Senaste kommentarerna i forumet

Jag hade kastat väskan.
Ja nu är det en period med minnen och reflektioner och rannsakan här.
Ha en fin dag och tack för dina rader här.
?Pilla

Försöker bemöta dig utan fördomar.Du är en person som jag tycker mycket om och känner respekt för.Jag känner igen migi dig.Jag ville också beställa 6:or i stället för efterrätt.
Jag värdesatte också att dricka ,inte vara i nuet och uppskatta det som fanns runt mig.Jag gjorde också skämt om mitt alkohol intag.
Jag var den som var roligast,trodde jag.Ville bara dricka.
Kära vän.I Lördags såg jag en
annan sida av dig som väckte känslor som,va tragiskt och ledsamt att se.
Och att du är som jag var då.
Och jag är ett glas ifrån att bli den jag inte vill vara.
Jag tycker om dig kära vän.Och mitt i ditt elände känner jag tacksamhet för mig själv just idag?Pilla

Jag har svårt att kommentera på ett positivt sätt om jag känner att någon lever i förnekelse. Då väljer jag hellre att inte kommentera alls, för jag är rädd att min ärlighet inte faller i god jord.

Sen gör alla, eller många åtminstone, misstag. Det är mänskligt. Men då är huvudsaken att man lär sig något av misstagen, så man inte gör om samma misstag gång på gång. Då vill jag gärna stötta i den processen.

Kram ?

Man märker det inte när man sitter mitt i det partygänget, men jag förstår att det blir tydligt när man är åskådare.

Jag förstår att man med tiden väljer bort vissa sammanhang, väljer annat som berikar livet mer.

Kan du prata med din man och be honom hänga med dig åtminstone några timmar varje dag? Att han inte behöver börja dricka vid lunch åtminstone?

Kram ?

I början känns förvisso varje dag som en milstolpe, men en vecka är verkligen en milstolpe!

Alla veckans dagar är avklarade, nu blir det bara lättare och lättare för varje dag!

Kram ?

Är på semester-tripp med familjen. Möter upp vänner för att semestra ihop vid havet.
Jag vill ut och springa, upptäcka, se och leva. De öppnar första ölen/vinet vid lunch. Sen är de lite för avdomnade för att ha intresse för annat än att sitta och prata, äta och dricka. Jag har fått med mig mannen att springa. Läsa. UppLEVA! Men jag märker att det är lite roligare för honom med de där partykompisarna. Jag är lite torrare. Jag uppskattar livet, havet, fotografera, träna... ja allt som öppnats upp sen jag blev nykter. En av vännerna tycks vara berusad dygnet runt. Det är sorgligt att se hur fångade de är av alkohol. De som ”njuter” och dricker sina ”tjusiga drinkar”. Hur tjusigt är det med detta gift? Eller med en bortdomnad hjärna? Med ett psyke i konstant ångest/stress som abstinens.
Jag är glad att jag fick möjligheten till ett nytt liv. Jag önskar att alla får uppleva den friheten!
182 dagar i frihet☯️???‍♀️

Dee....du skriver som vanligt så bra och träffsäkert !

Dag 7 - en vecka :-)

Såja, det gick ju. Kvällen igår regnade bort, låg och slösurfade. Jag borde nog tagit mig i en krage och gå ut en promenad istället för att småsova, för jag vaknade mitt i natten och kunde inte somna om, fick istället en lång sovmorgon, då jag vaknade nyss.

Jag inte om jag har så mycket reflektioner just nu. Jag är nog känslomässigt lite stabilare, brusar inte upp lika mycket, och flyr inte lika mycket. Det är väl en effekt som borde kunna komma kan man tänka. Jag hade t.o.m en argumentation med kompisen jag berättade om, samma sak som tidigare, en grej vi har olika åsikter om, men det blev ett lugnt samtal istället, där jag inte bankade in mina åsikter, utan sa samma sak som jag brukar när kompisen tar upp frågan, och sen efter ett tag backade jag ur samtalet :)

Idag blir det ingen öl heller. Vad som blir istället, först måste jag vakna till lite mer ordentligt, sen ska jag ta en promenad ut i skogen och köra mitt joggingpass, det är ju första veckan jag börjar springa, så det är inte direkt ett maraton, utan några kilometer. Benhinnor, hjärta och allt annat ska ju vänja sig lagom snabbt. Sen får jag se vad jag ska planera in eller om jag ska låta dagen bli som den blir :)

ha en fin onsdag

Den egenskapen eller snarare förmågan är ju, ja livsnödvändig. Att du klarade att stå ut, att skriva här, att gå promenad och sen hem och göra popcorn. Så gör bara någon som har förmågan att vara stor i relation till den där lilla människan inuti och oavsett allt annat så tänker jag att det om något är ett styrkeprov och trygghet- trots en otrygg situation. Vad fint. Sov så gott! ?

Tack så jättemycket för feedback. Vet att detta är något att jobba på, men samtidigt så är det en del av mig. Även om det är jobbigt i stunden och precis därefter så är det sån jag är. Dessa utbrott eller mentala kollapser/låsningar händer inte särskilt ofta. Det är inte många som har fått se dem heller, och det beror på att jag inte känner mig bekväm med att faktiskt vara och känna det som jag verkligen känner inför fler än mina föräldrar i princip. Händer något sådan i annan miljö så blir jag mer passiv, tyst och försöker bara fly. För det mesta sätter jag mig inte i situationer som kan skapa detta heller, speciellt inte med andra än mina nära. Har inga problem att själv ändra planer, men när de ändras för mig på en blixtsekund, då blir det kaos. Senast var nog för ca 7 månader sen under renoveringen av min nya lägenhet när byggjobbarna hade gjort så tarvligt jobb. Den tiden var en pina. Men nu när jag tänker på det, så var det under min förra nyktra period.

WOW! Mina känslor dämpas verkligen när jag dricker. Tack för den insikten Andrahalvlek. På prick, detta ska jag fundera mer på. Men iof. så uppdagades ju alla mina bekymmer efter jag slutat med A, det var ju då jag såg allt och det var då jag sökte hjälp vilket kommer leda till sista delen av utredningen i slutet av juli. Självmedicinerat skapligt mycket då gissar jag...

Är fortfarande helt slut i huvudet, och i kroppen. Men tog mig ut på en promenad i 50 minuter iallafall, gick i skogen och lyssnade på Rättegångspodden.. läskigt värre. Sen när jag kom hem blev det popcorn till kvällsmat. Nyttigt värre.. men det var allt jag hade energi för.. ja, och en banan. Ska strax sova.

Dagen har varit... ja den har bara varit, men jag har inte druckit och inte känt något sug.

Tack!! 6 månader och 2 dagar idag. Känns så bra! Får lyckokänslor emellanåt och svävar fram.

Du är en av dem jag följde innan jag skaffade eget konto. Tack för inspiration! Kram?

Hej! Jättejobbigt dag du haft! Skönt att det inte triggade igång något mer. De andra har skrivit så kloka saker, så jag ville bara skicka en kort ”pepp”. Du gör det bra, och klokt skriva av sig lite här :-)

Hoppas att Ensam1984 tycker att jag svarade henne klokt också ❤️

Kram ?

Heja andrahalvlek ?? Du skriver så klokt, jag ville så gärna skriva något bra själv men kunde inte formulera mig så fint som du gjorde! Jag imponeras av ditt lugn och uttryckssätt.

Och kära ensam1984, jag känner igen mig i din känsla. Jag har tidigare blivit jätteledsen när någon lämnade mig, kunde inte hantera att saker blev inställda då jag kände det som att någon inte ville vara med mig. En gång när jag och min mamma hade varit här tillsammans och hon gick hem tidigare än vi bestämt satt jag och grät i trappan och skrek efter mamma, panik, jag grät och skrek rakt ut ”mamma” ”mamma” ”mamma” helt okontrollerbart, jag kände mig övergiven, jättehemskt. Jag tycker dock att mina känslor blivit lugnare sedan jag blivit nykter, att jag inte får samma känslodippar längre, så även dom har blivit bättre sen jag blev nykter.
Hoppas att du har lyckats ta dig för någonting nu och att din hemska känsla i kroppen har lugnat ner sig, jag känner även igen det där med att jag fått gå och lägga mig efter ett sådant känsloutbrott, totalt slutkörd, i säng klockan 19:00 eller jättefull samma tid.. blä! Hoppas hoppas du orkat vara nykter, det mår du bäst av och hoppas hoppas så mycket din hemska känsla trappats ner ??

Min nyktra tid innebär att mina känslor har gått helt bananas. Och jag har ingen misstänkt diagnos. Jag har tidigare ”bara” dämpat alla känslor med alkohol.

Usch vad svårt för både dig och din mamma. Spontant känner jag att hon borde känna dig så väl att hon tackade nej till släktingarna, eftersom hon vet hur du funkar.

Samtidigt svårt att tacka nej när släktingar hör av sig så i sista minuten. Eller visste din mamma tidigare så att hon kunde ha förberett dig tidigare? Och hon trodde kanske att du skulle tycka att det var roligt att träffa dem.

Oavsett om/när du utreds för diagnos så måste du lära dig leva med dina egenheter. Vi har alla egenheter som vi får lära oss att hantera, att leva med helt enkelt. Många av oss behöver mycket struktur, förberedelse.

Du är dock klok nog att kunna se på det utifrån. ”Nu överreagerade jag, och det här var orsaken, och nu får jag be mamma om ursäkt”.

Utan att vara expert på något sätt så tycker jag att du agerade på bästa möjliga sätt efter förutsättningarna faktiskt.

Så otroligt skönt att utbrottet inte triggade suget efter alkohol ?

Kram ?

Corona tider! Jag jobbar hemma och ska göra det året ut. Frun har opererat en sönder värkt tumme. Gipset togs bort Idag... Vi Sitter isolerad i våran kåk 10 km söder om sergels torg. Vi kan inte umgås med nära och kära pga folkhälsoinstitut rekommendationer. Senare i veckan har vi fullt upp i kalendern med aktiviteter som Inte innebär alkohol. Ja ok! Alkohol på en tisdag? Inte bra! Vi har levt ihop i 35 år. Vi har gått igenom igenom det värsta tillsammans och kommit ut starkare. Just idag valde vi alkohol. Just nu dricker jag Arvid Nordqvist sommar kaffe. Otroligt bra kaffe.

Tack! Jag är så glad. Väldigt överraskad att det funkar så bra! Äter annars lågkolhydratkost, men nu har jag ätit mer kolhydrater och det satte fyr på hullet? Ww har ju en app med en community... annars finns det ju diverse sidor på fb t ex med olika metoder. You go girl? Känner mig redan lättare!?
Kram???

Jag har som medberoende ofta mött dessa "hejarop" när de inte är befogade.
Överslätande och normaliseringar när man misslyckas att hålla sig på banan.
Dvs göra avsteg från de beslut man tagit för sig själv.

Oavsett om det handlat om att avstå kontakt med en beroende anhörig för att man själv far för illa av kontakten.
Till att kanske ok:a ett återfall med att det är fullt normalt även om man tagit beslutet att vara nykter på heltid.

När man misslyckas med sin föresats så vill man ha förståelse och stöd,inte skäll.
Det är ju inte verkningsfullt.

Men någon sorts konstaterande och upp med sanningen till ytan.
Typ,ok du for hem till exet och städade i röran.
Eller,du valde att dricka när väninnan från långtbort i stan kom på besök.

Du valde att göra avsteg från det du bestämt var bäst för dig.
Varför blev det så?
Kanske är en bättre fråga?

Med kärlek och omtanke istället för skäll.

Men vägen är vinglig och det ÄR svårt.
Annars skulle man ju inte hänga här år efter år..

Jag funderar mycket kring människors attityd kring alkohol och missbruk, det har jag gjort ända sedan jag blev nykter.
Jag iaktar inte bara vad jag ser rent konkret utan funderar också mycket på vilka attityder som jag möts utav i mitt verkliga liv, även här i forumet.
I det verkliga livet så stöter jag på ganska mycket fördomar och väldigt många fördömanden, vilket är tråkigt. De som vet om min beroendesjukdom ger mig bara cred och applåder för min tillryggalagda tid och mitt sätt att tänka kring nykterheten och min ståndpunkt, vilket är otroligt värdefullt, verkligen. Det har inte alltid varit så. När jag var aktiv alkoholist i full blom, tog samma människor avstånd till mig, vilket jag i efterhand kan se var ett klokt drag eftersom jag inte ville höra eller se mitt eget missbruk. När jag till sist förstod varför de tog avstånd till mig pga att jag drack alkohol och att deras beteende var en konsekvens av mitt eget beteende, blev min kamp att komma ur mitt missbruk plötsligt värdefullt - här ska inte förstöras mer relationer än vad som redan är förstörda. Plötsligt hade jag en morot att jobba för, en morot som jag aldrig sett i mitt trädgårdsland om jag bara stått i köket och fyllt på mitt glas när det var dags att skörda.
Här om sistens satt jag och pratade med en person som vet om min beroendesjukdom och det här med att "komma ut". För vem man kommer ut till, hur man ska tänka, etc.
Jag arbetar inom en bransch som man skulle kunna tro har en självklar förstående syn på missbruksproblematik. (I det här avseendet så tänker jag rent generellt lite kring att man ska se hela människan och inte bara problematiken om du förstår hur jag menar, alltså att se orsaken, konsekvenserna, ha förståelsen och att kunna bemöta etc)
På min arbetsplats känner jag mig ganska ensam om att se helheten många gånger upplever jag, men kanske har jag den där nyansen som fattas en "vanlig dödlig". Jag vet inte, men när vi slog våra kloka huvuden ihop, han med sitt icke missbruks-huvud och jag med mitt tunga bagage, så kom vi fram till att inom den branschen vi båda befinner oss i är det bäst att absolut låta bli att komma ut, med tanke på att vår bransch är så pass fördomsfull och det lätt sprids rykten och det blir svårt att söka ett nytt jobb, för som han sa "Visst, du har 550 isch dagar, men vad är det som säger att jag som arbetsgivare kommer kunna lita på att du förblir nykter. Jag kan ju välja att se att du har 550 isch dagar som du kämpat på bra med och att varje dag nykter är värdefull och gör dig ännu starkare, men jag kan också välja att se att du har dessa dagar, men vad garanterar att du inte kommer packad till jobbet imorn?"

Jag tror jättemycket på positiva hejarrop till dig som försöker ta dig ur ditt missbruk och har bestämt dig, till mig som är ute på andra sidan relativt hel och stark, men jag tror kanske inte på samma samma hejarrop till dig som är på väg att slå i botten eller har hamnat där nere.
Missförstå mig rätt.
Vi har alla ett ansvar, jag har ett ansvar, särskilt här inne på forumet. Jag har ett ansvar för vad det är jag faktiskt hejar på och ger glada tillrop till. Jag har ett ansvar att läsa mellan raderna, jag har ett ansvar för att på ett respektfullt sätt ge stöd, till den som är mottaglig.
Och framför allt har jag det största ansvar att se till att saker och ting inte normaliseras här inne, att ouppfyllda mål snabbt blir en klapp på axeln med en lyckönskning att "nästa gång går det säkert bättre", för vad har jag egentligen med det talat om för personen som det berör?

Dee

Usch vad jag avskyr mig själv ibland. Skiver detta gråtandes. Jag är så barnslig, varför är jag sån här!?

Hade bestämt att åka hem till min mor i kväll för att äta, mysa med hundarna, kanske kolla någon serie med mamma och ta en promenad tillsammans. Skulle ge mig av men precis då ringer hon och säger att ett par släktingar också ska komma förbi, de bor längre bort men var på genomresa. Min första instinkt är NEJ! Jag vill inte träffa någon annan än min mamma, jag har inte ork just nu att göra mig till och inte kunna vara mig själv till 100% som jag är med henne. Jag blir jätteledsen och arg. Låser mig helt, det blir suddigt och huvudet blir helt svart. Det är så svårt att förklara, det är inte en ångestattack - har haft de så jag vet. Men jag låser mig, jag kommer inte ur känslan. Sa till min mamma att jag inte kommer och hon blev besviken men förstod, jag blev arg på henne men bad sedan om ursäkt för jag vet att mina känslor inte är normala i detta fall.

Men även nu efter, en timme senare - är jag handlingsförlamad, gråter fortfarande och så dränerad på energi. Jag vet inte vad jag ska ta mig till? När det blir så här brukar jag ibland slockna av utmattning, eller drick/äta på det. Jag tänkte tanken, men hade inget sug efter det alls. Tanken kom också att jag borde hoppa från balkongen - men det är ju heller ingen vidare bra idé liksom. Så jag skiter i det med. Det är ju bara tankar - en känsla. Det agerar man ju inte på håller jag ju på att lära mig.

Lite skönt att ändå skriva av sig detta, även om det låter helt absurt. Men det är väl just en sån här grej som gör att jag ska få en utredning. Jag kan inte hantera förändringar, om de inte ges "i tid". Så har det nog alltid varit. Och sen har nog mycket annat byggts upp och jag har taggat hela dagen för att åka till min mor och sedan blir det förstört. Har lagt så mycket energi på att göra det så att nu kommer jag inte orka något på flera dagar känns det som. Hoppas jag kan ta mig ut på en promenad i kväll, måste väl dock äta något innan dess men är apatisk just nu och kan varken tänka ut vad jag ska äta, hur jag ska göra det, eller hur jag ska lyfta rumpan från soffan.

Bästa med detta - inget sug - INGET SUG! Vill inte dämpa känslorna, även om det inte är kul just nu.

Bra jobbat med din nykterhet. Kämpa på.

Vad skönt att du är inne i en lugnare fas, idag gick jag förbi några parkbänks-alkisar och jag vill gråta rakt ut när jag ser och känner detta jäkla eländiga liv. Att vakna varje morgon till en sån ny dag. Blir mest ledsen. Sånt slöseri med livet.
Jullan det låter verkligen som det är allvar och du har så bra koll på läget. Så bra man nu kan ha. Vi får alltid vara försiktiga. En extra känslighet vi fått på köpet i livet. Önskar dig en fin kväll!

☺️
Det kan gå ganska snabbt välja fel, för vissa vanor i hjärnan är van att få som de vill. Att cykla till centrum för att göra något, väcker tanken.... ”bara köpa lite”. Så skönt det gick slå bort den. Antar det tar tid av sådana skäl, man måste vänja om sig på många områden.

Idag är jag ölfri och kommer vara det hela dagen!

Du gör helt rätt! Fokuserar på det positiva med nykterheten och bestämmer dig en dag i taget: Idag ska jag inte dricka!

Vips har det gått en månad ?

Kram ?

Ja Andra halvlek, det är så skrämmande öden, som väntar många av oss i missbrukets kölvatten. Tur i eländet är att vi kan välja livet. Inget ter sig värre än den absoluta botten, föraktad, ensam, och bara en spillra. Hva