Senaste kommentarerna i forumet

Idag var pastorn särdeles inspirerad och inspirerande.

Jag tror precis som du är inne på att man nog inte kan överskatta det här forumets betydelse. För egen del är det så att ni är med mig under hela dagen med alla era konstiga nicks och härliga hejarop.

När ni benar och drar i ert beroende och er nykterhet och försöker förstå och hantera så gör ni det också åt mig. Det betyder inte att allt som sägs stämmer in på mig även om det ofta är så. Men, att läsa andras upplevelser och kommentarer gör att jag får perspektiv på mina problem, förstår hur dom funkar för mig och på något sätt blir de mer hanterbara och jag känner mig inte helt ensam om att vara sådan som jag är. Tvärtom inser jag att det finns många människor med mina problem och dessutom finns det människor med samma problem som lever ett gott liv som de själva är nöjda med. Det ger trygghet och hopp.

Tack Santorini för att du ser min beslutsamhet - det värmer - och återigen - jag finns. Jag skulle jubla och brösta mig om det inte vore för att jag är så oerhört rädd för att bli övermodig. Detta övermod är tyvärr en av många ingredienser i min knökiga personlighet som hänger samman med en väldans rastlöshet och otålighet. Jag vill helst redan vara du och ha din långa nykterhet bakom mig. Försöker som motvikt påminna mig om att detta är min nykterhet och att jag i stället för att hasta måste försöka uppskatta var dag av den. Och faktum är dagarna liksom svischar förbi och nykter dag läggs till nykter nästan fortare än vad jag hinner med.

Många varma kramar och tack för att ni alla finns.

En trösterik Groda

Visst är det skönt med alla insikter som kommer med tiden. Forumet var också min räddning, hoppas bara att det öppnas snart för så många behöver hjälp.

att få dela dina erfarenheter. Tack! / mt

Sträckläste igårkväll boken "Det är hur enkelt som helst, det är bara att förändra hela sitt liv" skriven av Cecilia Svensson. Många aha-upplevelser och igenkänning trots att hon slutat dricka med hjälp av AA och massor av möten. Känns främmande för mej att byta alkoholen mot ett eller två möten per dag i flera månader. Det första som slog mej var i alla fall att jag inte slutat på egen hand som jag tror utan med hjälp av mina nya vänner här på forumet. Ni har varit mina möten. Ni här och att jag skrivit ner mina tankar och även fått tips om böcker, tvprogram osv.

Hon beskriver en sak som jag själv kommit fram till, orsaken till att man faktiskt en dag lyckas sluta för gott. Man har nått "sin personliga botten". En dag är man faktiskt färdig med det här, får nog av konsekvenserna. Hon säger att det är nödvändigt att nå sin botten för att kunna sluta. Jag vet också att det kändes annorlunda förra våren för mej. Några incidenter som kunde fått allvarliga konsekvenser, en stark känsla av att det här går inte längre, på fullt allvar känna att det här går bara inte. Sen tog det ändå några veckor att verkligen lämna bort flaskan men då kändes det att jag fått nog. Inte en dag i taget utan för gott. Där tror jag Fenix och Grodan nu är! Författaren förklarar också så bra varför det fungerar sen: när man accepterar och slutar slåss emot då upphör kampen. Det blir lätt när man gett upp.

Det boken gett mej är igen bekräftelse på hur lika vi är i våra försök att sluta, att det är svårt men att det går. Att vi måste acceptera att vi har ett missbruk som inte kommer att försvinna, dvs vi kommer inte att kunna dricka alkohol igen. Och sedan lära oss hantera det eftersom kulturen i samhället är så alkoholvänlig. Man får försvara sitt beslut att inte dricka istället för tvärtom. Att inte i början när vi är sköra låta oss intalas att vi nog inte har problem av såna som själva har problem men inte vill inse det. Vartefter vi lär oss leva med detta blir vi starkare och får ett bättre liv eftersom vi tvingas utvecklas. Rikare har det också blivit för mej ekonomiskt. Jag tyckte att jag hade råd att dricka men nog ser jag nu att det kostade en hel del. Kan köpa trevligare saker för dom pengarna.

Det var dagens predikan. Jag önskar alla en bra dag. Boken skulle jag gärna skänka bort och skicka vidare till nån om vi kan lösa det praktiskt på åt sätt utan att bryta anonymiteten.

hur mycket enklare livet blir utan detta ständiga planerande för drickandet och paniken om vinet tar slut. Så lugnt nu.

skriver du, och du har på ett poetiskt sätt på pricken beskrivit hur det var även för mej. Resten med planerandet och ångesten stämmer också.

Så jädrans skönt att slippa det och känna att det är JAG som bestämmer, att jag inte är som ett löv i höstblåsten...

Tack för påminnelsen om hur det var, får aldrig glömma det!
/MB

För fina ord, detta behövde jag idag!! Nu åker jag och tränar!

Jo, jag gillar ordet sunt bondförnuft. Försöker göra livet enkelt. Och det var ju faktiskt därför jag valde bort alkoholen. Det blev för mycket. Jag drack bara på helger och semestrar så det var nog inte ett riktigt beroende utan ett missbruk om det nu är någon idé att skilja på det.

Problemet var att det aldrig räckte till. De sista åren kände jag hur jag efter glas ett bara ville vidare. Som om en vind tog tag i mig och drog mig mot nästa och nästa och nästa glas.

Det var därför jag bestämde mig för att sluta. Livet har blivit enklare. Behöver inte planera, planera, planera, försöka klara en helg utan att dricka för mycket, misslyckas, ha ångest, ha ångest, ha ångest, planera, planera och planera om och om och om igen.

Tack för era inlägg som får mig att tänka ett steg längre. Känns bättre idag.

Allt väl kompis? Några nya texter? Du vet väl att en del av ditt gamla gäng hänger på fb...om du vill. Killkram liksom! /R

Jag läser i dina kommentarer att du tar dina antabus i försvar. Bra, hihi, du kommer inte att glömma ta dem då. :-)

Mycket klokt om sektliknelsen, det stämmer märkvärdigt väl! Utsparkad ur sekten kan man nog bara bli om man blir det som folk i allmänhet betraktar som RIKTIG alkis, alltså en sån där parkbänksalkis, socialfall, annars får man försöka krångla sej därifrån själv.

Håller med Dompa, att läsa trådar från början är oerhört nyttigt, man får väldigt många aha- upplevelser, samtidigt som man kan knycka bra ideer för hur man ska övertyga sej själv om fördelen med nykterheten.

Du verkar vara mycket bestämd och på god väg att klara detta, sätter en peng på det. Kom på nu att jag glömt ta antabus idag, så nu blir det attkravla sej ur bingen igen.
Sköt om dej!/MB

Inte är alkohol ett mänskligt behov. Syre, vatten och näring är mänskliga behov, sådant vi inte kan leva utan. Alkohol kan man leva utan, dessutom längre. Visst har människan berusat sig på olika sätt sedan långt tillbaka i tiden men till en början var det nog snarare en nyfikenhet som drev oss.

Jag som inte är alkoholist(hänger mest på anhörigdelen av forum) känner inget behov alls av alkohol. Däremot känner jag ett behov av att vara delaktig och accepterad i olika sociala sammanhang. För mig, i mitt val att inte dricka, så har det nog varit det svåraste, att ställa sig utanför den norm vi har skapat där alkohol har blivit en etablerad del i de flesta ritualiserade umgängesformer. Nu när jag valt att inte dricka, inte för att jag inte kan men för att jag inte vill, så har jag förlorat en del vänner(?) och bekanta men också vunnit och kommit närmre andra och, som mulletant påminde mig, börjat skapa nya sammanhang att trivas i.

Är det normalt att vilja dricka alkohol? Det är norm i vårt samhälle att dricka alkohol då och då. Jag kan nog påstå att det är norm att kunna dricka, de flesta ser nog alkoholister som "onormala". Det är fortfarande norm att vara heterosexuell men det betyder inte att homosexuella är onormala. Jag tror att den person du pratade med inte kan skilja på ordet "norm" och "normalt".

Sedan jag slutade dricka alkohol så har jag funderat mycket på det här då jag märkt jag plötsligt blev den "onormala", hon som inte gillar att festa. Jag gillar ju visst en rolig fest, det är bara det att jag inte tycker det är så festligt alls med en massa fylla, varken att vara full själv eller att umgås med fulla personer.

Det som är normalt för någon kan vara onormalt för någon annan, människor är olika och kulturer ser också olika ut i olika delar av världen. Jag hoppas och eftersträvar att det som är normalt för mig är att göra det som jag mår bra av och skippa det som får mig att må dåligt. Inte är det lätt alla gånger men är jag ärlig mot den jag är innerst, innerst inne så kommer jag att gå rätt väg.

Du verkar ha kommit en bra bit på väg Grodan.

/Markatta

Och jag tycker det är bra att du tar din antabus, fortsätt med det så länge du behöver det. Som en försäkring medan du ställer om dej.

En person menade på att alla människor i alla tider har berusat sig. Personen ansåg det därför konstigt att vi i vårt samhälle kriminaliserar viss typ av berusning men accepterar och uppmuntrar annan. Jag håller med om att detta är problematiskt att vi via vår lagstiftning tvingar ut människor som redan är beroende av narkotika i prostitution och kriminalitet. Men, det var inte det jag hakade upp mig på den här gången. Det personen var inne på var att behovet att berusa sig egentligen är ett normalt mänskligt behov. Jag har bland annat tänkt att det som skiljer mig själv och andra människor är att jag i första hand dricker för att berusa mig i andra hand för smaken. Om det nu är normalt - varför är det här ändå och trots allt ett problem för mig? Då måste svaret bli att när jag dricker så har jag inte kontrollen över när jag ska dricka. Jag dricker i strid med min moral och i strid med vad jag anser är lämpligt. jag tar inte en bläcka på lördagen och sedan är det bra. Då tar jag en bläcka på söndagen, måndagen och tisdagen också. Även om jag har arbete framför mig eller andra viktiga saker. Det hjälps inte hur mycket jag skäller på mig själv - det blir inte annorlunda - det enda som faktiskt hjälper är att jag avstår från alkohol helt och hållet. För mig är det en kamp att få ordning på min relation till alkohol.

Jag tror faktiskt att människor har svårt att förstå skillnaden mellan beroende och en fylla någon gång då och då som de flesta har upplevt och unnar sig.

Jag unnar mig att somna nykter i kväll.

Grodan

Oj, vad tiden går fort. Vid tidigare nykterhetsförsök har jag ofta fallit vid dag fem eller efter närmare tre veckor om jag klarat mig över den första puckeln. Veckan som kommer måste jag därför vara superalert på luriga tankar. Äter fortfarande och prickfritt min antabus. Men jag har som sagts tidigare en tendens att börja manipulera mitt medicinintag mentalt som en förberedelse för återfall. Jag skäms inte över att jag äter antabus eftersom det i min värld är att göra allt vad jag kan för att hålla mig nykter. Har för länge sedan förlorat tron på att jag klarar det här endast med egen vilja, behöver stöd och ibland handfast sådant, vilket antabus är - för mig. Är också klar över att det för mig kommer att dröja innan jag tycker att jag uppnått en stabil nykterhet och det är först då som jag kommer att sluta med min medicin.

Känner mig så underbart nykter och i kontroll över mitt liv.

Nu måste jag ge mig ut och skramla ihop till brödfödan.

En knallnykter Groda.

Haha...tack NyMan! Vete fan om jag är så kreativ. Gitarrkursen och inlärningen gick ju helt åt fanders...jag ville men tycks sakna både rytm och tålamod. Boken totade jag ihop på en dryg månad. Det var istället för att skriva här tror jag (är jag nästan säker på), saknade att sitta ensam och skriva i svinottan så jag började skriva ner historier jag berättat för mina ongar. Hälften sanning, hälften fantasier. Så därför måste en katt dö, en annan vara urkorkad etc.

Nu ska det inte bli fler projekt på ett tag. Om en dryg vecka kommer semestern och sedan blir det flytt med allt vad det innebär. Har även (hoppas, hoppas) hittat en köpare till Byhåla...så det får räcka. Men jag måste skriva att jag hinner/orkar lite mer när jag inte antingen är full i soffan eller bakis på kontoret. Inga pekpinnar (lånat av en vän) utan bara en liten hint. /R

att alla blir refuserade vid första försöken... Nya tag. Men bäst är att ongarna har en nykter pappa!
Kram på dig / mt

Så utomordentligt kreativt och nice! Lev drömmen, Dompis, all - in och heja heja dig! KRAM/NM

Jag hittade lite gamla anteckningar i ett häfte från mitt första försök att sluta dricka då jag läste på en webbsida som hette Smart Recovery. Fortfarande värt att repetera. Då höll jag upp ett och ett halvt år men föll igenom på sommaren när jag tyckte att jag skulle klara av att dricka ett glas vid festliga tillfällen. Jo just jo, det blev många såna:(

Once I decided that the solution was for me to stay clean, it was no longer an argument over whether to drink or not.

Persist,and time works in your favor.

The best feeling of all is knowing that everything I do in my life, everything I decide, everything I experience, is with the power of a clear mind, body and soul.

nog känner man igen sej alltid. I det mesta. Det där med samtal, det var hemskt. Att kolla mobilen på morron och se att min syster ringt vid 22-tiden och att jag dessutom tydligen pratat med henne i 20 minuter!! Och jag mindes inte ens att hon ringt, ännu mindre vad vi pratat om. Jag hade ingen sån spärr att jag lät bli att svara. Messa gjorde jag på fyllan, ofarligt tyckte jag, om nu inte personen ringde upp sen förstås. Hur skulle jag då kunna låtsas att jag inte hörde? Jag får nästan ångest bara vid tanken på hur det var. Många gånger liknande saker. Bara det är orsak nog att vara glad över sitt beslut. Nu behöver jag verkligen inte kolla på mobilen för att veta att jag talat med nån.

Vaknar nykter, ligger kvar i sängen och gosar med katten och riktigt smakar på hur underbar denna morgonnyktra känsla är. Jag kommer ihåg precis allt jag gjorde igår Skäms inte över något, tvärtom gjorde jag fler nyttiga saker igår än jag gjort på länge. Inga fyllesamtal som får skammen och ångesten att dåna i hjärnan. Däremot skypade jag med min ena dotter och chattade med den andra. Jag har ofta avstått från att svara när hon vill skypa för att hon ska slippa höra hur det är med mig. Jag har som tur är haft en enda hjärncell kvar när jag har druckit och den har förbjudit mig att ringa mina barn - tack och lov.

Tack för kommentarer och goda råd. Lika fascinerad varje gång att det är någon som faktiskt läser mina små funderingar och dessutom säger sig KÄNNA IGEN SIG. Det är både underbart och sorgligt. Du har rätt Santorini - sova är en bra sysselsättning - särskilt för mig som får en så trasig sömn av att dricka. Att kunna sova (gott) är för mig en av de stora vinsterna med att sluta med A - dessutom syndar man ju som sagt inte när man sover. Att läsa trådar från scratch var faktiskt ett bra förslag Dompa som jag tänker ta till mig. Redan nu har jag börjat hitta damm i hörnen och blommor som skriker efter vatten. Igår kväll fick katterna sig en upputsning som dom aldrig varit med om tidigare. Genomborstade och fästingplockade är dom snyggaste katterna på byn för tillfället. Ett problem för mig är att jag arbetar en hel del hemifrån, då har knäckandet av en ölburk ofta fungerat som en vattendelare mellan arbete och ledig tid. Har haft som princip (som jag inte alltid har hållit) att jag inte ska arbeta när jag dricker, däremot har jag ju uppenbarligen tyckt att det varit ok att arbeta när jag är bakis - hur nyktert är det? Hursomhelst - nu behöver jag dela av tiden på annat sätt - har inte hittat något riktigt bra substitut ännu - men det kommer. En väg att gå skulle ju kunna vara att sluta arbeta så mycket hemifrån, något min arbetsplats säkert skulle uppskatta. Problemet med det är att jag får så litet gjort på jobbet eftersom det ska snackas så himla mycket, men det kanske bara har varit en ursäkt för att i lugn och ro få vara bakis på morgnarna? Hmmm.

Dag 13 ska vårdas - den är förhoppninsvis den sista dag 13 jag är med om.

En bestämd Groda.

som någon gång upplevt sorg. Husdjur dör, morföräldrar avlider o.s.v. Föräldrar till dessa barn skulle säkert uppskatta en bok som rörde sådana ämnen. Astrid Lindgren nämndes ovan, är ju också en sådan barnboksförfattare som inte var rädd för att vidröra ämnen som död, sjukdom och smärta i sina böcker (Bröderna Lejonhjärta, Mio min Mio, Madicken m.fl.) säkert till tröst för många, många barn.

Som sagt, det finns många fler förlag utöver bonniers. Kämpa på Dompa!

Kramar

att titta in här på för att dricka förmiddagskaffe och se att rummet åter blivit besjälat!

Snabbkaffe, det är inte fy skam det. Jag som älskar både att kaffa och att tälta har märkt med åren att det har kommit många goda och förbättrade nya snabbkaffesorter, till skillnad från en liftar/tältningsresa jag minns för 15 år sedan då snabbkaffet var något jag förtärde endast i medicinska syften. Idag njuter jag.

Jag tänker på japanska teceremonier. Visst är de inte alls så invecklade men åtminstone någon gång per dag så mediterar jag genom en kafferitual. Dofta, smaka, det visuellt magiska då ångor dansar sig uppåt en tidig morgon. Vissa koppar är vackrare än andra, andra är godare att dricka ur, tystnad. Medveten närvaro genom att göra något så simpelt och vardagligt som att dricka kaffe.

Jag älskar doften. Den är på något sätt så trygg. Min hund, som har tusen och tusen gånger bättre luktsinne än jag, rynkar ihop nosen och vänder bort huvudet och hoppar/backar om jag håller fram en kopp kaffe, som vore den förolämpad. Det skrattar jag åt idag.

Kul att se Dompa här inne! Det finns många förlag, ge inte upp!

Fenix, håller med om det där med ekonomin "Måste vara det billigaste ni någonsin gjort i förhållande till nyttan". Verkligen konstigt att det går så långsamt.

Kramar

du skriver om att missbruk kan förliknas vid sektbeteende... Det är lätt att se, och omfattas av "alla" när det gäller det tydligt illegala missbruket. Ett verkligt problem med alkohol är att absolut största delen av samhället ingår i "sekten" - alkohol är en så stark del av kulturen att det krävs krafttag att stiga ur. Intressant nog visar det sig att livet fortsätter fungera efter att man tagit steget ut... Det är väl en del av forumets (och AA:s) styrka att man umgås med andra som söker nya vägar och går tillsammans på upptäcksfärd... Lycka till! / mt

Nog är det en klok liten groda som bor där längst inne i dig. Lyssna på henne, låt henne ta plats. Känner så väl igen ditt kvällsdilemma. Vad gör man om man inte dricker. Även för mig går TV:n bort. Var tvungen att dricka mig aprak för att kunna titta på eländet. Så i början av nykterheten var det lite svårt att hitta ro och sysselsättning på kvällarna. Sen såg jag mig om...tvätthögar, ovattnade plantor, skit i hörnen, barn som behövde uppmärksamhet, kissnödig hund, you name it. Så det kommer med tiden, dina kvällar kommer att bli för korta. Sen läser ju jag också, men det går bort säger du. Men kan man läsa för mkt?

Att åka till badhuset är ju hurtigt som fan på kvällen. Men du kan ta en promenad. Ha ett mål och köpa ngt som fattas. Typ kaffemjölk (om du nu tar mjölk i kaffet). Köp inte det när du handlar för då måste du ha det till nästa morgon = promenad. Sen kan du ju alltid hänga här också. Vet att det är stiltje och väldigt tyst här just nu, men förr eller senare bör det ju lossna. Läs andras trådar från scratch....jag lovar att det tar tid.

Bara du unviker sekterna. Både den som kan halsas och den andra. Inte låg du väl hemma på rummet och tänkte att när jag blir stor då ska jag bli lokförare, astronaut...nej förresten, jag vill bli en alkis. Jag tror du fixar detta. Antabus är för övrigt en bra krycka i början av nykterheten tror jag. /R

Jag vet inte vad du har för förhållande till uttrycket "sunt bondförnuft", men för mej innebär det att inte krångla till saker.
Någonstans har jag läst att man som i vårt fall med drickat har två val, 1) dricka alkohol eller 2) inte dricka alkohol. Grundat på våra tidigare erfarenheter har ju 1) liksom diskvalificerat sej själv. Återstår 2).
Har man svårt för att välja, kan man ju fundera över varför man valde bort 1), förmodligen fanns det mycket goda argument för det, gäller bara att komma på vilka det var.
God natt!/MB