Senaste kommentarerna i forumet

Men grattis, blir så glad. Vill oxå uppleva 11 månader, så jag knatar efter dig. Kram

Santorini, minns dig och vad härligt att du skriver ibland så vi andra kan få inspiration. Tack

Hej allihopa.

Känns lite ironiskt nästan att bara en vecka efter att jag sammanfattat 2020 som ett händelserikt år på gott och ont men med fokus på det positiva så händer nåt som gör mig så ledsen.

Eller ja. Både ledsen och inte ledsen.

Men min exman och jag har ju levt som i ett särboförhållande nästan. Vi har inte brutit vårt förhållande riktigt. Ibland har det känts väldigt bra och ibland har jag känt mig fast i något negativt.

Men sista tiden har det känts bra. Men nu fick jag veta att han inlett en relation med en annan.

Jag har ju väntat på det och önskat det stundtals men jag var inte beredd nu när det väl sker. För det har föregåtts av ett HELT motsatt beteende. Alltså han har varit kärleksfull osv på ett väldigt starkt sätt. Och jag har släppt min gard lite. Tillåtit mig att känna kärlek till honom.

I alla fall. Jag har gråtit så mycket idag. Jag har tillåtit mig att verkligen sörja. Minnas det fina och gråta. Sörja förlusten.

Mitt i sorgen så vill jag ändå att det ska vara såhär. Jag vill att vi går vidare. Att vi är vänner och inget mer. Och jag tänker verkligen försöka göra det bästa av allt.

Men jag sörjer ändå. Och jag känner mig svartsjuk också. Det har ju varit vi i 17 år. Sedan jag var tonåring. Är rädd att jag ska ligga vaken inatt och fantisera. Gjorde det natten till idag och sov inte en blund.

Jag hoppas att det här är starten på nåt bra. Att det är dags. Nu har vi levt isär i 10 månader men inte gått vidare. Nu är han redo och då kanske jag också vågar.

Kramar ♥️

Jag är singel så jag behöver inte ha alkohol hemma. Om jag får gäster som vill dricka alkohol får de köpa med sig själva, och ta med det som blir över. Så tänker jag nu. Middagsgäster på nivån alkohol har inte hänt mig än i Coronatider.

Kram ?

När man är mitt i det är suget starkt eftersom det väcker mersug när man dricker. När man avstått en tid är inte suget lika starkt. Det är därför det är lättare att avstå helt än att dricka kontrollerat. Tycker jag. Det är ungefär som när det står en skål med godis eller chips på bordet. Så länge jag inte äter någonting är det lugnt. Tar jag lite är det kört. Varje gång. Så funkar i alla fall jag.

Kram ?

PS. Givetvis ska man ha koll i backspegeln, men man ska i huvudsak hålla koll på vägen framför sig.

Och det blir ju så att barnen, små som stora blir en del av festen på ett heeelt annat sätt än om alkoholen står i fokus. Alla är med helt enkelt! Underbar läsning Se klart!

Kram!

Om ni minns min berättelse så drack jag under sista kvällen jag drack upp all alkohol jag hade kvar hemma. Detta för att om jag hade vaknat på söndag med några öl i kylen så hade jag förr eller senare druckit dem och sedan hamnat på någon krog eller liknande och druckit den dagen också.

På ett sätt skäms jag lite för att säga det men jag kunde inte ha alkohol hemma. Ibland ett litet tag. Ofta inte. Det hade inte gått då i alla fall, det vet jag. Det smarta hade ju kanske varit att hälla ut det jag hade kvar, men jag drack upp det istället. I alla fall. Jag har inte haft alkohol hemma sedan dess. Imorgon skulle vi ha haft julmiddag men det blev inställt på grund av Covid. Så idag fick jag då hem en korg med godsaker från jobbet. I korgen återfanns även en vinglögg på 10%. Jag har väl kanske inte berättat för så många på jobbet än. Normalt hade jag val redan haft den på värmning nu :)

Men jag ser inte något problem med att ha den hemma ens faktiskt. Det var lite andra sötsaker i korgen jag inte kommer röra heller. Sötsakerna äter min sambo, då hon tycker om dem. Glöggen tänkte jag att hon kan få dricka men om en flaska blir för mycket för henne så kan jag alltid ge bort den till någon.

Jag har inte varit den som köper hem något för att testa mig själv och hade inte heller förväntat mig detta och visste kanske inte exakt hur jag skulle reagera. Men just nu lockar glöggen lika mycket som sötsakerna som jag inte äter.

Torn: Jag märker väl att jag ser många likheter mellan min egen och andras berättelser här, men även en del olikheter såklart. Det verkar som att vi har fler likheter än olikheter dock. Jag försökte också att dra ner på det en massa gånger och lyckades ibland. Jag höll upp en hel månad i slutet av förra året.

Jag hade väl egentligen inte satt ett slutdatum, för jag minns inte exakt hur jag tänkte. Men på sommaren visste jag att det snart fick vara slut och drack ju mer än någonsin. Dock klarade jag mig undan några abstinensbesvär. Jag var dålig i magen ett tag, men jag vet inte hur mycket det berodde på alkoholen. Inga skakningar eller delirium eller något.

Men jag håller med dig om att man inte ska skjuta upp beslutet att sluta. Dock är det ju det man gör när man är mitt inne i det. Det är väl först efteråt man förstår.

Andrahalvlek: Ja, så är det väl kanske det är lönlöst att ångra det när man ändå inte hade kunnat. Jag hade väl inte kommit till den punkt du var att det inte var kul längre. Det kunde jag ju känna att det var emellanåt men för långt hade det gått för länge sen. Gräl med en knarkare kunde ha gått snett, absolut :o Tur att det gick väl i alla fall. Nu vet du ju att det inte kommer hända igen heller.

Men det är väl det som är det mest avgörande till om man lyckas med att sluta eller inte. Om man verkligen är redo att sluta. Är man fortfarande kvar i tänket "Jag vill egentligen inte sluta men borde nog" så krävs en mycket större dos viljestyrka än när man känner på djupet att man är redo att sluta.

Men det är väl som du säger. Vindrutan är mycket större. Då och då skadar det ju inte att titta i backspegeln dock, så man inte blir påkörd bakifrån av det förflutna :)

att få ta del av dina drömmar. Och trevligt att se ett inlägg från dig, jag har skrivit liiite oftare på senare tid. Vet inte varför det blir så... Skrattar högt när jag tänker på att min rubrik är Mitt nya år - det har också blivit bra många fler, minns inte när jag började den tråden. Minns inte heller vad min första tråd hette.... jo, nu tror jag att jag minns.
Hoppas du har en bra adventstid trots att livet är som det är i dessa tider! / mt

Jag har den senaste tiden flera gånger drömt om alkohol men varje gång har jag varit klar över att jag inte dricker. Det senaste var att jag köpte hem flera boxar och slog upp ett glas vitt vin åt mej och en vän. Men då jag skulle lyfta glaset sa jag att jag ska nog inte dricka det här och hällde ut det. Så inte ens i drömmar smakar jag men minnet av drömmen lämnar ett starkt intryck.

Jag vet inte om det betyder att jag ska vara extra vaksam. Eller om min hjärna helt ställt om sej. Jag upplever inget sug eller nån längtan efter att dricka. Kanske beror drömmarna på att i nästan alla filmer och böcker dricks alkohol. Det är väldigt närvarande omkring en. Inte konstigt att det är svårt att lämna bort.
Men det går och nu ändrade jag rubriken också. I själva verket är det 8,5 år sen jag drack alkohol för sista gången. Jag hoppas att det går bra för er andra också.

Det är så skönt när det blir naturligt att man inte dricker alkohol, så ingen frågar om det ens. Så är det med min närmaste familj nu. Barnens pappa och hans mamma köper alkoholfri öl eller vin till mig, och den omtanken värmer. Finns det inte alkoholfri öl eller vin funkar alltid vatten, det finns ju i kranen liksom.

Så skönt också att du känner dig extra lyhörd mot barnbarnen. Den tiden är så kort och värdefull ❤️

Kram ?

Igår träffade jag mina barn under säkra former men med middag och vin etc
För första gången kände jag att det var självklart att säga- nej, jag dricker inte (det vet ju alla) och jag har slutat. Ska inte börja.
Inga stora ovationer, skönt, men så skönt att vara tydlig med vad jag redan bestämt mig för.
SÅ klar med denna ”kompis” som blev allt mer patetisk och endast levde på minnen från förr. Sån sorglig figur att hänga fast vid. Så fantasilöst att inte se sig om efter annat sällskap.
Men det har jag gjort. Nya vänner här, ny livsglädje, snabb återhämtning efter tuffa perioder. Kommer i mina kläder utan att det ser ut som jag dragit snören kors och tvärs över kroppen.
Den stora skillnaden en kväll som igår är att jag har superkoll på de små barnens behov. Nu menar jag inte att deras föräldrar försummar dem - absolut inte. Men mer att jag finns där på ett annat sätt.
Somnade till Queens Gambit.
Mannen hade huvudvärk i morse, men det händer ju endast en gång i halvåret. Jag har för första gången på flera veckor näsan ovanför vattenytan när det gäller jobb.
Läser här ev stund, väl använd tid. Påminns om alla stordåd som bara pågår här, varje dag.
Jag är nykter idag och fortsatt. Kram ?

I vår stad har vi ett hockeylag. Inte högsta ligan, de spelar i hockeyettan tror jag det kallas. Nu har det konstaterats att de har tio spelare med konstaterad coronasmitta. I hela vår stad har vi cirka 120 konstaterade smittade. Hur hockeykillarna har smittats vet ingen, men det skedde i samband med att de spelade bortamatch mot något lag där de också har konstaterad coronasmitta.

Jag blir så provocerad att jag knappt vet om jag ska sitta, stå, skrika eller gråta. Här anstränger vi andra oss som fan för att inte sprida smittan. Själv jobbar jag hemifrån varje dag och vi har avsagt oss både transport och korttids till dottern. Vi träffar våra ex-svärföräldrar utomhus, och de i sin tur beställer hem mat från affären osv. Mina exsvärföräldrar har levt ytterst isolerade sen mars. Men dessa hockeykillar måste spela hockey ?

Hockey är en idrott, inte livsnödvändigt någonstans. Absolut ingen mänsklig rättighet. Alla dessa tio spelare har sannolikt smittat lika många i och runt laget redan. Varje smittad spelare har syskon, föräldrar, mor- och farföräldrar, och de jobbar säkert också åtminstone delvis. Jag blir så arg så jag kokar ?

Om det känns som tabu att berätta att man har slutat dricka så är det verkligen tabu att öppet kritisera hockeykillar, både i min hemstad och i grannstaden där jag jobbar. Det vore som att svära i kyrkan eller skita i det blå skåpet. Det gör man bara inte. Och jag blir bara så trött. Så trött.

Kram ?

Jag insåg de sista ca 20 åren att jag drack för mycket och borde sluta. Jag ångrar att jag inte slutade tidigare, men i stället för att gräma mig så glädjer jag mig att jag till slut har lyckats sluta. Jag försökte massor av gånger att dra ner på drickandet men föll alltid på att ” det här gick ju lätt, jag kan ju sluta, så jag gör det senare” Det var hopplöst och lönlöst att skjuta fram beslutet, det resulterade bara i att jag sakta men säkert drack mer och mer oftare och oftare. När jag till slut satte ett slutdatum (1/1)blev resultatet katastrofalt. Jag drack som en galning dygnet runt i 10 dagar och det var omöjligt att lägga av den 1/1. Ett sådant race önskar jag att ingen får uppleva.?
Min slutsats är, skjut aldrig upp beslutet att sluta, det blir aldrig bättre att sluta senare, det blir enbart värre, mycket värre.

P.s Bra jobbat Tappadigen, det ser stabilt ut för dig tycker jag! ?

Att jag inte slutade tidigare alltså. Men jag var inte mogen tidigare. Jag har i många år tänkt att jag har ett osunt förhållande till alkohol. Dricker för mycket, dricker för snabbt, syns och hörs för mycket, glad, kaxig, grälsjuk, arg och ledsen om vartannat. Hösten innan jag slutade dricka var jag på en återträff med min gamla högstadieskola och muckade gräl med en knarkare. Puckat. Det kunde gått riktigt illa. Jag tror jag är odödlig när jag är onykter.

Tillbaka till min första tanke. Jag har tänkt tanken ofta. Väldigt ofta. Jag har begränsat mitt drickande på alla möjliga sätt. Lyckats i perioder, misslyckats i andra perioder. Men jag har tidigare aldrig varit redo att tänka tanken fullt ut. Sluta. Avstå livets guldkant. Aldrig mer. Det har varit en omöjlig tanke. Ont i magen-omöjlig tanke.

Tills en dag jag fick nog. Det var inte kul någonstans längre. Det var bara misär. Jag fick inte ens det första sköna ruset längre. Först då var jag mogen att ta mitt beslut. Först då kunde jag ta det beslutet inifrån och ut. Verkligen bestämma mig.

Så det är egentligen lönlöst att ångra att jag inte slutade tidigare. Det behövdes en lång räcka av år för att förbereda mig inför beslutet. Vägen till beslutet är alltid svårast. Sen är det ”bara” att tuta och köra. Vindrutan är större än backspegeln av en anledning ?

Kram ?

En sak jag har funderat på är det där med att det aldrig är försent, men att det är något man intalar sig själv att det är för att fortsätta dricka.

Långt innan jag la alkoholen på hyllan så hade tanken att det är det jag måste göra börjat formas. Men det blev aldrig slag av saken. Jag ska väl inte säga att det är den enda orsaken, men något bidragande, när alkoholkonsumtionen börjat få konsekvenser, är ju tanken att det redan är försent då det redan fått konsekvenser.

På ett sätt är det ju försent. Det är försent att sluta dricka för att förhindra de konsekvenser det redan har gett. Så är det ju. Man kan inte göra något åt det som redan har skett. Men det är inte försent att sluta för att förhindra konsekvenser i framtiden. Tvärtom! Det är det aldrig försent för utan dags att börja med en gång. Men man ser ju inte det när man är mitt uppe i det.

Jag grämer mig ibland nuförtiden att jag inte slutade tidigare. Men jag kan inte göra något åt det. Nu har jag ju slutat och det är det som är det viktiga. Jag kan känna mig nöjd med att min alkoholkonsumtion inte skapar fler konsekvenser i mitt liv i alla fall. Det är ju det jag kan göra nu. Att inte börja dricka igen. Och det är inte så lite det. Jag kan bara tänka mig hur det hade varit nu om jag inte hade slutat.

Jag kan också ibland känna att jag var svag som lät det hållas så länge. Att jag inte lyckades sluta tidigare. Men om jag vänder på det så är jag ju stark som har slutat nu. Inte för att blunda för mina brister och fel. Men nog banne mig får jag ge mig cred för att fatta bra beslut också ibland och förbättra mitt och mina närmastes liv!

Det var länge sedan jag kände mig så inspirerad på jobbet ? Idag har jag deltagit i ett kort lunchwebbinarium om digital kommunikation. Nu vill jag lära mig allt om hur man på ett inspirerat sätt leder videomöten!

Vi är sunkigt dåliga på just det. Learning by doing, jättetaffligt. Det är så tråkigt att både leda och delta, folk är helt oinspirerade.

Så direkt efter lunchen sa jag till min chef att jag vill gå en heldagsutbildning i ämnet digital kommunikation och hur man ger feedback till alla sorters medarbetare. Och hur man tar emot feedback på ett bra sätt också.

Min chef svarade direkt: ”Boka det, och boka in mig också.”

Ser verkligen fram emot att lära mig detta. På mitt jobb är det jungfrulig mark, det krävs inte mycket för att bli ansedd som expert i ämnet.

Kram ?

Jag är så trött. Har varit hemma i dag och i går från jobbet. Sovit mest och är fysiskt trött, mentalt också - men mest fysiskt trött. Vet inte om jag gått in i väggen, fått covid med konstiga symptom eller om det är bristen på medicin som spökar? Blir i vilket fall hemma resten av veckan för säkerhets skull.

Mår ändå helt okej i huvudet, inte uppe bland molnen då jag inte har någon ork, men inte deppig heller direkt. Det är G- typ ?

Har inte haft någon ork eller vilja att dricka sen i helgen, det kom och gick. Tröttheten tog över istället. Förr, om jag var hemma och inte mådde toppen (fast inte hade feber) så hade jag druckit. Är glad att jag är en sån som inte dricker, annars hade allt varit så mycket värre.

Trots att livet är G- nu så kunde det vara så mycket värre. Återhämtning, soffhäng och sängen är det jag behöver. Måste ju tänka på att jag inte funkar som alla andra och att det är okej, jag väljer inte detta, jag är konstruerad annorlunda bara.

Jag gör mina val för att jag vill vara klar i mina tankar.
Fatta beslut utan att vara dimmig.Få fina ,hållbara resultat med min träning.Ha min härliga natt sömn.Äta min goda gröt.Dricka mitt goda kaffe.Se folk i ögonen.Vara ärlig och sann mot mig själv framör allt.Njuta på riktig.Att ha så mycket som ger mig tacksamhet.Att slippa kompensera.Slippa ha tankar på att jag vill sluta dricka men det går inte.Känna mig frisk och stark

Alla dessa fina gåvor?
Kram Pilla

Grattis Vida så mycket hopp för oss som kommer efter ??

Tack för era kommentar!? Det kan nog vara som du skriver Sisyfos, jag lägger stor vikt i att ta hand om mig själv. Jag har inte tänkt på det egentligen, men när du skriver det så ser jag att det stämmer.

Rummet i källaren är helt klart, golvet blev riktigt bra också. Jag gillar att ha små projekt här hemma, och den här årstiden passar bäst för inomhusprojekt. Frugan har tjatat i flera år att hon vill ha nytt golv och nya tapeter i sovrummet. Så det blir nästa projekt, men den här veckan vill jag ta det lugnt. Och då får det bli så.

Kram ?

Det var min absoluta favorit. Det var ju ”bara” glögg. Jo, tjena. Allra starkaste glöggen. Och en flaska var för lite, två kunde jag dricka lätt. Kan jag inte dricka den glöggen längre så tror jag att jag ska glöggstrejka också faktiskt ? Fast jag är lite nyfiken på Duvfenkroks mandaringlögg, så den ska jag nog prova. Köper jag själv vet jag vad jag får.

Kram ?

Humör stabilt som ett cementblock. Så fint att läsa. Och styrketräning, wow. Så glad över din närvaro här och hurra för dig, megakramen kommer här! ?

Jag är ingen glöggare i vanliga fall men efter en kväll på forumet inser jag att det är en fara att ge sig i kast med, blir helt glöggfri december för mig. Inser att en del av varför jag inte gillat glögg är för att det är så LiTE som bjuds. Jag har velat ha rejäla glas och väl fyllda. Usch.
Apropå att öva så ska jag på coronasäkrad middag hos vänner i helgen. Så länge sedan. Ser fram emot men också lite lite nervös över hur det ska kännas. Ska tänka på dig och er här! Ett annat kompisgäng där vin inte ingår men blommar ändå. Kram ?