Senaste kommentarerna i forumet

Jag försöker vara bättre än jag varit.
Känns fint att ha fått den här chansen. Att vakna och se! ??
??‍♀️☯️Kram

Du börjar känna mig riktigt bra nu Se klart.? Jobb och 1 timme i bilkö på hemvägen. Sedan är det allmänt fixande och aktiviteter med barnen.
Rent vardagsliv med andra ord. Hade jag varit ute och fiskat skulle jag varit mer aktiv här och skrivit om det.?

I kväll ska jag på trädgårdsmingel/ knytkalas och fira dotterns avslutning.
@Aklejan, det var först efter en längre tids nykterhet som jag kunde ha riktigt roligt på kalas. Du behöver nog först och främst tänka på att inte dricka ett endaste glas alkohol i kväll. Och när du kommer hem sedan så kommer det kännas jätteskönt att du klarade det.?

Jag hade inte ens medverkat på stundentskivor på dag 12. Skulle hittat på någon bortförklaring.?

Ha en fin kväll!

Kram

Jag är inne på dag12 och ska idag gå på 3 studentskivor. Jag ska tänka på det du sa att ha roligt utan A fast alla andra dricker.
Hoppas jag kan stå emot...

Vad gör nu nuförtiden? ?
Jag gissar på att du har fullt upp med familj, jobb och aktiviteter i det nyktra livet. Tittar in och säger hej då jag tänkte på dig. Kram ?

Hej, det låter som att du har det tungt. Härinne finns gemenskap och stöd. Jag kan också verkligen rekommendera dig att söka dig till något 12-stegsprogram, då får du ett stort socialt nätverk med varma och icke dömande medmänniskor. Du är värd ett gott liv, ångesten och självföraktet har sin grund i alkoholen tror jag. Du hade en nykter period skrev du, hur mådde du psykiskt då? Ta hand om dig, vila och ta en nykter dag i taget. Och igen, kolla upp någon förening där du kan få hjälp och stöd tillsammans med andra!

Tycker så synd om dig Mirabelle ?
Vad jobbigt att inte veta när det ska släppa detta hemska virus...

Sänder en stor kryapådigkram och håller tummarna för att detta blir den sista vågen för din del!
???????

Känner med dig, vad tunga saker du går igenom. Det är jättebra att du hittat till insikt att du vill sluta dricka. Med lite nykterhet bakom dig kanske ångesten kan lätta lite.
Vad du än har gjort så förtjänar du visst att ha ett bra liv, du har ett värde i att vara människa och är en fin person som vill bättre.
Fortsätt skriv, här inne är du aldrig ensam!

Ångest delux. Kan inte sova. Har druckir varje dag i nästan en vecka, sjukskrivit mig från jobbet. Mår så dåligt, livet känns inte verkligt utan som en jävla dröm. Ljuger om allt, för mig själv och för andra.

Har precis hällt ut det sista BIB jag har, det kändes skönt. Vet ju att jag mår som bäst utan giftet A men i ärlighetens namn så vill jag nog mest bara ta livet av mig.... långsamt. Fast ändå inte. Förtjänar inte det som andra har. Lycka och mig är två olika saker, som inte passar ihop. Det finns ingen mening... var är min mening? Var börjar jag? Kan inte berätta för någon... kan inte... är ensammast i världen... har verkligen ingen. Skäms så över allt med mig själv.

Jag är färdig, jag känner att jag är på botten, kan jag komma längre ner... säkerligen. Men jag orkar nog inte kravla tillbaka om jag går längre ner.

Det är skönt att skriva, en del av ångesten släpper då. Borde kontakta vården för ångesten, men är i limbo nu... efter sommaren kanske jag vet svaren... vem jag är. Förlåt att jag är så otydlig. Men orkar inte gå in i det.

Vet att det är aldrig mer som är det rätta för mig, har slutat förr. Höll upp 5+ månader förra gången och mådde generellt bra av det. Men har också lärt mig att jag inte kan lova mig själv aldrig mer... det blir för stor press och skapar sådan ångest. Måste komma dit då det känns sådär självklart och bra att välja bort A. Att inte ta till det som snuttefilt, belöning, bestraffning.. ja.. för att dämpa varenda jävla känsla jag har. För att inte se verkligheten, mig själv och mina val. Så...

Väljer att inte dricka i dag. Istället ska jag satsa på att försöka sova ut rejält och inte fastna.

Det va lite tack vare dina ord ovan!
Tack för peppen!

Mod och styrka,
Dee

Så glad för din skull.

Kram ?

Hon lämnade honom kvar, sittandes i köket med sin kaffekopp och låste in sig på toaletten.
I spegel mötte hon ett ansikte som såg tämligen beslutsam ut, fast än hjärtat slog så hårt där inombords av rädsla och händerna var svettiga.
- Hur, hur ska man börja?
Hon tog ett djupt andetag.
- Bara börja!
Orden viskades ut när hon såg sig själv i spegeln och bildade ett litet moln av kondens på den. Sen tog hon på sin mantel, tvättadeav händerna och gick ut till köket och började berätta.
Inte detaljerat eller så, men det allra nödvändigaste som en person som just fått höra "Jag är nykter alkoholist" behövde veta för att inte lämnas tomhänt.

Det dröjde inte länge innan hon fick ett meddelande efter att de skiljts åt, där han tackade så mycket för förtroendet.
Ytterligare en nyans av nykterheten. Ytterligare ett steg vunnet. Ytterligare en relation hon kanske kan räta upp.
Det kostar ärlighet att bygga hennes slott av tinnar och torn. Det bästa med ärligheten är att den aldrig kan sina ur sin brunn och att den aldrig påverkas av någon annan än henne själv.

-

Så tacksam att han tog emot mig i sin famn, utan krusiduller. En lång, lång tids velande och tvekande är äntligen över. Det behövde ta tid med honom, och för en jädra gångs skull kunde jag börja i rätt ände.

Vad bra Joyo! Tänkte just stark som en björn redan från början här på alkoholhjälpen. Det hänger med... En bild som stärker mig. Ja, vi fortsätter tillsammans❤

Härligt AmandaL! Tack! Stolt skall du verkligen vara... så bra jobbat av dig?
Jag litar på mig själv. Har en planering i detta med nykterheten, det känns bra. Man får vara på sin vakt så inga sug gör så felaktiga tankar växer i ens skalle?

Kram?☀️?

Ja, det var en bra text om beroende, blev stärkt i mitt beslut att inte dricka. Jag har druckit exakt som du beskriver, inget drickande på vardagar, inga återställare, inget smygande. Ännu. Men ofta för mycket när jag väl dricker och mer tankar på alkohol mellan gångerna. Har nu inte druckit på två månader och känner stor frid. Ditt inlägg gav mig svar på frågan om varför jag slutat dricka. Jag är rätt säker på att jag var på väg just åt det håll du varnade för. Tänker att det är lite som med rökning, man måste ju inte vänta med att sluta tills man fått en konstaterad sjukdom av det, man vet ju redan att det är farligt.

Jag bor på " landet" där utbudet av gym är väldigt begränsat....
Jag gillar verkligen källargymmet som har sommarstängt, hahaha.
I dag kanske en lösning kom, min fysioterapeut ska återkoppla om 3 veckor. Jag börjar imorgon och sedan 3ggr i veckan som vanlig.
Oavsett om nån här orkar läsa eller inte....Jag tror att jag ska dokumentera min träning.
Kan inte det också vara motiverande?
Undrar ?️‍♂️

Det låter ju som att du redan har en bra inställning och rutin på träningen. Förstår hur du tänker med att träningen borde kunna flytta hem också, "det är ju inga problem". För min del så lossande det dock faktiskt när jag började på ett nytt gym trots att jag har ett helt träningsrum hemma med vikter, bänk, skivstångsrack, crosstrainer m.m.
Ett nytt gym öppnade nästan på vägen hem från jobbet i höstas och jag var med från öppningen. Har testat ett par andra under årens lopp men aldrig kommit så långt att jag blivit hemmastadd. Nu ger bara entrén på nya en lycklig känsla "nu är jag här igen, nu kör vi" Inget stör, här är jag för att träna och inget annat liksom. Hemma hemma är förknippat med så många sysslor och det är inte konstigt att man har svårt att ställa om fokus till träning på beställning.
Jag hoppas du lyckas hitta motivationen i alla fall. Kan det inte finnas nått annat tillfälligt gym annars med ett månadskort t.ex?

Det var ju ett litet sammanträffande att ni båda haft varsin svart hund. Jag är i ärlighetens namn ingen djurmänniska egentligen men har heller aldrig haft mer än några katter när jag var väldigt liten. Kanske skulle min åsikt förändras om jag skaffade någon.
Trots det tyckte jag bilden var vacker, fastän hunden metaforiskt avbildar mina mörka sidor. Det är det som är lite kul när jag gestaltade det i en hund att jag på något sätt såg det fina i det och att den är en del av mig och min familj som jag kanske skall sluta jobba mot och börja behandla som en vän som kan bli tam och snäll.

Även om det är smärtsamt så tror jag att det är väldigt viktigt att påminna sig själv om hur det har varit. Var man aldrig vill hamna igen. Även när minnena bleknar är det viktigt att hålla dem vid liv.

Aldrig glömma. Aldrig ta första glaset. Viktigast först - vara nykter!

Svinbra jobbat Jullan! Stort grattis till dina sex nyktra veckor ?

Kram ?

6 veckor har förflutit sedan min sista fylla. Den mardrömslika händelsen som återigen fick mig att vilja vara nykter. Där jag vaknade upp på akutmottagningen och inte hade en susning av vad som hänt. Där min dotter stod och skulle skjutsa hem mig till min gubbe. Hva vilket ångestpåslag jag får vid tanken. Måtte jag aldrig nånsin hamna i den situationen igen, eller någon liknande. Måtte jag behålla i minnet att jag aldrig behöver ta första glaset. Dag för dag i 24 timmar i taget.

Fina Lisa, du gå skriva hur mycket du vill i min tråd. Det ger så mycket att läsa dina delningar. Å, det är så svårt när de som står en närmast i livet inte har det bra. När jag hade det som tuffast remiterade min husläkare mig till psykiatrin. Fick 10 KBT (kognitiv beteendeterapi) samtal som var till stor hjälp för mig att se min roll ifamiljen. Det var så skönt att prata med någon utomstående.

Miss lyckan, jag har läst din tråd och följer dig också sedan länge.

Det sociala arvet ellet den ärftliga kedjan som du skrev, är viktig att bryta. Jag kämpar på och försöker att ge mig själv mer och hushålla med det jag ger andra. Men visst är det svårt då jag är medberoende, jobbar inom vården och har en stor familj. Jag har blivit mycket bättre men det är en ständigt arbete, precis som nykterheten.
Hela mitt Instagram är vikt för min nykterhet. Följer 100-tals nyktra/medberoende influenser och tar rygg på dem.
Just nu är jag lite skadad fysiskt och har rätt ont i nacke, axlar och huvud pga för mycket tungt arbete på sjukhuset. Så idag vilar jag, men en långpromenad ska det bli. Det är bra för kroppen och knoppen. Städa skiter jag i. Det är ju ändå ingen som kommer på besök ??

var rädd om er.

Något som är bra med barnens pappas beteende är ju att han visar vem han är..Såklart jättesynd om barnen..Men då vet ni vad ni har att förhålla er till..Min sons pappa där trodde, i alla fall jag att han skulle hålla sig nykter, när sonen var hos honom, vilket ibland på hans veckor skedde, men ibland inte..Nu är sonen aldrig hos honom längre, han vill inte..Däremot hjälper pappan honom ibland med moped eller andra saker som sonen kontaktar honom om..Det är trist när förhållandet barn-far blir så dåligt..Men för att inte barnen ska bli svikna så får den andra föräldern vara med och styra upp..Jag försöker hålla en neutral ton, ja ibland lite berömmande om saker pappan gjort bra tidigare..Men samtidigt prata till sonen att pappan gör valen efter sitt beroende, som absolut inte har något med sonen att göra..Jag är ju rädd så inte sonen börjar få dålig självkänsla om han blir bortvald av sin egen pappa..Det finns andra släktingar kring sonen som tycker om honom och vill träffa honom..Sonen är snart vuxen, det går fort..Tror du är så smart lim, så fortsätt skydda barnen..Du har gjort helt rätt, med allt..Stor varm kram..???

Det är så sorgligt. Inte du och dina val Lim, de är så bra även om det är tungt. Det är så sorgligt med den här gruppen män som verkligen bara umgås med alkohol. Jag kan inte tänka mig att nån av dem mår så bra av det. Eller om de ens har roligt. Man kan undra vad som hänt om ni kvinnor, istället för att vara ledsna och skämmas på varsitt håll hade satt ner fötterna tillsammmans. Men sorgligt att det ens ska behövas.
Jag tycker att du ska vara så stolt över dig själv som har valt dig och dina barn!
Det är så sorgligt också det du skriver om att han inte vill leva ensam... för han vill ju egentligen inte ha en relation verkar det som. Han vill ha personer där, kanske för att det är så det ska vara, kanske för att inte vara ensam, samtidigt så är kompisar och alkohol viktigare. Och om man bara umgås när man dricker så är ju det heller ingen riktig relation till vännerna.
Så tråkigt, han sitter fast i alkoholen.
Men du Lim, du väljer barnen, dig själv och väljer bort alkohollivet. Det är stora steg i rätt riktning.

Ville bara fråga hur du mår, vännen?

Önskar dig allt det bästa??

Kramar?

Tack miss lyckad för ditt ständiga stöd ♥️

Har inte varit inne på forumet på två veckor. Inte ens inne och läst. Det kanske är ett gott tecken egentligen. Alltså ett tecken på att andra saker börjar få mer plats i mina tankar.

Jag får fortfarande overklighetskänslor ibland. Det är ju en av sakerna jag plågats av mest denna tid. Hur jag liksom tappar greppet om vad som är på riktigt eller inte. Nästan så att jag inte vet vad som hänt med alla år vi hade tillsammans. Var det en dröm? Obehagligt och smärtsamt är det när såna känslor kommer. Jag känner mig så liten då.

Men de goda nyheterna är att det händer betydligt mer sällan nu.

Det som gör att jag vill skriva nu har mest med mina barn att göra och kanske främst min ena son.

Jag var bortbjuden för ett tag sedan och lämnade mina barn till deras pappa. Jag hade ingen aning om att hans plan var att bjuda dit flera av sina kompisar. När jag framåt senkvällen var på väg hem så hade min ena son ringt mig flera gånger redan och jag hade förstås svarat och pratat med honom varje gång. Jag kom hem till mannen runt 22.30 kanske och då sov min ena son medan den andra var vaken. Mannen och hans kompisar satt ute och drack öl!! Det hade jag inte förstått när min son ringde. Att han var så ignorerad och att de satt och drack!

Efter en väldigt kort stund kom sambon till en av hans kompisar. Hon såg så ledsen ut och sa att hon hade blivit väckt av telefonen då sambon ville bli hämtad med bil. Hon undrade hur jag hade det men jag kunde inte säga så mycket men ville egentligen säga åt henne att göra som mig och separera. Hon sa att hon är så trött på all fylla och jag kunde bara nicka och säga att jag förstår.

Det kändes skönt att jag kunde ta med mig mina barn hem till mig. Ingen full man med på köpet. Men det var lite tungt att lämna henne där och veta hur hon kände sig. Hade jag inte haft barnen att tänka på hade jag bjudit henne att komma hem till mig istället. Men jag behövde bara komma hem till oss och lägga barnen i vår stora sköna säng och ge dem all den trygghet de förtjänar.

Så det kändes bra att åka hem men däremot kändes det inte bra att mina barn varit i den miljön hela kvällen.

Och så hände det idag igen. Jag jobbade till sen eftermiddag och ena sonen hade gått hem till sin pappa. Jag åkte hem till mig och efter ett tag kom min pojke hem. Han sa att hans pappas kompisar var där och att de hade köpt massor av öl. Han sa att det kändes pinsamt för honom att sitta där med dem. Han sa också att pappa inte ens hade köpt cola till honom men massor av öl till sig och sina kompisar.

Jag kände åter igen en stor lättnad över att vi slipper bo i det där. Men jag blir ledsen över att mannen inte ägnar sin lediga tid åt BRA saker med barnen.

Den kvällen jag tog hem barnen runt 23 tiden vore ju det normala att jag hade kunnat lämna barnen att sova tryggt där. Men istället kunde mitt ena barn inte ens somna och hans pappa satt ute och drack istället för att mysa framför en film med sina barn.

För ett tag sedan såg vi mannen på långt håll utomhus. Han var med ett stort gäng folk. Jag skämdes oerhört och skyndade förbi så att han inte skulle se mig. Jag förstod att de drack.

Dagen efter sms:ade han och bad mig köpa pizza och cola efter jobbet. Han låg givetvis bakis.

Jag kan känna en sån oerhörd skam och avsky kring hans alkoholistpersonlighet. Jag antar att det var den känslan min son kände idag. Och det känns så sorgligt. Min andra son hade inte varit dit idag. Den av mina barn som ville vara med sin pappa mest förut gick inte ens dit. Och min son som inte brukade vilja vara med sin pappa gick dit idag och möttes av det värsta han vet.

Det är så sorgligt vad alkohol gör. Utan den hade allt sett helt annorlunda ut. Allt.

Mannens semester börjar snart men jag räknar inte ens med att barnen ska vara där nånting. Jag minns ju förra sommaren. Han sov hela dagarna och jag skyndade hem på rasten för att ge barnen mat. På eftermiddagen tog jag dem till sjön att bada. Sedan när min semester började så kunde deras sommarlov starta på riktigt. Mannen bara drack och sov.

Det känns så bra inför denna sommar att veta att han inte ska sova bakis här en hel semester. Och det ska bli en sån skillnad för mig att slippa dölja det för alla. Baksidan kommer inte vara full av ölburkar och jag behöver inte oroa mig för att barnen tar hem kompisar som ser deras pappa sovande i soffan bland disk klockan 15 på dagen.

Just nu är han ju såklart full och jag slipper ha honom i mitt hem. Det känns så skönt men samtidigt så ledsamt att behöva känna såhär.

De kompisar han har hemma hos sig har alla minderåriga barn och fruar som är hemma med dem. Jag vet att det är egoistiskt och vidrigt av mig men det tröstar mig att veta att jag åtminstone slipper ha det som dem. Jag sörjer ju mitt fallerade äktenskap dagligen men när jag får jämföra min tillvaro med det värsta tänkbara så får jag kraft att tro på mina val. Jag VILL inte att hans vänner ska svika sina fruar och barn. Absolut inte. Men jag blir extra stärkt i mitt beslut när jag inser att jag slipper vara i den situationen mer. Hoppet är ute och det känns ännu mer ute när jag ser att till och med hans vänner med "lyckliga" äktenskap dricker och festar på ett otroligt oansvarigt och hänsynslöst sätt. Även om han hade viljat sluta leva såhär så skulle det aldrig gå med tanke på det umgänge han har.

Jaa ni... Många tankar väcktes till liv i mig ikväll pga. De senaste händelserna mina barn fått erfara. För egen del tycker jag ändå att jag tar små kliv åt rätt håll. Men mina barn är alltid nummer ett. Nästa gång kanske jag får ordna barnvakt om jag ska bort. För om mannen är ledig verkar det inte bli nyktert ens när han har barnen. Och jag märker att det skadar mina älskade pojkar ??

Mitt och barnens hem är tack och lov ett 100 procent tryggt hem dygnet runt numera. Tänk att för bara några månader sedan var det inom dessa fyra väggar som otryggheten levde. Den här natten hade kunnat förvandlas till en mardröm om det inte vore för att vi bor här själva nu.

Godnatt allesammans och hoppas ni sover gott inatt ♥️

Jag bidar min tid och håller låg profil till jag har något vettigare att komma med än en massa gnäll över småsaker..?.
Coronatider om inte annat, hjälper ju en att få perspektiv på ens eget lilla månatliga dilemma..Det går över och är ju trots allt ett friskhetstecken, att mensen kommer var månad. Så jag får glad för det mitt i allt..☺️.
Hoppas ni haft en bra start på veckan!
Jag hänger i och håller ut?!
Kramar!
/Fibblan?.

Välkomna in hit Vakna vacker och AmandaL :) Roligt att ni besöker min tråd, och att ni hittar något att inspireras av här! Själv känner jag mig totalt oinspirerad. Ligger här och surar över ytterligare en temperaturstegring och huvudvärk from hell... Och det är bara måndag ? Senaste veckorna har jag klarat mig rätt bra till torsdag... Men nu sket det sig. Det är då själva fa-an att det aldrig går över. Märkligaste sjuka med efterverkningar jag någonsin haft. Men nykter är jag. Och ska så förbli. Idag är motivationen mikroskopisk. Så jag håller mig lååååångt bort från frestande platser och sammanhang. Kan man inte motstå när tillfälle bjuds, så får man se till att tillfälle omöjligen uppstår. Det har iaf funkat så här långt ?