Min bror hade en kris.En nära vän t familjen,vars son dog i cancer,samt att han fick en äktenskapskris o det ena med det andra.
han började gå den leden.Han är min lillebror som alltid varit tillbakadragen o tystlåten,numera är han som en omvänd hand plus att hans äktenskap funkar igen o han mår som en prins.
Åh har du gått den Myran?
Hur var det?
Hur upplevde du det?

Din fru skulle väl åxå ha egen tid.?
Tänker nu berätta för dej vad min bror gjort varje sommar i tre års tid.
han rymmer hemifrån o går en vandring i Spanien på en vecka el två. "Santiago deCompostela".
Han befriar tankar o känslor,han vandrar,han träffar nya människor o han blir SALIG.
Han behöver göra detta.det är en ventil o en avkoppling för honom o han orkar med vardan med fru o sitt ansvarsfulla jobb sen under året (han har vuxna barn)

http://www.pilgrimscentrum.com/se/lankar/santiago-de-compostela/

Hej igen!

Nyss hemkommen efter att ha surrat med shrinken Eva...
Första gången var det bra, andra gången inte, denna gången så är jag lite ut&in-vänd, så det måste nog vara bra, har många tankar att brottas med...

Förra gången skulle jag precis som ni nämnde "bara" tänka på sådant som gör en glad, och inte lägga tankarna på det "andra"...
Problemet är att jag har nu gått med "regnrock" så länge att ingenting kommer inpå mig, totalt zero hela jag, liksom...

Har fått lite "uppgifter" att ta tag i, bl.a strukturera upp mitt liv med en kalender, istället för att fylla skallen med en massa skit som att komma ihåg datum som bara tar en massa "onödig" plats, och skapar oro för att man har missat dem osv...

Nästa grej blev att skapa ett "hålrum" för bara mig själv, en kväll i veckan, där jag "äger" min tid och ingen får rubba den, inte ens familjen...
Den ska jag göra vad jag vill med, sova bort den om jag så vill, eller fylla med sådant som jag anser vara "kvalitetstid", min själ måste få "landa" som det heter...
Låter bra, men kommer att bli ett litet h..te att få frugan att ställa upp på den, vi som har häcken full för jämnan, men det är ju också där problemet ligger, vi stressar ihjäl oss!
Så den där Eva ville faktiskt att frugan skulle hänga med nästa möte!, och det ska bli intressant, både se om hon vill hänga med eller inte, och vad som händer om hon hänkar..

Jaja, livet har sina stunder, stora som små, och jag åker jojjo mellan dem hela tiden...

Mors Berra

Jag triv jättebra med mitt jobb,eller mina två jobb ska jag säja.Jättebra arbetskamrater o bra stämning i arbetsgruppen på mitt ena jobb o dålig stämning på mitt andra jobb(mitt xajobb) jag håller på att byter nu,säker nytt extrajobb pga det.
Det är jätteviktigt att få trivas på jobbet,det är ju en stor del av ens liv.
För tre år sedan dog pappa till min son.Jag hade för länge sen borgat för ett lån till honom som hade förfallit på mej att betala,men har vägrat detta o det sedemera hamnade hos kronofogden.
Så för tre år sen började jag betala av på det lånet,samt en del andra skulder jag hade själv åsamkat.Man kan säja att jag började på egen hand skuldsanera o skaffade extrajobbet för att klara det ekonomiskt.
Nu,tre år senare är skulden betald.
Det har tagit på krafterna att jobba o betala flera tusen varje månad till en skuld som egentligen inte är min.
Men nu är den klarbetald.
Om ett halvår är resten av skulderna (mina egna) åxå betalda o jag kan dra ner på jobb om jag vill.
Det känns så skönt att vara ekonomiskt fri bakåt.
Jag har studielån men det kan jag leva med.

Tänk så mycket tid man ändå spenderar på sitt arbete - det är värt att byta om man känner att det tar emot att gå dit och att det suger musten ur en. Som att sova på en skittaskig madrass år ut och år in - då köper man ju en ny?!

Det är så klart lättare att köpa en ny madrass än att byta jobb men medans man arbetar kvar så kan man ju titta sig omkring efter ett annat - kanske byta bransch helt.

Jaghar turen att ha ett jätteroligt arbete med jättebra jobbarkompisar men det har jag inte alltid haft - det tog sin tid men jag bytte till slut. Ett beslut som jag inte ångrar - precis som beslutet att aldrig mer dricka alkohol (fast jag tar en dag i taget så klart). Det känns så himla "cool" att prata i termerna: Jag dricker inte alkohol - det känns inte bra för mig, jag har roligare utan...

Kram på er!

Hej alla goa vänner,ja du Pia,,,när kommer boken? Jag tvivlar inte en sekund att du inte har underlag för det,och jag skulle ha första exet,signerat!!! Härligt att läsa dina ord,befriande ,givande.Ja arbete är inte allt ,jag jobbar 75% ,men så har jag ju småbarn ochså men det räcker till ändå,visst hadr man behövt pengarna men livet är ju inte bara arbete.Att inte trivas på jobbet är det värsta som finns,jobbade tidigare på ett annat jobb,vantrivdes så hemskt,allt blev lidandes,det är ju där man tillbringar större delen av sin tid,jag gjorde mig själv en tjänst,sökte skola(Som jag i och för sig inte började på) men det blev en väg ut liksom,hade tur att sen få ett annat vik som så småningom blev en anställning,trivs nu ok, man är ju alltid trött på sitt arbete från o till men det är ok,bra arbetskamrater.kram Tessan

Jag jobbar fortfarande mycket men har anlitat veteranpoolen som hjälper mej.
pensionärer som har lust o energi att för en billig penning hjälpa till med saker o ting.Som att gräva i trädgården o städa lägenheten.
Om jag jobbar extra tar jag ut komp.tid ist för pengar

Hej Myran.

Jag har samma jobb men har valt bara natt och gått ner i tjänst. Mindre pengar men lever inte hellre sämre för det. Och mår så mkt bättre utan stressen och pressen.

/ Pia

Hej
Återigen skriver du precis mina tankar drinklisa :)

Fast jag tror Berra är en envis rackare. Det var längesen jag föreslog att han skulle byta sort...Om inte det hjälper så byt jobb för tusan.

Jag känner en som kände som du inför jobbet. Berra. Kunde inte släppa det, ältade och oroade sig. Var låg i sin grundstämning och såg mest bara mörker. Hade svårt att sova osv. Han började äta johannesört som ju oxå har en stämningshöjande effekt genom att påverka serotoninet. Och blev mycket bättre och började trivas med livet. Slutade med dom och föll ner i samma grop, han trodde inte riktigt på att det var pillerna som hjälpte. Men har nu börjat med dom igen med samma goda effekt.

Vissa av oss är födda med större benägenhet för oro och ångest. På grottfolkens tid så var vi överlevare då vi kunde se faror och reagera på dom snabbt.

Nu när vi inte har några farliga lejon i närheten men ändå lever med högre vaksamhet och beredskap så blir det jobbigt med en massa onödig ångest. Jag tror att hela samhället måste tänka om, att vi börjar ge våra barn kunskap och träning i andlighet och mindfulness redan som mkt små, så de lär sig att finna inre ro i den för våra reptilhjärnors konstlade värld. Annars kommer det fortsätta så här, att utskrivning av lyckopiller ökar med rekordfart, ungdomar mår skit och skadar sig själva och varandra och alkohol och droger ökar lavinartat.

Herregud vad jag maler på, får nog börja skriva den där boken istället för att plåga er med alla mina funderingar.. :(

Hej Drinklisa!

Mina "kulpiller" heter Cymbalta (.."när livet börjat halta.."), men jag tror inte att dessa är det rätta för mig, eftersom jag inte får den rätta effekten...
De kapar peakarna neråt men höjer inte allmäntillståndet, utan jag är fortsatt "neggig"...

Jag vet vad det beror på, och det är jobbet som jag har svårt för att släppa, vill gärna mentalt ta med mig det hem eftersom det är en del av min identitet, jag är det jag gör osv...
Vill vara stolt över mitt jobb, men eftersom jag gång på gång möts av motstånd som inte ger mig någon som helst uppskattning så går det numera i "moll" hela tiden...
Jag vet att jag borde byta, men min nisch är så smal att jag inte kan få tag på samma typ av arbete som ger mig den rättfärdiga lön jag så väl behöver...
T.om att jag bävar för att sjukskriva mig då jag skulle behöva låna pengar av anhöriga för att få det att gå ihop, har ingen lust att behöva lämna hus och bilar för en tillfällig dipp som jag antar att det är...

På något sätt har hela mitt liv "gått in i väggen", och det var psyket som sade ifrån när jag inte längre lyssnade på kroppen, allting finns ju där om jag bara hade lyssnat på den...
Mitt fall blev det mångåriga drickande som fick mig att gömma och glömma mig bakom min egen fasad, men när inte det heller funkade till slut så föll hela korthuset ihop...

Så här står jag, blottlagd och "naken", precis som jag är...
Skönt på ett sätt, för jag behöver inte längre "hålla masken", jag är numera sårbar och öppen, vilket jag nu ser mera som en tillgång, jag var tidigare hård och kallhammrad i mitt sinne...
Så det finns något gott i det som är ont också...
Det är väl därför jag brukar tjata om "..att jag har aldrig mått så bra, när jag mår så dåligt!"

Jag ska iväg till shrinken i eftermiddag och se vad som fattas mig månne...
Trodde jag var ensam om detta, tills det var grannfrun som satt i väntrummet efter mig förra gången, så vi har alla våra små troll att ta hand om...

Men som sagt det var alkoholen som startade hela skiten...
Och nu måste jag reda upp allt själv, utan den...

Mors Berra

he he, om två månader då alltså. :)

Det blev som jag trodde. De gamla försvann, men de nya är mycket värre. Sitter här och försöker hålla mig stilla som en staty för att inte irritera såret. Men operationen gick i alla fall bra, vad doktorn påstår.
Men Pia - gubbar? När blir man tant, vid 46 eller?
:-))
/fenix som är väldigt glad att jag äntligen fått gjort detta. Förut brukade jag rättfärdiga att hälla i mig whisky som smärtlindrande, men det är inte aktuellt längre, nu gäller alvedon som för andra normala människor.

Hej Berra

Vad tar du för antidep? Jag tar själv Citalopram. Du kanske behöver korrigera dosen eller byta preparat om det inte funkar. Men det kanske är så enkelt som en reaktion på att sommaren/semestern är slut... kan knäcka den bästa och ge ångest...Tänk på allt som är härligt med hösten: gula löv, nystart, mysigt med advent, tända brasa/ljus, baka goda kakor av de bär man plockat, svamsmörgåsar, läsa en god bok.....och skriva på forumet :-)

Ta hand om dig
Drinklisa

Ha ha Fenix.

Lycka till med operationen.

Och hoppas ni båda (gubbar ? :) ) blir av med ryggskotten snart.

Hallå!

Vad är det man brukar säga, ni kan ta min kropp, men inte min själ...
Jag försöker tänka positivt, det ÄR kul att jobba, phu!

Känner en gränsdragning mellan kollegorna, alla bevakar sina områden, och petar i såren på de andra om de kommer åt, det är ett väldigt "hymmande", och ögonen säger mig vad de tänker...
Munnen säger något trevligt, men ögonen skulle helst vilja slita armarna av dig...

...eller så är det jag som är nojjig, vilket är mest troligt, för det är ju jag som knaprar pillerna...

För att tala om något trevligt, fick med mig frugan ut i skogen igår ett par timmar, resulterade i ett halv kilo gula kantareller, så de finns kvar...

Nykterheten lugn och rak, vill som vanligt inte låta ångesten göra mig spak...

Berra

Hej Adde, kul att se dig här igen.
Fick skottet för närmare två veckor sedan och är ännu inte av med det. Men det blir lite bättre varje dag, segt som tusan. Gick tyvärr till en naprapat jag inte kände, och tror att det blev sämre.
Förra gången gick jag till dito kvinnlig, och redan dagen efter var jag bättre. Tyvärr hade hon semester. Denna gång kom jag knappt upp ur sängen dagen efter.
I morgon ska jag operera mig för en annan sak och får säkert nya smärtor, så då försvinner dom gamla tänker jag. Kallas "positivt tänkande" :-)
/fenix

Livet är tufft och positivt !! Och härligt !!

"Skottet" är ok, har fått det regelbundet varje höst så jag kan handskas med det. I vanliga fall har jag lärt mig att känna igen varningssignalerna men i år kom det som en blixt från klar himmel så jag hann inte förbereda mig. En duktig naprapat i förebyggande syfte gör normalt susen men icke så i år. Kan vara bra att få en liten smärtsam påminnelse att jag inte är en ungdom längre utan måste ta lite hänsyn till min kropp vilket ju varit lite si och så med under mitt tidigare liv.

Adde jag menar tuff att du vågar säja ifrån o visa vad du tycker...tuff=positivt.Kram/Ingegerd

Hej!
Jag läste igår om en bok som heter "Jaget och missbrukaren" av Craig Nakken. Den handlar om hur en missbrukarpersonlighet uppstår: hur ett tillfrisknande kan äga rum. Jag ska åka förbi biblioteket och låna den i eftermiddag. Någon person som jag läste om hade den som sin husbibel. Vi får väl se! Jag tar gärna emot fler boktips och filmtips i ämnet.
Marie

Hej,

Kent heter jag och har nyss kommit fram till att jag vill sluta dricka alkohol. Jag är ny här på forumet.
Det är tufft varje dag att ställas inför det faktumet men samtidigt en stor befrielse. Alkoholen har sån stor plats i samhället och förknippat i en massa situationer i mitt liv både privat och på jobbet. Frestelserna finns överallt. Jag är själv barn till en alkoholist så jag antar att jag också har en större benägenhet att utveckla alkoholism. Jag resonerar dock som så att man är "alkoholist" oavsett om man dricker eller inte utan det finns också en massa beteenden som är förknippade med ett "missbruksbeteende" som gör att man vill fly in i en sinnesförändring som ex. alkoholen ger. Jag vill dock inte leva ett "vita knogarnas nykterhet" utan verkligen hitta mig själv och en mening i tillvaron utan droger. Tack alla ni som skriver i detta forum för det hjälper mig och inser att jag inte är ensam.

Ett bra filmtips är "My names is Bill W" som handlar om AA:s grundare.

Kram
Kent

Men Berra!!!! Man kan inte bara ta dúbbel dos av antidepressiva DIN KNAS. Typiskt beteende för oss missbrukare..... Snabb lindring utan att bry oss om att det inte är bra för oss.

Var rädd om dig och följ Mies kloka råd.

Kram

Välkommen tbx...

hoppas värken ger med sig... & att "skottet" lägger sig...
bra att du hoppade över "tralla-la tabletterna"

kram Mie...

Du är inte fast någonstans... din själ är fri.
Se dej omkring...
Välj att se det som är bra, strunta i gråskalan...
Ta dej tid att andas, känna & reflektera.
Minns sommarens höjdpunkter med glädje...

Du finns i mina tankar... / Mie.

Häpp!

Tillbaka till själaplågaren vid namn arbete...

Har haft en s-tans noja sista dagarna, men har hela tiden slagit dem ifrån mig...
Men inatt var det tungt, vaknade massor av gånger alldeles svettig...
Tog dubbla tabletter av lyckopillerna för att mota olle i grind...
Satt nästan och sov på mötet som veckan börjar med..
Det "gnolar" i magen men inte av hunger trots att det är lunch nu...
Hann i och för sig inte käka någon frulle heller..

Jag har nog inte hajjat det här ännu, men jag är fast här i 48 veckor till, puh!

Berra

Tack för att ni bryr er !

Nej jag är inte sur, jag har medvetet jobbat med sådana känslor och klarar idag att se vem som äger problemet och hur jag ska förhålla mig till det. Det är en skön känsla att kunna ta ett steg tillbaka och se om jag behöver engagera mig ytterligare i en sak eller försöka ändra på något/någon helt i onödan : Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och helst fatta skillnaden också.

Jag försöker dela om mitt liv som det varit före och efter jag blivit nykter liksom jag har fått den informationen till livs av andra som gått före mig. Jag går på AA och det har hjälpt mig väldigt mycket men det gör mig inte på något sätt till en företrädare eller talesman för AA. AA's 10e tradition lyder : 10. AA tar aldrig ställning för eller emot i yttre angelägenheter, alltså bör AA´s namn aldrig dras in i offentliga tvister. Jag brukar försöka att undvika att ge råd men ibland fixar jag inte det. Jag vet ju själv hur det var när alla förståsigpåare skulle tala om hur jag skulle göra för att bli nykter : Det blev i regel bara värre.

Jag kan idag känna mig som en papegoja som upprepar samma meddelande otaliga gånger, det känns som jag drabbats av oral inkontinens. Jag försöker att variera mina texter men av naturliga skäl så finns det ju ett grundbudskap som återkommer. Ta inte första glaset !

Att läkare skriver ut medicin alltför lättvindigt till kreti och pleti fick jag själv se, återigen, på min vårdcentral nyligen. Jag har fått, populärt kallat, ryggskott och behövde ha ett läkarintyg och sökte då läkarhjälp. Utan minsta anmodan skriver människan ut Tradolan vilken är en starkt beroende framkallande tablett som även betingar ett högt pris på svarta marknaden där den går under benämningen "Tralla-la tablett". En tonåring dog nyligen av en sådan fin sak. Jag blev faktiskt förbannad och frågade om anledningen till förskrivningen med tanke på all uppmärksamhet den fått i media och relationen till min relativt överkomliga smärta i ryggen. Läkaren blev generad och jag fick uppfattningen att hon kände sig ertappad med fingrarna i syltburken. Jag fick mitt läkarintyg och drog fort som fan.

Om 2 veckor ska jag ha min alldeles egna semester, Mie, när jag åker till Gullbrannagården för höstmöte. Det blir nästan 3 hela dagar med hotellfrukost, sanslöst trevligt sällskap med en massa andra alkoholister och anhöriga och massor av lärande. Det är dagar som bara är mina och som jag helt själv basar över. Det är för mig en sådan otrolig skillnad på hur mitt liv har varit och hur det är nu att jag har svårt att än idag fatta det. Det är sannerligen ett incitament för att hålla sig nykter. Tänk att få komma ner till hotellfrukosten och få en (eller flera!) god morgon kramar av andra nyktra, pigga, stolta alkoholister !! Det kan bli sena kvällar men ändå lyser ekorrögona på morgonen !!

Ha det bra och Vana, tuff är bara den som inte törs visa sina känslor.

En psykolog sa en gång: när barnen fyllt 13 är det bara att hålla för ögon och öron och hoppas på det bästa! :)

Fast det låter lite väl tidigt .. kanske när de fyllt 18?

Ja, det är en faslig balansgång att vara tonårsförälder. Speciellt när man som du och jag kanske anar det värsta.. ser faror därför att vi sett det förr, vet vad som kan hända... jag hos mig själv, du hos ditt ex.

Jag upplevde många ggr att mina barn var sååå duktiga. Kom hem innan bestämd tid, kom hem trots att kunde ha stannat över o fortsatt efterfesta osv osv. Hade det varit jag som hade haft de valmöjligheterna hade jag väl inte kommit hem än... tur jag hade stränga föräldrar.

De ringde alltid när det var något på tok, vare sig det var med dom själva eller med kompisar. Vi (maken oftast så klart) var ständig chaufför. De två stora klarade sig genom tonårstiden med bravur även om de inte var guds bästa barn. Men sen kom den lille och var helt oregerlig.. och där kvittade det vad vi gjorde. Har letat många kvällar och nätter, ringt och sms:at, försökt få hem honom med kanske 30 ungar från 13-20. ´Gissa om jag var poppis, not!, umgicks med kompisar som inte hade föräldrar som kunde eller ville bry sig så man var ensam om att försöka avstyra slagsmål, stora fyllefester osv osv.. Han mådde ju inte bra psykiskt och tonårsproblemen blev därefter. Idag förstår jag fullkomligt den maktlöshet man har som förälder. När man ber sjukvård, soc och polis om hjälp och man ingen får. Hur alla pratar om en som dålig förälder som inte klarar av sina barn.

Så barn är ju olika men det viktigaste är säkert att våga vara sig själv,visa och våga stå för sina värderingar men ändå inte så sträng att de inte vågar komma med problem. Finnas till. Skjutsa och hämta. Ha kontakt med andra föräldrar. Och komma ihåg att man inte är så hemsk och dålig som den lille söte helt plötsligt tycker att man är.. :) Helt plösligt har de blivit unga vuxna som ler mot en igen!

/ Pia

Hepp...

Under sommaren har tonåren slagit till med full kraft här hos oss.... Stora sonen är 13 & börjar i högstadiet på tis...
I hans vokabulär finna en väldig massa nej & konstiga läten.
Jag är "keff" som tycker att 22.oo är en bra tid att komma hem.
När vi har middag för familjen (mormor m man & gammelmormor) sitter han hela tiden & frågar om han får gå ut.
Kan inte fort nog dra hemifrån.
Svårt att vara i mittimellanålder... inte längre direkt barn men fortf långt ifrån vuxen.
Helt naturligt att frigöra sig från oss vuxna. Bli en egen individ.
Såååå läskigt för mej som mamma... när jag är livrädd för alkoholen & drogernas dragningskraft.
Måste släppa taget, min uppgift är att vara vägvisare.
Prata om riskerna som finns utan att förbjuda... vi vet ju alla vad spännande det är med förbjudna saker...
Prata prata prata...
Samtidigt som jag vill att han ska våga komma till mej om det blir tok ngn gång.
Vilken balansgång, jag går på lina mellan 2 höghus utan säkerhetslina....

.... / Mie.

Hej Blåtiran,hoppas du är ok,Du kanske ska gå under ett annat namn nu,din blåtira har väl försvunnit,du förtjänar ett annat namn,kompis! Har ett ärr kvar från en fyllekväll,skulle mitt i natten gör avarma mackor,smart, brände mig ordentligt,på plåten har ännu ett ordentligt märke kvar ,som en mörk skugga,som elakt påminner mig om den kvällen,kanske är bra att bli påmind,,två veckor nykter i alla fall,börjar känna att jag tycker om mig själv lite mer för var dag,men vägen är lång,skönt att ni finns ,är lite orolig för jobbet som börjar imorrn,vardagskarusellen börja snurra. måste behålla lugnet och försöka skriva till er varje dag,hur går det för dig,läste om din katt ,jag är så ledsen för din skull,jag la in ett svar till dig på en annan rubrih ,om våran katt,läs där,vi hörs snart kram måne,(Tessan)

Bättre att leva fullt ut än att leva utelivet full... ha ha. Ännu en bra sak att ha med sig.

Tja Igen!

Nähä'ru, min lilla wife går inte att lura...
Hon vet min passion för djur, och hon har råkoll på vibbarna...
Hon vill inte bli second hand, för hon vet att kommer det något pälsbeklätt djur här, då hamnar hon i skuggan, alla gånger...

Vi har varit kattvakter, kaninvakter, undulatvakter, hundvakter och marsvinsvakter, och det är nog hennes värsta veckor någonsin, jag formligen "sliter ut" djuren, de orkar inte med mig helt enkelt.
Då söker de sig till henne, hon som inte bryr sig ett skit om djuren, konstigt!
Hon har en liten fras hon brukar säga, de som inte har några djur, har heller inga djur att plåga, medvetet eller omedvetet, och det har hon ju delvis rätt i...
Nästa grej är hur man måste tvinga sig på andra att vara vakter när man ska resa bort, osv..

Jag brukar kunna nöja mig med att nöta på andras husdjur när vi väl besöker dem osv...
Syrrans jyckar brukar tjuta av lycka när de känner igen motorljudet från bilen, och sedan dansas det runt benen i tre minuter, och sedan är man inte värd ett skit, om man inte kastar boll med tiken vill det säga, då är man poppis ett tag till...

Nu kom jag inte ihåg Fenix om Berra1 eller 2 var den dåliga Berra'n...
Nej då, vi hade en impulsiv och intensiv resa med familjen, och vi fick riktigt umgås med barnen och de var kanonlyckliga, de fick tjacka parfymer och grabben drog in 450 spänn på enarmade banditerna, så jag fick tillbaka min hundring som han lånade, rackarns unge!

Så det var ett glatt gäng i bilen tillbaka, och vi kom inte ut till stugan med annat än med en ficklampa i båten över havet, och stjärnorna som tittade ner på oss...
Nu har jag sett 6 stjärnfall på lite dryga 2 veckor, härligt!
Tror jag har sett 3 st under hela min livstid tidigare...

Älskar att se allt "nytt" omkring mig, som t.ex spillkråkan med sitt tuck-tuck på de torra tallarna på tidiga mornarna, letande efter det riktigt feta barkborrarna...
Idag fångade jag en 8 cm stor grön gräshoppa som jag skrämde "stadsungarna" till kompisar till våra barns kusiner, ögonen var stora som pingpongbollar!
Att trampa i en grävlingsskit har också sina fördelar, om man har förmånen att vara betraktare, "stadsungarna" vill bara bränna upp skorna efter denna händelse..haha!

Nä, jag lever och har ett gott liv, mycket bättre nu än tidigare...
Jag har också ett paralellt liv med frugan, men frågan är om man ens får in ett dasspapper däremellan...

Det är bättre att leva livet fullt ut, än att leva utelivet full..

Fall, föll, fullit, man hör ju hur det låter, fritt fall liksom
Likadumt som snava snöv, svullit, eller nåt!
Nähe, slut med dåliga ordvitsar, go'natt!

Berra

Ja, jag förstår det Mie. Kanske ändå kvinnor håller sig fast lite mer i verkligheten på grund av barnen och vår starka mödrainstinkt.

Jag skötte hus och hem exemplariskt hela tiden, hjälpte barn med läxor o andra bekymmer mitt i allt detta. För mamma det slutade jag aldrig att vara ens i mina värsta perioder.

Ja undergång blir det till slut i sådana här förhållande om inte den nyktra partnern helt tappar fotfästet om sig själv och sitt eget liv och väljer att leva i skuggan av alkoholdemonen.

Du är stark och klok du Mie.

Kram Pia

Känner igen mina barns pappa...
Som den oansvariga trotsiga tonåringen som inte ville ta ansvar utan bara sova el festa.
Jag har inga bevis för att han har varit otrogen men har hört lite vagt från olika håll.
Vi hade helt olika parella liv, vi möttes aldig. Som ett tågräls... ibland kanske inte ens bredvid varandra.
Vi var ju hemma samtidigt mellan varven,men vi möttes aldrig.
Jag kunde inte komma innanför hans tjocka pansar, & släppte inte heller in honom till mitt innersta.
Vi var på randen till undergång mest hela tiden.
Kunde inte undvika separation i all evighet...

... / Mie.

Ska tilläggas att då jag drack så levde vi på något sätt paralella liv, jag i min bubbla och med fokus på drickat, han höll ställningarna och försökte bromsa och var klippan i familjen. Jag tyckte han var dötråkig och var ofta missnöjd, ville ha passion och spänning. Tror hjärnan får ett frontallobs beteende av allt drickande då det söker kickar på tonårsvis, själviskt och helt idiotiskt. Jag var aldrig otrogen men tyckte det var väldigt roligt att flörta hejvilt. Så ansvarslöst och knäppt. I sanningens namn trodde jag inte att det skulle försvinna med nykterheten men ingen är gladare än jag att det sakta men säkert bara försvunnit.

Känns kymigt att skriva detta, helt enkelt skämmigt. Men det var så det var och jag tror det är bra att ta upp det, för jag tror ändå att många känner igen det och precis som jag känner skam.
Fast idag kan jag se att det var en del i sjukdomen, ett symtom på vad vi gör med våra hjärnor när vi häller i oss gift som gör oss sinnesförvirrade.

Berra.

Du får göra som jag, ta till lite list, när det gäller att införskaffa husdjur. Bjud på något alldeles extra gott när hon kommer hem från jobbet utan att säga varför. Sen när hon är glad och mätt så säger du lite försiktigt att nu ska vi "bara titta" på en liten hund,,, :)

Vi har haft mkt roligt åt mitt sätt att smussla in djur i familjen. :) En gång när vi köpte kattunge så satt min make kvar i bilen, lite demonstrativt. Jag kom ut med TVÅ kattungar, de var så söta och jag kunde inte välja.. Han mörknade o sa absolut NEJ och då sa jag att det fanns ett föl till salu oxå... Det blev två kattungar. Och det tar inte lång stund förrän jag hör joller därhemma, då är det maken som bär runt på ett av de små liven och visar henne runt i vår trädgård.

En annan gång fick jag en övergiven lite kattunge på halsen, hittad på motorvägen. Då var det bud på att välja mellan maken och den... Det var bara att titta på dom och se vem som var sötast... Maken är kvar än i alla fall. :)

Ja, det blev mkt djurprat idag. Men de är ju till sån glädje, våra djur. Idag när vi har vuxna barn och mkt mer tid så har hundarna blivit en del av vårt gemensamma liv, vi är lika involverade och kära.(i både djuren och i varandra :) Fantastiskt efter 26 år ihop. Jättekul att ha ett intresse ihop på detta sätt. Sen har han sin mc och sitt fotbollsintresse och jag har min häst.

Ja, rökningen måste bort, ska nog skicka med den delen av mig med någon båt till en öde ö. Tillsammans med all 2:or här. Dyrt och nedsmutsande, illaluktande och nu är jag förkyld och känner hur ohälsosamt det är för min hals, luftrör och lungor.

Nu ska jag in på facebook o kolla. Människor från andra länder och städer som jag inte hört ifrån sen jag var ung har tagit kontakt och det är superroligt. Vilken grej internet är egentligen. Känner mig snart som världens datanörd. Ha ha. Sen blir det en runda in på hästforum, får massor av tips och ideer nu när jag tagit upp ridningen efter 22 år.

Kramar till dig och alla andra goa vänner!
Pia

Är det nå't jag inte tål, så är det alkohol!
Lysande.
Att hänga upp som en gardin.
Tyckte mig se Berra2 på Ålandsbåten idag:-)
Vet du nåt?
/fenix

Hej Pia!

Visst mår jag bra när jag slipper jobbet, det här har nog varit den bästa semester ever!
Men stora skälvan kommer, det här var den sista semesterdagen, en helg emellan, sedan 48 veckor kvar till nästa semester, hua!

Jag har inte glömt våran "date", var en snabbis över till Åland idag, och det kändes lite konstigt på taxfreen, några småpaket med cigariller, och sedan stå och trängas bland godiset med ungarna, mest chocklad förståss, tjock&gla!

Men det är bra med ett mål, det behöver inte gå iland med rökandet, men man har en mental bit som måste mogna där med, precis som med drickandet...
Mitt puffande har varit mest när jag inte har något att göra typ, istället för att irra runt så får jag mig en liten stund med total avkoppling, jag bara sitter eller står där jag är...
Och det är rofyllt i sig självt, så nicko-kicken har nog varit sekundär tror jag!

Kul med jyckar, jag har problemet att jag måste byta ut frugan först om jag skulle vilja skaffa något husdjur, och få henne i ett koppel är lögn i he..te!

Jag mår fortsatt bra i mitt "nya" liv utan alkoholen, det är ett för mig just nu livsavgörande beslut, för att fortsätta med ångesten skulle ha fört mig i fördärvet, och ångesten skapades av alkoholen.
Katten på råttan, råttan på repet osv...

Vad jag har förstått så är det många fler än jag som lider av sin ångest här på forumet, och den "kan" ha att göra med sitt fortsatta drickande...
Om de bara kunde ge livet en chans att bara göra ett uppehåll med drickandet, så skulle de märka om det gör någon skillnad på ångesten...

Jag har fångat min i en låda, och nu skall jag bara kväsa den j.veln så att den aldrig mer återuppstår, och den glödhög den nu är skulle inte funka med ett ryck av bensin som alkoholförtäringen skulle vara, Ka-Pow!, och snart ett år av den stora ångestdämparen nykterheten skulle troligen vara bortblåst..

Efter tusen sugar, så har jag tusen och en mer av betänksamhet, och så länge jag har ett positiv tal av av dessa, kommer jag att klara av en av mitt livs svåraste skärseld, få tag om livet igen!

Det vore fruktansvärt dumt att släppa taget nu, jag såg många själar på Ålandsbåten idag som fortfarande är i nedförsbacke i den djupa svackan...
Lyckliga för stunden, men själen tar ett livslångt lån med hög ränta!

I morgon är en annan dag för dem, men i negativ riktning..
I morgon är en annan dag för mig med, men förhoppningsvis lika fin som den här dagen har varit!
Jag räds inte morgondagen, jag vet att jag kommer att vakna nykter, idag, imorgon och kanske även i övermorgon, jag planerar för morgondagen med vilka beslut jag tar idag...

och är det nå't jag inte tål, så är det alkohol!

Mors Berra

Måne har du lagt dig vi kanske hörs i morgon kramar

näe han är ju tuff av sej så det borde han ju inte bli....

Jag tror att Adde är på sem...
Han blir inte sur får småsaker...

Jag saknar Adde väldigt mycket.Adde du har stöttat mej med klipska kommentarer på min tråd väldigt mycket du är en klippa.
Om Adde är sur så får väl Adde slänga sur-säcken i sjön o komma tillbaka.

Adde!

Har inte sett dig här på länge. Hoppas du kommer tillbaka. Vi såg ett problem från väldigt olika håll. Jag läste bakåt vad du har skrivit och förstår varför du är så emot antidep och annat.
Många här nämner dig och dina tips, hoppas att jag inte ställt till det.

/Pia

Hej Berra!

Vad mysigt ni har det på ert land! Och alldeles underbart och läsa om din resa från alkoholismen. Du verkar må kanonbra när du har semester!

Jag börjar se en ende på sommaren med alla extra nätter. Jag sov från 19 igårkväll till kl 08 i morse som ett litet barn. Var bara ute med hundarna vid midnatt, en mysig runda då de springer lösa och jag mest lunkar i maklilg takt och njuter av deras krumsprång och tokigheter när de jagar inbillade eller riktiga sorkar och kaniner.

Jag sitter här och tänker på att 1 september närmar sig med skrämmande steg :)

f'attar inte att jag halkade dit på en till hemsk ovana... när jag vet vilken addict personlighet jag är !
Men, men det ordnar sig säkert, än så länge njuter jag alldeles förskräckligt av ciggaretterna...

Ha det bäst och vi hörs.
Pia

Hej!

Har märkt att man blir väldigt festglad av antidep.
Spärrarna försvinner s a s.

Det måste du vara medveten om...

Vet fllera personer som festar hårt pga ssri......

Försök ta kontroll över ditt liv och vad som är bäst för dig.....

Love C

Halloj!

Sitter i regnet på landet, åskan har gått ganska så nära på dagen..
Mina fingrar är såriga och fötterna svarta efter jobbandet med dasset...
Klantig som få, men resultatet blir fint...
Kroppen värker överallt, har upptäckt muskelgrupper jag inte visste fanns..
Grillen har gått varm (..ja blir oftast så, höh!) nästan vartannan dag...
Vi är ensamma här ute nu, och vi har det riktigt soft, mysiga kvällar i stugan, och ungarna bakar varje dag, helst något fikabröd...

Jag har druckigt bira!, japp alkoholfri förståss, och den var jättegod!
Om det nu är smaken man är ute efter, och inget annat...
Kan ha glömt hur "min" öl smakade tidigare, men det gör ingenting, jag är nöjd med den smaken och det räcker, för mig..
Speciellt gott efter en svettigt arbetsdag, och i solens nedgång...

Nu får jag inte tillgång till donglen längre, barnen köar...

Ha' de' Berra

Vänd dina tankar & känslor in i din själ...
Där finner du svaren.
... / Mie,

"Buzzel" heter det så?
Välbefinnandet i kroppen,avslappningen efter ett glas vin som alla får,de som inte har problem med alkoholen kan njuta av detta låta det klinga av och låta resten vara.
men inte jag.
Får finna andra sätt att känna välbefinnande.Det finns.Kände det häromdagen efter 4 timmar i min trädgård o efter badet hemma.Välbefinnande o avslappning.
Tur för dom som även finner njutning i ett eller två glas vin
Det kommer jag aldrig att stanna vid.Synd men sant.
Hitta annat.Och det finns mycket att unna sej förutom vinet.Att se sanningen om sej själv är bra då behövar jag inte känna mej som att jag förkorar något utan tvärtom I´m a winner!!
Hoppas Ana hittat en bra bok på bibblan.

Hej och godmorgon!
En regnig dag att cykla till jobbet i.
Har letat fram regnställ och ska sätta mig på cykeln.
Vaknade redan kvart över 5 i morse och ingen bra bok att läsa
måste stanna till på bibblan när jag ska ta mig hem i em.

Ska träffa min pratkontakt idag det känns skönt.Ha en skön tisdag.kram Ana

Tja!

Ännu en dag har gått i mitt nyktra liv...

Frugan tog ett glas vitt till maten, och det kändes inte alls fel att jag och ungarna tog cola till käket, tvärsom det kändes som om det var hon som "stack ut"!

Tycker faktiskt att hennes glas luktade unket när det sedan var tomt och ställdes i disken, har inga som helst "dragningar" till det just nu, det luktade inte ens gott!

Läste att någon nynykter skrev att hon saknade "buzzet" (ruset) när man går in i fyllan...
Jag kan efter mitt 3/4 år inte komma ihåg känslan ens, hur kändes den???
Visst jag skulle vilja låta all stress "rinna av mig", den känslan kan jag komma ihåg, men inte
själva ruset, när man blir så där "slapp" i hela kroppen, den var skön, visst!
Men med tanke på allt som följer med i bakvattnet så är den inte värd detta...

En skön natts sömn utan "fyllsömn" brukar ge nästan samma känsla...

Såg "stora skopan" ikväll igen, innan det blev molnigt, och då tänkte jag på dig Elisabeth, och på din pappa...
Har under senaste 1,5 veckan sett fyra stjärnfall!
Senast i Lördags natt när vi packade ur bilen efter bröllopet då var samma kompis med som såg det andra stjärnfallet, men han var inte nykter, så han såg ingenting...

Så ytterligare en pluspoäng till nykterheten, och jag är med i den klubben.

Det finns saker som bara de som inte är fulla ser, det "riktiga" livet t.ex.

Nu ska jag bli slapp i hela kroppen, och gå och mata sängkvalsterna...

Vi som är med i "klubben" får en tidig och ny fräsch morgon att se fram emot, ni andra som inte har tagit det valet, tja vi syns fram emot eftermiddagen...

Mors Berra!

Hej Mie!
Välkommen hem,härligt att du har haft 2 sköna veckor i solen.
Vi hade en vecka i solen i början av juli.En vecka går väldigt fort.
Sommaren har gått fort som bara den.Ha det bra.kramar Ana

Jaa...Berra ,bara låta bli alkoholen.Så enkelt är det.Egentligen.
Det händer alltid nåt när omgivningen märker att man inte dricker,eller när man säjer det.
Satt o pratade med en arb.kamrat om vikt osv o jag sa i förbigående att jag slutat med alkohol o det öppnade en ventil för henne....hon berättade att hon dricker alkohol-cider mest varje kväll o att hon har inte druckit på tre dar o mådde bra...men som hon sa,"efter 4 dars jobb när jag kommer hem vill jag bli full.det är så skönt att gå in i dimman"
Så tyckte jag åxå.Men när hon berättade det för mej så avundades jag henne inte.
Glömmer inte när jag hade min förra nykterperiod,som varade 11,12 år o jag var med min son på Kreta.Träffade trevliga människor där o en kväll gick vi alla ut o åt.Alla drack utom jag.En kvinna blev oerhört provocerad av att jag inte drack,frågade ut mej osv o det hela var jättegenant o pinsamt för mej.

Hallå!

Detsamma, välkommen hem till "kylan" Mie, det låter som om du har fått det du har velat, som & värme och ett rejält ombyte...
Jo det är mumma för själen att få bryta lite invanda mönster i mellanåt...
Man laddar batterierna och får oftast en helt ny skjuss i livet...

Själv njuter jag av att ha semester, men börjar få stora självan, bara en vecka kvar!!! Uiih!
Har inte ägnat en tanke åt jobbet, och de har inte ringt en enda gång, fortfarande stålspännd, men har en välbehövd "vila" med annat i tankarna...
Jo jag mår bättre, men när tankarna faller till jobbet så börjar jag att få andnöd...
Mötte min närmaste kollega på Clas Ohlson (gubbdagiset ni vet..) när de hade rea, och det knöt sig i magen resten av den dagen, och förmiddagen efter, usch träligt igentligen...

Men som sagt, jag slår dessa stressande tankar ifrån mig och tänker på annat, tvingar det till mig egentligen, och då börjar pulsen sakta gå ner igen...
Har egentligen ett fullsketet schema även på semestern, så det finns en stress även där, trots att jag äger min egen tid, har haft det svårt att skruva ner tempot ordentligt...

Nu har jag efter nära 60 mil i baken varit på bröllop, och det blev en intressant betraktelse!
Det funkade utmärkt med att vara fyllechaffis för de flesta, det var bara två som ifrågasatte mitt val eftersom de nu kom ihåg att jag var det senast vi träffades också, (jul/valborg).
Men en av dem nöjde sig med "ett vitt år", och han började genast att rannasaka sig själv, och berättade att denna semester hade de "bara" druckigt de och de...
Vilket jag sk-ter i egentligen, jag behöver inte höra vad de har druckigt eller inte, valet är mitt och det berör bara mig, so what?

Jag behöver inte vara någon som man deklarerar sitt alkoholintag inför, förstår inte varför alla beter sig på nästan identiska sätt, jag har gjort ett val, som förvisso sticker ut gentemot de andra och jag är där för att vara med på festen, men på mitt sätt!
Mitt sätt är att kunna konversera, ha trevligt, skratta osv men med ett litet undantag, jag dricker inget med ett alkoholhaltigt innehåll, och kan skoja men med lite mera finess.

Det fanns avalkoholiserat vin både rött och vitt och de ska de ha en fin eloge för, och min servitris behövde bara upplysas en gång, hon höll koll åt mig...
Jag satt och småskrattade för mig själv när jag såg deltagarna vingla/ragla ut genom utgången när klockan var 2 på natten. jag satt i bilen och väntade på mina passagerare, och jag var "världens bästa kompis" med de som stod utanför, för oj var de tjatade om skjuss...

Tänk var poppis man blir när de kan få ut något av det, min tid blev den bästa efter klockan 12 när alla andra började bli allt för berusade och illamående, och den räcker fortfarande i jämförelse med alla andra deltagare, och ytterligare några dagar till för mig själv...
Jag slipper min ångest, och jag mår bra...

Jag har bara ett litet dilemma, frugan är som ett surkart, och hon vill inte berätta vad som är felet.
Jag misstänker att hon är bakis och är sur för något hon inte kan rå för, men hon vet att hon inte kan beskylla mig för något, eftersom mitt samvete är vitt som snö!
Hade även jag druckigt så hade vi båda varit sura på varandra när vi hade varit bakis, utan att veta varför, nu sitter hon där ensam med sitt sura elände, och jag tycker inte så mycket synd om henne egentligen, för det är självförvållat och jag har ingen, absolut ingen del i hennes bittra humör...
Jag är inte skadeglad, men det är skönt att veta att det inte bara var jag som skapade en del kriser efter en brakfylla, hon har sin stora del av det, så varsågod!

Så jag är glad, ledsen, vemodig, och stolt, allt på en gång...
Men det är väl som livet är, väldigt komplext att leva, drar det i glädjetarmen så finns det alltid något som drar den åt andra hållet...

Men jag har gjort vad jag kan för att göra det mera positivt, och ett stort steg var "bara" att låta bli alkoholen...

Puss på er!

Berra

Hej alla, vad duktiga ni är ,Berra Blåtiran, LIvet ,välkommen tillbaka ,ni som varit bortresta ,jag är ganska ny här ochså men vi kämpar alla för samma sak,,,ett nyktert liv, tack alla ni än en gång som delar med er , kram måne

Hej Mie!

Välkommen tillbkaka! Härligt att din semester blev så lyckad, det är du värd.

Kram

Hej alla...

Oj oj oj... vad det har hänt mkt på forumet på 14 dagar.

Jag har kommit tillbaka från min utlands semester. Helt underbart. Sol,bad & värme.
Många roliga utflykter. Båt, buss, spårvagn & tåg... serpentinvägar upp i bergen... helt underbart.
Har ju inte kunnat låta bli att snegla på vad folk har i sina glas vid alla restaurangbesök... Varför envisas man med att dricka alkoholhaltiga drycker vid lunchtid då solen skiner & det är stekhett... vi drack inte ens cola för att det är koffein i det...( vätskedrivande )...
Det var ett så härligt & lugnt ställe... inga fylleslalg, utan barnfamiljer, par & äldre resenärer...
Åhhh... jag trivdes som fisken i vattnet. Tyckte det var kallt här hemma i går natt... ca 25grader... ha ha...snacka om att vara född i fel land.

Jag blir både glad & lite ledsen över att så många har hittat hit till forumet medans jag varit borta.
Glad över att insikten har infunnit sig hos så många, men känner en sorg över att strulet är så utbrett & vanligt.
Jag skulle vilja ha ett magiskt trollspö & kunna "hjälpa till"...
Men jag inser att vi alla måste vara vårat egna magiska trollspö... & göra våran egen resa.

Tror att det här forumet fungerar som ett sätt att hjälpa varandra till olika insikter.
Att se att man inte är ensam är guld värt.
Komma steget vidare mot den där höga oundvikliga tröskeln som man bara måste kliva över.
Få känna lyckan över att ha klarat av det, att få må bra.
Veta att man duger som människa & person.
Slippa ångest, oro & manipulation.

Berra... du verkar må så mkt bättre nu, jag blir så glad för din skull. Dina ord är så säkra & kryddade med humor.
Jag gillar dej & din stil, det vet du redan...

Kram alla nya & gamla vänner, ni finns i mitt hjärta.

Livet är verkligen till för att levas.... / Mie.

Berra, du borde ge ut en bok med dina inlägg! Din "resa" är väldigt intressant!

/Drinklisa

Tack Bettan!

Du uppmuntrar mig verkligen till att vilja fortsätta skriva här...

Nu ska jag berätta att jag ska utsätta mig för den "sista" prövningen...
Ska imorgon gå på bröllop, och det ska enligt utsago vara storslaget..

Det blir tjo och tjim, och en tredjedel är väl släkt kan jag tänka mig...
Så många vet, men långt ifrån alla, så det gäller att hålla masken fint..
Men jag skyller på att vara fyllchaffis, och det duger långt ska ni veta.
Hoppas jag blir ihopduttat med någon trevlig bordsdam och inget gammalt russin,
för torrisar blir ofta bemötta på liknande sätt, tyvärr...

Inte för att jag är någon "våtis", men jag behöver draghjälp för att komma igång.
Och trivs jag i sällskapet så brukar det inte bli några problem, ingen kan märka någon större skillnad på vad jag då har i glaset...
Den stora skillnaden lär väl bli att jag inte kommer att drälla ner min bordsdam med rödvin vilket jag har för vana att göra på tidigare bröllop, så det ska bli trevligt för min skull...

Nu har jag klarat av jul, nyår, påsk, midsommar, semester, julbord med jobbet, födelsedagar, "grabbaftnar" osv, nu kan jag inte utsätta mig för fler stora frestelser längre...
Det känns som jag har gått hela varvet runt nu, jag klarar mig finfint!

..och vet ni det bästa, det är ingen större frestelse längre, är inte ett dugg sugen på en smärtsam ångest, det ligger liksom på hyllan längst in i garderoben numera..
Skulle inte ens vara lämplig som maskeraddräkt!
Jag vet att alkohol för mig är lika med ångest, och därför står jag över det intaget numera.

Det finns inte längre något "gott" & trevligt förknippat med den, bara onska och elände.
Som en godisskål med en massa läckra bitar i skiftande färger, smakerna för mig är spya, hundskit och gråsten, inget jag vill stoppa i munnen!
Jag kan fortsätta titta på godisskålen, men likt någon med sockersjuka så är den inte ämnad åt mig, jag är fortsättningsvis allergisk kanske för all framtid..

Men en allergi hindrar mig inte för att gå på bröllop, det är bara att tala om vad jag inte längre tål.
Och är det nåt jag inte tål, så är det alkohål, det blir så stora hål i skallen av den...

Mors Berra!

Jag njuter av att läsa det du skriver Berra. TACK!

Hej Blåtiran!

Ska till landet och har ingen dator där. Hörs på måndag och berättar om hur det gick i helgen.

Kram kram

ja det gör vi skriver till dig ikväll ska i väg nu kram

Hej livet jag har varit nykter som dig och vill ej ha något med alkoholen mer att göra i framtiden. jag hatar alkoholen nu, leder bara till elände.Jag tycker inte det är att fuska att ta antabus. Jättebra av dig.Vi får stötta varandra här . Många kramar När mörkret är som störst är lösningen som närmast hoppas det iallafall ett ord på vägen för dig.Kram till dig berra det går ju jättebra för dig Stor kram

Hej Berra!

Jag har varit nykter i 6 dagar idag och jag skulle vilja spola fram tiden, typ sex månader så att jag kommer dithän där du är nu. Men å andra sidan - om det här kampen skulle vara lätt så skulle man ju börja dricka igen eftersom det skulle vara så lätt att sluta. Det ska vara jobbigt så att man minns det sen när man är där där du är (=avundsjuk). När slutar man att att tänka alkohol? Jag vet när jag slutade röka för 13 år sedan så kunde jag komma på mig själv någon kväll att: Ooops - jag har inte tänkt cigarett på hela dagen och sedan inte tänkt cigarett på en vecka osv osv. Nu förstår jag inte att jag överhuvudtaget har rökt.

Jag "fuskar" lite för jag tar antabus. Jag vet att jag inte skulle kunna motstå ett glas vin till helgen annars. Nästa fredag har jag fått en tid på en beroendemottagning. Jag hoppas att jag klarar av det denna gång. Jag VILL verkligen inte ha något med alkohol att göra någonsin mer i mitt liv.

Tack för att du delar med dig av dina tankar och upplevelser!

Tjingeling!

God Morgon Världen!

Tänk att kliva upp kl 8 på morgonen FRIVILLIGT!
Vill inte missa den klara stilla morgonen när allt är lugnt, och kika upp på en klarblå himmel.
Vi åkte iväg två familjer till en liten restaurang igår kväll för att fira grabben som fyller år idag.
Har inga som helst problem med att bara ta cola i ett vinglas, brukar skjuta över colaflaskan mot grabben så ingen tror jag har annat än rött i glaset, då mår jag bra och ingen ser att jag sticker ut på något som helst sätt.
Brevid oss satt många båtmänniskor (det är en skeppskrog) och krökade till, några barnfamiljer tog det lugnt medans bara vuxensällskap lade in en mycket hårdare växel...
Jag tänkte bara, stackars dom, imorgon, eller idag (nu) som det är, de lär knappast vara vakna nu, och missar ännu en fantastisk morgon..
Kikar ner i viken och ser båtarna som ligger på svaj, en kanonstor båt badar barna ifrån aktern, var är de vuxna???

Har idag lite ont i foten, råkade tappa båten när jag rengjorde den och lappade lite hål i skrovet, så jag linkar lite på höger fot, det brukar jag göra på sommrarna, linka alltså...
Men då av helt andra orsaker, för att man har vurpat bland stenar och rötter på fyllan, och har stora skrapsår på bena...
Jag har skrapsår nu också, men det kommer ifrån byggandet, så de ser ut som riktiga sommarben, men i år helt "ärliga" märken som jag vackert kan stå för, och behöver inte skämmas.

Ryggen stramar av solbränna, anklarna kliar av myggbetten, händerna fulla av blåsor från byggandet, benen fulla av sårskorpor över ett klantigt byggande, men sjutton!
Detta är svensk sommar, och jag mår hur bra som helst...

Jag är inte bakis och har ingen ångest, det är värt allt i hela världen.
Jag har mitt liv i mina egna händer, och har kontrollen...
Tänker inte knöla ihop det som en pappersboll och bara kasta bort det, utan veckla upp det och börja läsa i det...

Mitt liv har en mening, och jag har börjat ta hand om det, att uppleva är att leva!

Mors Berra!

Javisst.Det är nästan det bästa.Att vakna utan att vara bakfull o genomlida dagen.
För mej är de nu dag 18 och i natt är det fullmåne men det ändrar inte på sakernas tillstånd.
Ännu en nykter dag :)

Hallå!

Idag har det varit en sådan där perfekt sommardag, som man nästan bara ser på vykort.

Vi har jobbat lite med snickrandet, oljat bryggan och uteplatsen.
Tog ett härligt bad i 21 gradigt hav, lekte med ugnarna, åt rökt lax som lunch, fikade osv.
Tog en liten tur på nästan kavt hav med gummibåten och låg bara och guppade i solen.
Drog igång grillen med revbensspjäll med lite röksmak på marianden.
Tog några gung i hängmattan medan jag väntade på den perfekta grillytan..
Satte eld på eldkorgen och eldade upp lite spill ifrån byggandet.
Fikade i solnedgången tills myggen blev allt för besvärliga.
Innan läggdags lade jag mig i solstolen och tittade på en fantastisk fullmåne höljd i lite molnstrimmor, som jag också fotograferade...
En stjärnfall ritade ett vitt streck bland alla andra stjärnor, innan jag tog kväll för den här dagen...

..och jag tänkte, vilken dag, ännu en upplevelse utan alkohol...

Det funkar, jag har ett fantastisk rikt liv, utan att behöva krydda den med med dimmornas bro.
I morgon vaknar jag upp och gnuggar sömnen ur ögonen på tre minuter, och får uppleva ännu en dag, utan ångest...

Jag lever, och smakar av livet, istället för det som finns i flaskan...

Det är inte ett svårt val, jag hade nog bara upplevt en bråkdel av detta om jag hade valt fel...

Detta ska läggas till det positiva minnena, när livet går i revy på hemmet..

Att uppleva är att leva, och det är en berusning i sig självt...

Mors Berra!

Hej Alla!

Kul att ni tittar in och skriver ett par rader, det känns upplyftande och jag känner mig inte lika ensam jämnt och ständigt...

Vi är många som har problem med drickat, många fler än man tror...
Stora skillnaden är att vi som är här har tagit det ett steg högre, och har blivit medvetna om problemet, och har kanske viljan att göra något åt det.
Får det bara gnola ett tag i skallen så kanske man undermedvetet tänker sig för nästa gång man ska dricka och tar det lite mer maniana, men lika lätt kan det ta det andra hållet!

Jag tror mycket på att byta rutiner, det är inte hugget i sten med fredagsgroggen efter jobbet, tex.
Men det är svårt att bara sitta rakt upp&ner och bara rulla tummarna, och ständigt ha den där groggen i tankarna, som man inte "får" ta...

Får är inte rätta ordet, utan mera viljan att inte ta den, det är DU som sätter gränserna!
Gränsen är att inte bli full, och enda sättet att nå dit är ingen alkohol, hur mycket än hjärnan försöker komma förbi själva problemet med ditt eget hinder...

Jag tror att man behöver NYA rutiner, bryt de gamla med nya, sådana som skapar belöning till hjärnan på annat sätt, med god mat, snacks, godis, choklad, datorspel, umgänge, fotografering, djur&natur, promenader, eller återuppta upp någon gammal hobby du hade som ung.
Man ska aktivera sig så att hjärnan glömmer sitt inskränkta tänkande på alkoholen.

Sedan finns det situationer som är väldigt starkt förknippade med alkoholförtäring, after-ski, after-work, grillning, jul/påsk/midsommar med snapsar osv..
För den som inte känner sig stark nog att konfronteras med detta, tycker jag ska "stå över" detta och ringa sig sjuk, eller ta tjuren vid hornen och våga utsätta sig för prövningarna, då jag personligen tror att de stärker en inombords.., jag klarade det!

Lyckokänslan finns där att få vara mig själv på "riktigt" både under festligheterna och dagarna efter, om ångesten har suttit som tusen svärd i hjärtat, så är känslan när de inte är där, tusen svärd bättre, enkelt va?
Men man måste få uppleva den, inte bara några dagar till nästa fylla, då finns den inte på riktigt.

Mitt liv finns här och nu, varken bättre eller sämre..
Och trivs jag inte med det, så får jag väl göra något åt det, men inte fly in i alkoholruset för det är så långt ifrån "äkta" som bara går...

Min fasad är raserad, och hela jag är blottlagd, antingen accepterar jag läget, eller så ändrar jag på mig till något bättre, kanske ringer någon god vän jag försakat allt för länge, eller tar en promenad och får möjlighet till att få träffa någon ny vän, en hund kanske...

Livet är fullt av möjligheter, istället för ständig längtan efter alkohol, den försätter dig bara i dåliga erfarenheter om man har varit kompis med den allt för länge...

Mors Berra

Jag drack åxå tillsammans med lyckopiller.
Nu har jag slutat med båda.
Slutade med pillrerna först o en månad snare med vinet.

vad härligt vana att mysa med ett tänt ljus i åskvädret,livskvalitet, jag älskar att promenera,särskilt en ljuv motgon eller en stilla kväll när solen går ner,det är sånt vi får ta till när suget är som värst ,ett levande ljus, en vacker solnedgång,se det vackra i små ting,lättare sagt än gjort,men en lisa för själen,jag är otroligt stresskänslig,beror nog på psykisk ohälsa med för mycket alkohol,i perioder tillsammans med antidepp,hur dum får man va, nej det är vår tur nu att må bra ,hoppas vi lyckas,jag tar inget för givet, en dag i taget, stå på dig Vana kram måne

hej alla ni tredje nykktra dan på semestern, skönt och samtidigt vemodigt,vet ej hur länge jag klarar mentar en dag i taget, är tjej på 36 år jag skriver lite varje dag,och läser era inlägg,skönt att vi är fler i denna värld,ni är mitt stöd i allt svåra ,ibland kan jag dricka normalt men oftast för mycket ,tills jag typ somnar och grälat helt i onödan med min stackars man,har även tre barn,en tonåring en trotsig treåring och en tioåring som har ett himla humör,man slits mellan konflikter och krav ,flaskan blir en flykt från stressig vardag,alldeles för ofta,alldeles för mycket ,man blir rädd för sig själv,hur självdestruktiv man är.Vaknar med ångest,bakfylla,bultande hjärta till ännu en dag med måsten,och inte är man utvilad precis,jag vet ej hur detta går,vågar ej tro för mycket men som sagt,en dag i taget,kram på er

Kul att du skriver så mycket bra här, Berra. Väldigt trevlig och upplyftande läsning. Du är en inspiration för alla som tar sig tid att läsa tror jag :)

Sen sist jag var här har jag druckit 1 öl när jag blivit bjuden. Köpt alkoholfri öl och som värst druckit ett sexpack 3.5, 1 i timmen ungefär. Önskar att det fanns alkoholfria sexpack för det blir både dyrt och jobbigt att släpa hem 33cl flaskor. Men så länge jag inte blir full vill jag inte heller ha mer.

Den största fördelen är att slippa systembolaget. Hur hela småstaden är där och alla försöker ha koll på alla. Slippa ta sig genom centrum där många stressar för att framstå som viktiga trots att Stockholm skulle äta dem levande. De lever i sin egen lilla värld tyvärr.

Hej!

Tänkte på det där med ungdomar och alkohol...

Satt ute på baksidan och drog några bloss, och hörde i vårat villakvarter hur ungomarna skrålade och hade sig, fyllsnack och allmänt brölande...
Så sorgligt egentligen, vilket första eller några av de första mötena med alkoholen...
De brukar var ett par sådana tillfällen på somrarna då och då, när föräldrarna lämnar sina ungdomar hemma några dagar...

För fem år sedan hade jag i mina tankar en vision om att jag skulle kunna avdramatisera det där med alkolholen, och låta mina barn smaka hur det smakade, och kanske kanske låte de få prova ett glas vin till maten någon gång när de kommit upp i övre tonåren...

Men vi har blivit informerade av personer från någon alkoholnämnd eller liknande på föräldramöten att aldrig låta de testa, och vara stenhårda på att aldrig ge dem något, förräns de blivit myndiga.
Vi fick t.om. skriva på ett papper där vi alla föräldrar i högstadiet lovade att inte bjuda, låna eller langa till våra egna eller andras tonåringar, tills de har blivit myndiga.

Och det har vi följt, allihopa, ingen har någonsin bjussat sina eller deras kompisar på någon alkohol i klassen, vad vi vet.

Min 16åriga dotter har blivit förmanad och bannad, och hon vet att hon kommer att få skäll den dagen hon kommer hem och luktar alkohol, men hon ska alltid våga ringa och be oss komma och hämta henne om det händer någon gång.
Hennes andra kompisar har väl testat några gånger, och hon tycker inte det har "imponerat" hittils.

Hon säger att hon har bara smakat, och vi tror henne, det enda hon "längtar" efter är cider, allt annat tycker hon smakar äckligt, och det känns ju nogorlunda tryggt...
Vi köper all sorts cider till henne, så länge den är alkoholfri...

Vi har lärt våra barn att alltid berätta sanningen, hur besk den än är...
Det värsta man kan få höra, är sanningen bakvägen, och då är det oftast skönast att få berätta den själv...

Jag är i alla fall glad att min dotter inte är med och "skrålar" där ute, hon har sina kompisar och de är allihopa helreko kompisar, såna man litar helhjärtat på.
De har just nu kollat någon skräckis på DVD, och hon följde med kompisen hem i mörkret, det är riktiga vänner det, som följer de mörkrädda med hem...

Vi själva ställer upp och låter de hållas hemma, vi kan vara på övervåningen så att de känner sig trygga bara vi håller oss "borta", och det har varit väldigt lite uppoffringar hittils...

Hon har varit borta 1 vecka i Spanien själv med en annan familj precis nyligen, och hon sade bara att hon hade fått smaka en mun öl, och det var inte gott, tack&lov!

Jag är glad för varje dag jag kan hålla henne borta från hennes alkoholdebut, hon är medveten om mina problem och jag tror faktiskt att det har "dämpat" hennes lust något...

Bara en liten föräldra-reflektion så här en Söndagsnatt i början på Augusti...

Ha' de'/Berra

Konstigt! Hur långt vi än bor ifrån varandra, så är det samma stjärnor, måne och sol vi ser.

Kram! //Bettan

Hej Bettan! (om man få kalla dig det..)

I Torsdags natt stod jag och en kompis och tittade ut på den fantastiskt vackra stjärnhimlen.
Vi kikade efter "sateliter" (som vi tror det är), snabba stjärnor som går över himlen på några minuter..(nej inte flygplan..)...

Vi såg ett jättefint stjärnfall, och jag önskade mig sol på Fredagen, och det slog in...
Igår kväll så såg jag "stora skopan" (lilla/stora Björn?) vackare än någonsin...
Stjärnhimlen är fantastiskt, och jag brukar ofta titta upp mot den, mycket mer nu när man håller sig ren från berusningsmedel...

Mors Berra!

Mina föräldrar har heller aldrig druckit och jag minns en gång de kom över till vår stuga. I vanliga fall drack jag jämt vin så fort jag kom dit, men inte den gången. Jag kommer så väl i håg att pappa tog ut våra barn på natten och visade stjärnorna. De tyckte det var spännande att titta upp på de klara stjärnorna och pappa berättade om dem. Jag minns att jag tänkte att "det är livskvalite".

Första tiden då jag inte drack visste jag inte vad jag skulle göra i stugan. Det kändes tomt och konstigt, men nu njuter jag som bara den. Tänker ofta på den händelsen med stjärnorna och jag blir varm i hjärtat.

Kram!
//Elisabet

Hej

Är ny här på forumet och jag läste din tråd Berra och bestämde mig för att regga mig,

Tänkte testa din grej med att skriva av sig. Är i gång med mitt livsföndringsprojekt. Har levt ett helt galet liv i flera år där jobbet har varit allt, Med utlandstjänst i flera år är jag nu hemma, har bytt partner, bytt jobb, bytt land.

Och nu vill jag byta bort spriten, konstigt hur man tilåter sig själv att börja dricka bara för att man bor på hotell, och det blir inte bättre av att bärsen bara kostar 7 spänn på krogen. Nästan som om man har semester.Företagen borde ha bättre koll på sina utsända, känner ingen som inte super oroande mycket.

Jag har samma problem som du hade men ändå inte, jag blir sällan jättefull men jag måste ha min dos av sprit.

Men alkoholen ger mig ångest, inte så intensiv men så där gnolande, lagom stor för att ta bort livsglädjen, men ett par stänkare rättar till saken. Ett hemskt ekorrhjul, alkhoholen ger ångest som den sedan bedövar, Men efter 4 v semester och i stort sätt konstant supande så bestämde jag mig för att sluta i dag.

Slutade snusa för ett tag sedan detta är lättare då man bara inom ett par timmar får abstinens och man vet med en gång vad man strider med. Här är cyklerna längre och jag önskar bara att tiden går. Jag har bestämt en att börja med en månad egentligen vill ha längre perspektiv, men jag vet faktiskt inte om jag vågar. Jag måste säga att jag känner mig just rädd, och det kommer att bli tomt och lite ungefär och vad skall jag göra nu då som om livet är meninglöst utan sprit, skitsnack jag vet men.....

Drar ner till friskis i kväll och köper ett kort och ger bicepsen en match får se om det hjälper.

Hejja Berra, du insperar

//Tompa

Jag har just tänkt den tanken att vara vit en längre tid.
Då kommer nästa jobbiga bit,att förklara för alla att man
inte dricker.
Jag har struntat i att dricka vid ett par festtillfällen och
då får man direkt en massa frågor....varför? vad är det med dig???
Sjukt egentligen.
Man "måste" supa vid bröllop,jul,midsommar o.s.v.

hej mamma kvinna 46 , vulket svar du gav mig!! du är enastående!!!! jag vill göra samma resa som du ,hade bestämt mig för att försöka dricka normalt, gick bra ett par veckor men i förrgår gick allt snett dricker till en viss gräns sen försvinner allt vett,är elak mot min man,beter mig som ett svin,barnen får se mig ,det är det värsta ,jag ska ju va en förebild, mådde asdålogt dan efter,MÅSTE SLUTA;kan inte fortsätta inbilla mig att jag kan dricka normalt,vill verkligen må bra o att min familj ska må bra, har ätit antidepp ett halvår ,slöt för några mån sedan ,ska nog fortsätta med det,men dem går ej ihop med för mycket alkohol,trodde väl det när jag tog dem,mådde typ dubbelt så dåligt när jag drack samtidigt som jag åt tabletter.Man är ju inte klok när man tänker på det,vill verkligen sluta,JAG MÅSTE SLUTA!!!!! ni är underbara här på forumet kram puss skriv till mig!!!

Hej Erixon!

Tja, vad ska jag säga, välkommen i klubben kanske...

Vet inte heller vad som händer när spärrarna släppte, man är ju medveten om det på något sätt men låter ändå handlingarna går en ur händerna, man tillåter sig bli mer full än vad man behöver..
Tänker nog äh va f-n, eller jag skiter i det helt enkelt, imorgon är en annan dag??
På något sätt dras de ihop och ångesten kommer både snabbare och hårdare.
Man vill kanske uppleva mera, är släppa lös mera, och tror att drickat ska lösa det åt en...

Efter många år av praktik så vet man att det inte funkar längre, och mängderna bli kopiösa om man fösöker räkna ihop i efterhand, man skäms, vuxna människan!

Man vill ta tag i hanteringen och kan nog fixa några gånger med lite lugnt beteende, men faller snart igenom när det blir lite för roligt...

Jag tror nog bara på en sak, och det är en nystart...
Korsfäst spriten ett år eller något, och låt kroppen och själen få vila, ta ett vitt år!
På den tiden hinner kroppen tappa alkoholrutinerna och "detoxa" sig som någon skrev tidigare i ett annan tråd, och man börja upptäcka lite fördelar med att vara "ren" ett tag...
Söndag/Lördag-mornar ÄR fantastiska, om man vill uppleva dem.

Det finns så mycket traditioner runt alkoholen som hjärnan så gärna vill fullfölja, och det värsta bruka vara att bryta dem, inte själva konsumtionen.
Och sedan med stolt hjärta våga stå för att vara vit ett tag, hur man ska säga det till alla runtomkring, jag lade mycket av min egen självkänsla att INTE vilja ta ett snedsteg!

Jag "tävlar" mot mig själv, och jävlar om jag sumpar detta, då ska jag få skäll, uj uj!

Men vet du vad?, det går bara lättare och lättare för var dag som går...
Och jag börja förstå varför min pappa aldrig drack, han var helnykterist...
Det finns lika mycket "skit" involverat i drickat som det finns "kul", numera mera för mig...

Jag mår bra av att vara vit, och livet har kommit i en kris för mig, en helomvänding på allt.
Och jag tjatar om det igen men, har aldrig mått så bra, när jag mår så dåligt...

Men sprit tappar man ALKOntroll, och nu är jag "chef" över maskineriet, så det så..

Lycka till/ Berra

Hej Berra och alla andra!
Jag läste ditt första inlägg här där du beskriver exakt dom problemen jag har.
Jag är en man på 38 år som har familj,jobb och...ja...ett bra liv!
Festar inte mer än någon annan,men vissa gånger går det överstyr.
Man blir för full,får minnesluckor.
På senare år har jag börjat få en väldigt stark ångest dagen efter.
Vad har jag gjort? Gjorde jag bort mig?Tänk om det hade hänt o.s.v.
Några allvarliga händelser har inte hänt,men det har varit nära.
Så varför blir jag för full?
Jag vet inte...en del gånger går bra,ibland spårar det ur.
När jag kommer över en viss gräns så bara häller jag i mig allt som kommer i min väg.
Nu får det vara nog.
Vill inte vara snorfull och bete mig som en 18 åring som nyss fått smak på spriten.
Jag tar detta som första steget och hoppas få tips, råd och förhoppningsvis få veta att ajg inte är ensam om detta problem!

Tja igen!

..som en liten kommentar till vad som hände igår...

Grabben (12) frågade om vi blev "fulla" igår, med en föraktfull min och nedsänkt huvud...

Kusinen hade sagt att ALLA blev fulla, och grabben svarade:" ..inte min pappa!.."
Kusinen sa att visst alla blev fulla igår, även hans pappa...

Min grabb svarade, "..min pappa dricker inte längre!, och så blev det tyst!

Han frågade mig idag för säkerhets skull, ..visst drack du inte igår?

Nej, självklart inte, ..sa jag lite förläget...
..för du tar din medicin va?
Ja, just det...

Men kusinerna sa att du skrattade och skojade igår!
Jo, men jag KAN ha lite roligt även om jag inte dricker...

Ja, för han (kusinen) sa att du var visst full igår..?
Nej det var jag inte...
...?
Funkar det bra då?
Ja, min son det funkar alldeles utmärkt, jag mår bara bra av det just nu...
Men du ska börja dricka sen va?
Det vet jag inte, jag mår så bra just nu, så det vet man aldrig...
Man får se vad framtiden utvisar, jag vet inte, men just nu så känns det inte viktigt längre...
Jaha, sade han, och sprang ut för att leka på gräsmattan igen...

Killen hade rätt, han visste det och stod på sig om sin pappa!
Jag blev stolt, glad och ledsen på samma gång..
Ledsen för att han behövde fråga, glad för att han visste, och stolt för att han stod upp för sin pappa gentemot kusinen...

Mina barn är det vackraste jag har...

Berra

Hej Myran
Vi får stötta varandra!!
Men.....detta med vita perioder är jag tveksam till. Det finns en poäng med att låta kroppen få vila och att man "detoxar" kroppen. Men vad händer efter den vita perioden? Många "tar igen " den vita perioden genom att kompensera den tid man "missat"....Jag har provat en vit period med det är alltid något som dyker upp och så gör man undantag och så är det tillbaka till samma mönster. Jag tror mer på att följa Magnus dricka mindre-råd som en slags test. går inte det så blir det nog att förlika sig med tanken att inte dricka alls. Jag försöker tänka i de banorna så det inte blir så jobbigt att dra ner. Lycka till och skriv gärna hur det går ochhur du tänker///Calle

Bara du kan veta vad som funkar för dig. Du känner din kropp bäst, allt tid utan alkohol är värdefull.

Tja!

Tar en paus i regnet med dassbyggandet, har spikat råspont på taket och nu ligger pressenningen på, så ..paus!

Har haft ett rätt okej väder, och vi har "kört iväg" våra sista våldgäster, så att vi kan spika på.
Det ska vara klart om vecka då svågerns semester är slut, så vi får lägga in en högre växel nu.

Igår blev det lite "fylla" i gänget (ja utom jag och kidsen då..) vid grillningen.
Började fint med skumpa som taklagsfest, någon skvätt rom för svågern, några GT för sällskapet sedan rödvin till grillningen, lite "tjejgroggar" och sedan GT igen...
Det blev först glatt och sedan lite tyngre...

Sedan lite fräckare och råare, några behöll det glada skrattet, och andra "trampade igenom".
Svågern blev lite burdus och han skrämde mig faktiskt...
Han som tidigare var min bästa "krökarkompis"!!!
Blev lite hårdhänt med ungarna fast han trodde att han skojade med dem..
Några blev nog rädda för den höga volymen de hade...

Jag fick se frugan från ett annat håll, vilket också gjorde mig lite ledsen...
Hon blev sur och muckig för att jag kommenterade hennes drällande på duken med rödvinet, hon kände sig nog "övervakad" över att jag fortfarande hade kontroll, och hon inte...

Jag kände mig lite ensam ibland och gick ofta ut för att röka, bara för att komma ifrån...

Gårdagen blev en liten tankeställare för mig, jag gör rätt, alla andra fel...

Min stig känns smal emellanåt...

Mors Berra

Hej Måne,

Jag är som dig, en s k "heavy drinker" som kanske inte vill kalla sig alkoholist men som definitivt låter alkoholen ta för stor plats. Jag är medveten om min problematik, har gjort tappra försök med vita veckor men det är inte lätt nu på sommaren... Magnus råd om att "dricka mindre" tycker jag är bra och det är de råden jag försöker följa, ibland med varierat resultat. Jag tycker du ska ge dig själv en prövotid (sätt igång redan idag), klarar du att följa de riktlinjerna och framför allt ha ett antal nyktra dagar per vecka så kanske du kan ha ett normalt förhållande med alkohol, dvs ett par standardglas alkohol 1-2 ggr i veckan men minst 5 dagar utan alkohol. Klarar man inte de ska man nog inte dricka alls tror jag. Jag kommer ha denna prövotid under hösten och sedan tar jag ett beslut hur jag ska göra när jag har utvärderat. Jag tycker vi som är "heavy drinkers" också måste få plats på forumet, jag tror nämligen att allt inte är svartvitt med alkohol. Vissa blir beroende medan andra kan dricka mer i perioder av olika anledningar. Alla måste få plats, det viktigaste är att man mår bra själv. Att man tagit sig hit till forumet är ju ett tecken på att man vill ha en förändring och eftersom jag tror du liksom jag hackar på dig själv och anklagar dig själv för detta så tycker jag att vi i alla fall ska berömma oss själva för att vi inte förnekar problemet utan vill hitta en lösning, med eller utan ett glas vin i framtiden. Jag hoppas att jag kan ha en normal relation till alkohol men blir det inte så så blir jag stärkt av att läsa om alla som har bra liv utan sprit och det gör att min ångest minskas. Mvh Calle

Pia!

Hoppas att du fortsätter att skriva här på forumet. Det du skriver är ju precis som jag kände mig innan jag bestämde mig för att låta bli flaskan. Jag kunde ha skrivit det inlägget själv, för allt stämmer så väl.

Vi är nog många som känner igen oss i varandras inlägg och det är bra att vi blir påminda om hur det faktiskt har sett ut.

En varm och stor kram till dig Pia!

//Elisabet

Hej
. Det är ju intressant det där med varför man blir alkis. Magnus skrev någonstans en bra förklaring. Det finns dom som ärver benägenhet för alkoholism, det är någon gen tror jag. Men även om man har den genen måste man dricka för att bli alkis. Sen finns det dom som lever med alkoholister och blir präglade av miljön och sen finns det dom som blir alkoholister genom att dricka sig till ett beroende... utan att ha vare sig genetiska eller miljömässiga faktorer. Tror det var något sånt i alla fall.

Jag har helt klart en ärftlig variant. Har alkoholister på båda sidor och har ett helsyskon som är alkis och en halvbror som är det. Halvbroren har jag inte vuxit upp med, så där har inte samma miljö präglat. Har inte vuxit upp med någon alkoholkultur, tvärtom var min mamma nykterist

Jag trodde dock aldrig att det kunde drabba mig. Som ung var jag i och för sig ofta en av dom som festade vildast. Men inte var det ofta och aldrig flera dagar i sträck som vissa gjorde. Som ung vuxen var det väldigt sällan och att mannen och jag skulle dricka hemma till maten fanns inte på kartan.

Det var i 30-års ålder någon gång som vinet började bli gott. Efter ett tag märkte jag hur inspirerad jag blev av lite vin, kunde skriva skol eller jobbarbete i timmar, städningen blev rolig, jag tyckte jag blev en mkt roligare person. När mitt ena barn drabbades av en svår somatisk sjd och vi inte visste om han skulle överleva på dryga året så blev vinet helt klart ett sätt att fly och döva den förtvivlan och skräck man levde i. Men det var inte i alkoholisktiska mängder. Men grunden var byggd och det blev mer och mer, oftare och oftare. De sista åren var det utan kontroll. Jag har försökt på alla olika vis att dricka måttligt men det klarar jag inte. En gång höll jag upp 11 mån och började sedan dricka igen, med övertygelsen att nu var beroendet borta och det skulle bara vara gott och roligt. Det höll inte mer än några veckor, om ens det.

Som det ser ut idag så kommer jag att förbli nykter och ha det bra. Vill aldrig hamna i det tvång och den kroppsliga ohälsan jag hade. Trött, irriterad, svettig, magkatarr, illamående, sömnen var katastrof. Sinnestämningen oftast låg, utom möjligtvis en stund när baksmällan gått över och jag såg fram emot ännu en flaska vin..... Jag var missnöjd med det mesta, tyckte mannen var tråkig och längtade efter passion (40-års krisen??? ) tyckte barnen var jobbiga som inte städade och skötte sig, jobbet var hemskt, osv osv.

Idag är jag fri och lever med rent samvete. Jag har sinnesro och mår bra av de riktiga sakerna i livet. Det som är här och nu. Sitter i solen på altanen nu, alla sover. Fåglarna sjunger och vinden susar lite i träden. Känner hur skönt livet är när man stillat sig och funnit ro. Ska städa o dona lite, sen ut till hästen och rida. I eftermiddag ska jag sova för att sen jobba i natt.
Jag kör bil utan dåligt samvete till jobbet (för var jag alltid rädd för kontroller, var inte säker på hur bakis jag egentligen var och om någon promille fanns kvar i blodet) Är inte sjukskriven då och då pga baksmälla, är pigg och glad på jobbet. (det var jag i och för sig tidigare oxå men fysiskt var jag sliten och inuti var jag otålig och trött, ville helst arbetsdagen skulle gå över så fort som möjligt så jag kunde åka hem och slappna av med ett glas)

När jag träffar folk behöver jag inte dölja min andedräkt eller skärpa mig för att inte sluddra. Inte skämmas för rödsprängda ögon och plufsighet i ansiktet. Kan ta telefonen utan att tänka efter om det kanske hörs på mig att jag druckit.

Det är helt enkelt helt underbart att vara nykter, fri och frisk.

Grattis till alla er som kämpar på, var dag är guld värd.

Pia
.