Senaste kommentarerna i forumet

Grattis till 3 månader! jag får ta rygg på dig och följa din kamp. behöver det och kommer börja i morgon.

Tack! Tre månader idag. En grå och trist måndag. Men jag mår bra. Lite uttråkad av hemmajobb. Men ingen längtan efter alkohol. Iaf inget som jag inte kan hantera.

Inför min 5-årsdag smsade jag min dåvarande, men har faktiskt fått samma chef igen, så även nuvarande..Jag skrev om att jag firade 5 år i frihet..Jag skrev också att det var mycket tack vare henne och hennes bemötande mot mig, den där gången när hon hade samtal med mig om mitt missbruk..?..Hon blev glad och tackade och tyckte det var fint att jag lyckats, och speciellt för mig och familjen..Hon är en superbra chef..Både ❤️.., och hjärna..Kram..?✨?

Bra där och så skönt att bocka av månad efter månad. Du gör det så himla bra, inspirerar mig och många andra! Stor kram ?

Så glad över att du klarat 3 månader och vill fortsätta din nyktra resa - GRATTIS! Så ledsen över att jag inte kunde fira dagen med dig! Jag har svarat dig på frågan hur jag mår i min tråd. Kram<3

Människan älskar att göra saker till svart och vitt. Vi vill så gärna att saker ska vara ovillkorligt goda, ovillkorligt onda, ovillkorligt rätt, ovillkorligt fel. Men så fort man börjar skrapa på ytan så blir gränserna svagare och när man grävt sig långt ner i alla omständigheter så verkar det ibland knappt finnas några sanningar kvar alls.

Som du säger så är gränsen för vad som är diagnos eller inte i slutändan helt i händerna på en subjektiv mänsklig bedömning. Ungefär som ett betyg i skolan, i betraktarens ögon. Såklart finns massor av underlag som det skall bedömas utefter men i slutändan en människa.
Alla människor har "bokstäver" i en gråskala, men hos många ligger dem inom normalspannet och går in under kategorin personlighetsdrag. Eftersom diagnoser som ADHD och Bipolär idag verkar växa på träd så hoppas jag i framtiden att dessa bokstäver försvinner och istället börjar ses som mer "naturliga" personlighetsdrag som samhället behöver anpassa sig till. Med det sagt menar jag absolut inte att förminska problematiken kring att ha dessa starkare personlighetsdragen eller att det är svårt för andra att hantera ibland.

Det är den här etikett-eringen vi så gärna vill ha på allt i svart och vitt som är så omodern och problematisk och att dela in människor i de som "har" *diagnos eller inte när versionerna egentligen ligger i ett obegränsat spann.

Ibland kommer jag in här. Läser andras trådar och inlägg. Känner mig trött. Orkar egentligen inte ens kommentera. Så börjar jag skriva. Och ut kommer saker jag inte visste behövde ut här och nu. Att skriva här är läkande. Ibland tycker jag att jag flummar. Men vad gör det. Här får vi lov att känna allt det där vi trycker ner! Ni är fantastiska. Tack!

Hur mår du Vinäger ? Jag saknar oxå dig jättemycket här .
Hoppas du har det så bra du kan . Du är värd att få må bra ❤️
Kram?

Även om det är smärtsamt att sätta ord på hur det var, så tror jag att det är viktigt. För att aldrig glömma. Håller med om den stängda dörren, den inre bilden har jag också. Jag har till och med spikat igen dörren ?

Och jag är precis som du rädd för alkoholens framfart i vårt samhälle, både på individnivå och på samhällsnivå. Alkoholen är ofta porten till värre saker dessutom. Samhället verkar vara väldigt mycket mer drogliberalt nu för tiden. När jag växte upp drack jag mycket, men vid hasch gick min gräns. Hur full jag än var. Och många resonerade som jag på 80-talet. Nu testar man allt möjligt. Fy så hemskt.

Jättebra jobbat Joyo, och ett jättebra inlägg ❤️

Kram ?

Du har gett både dig själv och dina barn chansen till ett bra liv nu. Ett liv som du kommer att vårda ömt. Du är beundransvärd som tagit dig ur onda cirklar i din familj!

Kram!

Du lyckades hejda den skenande hästen i tid, och har skaffat dig en bra relation till alkohol - bara dricka vid speciella tillfällen. Låter toppen!

Kram ?

Vilket fantastiskt bra inlägg!
Så mycket styrka och livsglädje!
Fantastisk vilken resa du har gjort och gör?
All fortsatt lycka till dig önskar jag
???

Kram ???

Underbart bra skrivet, tack! "En missbrukare har alltid ursäkter för att få fortsätta" Klockrent!
Grattis till ditt liv i frihet.? Jag håller med om allt du skriver.

Kram

I flera år ville jag sluta dricka. Men fortsatte. Svepte vin. Försökte smutta fint. Gömde sprit. Fuldrack. Återställare. Ångest. Oro. Sömnproblem. Dimma. Jag mådde skit men dämpade med mer alkohol. Spiralen går alltid nedåt. Det går bara nedåt. Det finns bara ett sätt. Och det är att vara nykter.
Jag hade massa ursäkter. Stress och för mycket jobb. Trauman. Bla bla. En missbrukare har alltid ursäkter för att få fortsätta. Ibland insåg jag. Slutade. Började. Slutade. Började. Till slut orkade jag inte mer. Jag ringde runt till olika behandlingshem. De var dyra och jag skulle då behöva ta ledigt från jobbet. Till slut hittade jag kostnadsfri alkoholrådgivning via kommunen.
Min räddning. Efter flera års försök, massa självhjälpsböcker, yoga, meditation, träning... och nu till slut med rätt hjälp av terapeut på alkoholrådgivningen.. har jag varit nykter hela 2020. Det är en ren njutning. Jag känner en enorm glädje. Jag ser bakåt och vilken hemskt tuff resa det är. Hur svårt det var i början. Hur min hjärna försökte lura mig att dricka ”bara lite”. Men jag ställde in mig på att det dörren var stängd. Inte tillåta sig att tänka tanken i början. När tanken kommer, stäng den dörren på en gång. Med ett mantra rentav. ”Den dörren är stängd”.
I början är det bara att stå ut. Man fattar inte hur starkt suget är. Inte förrän man slutar inser man hur beroende man är. Hur beroende många är. Ens omgivning.
Det är sorgligt. Så sorgligt. Jag sjönk, när barnen var så små, minstingen knappt nåt år, jag drack sprit på golvet i minstingens rum. Jag somnade i soffan, mat brändes i ugnen, jag var en frånvarande psykiskt sjuk mamma. Så sorgligt. Jag önskar att jag aldrig utsatt mina barn för det. De är ännu barn. Jag har frågat dem. Hur de upplevt mig. De har nog inte sett hur borta jag varit. Hur dåligt jag mått. Jag har liksom ändå fungerat som arbetande mamma. Som ett skal, som gjort allt man ska. Innehållslös, tom och ledsen.

Idag är jag fylld, med kärlek för mina barn, djup ånger för missbruket jag höll på med. Djupt tacksam att jag slog i botten. Reste mig. Tacksam för att jag kunde se, genom halvslutna ögon. Jag kunde se att jag behövde hjälp.
Idag är jag klar. Min hjärna känns klarare än någonsin. Kanske har jag räddat mig själv, mina barns barndom. Innan jag föll igenom och allt skulle varit borta.
Jag höll fast, med vita knogar, höll fast i livet.
Snälla gud, låt mig vara kvar här i livet hos mina barn.
Idag är jag rädd. Rädd för alkohol. Tacksam över att få vara nykter! Jag vill vara nykter för evigt! Jag avskyr alkohol. Alkohol förstörde min barndom. Alkohol har förstört många relationer i min omgivning. Alkohol tog min mamma. Alkohol gjorde min pappa till en misshandlare. Gjorde vår familj sjuk. Mina syskon bär på mycket, sjuka på olika sätt. Jag sökte hjälp tidigt. Har alltid letat efter rätt väg.
Jag ska acceptera smärtan från barndomen. Omvandla den till kärlek för mina barn. De ska alltid kunna lita på mig. För mina barns skull ska jag vara mitt bästa jag. Så som min mammas riktiga personlighet är. Utan djävulens grepp.
Håll ut alla människor. Släpp aldrig in alkohol i livet. Vi som räddats ser klart!

Hur mår du? Hur går det? Saknar dig!

Stor bamsekram t dig❤️❤️

Hej allihopa!

För nästan två år sedan skapade jag min första tråd här om att jag ville förändra mitt liv. Jag drack och knarkade för mycket efter att mitt liv kraschade i samband med att min ex-sambo lämnade mig. Jag kan nog förklara det som att jag dog inombords. Jag tappade livslusten helt och kände mig som en levande död. Ingenting spelade någon roll i mitt liv och jag kunde inte se någon ljus framtid. Jag var då 23 år och insåg att det var en tragisk inställning till livet.

Men vad hände sedan? Hösten 2019 kom jag in på musikhögskola (vilket var min största dröm) och jag har aldrig varit så stolt över mig själv. Jag fick en plats på en musikutbildning trots att jag alltid gått i vanlig skola, pluggat till högskoleingenjör och knappt tagit en lektion för en musiklärare sedan 2015. Detta är en prestation som jag än idag är väldigt stolt över och jag är glad över att jag valde söka. För er som inte vet, när man söker till musikhögskola bedöms man enbart på uppspelning. Antingen får man en plats eller inte. Främst bedöms nuvarande musikaliska nivå och om lärarna ser någon utvecklingspotential.

Hur som helst, jag tackade ja till min plats till musikhögskolan och flyttade 60 mil från familj, pojkvän och vänner. Helt plötsligt satt jag i en lägenhet utan vänner. Men inte en enda gång tänkte jag att jag skulle gå till Systembolaget och trösta mig med öl eller vin. Varje gång jag kände mig ensam på kvällarna gick jag till gymmet och tränade antingen styrketräning eller cardio. Det var med andra ord en ganska lätt kamp att hålla sig borta från alkoholen. Dessutom fick jag i oktober 2019 ett fast jobb som personlig assistent på en nattrad. Därmed började jag jobba varannan vecka.

I december 2019 fick jag veta att min pojkvän hade fått jobb en dryg timme från staden där jag bodde och vi började leta efter en gemensam lägenhet. I februari 2020 flyttade vi in i vår nya lägenhet och kort därefter köpte vi en katt. Sedan kom Corona och jag blev återigen isolerad från omvärlden. Trots att jag mådde dåligt kände jag inget behov av att dricka alkohol. När jag kände mig ensam gosade jag med min fina kattunge eller gick en promenad ute i det fina vädret.

Som jag nämnde i min förra tråd sökte jag hjälp i mars 2019 för min depression och läkaren höll med mig om min misstanke om bipolär sjukdom och skrev ut både antidepressiva och antipsykotiska. I november 2020 fick jag för första gången komma till en psykiatriker för en utredning av bipolär sjukdom. Även hon höll med mig om att det lät som att jag har bipolär sjukdom och ändrade mina mediciner.

Med tanke på de mediciner som jag tar har jag haft ännu större anledning att hålla mig borta från alkoholen. Och det har gått bra! Under 2020 har jag druckit mer jämfört med 2019 (då jag endast drack sju gånger) men det har varit kontrollerat alla gånger. Dessutom är jag stolt över mig själv att jag har kunnat nöja mig med ett glas vin en fredagkväll till god mat, när jag innan har kunnat dricka en hel flaska vin under en kväll.

Min inställning till mitt nyktra liv har varit att det är okej att dricka en öl vid speciella tillfällen (ex. födelsedagar, nyår, midsommar, kräftskiva) eller om jag lagat extra god mat till mig och sambon. Min huvudregel har varit att aldrig dricka ensam och den har jag kunnat hålla utan problem. Jag ser mig fortfarande som nykterist även om jag dricker något ibland. Jag ser alkohol på samma sätt som jag ser godis. D.v.s. det är helt okej att dricka något vid enstaka tillfällen för att unna mig själv något extra, men det får inte bli någon vana. Jag tror personligen inte på att skapa en toxisk miljö kring alkohol och tänka "att jag aldrig mer kommer få dricka" eftersom jag tror att det hade skapat ett större sug efter alkohol.

På det stora hela dricker jag en gång i månaden och det är jag nöjd med. Det rör sig oftast om en eller max två öl, något glas mousserande eller ett glas vin. Jag har aldrig något problem med att hålla mängden och om jag ska dricka mer är det planerat, exempelvis midsommar eller kräftskiva, och då har jag alltid satt en gräns för mig själv som exempelvis fyra cider. Därmed tar jag inte med mig mer alkohol och tackar nej till mer alkohol om någon bjuder. Jag trivs med hur jag har valt att hantera alkohol och tror att detta är något som jag kan hålla mig till resten av livet.

Jag är idag 25 år och väldigt tillfreds med mitt liv. Jag ser med andra ord väldigt ljust på min framtid :)

Jag blir rörd och glad över era gratulationer..Det lustiga är att du AndraHalvlek är så smart och medveten, så det känns beundransvärt att du tar rygg på mig..⭐️..Charlie70 och Fina Lisa, jag följer er och är mycket glad när ni mår bra..?..Torn du som jag trodde var en tjej..?..Finns ju tjejer som fiskar också, men var impad av ”tjejens” brinnande fiskeintresset..?..Du skriver så intressanta saker, som jag oftast håller med om.?. .Pi, med pipa och allt..Du är och har alltid funnits här med kloka och peppande synpunkter..?..Framförallt när jag skulle separera..Raka och tydliga råd som jag tog till mig. ?..Tack för att ni finns..?❤️????❤️

Ja precis, jag ska bli bättre på säga högt vad jag tycker o upplever :-D
om inte annat så kommer även kollegans bild fram snabbare, vem vet, det kanske sker saker som jag inte har en aning om...

skönt sitta hemma denna vecka, så får kollegan göra sitt ;)

Alla samtal blir så mycket bättre när man börjar med ”jag”. ”Jag tycker, upplever, känner...” osv.

Istället för att lägga orden i munnen på motparten, dvs ”Du gör alltid, aldrig...” osv.

Det finns ofta lika många ”sanningar” som det finns individer inblandade i varje konflikt.

Latmaskar till kollegor är svinjobbigt. Det bästa är då enligt min mening att ha tydliga ansvarsområden. Och inte täcka upp i tid och otid utan låta vb själv skämmas om de inte levererar i tid. Om de har vett att skämmas.

Kram ?

Jag hade i alla fall ett rakt samtal om några aktuella frustrationer med den på jobbet som jag har lätt bli frustrerad över. Tänker jag ska jobba på bli bättre på att mer direkt säga vad jag tycker, upplever, står för, osv, utan att försöka skämta bort det. Men utan att kräva att han ska förändra sig, mer "så här tänker jag", "nu är det..." osv.

Känns bättre..

Bra jobbat. Lite synd om sig själv får man tycka, bara det inte leder till återfall. Det är en lång resa framför dig, och alla möjliga känslor dyker upp. Så småningom kommer det positiva överväga, så håll ut o håll i. Kram Jullan

Är lätt att dra på sig, men farlig, då börjar man leta tröst på fel ställen. Man får jobba på att tänka annorlunda, att försöka se vad det är man slipper när man inte dricker. Att man slipper bakfylla, ångest, självförakt. Och väga de vinsterna mot vad man får av alkohol. Är ruset ens skönt längre, eller är det bara uppgivet? Så det plus lite tålamod, tänk på beroendet som ett litet barn som på alla sätt försöker motivera varför hen ska få äta precis hur mycket godis som helst, när som helst... Kämpa på, det här klarar du!

Sov till kl 11 igår, och det var ju skönt. Trött som sjutton tidigt igår kväll, men sen kunde jag inte somna. Och när jag väl somnade så vaknade jag nog 5-6 gg under natten. Vaknade sista gången kl 05.58, två minuter innan klockradion gick igång.

Min sömn har inte blivit mirakulöst wow i och med nykterheten. Men 9 av 10 nätter sover jag mycket bättre än jag gjorde i mitt förra liv. Och jag har utan baksmälla mycket bättre förutsättningar att orka med den här jobbdagen.

Jag ska åka till jobbet idag. Ska beta av ett antal arbetsuppgifter som kräver skrivare, påskrift och fysisk internpost. Ska också gå och få massage, nice ? Och jag ska också ha utvecklingssamtal med min chef. Det blir spännande. Väljer att inte ha några förväntningar eller farhågor alls inför mötet. Jag tar det på studs.

Kram ?

Helgen har varit bra, fixat lite praktiska saker.
Haft syrran med familj här på middag, trevligt ?
Inte riktigt alkoholfritt dock..? men det får vara såhär tills min motivation och förnuft infinner sig igen. Har ingen lust att älta detta just nu.
Saker och ting har ju lugnat ner sig tack och lov men jag är ändå spänd som en fiolsträng. Det är precis som psyket laddar för den stora katastrofen...
Men jag väntar och hoppas på att jag kommer få en psykologkontakt snart.
Önskar er alla en kommande lugn vecka ?☀️

Kram ???

Så här i Coronatider diskuteras det just nu i vårt län om lokala restaurangägare ska få skicka med alkohol hem med maten.

IOGT-NTO:s vice förbundsordförande Lucas Nilsson yttrar sig i frågan:
- Om man vill stötta det lokala näringslivet finns det många sätt att göra det än sådana som urholkar alkohollagstiftningen. Alkoholen bär inte sina kostnader. Varje intjänad krona kostar samhället tio kronor.

Tänkvärt.

Kram ?