lillablå

Skicka inte sms eller ring. Ta ingen som helst kontakt med honom just nu. Så länge du håller linjen mellan er öppen, så länge är du kvar i relationen. Sen, lillablå, det är INTE så att du inte är bra för honom. HAN ÄR INTE BRA FÖR DIG!

Du får många kloka ord på vägen nu, ta emot, stå på dig och låt känslorna få komma upp till ytan. Du kommer att läka. Du kommer att våga tro på dig själv igen. Var snäll mot dig själv och dig gott om tid nu. För det tar tid.

Njut av att du finns, sträck på dig för du är fin...

Kram Märta

Hej Igen!

Har som vanligt haft min Måndags-dipp, och varit lite hängig...
Jag börjar tro att det har med min sömn att göra, måste börja skärpa mig...

Men hursomhelst, jag fick en jättefin powerpoint av syrran
på mailen i Måndags då det var som tyngst.

Nu går det ju inte att smälla in den här, men jag lyckades "hacka" mig igenom den,
och plockade ur alla visdoms-ord på engelska...

Och väldigt många ordval kunde ha kommit från mig själv, eller i mina tankar...

Jag blev i alla fall väldigt glad över detta, och det hjälpte mig att rycka upp mig lite...

Nu blir det ju inte samma sak med musiken och alla orkide'er som ska ligga som bakgrund,
så ni får hålla tillgodo med texten enbart...

Don’t ever take away someone’s hope, it may be all they have to hold on to.

Don’t make decisions when you are angry.

Take care of your physical body

Don’t pay for a job until it is finished.

Be careful of those who have nothing to lose.

Learn to say “no”, but do so with kindness and caring.

Don’t expect life to be fair.

Don’t be worried about losing a battle, if this helps you win the war.

Don’t put things off. Do what is needed to be done in the moment.

Don’t be afraid of saying, “I don’t know” or “I am sorry”.

Contemplate the dawn hours at least once a year

Look into the eyes of people.

Loneliness is a state of mind. You don’t need other people to love yourself.

There is nothing good or bad in life, it is all about choices…So choose wisely

Treat everyone as you would like to be treated..

Live in the moment. Don’t rush ahead… There is much to taste of life in the “now”.

Don’t be so hard on yourself. You’ve come to this life to learn all about who you are. So enjoy the experience.

Always tell the truth.

Don’t believe all that you hear and don’t say all that you think.

Much of your growth as a person will come through hardships and challenges. Embrace those and know you will be better, stronger and wiser because of them.

Learn to listen, it is an art.

Life is all about energy. Try to feel it around you, through you and in you. Distinguish the positive from the negative.

Enjoy the beauty of this Earth all around you.

Choose your partner well, for there is derived a lot of happiness.

Don’t get out of control at any time, breathe deeply.

There are no coincidences and no accidents in life. Everything big and small is for a reason. Pay careful attention.

Meditate at least thirty minutes a day.

Enjoy times of rest.

Nurture and maintain your friendships

Live more in your heart and less in your head.

You have a right to be happy!

Ged rid of hatred and bitterness, they do you more harm.

There are those things in life that can never be recaptured: the spoken word, time passed and opportunities.

Do one thing at a time and do it well.

There are two dominant energies in life, love and fear. Love overcomes all. Stay out of fear. There is nothing to fear, it only brings chaos.

Love your body. It knows what you think. From your emotions spring health or illness. Send yourself positive thoughts all the time..

Be thoughtful and careful what comes out of your mouth since with those words you create your reality.

One day you will look back over all that you did in this life and you will die with laughter…

SURROUND YOURSELF WITH LIGHT EVERYDAY!

Vad gillar ni den?

Mors Berra

Du behöver inte ta så mycket hänsyn till hur han känner just nu, faktiskt! Och du behöver definitivt INTE varken förklara eller försvara dig! Det finns ingen anledning för dig att argumentera, eller ens försöka få honom att förstå.

Du har gjort ditt val! Det är DITT val, ingen annans. Du behöver inte förklara _varför_ du inte vill bara kvar, utan kan bara säga att "Det räcker nu. Jag vill inte mer".

Massor av kramar! Tänk på dig själv nu!

Hej Lilla blå.
Ja, vilken psykiskt press du är utsatt för, håll ut, när du klarat ut det här kommer han att hitta ett nytt offer att vilja styra över. Tyvärr visar alla historier ur verkligheten att det funkar så för vissa.
Här får du en present av mig, Little blue av den engelska gruppen Beautiful South. Vågar inte säga om texten är ngt för dig, men jag tycker melodin och framförandet är riktigt fint, en höjdare att gråta till om inte annat:-)
Kram
/Fenix

http://www.youtube.com/watch?v=pB9UnEVq0hM

Varit hos mammas och pappas goda vänner på middag, med min bror, mor och far... Det var mycket god mat och många äkta skratt! Det dracks vin till maten, men två flaskor räckte till 8 personer, kändes rätt bra! Drack ett glas vin utan att behöva oroa mig för hur mycket det dricks eller hur fort flaskan tar slut...

Kom precis hem nu, och skickade ett sms till honom... känner mig inte stark nog att ringa. fegt kanske, men jag får inte vackla! Vilket är PRECIS vad jag gör just nu!

Skrev att jag inte tror att vi är bra för varandra, att jag med mitt dåliga mående drar ner honom, han blir irriterad och jag blir ännu mer osäker och mår ännu sämre... ond cirkel... Att vi inte kan ge varandra det vi behöver, jag bekräftelse och ömhet, han frihet och utrymme...

Fick tillbaka: känner inte det samma, men det blir ändå inte bra om du inte mår bra av vårt förhållande.

Ännu en gång är felet alltså mitt. I lördags var det jag som inte var glad och som påverkade honom och barnen negativt, och idag är det bara jag som inte mår bra av vårt förhållande...

Förstår inte hur han tänker, hur han fungerar, och vad han egentligen vill... vet bara att jag mår illa, är sjukt trött men lik förbannat inte kommer kunna sova, och nu har jag ångest över att jag känner nåt som inte han vill kännas vid, alltså är det falskt, eftersom han har tolkningsföreträde... fast ändå vet jag ju! jag kan inte leva med en man som jag gömmer mig för bakom ett träd, eller vars blommor jag slänger ifrån mig med äckel... men den där osäkra, rädda, otrygga barnet i mig tvivlar lik förbaskat...

oj vad jag svamlar... om ni kan reda ut nåt av det här blir jag imponerad...
blir väl lätt så när jag bara skriver fritt det som kommer mig för...
köpte en kedja till mitt halsband idag, ska ha det i morgon...
och mina tulpaner är gula och vackra!

och mamma köpte mig en bok, lite roligt faktiskt... hon gick till sin vanliga bokaffär och bad om något uppiggande till sin dotter och jag fick: "dumpa matthew" av jane fallon, och på baksidan överst står det: 50 sätt att bli av med sin älskare! Och det såg inte mamma förrän hon betalt och gått därifrån, hon var lite lätt röd i ansiktet när hon lämnade över den, men jag fick mig ett gott skratt! Sötaste mamma!

Har ett gäng kollegor som gått och dragit mig i tröjan idag, bak i nacken... fattade inte vad de gjorde... men så sa en av dem, vi drar dig tillbaka, vi håller upp dig, vi låter dig inte falla... tänk om alla hade det så!!!

God natt alla fantastiska kämpande och varma, givande vänner!
Utan er vore jag förlorad!
kramar!!!

det är tufft att vara kvar men ännu tuffare att gå. var stark , tro på er själva!
det är den som missbrukar (oavsett missbruk) som ljuger, manipulerar, lurar omvärlden och tyvärr sig själva
Ensam är inte stark, stark blir man av vänner o familj o av att läsa om andra som lyckats att komma därifrån med livet fortfarande positivt!
Kram och lycka till. Jag flyttade för 9 månader sen.. !

Jag håller fullt och fast med Märta.

Sin vana trogen manipulerar han i tron att det är han som driver spelet. I sin sjuka hjärna tror han att han är oemotståndlig och att du kommer springande tillbaka med gråten i halsen och ber om ursäkt för att du lämnade honom ensam. Vad han gör är att demonstrera den makt han fortfande tror att han har över dig Lilla Blå.

Vilket inte är sant idag.

Nu har du hittat din väg, ditt liv, din frihet. Du är en egen person idag med ett eget ansvar för ditt egna liv. Idag har du hjälpvägar som du själv har skaffat, det är stort. Du står på egna ben idag !

Ta hand om dig !!

lillablå

Allt du kan ge dig själv nu är tiden.... Det tar sån tid, du kommer att vackla, känslorna åker berg- och dalbana, rädslan, längtan, oron, allt. Vill du verkligen lämna honom för gott, gör det klart för honom en gång för alla. Att gå in i ett spel med honom kommer bara att ta all kraft från dig som du behöver till dig själv. Såna män dränerar andra på all energi, som en blodsugande igel. Och med tanke på hur han beter sig mot sina barn kommer han inte ändra sig i första taget bara för att du sätter hårt mot hårt. Lyckas han locka dig tillbaka igen kommer din resa bli ett värre helvete än vad du har just nu. Tro mig lillablå, snälla du måste tro mig.

Ge dig tiden vännen, allt kommer att ordna sig. Du har oss här och du har dina vänner, familjen och mormor Märta. Akta dig nu, lova mig det!

Kram Märta

Helvetesdag.
Riktigt åt helvete...
Har haft gråten i halsen hela dagen, magen skriker varning, varning...
och så kom det ett samtal, blomsterbudet undrade om jag var på jobbet...
hoppades, hoppades, hoppades att det var mamma...
men så kom 5 röda vackra rosor, med ett kort, det enda det stod var
hans alias på internet, det var så vi träffades...
äcklad slängde jag dem ifrån mig...
tog dem och tårarna sprutar och jag har världens bästa kollegor som
stöttar och får mig att inse att han manipulerar...
En av dem tog dem till källaren och slängde dem i komprimatorn.
På min önskan.
Bort med dem.
Bort med honom...
Jag mår illla... och tårarna vill inte sluta rinna...
Vart ska jag ta vägen?
Hur ska jag orka hitta tillbaka till mig själv och lite självkänsla och glädje?

lillablå

Tystnaden är som ett vakuum, jag vet men betänk att det är han väldigt medveten om. Och det är kanske det som är sårande. Men vet du, det svåraste för mig är, och så kanske du också känner, var att vi skildes utan att ha tagit ett gemensamt beslut om att avsluta relationen. Därför visste jag inte egentligen hur det var och det tog lång tid för mig att förstå att det går inte att avsluta på ett "normalt" sätt. Och jag måste acceptera det.

Tulpaner är så vackra, de sprider glädje. Precis som solen. I dag skiner solen här, ska tillbringa eftermiddagen på balkonen tillsammans med mina katter och en god bok. Min ena katt är en riktig solkatt, hon lägger sig på rygg i solen och sträcker ut hela kroppen mot solen. Hon är så söööt. Jag försöker hitta små saker varje dag att glädjas åt, känner att livet sakta vänder tillbaka för var dag som går. Jag hörde en klok man (åklagare) som sa att han varje dag avslutar dagen med att skriva ner tre bra saker som han har varit med om under dagen. På så sätt klarar han av när livet och arbetet är svårt. Värt att prova!!!!!

Ett steg framåt, ett steg i taget....

Kram Märta

Märta...
antar att jag bara är i början av min "frigörelse" eller mitt tillfrisknande eller vad man nu ska kalla det... Har sovit uselt i natt, vaknat många gånger och snurrat och vridit och vänt på mig...

inte ett ljud från honom.
bra egentligen, men det sårar också...

hälsade på mina föräldrar igår, hade en katt i knät hela kvällen, perfekt, för då kan man inte röra sig, inte fylla på kaffe, inte hämta en kaka till, inte göra nåt, man måste bli uppassad! =)

och jag köpte tulpaner till mig! gula! som solen! som värmen från vänner som man aldrig träffat!

Victoria, mitt i prick! det var ett av mina favoritprogram som liten tös! kommer inte ihåg nåt av det nu, men känslan är lugn och trygg och rolig!

just nu har jag nog mest ångest över hur jag ska klara att fylla dagarna och undvika att känna mig totalt ensam och övergiven... avskyr att vara ensam när jag inte valt det själv... barndomens spöken antar jag! kanske kan jag få några svar nästa vecka när mindfulness-kursen startar! Perfekt timing!

Hoppas att ni alla där ute någonstans får en fin och härlig dag!
Det är ni värda!!!
Kram!
/Kristin

lilla blå

Jag vet hur det känns.... Man säger till sig själv att jag klarar det här, jag klarar det här, jag klarar det här.... Sen kommer kommer kvällarna, sen kommer nätterna, sen kommer mornarna , sen kommer dagarna, sen kommer kvällarna osv. Och helt plötsligt glömmer man det onda, det som gör ont, det som skaver, skapar oro, det som stressar.... Man blir beredd att bortse... Så minns man faktiskt, minns det fina, glädjen, värmen kanske, skulle jag inte, borde jag inte, om jag ändå bara försökte, kanske det beror på mig... osv. Känner du igen? Detta förbannade ohyggligt pendlande mellan visshet och tvivel. Detta ohyggliga pendlande mellan hopp och förtvivlan.

Tre månader har gått och jag sitter här och undrar hur det skulle kännas om vi möttes nu... Tre månader kan vara en ohyggligt lång tid när man älskar någon. Tre månader ÄR en ohyggligt lång tid när man längtar och åtrår. Men jag vet, trots vad mitt hjärta säger, jag vet att det skulle vara helt förödande för mig att bejaka honom och oss. Det är nu, just nu, jag ska ta min magkänsla på allvar. För trots vad känslorna säger, lyssna på kroppen. Här är jag med Adde hela vägen med alla kloka ord.... Han vet!!!! Jag har lyssnat på honom, han vet ett och annat!!!!

Och Mie vet. Jag har lyssnat på Mie, hon vet. Jag har lyssnat på Berra, han vet. Och jag har lyssnat på dig, du vet. Och när jag läser vad jag skrivit så lyssnar jag för jag vet!!!! VI FIXAR DET HÄR. Det måste gå!!!!!

Sov så gott du kan i natt lillablå

Kram Märta

NU HAR JAG DET! Har funderat och funderat sedan du först började skriva här...
Hmm, vart har jag sett "Lilla Blå"
Det är elefenten från barnprogrammet!
Kommer ihåg vinjetten:

"Lilla Blå, Lilla Blå
hur fick du namnet Lilla Blå?
lekte i sitt badkar
det gör man ju
bet i mammas penna
så den sprack mitt i tu
å bläcket blått
rann ut i vattnet, åh
mammas pojke blev helt blååååå"

Älskade det programmet! Hihi

alltid lika sanna och fina ord från Mie!
tack!

Lilla blå...

Det här är din chans till ett sunt liv.
Självklart tar det tid att komma ur ett medberoende.
Hjärta & hjärna måste synka, komma ikapp varandra.

Ditt förnuft säger med all tydlighet att du varit i ett farligt förhållande, att du mår dåligt över hur du behandlas.
Att du måste gå... att det är ditt enda alternativ.

Dina känslor förstår inte varför du älskar den här mannen.

Ditt medberoende gör att du faller för hans ord & charm... Akta dej!!!!
Djupt vatten, svart vatten... ta dej till land.
Stanna i land, ge dej inte ut igen. Livsfarligt... underströmmar & en fruktansvärd kyla.

Du vet väl om att du har en eld inom dej,
som nu går på sparlåga,
du måste hitta din harmoni igen,
då kommer den att börja brinna med full kraft,
med långa ljusa & varma lågor

Kram från Mie.

Nu höjer jag blicken och försöker se ljust på framtiden!
Tack för alla vänliga ord!
KRAM!

http://www.facebook.com/photo.php?pid=16506&l=a3a373868d&id=10000100294…

Vad GLAD jag blev av ditt inlägg, och då känner jag dig knappt! Det här kommer du att fixa, med så mycket stöd omkring dig, och med den inställningen du har. Köp en bukett tulpaner till din pappa också, vettja! Han kommer att bli jätteglad (eller - han kanske bor jättelångt bort? Jaja, det finns ju blomsterbud ;-) )

Och vad härligt att kunna dricka ett par glas vin med ett par vänner - utan problem med spriten! Ha så mysigt i fotolabbet! Jag har sett en del av dina bilder, och dom är jättefina!

Har fått världens finaste sms av pappa... glädjetårar!
och ert stöd...
och mina underbara kollegor.. eller vänner kanske är ett bättre ord..
har precis handlat lite kläder till mig själv, en jeanskjol, svenadyr, men fin!
och sen ska jag köpa en vas och lite tulpaner!

märta, jag ska låna en bil på måndag och hämta resten. har en lååång lista
med saker som jag absolut inte vill glömma...

och till helgen ska jag till min gamla folkhögskola och stå i fotolabbet med
en av mina närmaste vänner... och dricka ett eller två glas vin på kvällen
och bara snacka skit...

det jag känner för er alla är nästan någon slags euforisk förälskelse... ni ger
mig kraft och mod och styrka! TACK!!!
stora kramar!!!
/k

Lillablå - du är SÅ modig och stark! Håller tummarna för dig och önskar dig ett fritt och lyckligt liv! Det är du värd!

lillablå

Oj, jag vet precis. Känslorna sliter i kroppen, man pendlar mellan hopp och förtvivlan hela tiden. Hjärtan säger en sak, förnuftet en annan. Och det där hoppet om att allt skulle vara annorlunda, att allt kan bli annorlunda kopplat till längtan och saknad spelar oss ett spratt hela tiden.

Du, vad gör du om han hör av sig och vill försonas? Fundera på det. För det är inte en fråga OM han kommer att ta kontakt med dig, frågan är NÄR! Det är så här det är. Med tiden kommer han att förstå att du menar allvar nu, och då kommer han göra allt för att du ska komma tillbaks. Går du tillbaks så vet han att han har makt över dig och då kommer resan att bli ännu djävligare. Så här kan det hålla på tills du är helt söndertrasad. Om han verkligen var rädd för att förlora dig, hade inte redan försökt stoppa dig då? Tro mig, been there, done that! Och för varje gång man går tillbaks, desto mer sjunker man och desto svårare blir det att gå för att ännu försöka göra sig fri.

Försök att tänka på dig själv, även om jag vet att det är svårt när tankarna hela tiden kretsar kring honom. Jag läste att medberoendet kan pågå lång tid efter att man fysiskt brutit med varandra. Jag vet till exempel att om mitt X kontaktar mig så måste jag låta bli att svara, går jag in en dialog med honom kan han få mig på kroken igen. Lillablå, fortsätt skriv på forumet, läs och skaffa dig kunskap, prata med vänner, gråt, skrik, skratta, men gå inte tillbaka. Det är så farligt. Jag håller alla tummar nu för dig, för oss och alla andra tappra som kämpar på för att hitta friden igen

KRAM Märta

God morgon!
Märta, jag har sovit sådär, vaknade vid fyra och var lite orolig... men på det hela är det rätt ok...

Brorsan var på besök, det var skönt med sällskap...

Blir så trött på mig själv. Vet att det här är det enda alternativet jag har, om jag ska må bra, men varje gång jag får ett sms hoppar jag till och hoppas att det är han... men nej. Inte ett ljud från honom... Vilket är bra, egentligen... jag är full av motstridiga känslor...

Berättar för så många som möjligt på jobbet, allt för att det ska bli svårare att gå tillbaka... för det är inget alternativ... men det finns en risk...

ska ut och jobba nu...
en kollega sa precis: du ser inte ut som 7 svåra år, du ser snarare piggare och lugnare ut...
=)

Tack för allt stöd!
KRAAAM!!
/k

God morgon lillablå

Hur mår du, hur har natten varit?

Kram Märta

Hej Lillablå! Du e stark! Det ordnar sig skall du se!!!

//Mozze

Jag håller med.Berra är en duktig kåsör.Kul att läsa!Ha en bra måndag ni alla

Du är för go!
Tack för att du får mig att le!

..så Söndag...

grillen har svalnat, middagen är uppäten, gästerna har gått, dammet har lagt sig...
Nu kommer nästan det bästa av helgen, när alla uppgifter är gjorda, allt är klart...
inga träningar, inga åtaganden, bara låta maten smälta i magen, och dåsa uppkrupen i soffan..

Det kanske är NU helgen börjar på sätt och vis, lugnet före stormen, arbetsveckan...
Alla i familjen är samlade, nu börjar vår myskväll, tillsammans...
Ja bortsett ifrån mig, som väljer att sitta här och knappa, typiskt va?

Men därute i vardagsrummet påbörjar redan slagsmålet om vem som får kontrollen över... kontrollen.
Tjejerna ska flukta på dravel (något drama med puss och annat slask)
Grabben ska envisas med någon sportkanal, vad som helst, pingpong i Guatemala om det så vill.
Själv vill jag se något som har hänt i verkligheten, helst utan reklam, eller någon riktigt biorulle med lite kvaletutta i...
Vi kommer aldrig överens, det brukar sluta med att vi hamnar framför egna TV-apparater i skilda rum, eller framför datorerna när väl allt snacks är slut...

jaja, vad är väl en bal på slottet..?

Veckan sys ihop nu, och en ny tar sin början i morgon bittida...
Veckan har innehållit allt ifrån högt till lågt och mycket varierad, ganska välmatad som vanligt...
Jag antar att det är som det ska vara, och jag klarade av den utan att falla för alkoholen...
1-0 till mig och mitt fortsatta välmående...

Jo jag har en fruktansvärd huvudvärk som pågått hela helgen, men jag vet hur den dämpas,
med en huvudvärkstablett och inte (som tidigare) med alkohol...

Jag menar, en hagelbössa i munnen tar ju i och för sig också bort huvudvärken, men om biverkningarna är större än nyttan, varför överhuvudtaget testa?
Okej, det var en drastiskt jämförelse, men den har samma funktion, blåser bort hjärnan!

Mors Berra

Ja tror på dig, du klarar det här...

Bamsekram Märta

Ni underbara!
Sitter hemma i min lägenhet och äter godis och svär över högtalarna som inte vill funka... men jag är hemma! brorsan är på väg, han ska pilla lite med datorn och jag bjuder på thai som tack!

vid lunch ungefär frågade han vad jag gjorde... jag sa packade... han frågade om jag packade eller packade upp, jag svarade att jag packar, ska bo hemma ett tag så får vi se om vi mår bättre på var sitt håll... inte ett ljud, inte en kommentar, nada, njet... jag packade, och efter att jag och dottern med kompis bakat korintkakor och tvätten var hängd och gympapåsarna packade sa jag: jag drar mig nu... ingen kommentar: han sa bara "ha det så bra!"

sa till barnen att jag ska hem ett tag nu, det verkar som om pappa tror att ni har det bättre utan mig, men jag kommer tillbaka... orkade inte ta det med dem, jag vill sätta mig ner i lugn och ro med dem och prata, när allt har stabiliserat sig... fick skjuts ner till torget, en puss och ett hejdå.

Jag är ledig nästa måndag, tänkte att jag åker dit då och hämtar resten av mina saker, passar på när han är på jobbet... fegt kanske, men så får det bli! han pratar ju inte med mig i vilket fall som helst!

Jag är totalt livrädd och jättestolt! Jag tog steget! Men kommer jag klara mig själv? egentligen vet jag det, jag har klarat mig själv större delen av mitt liv! det kommer att bli tufft, jag kommer gråta i min ensamhet, men jag har bara mig själv att tänka på! i morgon ska jag köpa mig en vas och en bukett fina tulpaner!

jag kan inte tacka er nog för alla vänliga (ibland hårda) ord, alla råd, allt stöd och alla tankar! utan er hade jag varit kvar och antagligen ännu svagare! TACK!!!
/kristin

lillablå

Visserligen är det bådas ansvar att lösa konflikter i ett förhållande, men det som pågår i ditt liv är inte ett normalt förhållande byggt på ömsesidig respekt. Hade du suttit tyst så hade det också varit fel, tro mig jag duckade på slutet vilket ledde till ännu fler konflikter.

Säg till barnen som det är tycker jag. De behöver vuxna ärliga människor omkring sig. Och att T tiger ihjäl allt ska du ignorera. Han är fullt medveten om att du är på väg men han kommer inte att erkänna det. Jag vet att du är rädd. Rädd att det är slut, rädd att bli ensam, rädd för alla känslor av övergivenhet. Tänk på att du går för DIN EGEN SKULL, inte för att få en reaktion från T. Du kommer aldrig att få det du hoppas och önskar från honom. Tänk på sund kärlek lillabå....

Jag har suttit och skrivit ner alla tankar och känslor som kommer nu med de minnen som så effektivt varit undanträngda, i ett försök att överleva och hanskas med smärtan. Ett minne är från sommaren 2008 när vi var ute och seglade. Det var en bedårande vacker sommardag och underbart seglarväder. När vi sitter där i tystnaden, solen värmer huden, vattnet glittrar, fåglarna sjunger och jag är så oförskämt lycklig så frågar X:et mig hur det kommer sig att jag började intressera mig för jämställdhetsfrågor. Jag börjar svara och efter en stund avbryter han mig med orden "Brukar du alltid prata så här mycket om dig själv?" PANG!!!!! Jag fattade ingenting, trodde att jag skulle svara på hans fråga och blev oerhört förvirrad. Jag kommer ihåg det som i går, hur kränkt jag kände mig, hur dum jag kände mig, hur förvirrad jag blev. Det var då det hela började. Det var så det hela började. Ni som läser det här kan ju bara ana vilken resa jag har framför mig att sortera alla minnen och de känslor som kommer med dem nu. Men det finns inga genvägar eller omvägar. Inte längre....

Ska ut i ljuset igen, ska sträcka på mig igen, ska låta den hälsosamma glädjen och lyckan bygga bo i mig igen. Jag vill ALDRIG mer bli kränkt, jag vill att min kärlek ska tas på allvar och förvaltas som den gåva den är. Stå på dig lillablå, vi finns alla här för dig nu, och som ni alla finns för mig

Kram Märta

Lillablå, har du talat med barnens mamma om problemet? Om inte du vill/kan det, kan du be någon annan göra det? Du är så modig nu, är fylld av respekt till dig. Du visar dig själv den omtanke och kärlek du förtjänar i denna handling.

Ojojoj...

Sänder all styrka jag har till dig nu! Modigt!

Ni är för underbara!
jag kollade med brorsan om han kunde hämta mig och lite saker, men bilen var på verkstaden...
får väl helt enkelt ta med mig lite av det viktigaste och tära på diskbråcket och bära och svettas, och hämta resten senare... nu ger jag mig inte... orkar inte mer... men vad ska jag säga till barnen? de ska till mamma idag, jag antar att jag bara säger att jag ska vara hemma ett tag...

berättade kort för min moster. hon sa bara helt diplomatiskt att det är aldrig ens fel att två träter... och det är nog sant... om jag hade varit tyst och stillatigande och tagit all skit så hade det nog varit lugnt! han fixar inte att jag ifrågasätter...

ska ut och kratta lite löv nu, bara för att träna mina magmuskler och få lite tankerum, sen ska jag och barnen baka lite... det värsta är att han låtsas som ingenting!! inte ett ord har sagts om saken.. undrar om han fattar att jag är på väg...

ni är mitt stöd och min styrka!
TACK!!!

http://www.facebook.com/photo.php?pid=17177&l=5af763aadd&id=10000100294…

lillablå

Det är INTE fel på dig. Hur du än försöker ändra dig, anpassa dig till honom så kommer han aldrig bli nöjd. Och han flyttar på gränserna och minskar ditt handlingsutrymme. Det handlar inte om dig, det är så viktigt att du förstår det och inte tar på dig vad han försöker lägga på dig. Då sjunker du ännu mer

Jag skickar också styrkekramar till dig

Kram Märta

Kram till dig Berra! Jag älskar dina inlägg. I det här fanns det ju en del att fundera på... tjejkvällar och så. Det där med att det inte finns någon morgondag så länge man är dragen är bland det värsta! Jag har varit ute på krogen och tittat på klockan och tänkt (?) "Vad BRA, klockan är bara fyra. Då hinner jag ju sova MINST två timmar jag ska upp och jobba i morgon. Lungt, ju! Jag stannar ute ett tag till!"

Smart!

Tjo Hopp!

...så är man mitt uppe i helgen, Lördagkväll, och fortfarande nykter...

Känns det bra?, frågar man sig...
Ja med tiden så gör det det, har ingen längtan eller någon känsla av att jag försakar något...
Tvärsom, det känns som jag bejakar något, typ verkligheten istället...
Det här är mitt riktiga helgliv, inte så mycket roligare än det ter sig...

Vad händer då?
Tja fyra timmar på baksidan med högtryckstvätten, för att få det fint, till sol & värme,
när den nu behagar sig komma...
Frugan har bakat och stått i till morgondagen då tjocka släkten kommer till dotterns kalas.
Just nu är det ett väldigt tjatter och fnittrande från undervåningen, hon (dottern alltså) har "myskväll" med 11 av sina bästa gamla vänner, vi är förpassade till sovrummet, jag mor och grabben...

Tidigare på kvällen lejde vi ut oss till grannarna för att hålla oss undan tonåringarna...
Men de är ju så fasligt kvällströtta, så efter en videorulle och nyheterna så fick vi gå hem.

Hon (grannfrugan) var lite sliten efter ha varit hos den andra grannen på "tjejkväll" igår...
De var typ 7-8 tjejer och tre dunkar rött 14 procentigt, ja det gick ju som det gick...
Efter att ha varit ute och luftat sig 2 ggr så var hon tvungen att gå hem och lägga sig.
Mannen fick ta träningen för lillgrabben, trots att hon hade lovat ta den...

När man dricker så finns det aldrig en morgondag, känner så lätt igen det...
Men det gör det, och aldrig en behaglig sådan, har jag lärt mig...
Klockan tre på eftermiddagen kunde hon visa sig ute igen, ha!

Frugan var med på samma tjejkväll och hennes vännina likaså, frugan höll sig fin, vänninan var det nog lite värre för, hon hittade inte sin cykel när hon skulle hem..
Och det var ju inte så konstigt, när man står utanför grannens garage och kollar...

Jaha, jag är fortsatt glad att jag inte har fördärvat denna kväll och helg med att dricka...
Jag ser hela tiden en massa fördelar med mitt val, hos andra...
På sätt och vis är jag faktiskt glad att de andra dricker, det hjälper mig att hålla min gard uppe...

Jag känner mig faktiskt lyckligt lottad, jag har min helg "kvar", igår idag och imorgon...
Jag ångrar ingenting, jag har alla fördelarna kvar, och framför allt, ...mitt (egna) liv!

Hur var showen då?
Precis som jag hade önskat det, lycka lycka lycka...
En vitamininjektion av ren lycka, känner mig starkare än någonsin...
Så härligt att få skratta, av ren och skär lycka..

Jag är som solen, strålar av mitt egna ljus, och jag har inga moln framför mig..

Kramar Berra

Sänder dig styrkekramar LillaBlå, du verkar vara en fantastisk kvinna!

hej igen..
nu är det mr bean på tv, jag hatar mr bean, så varje lördag kväll går jag in och läser eller somnar medan han tittar...

hans dotter fällde en kommentar på ett tyket sätt, jag sa nåt till henne, hans son frågade vad det var och jag sa att jag blev lite ledsen över det hon sa... t mumlade "often"

gick ut när han skulle ta en cigg och jag sa att sådana kommentarer gör mig inte direkt gladare...

då berättar han att han "loggat" mig, och att jag har varit glad 2 av 34 dagar... och varje morgon har jag startat dagen med att klaga över någon smärta, och avslutat dagen med det samma... jag har ett diskbråck som spökar, vaknar ofta med huvudvärk, det är antagligen mögel i huset dessutom, och all oro på det... och jag drar ner honom, och drar ner barnen... sa det att vi kanske inte ska fortsätta då, om jag nu är så deppig hela tiden... han svarade inte och sen kom hans son ut...

ska kolla med min fina bror om han vill hämta mig och lite saker i morgon... jag blir nog inte gladare av att vara kvar här...

god natt och sov så gott!
tänker på er alla!
kramar!

Jo, en reflektion. Lustigt att du skriver om ormbunken.. Jag är totalt värdelös på blommor (det är faktiskt sant) men av någon konstig anledning har jag lyckats just med mina ormbunkar som egentligen ska vara svårskötta. Du ger mig hela tiden inputs lillablå....

Kram Märta

lillablå

Jag hoppas att du har modet att klicka dig fram på Tuvaforums sidor som jag länkade till dig. Jag är ledsen men tyvärr kommer du inte kunna prata med honom, han kommer inte att lyssna, hans dagordning och tolkningsram gäller och du kommer att känna dig ännu mer förvirrad och tillintetgjord. Som jag sgt till dig tidigare, AKTA DIG!

En 8-årig pojke med pappa som är lynnig, opålitlig, kränkande mot sina barn oxh sin kvinna (du).... Hm.. Hur kan man kasta saker på sina barn, säga kränkande saker, osynliggöra dem. Bra att du går därifrån, det är trots allt en markering som barnen registrerar. Det är skitviktigt ska du veta. Tyvärr kan inte barnen göra det samma, jag tror annars att de skulle göra som du.

Läs Mies kommentarer om mina reflektioner av den svarta blicken... DEN SKRÄMMER!!!!! Lillablå, jag tänker på dig och tror på dig ska du veta

Kram Märta

http://www.facebook.com/photo.php?pid=16507&l=6f317490af&id=10000100294…

I australien bland annat ses ormbunkens knopp, den lilla hoprullade stjälken, som en symbol för växande och kraft, den har samma form som en våg, och samma styrka... samlar all min kraft för att orka gå...

dagen började med bråk och skrik... pojken var lite otydlig och gnällig om vilket bröd han ville ha, och T blev till slut så arg att han slängde brödpåsen på honom, på en 8-årig liten pojke som inget annat vill ha än sin fars uppmärksamhet och kärlek... Och dottern hakade på och fick också en ordentlig utskällning av sin far... jag gick ut... har varit ute och gått i en timma, och pratat med min allra finaste vän... hon är också övertygad om att jag måste gå... när jag efter en tur i skogen kom fram till centrum, ser jag T och barnen - och tvärstannar, vill inte att han ska se mig, vill inte prata, vill inte mötas... sjukt... hur kan jag överhuvudtaget överväga att stanna hos honom? är rädd för hans svarta ögon och utbrott, och är rädd för själva uppbrottet, hur han ska reagera...

om ni bara visste vad mycket ni betyder för mig, vad era ord ger mig styrka... utan er och möjligheten att skriva och läsa här så vet jag inte vad jag hade gjort... antagligen sjunkit fortare och djupare, att läsa ett vänligt ord ger mig lite mer ork och lite mer styrka och hopp... ni är bästa medicinen mot min uppgivenhet. Ni hindrar mig från att ge upp! TACK!!!

ska baka lite bullar nu, mormor har inga kvar... ska försöka prata med honom ikväll om hur han ser på vår relation, och att jag just nu bara mår sämre och sämre... plantera ett frö...

Tack igen för allt!
Önskar er alla en lugn och skön helg, utan alkohol, bråk och skrik, och med massor av värme, kärlek, och respekt!
/kristin

lillablå

Vilket underbart foto, vad duktig du är. Vet du, jag ser så mycket i det. Dels hjulet, det som kan rulla både bakåt och framåt. Dels ljuset i tunneln, vägen ut, vägen bort från det mörka och svarta. Jag har valt vägen framåt och ut i ljuset.

Vet du mer.... Jag blir så ledsen när jag läser att du är så trött och sliten, och hur du känner att du krymper. Jag blir ledsen för din skull, för min skull och alla andra som är i den här situationen. Och du ber om kraft att kunna gå. Men hur ska man orka bryta upp från den man älskar när all energi är borta, när självkänslan är i botten, man är förvirrad, ensam och kanske även känner skuld och skam för sin situation. (det gjorde jag i alla fall). Jag kan bli rasande när jag hör någon säga "men varför går hon inte?" Var ska man få kraften ifrån och var ska man gå? Och varför ska man tvingas göra valet att lämna den man älskar? Du behöver be om hjälp nu lillablå.

Men jag gick ju... Ja, jag gjorde det. Till slut gjorde jag det. Min dotter ställde ultimatum, mina vänner likaså. Tack gode gud för att de finns. Och jag bad om hjälp, fick en bra kuratorskontakt via min vårdcentral som hjälpte mig att se det jag varken orkade eller vågade se. Min dotter frågade mig häromdagen om det verkligen är kärlek jag känner till mitt X. Ja, jag älskar honom, jag kommer alltid att älska honom. Men jag vill inte leva med honom längre. Och det är okej så. Lillablå, jag har lyckats komma dit på min resa bort från allt. Kan jag så kan du. Men det tar tid och det måste få ta tid. Det krävs mod, det krävs hjälp och stöd. Men kan jag så kan du... Jag lovar!!!

Lillablå, du ger mig så mycket stöd, så mycket kraft och det betyder mycket för mig att få "prata" med dig här på forumet. Jag hoppas att jag och alla andra här ger dig samma stöd, att du får så mycket som du behöver för att sätta dig själv främst i ditt liv. Var rädd om dig, tänker på dig och hoppas du får en fin helg trots allt du har omkring dig just nu.

Kram Märta

Lilla Blå...

Jag ger dej :

Kraft
Mod
Tålamod
&
Styrka

Kram från Mie...

Vilket underbart ensamt o vackert foto lillablå

Jag söker alltid kickar, och att gå på konserter eller performance shower är ju ett sundare sätt att få dem på än att bli full!

När jag såg Blue Man Group så gjorde dom absolut mer än att banka på rör, men hela showen är väldigt galen, så det är svårt att säga vad dom gör egentligen. :-D Mycket musik, i alla fall. Och mycket show.

Tror i vilket fall inte att du kommer att bli besviken om du går dit. Trevlig helg!

Hej igen!

Visst är de läckra, såg dem på melodifestivalen...(Blå gubbarna).

Tycker deras minspel är helt fantastiska när han inte får sätta dit röret första gången...
Kollade av lite på tuben, hoppas att de har lite mer att bjuda på, än att bara banka på stuprör hela tiden, så jag absolut hålla ögonen på dem, både på tuben och när de dyker upp här hemma.

Man behöver stimulera underhållnings-knölarna emellanåt,
kittla sinnen som inte kan anses som förutsägbara, bli överaskad...
Det är då man får fram de här mest spontana, och neanderthaler-skratten...(groink!)
dvs de kommer direkt ifrån hjärtat och går inte att hejda, så otroligt förlösande..

Har upptäckt att jag "söker" mig till sådana upplevelser mer nu, än när jag drack...
Om det är någon sorts kompensation eller något har jag ingen aning om...
Men det gör så otroligt gott inom mig, rena rama mentala "utlösningen"...

Att bara "våga" överlämna sina sinnen åt andra, följa med och hänföras...
Om jag skrattar så jag gråter eller dreglar, spelar ingen roll...
För jag bryr mig inte om vad andra tycker om mig, just då..

Att få vara uppslukad av något annat än en fylla, och en "bakfylla" som kanske medför
återtankar i bilen på väg hem med relexmässiga spontangarv, det kan jag stå ut med...

Det är "goda" saker i livet, som man kan förunna sig, ofta!

Och ett sätt att för mig, ...LEVA!

Mors (igen) Berra

Tired...

http://www.facebook.com/photo.php?pid=16509&l=16f95e0ff3&id=10000100294…

Är så trött, så innerligt trött...
hoppas att jag kanske den här helger orkar ta ett avtramp, orkar säga ifrån och kanske gå.
jag krymper och känner mig mindre och mindre...
jag har en rullgardin framför ögonen igen, som skuggar ljuset, behöver dra upp den och låta ögonen glimta igen!
kramar!

Underbart! Jag gillar också dom.

Får jag då också rekommendera Blue Man Group? Kommer till huvudstaden i höst, och torde falla dig i smaken!

mie...
åh så vackert och sant.. jag tog mig friheten att skriva ut dikten, och tänker sätta den på mitt skåp... hoppas att det är ok?

tack för alla inlägg...
ni betyder så vansinnigt mycket!
och jag tar till mig vad ni säger och samlar kraft och mod...
tack!

hoppas att ni får en härlig, solig och varm helg!
stora kramar!!!
/kristin

helt otroliga, de däringa bröderna...
hoppas du får en härlig kväll, och att solen härifrån hittar till dig!
kramkram!

FRÄDÄ!, tjoho!

min absoluta favvo-dag, alla gånger...

Just idag är hela min kropp fylld av en massa endorfiner...
Jag har en grej som jag har längtat efter i ett HELT år, och just ikväll så kommer det...
Jag ska åka in till den stora staden och kolla på "The Umbilical Brothers" med en polare...

Jo jag vet det går knappt att komma ihåg namnet, ännu mindre att uttala det...
Det betyder någonting med navelsträngs-bröderna, och det är två snubbar ifrån Australien...
De gör superhäftiga shower, ibland helt utan texter, med egenhändigt tillagda ljudeffekter gjorda bara med munnen...

Mitt tips, kopiera och klistra in texten med Umbilical Brothers och sök på Youtube...
Jag har lagt in några av deras shower tidigare i tråden, och de bara är så fantastiska...
Helt och hållet i Berras smak, så enkelt, så globalt, så nytänkande...
De ska jag få se "live" ikväll, hoppas de får en lika kanonbra kontakt med publiken som förra året.
De har blivit otroligt populära i Sverige så de har lagt till flera extraföreställningar...

Så ni kan tro att jag är tipptopp fylld med förväntan, till bristningsgränsen, jabbadabbadoo!
De är min stora glädjekälla här i livet, känner jag mig hängig så blir jag alltid glad när jag söker dem på tuben..

Det är ett riktigt skitväder därute, kallt regnigt blandat med snö..., aprilväder typ!
Men vem f*n bryr sig...?

Min källa till glädje kan inget solka ner idag, för idag är det MIN dag...
...och så länge jag inte blandar in Herr Alkohol i vänkretsen, så förblir den så...

Ta av livet, istället för att ta livet av sig...

Mors Berra

Lillablå.... förlåt om det låter burdust, men jag kan inte säga annat än att jag tycker av allt det du skrivit så behandlar han inte dig med särskilt stor respekt. Han verkar heller inte särskilt ångerfull eller ens själv villig att försöka förbättra situationen, däremot flyttar han över hela skulden på dig!
Stå på dig o tänk på ditt eget välmående...

//Mozze

lillablå

Du vågar att gå, du måste våga tro på dig själv nu. Men betänk att din självkänsla är i botten, vem kan klandra dig för att du är svag? Vet du hur svag jag har varit och ännu är? Jag är inte en superkvinna som står utanför allt, jag är precis lika mänsklig och svag och vacklande som du... Som en av mina bästa vänner sa till mig i förra veckan... "Vem kunde tro att du av alla skulle hamna där"... Men det finns inget vaccin lillablå. Det viktigaste är att du ALDRIG lägger tillbaka det som händer på dig själv. Rätt-fel, svart-vitt, sant-falskt.... Det är en farlig retorik du där alltid kommer att förlora om du går in i det resonemanget. Vem sviker du om du stannar? Vem sviker du om du går? Vem är viktigast för dig? Jobbiga frågor att svara på men ack så viktiga....

Livet är fullt av nyanser, tolkningsramar, perspektiv, erfarenheter.... Och det gör att alla, oavsett bakgrund, kön, ålder, hudfärg- what ever- har rätt att komma till tals. Det kan aldrig vara en persons tolkningsramar som gäller. Även du har rätt attt komma till tals

Sov gott min vän/ Kram Märta

Bortrest i två dagar, om ngn undrar:-)
/Fenix

Ge mej kraft,
att säga stopp,
så att du förstår.

Ge mej mod,
att säga nej,
där jag står.

Ge mej tålamod,
att hjälpa dej,
när du trampar på mina tår.

Ge mej styrka,
att samla mej,
innan jag går.

( Mie 2007-07-01 = 3-4 månader innan kaoset brakade lös)

Håller med Adde - ta hand om dig själv främst. Alkoholen är en stark och djävlig fiende att slåss mot!

Du, lillablå, är det viktigaste som du äger och har. Det finns ingen viktigare person än du själv. Du är värd att ha ett bra och innehållsrikt liv utan att alkoholen inkräktar och förstör.

Ta hand om dig själv.

jag lyssnar...
oj vad jag lyssnar...
och jag mår sämre och sämre och blir mer och mer känslig...
han hade glömt mobilen i bilen sa han...
fast jag vet att han aldrig gjort det förut, och att han har sin privata
mobil i en sån där ful liten lädersak vid bältet och jobbmobilen i
fickan.. högst osannolikt att han glömt den..
men det är hans ord mot mitt, hans gäller.

ska ut på lite afterwork med några av mina kollegor nu, och jag
känner absolut inte för det. blir säkert bra när vi väl är där, och
om inte får jag väl smita efter maten. längtar bort. och nu korkas
vinet upp redan, vet inte om jag fixar det här... har sån avsmak mot
allt vad alkohol heter!

märta, jag ska akta mig. och hoppas att jag snart vågar gå...
adde, om jag ska vara ärlig så vet jag inte om jag litar på mig själv
mer än honom...
TACK för att ni skriver!
kram!

Alltså i dag, en riktig alkisvurpa inför öppen ridå. Det var den 7 april, och nu är det den 15 april. Lovar att... Känns det igen?
Nåväl, nu är det uppfyllt i alla fall. Vaknar nykter och glad, känner mig stark i mitt beslut att ta en lång vit period utan något klubbat slut. Vill ju helst att den aldrig tar slut, när jag tänker efter ordentligt. Roterandet i den onda cirkeln är ju så tråkigt och icke utvecklande. Solen skiner i dag igen, och jag är ledig. Känner så mkt energi att jag inte vet var jag ska börja. Besiktiga motorcykeln är ett kärt besvär som jag strax ska göra. Blir så inspirerad av er alla som kämpar på med framgång. Blev också inspirerad av Benny Haags spritpartiet, det ska få min röst på riksplanet helt klart. Att offentligt mörka det jätteproblem som alkoholen utgör i vårt samhälle är förödande och det behövs verkligen en annorlunda politisk röst som inte fegar ur för att man inte vill stöta sig med alla som har mer eller mindre stora problem med alkoholen. Och enligt spritpartiets resonemang är det halva befolkningen som berörs på olika sätt. Jag tror att han har rätt, inte minst får den teorin stöd av allt man läser här på forumet. Mitt bidrag kan ju i alla fall bli att inte dricka.
Ha en så bra dag i dag som det bara går, alla där ute!
/Fenix

Hahaha!!

Härlig humor!

Jag tycker personligen att alkoholfritt vin smakar riktigt illa, men att ha det lite så där snyggt i ett vingals var ju en bra idé för att få lite feeling. :-D

Tack för att du skriver Berra! Det är skönt att läsa om "de framgångsrika" som hittat en vardag utan alkohol.

Så...

Har mer än halva veckan passerat, och det känns redan bättre...

Igår fick dottern välja mat, eftersom hon fyllde år,
och hon valde en liten grekisk restaurang för hon ville ha souvlaki..
Helmysigt att bara klä upp sig, smita iväg på kvällen, sitta bland tända ljus...
Förrätt, huvudrätt och hela balletten, snacka om att man stinker vitlök nu!

Jag valde ett alkoholfritt rött vin, men just där har de ingen finess, kylskåpskallt!!!
Dessutom smakade det bara svartvinbärssaft, skitäckligt...
Men det var fint i sitt vackra vinglas ändå, tur att det stod ett vattenglas vid sidan om...
Det var hursomhelst mysigt, och mycket gott, och en guldkant annars till den grå vardagen...

Vi skrattade gott åt servitören, som verkade hade gått hårt åt vitlöken själv...
För han stank prutt hela kvällen, eller så hade han en hemsk andedräkt...
Varje gång han passerade oss så kom pruttlukten, verkade som om han hade sin prutthörna på
vägen till eller från vårat bord, kanske dammade av en rökare vid baren, men tänkte nog inte på att förklädet funkade som vindskydd och turbulensen måste ha varit kraftig bakom honom...

Det är ju inte läge att klaga, hallå servitören!!, kan ni sluta skita, det stinker faen härborta!!!
Eller så var maten skämd, och de ville dölja det, vad vet jag???
Typ, fasiken!, köttet är gammalt, men jag vet, vi matar Hasse servitören med massor av vitlök,
och så dammar han av en massa fisar och döljer den skämda köttlukten, ja!

Eller så är det deras "grej", det skapar en massa heta diskussioner vid matborden...
Där krigen mellan matborden hetsas av, vem f*n är det???
Uppgörelsen görs bland rökarna på trottoaren,...
j*vla skitgubbe!, håll käften slappa ringmuskel-Ingrid, fjärt-Berta! osv osv...

whupp, där slank fantasin in på ett villospår, som ni ser..skitsnack som vanligt..

Mors Berra

lillablå

Lyssna på Adde. Vet du, nu håller T dig i schack genom att inte bemöta dig. Precis som han gjorde mot sin dotter. Du måste börja våga se vad det handlar om nu. Du skriver att det hela handlar om dina nojor. Vilka nojor?

Säg hellre vanmakt för det är precis vad det handlar om. Han har kontrollen och du kan inte göra någonting. Nu är det bara på hans villkor, eller hur? Fundera också på vad det är för drastiskt som måste hända för att du ska gå? Akta dig och var rädd om dig i stället.

Kram Märta

Vem litar du mest på ?

Din alkis eller dig själv ?

nu precis fick jag ett sms...
"... vad är det nu för problem? ..."
så igen var det mina nojjor som spelade mig ett spratt!
solen skiner och vi har after work med jobbet idag. Äta en bit kött och dricka cola!
ta hand om er!

Plockat vitsippor till mormor, fikat och pratat...
hon börjar bli gammal, 93, och ser spöken och annat, men är helt klar i huvudet...

och jag sitter här, borde ligga och sova, men kan inte...
pratade med honom i telefon idag, på väg till mormor, och han var stingslig. Orkade inte fråga var det var, han sa bara att allt var bra, när jag kollade hur läget var... Igår när vi pratade hörde jag att han druckit, han sa att du kan omöjligt höra att jag druckit, jag har bara tagit en öl, och den är dessutom inte slut... kanske därför... vem vet...

försökte slå en signal när jag gick ifrån mormor, för att säga godnatt till barnen, klockan var väl strax efter åtta... inget svar hemma. skickade ett sms, där jag sa att jag bara ville säga godnatt, men att jag antog att de var ute, skönt och bra och godnatt och puss... inget svar.

och nu sitter jag här. klumpen i magen växer. skickade ett godnatt-sms till honom. inget svar. han sa sist jag var hemma (han bråkade med barnen och jag frågade om han inte kunde gå in och natta dem, så att de får sova lugnt) att man aldrig ska gå och lägga sig som ovänner.

stressen ökar. oron ökar. klumpen i magen växer. och det trots att jag egentligen bara önskar att något drastiskt händer så att jag kan göra mitt val. ju längre bort han känns, desto svårare att gå.

men nu har jag fått ord på det och det lättar lite. och vem vet, kanske kommer det ett sms alldeles snart. eller så gör det inte det... men nu ska jag sova i vilket fall som helst!

god natt ni underbara!

Adde, din uppriktighet värmer. Faktiskt! Det är så svåra processer, känslor, smärtor, kvalfyllda val som vi står inför. Tack för ditt ärliga svar, det betyder jättemycket för mig ska du veta

Kram Märta

Det du beskriver Märta var precis detsamma, känslomässigt, jag gick igenom innan jag lämnade alkoholen.

2 sidor av samma mynt.

Idag är jag fri.............

lillablå

Det är ohyggligt svårt att lämna någon som man älskar. Och det finns inga omvägar eller genvägar. I morse vaknade jag och tänkte länge på mitt X. Jag undrar hur han mår, vad han gör, om han saknar mig eller om han har träffat någon annan. Vi har inte setts på tre månader och inte haft kontakt alls på en månad. Varje dag är en kamp och jag måste komma ihåg den mörka blicken, de hårda orden, allt som en gång fick mig att bryta upp till slut. Skulle jag gå tillbaka skulle jag sjunka som en gråsten, hans förakt mot mig skulle ta fart igen och min kärlek och tillit skulle krossas. Men det är svårt att gå, jag kämpar varje dag ska du veta. Men jag slipper all stress nu, all oro, all besvikelse och sorg. Det är så himla skönt. Och jag vet att det kommer en dag då jag inte längre tänker på honom med sorg och längtan. Då är jag fri.....

Det du skriver om hur han behandlar sina barn är bara så vidrigt. Att straffa sin dotter genom osynliggörande är oerhört kränkande. Och även om dottern tigande tar emot allt så sätter det livslånga spår. Och att hon inte pratar om hur hon känner det är inte så konstigt om hon blir bestraffad med tystnad. Vet du, jag blir så upprörd när jag läser ditt inlägg. Och du, det är bra att smyger till dem kramar och kärlek, de vet att du finns där om de behöver dig.

Kram Märta

Hej Pia!

Min dotter fyller faktiskt 17 år IDAG...
Tänk vad tiden har runnit iväg, stora tjejen mycket längre än morsan sin...

Nej men vi har pratat mycket om hennes alkoholdebut...
Hon berättade nu i morse när jag körde henne till skolan att hon alltid har valt att sova borta
när hon ska dricka planerat, trots att hon hatar det...
Hon är rädd att få skäll om hon kommer hem och luktar fylla...
Och där var jag ju tvungen att säga motsatsen, att vi faktiskt är mer lugna om hon väljer att sova hemma istället för borta med en massa fyllskallar, man vet ju aldrig vad som kan hända..

Hon vet att vi inte tycker om det, men vi kan inte hejda hennes ungdomliga utveckling...
Hon måste ju få prova på allt det där i "vuxenlivet"...
Och jag har sagt att hon kan visst vara "olydig", det finns inga föräldrar i världen som accepterar att deras barn dricker sig fulla, men det gör de i alla fall..

Jag vill ju att hon ska få ett "bra förhållande" till alkoholen,
dvs upptäcka dess fördelar, men slippa bli för full, kräkas, bli upprörd osv...
Det långsiktiga förhållandet med beroende osv tror jag inte att hon just nu kommer att få ett problem med, men hon kommer att ha sina "gnatiga och tjatiga" föräldrar vid sin sida...

Jag påminner henne hela tiden om att det är inte för att vara elaka som vi tjatar hela tiden,
vi är rädda om henne och vill att hon ska (om möjligt) få ett sunt förhållande till alkoholen..
Jag är ju ett levande exempel på hur man inte kan få det,
hon förstår men vill ändå upptäcka sitt själv, vilket jag också förstår...

Man står på så många "fötter" nu, hon är snart vuxen och uppför sig som en sådan..
Men hon är fortfarande vårat barn, och att våga släppa greppet är svårt...
Stor nog att kunna vandra i vuxenvärlden själv,men med mamma och pappa i ryggen som försöker hjälpa henne att ställa in riktningen här i livet...

Om ett år har vi ingenting att sätta emot längre, då kan vi bara "råda"...
Och då får man ju hoppas att man inte har brännt sina skepp och varit för hård..

..men vem f*n har sagt att föräldralivet är lätt, vilka prövningar man går igenom...
Jag fattar inte hur man pallar egentligen, jag beundrar de som klarar detta ensamma...

En dag utan en enda solstråle, är inget mörker...
men en vecka utan en ljusglimt är nattsvart...

Kramar Berra

Sån söt mormor hade jag oxå.. det är 23 år sedan hon dog men jag tänker nästan dagligen på henne! Gift med min morfar som var alkoholist på gamla dagar och som tog sitt liv i 70-års ålder. Men hon var alltid lika mild, lugn och vänlig, samtidigt som hon hade en humoristisk ådra som gjorde att man alltid blev glad av att träffa henne.

Kram till dig och godnatt. Tycker det är bra att att du skriver och tänker, det kommer säkert att mogna ett beslut hos dig så småningom, då du kommer att veta hur du ska göra.

Pia

Tack Märta!
Är hemma hos mig själv idag, med mig själv..
sitter och funderar på hur jag skulle fylla dagarna och klara mig själv, om jag skulle gå... borde inte skriva om... borde bara ta tag i mig själv och gå!

kom på mig själv att önska att någon som "kan" det här och som är objektiv kan tala om för mig att jag inte behöver ha det så här, att det inte är sunt, bra eller ens vettigt... litar ju inte ett dugg till mig själv eller mina känslor... men NI vet ju, ni har ju koll, och att inte lyssna till era ord är nästan att förolämpa er... sorry...

Råkade låta mitt dåliga humör höras igår, hade talat om klart och tydligt var jag lagt vissa saker som han och barnen behövde för dagens övningar, och sen när han ändå frågade mig blev jag lätt sur, han lyssnar ALDRIG helt på vad jag säger... detta var precis när barnen skulle borsta tänderna och gå och lägga sig... och barn är barn, pojken på 8 kom till mig och skulle berätta nåt och T blev vansinnig på dem för att de inte gjorde som de var tillsagda, och för att de busade och stökade med varandras sängar (de bor i extrarummet sen januari pga renovering av deras sovrum) och sånt... han hotade med att inte läsa saga om de inte skärpte sig, och efter ett par tjut till skrek han godnatt, jag ska inte läsa, gå och lägg er och jag vill inte höra ett enda ljut till härifrån... pratade om respekt och hur de inte vet vad det är etc... barnen är mycket noga med att få sina godnattpussar och sitt godnatt av pappa och blir mycket oroliga av det här.. och egentligen anar jag att det är enbart på grund av att jag sa ifrån som han blev irriterad och därför tappade tålamodet fortare än vanligt...

pojken kom sen ut ur rummet och till oss där vi satt i var sin soffa och sa: Kristin, du är snäll, jag tycker om dig... markerade tydligt för sin pappa att han inte var nöjd med situationen... jag följde med och nattade igen... och efter ett gäng toabesök och annat gick T in till dem i reklampausen på tv och pratade... stackars ungar... snacka om att hålla dem på halster... och eftersom det är hans barn, hans hus och hans regler vågar jag inte sätta mig upp mot det... ibland säger jag till att nu räcker det, nu är det nog... försökte förklara för dem att egentligen var det nog så att pappa var arg på mig, men att det gick ut över dem... vilket pojken sa till sin far som bara skrattade bort det med: "vilken slutledningsförmåga, ha?"

För någon månad sen bråkade far och dotter (10 år och en isprinsessa som inte pratar om hur hon känner överhuvudtaget....) och T straffar med att säga: du finns inte för mig nu, jag ska inte prata mer med dig idag... och är tyst i 30 minuter, svarar på mina eller sonens frågor, men ignorerar dottern helt... jag liter och gråter inombords... hon går iväg till sin vän, jag träffar dem senare i affären och dottern är precis som vanligt... säger att jag tycker att pappa var lite väl hård, men hon verkar inte bry sig nämnvärt om vare sig mig eller honom... och jag avskyr mig själv för att jag inte står upp mot honom, för barnen, utan smyger till dem en kram eller ett varmt ord senare... fegis...

oj vad jag skriver...
jag skriver egentligen inte för någon annans skull än min egen. nyttigt att sätta ord på allt och även för att senare kunna gå tillbaka och följa och känna... tack för möjligheten!!!

Fick frågan av min allra närmaste vän igår, om jag kan tänka mig att skaffa barn med honom, och leva resten av livet med honom... svaret är givet när jag läser det här, men när jag är med honom och han är så gullig och snäll som han varit det sista är det inte lika glasklart längre...

Nalle Puh sa:
"ju mer man tänker, desto mer inser man att det inte finns något enkelt svar."

Ska glo på dumburken nu, och läsa lite om hur jag ska bokföra för företaget...
i morgon blir det besök hos sötaste mormor igen! hoppas hon har massa näsdukar som ska strykas, alltid lika skönt att stå där framför tv:n med något för händerna och vara tyst tillsammans med henne... Sötaste Mormor

Kramar och Godnatt!

Hur gammal är din dotter Berra?

Inte är det konstigt att hon provar att dricka, ungdomarna har tyärr??? inte oss som förebilder, de ska ju frigöra sig och hitta partners.. kompisarna är mycket viktigare. :) Och jag som har tre kids som passerat tonåren vet att alkoholen flödar bland dom unga idag. Det är skrämmande faktiskt. Och det är inte bland de "längst ner" som det är värst, nej det är bland studerande, jobbande, "duktiga" ungdomar.

Mitt mellanbarn har tydliga teckan på att gilla festandet. Den av mina barn som haft det lättast hela vägen med kompisar, skola, jobb, sport, tjejer. De är ute på dansställe, de åker på resor, de kollar på fotboll, de åker på träningsläger och det dricks... massor. Han är inte ens värst, där är flera stycken som redan verkar vara i missbrukszonen. Vi pratar med honom, påminner om de genetiska faktorerna osv osv. Kan inte göra mer, han är ju 23 och bor inte hemma.

Men man får göra så gott man kan och sen släppa taget.

En sak som slår mig är detta: Det värsta med alkoholism är att vägen dit är så rolig... Så var det för mig, så är det säkert för många. Inte alla dricker för att döva olika känslor. Många av oss tyckte helt enkelt om att festa och vara berusade. När man druckit sig till ett missbruk eller beroende så kommer de hemska känslorna som ett brev på posten... skam, depression, ångest, trötthet, värk. Och eftersom vi är beroende vid det här laget så skriker ju kropp och hjärna efter mer alkohol och cirkeln är sluten.

Det går att bryta... 2-års gränsen närmar sig med stormsteg. Mitt liv är rikt och njutbart idag och jag är fri. Fri att styra över mina känslor. När saker är jobbiga är jag vid mina sinnesfulla och kan ta bättre beslut. När vardagen flyter på så flyter jag med och trivs. När topparna kommer så flyger jag med där oxå, utan ånger eller skam eller bakfylla efteråt.

Jag får sålla en del, javisst. Orkar inte ha såna krav på mig som förr. Huset är inte så städat, trädgården är inte lika välskött. Jag tar inte på mig mer än jag själv vill på jobbet. Jag går inte gärna på fester där det sups... jag blir dödens uttråkad och sitter och gäspar klockan tio.
Jag tror inte längre att jag måste stötta och hjälpa alla runt mig, är mer rädd om min egen energi... och deras. För medberoende kan man bli till väldigt många olika tillstånd.

Ha det bäst !

Pia

Hej lillablå!

Ja allt är inte guld och gröna skogar, bara för jag har valt att vara fortsatt nykter...
De finns små törnen även hos mig, som rispar lite...

Så jag försöker inte pränta in någon halleluja-stämpel på min nykterhet...
Utan livet är som det är, ibland upp, och ibland ner...
Skulle jag bara berätta om "upplivet" så skulle nog inte min tråd kännas objektiv...

Men just nu har jag väldigt lite av "för stora förväntningar", vilket är en av mina akilleshälar...
Jag är ju en "fyllare" som min shrink beskrev mig som...
Måste hela tiden ha något att förväntas och hoppas på...

"I morgon blir det bättre.."
"Till helgen blir det roligt.."
"När jag har köpt den här prylen, så förvinner alla mina problem.."

Om inte..."nästa gång, då du!..."

Osv osv, börja känna igen mina egna behov nu...
Det är alltid lite lättare att leva dagarna efter lön, tex...

Just nu är det lite skralt i punglädret för att kunna spänna på munlädret...

Har redan nu sett att pengarna inte kommer att räcka hela månaden ut, så jag kommer att behöva låna lite av mig själv igen, och sådant svider..

Men att ha "dåliga" dagar är viktigt det med, det sänker ribban lite..

Och så kan man kanske börja låta sig glädjas åt andra saker, som våren t.ex...
Tussilago, blåsippor, snödroppar, fjärilar, humlor, myror, åkersorken och allt annat som plötsligt som har vaknat och hälsat solen välkommen, så även jag..

Det finns tusen andra saker att tillägna hjärnans tankar åt, istället för att bara tänka på när
nästa tillfälle kommer med alkohol, och allt som den förstör inom sig..

En bra dag är en dag då man inte har tänkt på alkoholen en enda gång...
Då har handfängslet och fotbojan börjat lossna lite, och man får tid för sitt egna liv...

En tid med liv, är bättre än livstid fängslad av alkoholen...

Mors Berra

lillablå

Jag tror att det är som Mie och Adde säger, tyvärr. Och sen, vad är det för ¤%&? svar han ger till sin dotter (ursäkta men jag blir så förbannad). Snacka om överförande av skuld och skam. Och vad kostar det att kopiera en nyckel? Näe, han vill inte att någon ska avslöja honom. Åh, jag önskar att du kunde få lugn och ro lillablå. Jag känner att jag slängs tillbaks till mitt helvete varje gång jag läser dina inlägg. Nyttigt för mig men oj vad du kämpar på just nu. Du får en en extra stor kram i dag. Och du, njut av solen och av att du finns lillablå. Du är värd så mycket mer än det här.

Kram Märta

Berra,
Hoppas att du får lite sol på näsan och kanske en fräkne eller två,
det känns som om du behöver lite uppmuntran idag, tonen känns
lite moll... ovant, du brukar ju tralla i dur! =)

Te'baks till vardagen igen...

Vet inte om Måndagen hamnar inom vardagen, den är lite speciell fortfarande...
Min stora hat-dag, när man måste krypa in i fängelsecellen igen efter en helg i frihet...
Hatar att bli kuvad, jag har ett sådant stort egenintresse att få ta vara på tiden själv...
Har så mycket jag vill göra, och så lite tid...

Känner att jag bränner ut mig själv fortfarande på mitt levnadssätt,
så jag tvingar på mig stunder för att bara slappa och ta det lugnt...
Nu är ju inte frugan av samma kaliber, som anser om man ligger i soffan så....
..gör man ju "ingenting", hmmm...

Viktigt är i alla fall att man lägger in tider för impulsivitet, dvs skapa en lucka där inget är planerat,
och så hittar man bara på något nytt just då det man känner för...
Det skapar kvalitetstid för oss alla, och är rensande... tips!

Apropå det där med shrinken,...
..nu känner vi fyra andra verkligen nära personer som har snubblat in i väggen,
och går till samma shrink, hon börjar verkligen bli en lokal företelse här nu...
Men vi rekommenderar henne starkt, hon har ändrat vårat förhållningsätt totalt...
En vägvisare för alla typer av människor, alla borde ha en!

Alkofronten då...?
Tja dottern har varit ute och festat två gånger nu, vi kände vibbarna redan innan...
Har hittat en sån där smaksatt vattenflaska under hennes säng, med sprit i...
Pucko som hon var, hade hon lagt den i en igenknuten plastkasse...
Vilket naturligtvis drar den åt sig uppmärksamheten från en dammsugande pappa...

Hon blev "förhörd" i köket av båda sina föräldrar, det var naturligtvis inte hennes sprit,
utan hon "förvarade" den åt en kompis...
Vi frågade henne om vi skulle ringa dennes föräldrar och fråga om de ville ha tillbaka flaskan?
Men O'nej, det skulle hon fixa själv...

Hon brukar vara helt öppen med hennes erfarenheter av allting...
Detta var första gången vi ertappade henne med en sak som hon inte hade berättat om..
Hon skämdes som en hund, och det var rätt åt henne...
Hennes "straff" blev ju redan utfärdat, vi tappade ju lite förtroende för henne...
Och det sårade henne djupt...

Vi har alltid sagt att vara helt öppenhjärlig med allt runtomkring henne, det skapar ett ömsesidigt förtroende och ger henne fördelar med att vi kan alltid lita på henne och hon får i stort sett
fria händer till nästan allting, men nu...

Ja det är inte lätt att vara bestraffande åt dem man älskar, men slits itu av att vara förälder..

Det är ju märkligt att hon är så nyfiken på det som hennes pappa numera har lagt åt sidan,
här hjälper det inte med vägledande orientering, det verkar krävas praktik också!

Hoppas bara att hennes erfarenheter kommer "snabbare", så hon kan varva ner tidigare...
Man måste kunna "umgås" med alkoholen också, jag kunde det inte...

Mors Berra

tanken har inte slagit mig... men kanske... tror inte det, men vem vet...
nycklarna till garaget är strategiskt borta, och den enda som finns sitter på hans knippa... hmmm... hans dotter frågade igår om inte hon kunde få en kopia, för hon vill komma åt sin cykel efter skolan, han sa: vill du ha mat på bordet eller ska jag lägga pengarna på annat?
det var ju i garaget det hela började... jaja...
ska läsa igenom Märtas inklipp om sund kärlek igen, och sen gå och jobba med mina underbara arbetskamrater!

hoppas solen skiner på er idag!
kramar!

Hihihi !! Avslöjad ! Så gjorde jag!! Hade en Gordons Gin som stod strategiskt framme som jag var tvungen att uppdatera minst en gång i veckan. Jobbigt som fan !

en liten tanke... vad är det som säger att han inte har köpt en ny flaska som han dricker till ca samma nivå som den första?

Vi är båda vinnare i slutändan!
kram och njut av solen, det tänker jag göra nu på min lediga dag!

Du är otroligt värdefull för mig också ska du veta. Du hjälper mig att sätta ord på det jag har upplevt och det jag känner nu..

Kram igen

berra,
njuter av dina inlägg, de får mig varma precis som solen som nu ska avnjutas!
tack!

precis vad jag behövde höra!!!
hårt men ack så sant...
så be inte om ursäkt! behövde en liten spark därbak för att räta på ryggen!
du är min stötta och min kompass!
du är otroligt värdefull för mig!!!

Förlåt, jag gick kanske för hårt fram nu, det var inte meningen i så fall lillablå. Det är bara det att jag känner igen mig så mycket i hur du har det och jag vet, precis som du, att det inte är sunda relationer när man lever i ett medberoende....

Kram Märta

sund kärlek...
tankeväckande...
och tyvärr inte en beskrivning av vad jag lever i...
tack!

Hallå!

Så var den helgen passe', utan problem...
Höll mig still going strong på alkofronten...

Träffen blev som ett PRO-möte, inget vilt alls...
Även den mesta partykillen hade slagit sig till ro, han som alltid söp bort skorna..
Trots att han köpte likadana pjuck nästa gång så var "fel" dojja som försvann, den vänstra!
Nu jobbar han inom regeringskansliet, ha!

Nä det blev inga skandaler alls, alla hade lugnat ner sig...
Fröken pangbrud 1984 hade klippt sig kort, och var nu helt utanför spanregistret..
Försedd med greppvänliga valkar runt midjan...
De grå tinningarnas charm, polerade flintskallar med några rufsiga strån,
hästsvansar (på gubbarna!!)...

Alla sög på sina bira, men i lugna tag...
Man kan väl säga att fyllnadsgraden låg i proportion inverterad mot åldern,
dvs yngst blev fullast, kanske hade de äldre lärt sig något?

Själv drog jag i mig några GT (minus G), precis lika goda som de brukar...
Jag puttrade hemåt med bilen i sena nattimmen, lite besviken...
Visste väl inte vad jag egentligen ville uppnå med kvällen..
Kanske att någon annan skulle stå för "draget"..

Och tänkte... det var bättre förr....
eller var det det egentligen...

Jag frontar i alla fall inte skandalrubrikerna på Måndagen längre!!!
Jag var inte fullast, och fyllfjantade inte för brudarna...

Pajasen har lämnat ifrån sig kostymen, och väntar på att någon annan skulle ta sig an den..
Underhållningen blev "noll" eftersom alla satt som "publik".., även jag..

Men JAG mår bra, och det är huvudsaken, allra helst på Söndagen...
Min helg blev beundransvärt bra, för att jag stod fast vid mitt beslut...

...ingen alkohol för Berra idag i alla fall, alla dagar...!

Då kan jag hantera resten av veckan, och delar av livet som är fulla av välbehag...

Mors Berra

lillablå

Vad betyder utslaget på alkoholmätaren egentligen? Det är väl inte konstigt att du "Bygger upp allt" kring hans alkoholintag, det är ju den som skapar all stress och oro och som reglerar er relation. Och skulle det vara bättre för dig att han i stället dricker öppet? Har du funderat på varför han inte förstår och bemöter din oro?

Jag har suttit och läst i genom en massa mail från mitt X, valde att spara allt och nu med lite mer distans ser jag hur galet allting har varit. I stället för att bemöta mig i min oro har han anklagat och förebrått mig i stället, bland annat att jag inte litar på honom. Jag tror inte han varit/är kapabel att se någon annan än sig själv och sina egna behov. Jag vet inte om nedanstående kan vara till någon hjälp för dig men jag läser dessa rader varje dag (du hittar det på TuvaForum).

Må solen skina på dig idag och att klumpen i magen låter dig vara ifred/ Kram Märta

_______________________________________________________________________

SUND KÄRLEK INNEHÅLLER:

Trygghet - att du kan räkna med stöd och en trygg famn och inte behöva vara rädd för att stå helt ensam.

Säkerhet - att du kan räkna med honom och inte ska behöva känna dig rädd för hur han ska reagera, att han kommer att ta hårt i dig, knuffa dig, trycka ner dig, slå dig, skrika åt dig eller utsätta dig för annan form av vanmakt.

Omsorg - att du ska känna att den du är tillsammans med är lika mån om att ni ska ha det lika bra i relationen.

Respekt - att du aldrig ska behöva behandlas på så sätt att han sätter dig på undantag eller skriker fula saker åt dig.

God vänskap - att du ska känna att ser dig som sin vän och behandlar dig som det, alltså inte vara vara misstänksam och se dig som en fiende.

Empati - även om han själv inte är i samma situation som du och inte gått i dina skor, så har han möjlighet att sätta sig in i att du har det svårt istället för att vara kall och oförstående.

Stabilitet - du ska inte behöva känna att den du är tillsammans med säger en sak för att handla helt tvärtemot.

Uppskattning - du ska känna att den du är tillsammans med är glad att vara tillsammans med en fin tjej/kvinna som du, att han lyfter upp dina goda sidor istället för att håna/förlöjliga och klanka ner på dig. Han ska känna sig stolt över dig.

Acceptans - att han inte kräver det omöjliga av dig och sätter upp högre krav på dig än vad han själv kan leva upp till. Att han inte ägnar sin tid till att döma dig.

Frihet - att du har rätt att röra dig i livet. Ingen människa har rätt att begränsa dig så att du känner att du inte kan fortsätta ditt sociala liv. Du är lika fri i ditt rörelsemönster som han är.

Bekräftelse - alla människor behöver bekräftelse så låt honom inte tro att det är något fult och säga åt dig att du kräver för mycket. I en sund relation ger man varandra bekräftelse och det kommer naturligt eftersom man vill säga ja och lyfta fram den man älskar och är rädd om.

Öppen kommunikation - du ska våga berätta saker för den du är tillsammans med utan att vara rädd för att han ska döma dig, anklaga dig, skrika åt dig, slå dig eller på annat sätt straffa dig.

Lika värderingar - om den du är tillsammans med tycker att det är viktigare med status, pengar och göra roliga saker som måste kosta än att ha det bra när du t ex har en svår period i livet där du inte har gott pengar. Då visar han vad han värdesätter högst. Tyvärr är det inte dig och er, utan sig själv och sina egna behov. Han förlorar dig hellre än att han låter sina egna behov stå tillbaka för en tid.

Sex som är ömsesidig njutning - du ska känna att han är rädd om dig, att han inte bara tänker på att själv på tillfredsställselse för att sedan lämna dig. Du ska heller aldrig behöva känna dig tvingad till att ha sex - en sund man vill inte och har inte sex med en kvinna om hon inte vill.

Jämlikhet - att det som gäller för dig gäller också för honom, att det som gäller för honom gäller också för dig.

Hej igen...
fick panik i går... ginflaskan var påfylld...
gick på fotomässan och hade det rätt trevligt, han är go och glad
och vi trivs... MEN jag hade med min klump i magen...
när vi kom hem frågade jag honom om han mixtrat med ginflaskan
igen, och han säger nej, det enda jag gjort är att jag fyllt på med
den andra flaskan, den jag fyllde på med den där gången...
han tar fram alkhomätaren och visar mig, han vill övertyga om att
han inte mixtrat... och den visar strax under 40%.

Nu är jag tillbaka på noll igen. Det känns som om allt bara finns i
mitt huvud. Som han sa: "du bygger upp en hel värld runt det här!"

Han dricker en hel del, men han gör det öppet. Lördag kväll drack
han en och en halv flaska vin, jag drack ett halvt glas... och ett par
öl också.

Helt snurrig... är det jag..? kanske bara intalar jag mig att han är
elak också, jag vet inte det heller just nu...

jag får väl se tiden an, och försöka se objektivt på det som händer
runt mig...

Skulle behöva en objektiv osynlig ängel här, som kan tala om för
mig vad som är riktigt och vad som är överdrivet av mig...

ledig idag, så nu ska jag städa lite och kanske gå ut och kratta lite
löv för att skingra tankarna!
kramkram!
/kristin

Läser en kort artikel om Gudrun Schyman och hennes resa till nykterheten och hur sanslöst lika den är min. Jag sökte också hjälp av den öppna vården (dock flera år innan min behandling) innan vi slutade på samma ställe. Jag hade också tankar på att sluta mitt liv när ångesten och bakfyllan var så kompakt att man kunde ta på den. Jag har än idag inte träffat någon som uppnått en stabil nykterhet utan sinnesförändrande medel via den offentliga öppna vården däremot många som uppnått den via AA eller sluten behandling i kombination med efterföljande deltagande i AA. Borde stämma till eftertanke hos berörda politiker. Statistiken är inte lysande om den ens finns.

Jag kan idag se,höra och inte minst läsa om återfall på gång och det är inte en så värst trevlig upplevelse. Det är jobbigt att stå bredvid och inte kunna påverka förloppet och jag kan faktiskt må fysiskt illa av det. Jag är i högsta grad medveten om att jag inte kan ge råd till en annan alkis utan enbart dela om mitt liv och mina erfarenheter så får var och en göra sina egna val. Återfallet kommer INTE som en blixt från klar himmel utan planeras en bra tid före och det är då alla signaler kommer. Det är en spegel av mitt gamla jag och det förskräcker. När jag slutar upp att bry mig om mitt eget mående och börjar gnälla på andra och fokusera på andras fel så vet jag att det är dags för mig att reflektera över vem jag är och var jag kommer ifrån. När min sinnesro börjar tunnas ut blir det lätt någon annans fel. Jag kan börja oroa mig över saker som ligger dagar bort och som jag inte ens vet är eller blir ett problem. Om jag är i balans så blir inte de sk problemen något hot, oftast faller de platt till marken, det har varit ett hjärnspöke hos mig.

Jag läser också nu att det är vetenskapligt belagt det som vi nyktra alkisar har vetat länge att vi trixar med drickandet för att kunna dricka "socialt". Vem har inte i vår situation ändrat sort, styrka eller märke, inte druckit före eller efter ett visst klocklslag, "bara" druckit helger, shoppar "bara" en viss mängd, tagit en "vit vecka"................visst känns det igen ?!
När vi håller på så så har vi redan tappat kontrollen över vårt liv och har i realiteten blivit fast i beroendet. Vi lurar oss själva och förlänger vårt lidande när det egentligen bara finns en lösning.
Känns lite skönt att få bekräftelse !

Om 14 dagar är det Arosmötet i Västerås, bara ett stenkast från Östra Aros ! Jag ska försöka åka dit på lördagen för att få trivas hos kamrater och få vara verkligt social utan en massa skydd framför mig. Nakenheten som finns hos oss nyktra alkoholister är så befriande, vi litar på varandra och har en förtröstan som jag aldrig kan uppleva ute i verkliga livet. Alla AA möten är öppna möten och ger en enorm kunskapsbank även för anhöriga. Och jag ska försöka gilla laxpuddingen men det tar emot.............!

Nu ska jag ut och ta emot vårsolen som för första gången på länge lyser över oss. Känner mig som en liten krokus !!

Lycka till Berra jag har åxå en återträff på G (via FB)...vi som gick ettan-sjuan ihop.Blandade känslor.