Senaste kommentarerna i forumet

Tack @Påvägmothälsa. Jag är bara glad att det är borta och att jag mår bra igen 🙂 var faktiskt rädd att jag inte skulle överleva det tvära avslutet hemmavid. Det var hemskt.

Då jag inte haft nåt vin hemma har jag istället haft impulser att vilja gå ut på glas vin idag men jag är fortfarande lite tröttare efter covid så motivationen till att bege mig iväg på nåt ställe har inte varit tillräckligt stark. Har dock trasslat med tanken hela dagen. Känner mig nöjd med att ha städat upp en del och ställt iordning vardagsrummet, varit på affären en sväng och nu har jag tagit min sömnmedicin och kommer snart ner lite mer i ro. Vännen i sorg blev kvar hos sin mamma nån dag till så det är bara jag och kissarna här i myssoffan. Imorgonbitti kommer jag känna mig glad över att jag inte gick ut idag. Och tanken på att gå ut känns mest onödig. Det blir dyrt och säkert taxi både fram och tillbaka bara för att jag skulle dra på okloka
skor. Nä, jag känner mig faktiskt redan glad över att jag stannade hemma.

Kram och sov så gott sen ❤

@Inombords 31 dagar. Ja, då var månaden avklarad och Julen. Känns ändå väldigt skönt. Har väl inte tänkt igenom det hela så får att jag följer mitt manuskript som du skriver men det låter som en klok idé. Jag har bara bestämt mig att jag tackar nej. Försöker tänka mig framtiden och priset att betala för en kass fylla. Jag kan inte dricka så där måttligt som andra, "ett glas vin". Det blir en sorg och suget efter 2 glas till blir för stort. Ett glas vin blir en förstörd kväll till ingen nytta. Många middagar bjuds det ett eller två glas och jag pallar inte det. Inser ju att jag inte fungerar så. Det motiverar mig också att vara nykter, det och vissheten att må så mycket bättre med livet som nykter.
Hoppas du fick en fin Jul!

@Flarran Tankar på alkohol kommer då och då, oftast i situationer då du är van vid att dricka eller handla alkohol. Eller i samband med känslor som du är van att dränka med alkohol.

Men tankarna kommer allt glesare med tiden och de bleknar även efterhand. För mig kommer tankarna ytterst sällan, och då blir jag nästan full i skratt. ”Hoppsan, vart kom du ifrån?”

Svinbra jobbat!

Kram 🐘

@Sarsaparilla Varmt grattis till ett år och tre månader nykter! 🥳🥳🥳

Jag förstår att det dåliga samvetet plågar dig, men jag tror att det bleknar med tiden. Gjort går inte att göra ogjort, men nu tar du ansvar för ditt liv!

Och jag tycker att du ska fortsätta ta ansvar för ditt liv - lämna gubben! Ta med dig sonen. Även om ni bor i ett kyffe så är det bättre än att leva med en alkis som förstör era liv.

Fortsätt skriv om det här på forumet så ska vi stötta och peppa dig allt vi kan. Att sluta dricka är ofta det första viktiga steget, men mycket kommer i dess spår. Vi är många här på forumet som har gjort förändringar i våra liv på olika sätt till det bättre.

Börja leta efter en bostad nu! Säg det till din man redan nu, att du och sonen tänker flytta. Då kan han påbörja sin mentala resa också. Om han är förmögen till det.

Du är i alla fall värd något mycket bättre - lugn och harmoni i ditt liv ❤️

Kram 🐘

Kände igen mej mycket i din text och är också ”ny” här. Är också lämnad för älskarinnan och det gör verkligen ont. Också så sorgligt att läsa alla historier här och inse hur jag har levt i över 10 år. Att inse att det fanns bara en utförsbacke hur jag än vårdade, försökte och älskade. Ensam sedan april och har ingen kontakt då vi inte har barn ihop men sorgen och ensamheten är svår. Mitt hjärta känner med dej/er.

Kände igen mej mycket i din text och är också ”ny” här. Är också lämnad för älskarinnan och det gör verkligen ont. Också så sorgligt att läsa alla historier här och inse hur jag har levt i över 10 år. Att inse att det fanns bara en utförsbacke hur jag än vårdade, försökte och älskade. Ensam sedan april och har ingen kontakt då vi inte har barn ihop men sorgen och ensamheten är svår. Mitt hjärta känner med dej/er.

@Charlie70 Ja, lite så. Man gläds åt deras utvecklingsfaser.

I kväll blev det premiär för att springa bredvid cykel. Han är ofta sjövild på våra promenader, så livlig och understimulerad fysiskt. Han behöver motion på en nivå som jag inte pallar med mina artrosknän.

Jag var beredd på att idag bara introducera cykeln för honom. Spänna fast honom i koppelpinnen och själv gå bredvid cykeln. Men jag kunde faktiskt cykla lite sakta också, jag blev positivt överraskad.

Så nu blir våra kvällsrundor inklusive cykelspring. Jag bor bredvid en skola och ikväll blev det tre varv runt skolgården. Tänker att vi håller oss där tills han verkligen har fattat grejen. Inte valla cykeln, inte lukta på något bredvid, inte attackera framhjulet. Han är smart, han fattar snabbt.

Fick tipset att klä mig själv och honom i träningskläder, för att han direkt ska fatta vad som är i görningen. Så jag har beställt en reflexväst till honom, det blir perfekt. Reflexväst på - dags för träning. Sen får han uträtta sina behov medan vi promenerar den korta biten till/från skolgården. Där är upplyst och inget folk kvällstid.

Kram 🐘

@Varafrisk god fortsättning! Hoppas att ni fick ett fint firande i går. Otroligt fin dagens text du lade ut! Hur mår du nu?

Kram!

Det har visst gått mer än ett år sedan sist jag var här och skrev. Idag har jag varit nykter i ett år och tre månader. Det känns både stort och fjuttigt på samma gång. Jag kämpar mycket med mina tankar på att jag borde ha gjort det här för många, många år sedan. Tagit steget att inte dricka alls. Jag tänker mycket på hur mycket pengar som bränts och hur mycket jag har förstört för mina barn under deras uppväxt. Jag har ju aldrig gått att lite på helt ut eftersom vinet alltid har funnits där och varit viktigast varje dag. Det är tungt att bära.

Jag ska försöka fokusera på att jag är nykter nu och en mamma att räkna med. Det här året har jag faktiskt inte ens varit i närheten av att åka till systemet. Visst har jag mina stunder när jag tänker att nu skiter jag i det här och bara super mig bortom all sans och får tyst på min tjattrande hjärna. Men jag har inte varit i närheten av att göra slag i saken. Bara kortvariga tankar som får passera. Tänk om jag kunde vara likadan när jag tänker på allt jag ställt till i det förflutna. Kunna låta det passera och tänka att jag är en bättre människa nu men det är väldigt svårt att tänka så.

Så var det ju det här med mannen som dricker fortfarande. Han ljuger och smyger och tror att jag inte märker. Han kan ju inte lura mig som kan alla knep som finns. Ljuger om mängden öl han köpt hem. Säger inget om att det också finns en flaska sprit som är gömd någonstans och dricks ur i smyg. Igår blev han plakat och förstörde julafton. Jag var så slut på kvällen när han äntligen hade stapplat i säng att jag bara grät. Min son och hans flickvän som firade här fick sin jul förstörd. Sånt här går inte att reparera. Jag är så trött och ledsen idag.

Jag är väldigt ensam med allt. Vill egentligen bara lämna gubben och leva utan honom men sonen måste flytta hemifrån först och stå på egna ben. En förändring måste ske inom en ganska snar framtid i alla fall. Jag orkar inte med det här livet och det är mitt liv som bara slösas bort. Jag har fixat min nykterhet på egen hand. Har provat AA men det är inget för mig. Jag kan inte med sjukdomstänket, det funkar inte för mig. För mig blir det som om alkoholen har vunnit i alla fall och man alltid måste gå runt och tänka på den och akta sig för den. Det du motstår kvarstår. Så tänker jag. Skulle önska någon form av gemenskap men det blir nog svårt.

Ville bara skriva av mig lite för mig själv. Kan vara bra att gå in här lite då och då och läsa. Se om jag kommit framåt någon bit eller inte.

Har hängt runt här ett bra tag men känner mig äntligen mogen att starta en egen tråd. Jag har levt med fadern till barnen under väldigt många år. Likt många andra kom problemen smygandes och blev tilltagande värre. Det tog lång tid att själv förstå att något var fel. Förklaringarna var många och allt blev "normalt". Tillslut insåg jag sanningen och trots alla tappra försök att nå fram, få till stånd en förändring misslyckades jag totalt
och det föll sig så att han tillslut valde att lämna oss för sin älskarinna dvs alkoholen när det bara kvarstod det alternativet. Vi eller alkoholen. Han har inte nått sin botten och lever i fullständig förnekelse. Endast till mig har han erkänt problemet men vänder lika fort samtalet och allt, ja precis allt beror på mig. Allt från fysiska ,psykiska problem till att han vill dricka för att må bra.
Jag har läst allt jag finner om både medberoende och beroende. Jag är 100% på vår situation men hamnar ändå i stunder av tvivlande, sorg osv

Det har gått ett bra tag sedan separationen men inget är löst och klart. Han pendlar från att vara lugn, verka ha ordning och reda , för omgivningen normal till att göra impulsiva saker, försaka barnen och
bete sig irrationellt .
Det är för oss övriga i hemmet tufft att vara "de enda" som ser, som blir besvikna, svikna av honom. . Medans omgivningen tror på alla hans lögner, den fasad han visar utåt.
Jag känner mig stundtals så förvirrad, så ute och seglar. Precis som om att allt bara pågår i min hjärna.. Än om jag vet att det är så han vill få det till.
Lika mycket som jag vill skydda honom, vill tro honom, så vet jag att jag inte kan det längre. Jag vet också att jag kan inte rädda honom varken från alkoholen eller de misstag han gör men känner mig ändå värdelös ibland. Kanske framförallt att jag inte kan skydda våra barn från att sårad.
Alkohol har verkligen makten att förstör familjer och alla i den beroendes närhet.

Vad jag babblar på.. vill bara skriva av mig lite

Varmt tack för dina ord, Amanda L! ❤️❤️

Kort uppdatering. Saker har väl gått fortsatt åt helt fel håll. Hon har fortsatt dricka och jobba hemma samtidigt som hon druckit några och varit packad på arbetstid, förstår inte hur ingen uppmärksammat det. Har också många korttidsfrånvaro men hennes arbetsgivare har inte reagerat på det. Min arbetsgivare tar ett snack efter endast några tillfällen som ligger för tätt. Men nu har vi iallafall beslutat oss för att separera, eller jag har sagt att jag inte kan leva det här livet mer. Är på riktigt orolig över hur hon ska fixa framtiden men jag kan verkligen inte göra mer nu utan att gå under själv på sikt. Ska försöka ta tillbaka mitt eget liv nu och kommer att vara helt utan alkohol i fyra månader framöver. Blir en bra tid för mig att se hur mycket det betyder för mig och att kunna avstå. Nej, jag ska inte sitta inne, men kommer att vara med i ett träningsupplägg där alkohol ej finns med alls. Ska försöka att återkomma med lite mer frekventa uppdateringar.

Har nu varit ut och promenerat lite här på kvällen som jag tänkte. Handlade en del och tankade även på mobilen.
Så nu känner man sig för tillfället rätt så nöjd och glad igen. Hade inte ens det minsta alkoholsug i butiken och tänkte faktiskt inte ens på någon öl. Däremot var siktet helt inställt på god alkoholfri cider. Köpte en fryspizza som jag nu ska käka om en stund. Ska till och med även faktiskt se på nån kul film tror jag. Det hade snöat en hel del så man fick ta det lite försiktigt. Var ju rätt så halt sist man handlade, men inte så värst halt idag. Har nu gjort lite nytta och det blev faktiskt en promenad på 1 kilometer drygt. Det var väl inte så värst långt, men väl bättre än inget alls.
Nu känns det helt okej att vara nykterkvist igen. Detta är man faktiskt tacksam för.
Ha en fin kväll!

Min äldsta råkade ut för samma av min man. Nykter var han ifs. Alkoholen tänjer ju gränser och då blir man väl ännu mer oberäknelig. Även min son blev ledsen. Jag försökte prata med honom. Redogjorde att han inte var skuld osv. Sedan sa jag till maken att ta denna händelse på allvar och reda ut densamma. Sa att här kan det bli en riktig förtroendekris. Du måste prata med din son och reda ut varför du inte sätter gränser i ett tidigare skede utan att välja att slå. Jag hotade inte att anmäla och gjorde inte ett jättenummer av det hela.
Maken gjorde vad han kunde för att rätta till allt. Gick till psykolog som tydligen sa att det kan hända !😨 De anmälde inte till soc och inga utredningar startades. Är det alkohol med skulle de nog anmälts men detta var utan drogpåverkan.
Nu har det gått 3 år. Inget mer har skett. Ibland blir saker fel... Är inte det viktigaste att man tar tag i sitt liv? Att man visar att man vill ställa allt tillrätta? Nummer 1 skulle jag säga är att du vågar ha en rak, genuin och ärlig dialog med din man. Går inte det har du nu fått en riktig varningssignal att ta på allvar.

@Se klart god fortsättning! Låter som om ni hade ett fint julfirande (som väl fortsätter i dag?). Här har det också varit mycket bra. Njuter just nu av en doft i korsning mellan gran och hyacint. Sämre kan man ha det!

Kram!

@Dee fint att höra av dig och stort grattis till 5 år!!!! Förstår att situationen just nu är utmanande. Jag säger som Adde, du vet vad du ska göra. Hoppas du får lite vila över helgerna och samla kraft.

Kram!

@Vjlo väl jobbat med din tid! Jag tänker att livet tar tid att levas för att utvecklas som människa. Jag var ganska brådmogen som barn och har levt på egen hand sedan väldigt ung vuxen. Men sedan går livet i 190 och det finns inte alltid tid att reflektera och på det sättet komma på det där bättre sättet att hantera olika utmaningar på. Alkoholen tar definitivt bort den förmågan som jag ser det. Men nu går vi mot bättre tider!

Kram!

@Andrahalvlek God fortsättning och väl jobbat! Mysigt att Emil börjat lyfta på benet. Tänker att det är samma känsla som när barnen växer och tar nya steg mot självständighet och vuxenliv.
Kram!

@Natalia Så underbart att läsa! Jag kan känn igen mig i det där "långsamma" - saker och ting kan ta lååång tid och sen så glider något på plats. Så glad att du har kommit dit du har kommit på din resa, starkt av dig tycker jag!

Har på motionscykeln just trampat bort 17 minuter av allmän inre ångest, tristess, frustration och den mer eller mindre alltid ständigt närvarande sketna nedstämdheten och orkeslösheten i takt till rytmen av AC-DC och deras eminenta låt – Rocker, inställd på repeat i spelaren. Behövde faktiskt en positiv energikick. Är nu ganska mör i benmusklerna, men det skiter jag i för ingen kroppslig värk är något jämfört med att ständigt vara deppig. Visst en kroppslig värk är inget jag önskar, men det lär väl också komma med tiden och då skiter det sig garanterat med att vara nykterkvist. Men varför sitta här och gnälla i onödan. För inget är väl så dåligt att det inte kan bli sämre. Nej, nu får det allt faen vara nog med skrivande på en stund för nu måste jag i väg och köpa ett värdebevis för att tanka på mobilen som jag använder till att surfa med, se på videos, lyssna på låtar och ringa till taxi eller kanske ibland nån pizzeria i närheten. Så några extra gigabyte surftid är ju alltid bra att ha. Förresten, kul att du skrev några ord @Kennie, sånt piggar alltid upp.
Kämpa på!

Låter toppen med friskt vatten, dagsljus och motionscykeln. Psyket påverkas av hur kroppen mår, då giftfritt och motion kan göra underverk i längden. Jag tror du har många positiva förändringar framför dig. Och håller med om att tacksamhet är viktigt, jag brukar ofta ta en stund och tänka på vad jag är tacksam för. God fortsättning!

Som jag förstår det kan en förälder som dricker fråntas vårdnaden och bara få så att säga bevakat umgänge, så jag tror inte du behöver oroa dig för att ert gemensamma barn ska behöva bo själv med en berusad förälder, särskilt inte eftersom han även är våldsam. Att sambon är våldsam mot dig och nu även mot dina barn är helt oacceptabelt. Du är den enda som kan skydda dem mot detta, genom att flytta ifrån sambon. Har du familj eller vänner som kan stötta dig och hjälpa er komma bort?

@Se klart ja visst är det otroligt! Kan också tänka att det är otroligt att vi fortsätter hänga här. Men det behövs för mig att jag tittar in då och då för påminnelsen. Har sett The Bear inkl julavsnittet. Blev lätt stressad av hela serien men fastnade ändå. Lätt galen men tackolov firar vi inte den typen av jular här :-D
@Geggan jag tror få kan sätta sig in i hur galet det kan bli med det ena och det andra staplat på varandra. Intressant att du tar upp diabetes som verkligen är en krånglig sjukdom på så många sätt. Emellanåt har jag (ta mig rätt nu!) önskat att hon hade fått en vanligare sjukdom som typ diabetes. Där det finns en uppbyggd vårdstruktur runt med kompetenta sjuksköterskor och läkare. I flickans sjukdom finns inte en enda sjuksköterska med utbildning på området så vi är hänvisade till mycket få läkare (2 varav endast den ene kan något) i alla frågor som rör detta. Hade önskat att det funnits sjuksköterskor att bolla med också.
@Varafrisk tack! Vi har ju bollat detta med journalsystemet tidigare och tack vare det har jag ännu bättre koll. Jag har inte bett om tillgång eftersom hon snart fyller 16 och då blir det som du säger meningslöst. Så fint av dig med superstar. Sanningen är ju faktiskt att alla vi som är här är riktiga superstars. Vi kämpar benhårt för en viktig förändring för att leva ett bättre liv för oss själva och bli ännu bättre medmänniskor.

Vi har en fin helg här. Flickan mår fortsatt bra av efter senaste behandlingen. Förra gången höll det i tre veckor, hoppas det håller i längre den här gången. Men jag njuter så länge det varar!

Kram!

Goddag i stugan 🏚

Tycker att det är en riktigt skön och kravlös juldag. Håller på donar med ommöblering och endel städning idag. Sånt jag behövt eller velat göra men inte haft motivation till. Nånting har släppt för mig. Vet att jag pratat om det i tidigare trådar att efter mitt tablettavslut och det närmar sig väl 2,5 år snart men att det har tagit extremt lång tid att komma tillbaka till mig själv efter det. Första året andades jag mig mest igenom utan ork eller livsgnista, under andra året kändes det som jag mer orkade ta mig ur mitt skal och jag tycker väl i stort att var tredje månad ungefär har bommar och blockeringar öppnats men en i taget.
Något jag under de två första åren saknade mycket är just min kreativitet och det här pyssliga jag brukar få mycket glädje av. Vet inte om det beror på att jag återgått i arbete men först nu har den sidan vaknat till liv igen och jag känner mig jätteglad över det. Återhämtningen efter tabletter har som sagt tagit mycket lång tid och det faktum att det dricks vin lite för ofta är klart förödande för motivationen men jag tycker att ytterligare en sådär spärr har släppt nu. Det känns fantastiskt för under en lång tid nu har jag liksom inte fått saker gjorda. Har varit tvärblovkerad i vissa avseenden och har mått dåligt över det.
Jag vet inte men ville bara säga det. Jag vet ju att jag är på ett alkoholforum men i grunden handlar min resa om den långa återhämtningen från mitt tablelettmissbruk. Men både före tabletter och ihop med tabletter hade jag alltid det pyssliga och kreativa drivet och när det inte funnits i mig nu på så länge har jag inte riktigt känt mig som mig själv. Var sal har sin tid men jag började faktiskt tro att jag förstört nåt i huvudet som aldrig skulle komma tillbaka.

Jag skapar en bra dag här och ska snart ta in träningskompisen för ompyssling av honom i sorg.

Ta hand om er och varandra ❤

@Flarran Vad gulligt av dig att skriva till mig ❤️. Jag beundrar din drivkraft och ditt engagemang. You've got this!

Det jag tror för mig framåt är min vilja att lyckas. Jag drivs av prestation. Det lärde jag mig tidigt när jag blev mobbad som barn. Har utvecklats i olika led och nog bytt personlighet flera gånger. I väldigt unga år var jag charmig, väldigt levnadsglad & framåt tjej.

Under småskoletiden blev jag mobbad. Då blev jag istället blyg och tillbakadragen. Ensam. Hittade min väg ut via prestation. Då blev jag uppmärksammad och drog massa fördelar av det. Då fick jag kontakt med en helt ny typ av människor. Lärde mig dock aldrig riktigt att läsa mina egna signaler. Istället försökte jag parera andras. Tog på mig allt. Trodde alltid att det var 💯 mitt fel vid konflikter och har varit väldigt snabb på lösningsfronten. Hitta lösningar. Bara det att jag missade mig själv, mina egna gränser så det blir lite att begå våld på sig själv.
Idag har jag börjat våga titta på mig själv med mer neutrala ögon. Inte så skuldbeläggande. Inte heller så straffande mot andra. Mer chill helt enkelt. Försöker styra mindre. Börjar tumma på mitt kontrollbehov. Kanske kan man säga att jag mer harmoniskt analyserar situationen utan att lägga in skam & skuld som nycklar i utredningen. Frågan är snarare hur kan man lösa detta på ett sätt så att magkänslan är bra? Att jag mår bra? Om du inte klandrar dig själv när du då analyserar saker då blir hela situationen mer harmoniskt. Behaglig.

Hela livet är en läroprocess. Det kostar att lära sig. Massor ibland. Däremot är en uppgraderad version av mig själv alltid välkommen. Idag ser jag ju skillnaden i mående ju mer jag utvecklas. Det är häftigt!

Foto at superkul! Saknar min riktiga kamera hemma. Nu är jag utomlands. Har massa nya grejer i portföljen på ingång efter nyår som ska fotas. Att kunna leka med en riktig kamera och få till de där vackra ljusinsläppen etc kan göra nästan vadsomhelst magiskt. Man kliver in i en ny värld.

Jag tror verkligen på att fokusera hjärnan på kreativa positiva saker. Jag har haft en tendens att fastna hårt i orättvisor ex. Det kanske vi alla har? När jag fastnar snurrar det runt runt runt i huvudet. Svårt att få stopp. Där kommer kreativitet in. Då måste hjärnan besannas sig och fokusera. Iallafall om man är prestationsprinsessa. Det är mitt verktyg att hålla hjärnan i schack. Samtidigt som jag övar på att hitta lugnet i allt jag står inför. En inre harmoni även om saker traskar in sig. Resan så långt har verkligen inte varit gratis. Det är den nog inte för någon. Att fatta sig själv är ju inget man direkt föds med. Snarare en ständig utveckling. Vi pratar alltför lite om hur man lär sig hantera sina känslor. Det borde vara ett grundskoleämne. Tänk om folk fick med sig det från tidig ålder? Hur skulle världen se ut då?

Glädjs med dig Flarran! Glad att du kommit så långt som du gjort och att du hittat din egen inre styrka. En sak är säker. Det blir bara bättre och bättre. Kram