Senaste kommentarerna i forumet

Jag vill tillägga.
Det var först efter uppbrottet jag förstod hur sjuk jag var.
Tidigare kunde jag skylla allt som var fel i mitt liv på mitt drickande ex.
Om det fortsätter vara hemskt jobbigt.
Kontakta alkoholhjälpen så kan du få mina kontaktuppgifter.
Jag kommer att kunna prata med dig ibland,men inte alltid.

Tack snälla ni. Toppen bra vita lögner om jag behöver. Just nu känns det stabilt. Har köpt Nosecco. En riktig alkoholfri favorit. Då kan vi öppna en med och en utan alkohol så blir det inte så tydligt. Känner mig alltid så inspirerad, stark och bestämd i mitt beslut när jag läser här. Har alltid tänkt att man måste berätta varför man inte dricker men självklart behöver man inte det. Det viktiga är ju att stå fast i sitt beslut och inte dras med av andra.
Kram allihopa.

Hej kevlarsjäl.
Ja visst är det hemskt.
Jag ramlade rakt ner i ett helveteshål när vi slutligen gick isär.
Jag skapade mig ett alterego.
Ullabulla,hon som skulle klara det här.
Den andra personen var bara en blöt fläck och jag ville inget hellre än att fortsätta vår snurriga dans.
Det var flera månaders smärta.
Ju mer rätt jag gjorde desto ondare hade jag.
Så mitt råd är att du skapar små delmål.
Kapar dagen i småbitar om du måste.
Men framför allt, håll gränsen mot ditt ex.
Jag försökte också umgås en dag i veckan efter några månaders brytning.
Men det gick inget vidare.
Jag blev tvungen att söka hjälp då jag hade tappat kontrollen över mig själv.

@Lilly 63S Välkommen till Alkoholhjälpen! Berätta gärna mer om din situation! På vilket sätt är ditt drickande ett problem? Vad får det för konsekvenser för dig i ditt liv?

@Smillans Grattis till vecka 48!🥳. Härligt som alltid att höra hur bra du mår som nykter. Jag ska också banne mig leva livet fullt ut och det gör vi som nyktra! Och när vi vandrar i vår värderade riktning😁. Blev lite full i skratt när du skrev att jag ofta skriver om det och det gör jag ju😂

Bra att du inte oroar dig för mycket i förväg och inte tar ut något i förskott i onödan. Ha det gott!❤️

@Flarran Tack för att vi får ta del av dina underfundiga inlägg😁

Och jag har skrivit fel på vecka🤓det är vecka 48 nu!

Vecka 47. Och 🥁🥁🥁11 månader alkoholfri idag🌟
Det är verkligen en saga som blev sann för mig. Att jag varit utan alkohol i så många månader känns nästan overkligt. Ända sen jag var 30 har jag mer eller mindre varit smålullig nästan varje dag! Det är mer än 20 år! Jag begriper inte hur jag klarat livet genom alla år med alkohol. Så många bortkastade år.
Jag tycker ända det gått ganska lätt för mig? Men det var allt eller inget då för 11 månader sen, leva nykter eller dö. Jag lever gott nu, jobbar aktivt med att hitta mig själv och känna vad som är viktigt för mig, hur jag vill leva. Vilken slags människa finns det där under. Hitta min värderade riktning som allas vår vår2022 ofta skriver om🥰
Jag kommer aldrig mer dricka alkohol. Mina resterande år ska vara nyktra och fullständigt klara för mig. Jag ska leva livet fullt ut (banne mig).

Typiskt nog i all min glädje och stolthet så fick jag idag en kallelse till mammografin. Jag var där för ca 3 veckor sedan och detta är då en återkallelse. Jag tänker inte oroa mig för mycket, det är inte helt ovanligt läste jag mig till. Jag har gått på mammografi sen jag var 30 men första gången jag blir återkallad, lite läskigt.
Men idag ska jag vara glad för min resa till alkoholfri.

Önskar er alla en fin tisdag🌻

Trött på mig själv

Tror jag dricker alldeles för mycket

Tack @Carisie! Då så! Bara att ljuga på om att ni äter antibiotika så därför dricker ni inte på midsommar!

Själv har jag varit nykter så länge att jag nuförtiden bara säger att ”jag dricker inte alkohol.”
De allra flesta vet det nu och frågar någon säger jag att det sabbar min träning eller att jag får ångest av alkohol eller vad som. Jag säger fortfarande inte som det är för det har ingen att göra med! Det är min sak och människor är så jävla dömande och snackar så mycket skit bakom ryggen på folk. Jag orkar inte med sånt, inte ännu! Kanske jag berättar till fler i framtiden? Kanske är jag bara ”hon som inte dricker” att folk säger att jag är tråkig bryr jag mig inte ett dugg om men alkis vill jag inte att de viskar nedsättande om mig bakom min rygg. Vill heller inte att de ska snackas om ”stackars hennes barn, undra hur dom haft det?”

Jag beundrar alla som berättar! Det är så oerhört starkt! Så stark är jag inte än men kanske blir jag! Kram

Midsommar närmar sig med stormsteg och det är en tid som brukat vara knepig och blöt och inte då bara sett till vanligtvis ofta en hel del regn. Något som man i alkoholdimman väl nästan sett som en ursäkt och anledning till att dricka lite ”finare” saker från bolagets hyllor. Detta som väl variation till ofta egenproducerat nervgift. Men nu så ska det då allt till en jäkla massa ångest och depression utöver det helt vanliga för att få en att som ett mähä krypa ihop och återgå till att vara en slav under alkohol känns det verkligen som.

Fick nog en extra kick av att jag körde lite svängig hårdrock i mina hörlurar till ett pass till med hemmasnickrad träning här i mitt kök. Kollade just i min kyl och såg att jag har tre små burkar med julmust kvar sedan december och har tänkt att det kan bli lite kul att på balkongen halsa nån sådan när man för sin inre sinnebild kanske ser hur många andra då raglar omkring i dimman runt nån midsommarstång precis som man väl rent praktiskt har gjort så många gånger själv. Fast då väl mer i enskildhet och då trott att man varit fri på nåt sätt. Ska nu låta tangentbordet vila och ta och tugga i mig en god röd grapefrukt sade mig en inre känsla. Behöver väl lite mer vitaminer kan jag tro.

När det gäller vanlig mat och alkoholfri dryck brukar det inte vara helt fel att gå på sin magkänsla. Men här får man så klart vara uppmärksam på vad man stoppar i sig så att man inte börjar att skena iväg helt i vikt. Har aldrig varit nåt större glass eller godisfreak, men det är lätt att överdosera pizza, snacks och även kaffebröd som mandelkubb, om man inte tänker sig för ordentligt. Hade igår en stund lite sug efter kokosbollar, så det var väl sockermonstret som hade klivit in på scenen när alkoholdjävulen tröttnat på min envishet att inte falla till föga för gårdagens alkoholsug. Det är mycket nytt att tänka på så här när man är ny inom det nyktra och alkoholfria tänkandet.

Ha det gott!

@Bella Det var jag som kapade Ullabullas tråd i så fall. Jag vände mig direkt till henne och då blev det inte helt rätt kanske 🙃 Men jag är jätteglad att du kommenterade. Jag "pratar" gärna vidare här i min tråd. Jag känner mig så ledsen just nu, men när jag läser mina inlägg får jag så dåligt samvete. Jag har det ju så bra egentligen. Blir ofta väldigt berörd av andras öden här i chatten

Tror jag dricker alldeles för mycket

@An.Me
Först av allt - så klokt att du separerar och skyddar barnet och dig 🤩

Men till din fråga..
Alkoholen går före allt, inget kan konkurrera med den tyvärr…

Hej @Denberoende ! Vad fint att du berättar så öppet om hur du har det med alkoholen just nu. Du har kommit till en punkt där du känner att du vill ha det på ett annat sätt, där första steget har varit att erkänna för sig själv. Vad skulle kunna vara nästa steg tror du, för att komma igång med en förändring? Det finns många olika sätt att förändra sina vanor, och det gäller att hitta det som blir hjälpsamt för just dig. Finns det något du provat förut som funkat bra/mindre bra?

Du har provat att sätta upp gränser för dig själv för mängden du dricker. Det kan absolut vara en bra strategi att prova! Och samtidigt märker du att det inte fungerar så bra som du hoppats. Jag tänker att det inte är ovanligt, att det blir svårt att hålla den gränsen efter att man druckit en viss mängd, delvis eftersom alkoholen i sig påverkar hjärnan på ett sätt som gör att vi vill fortsätta. Du får ett starkt sug som blir svårt att stå emot. Så pass att du tar bilen till systemet för att köpa mer.

Precis som du är inne på, så är det aldrig okej att köra bil onykter. Du utsätter inte bara dig själv för en stor risk i en sådan situation, utan också andra människor runt omkring dig. Även om man känna sig maktlös inför alkoholsuget, så tänker jag att man ändå alltid har ett val. Har du några tankar om vad du kan göra annorlunda för att undvika att hamna i en liknande situation igen? Går det att hitta en plan som du känner att du skulle kunna hålla?

Du får gärna ringa oss på 020-844448 eller skriva till oss i "Fråga oss" om du vill bolla dina funderingar med en rådgivare.

Varma hälsningar,
Jenny
Alkoholhjälpen

Vid något mycket sällsynt tillfälle så kan jag få för mig att träna muskler med min armstärkare och den händiga handstärkaren som till och med har inbyggd räknare. Då brukar jag för det mesta sätta mig ned och vila tills anfallet har gått över. Men nu efter en kopp med starkt vanligt kokkaffe så sade en jobbig känsla åt mig att som morötter i det gamla skämtet, liksom rycka upp mig lite grann. Så nu har jag för en gångs skull gått emot min väl i grunden rätt så slöa natur och kört ett litet hemsnickrat träningspass.

Det är inte mer avancerat än att köra en minut och en hundra gånger på var hand med handstärkaren. För att sedan använda min köksstol och i så rask takt jag förmår resa mig upp och sätta mig ned igen. Brukar även med armarna i luften ta simtag liksom. Mitt mål brukar vara 35 gånger, vilket brukar bli drygt en minuts träning cirka vilket ger en hel del puls som de lärde väl säger är nåt man ska pyssla med då och då och väl helst dagligen. Men dagligen kan de då ta och stoppa upp nånstans höll jag nästan på att säga. För när nåt känns som tvång utifrån som inte kommer ifrån mig själv inifrån då blir jag bara trött och extremt motsträvig, tänk så man kan vara.

Ja just det, höll på att glömma att armstärkaren även ingår i mitt hemsnickrade träningspass. För en minut med denna gamla knarriga och gnirkiga fjädern brukar då vikas ihop 35 gånger på en minut eller nåt sånt om jag ger mig sjutton på den saken liksom. Så nu har man, usch och fy för att bara säga ordet – tränat – liksom. Vilket nu har blivit gjort fast man väl från gårdagens cykeltur och simning redan var lite mör i ryggen. Men sånt får man väl stå ut med om man inte bara vill sitta och rosta ihop totalt alltså.

Känner mig nu nästan som nån slags fånig och flåsig hurtbulle...
Det skulle nu ändå aldrig falla mig in att vara duktig och gå en promenad som man har blivit rekommenderad att göra av så många, och inte bara här på detta eminenta forum. Kanske tar jag mig ändå en liten cykeltur åt nåt håll, och då en mindre spontan promenad, men då bara för skojs skull och ingenting annat, men vi får väl se vad man orkar, vill och kan göra så att säga.

Men kan säga att nu så skiner solen nästan uppkäftigt utanför mitt fönster och liksom skriker åt en att inte sitta inne vid en dator och häcka dagen lång. Stön... Måste väl försöka att packa ryggsäcken med kolsyrat vatten, pärondryck och en burk med energidryck och kanske en liten påse med salta jordnötter och göra ett försök. Men vi får väl se vad det blir, det slöa jaget och logiken som säger att man måste röra på sig lite grann ibland brottas nu som så ofta inom en. Tänk hur konstigt det kan bli ibland när man är nykter och alkoholfri. Nej, nu satte det igång att regna också ser jag, det är så att man kan bli så förbannad att man får lust att köra sitt hemsnickrade träningspass en gång till...

Ha en fortsatt fin dag!

@An.Me Det låter som ett mycket klokt beslut att separera!
För att besvara din fråga: enligt min erfarenhet är alkoholism, likt psykisk ohälsa, något som gör individen extremt egoistisk. Andras behov är oväsentliga. Man kan gå runt och känna sig bortvald och kränkt över det, men jag tror inte att det hjälper alls. Alkoholism är en allvarlig sjukdom och för den som är drabbad verkar nog en relation rätt oviktig som jämförelse med det behov som ska stillas.
Mitt ex har sumpat ett antal relationer under de 25 år han har supit och det beror på att hans relation med alkoholen är den som är viktig för honom. Han vägrar söka hjälp och låtsas som ingenting.
Jag vet att det är tufft, men försök att inte låta hans sjukdom innebära att du utgår från att han värderar dig eller familjen mindre. Hans hjärna är kidnappad av sprit och han kan inte fatta rationella beslut. Det kan däremot du göra. Låt aldrig en relation definiera vem du är och vad du är värd. Du är värd att älskas oavsett om du är singel eller i en relation, särbo eller sambo, gift eller ogift. Nästa gång väljer du bättre - man lär sig när man väl gått igenom detta.. kram 😍

Dag 1.

När alkoholen går ur kroppen vaknar jag med ett panikartat ryck. Som alltid kallsvettig. Ångestladdad. Och det sjuka är att min hjärna skriker efter mer; mer; mer.

För det finns ju en enkel lösning på mina problem.

Häll i dig ett glas vin. Eller två. Eller tio.

Men igår bestämde jag mig för att det får vara nog nu. Konsekvenserna av mitt alkoholberoende börjar bli skrämmande på riktigt.

Med ren viljestyrka och ett AA-möte lyckades jag trots allt kämpa mig igenom dagen, trots att mina kolleger måste sett hur sliten och ångestriden jag var där jag satt och suckade.

Sedan kom kvällen. Och med den var vågorna av ångest så förlamande att jag knappt kan andas.

Dels är ångesten kemisk av alkohol, men jag tänker att den trots allt inte borde vara så stark eftersom jag utöver mina två återfall har hållit mig nykter i nästan fem månader vilket är ett rekord för mig. Dels handlar den om vad jag har ställt till med under återfallet.

Jag har länge funderat på varför just jag? Jag är intelligent, tämligen framgångsrik och ser bra ut. Varför skulle inte jag kunna hantera alkoholen? För att jag är en alkoholist. Igår sa jag det högt för första gången. Och när jag låg och vred mig i ångestplågor under natten (det blev inte mycket sömn, alkoholen ska ju ut) kände jag att jag MÅSTE stå fast vid min övertygelse. Annars kommer högmodet och återfallet som ett brev på posten.

Det var därför jag, efter att ha läst många trådar här bestämde mig för att skapa en egen tråd. För att kunna skriva av mig och få stöd. Natten spenderades också med ett gäng avsnitt av Beroendepodden.

Igenkänningen är så jävla hög i nästan alla. Kung Alkohol är inte fördomsfull, vem som helst kan trilla dit. Men är övertygad om att de flesta som går på ett AA- eller NA-möte kan känna igen sig i åtminstone någon aspekt i nästan varje lifestory.

Min första dag som nykter var en sådan jävla kamp att jag knappt fattar att jag överlevde. Men vi är starkare än vi tror.

Tyvärr valde jag en inte helt snygg lösning för att ta bort udden av det värsta suget - jag som i princip aldrig röker och har slutat snusa köpte ett paket cigg och rökte nästan hela. Men som en vän sa: om ciggen håller dig på mattan i dag så bolma på!

@Flarran rock on 🤘🤘🤘

Nu är måttet rågat. Det här går inte längre.

Efter att ha försökt kontrollera mitt drickande under flera år och gått igenom två behandlingar: en för måttligt drickande och en för alkoholberoende tog jag ett återfall igen.

Flera dagar av okontrollerat drickande. Blackouts. Lögner. Ångest. Det fanns några tillfällen där jag skrattade men framförallt grät jag. Och hade en sådan ångest varje morgon att det kändes som att jag inte hade något val - jag var tvungen att dricka ännu mer.

När jag i början av året mer eller mindre hade tvingats iväg till ett behandlingshem hade jag en sådan enorm ångest och skam över vad jag ställt till med. Samtidigt var jag lättad över att till slut ha kapitulerat. Eller hade jag det?

Efter veckorna där kände jag mig starkare än någonsin. Alla dagar var inte på topp, men de flesta. Och jag kunde gå på både fester och dejter och hålla mig nykter utan någon större ansträngning. Men plötsligt var han där igen: Kung Alkohol.

Först en gång. Då trodde jag det var över. Men sedan slog han till ytterligare en gång. Och den här gången tror jag faktiskt att jag har kapitulerat på riktigt.

Jag har förstått på allvar nu att jag är alkoholist. Jag blir en helt annan person när jag inte är nykter. En hemsk person som fattar beslut jag själv aldrig skulle göra. Jag sköter inte min hygien. Jag äter inte. Och världen utanför min kidnappade hjärna och blir allt mindre viktig.

Alkoholen kommer döda mig om jag inte hittar ett helt nyktert och lyckligt sätt att leva.

För jag kan inte vara olycklig längre. Det här är min resa.

Hejsan i Kaffestugan! Fick just lite feeling för att slå mig lös och dricka nåt starkt, ja inte alkohol då jag siktar på fortsatt alkoholfrihet då kroppen och knoppen ju mår bäst av det liksom. Det fick alltså bli en kopp med slätt varmt kokkaffe. Kör även lite svängig instrumental rock med Clint Curtis i hörlurarna. Musikern i fråga är en ny bekantskap som man hittade på nätet för ett tag sen. Den låt som blivit en favorit är – Telecaster Shuffle Blues in G, en riktigt svängig grej faktiskt.

Ha en fin dag!

Jag var i samma sits som dig och efter fyra år tillsammans har jag gått igenom det någon/några gånger i månaden. Om han inte aktivt vill förändra så kommer det aldrig bli bättre. Jag vet hur det känns och det är hemskt.

Efter fyra år tillsammans och ett barn har jag nu valt att separera och min sambo är på väg att flytta ut. Någonstans hoppas jag att det är tillfälligt och att en förändring kommer ske. Även om vårt förhållande är kantat av brutna löften.

Min sambo har ett riskbruk. När han dricker så kan han sällan sluta i tid. Någon gång i månaden, minst, blir han såpass påverkad att det påverkar vårt förhållande. Han blir aggressiv, väcker mig och barnet, ramlar, spyr och hamnar i situationer han inte skulle hamnat i nykter.

Även on jag förstår sjukdomsbilden så förstår jag inte. Hur kan man välja bort sin familj när jag försöker hjälpa och stötta? Hur kan man välja att dricka när det påverkar relationen såpass mycket att partnen väljer att lämna? Hur kan det vara viktigare än sin familj?

Han förstår hur jag känner och ångrar sig alltid. Han har lovat att sluta dricka. Han har lovat att dricka med måtta. Men sedan går det några veckor det är igång igen.

Jag känner att jag behöver skriva av mig all min känsla av att vara bortvald. När går besvikelsen över? Gör den någonsin det? Jag har försökt stötta och tipsa om olika vägar att få hjälp men han har bara gjort halvdana försök.

Har nu gjort som jag tänkte, och har ätit en god tomat och druckit lite vatten och vädrar för fullt i skrivande stund här i köket. Det är rätt så lugnt på gården och nu skiner solen, och fast det är lite molnigt så ser det ut att kunna bli en rätt fin dag liksom. Kändes som att tomaten behövde få sällskap av lite god sallad som jag hade i en burk i kylskåpet. Har varit rätt förtjust i sallad ett tag, så det är väl kanske några vitaminer eller nåt sånt i den som man behöver kan jag tänka. Kände även att det var dags för lite tonfisk som man just ätit av direkt ur en burk med gaffel. Man behöver nog inte krångla till allt så himla mycket utan det mesta ordnar sig nog till det bästa bara man kör vidare som alkoholfri känns det nu i stunden. Det var kul att ni @Jenny och @Carisie tittade in en sväng. Nu sade magkänslan till om en ostsmörgås och lite mjölk också, så det får avsluta min frukost tänker jag, då det verkar vara lagom liksom.

Ha det gott mina vänner!