Är helt ny här men det känns som ett rätt forum, har ingen lust att gå på AA möten eller få behandling.
Det jag vill göra är att försöka kontrollera mitt drickande. Dom senaste månaderna har jag supit mig redlös ett par gånger i månaden samt att jag konsumerar i snitt ett flak öl på mindre än en helg. Det blir även några öl i veckan.
Jag vet att jag sårar min sambo han har själv haft spritproblem i sin släkt nära inpå sig så jag vet att jag river upp gamla sår hos honom.
Är det någon här som har lyckats att kontrollera ert drickande? Känner att jag inte orkar med detta alkohol sug varje dag. Är tackam för några råd.

Är så glad att jag tagit steget hit. Googlade mig till denna sida i hopp om något som kunde likna "sluta röka linjen" och fann alkoholhjälpen.
Jag vet att jag dricker för mycket. Eller framför allt för ofta. Ett eller två glas vin per kväll och nu vill jag verkligen inte göra det längre. Dricker även om jag inte är speciellt sugen för att det är en vana. Alla omkring mig dricker lite vin varje kväll så det finns alltid tusen bra ursäkter.

Nu måste jag ta tag i detta beroende :(

Ville bara säga hej och önska dig välkommen hit!
/k

För mig var det nästan en lättnad att acceptera att jag hade problem med att hantera alkohol. Men det tog ett tag att vänja mig vid att benämna mig själv "alkoholist"
Men nu är jag nykter alkoholist och känner att det är mycket roligare än att hela tiden se till att jag har alkohol så att jag klarar mig eller att hitta fler gömställen så att det inte riskerar att upptäckas. Det är ett förfärligt roddande med alkohol.
För att inte tala om hur bra kroppen mår.

Men det är inte enkelt. Du liksom jag har ändå lyckan att våra älskade har orkat finnas kvar hos oss. Det är en drivkraft. Stark!
Man hittar tillbaka till varandra i små steg och det är så skönt att slippa ha dåligt samvete hela tiden. Men viljan måste ändå vara ens egen. Man kan inte bli nykter för någon annans skull. Men det vet du nog redan.

Skriv på bara! Tappa inte modet. Tillsammans är vi starka.

så glömde jag att kommentera Lelas " Wow! " !! Hahaha !! Underbart !! Jag saknar en "Gilla" knapp att trycka på !! Jag förstår precis vad du menar Lelas !

välkommen Mulleman !!

Härligt att du tar steget, det är inte helt enkelt att göra det första gången. Kändes som att slänga sig utför ett stup när jag själv uttalade ordet alkoholist och accepterade att jag inte kunde hantera alkoholen. Jag blev avklädd, naken, inget att gömma sig bakom. Helt plötsligt blev jag tvungen att ta ansvar för det jag gjorde och sa. Jag som alltid haft möjligheten att fly och gömma mig med hjälp av spriten. Precis om du skriver så är vi helt sanslöst duktiga och inte bara "nästan" utan rejäla experter på att smita undan och hitta på förevändningar. För att inte prata om att hitta på gömställen !!

Jag väntar spänt på kapitel 2 !! Du kommer att se att vi är så otroligt lika varandra i vår sjukdom, det är det som är det fina med ställen där beroende träffas och pratar samma språk. Alla lögner och undanflykter har jag själv använt så det vill mycket till för att lura en annan beroende ! Och samtidigt är det så fint anordnat så det som jag mår bra av mår även du bra av, enkelt, eller hur ?!

Din kära livskamrat har satt spår här på forumet och jag tror du har mycket stöd att få och även ge där. Det är en mycket klok kvinna !!

Och hur du nu än känner för framtiden så kan jag lova dig att det blir bättre och bättre ju längre tiden går. Om du inte dricker ! Jag har ett helt frivlligt val att göra idag om jag ska dricka eller inte. Så var det inte tidigare !

Och just idag har jag valt att inte dricka ! I morgon innan jag kliver ur sängen så tar jag förhoppningsvis ett nytt beslut för just den dagen.

Lycka till !! Och jag tror det känns lite skönt för dig nu när du väl tagit steget !

Hej igen!

Nä, jag vet allt för väl att det inte är lätt. I mitt liv är det inte jag själv som har beroendet, utan jag lever med en man som numera är nykter alkoholist. Kampen ser lite olika ut om man är den beroende eller den medberoende i en relation, men vi delar samtidigt väldigt mycket. Som till exempel insikten om att det inte är enkelt...

Häng kvar här på forumet, så kommer du att hitta många berättelser om vägen mot ett nyktert liv. Och i de berättelserna finns massvis av argument för varför ett nyktert liv är ett bättre liv än ett liv med alkohol. Du kommer också att märka att du inte är ensam, utan långt ifrån.

Pepp igen!
/H.

Men istället för av alkohol och svek och lögner.... av Alkoholhjälpen och vänner.

Jag förmodar att min kommentar är helt onödig, du vet förmodligen själv.... men för mig så viktig att säga just nu... DET HÄR är inte lätt! Jag tänker i min förlorade hjärna på allt jag måste avstå ifrån i det "vanliga" sociala livet och förlora, inte vara delaktig i, med mera dito. Måste komma ihåg allt elände det har skapat så många många gånger, det var verkligen inte lycka det heller. Jag vill ju bara vara en glad, trygg och stolt person över det jag är som den jag är. Tack för din kommentar. mvh/Mulleman.

Välkommen hit, Mulleman och gratulerar till det första steget mot ett bättre liv!

Pepp!

/H.

visst är det en välsignelse att vi stoppade det inmundigandet i tid :)
Igår på jobbet fick jag insikten om hur det står till med mej både fysiskt o mentalt mot förr.
Förr släpade jag benen efter mej när jag var bakis på jobbet.Så fort jag fick tillfälle la jag mej på soffan o somnade tom ibland(när min brukare vilade)
Nu är jag närvarande.jag är närvarande med min brukare och jag ser att jag är en fantastiskt bra resurs på mitt jobb.
Jag är där med hela mej.
Även om jag åxå när jag är hemma eller fotar i studion även där är med till 100% o väldigt målmedveten så skulle jag inte vilja jobba 100% med mitt skapande jobb/hobby/intresse.
Jag tycker om att arbeta med människor,vara lyhörd,peppa,ta hand om,vara vårdande o ge uppmuntran osv.Det hjälper mej åxå.
Det är så himla skönt att ta vara på livet.

..efter lunchen, känns det inte härligt!, så säg?

Solen skiner och jag har precis varit ute på ett tjänsteärende, jo jag gick faktiskt...
Snönhögarna faller sönder i små små bitar när man går förbi, och mina ögon letar frenetiskt efter första vårblomman bland de gula ihopstryckta grässtråen...
Blir det en snödroppe eller en hästhov (tussilago)???

Jo jag blir väldans glad över solen som har kommit tillbaka, den värmer och sprider ett ljus efter vinterns kalla mörka tid..
T.om snön blir vacker igen när det blänker av smältvattnet i den, och jag brukar se små gångar efter åkersorken i botten på snömassorna...

Jag stannar till...och tänker...NU Berra, NU! ska du njuta en stund, stanna upp och låta livet komma till dig..
Och det gjorde jag, jag njöt verkligen, jag fick en bit av optimissmen inbyggd i min själ, Hejhopp!, tänkte jag...

Jag försöker finna nya stigar till någon form av belöning till mitt sinne, hitta det som gör det roligare att leva, UTAN alkoholen...
Man bör nog försöka finna sina källor till positivt tänkande istället för att påverka den kemiskt...
Jo'rå det finns källor till oro också, hur fanken går det därnere i Japan?, klart man tänker på det...
Jordskalv, tsunami, och härdsmälta, de har större problem än vad jag har just nu...

Men det kommer också stunder där man bör byta impulser och bara se de som är bra för mig, och mitt välmående...
Och sedan får det se ut bäst det vill runtomkring mig, i MIN lilla bubbla, där mår jag bra i alla fall...
Och då kan lite solsken hjälpa till, och ett sökande efter vårtecken vara en alldeles utmärkt terapi för mig och mitt mående...

Sen att det tog typ 2,5 gånger så lång tid att gå den där biten på tjänsteuppdraget, jaha se.. det skiter jag i..haha!

Men jag har "tankat" mig själv med gott sinne, och det ska jag leva på i flera dagar, jag älskar när impulsiva saker som händer i mitt liv...

Inte behöver jag någon alkohol för att orka leva, tvärsom...om man skippar den så orkar man nog leva lite mera, och kanske längre,.. och behagligare...

Det praktiserar jag just nu, och vet ni?....det funkar!

Mors Berra

jag super som en jävla kvast neger i en soptunna jag vill sluta och min penis blir så liten när jag dricker HJÄLP!!!!!!

några drogfria narkomaner för några dagar sedan. Det är alltid intressant att träffas "över gränserna" och lära sig av varandra. De är ju ofta betydligt yngre än vad jag som "vanlig" alkis är men har många gånger fler och värre konsekvenser av sitt missbruk. Jag kan inte påminna mig att ha träffat på någon narkoman i min ålder, de i min ålder har ofta alkoholen som "basföda" och narkotikan som komplement. Om det är tvärtom överlever de inte till 50 års ålder.

De har ju sett hur medicinförskrivningen har tagit över drog tillförseln i Sverige. NA är ju i större utsträckning än AA motståndare till alla former av sinnesförändrande preparat av naturliga skäl. Vi pratade bla om hur heroin-användandet har sjunkit i Sverige och att ansvariga myndigheter slår sig för bröstet. Problemet är att Subutexen, som används vid avvänjning från opiatberoende, har ökat nåt ofantligt. Unga mellan 15-20 år hoppar över heroinet och går direkt på att missbruka Subutex vilket gör att deras avvänjning blir ändå djävligare. Om det överhuvudtaget går. Det fina med Subutex är att det skriver läkare ut och då helt plötsligt är det en legal drog. Tillsammans med benzo och tramadol blir det en fin cocktail.

De här killarna jag pratade med efterlyser ett nationellt register på vem som skriver ut narkotiska preparat och vem som tar emot dem. Integritetskränkande piper alltid någon då medan vi som är nyktra och drogfria ser möjligheterna med att rädda liv. Uppenbarligen finns det läkare som langar preparat, jag vet själv 2 st, men det är lögn i helvete att komma åt dem ! Polisen ? Nix. Läkarnas etiska nämnd ? Nix. Landstinget ? Nejnejnej ! Apoteket? Kanske nu efter att ha fått ett tips om hur man går runt deras regler. Socialstyrelsen? Bara vid uppenbara fall, de gör tydligen inga egna utredningar.

Ibland kan det vara svårt att jämföra missbruk men allt beroende har ju samma egenskaper och förutsättningar medan konsekvenserna blir olika. Jag beundrar drogfria narkomaner, jag har hört så många historier om vad de har att kämpa emot, inte bara mot sig själv utan hela samhället tar ju avstånd mot en narkoman på ett betydligt tuffar sätt än på mig som alkis. Drogfria narkomaner är ofta väldigt drivande och ser till att saker händer medan vi alkisar är lite mer "laid back" ! Generalisering ? Javisst ! Men jag tycker nog att jag kan se skillnad på en drogfri narkoman och en nykter alkis !

Vi var helt överens om att piller INTE är rätt väg till ett nyktert och drogfritt liv. Men hur ska vi gå till väga för att få våra politiker att fatta det ?! Det måste till en attitydförändring innan vi har en massiv pillertuggande befolkning som rumlar omkring. Äntligen börjar det uppmärksammas att det skrivs ut för mycket sinnesförändrande medel men det verkar som ingen orkar/vill/törs ta i problemet för det tassas runt det och det bränner i händerna när de får tag i det.

Vi var också överens om att vi var glada att vara nyktra och drogfria och det kanske på nåt sätt är enklare att vara alkis eller narkoman eftersom vi kan sluta ta alkohol eller droger medan en matberoende inte har möjligheten att sluta använda mat. Verklig respekt till dem som klarar ut sitt matmissbruk !

Idag är det söndag och jag är inte bakfull !! Och igår när vi skulle gå och lägga oss så hade hustrun lite vin kvar i glaset. Vad gör hon med det ?? Häller ut det !! Tjena !

Det är nog många som känner sig vingliga här, men vi vill förändra och det går faktiskt! Jobbigt javisst, men tänk va livet kan bra utan alkohol! Det trodde jag inte när jag söp.

Hoppas du hittar glädjen i livet.

Hahahahaha, jag hittade en annan länk där han sjunger live. Jo, jag blev tilltufsad igen men jag reste mig upp på 8 och gick. Jag kommer aldrig mer att bruka våld på mig själv och förhandla bort mitt livsutrymme. Hoppas att det kan ge styrka till andra här på forumet.
Kram kram

http://www.youtube.com/watch?v=YK5G_b8k3y4&feature=related

Ja, jag är faktiskt tillbaka, det känns lite vingligt och overkligt men det går framåt ;-). När det gäller min historia så tror jag inte att jag vill dela med mig av den just nu, men jag har blivit väldigt illa behandlad igen, fast den här gången fanns inte alkoholen med i samma utsträckning av om det det fanns tendenser. Hur som helst, det känns som om jag hittat hem igen, underbart. Och jag kunde resa mig upp och gå en gång till Det stärker i längden, det finns ingen anledning att stanna kvar i en destruktiv relation som bryter ner. Vi är alla värda något bättre än det.

Tusen kramar Märta

Så skönt att du är tillbaka!!!
Jag har saknat dig!!!
och tack ni alla för fina fantastiska ord!
Kram!
/k

Lyckosam dig, mulletant, som har Märtas historia kvar att läsa! I hennes inlägg finns så många vackra ord och klokheter! :)

Kram, alla!
/H.

njuuut! Nu ska jag bekanta mig lite mer med märta:) / mt

..välkommen tillbaka, av vilken anledning du nu var borta (mm måste medge att jag blir nyfiken, men vi låter det var där..)

Den där j@vla låten påminner om min barndom, när man satt och kollade TV'n en lördagskväll...
Man var alldeles fashinerad över att det överhuvudtaget var i färg, sen spelade det ingen roll vad för skit de sände...
Och för en líten knodd som inte hade lärt sig engelska ännu, så lät det ju ungefär så där, alla andra språk...
Bara de var glada och kunde tralla vidare..jojo det var kvalite'tsunderhållning det..
Nä så ALLT var knappast bättre förr, inte ens fyllorna..

Mors Berra

Nu tror jag att jag är tillbaka igen. Det tog sin tid, och man blir lite vingklippt. Både du och jag, plus många fler här, vi gör faktiskt framsteg trots att det är ett antal steg tilbaka ibland. Jag är så glad för dig och din frihet. NJUT!!!!!!!

Kram Märta

Hej Berra

Och alla andra underbara ni. Det var en evighet sen känns det som.... Men jag är tillbaka igen. Något hände mig, väldigt personligt, som det gör i människors liv, och så kan vi låta det vara där. Men nu är jag tillbaka, en måndag som glider över till tisdag. Var så syndfullt trött idag, ville bara stanna kvar under täcket. Men måndag är måndag, det är bara att spotta i nävarna igen. Såg melodifestivalen i helgen, fel låt vann som vanlig hahahaha. Varör kunde inte den här låten få vara med? Det är ju ändå lite drag i den, undrar var man får tag tag i texten?

http://www.youtube.com/watch?v=v1PBptSDIh8 (den är roligast om man tar bort ljudet, kolla killens mimik....)

Kram Märta

Hej!
Åh vilken härlig helg jag haft, träffat en vän och hans fru, för nu vet jag
att han är en vän, inte bara en potentiell sådan, och jag kommer inte
att släppa honom, inte utan kamp åtminstone...
och jag har firat min fina vän som precis flyttat från staden, och solen
sken och vattnet porlade, och luften var klar och ljuset perfekt för de
foton jag kunde tagit om jag fått med mig kameran!
och idag var jag hos min kgb-agent igen, ett av de bästa samtalen
hittills, känns så himla skönt att få en hel timma till mitt förfogande,
att sätta ord på tankarna, och få full fokus från en annan människa...
och jag inser faktiskt att jag HAR gjort framsteg, och att jag kommer
ut ur det här som en tydligare person, kanske också helare... när jag
gick till henne första gången var jag en huvudfoting målad i försiktig
blyerts, linjerna gick att sudda ut och flytta, beroende på hur stor plats
de i min omgivning tog, men nu har huvudfotingen början till kropp, och
vissa delar är faktiskt ifyllda med bläck!

Nu ska jag gå ut i mitt kök och börja flytta in lite glas och annat i mina
rena, vackra, nymålade vita köksskåp!!!

kramkram!
/k

..utan en riktigt bra dag, för att vara den första inledande svidande arbetsdagen av dagarna fem...

Ingen har hackat på mig, jag har heller inte gått med skuldrorna i försvarsläge (spänd?).
Jag har varit rättfram med starkt gehör på frågor, ingen dividerande, inte varit något självpåtagande offer...
Folk har respekterat mig idag och givit mig de ytor jag behöver, tom chefen!

Så idag var det en riktigt bra dag, inget tjat, inget hånande, inga gliringar, utan bara ett respektfullt betende...
Det gillar jag, eller...egentligen så skulle det ju vara ALLA veckans dagar, eller hur?
Men jag ska inte ta något för givet, i morgon är det ju en annan dag, så vi får väl se dagskondiset då'rå...

Det finns inga som helst anledningar till att varken fira, eller att behöva sörja idag med alkohol...
Tänk så skönt det känns, ingen anledning till att behöva nyttja alkohol överhuvudtaget...
Inget som "suger", inget att längta till med alkoholens hjälp..
Jag är fri i mina tankar, och kan göra mina egna val...

Har ingen brådska hem, ingen brådska över att slänga i mig käket, ingen brådska att köra bilen någonstans...
Bara för att hinna, eller komma snabbare till berusningen, och det där "sköna" som jag har nu hunnit glömma hur det kändes..

Jag får ha mitt "sköna" i det liv jag lever i just nu istället, försöka njuta av det som går att avnjuta...
Jag har ingen fyllånger t.ex., ja man saknar inte frånvaron av den om man inte heller upplever den...
Och det gör jag, i mitt minne, aldrig ska jag glömma vad den gjorde med mitt liv...

Den som har slagit sig på tummen precis med en hammare önskar sig inget annat än att värken ska gå över...
Men att tänka vad skönt att jag inte har ont i min tumme just nu, när det inte värker, det är det ingen som tänker på..
Men man kan kanske en liten tid efteråt tänka, tänk så j*vla ont jag hade i min tumme när jag hade slagit den med hammaren...!!!
Och då kan man återminnas den hemska känslan...

Precis så tänker jag på min ångest, det är ingen ide' att försöka minnas något man inte har haft ont av....
(menar att... jag har ingen erfarenhet av att banka tårna med en hammare t.ex,
men att missa huggkubben med yxan, det gör s*tans ont i smalbenet, t ex)

På så sätt kan man orientera sin smärta, till olika ställen..
Men att försöka få någon att känna som aldrig har haft en riktig fyllånger, att få rätta känslan, glöm det!
Det är vi unika med i sådana fall, och nå't ska vi ju vara bäst på också...

Man får vara glad över att man lever, brukar de säga...
Jag skulle vilja säga att man får vara glad över HUR man lever...
Inte tvinga sig in i något dit man inte vill, t.ex tron över att allting bara löser sig, bara jag får ta den däringa skvätten alkohol..
Problemet kvarstår alltså, den har t.om växt med ytterligare ett nytt problem, baksmällan!

Idag är det min dag, trots att det är en Måndag, haha!

Mors Berra

Hej lillablå, vännen!

Jag har tänkt på dig också, och du som har varit sjuk, din lilla stackare... Men du verkar må lite bättre, va?

Jo, vi har det bra. Precis som mr_pianoman skriver så är vägen inte spikrak. Men jag har nog aldrig trott att den skulle vara det heller. Så det går bra. Vi lär oss saker hela tiden, om oss själva och om varandra.

Nu skall jag resa bort några dagar i jobbet och jag känner att jag kommer sakna maken - och det är ju ett gott tecken! :-)

Kram - vi hörs snart igen!
/H.

Jag tar mig friheten att svara eftersom du frågar om oss båda :)
Vägen är långtifrån spikrak. Men den leder framåt. Ibland går det lite fort i dom vassa krökarna och då halkar vi i diket. Men det finns hjälpsamma människor som ser till att vi kommer upp på vägen igen. Utan personskador, men lite tilltuffsade.

Hej min vän!
På väg hem idag åkte jag förbi en otroligt vacker sjö, isen låg, solen
orkade knappt igenom molndiset, det var magiskt och jag tänkte på
dig... hur har du det? hur har ni det?!
Kramar!!
/k

inlägg som dina gör mig glad och triggar mig till att fortsätta...
Ibland så känns det som om jag bara skriver till mig själv, och momentankänslorna får mig att minnas känslor jag hade bara för någon dag sedan...
Så de hjälper mig också...

Jo jag tror på att "ersätta" drickandet med träning, det ger nog på ett ungefär samma välustkänsla, med endorfiner etc...
Men det bryter inte ner kroppen som alkoholen gör, utan tvärs om...

Jag har läst om många som byter ut suget mot ett rejält träningspass, och det funkar ett tag..
Men att inte heller bli för självsäker och tro att det kvittar ut varandra helt, allra helst en lördagskväll kl 23...
När det är så "enkelt" att knäppa en bira istället för att ta sig till en träningslokal som knappast har öppet vid den tiden på dygnet...

Men se sin kropp öka i dimension, öka antalet reps, och vikterna på träningsutrustningarna måste vara en erkänsla så stor som någon...

Så du gör helt rätt, låt det svida i bicepsen varje gång du känner ett sug, det är "straffet" för att din hjärna spökar med resten av kroppen...

Stå över din egna kropp, och lyssna på dess reaktioner, och gå lite i förväg så att du kan förhindra eventuella sidospår...

Det finns absolut ingen som helst rättfärdigande i att behöva plåga sig själv med dödsångest eller bakfylla..
Vi är alla värda så mycket mer, och tänka bara lite i förhand på vad det är som händer med oss, innan vi tar det första glaset...

Det är inte lätt till en början, men återbetalningen kommer en tillbaka, i små små doser...
Härda ut, och sedan fattar man inte varför i helsefyr man överhuvudtaget tog något med alkohol senare....

Alkohol finns för dem som kan hantera den, jag är inte en av dem...
JAG mår bäst i att undvika den, men inte heller förbjuda den hos andra..
Acceptera att den finns, men den är inte till för mig...

Alla kan inte balansera på en slak lina, men alla kan stå på fast underlag...

Men det gör inte mig till en sämre människa, jag har andra kvalite'er...
..som att se verkligheten t.ex, varje dag i veckan...

Jag flyr ingenstans, och allra helst inte mig själv...

/Berra

Tänkte på dig. Det var ett tag sen jag läste nåt från dig. Hur går det? Hur mår du?
//J.

Tja Berra!

Du känner inte mig, men det känns som jag känner dig! =)
Jag har läst i din tråd många gånger och det är ett otroligt stöd.
Jag tänkte att jag skulle skriva här då det går bra för en gångs skull istället för att bara läsa/skriva här när man har fylleångest och är bakis.

Hur har min helg varit?
KANON! Har börjat träna på helgen istället för att kröka, känslan att vakna med träningsvärk och gå upp på morgonen och äta nyttigt är helt outstanding!

Nu är det söndag, vaknade för 3 timmar sen och har ätit gröt och ska iväg nu och köra ett pass.

Jag tror att utan din tråd så hade det varit samma gamla visa som för 6 månader sedan för min del...
Dödsångest/bakis hela helgen...

Tusen tack för en bra tråd och fortsätt skriv i tråden!

även vi trivdes nyktra. Jag tror (?!) att alla hade det bra. Ha en härlig söndag (inför måndagen) :) / mt

Jag försöker dagligen tänka på en ganska så viktig sak...
"Åger" jag mitt eget liv nu?
Jag värderar det varenda dag, och funderar på om jag har min egna kontroll...

Det handlar inte alltid om alkoholen, utan om jag har tillräckligt med eget mandat att få göra precis det jag vill...
Och när jag får göra detta, trivs jag med det då?
Jag hatar när andra kör och stressar mig, men jag hatar också att ha ingenting att göra...
Denna helg har jag vikt åt grabben, och har således inget annat jag "måste", urskönt!...

Jag hade gjort en lista med saker vi kunde hitta på idag med 6-7 saker...
Han valde äventyrsbadet, men hey hey, då måste du ta med dig en vän sa jag..
Fassan taggar snart de femtio, och pallar inte tempo-el-gigante i vattenruschkanor etc.
Så han tog med sig kusinen...
Och vilken skön dag, allting skedde på barnens villkor, ingen stress, inga grinigheter...
Fick egen tid att lägga mig i solariet, tog med en hundring och berättade för grabbarna att allt jag ville ha var en slät kopp kaffe,
och resten fick de slösa bort på vad de ville, och så blev det, inga moraliska förpliktelser där inte...
På vägen hem fick de välja vad de ville ha på en gigantisk familjepizza, vilket vi hann att klämma i oss precis innan melodifestivalen.
Sedan i soffan hejade vi på våra tre egna favoriter, ingen av dem vann, men vi hade skoj under tiden...
Därefter tittade vi på en "grabbig" film, Jackass den senaste rulle, och vi skrattade och ömsom hulkade.

Just i detta då, så for tankarna igenom mig, har jag kontrollen över mitt liv, mår jag bra just nu...?
Och det kände jag, jag hade en bra och mysig kontakt mellan mig och grabbarna, och en välbehaglig rysning gick igenom min kropp...
Att för stunden upptäcka att jag har ett bra liv, och att jag ska lägga denna händelse på hyllan för goda minnen..
Åldern har ingen betydelse, inte min pappagestaltning heller, utan vi bara fanns där för varandra...

Och så tänkte jag på det jag skrev här på tråden strax innan, vad skulle ha hänt om jag valde att dricka alkohol...?
Jo jag skulle ha försvunnit in i mitt inre med mitt rus, och även rent fysiskt inte vara i deras närvaro..
Önskat mig bort ifrån den tillvaron jag hade, och tänkt vilken j*vla looser jag hade varit i detta barnvaktande...!!!

Så jag har upptäckt en annan sak med mitt nyktra leverne...jag måste börja acceptera mitt "tråkiga" liv...
Och få finnas i mitt detta nu, och lära mig trivas med det, men det är väl sådana saker man får ta tag i igen,
eftersom det verkar som om man "hade glömt bort" sitt egna gamla liv man hade innan man började dricka..

Där kanske det ligger en ännu större utmaning med att förbli och hålla fast vid sitt egna löfte...
Detta är mitt nuvarande liv, och det finns ingen, absolut ingen...reträtt till det gamla alkohliserade livet kvar längre...
En skön känsla i sig självt, ja ni vet ju hur det skulle te' sig, det är bara att läsa mitt förra inlägg...

Och jag trivs med att leva i nu'et och i verkligheten, och avsaknaden av bitter ånger har jag ingen längtan till heller...

Därför trivs jag med en nykter lördagskväll...

/Berra

Som vanligt när jag läser dina inlägg så hittar jag den kraft jag så väl behöver. Gnällde alldeles nyss på en annan tråd hur tråkigt jag har och att jag inte har några vänner...Hallå baby (alltså jag själv) jag är ju nykter och kan göra allt jag vill!! Och det är skönt att ha tråkigt.

Kram

hade ett trivselberoende och trivselsug just efter matlagningsglaset när jag bestämde att det är slut på vindrickandet. Jag saknade hela situationen några veckor men det går lika bra med nåt annat att smutta på medan man rör i grytorna. Har haft ett antal intressanta upptäckter i mitt ca 3 månader långa solidariska avstående från alkohol. Alla upptäckter har hittills varit positiva. Förvånansvärt positiva!!! även om jag druckit sparsamt. Det finns många fina smaker för en finsmakare:) Ha det bra / mt

så här inför helgen. Hoppas att du har det bra.... vore kul om du återvänder till gemenskapen här. Åtminstone med en liten hälsning. Allt gott / mt

också haft magsjuka men lindrigare variant. Skönt att det är över och nu kan du njuta av lite extra choklad:) Fascinerande att läsa dina takar om att duga och passa in på kalaset, jag känner igen mig ska du veta. Så bra att du sa ja!!! Jag ska komma ihåg dig nästa gång jag tvekar om jag passar in och vara modig som du! Kanske du har skrivit om varför du lärt dig välja bort redan som barn.... jag har inte koll på alla trådar ännu. Hur som helst, en seger att du besegrat din rädsla den här gången. Önskar dig en härlig helg, du vet "att våga är att förlora fotfästet en stund, att inte våga är att förlora livet". Fint att du valde livet! Kram / mt

fy tusan och hans trogna tjänare vilken vecka det har varit...
magsjuka och allt vad det innebär... idag har varit första dagen
sedan i söndags som jag faktiskt kunnat göra nåt mer än att
hämta ett glas vatten eller en skorpa i köket, eller mig här framför
datorn och läsa ett inlägg eller två, att svara har varit för mycket...
Men nu har det vänt! och jag är så himla glad att jag förhoppningsvis
slipper stoppa huvudet i holken på många år, det är 11 år sen sist,
och det får gärna gå lika många eller fler tills nästa gång!

Tog mig ut en sväng tidigare, var tvungen att handla lite... mötte en
gammal arbetskamrat, oj så sliten hon var idag... hon har cancer i
lungsäcken, det är obotligt, hon har mellan 2 och 5 år kvar att leva,
och nu var det nåt med hjärtat också... hon vet vad jag gått igenom
men honom, vi har pratat rätt öppet om alkoholen, jag vet att innan
hon fick diagnosen hade hon rätt mycket ångest som hon dämpade
med alkohol, och nu är hon där igen, enligt vad hon sa... och jag vet
inte hur jag ska hantera det!
Tror jag sa nåt i stil med att oj, det var ju inte bra, men jag förstår dig...

för vem är jag att komma med pekpinnar? vem är jag att tala om för
henne vad hon ska göra eller inte göra? jag var tydlig med att hon inte
fick nån kram idag eftersom jag har varit sjuk, men att jag finns 7 min
bort promenadvägen... hon skulle till sin dotter nu ett par dagar, för
att få vila lite från allt... men hur hjälper jag bäst?

jaja...

I morgon ska jag till en mindre ort i Sverige, hälsa på en god vän som
fyller 30. Kalas! Ser inte fram emot det, samtidigt som jag ser fram emot
det massor! Enklaste och smidigaste utvägen hade varit att skylla på att
jag inte är pigg än, och stanna hemma... men nu gjorde jag som min
kbt:are sagt: tvärtom! Jag sa JA till Kalas, och jag sa JA till en annan vän
när jag ändå var i den delen av landet... Det innebär en del oro, VILL de
verkligen att jag ska komma, kommer jag att kunna tillföra nåt till kalaset,
kommer jag passa in, se tillräckligt fin ut, motsvara förväntningarna, och
tänk om de tycker att jag stannar för länge på söndagen?!

Men det kan också innebära att jag nästa gång vågar säga ja med en gång,
utan att leta orsaker att smita undan och gömma mig, jag kanske träffar en
prins på tåget, jag kanske hittar en riktig vän för livet i den där lilla staden
långt hemifrån... och framför allt sa jag faktiskt ja!

Kommer ihåg en gång utanför syslöjden när jag var liten, måste varit på
mellanstadiet... en klasskamrat frågade om vi skulle leka efter skolan, men
jag sa nej, det var liksom lättare... slapp undra om hon skulle komma, eller
om hon bara skulle strunta i det, om hon skulle ha kul, eller över vad vi skulle
kunna göra... lättaste just då var att säga nej...

Nu ska jag äta lite choklad, har inte ätit en bit på hela veckan, och DÅ mina vänner,
DÅ har jag verkligen varit dålig... =D

Kram och Go Helg på er!
/k

..och inte vilken helg som helst, en gräsänklings-helg...

Frugan och dottern har dragit iväg till Riga med andra kär...kvinnor för en SPA-helg.
För ett par år sedan betydde detta obegränsat med pizza donken kina-käk och naturligtvis
en platta pilsner...
Sedan när man var mätt och berusad så skulle det här gå's på lokal minsann...
Slänga sina lurviga med småtjejerna på golvet, drägla och vara allmänt ohyfsad...
Mölja i sig en fyllburgare på vägen hem, med snöslask långt över de frusna fötterna i ett par lågskor...
Vakna till ett inferno av skitiga kläder, uppsyltade dojjor och resterna av en förfest med disk och fimpar...
Allting som verkade så "kul" igår, ser mest ut som en svinstia idag, och fattig är man också..
Undrar hur mycket stålar man brännde på kortet igår då, jag som har som regel att aldrig supa upp mer än det
finns pengar på fickan, men regler och regler...?
Det enda som är säkert när man är på fyllan är...att det inte verkar finnas några som helst regler...

Sen jäklar gäller det att jäkta undan och hyfsa till allt innan frugan kommer hem...
Och hon frågar hur min helg har varit..."jorå!, lugn typ..!"
Tänker mycket på Povel Ramels "gräsänklingsblues", ja visst stämmer den..

OCH ALLT DETTA ÄR BARA EN DRÖM!!!
en dålig dröm som inte längre har någon substans, that's history folks!

Det är inte så, inte nu längre...
Jag är fri från mina alkohol-tvångstankar, och där jag redan kan "se" resultatet innan det ens skedde...
Skillnaden är att det inte ens skedde, jag kan backa tillbaka bandet och det har ...liksom aldrig hänt..
Men jag har i mitt minne ändå lyckats uppleva det, men också "rättat till det igen"...
Ja..jo det har ju hänt, men det var länge sedan, många år sedan, och det är numera gammal historia...

Skillnaden är att jag inte "tvingas" in i det igen, jag är fri att välja min egna väg idag...

Och det gör jag...

Och ni frågar då istället, vad ska du göra i helgen då???

Jo jag ska vara med min 13-åriga son, på hans villkor, vi ska också ha en myshelg på far/son-sätt...
HAN ska få bestämma vad vi ska göra, och håller det sig bara inom rimliga ramar...så kör vi!
Hade jag druckigt så hade jag glömt bort honom, helt och hållet...och det skäms jag över..

Men ingenting...ingenting är försent för att inte ändra på...

Därför ser jag fram emot en helg, utan någon som helst form av alkohol..
..för relationen till mina närmaste och käraste "ägodelar"...
Ägodelar som kan säga ifrån sig sin relation till mig, om jag fortsätter att missbruka deras förtroende...

Ingenting är viktigare än kärleken till sina närmaste, låt inte alkoholen spjälka sönder den..!

Nu ska jag fortsätta att längta efter "min" helg, bara timmar kvar...
Fredagar skapar så mycket "pirr" i kroppen ändå, eller hur?

/Berra

Det är ni det, och så Magnus förstås, som skrämde bort ryssen!
=)

..så lät min magister i högstadiet, snubben som aldrig kunde uttala "rrrr".
Kanske låg det något dialektalt i det, men det lät roligt när han ropade på La's i klassen...
Vi har som jag berättat tidigare ett par asiater på jobbet som absolut inte kan uttala bokstaven mellan p och s,
den bara finns inte, och går inte heller att lära dem...
Jag brukar skoja med dem och säga "..jaha du menar..." och sedan säger jag ordet som det stavas..

Å så tänkel jag, ..ska det vala så svålt att läla sig...

Ja, hur lätt var det att låta bli att tänka alkohol då?
Som finns i så jättemånga sammanhang i Sverige, och nästan allt är förknippat med festliga tillfällen,
då man ska få ha det roligt...
Och dricker man inte alkohol, så har man det inte roligt då, är det så man ska tolka det baklänges?
Och den som sticker ut ifrån mängden, gudbevars är han en utstickare då, ett offer?
Kraven på en som vågar säga nej till det dåliga får nästan alltid gå i försvarsställning,
för att han inte tillåter sig själv duperas av just alkoholen...

Vänd på problemet, vem har inte haft dåliga erfarenheter av alkohol?
Alla måste ha haft någon dålig erfarenhet av just alkoholen, inte fungerar den alltid som det är tänkt...

Alla håller oftast ett stort avstånd till någon på jobbet som är förkyld och snorig, för att inte riskera bli smittade själva...
Varför?, jo för att de har haft dåliga erfarenheter av att bli just förkylda och snoriga...
Man blir inte sjuk alla gånger man har träffat någon annan som är just sjuk...men man tar inga risker, eller hur?

Men med alkoholen håller man inga avstånd, där låter man sig övertalas gång på gång....

..och mixade man dessa två grejor med varandra, så skulle det kanske låta så här...

Kom igen, klart du ska med och ta dig en förkylning!
En liten host kan du väl ta..?
Vill ni ha slemhosta eller torrhosta till köttet ikväll?
Kan jag få en 6:a slem on the rocks?, har du en skvätt ifrån årgången med fågelinfluensan?
Man kan visst köra bil på bara en liten liten snuva?

..det låter sjukt (!) eller hur, men ändå så känns det så fånigt nära verkligheten..
Okey, ingen har väl någon roligt upplevelse med att vara sjuk heller?

Men för den som inte kan hantera alkoholen, så får den heller ingen rolig upplevelse...
Å andra sidan så stärker någon förkylning då och då ens immunförsvar, men alkoholen har inga positiva sidor....för mig

Så jag tar hellre en rejäl influensa, än en bakfylla...

Bakfyllan är bara ett bevis på att jag ännu en gång har missbedömt min situation, och inte klarat av det som förväntades av alkoholen.
Att få ha det trevligt och roligt, även dagen efter...

Är jag trött på att vara sjuk, så håller jag mig borta ifrån de andra som är sjuka...
Är jag trött på att vara fyllsjuk, så håller jag mig borta ifrån alkoholen...
Samma villkor, men alkoholen smittar inte på avstånd, så länge korken är på så händer ...ingenting...

Tänk att du har en förkylning buteljerad på flaska, där har du en bit av kontrollen...

Lite vardagsfunderingar på en Torsdag, i vålat avlånga land Svelige, på väg mot vålen..

/Bella

du är inne i en process
bara att fortsätta
du gör det bra
denial

Översatte en av de fantastiskt obegripliga krylliska rubikerna. Det handlade om att kolla in nya frisyrer. Kände att det inte var prio1, även om jag behöver klippa mig. Däremot kanske dags att skaffa en ryssmössa med den här vintern som aldrig tar slut:-)
/Fenix

Smaken. Det eviga pratet om att öl/vin/snaps är gott...

Ordet gott inser jag mer och mer missbrukas, för en smak är inte god eller äcklig, du kan inte tillskriva ett glas vatten eller öl att det är gott eller inte. För det varierar.

Ett glas vatten när du är törstig är gudasänt, precis som det femte glaset vatten kan få dig att kräkas. Allt beror på vad kroppen signalerar för behov.

Ändå tror folk på allvar att smaken på vinet är det som är anledningen till att dom dricker när dom lagar mat.

Jag känner mig förvånansvärt målmedveten fortfarande. Den oro jag hade förut, hur ska man ha kul osv utan spriten, är nu istället en känsla av utmaning. En utmaning om hur gör jag livet intressant utan alkoholgenvägen.

Jag tror mycket bygger på att jag aktivt varje dag läser här och tänker på just vad alkoholen gör med människor, och de tillfällen jag pratat med människor i verkligheten som med näbb och klor försvarar sitt drickande.

Men, jag har fått sting av saknad, när jag romantiserar och saknar dekadensen, att släppa helt och säga åt världen att dra åt helvete. Känslan kommer tillbaks om hur skönt det är att ge efter för sina begär.

Min morgon i morse var dock en bra påminnelse. Jag vaknade i morse och insåg att jag druckit igår, att mina 65 dagar nu var nere på noll. Direkt tänkte jag att nu måste jag skriva här, börja om, hur kunde jag vara så dum. Ångesten var tillbaks.

30 sekunder senare börjar vekligheten komma tillbaks, vänta jag är hemma, det är en vanlig dag, jag har bara drömt. Jag drömde alltså om ett återfall, och ångesten var verklig i nån minut, för att sedan bytas ut mot världens frihetskänsla.

Så än så länge är valet lätt att inte dricka.

Intressant det du skriver om att välja, och vara nöjd med det man har, exakt så har jag börjat tänka mer och mer också. Det smittar av sig på allt i livet, och på hur man mår.

Men alkohol upptar fortfarande mycket av mina tankar, jag analyserar hur beroendet fungerar, hur samhället agerar, hur mina vänner dricker, om jag ska hälla ut det som står i skåpet, om jag ska dölja eller skylta med mitt ställningstagande, om vad droger gör med viljan och huvudet, om varför jag är en allt eller inget människa, om avskyn kring drogen, om allt allt allt. Så på något sätt har det fortfarande ett grepp om min hjärna. Jag är lite rädd att släppa det greppet, för tänk om jag då dricker igen?

" men alkoholen begränsar mig inte längre. Och det är så viktigt för mig att påminna mig om det när vardagen lunkar på och allt går på slentrian. Livet är INTE slentrian för mig, det är en fin gåva jag fått tillbaka och som jag har en skyldighet att förvalta efter bästa förmåga. Jag hoppar på div knasiga saker som jag aldrig kunde tänka mig tidigare men det för mig framåt och jag känner att jag lär mig något nytt."

precis så är det...
Tänk om man kunde lära sig att uppskatta livet...NÄR det inte är så j*vligt...

Om lugnet blir tråk, ska man då söka upp bråk?

Hur ska man någonsin lära sig att uppskatta ett glas iskallt vatten,
om man hela tiden önskar att det vore en kall starköl...

Man behöver lite av en tankeverkstad, innan bitarna börjar falla på plats...

God Torsdag på dig Adde och alla andra på forumet....

/Berra

Hej alla.

Tack för alla underbara inlägg! Jag känner ett stort hopp inför framtiden. Med mig själv som huvudperson! Nu har jag ett digert jobb framför mig men med hjälp ska jag fixa det.

Ni hjälper mig varje dag!! Tack alla kära!!

Kram

Helene

då ordningen återställd och ryssen förpassad dit han hör hemma.

Är det inte så vi levt en stor av våra liv ? I kaos och total oordning i tron att det inte går att förändra. Och likheterna är större än så : När vi ber om hjälp så får vi hjälp ! Även mot ryssen !!

På olika vägar har jag blivit uppmärksammad på Looptroop Rockers nya album som heter "Professional Dreamers" " "Dedicated to everybody who's set their mind to living their dream "

Och ja, naturligtvis fastnade jag för den ! Och JA !! Jag lever min dröm idag ! Jag har möjlighet att göra i stort sett vad som faller mig in, självklart inom vissa ekonomiska begränsningar, men alkoholen begränsar mig inte längre. Och det är så viktigt för mig att påminna mig om det när vardagen lunkar på och allt går på slentrian. Livet är INTE slentrian för mig, det är en fin gåva jag fått tillbaka och som jag har en skyldighet att förvalta efter bästa förmåga. Jag hoppar på div knasiga saker som jag aldrig kunde tänka mig tidigare men det för mig framåt och jag känner att jag lär mig något nytt.

Jag är väldigt tacksam för att jag har fått ett öppet sinnelag och kan/törs leva mitt liv på ett annorlunda sätt mot tidigare.

Allt detta bara för att jag inte tar det första glaset ! Tänk så det kan bli !!

och alla hans j*vla crap-spam...
F*n för honom och hans j*vla hackande på VÅRAT forum!!!

Jag skulle vilja printa ut vartenda inlägg han har lagt upp, och fylla hans ändtarm med dom..

Nä!, jag är inte bitter...bara j*vligt förbannad..

/Berra

Hej! :-)

Jodå, livet är gott. Jag känner mig fortfarande lite tilltufsad av förra veckans bakslag, men jag kommer mig.

Jag var och pratade med min samtalskontakt idag på förmiddagen och det var skönt. Han är bra - han har en förmåga att ställa frågor till mig som är så mitt i prick. Idag pratade vi ju naturligtvis om att jag reagerade så starkt på att maken hade dolt att han snusade och vad det kan tänkas betyda.

Till exempel så frågade han mig om jag anser att det inte får finnas några som helst hemligheter i en relation och var jag tycker att gränsen går för vad som är att ha en hemlighet. Det är klurigt... för det handlar om vad de eventuella hemligheterna handlar om... tror jag.

Jag är inte alls den svartsjuka typen, vilket kanske är tur eftersom maken har väldigt många nära kvinnliga vänner. Jag ser inga problem i att han inte berättar allt om vad han gör när han umgås med dem, och jag oroar mig inte över att han kanske träffar dem utan att jag vet om det.

Men när det nu däremot handlade om någonting som har med droger att göra så blev jag fullständigt punkterad av att inte få veta. Så inom det området klarar jag inte av att han har hemligheter. Eller ja - jag vet inte alls vad han pratar om när han är på behandlingshemmets träffar eller vad han och kuratorn pratar om. Och det känner jag inte heller något behov av. Så det är ju inte heller så att jag måste veta varenda detalj som har med hans rehabilitering att göra...

Så, vad var det då som gjorde att jag reagerade så starkt? Det kanske egentligen inte är på temat hemligheter utan snarare på temat beteendemönster? Hm...

Ja, ni märker ju... jag har inte tänkt färdigt på det här utan det mal omkring i skallen, och kommer väl att fortsätta med det ett tag. Hur som helst så är jag tacksam över att jag har en klok och varm samtalskontakt som lotsar mig genom det här. Han är guld värd.

/H.

hoppas livet är gott mot dej. Kramar / mt

att också du Adde är med i motståndet! Vi är många som behövs! Kram denna soliga, blåsiga dag när våren känns i luften/ mt

kan inte låta bli att le åt symboliken när ni duktiga skriver några rader fast ryssen försöker förstöra för oss !!

Är det inte så att vi alla i början av vår nykterhet har en lite ryss sittandes på axeln och försöker omvända oss ?!

Men trots motstånd fixar vi våra liv och kräver utrymme för våra åsikter !

Så bra ska det vara !!

Det är inte så bara att vakna, känna sig nöjd med att finnas till och bara ha småkrämpor att bekymra sig över. Inte så bara att slippa ägna halva dagen åt att komma över dåligt mående och dåligt samvete för drickandet kvällen innan. Inte så bara att slippa planera och ägna timmar av tänkande på om och hur det ska drickas ikväll. Inte så bara att det känns helt självklart just nu att alkoholen inte finns som ett alternativ.
/Fenix

Drygt två månader är ett jättekliv för självkänslan, hur känner du dig?
Tappat lite av motiveringen, haft svackor etc?

Viktigt är att hålla kvar i känslan varför jag valde att göra ett uppehåll,
och ännu viktigare är väl att redan nu att bejaka förändringarna...

Känner du skillnaden?
Lägger du tillräckligt med energi och tacksamhet över att det känns annorlunda/bättre idag?

Jag brukar lägga mycket eftertankar på att minnas när det var som värst, och hur känslan var när jag bestämde mig..
Det skulle inte vara någon "impulsgrej" utan vara en varaktigt lösning för ett längre tag framöver...

Och likt att heja på sitt egna fotbollslag, så tar jag parti för mitt val i både med och motgång,
och har ett resolut svar på alla frågor om mitt val av att fortsätta förhålla mig till alkoholen på MITT sätt..

Aldrig annars brukar jag vara så bestämd som när någon ifrågarsätter mitt anti-drickande,
jag brukar vända på frågan direkt och frågar dem om de är stolta över att vara en som dricker alkohol,
och hur de kan veta vad som är en "normal" nivå för just dem..

Jag vill få dem osäkra på känslan att de befinner sig inom ramen för vad som är "normalt"...
För det som är en hållbar nivå för en person, är det inte för den andre, vi är alla olika...

Några kan hälla i sig litervis i veckan, utan att må dåligt av det...
Andra (liksom jag..) kan inte ens smaka på den första droppen, för det betyder att portarna öppnar sig för ett oändligt missbruk utan slut...
Och jag är medveten om detta, och därför utsätter jag mig inte för riskerna..
Även om "risken" för att jag ska kunna hantera drickandet DEN GÅNGEN, och ha det trevligt utan ångest och skämma ut sig..
Jag vet att det kommer en andra gång också, och garantin för att den ska bli lika lyckad är nästan helt obefintligt...

Hur vet jag det då?, jo genom att tänka bakåt och se rimligheten till hur mitt brukande av alkoholen har bara ett mål, ..berusningen.
Och då spelar inte den sociala samvaron in ett enda skit, det är ju berusningen man vill åt, och den kommer att spela ut mig mot mina vänner..

Jag försöker tänka förnuftigt, och ibland kommer jag på mig själv att hjärnan försöker övertala mig att det inte är så farligt, det vore väl trevligt, det är du värd osv..
Den talar till mina känslor och undviker mina sunda tankar, men jag har lagt in ett "antivirus" i mina känslor som genast larmar om något försöker prata sig förbi sundhetstänkandet via något artificiellt kemiskt preparat...
Det är för övrigt samma typ av larm som förhindrar mig att bli förälskad i någon annan nu när jag redan är lyckligt gift,
jag kan tycka hon är både vacker, attraktiv och gullig, men tankarna stannar där, och "samtalet kopplas inte vidare" till brallorna...
På så sätt så slipper jag varje dag utsätta mig för tvivel och behöver rannsaka mig själv, värdera och poängsätta..

Jag har bestämt mig för att vara nöjd med det jag har, och försöka uppskatta livet som det är..
Men det är inte lätt i ett samhälle som kräver av oss att bli bättre, snabbare, effektivare, billigare osv...
Det känns som om vi måste hela tiden sträva efter att aldrig vara nöjd, sikta på stjärnorna, hamna på månen och vara missnöjda...

Jag har valt att stå på moder jord, vänja mig med att titta på stjärnorna och månen, och vara glad över att ha fast mark under fötterna...
Det har gungat alldeles för mycket tidigare...

Mors! Berra

Jag blir glad när jag läser att du hittar spåret till en äkta glädje! / mt

Tack för att du frågar! Det gick jättebra. Jag har hållit upp i tre veckor nu (drygt!). Tänker faktiskt inte så mycket på att dricka, utan är mer inställd på att jag inte ska göra det och då tar andra saker över som att kanske motionera och så. Den stora utmaningen blir ju sen när det blir tillställningar och andra sociala grejer. Där kommer jag nog ha nytta av den här sajten. Jag tyckte det var bra att läsa om dina erfarenheter, bland annat när du var i Idre.
//J

J, hur gick det på din resa med familjen?

Dag 65. Läser här varje dag.

Känslan sitter i.

Jag har börjat analysera lite kring mina gamla tankar, om rädslan för att inte kunna roligt utan ölen... Det är givetvis en liten utmaning att ha kul på det sättet, utan genvägen alkohol, men jag känner att jag närmar mig ibland och den känslan har ju en helt annat typ av äkthet i sig.

Tänker på er alla här, och läser allt ni skriver.

He, he, ja se där en utmaning. Den lilla asterisken *, kan du ju använda, även om den inte glimrar precis. Men det är tanken som räknas:-) Och det är kul att räkna stjärnor i kalendern efter ett tag.
/Fenix

Tittar mig runt och låter blicken vila i vart och ett av de tre ljus jag har tända i mitt vardagsrum. Även här avslutas dagen ofta så. Känner tacksamhet och stolthet över ännu en dag utan alkohol. Det låter symboliskt och bra att klistra in guldstjärnor, måste bara lista ut ett sätt att göra det i kalendern i min telefon :)

kvinnodagen idag.............mäns våld mot kvinnor...............nästan alltid alkohol inblandad..............våldtäkter inom och utom förhållandet.

Tankar som far omkring och så aktuella Sara Varga med sin starka text om att springa för livet.

Varför pratas det så sällan om vad alkoholen gör med folk ?! Vilka monster som finns inuti och som vaknar efter några klunkar. Jag har aldrig burit hand på någon rent fysiskt men jag måste ju ha varit en psykiskt monster med mina föresatser att lägga all skuld på min omgivning.

Varför tjatas det inte i tidningarna och på tv'n om att springa för livet i en dålig relation ? Nej, utseendet verkar vara mycket viktigare. Hur många tusen kvinnor finns det i detta samhälle som bara är en hårsmån från att bli sönderslagna av sina män ? Vilken hjälp får de ? Hur tar man hand om förövaren ??

Alkoholkonsumtionen har sjunkit i Sverige under några år nu men fortfarande ligger vi bra mycket högre än i början av -90talet. Vad händer då ? Jo man diskuterar om man ska tillåta gårdsförsäljning av alkohol !! Hur tänker man där ??!! Enligt all tänkbar expertis och kunskap så vet man att begränsing av tillförsel av alkohol har en positiv effekt på folkhälsan så varför funderar man på att öka antalet försäljningsställen ?!

Fler sådana här åsikter som uttrycks i den här artikeln ( http://www.nwt.se/asikter/debatt/article864524.ece ) bör föras fram och jag ber er som läser här på forumet att försöka, efter bästa förmåga, att sprida budskapet vidare. Och helst engagera er i olika organisationer som har som mål att sprida information om alkoholens skadeverkningar.

Vi som har tagit oss ur beroendet har ett ansvar att föra budskapet vidare om att det går att sluta dricka och droga. Och att livet kan bli otroligt mycket bättre utan påverkan av sinnesförändrande medel.

Ta hand om er !

Så låter den fina julvisan och det är vad jag börjat göra. Kan låta lite löjligt, men för mig har det blivit av betydelse. Varje dag innan jag lägger mig, tänder jag ett värmeljus och kollar lite i lågorna och låter tankarna stilla flyta omkring. Jag tar fram min almanacka och slår upp dagens datum. Klistrar in en liten guldstjärna, ja egentligen en silverstjärna för dem av guld var slut:-), och känner mig nöjd att jag fått uppleva ännu en dag utan alkohol. Den här lilla ceremonin som tar några minuter, har börjat bli av betydelse. Det är min belöning i stället för öl och vin. Det är faktiskt en gåva till mig själv, till min lilla 10-åring och min 15-åring inom mig som jag vill lära känna bättre. Nu är vi ihop och det känns bra.
Läste här i min egen tråd vad jag skrev för en liten tid sedan och det stämmer precis, jag vill bli hel i både kropp och själ nu. Och det finns absolut inget som hindrar den utvecklingen utom jag själv med en ölburk i näven.
En bra tisdag till alla,
/Fenix

Tack Berra! Härligt med uppmuntran. Det här forumet är verkligen en bra hjälp, även om jag inte skriver så mycket själv så är det bra att gå in och läsa. Är inne några gånger varje dag.

..jag mådde dåligt hela gårdagen av när jag läste vad jag skrev här ovan senast...
Inte när jag skrev den, utan när jag läste mina egna rader, och upplevde det hela igen, Usch!

När skrivandet pågår, så kopplas min tankar direkt till tangentbordet...
Men när jag läser så kopplas även fantasin in, och bilder börjar skapas...
Men det blev verklighets-bilder som kom upp, sanna sådana..
Jag hade ju upplevt dessa på riktigt, inte bara en gång, utan i stort sett varje helg...

Pulsen går upp, och det knyter sig i magen...
Och jag tänker VARFÖR?, varför just nu, det där är ju gammalt, minst 2 år gammalt...
Varför lägger jag det inte bakom mig, och går vidare..?

Kanske detta är hemligheten med att jag har lyckats hålla alkoholen borta ur mitt egna liv..
Känslorna är så starka kopplade till min tidigare alkoholkonsumtion, att de fortfarande slår ut mig, känslorna alltså..!

Och så jämför jag nu, mot då!
Mitt nya nyktra jag har blivit min nya normalstatus, och att vara lugn och delvis harmonisk är en helt naturlig del av mitt liv, numera!
Så var det inte tidigare, läs bara hur jag mådde i inlägget innan, det var j*vlar-i-mig ingen dans på rosor..
Man formligen kastade sig från ena stupet till nästa...

Idag har jag även lyckats få med mig frugan i mitt "välmåendetänkande", det ska vara helt OK med en slapparhelg.
Nästa kan vara fullbokad, men vartannan ska vara helt f*cking fri från allt vad åtagande heter...

Att få kraft ifrån återhämtningar med vilodagar är LIVSVIKTIGT!
Och få tid för impulshandlingar, det ger kreativitet...

Titta, "se" och känn, upplev och känn igen, stanna upp och värdera, gör detta mig gott...eller ont..
Gör det mig gott...fortsätt, ont? avbryt och testa mig framåt med något annat..

Det handlar om hur JAG mår, och det är det viktigaste...

Om jag inte mår bra av alkohol, men alla andra gör det....så...
Är det fortfarande JAG som är det viktigaste, och då avstår jag...

Ibland får man vara överförmyndare åt sig själv, och tala om för mig själv vad som är bra eller dåligt för mig...
En snabbare återkoppling, så behöver inte lidande fortgå så himla länge...

Idag ska jag fortsätta må bra, och därför tillåter jag mig själv styra upp mig...
Det sunda riktar upp handlingarna för det känslosamma delen av mig...

Mors! Berra

Skönt att "se" dig igen, har saknat dig...

Hoppas att allt är väl med dig, och dina barn och att det funkar med x'et..

/Berra

3 veckor WOW!

Nu har det mesta av abstinensen gått ur kroppen...
Nu är det "bara" hjärnan som kan spela dig spratt...

Se upp för (o)vanor, självömkan och att fira något...

Håll motivationen uppe genom att fortsätta tänka på allt bra som kommer ur ett nyktert leverne..
Nu dalar det oftast i "fan-vad-bra-jag-är"-känslan, och det är mycket lätt att råka hamna i ett återfall...

Men som sagt, kroppen har slutat skrika efter ett rus, nu är det hjärnan som spökar med tidigare traditioner...

Du är stark och du är duktigt!, låt ingen få trycka ner dig i skorna igen...

Det finns ingenting att fira, du kan aldrig vara FÖR ledsen, de vanor som har varit finns inte längre...
Ingenting är tillräckligt stort för att du ska tvinga dig själv till att dricka igen...

Möt livet som det är, och framförallt härda ut!

Lycka till!

/Berra

... läs här på forumet så får du dela andras erfarenheter och kan hämta kraft från dem! / mt

Hej,
Tack och jag hoppas jag lyckas, men huh!! vilken styrka det krävs:=)

Hej Adde,
Det va min läkare som ordinerade diapam, som bästa medecin mot abstinensbesvär, så jag sku ha
kraft att sluta, men blir lite fundersam nu:(.

byter ut alkoholen mot benzodiazepiner så kommer du aldrig att klara av att bli nykter. Benzo och alkohol kompletterar varandra helt utmärkt. Varför begärde du diapam ? Använder du andra piller också ?

skrver dom ut? Framtid, läs här på forumet, sök dig till AA på din ort. lycka till med jobbet och livet! / mt

Dessa jävla vinboxar är ett sattyg:((. Inte för de som behärskar det, men jag som har så dålig karraktär är ju och fyller på i ett och så e man fast i skiten:(.Känner mig helt misslyckad!Hur gör ni som lyckas va utan alkohol i en vecka eller flera?Vad tänker ni på och hur gör ni för att peppa upp er?

Hej,
Nu behöver jag stöd. Har druckit i en månad nu, och va till läkaren idag efter diapam, som ska hjälpa mot mina abstinensbesvär. jag har fått jobb efter ett år av arbetslöshet och sku int vilja missta det. Men ack, vad svårt att
sluta:(. Jag behöver tips hur ni klarat av det:).Kramar

En 3-veckare till, grattis!
/Fenix

Har nu hållit upp i tre veckor. Känns väldigt bra!

Ja ni har fått tagit del av Berra's nyktra dagbok, jag försöker så detaljerat som möjligt berätta om min vardag (och helg förståss..)...
Här försöker jag berätta om VAD som har blivit viktigt för mig, istället för att dricka alkohol...
Somliga skulle kanske kalla det tråkigt, jag skulle kalla det för verkligheten, och självaste livet..

Men, för omväxlings skull, låt mig få återberätta helgen hur den skulle ha varit OM jag drack alkohol...

På lördagen hade jag varit iväg och bunkrat på bolaget på Lördagsmorgonen, för min fredagsranson hade spruckigt och även nallat av övriga helgens...
Mest troligt..

Redan när det var dags att steka köttfärsen till Taco'n, så är det ju MATLAGNING..!
Matlagning betyder ju att vin och övrig alkoholförtäring är helt legalt, alltså knäpper jag redan första biran när den frusna köttfärsen möter stekpannan..
Ni vet!, så man ska komma i rätt matlagningskänsla, som typ Floyd...
Köttfärsen har börjat bli grå, och den första biran hann jag aldrig känna smaken av, för den bara rann ner, nästa!
Oj, köttfärsen har börjat få en stekyta, ujuj det här är varmt, dags o svalka sig med bira nr3...
Medan uppdukning sker måste man ju smaka av rö'tjutet så att det inte har blivit gammalt (konstigt, jag öppnade ju BIB'en igår kväll..)

När gästerna kommer så är värden redan glansig om ögonen och har fyllröda kinder, han är den enda som är i "partystämmning"
Frugan blidkar ilsket på honom och säger i mungipan, .." nu får du lugna ner dig!..", värden låtsas som om han inte hör...
Men han tänker " fy fan vicken tråkig kärring man har, riktigt party-killer, eller hur?"..

Jaha, så där fortsätter kvällen, värden förblir högljudd och allmänt flamsig och ligger hela tiden steget före alla de andra i alkoholförtäringen...
De andra blir i stort sett avskräckta för fyllslaget, och taggar ner på drickandet...
Värden själv spinger ut i köket och blandar "raggargroggar" till grannen och sig själv, när han klagar på spritstyrkan så skriker värden...
"Man eller mus??" och vill på sådant sätt utmana grannen att hinna ikapp, mandomsproven är starkt på G...

Vad han inte ser är sin fru sitta i ena änden av soffan och skämmas över sin man, och får blickar av grannparet, och hon surnar till allt mer...
Grannarna går hem kl 23, frugan är skitsur och går och lägger sig...
Jävla partykillers tänker mannen, sätter sig vid datorn och blir sittandes där från allt mellan kl 03 tll kl 05...
Brevid sig har han ett rödvinglas som aldrig hinner få några torkränder på insidan, BIB'en är slut, och han öppnar nästa dunk...
På Facebook beskriver han med starka ord vilken jävla surkärring han är gift med, han är bitter och känner sig oerhört smart och starkast i världen...

Söndagen vaknar han ensam i sängen runt kl 12:30, tungan har klistrat sig fast i gommen av allt snarkande...
Familjen är uppe och halvan dagen har redan gått..
TJOMP! där kom ångesten över gårdagen,och minnesluckorna börjar få lite substans...
Vad f*n skrev jag på facebook om frugan?
Hur mycket vin drack jag?, kommer frugan att märka att jag redan druckigt halva av den andre dunken...
Jag måste upp och deleta allt elakt jag har skrivit om henne, innan hon ser det...
Det första man gör är att sätta sig vid datorn, frugan säger ingenting, inte ens hej, eller go'morgon...vet hon?
Frukosten är avdukad sedan länge, och man försöker vara lite social, och frågar vem var det som vann Vasaloppet?
Man får inget svar, i huvudet dunkar huvudvärken i slow-motion....
Jag kan ingenting göra idag, kan inte ens smita iväg med bilen, för här kan inte köras en meter, inte ens köra ungarna till träningen...
Vilket är det enda frugan konstaterar, .."det blir väl JAG som för skjussa ungarna idag, för du kan väl inte köra heller...?"
Medan hon är borta, försöker jag komma ihåg på vilka sidor jag varit på nätet, och kollar vad jag har skrivit...
Någon har kommenterat mitt inlägg om att "nu sover surfittan" på Facebook, gisses tur att det bara var min kollega och inte hennes...
Men andra har ju kunna läsa det, fan också!, skrivet av Berra för ca 10 timmar sedan, ångesten och rädslan kommer krypandes..
Vilka kan ha sett det, och vilka kan inte ha läst det, försöker kolla om någon av de närmaste har varit aktiva på morgonen...

Klockan har hunnit blivit tre på eftermiddagen, och jag knaprar på lite chips i soffan, trots att magen håller på att vända sig ut och in av oro...
Jag ser på teve'n, men det är bara mina blickar som ser på den, i mitt inre är det ett fullständigt kaos, vad sa jag igår, vilka har läst på facebook???

När det är dags för Söndagsmiddagen, ja..matlagning, matlagning betyder ju att...
Och så är resan på gång igen, 14 timmar senare kommer dagen-efter-alkoholen och det dämpar ångesten...
Den flyttar vi ju till Måndagen, för den suger ju redan...

SÅ hade min Söndag varit OM jag hade druckigt alkohol...

Är det någon som tycker att den helgen jag verkligen hade, hade varit värd att byta ut mot en helg med alkohol???

Någon?

/Berra

Är det Big Brother vi får ta del av här? Känns som att vara kameran som kollar vad som händer där framför tv:n.
Nåväl, till godo får ju räknas att det är nyktra stadgade människor det handlar om, inte drogade ungdomar som hajar noll vad de håller på med.
So keep it up:-)
/Fenix

Kram på dej Berra! Hoppas du har en bra måndag! / mt

..gick i morgonrock tills klockan hann bli tre på eftermiddagen, en sådan lugn och slapp Söndag...
Inte var den då så där "tråkigt" slapp, utan bara "slapp"...

Ibland måste man tillåta sig att ta det lugnt, sätt några mål, och jo det hade jag, gissa vad?
Garaget, jajemän, mitt eviga städobjekt, jag kommer aldrig, aldrig bli färdig med detta, det fylls på med skit helt automatiskt..
Och på ett sätt så måste jag resignera, det kommer för alltid vara en brötehög därute...
Och jag kommer alltid att ha som ett mål att "försöka" göra det fint..
Men det är inget vardagsrum, utan....ett garage..
Och frugan kommer för alltid...tjata på mig att städa därute...

Okej, kom jag ut då???
Näha, inte det, men målet hade jag ju klart för mig i alla fall..

Det blev en Vasaloppsstart, och frugan kom på ett sätt att hålla mig vaken...
Körde in en hand i mina kallingar, och klämde lite på den "enögde hämnaren"...
Och är han vaken, ja så är resten av kroppen det också...
Jo det blev ju lite "luckor" i tevetittandet, ja ni fattar va?

Sedan blev det en jättefin frukost uppdukat, och vi satt nästan hela familjen i trekvart, och bara njöt av en Söndagsmorgon....
På köksteven hasades det lagg, och själva vallade vi mackorna med smör, det kändes..bra...
Några av teveapparajterna hade dålig mottagning, så det blev till att mecka antennsladdar och ett bröte av T-kopplingar till dessa.
Och blev bilden bra på en apparat, så blev den sämre på en annan, en och en halv timmes pillande satte Berras morgonhumör på prov.
Men det gick snabbt över, friden infann sig snabbt tillbaka...

Tittade lite förstrött på dotterns akvarium, vilken grön algsoppa de stackarna simmar runt i...
Tänk att det är så lätt att anförskaffa sig lite husdjur, men vad väldigt jobbigt det är att ta hand om dem...
Nähepp, här krävs en kraftansträngning, två och en halv timmes bubbande och gnuggande med diskborsten...
Med blotta försräckelsen hamnar firrarna tillbaka i ett grått inferno av "bubbelvatten", ja det ser ut som så när allt är helt fräscht,
det sitter små kolsyrebubblor överallt i akvariet, och ingen firre fick hjärtsnörpf, bra dottern kommer att bli glad när hon kommer hem ikväll!
Nu skulle man vilja säga åt dem (firrarna alltså..), ge blanka f-n i och skita i erat vardagsrum, men det funkar ju inte...

Frugan plockar lite med småsaker och vi hjälps åt att valla dammsugaren runt bland dammrådisarna...
Timmarna går och jag upptäcker att fasiken, jag har inte duschat sedan i Fredags morse, och är skäggig...
Nähä, nu ska det verkligen bli smutt med lite tvagning, kände mig fräsch som en nyponros, när det är lagomt att börja med middagen, ha!
Inget går upp mot att hoppa över någon dag, så känns det nästan dubbelt så skönt att få duscha av sig, härligt...

Maten påbörjas, och vi ska testa om gasolgrillen har hunnit rosta sönder över vintern, det har ju varit sol ute idag, sommar?
Jag marinera köttet i ..rödvin och annat gojs, det blir en slutt över, och jag frågar frugan...ska'ru ha en slurk???
Hon tittar på mig förebrående, klockan fyra en söndagseftermiddag???, javisst svarar jag, jag hämtar kidsen...

Hon tar sin första sipp, och frågar?, mår du aldrig dåligt över att JAG dricker, när du inte kan???
Nä vadå svarar jag, jag är ju allergisk mot alkohol, inte blir en nötallergiker förbannad över att andra käkar nötter???
Nej det är ju klart, men jag måste ju berömma dig, säger hon, du KAN ju vara glad och trevlig ändå utan alkohol...

Tack!, svarar jag, det handlar nog mera om en acceptans, jag VET ju att jag inte klarar av alkoholen, jag söker ju mig bara ett rus...
DU däremot kan dricka ett eller två glas, och vara nöjd, två glas för mig är bara att locka fram fan på bordet...
Och om jag ska få kunna äta i godan ro, och få fortsätta råda mitt egna liv...

Ja då lockar man inte fram fan på bordet, han kan hålla sig buteljerad kvar där i flaskan...

Jag vill att den här Söndagen ska få fortsätta vara min, så därför låter jag alkoholen vara...

Kram på er alla!

/Berra

det där med smusslandet och smygandet som liknar beteendet runt alkoholen. Jag känner också rädslan under huden trots att det verkligen gått åt rätt håll. Jag har försökt påmnna mig om att vara i nuet, andas, observera, påminna mig om att nu är det så här och det är bra. Vi har haft goda stunder med nära samtal och gråt. Men det behövs bara nåt "stråk", nåt anisktsuttryck så är rädslan där.
Vad heter musikalen ni sett? Jag förstår att den gjorde intryck. Kram och allt gott / mt

Hej, vänner! Vilken fantastisk vårsol - ser ni det?

Det här med snuset handlar ju inte om snuset egentligen... utan om helt andra saker. Jag vill helst inte att min man snusar, men det som gör mig helt förkrossad är hans beteende runt snusandet. Det finns alldeles för många likheter med hur hans beteende såg ut kring alkoholen... och det skrämmer skiten ur mig, helt enkelt. Det är inte hela världen att han snusar, men det är faktiskt hela världen att han inte berättat om det och att han smyger med det. Där ligger problemet, och jag vet inte vad jag skall göra med mina känslor kring det.

Jag har mått ganska bra de senaste dagarna, även om jag fortfarande är väldigt ledsen och trött efter min krasch i onsdags. Det är så dubbelt... dels är jag så glad över att våren närmar sig (just nu hör jag fåglarna kvittra som om deras liv hängde på det utanför fönstret, snön smälter så att jag har sett torr asfalt idag...), att jag har fina vänner, att det går bra på mitt jobb och över alla de framsteg som jag och maken har gjort sedan i höstas - och dels är jag så ledsen, trött och sårbar. Samtidigt.

Vi var och såg en musikal igår kväll ihop med några vänner. I handlingen finns det ett par olika kärlekspar där den ena personen dör, och några andra par som bråkar och gör slut. En av poängerna blir att det är lätt att hålla på att bråka och glida isär så länge man vet att man har varandra kvar i livet... De som har förlorat sina älskade genom döden säger till dem som bråkar att de måste sluta och bli sams igen, för de har ju trots allt varandra kvar. Och jag grät där i mörkret i salongen.

I en scen är det ett par som klättrar uppför varsin stege, som står med ett par meters mellanrum, upp mot en gemensam avsats där de kan mötas. De sjunger mot varandra medan de sakta sakta klättrar längre och längre upp, och till slut möts de på avsatsen. Så känns det. Vi klättrar och klättrar, och ibland snubblar vi och ramlar tillbaka ner en bit...

Ja, den gjorde intryck på mig på många sett, den där föreställningen...

Kram!
/H.

Att LEVA är härligt när man har kommit på hemligheten...
Stor KRAM från Mie.

Läser om er som trevar fram på stigen utan alkohol.
Känner att det finns en kraft & vilja.

Styrka & energi till er att forts framåt.
.../ kram från Mie <3

Lilla blå....

Som jag skrev i min egen tråd för ett tag sen så fick jag en liknande reaktion från en person i min närhet. Som oxå har liknande erfarenheter som mej.
Det jag ser hos henne är att hon som hamnar i samma spår... du vet...kaka söker maka.
Så att "älta" är just en försäkring om att kunna stå stark i framtiden & kunna se när ngt osunt närmar sig.

Annars tycker jag det är viktigt att kunna se att vi hanterar saker olika utefter hur långt vi har kommit på våran resa.
Du har kommit långt vännen.

Kram från Mie.

Barnens pappa har alltid snusat... men började röka på heltid samtidigt som snus/droger & alkohol när hans mamma dog i kol.
Varför....?... ingen aning.
Kanske behöver han få mer snurr....

Härligt Berra!
Jag känner mig också som en Berra just nu, nyktra mornar och en glädje i att vara just nykter. Fyller stort år senare i år, och ser fram emot att åka till Tyskland och köpa massor av sprit, vin och öl. Ska bli så kul att bjuda andra som vill ha, och själv mysa omkring och ha kul. Gärna med Trocadero i glaset. Så vill jag att det ska bli och känner bra känslor när jag ser det framför mig. Så fort jag låter bli alkoholen, får jag en bättre självkänsla på en gång nästan. Vågar stå för saker jag vill och uttrycka dem. I stället för att bara knyta näven i fickan och vänta på att få komma hem och leva ut mitt låtsasliv ihop med polarn Carlsberg Guld.
Det gick nyligen en bra musikserie på TV4 som hette Så mycket bättre. Tänkte på det, Så mycket bättre livet blir för det mesta när alkoholen är borta.
Magiskt.
Ha en bra söndag där ute i verkligheten
/Fenix

härliga skildring av trivsam lördagskväll. Njut av Vasaloppet och så önskar jag dig en god söndagsmiddag, en skön kväll... och en bra måndag! /mt

härliga skildring av trivsam lördagskväll. Njut av Vasaloppet och så önskar jag dig en god söndagsmiddag, en skön kväll... och en bra måndag! /mt

Bra jobbat !
Jag hoppas själv komma till din insikt och styrka.
En dag kanske jag också kommer så långt att jag kan vara utan alkohol för att njuta fullt ut av livet.
Är inte där än men väntar och tar till mig av livserfarenheter som din.
Fortsätt leva som du lever nu - det inspirerar.

..och tack & lov den enda för kvällen..
Den skvalpar förnöjsamt därute i köket efter kvällen övningar...

Grannarna var över och vi fluktade på sista chansen på melodifestivalen...
Vi åt middag tillsammans, det blev taco's, och inget så där tra-la-la middag..
utan vi kan umgås ändå utan en massa krusiduller i köket...

Det känns skönt, snubben kommer in med sina vardagliga slitna jeans,
en och annan oljefläck efter något meck...
Jag ser på hans brallor, och tittar på mina, japp vi är på samma nivå!

Tillsammans kan vi vuxna fläka oss i hörnsoffan, och damma av en och annan fis också...
Och det känns skönt, vi kan vara naturliga med varandra...
Och det är nog det absolut viktigaste i ett förhållande gentemot andra,
kan man fisa ihop, ja det är det mest ultimata vänskapsbandet man kan visa,
då känner man sig trygg i varandras sällskap och kan vara som man är...

Ja, jag är lite knäpp, men jag tolkar det så...
Det bidrar till en lugn atmosfär, och visst..en viss odör också...

Vi hejjade på våra gemensamma favoriter, och det gick väl sisådär...
Phil Collins lookalike med the Monkeys, han kom hela vägen...
Ja ni ser, jag har inte totalkollen, jag umgås och surrar en hel del, och fladdret på TV'n är ganska så sekundärt...
Precis som det var när jag drack, TV'n var inte viktig, utan någonting man blängde lite slött på när man inte hade något att prata om för stunden...
Så jag har inte förändrats sådär tvärt genom nykterheten, jag är samme snubbe som tidigare...

Men...jag har ingen dryckes-stress kvar, måste inte se till att det finns i glasen hela tiden, allra helst mitt eget...
Behöver inte "hämta något" i köket där BIB'en står i onödan, behöver inte känna stressen över hur mycket det är kvar i den heller...
Eller börja leta/öppna nästa Bag-in-Box så jag är säker på att mitt rus ska behållas på en jämnt, eller ökande nivå..
Jag drack julmust i mitt rödvinsglas, och vet ni...?
Jag drack bara så länge jag var törstig, inte fortsatte jag att dricka för någon annan "törst", nej nej!

Mätt och belåten kunde jag avnjuta efterätten och kaffet vid soffbordet med mina sinnen i fulla bruk, det kändes bra!
Jag hade det bara trevligt och avslappnat, inget "internt brus" i huvudet som tog all min uppmärksamhet...
Sade inget dumt som jag kommer att ångra under morgondagen, välte inte omkull några glas osv..
..och vet ni?
Det känns fortfarande så bra, och jag har inte gått miste om någonting..

Jag har mitt liv i behåll, och jag har ett kvalitativt bra liv, just nu, och just i morgon...

Imorgon vet jag att frugan kommer att smyga upp kl 07:55 för att sätta på TV'n...
För då som traditionen bjuder, börjar starten av Vasaloppet....

Jag kommer att slå upp mina klarblå så småningom, och upptäcka...
Det kommer ingen ångest, det kommer att bli en BRA dag, därför att...

Jag ska se Vasalopps-starten för tredje gången i mitt vuxna liv, utan bakfylla!!!

Är det inte en underbar och ny tradition...?

Ibland är förändringar....BRA!

/Berra