att det är lite underligt det här med att man kan oroa sig för saker och ting helt i onödan. Har så länge trott att alkohol löser några problem. Men så är det ju inte. Man kan må som skrutt, men inte blir det bättre för att man kanske är totalt dimmig i skallen heller. Nu har denna julafton nästan passerat och jag har inte haft något större alkoholsug alls. Men jag har festat på ett par flaskor julmust. Önskar dig god fortsättning kompis. Nu är det bara nyåret som ska passeras, sedan kan man lägga detta år till handlingarna.
Ha det fint!

Idag innan lunch fick jag ett fruktansvärt sug som jag inte haft på länge och var beredd på att gå och köpa ett sexpack folköl. Kände sorg och ångest. Men sen kom delar av familjen förbi bland annat mina syskonbarn. Suget försvann och jag är så glad att jag valde bort alkoholen.
Käner sorg över att jag inte har några egna barn. Det är ju också en trigger för att dricka. Jag har ju inga barn att ta ansvar för. Men jag har ett ansvar för att ge mig själv det bästa livet jag kan utan alkohol.
Jag har iaf en viss ro i kroppen nu.
Önskar att ni som läser detta också haft det lite rofyllt.

Kikar in hos er i tomtestugorna.
Hoppas julafton varit bra. Jag har haft det mysigt hos mina föräldrar. Det har alltid känts skönt för mig att mina föräldrar inte dricker och om min pappa dricker är det bara till maten och inget därefter. Min uppväxt var alltid stabil för mig på många sätt. Ska sova kvar här. De bor nära mig men kände mig trött och det är mysigt att passa på att hänga med dem. Saknar kissarna men de ska nog klara sig till imorgon ❤

@elske
Så bra att du skriver här. Finns mycket stöd.
Jag har själv levt i en liknande relation fast utan barn.
Det är psykiskt våld han utsätter er för och fysiskt.
Jag fick hjälp genom att kontakta socialtjänsten.
Det vet du säkert redan och kanske dumt av mig att säga det men det är väldigt skadligt för barnen och dig att leva med våldet.
Jag minns att jag själv hade svårt att se att jag faktiskt var utsatt för våld när jag levde i det, eller det var mer så att jag förträngde det till jag började berätta och då hörde jag också själv tydligare.
Sök hjälp, det finns väldigt bra hjälp därute.
Ett första steg kan också vara atteinga kvinnofridslinjen.
Styrkekram, du är inte ensam.

Hej, ursäktar att min text inte verkar kommit med under rubriken. Det är ingen som är skadad, men jag känner mig splittrad och ledsen, vet inte vem jag ska vända mig åt och hade behövt stöd i situationen som uppstått.

När sambon inte dricker är han en jättebra pappa till våra barn och barnen tycker om honom väldigt mycket. När han dricker är han inte alltid det & han dricker nästan varje helg.

Hemma hos oss bor hans barn från ett tidigare förhållande samt våra gemensamma barn. I helgen slog han dottern (tonåring) i magen och hon blev väldigt ledsen känslomässigt även om hon sa att det inte gjorde ont.

Han har länge varit elak mot mig på fyllan, men aldrig tidigare mot barnen. Jag såg det inte komma. Nu vet jag inte hur jag ska komma vidare ur denna situation. Jag har så länge varit inställd på att ”han måste ändra sig” och att det är enda lösningen.

Jag vill inte att de äldre barnen ska vara själv med honom, jag vill heller inte att våra gemensamma barn ska behöva vara själv med honom i framtiden då jag vet att han då och då är så berusad att han inte skulle vara förmögen att ta hand om dem på ett vettigt sätt. I och med att barn i Sverige tvingas umgänge med båda sina föräldrar så känner jag stor oro för att alla barn endast kommer få det sämre om jag skulle lämna då de kan bli tvungna att vara ”ensamma” med honom.

När jag var på resa för något år sedan skulle han vara ensam med de äldre barnen ett dygn innan de skulle resa för att hälsa på sin mamma, han däckade på soffan vid 14-tiden och barnen fick äta yoghurt och frukt till middag då det var de enda de kunde tillreda åt sig själva. Ena barnet är heller inte gammalt nog för att ex. torka sig själv efter toaletten, borsta tänderna själv etc. Kan förvisso få hjälp av sina äldre syskon men ingen är i närheten av myndig och det ska inte behöva vara så. Jag lovade mig själv att aldrig vara ifrån dem mer.

Jag själv har haft en väldigt trygg uppväxt och tidigare inte ens reflekterat över liknande situationer, även våra äldre barn har haft en väldigt trygg och ”normal” uppväxt fram till att deras pappa fick alkoholproblem för ett par år sedan. Jag tänker att det här kanske är vanligare än vad man känner till. Jag hade uppskattat svar från någon som kanske är eller har varit i en liknande situation.

@Flarran Pulshöjande träning är värsta uppåttjacket, helt utan trista biverkningar och baksmälla 🤩

Kram 🐘

@splintr Jag känner igen det där med deras ständiga behov av stöd så väl! Han säger ofta att jag "lämnar honom", "överger honom", "hur ska jag klara mig nu?", "jag klarar mig inte utan dig" även när jag bara ska göra något utanför hemmet några timmar. Exempelvis hälsa på vänner eller familj. Han vill ständigt ha mig i närheten och vänder det emot mig om jag vill höra något utan honom för då "vill jag aldrig hitta på något med honom", skriver med andra eller ska åka och träffa nån annan.

Igår drack sambon faktiskt inte så mycket och hittills idag har han varit nykter. Vi har haft min familj och släkt här fram tills nu. Det har varit jättetrevligt och vi har myst, skrattat och ätit god mat. Men så fort de åkt och jag och sambon blev själv så blev det dålig stämning. Vi hade planerat att ha traditionellt småplock och sedan servera en mer matig varmrätt istället för bara vanlig julmat. Tyvärr så åt sig alla mätt på småplocket och vi hann aldrig med varmrätten. Då säger han att jag antagit att ingen tänkt äta varmrätten och sedan aldrig sagt det till honom. Jag säger att jag misstänkte det, eftersom det brukar dröja innan man orkar äta nåt igen efter småplock och att jag inte visste hur länge folk tänkt stanna och därmed hur mycket vi skulle hinna. Sedan säger han inget mer om det utan vänder sig bara tillbaka till telefonen. Jag går ut med hunden och när jag kommer in igen går jag in i vardagsrummet. Det känns som att det är dålig stämning, och som att vi inte är "klar" med den här diskussionen. Kanske borde jag varit tydligare med att jag inte trodde vi skulle hinna varmrätten, kanske var det svårt att sia om, kanske hade alla stannat längre och vi hunnit äta varmrätten, kanske hade vi hunniy om vi började åt tidigarr, jag vet inte. Det är egentligen inte det det här inlägget handlar om.

Det jag egentligen vill ha sagt är att jag börjar tvivla på hela vår relation. Om det faktiskt är tillräckligt om han tar hjälp för sina alkoholproblem (där jag fortfarande tvivlar på mig själv, och om jag överreagerar nu när han dricker lite mindre). Det kanske inte är tillräckligt, för nu verkar alla problem ha kommit till ytan samtidigt. Vi har svåra kommunikationsproblem med anklagelser, gnäll och tjat, svårt att lyssna och inte gå i försvar. Det är ett problem vi båda skulle behöva jobba på. Men han har även en väldigt negativ livssyn och vi har helt helt olika syn på människor och olika politiska åsikter. Han vill gärna göra saker till mitt ansvar för att själv slippa ta ansvar, och kan skylla på att han varit utbränd, "bara är sån", eller låtsas som om han inte kan för att jag ska göra det. Det är mitt fel att jag inte påmint honom 15 gånger, om han glömt något så har jag "aldrig sagt något", jag är ohjälpsam som inte tar huvudansvar för frågor som rör hans barn, eller "det tar så lång tid när jag lagar mat så därför borde jag slippa". Det är mitt ansvar att "hålla efter min karl" dvs. Påminna honom om att raka sig, duscha, berätta vilka kläder han ska ha och vart hans kläder finns. Det känns många gånger som om hans tonårsson är mognare än vad han är. Och som om jag måste ta ansvar för tre personer istället för en.

Men samtidigt är det något i mig som inte vill lämna. Kanske kärlek, kanske rädsla för hans reaktion, kanske för att det känns som ännu en misslyckad relation. Det finns såklart anledningar till att jag ifrågasötter både denna och tidigare relationer där det så småningom tagit slut, men jag har någon gång bestämt mig att jag skulle göra annorlunda den här gången. Den här gången ska jag inte ge upp, utan jag ska slåss för relationen. Det känns kanske som ett misslyckande och som om jag bryter löftet till mig själv och upprepar mönstret om jag lämnar

Finns det några nackdelar med nykterhet? Ja någon kanske. Det finns ju så många fler fördelar med att vara just nykter. Hoppas du får en fin jul.

Mycket tänkvärd julafton har jag fått uppleva idag. Det måste jag då säga och skriva skriva ner innan jag glömmer bort det hela. Har i många år endast levt i en känsla av att vara, men ändå inte. Mest känt tomhet, missnöje, meningslöshet, uppgivenhet och mörka självdestruktiva tankar. Har kort sagt levt i ett till stora delar av egna tankar mörker skapat. Där alkoholen utan att jag riktigt förstod det tidigare var det klister som i mycket höll mig fånge i ett läge där det inte gick att gå framåt till sist.

Man kan ta sig fram länge och långt med en djup bedövning i kroppen. Men för att kunna tänka klart, och känna samklang, mening och närvaro i tillvaron. Då måste man tydligen vara fri från den begränsning som en mer eller mindre stark ständigt bedövande berusning ger. Den här tanken som beskrivs är lite som ett uppvaknade ur en narkos, eller hur det kan kännas när man har varit hos en tandläkare och bedövningen i munnen släpper. Då känns det ovanligt, darrigt, kanske lite ömt, men samtidigt hoppfullt om man tror att ingreppet som gjorts blivit bra utfört.

Valde denna julafton att ta mig, inte en fylla eller berusning som jag tyvärr gjort så många gånger förr genom åren. Nej, jag tycks nog ha öppnat ny dörr eller livsgnistans paket av lite klarare insikt. Julklappspaketets innehåll om man så säger, vilket kom mig till del en stund efter vila från mitt andra hårda träningspass i drygt sjutton minuter på min motionscykel, vilket var lite kroppsligt krävande, men lärorikt. Kunskap, erfarenhet eller energi som man har samlat på sig utan att man kanske ens tänkt på det. Sådan kan man använda på olika sätt, men att negativt tänka, känna och vara är inte alls gott.

Har fått lära mig att om man har fått något, då ska man säga tack också. Tror det var min far som ofta påpekade detta då min mor väl ibland slarvade lite med att göra så kanske, speciellt om det gällde små vardagliga saker som att hon kanske fick hjälp med att diska sin kaffekopp eller nåt sånt. Har väl alltid själv ofta tagit det goda för givet utan att komma ihåg att säga tack. Så får väl här i skrivande stund av två månaders helnykterhet sända en tacksamhetens tanke i den riktning uppåt som jag inom mig ändå oftast har så att säga.
Ha en fin kväll mina vänner!

@Maskot82 God vit jul!🌸