Senaste kommentarerna i forumet

I dag är dagen med stort D, stor presentation för 200personer, fullspäckat med möten hela dagen och inga raster. Har 15min lunch nu och har bara stängt in mig för att få lite tyst.

Denna dag är verkligen inget kul men jag ska överleva, nykter!

Och 5:e dagen av detoxen, det går bra, över förväntan. Skönt att inte behöva tänka på mat mest, men det funkar ju inte i längden liksom.

Mår annars väldigt bra måste jag säga, om det beror på att jag inte hinner tänka eller orkar - det vet jag inte.

Väljer i dag att inte dricka, istället tänker jag vara allmänt grym!

Hej !
Jag är helt ny här , och äntligen har jag insett att jag har stora stora problem med alkoholen ,
Och få hjälp i nästa vecka , måste göra detta nu.
Jag har inte druckit sen i lördags i förra veckan, just nu sitter jag ensam i soffan och barnen sover och min fru är på jobb fest. Hur kände ni er i början på eran resa, jag kan säga så här att jag har aldrig känt mig så här värdelös och ensam som just nu. Sitta och kolla på tv och å bara glor , innan var det aldrig problem för då kunde jag dricka några bira till det. Men nu känns det inte alls bra. Känns som allt är tråkigt nu.

Som förväntat, så lyfte missmodet under repetitionerna. Jag fick distans till eländet, och kan nu rycka på axlarna åt det. Så vin var inte lösningen. Lösningen var ett par timmars hyperfokus på något som är så svårt att det är omöjligt grubbla på annat under tiden man ägnar sig åt det. Och så givetvis gott sällskap, där man känner sig accepterad och omtyckt precis så som man är.

...finns tyvärr men den tycker jag verkligen inte du behöver köpa hängbiljett i. Två öl är inte mycket att orda om.

Vi kvinnor fungerar så (många iaf) att vi vill prata, prata och åter prata. Gärna direkt och ibland inte helt genomtänkt. Män (många iaf bl.a min) gillar inte och prata om obehagliga saker som känslor, något som är fel. Går och tänker igenom varenda mening som ska sägas. Har precis haft en sån diskussion med min man, han tycker bara jag låter arg. Näpp svarar jag, jag är tydlig, det måste jag vara och det har han verkligen sagt att jag SKA vara.

Ibland känns livet som att stånga huvudet i en betongvägg när man bara vill reda ut saker, prata, varför blev det så här egentligen och den andra inte vill.

Guldstjärna till dig! Skickar en massa hjärtan! Kram

Herregud vilken skitdag! Det verkar att måndagar mest är damage control på min nya arbetsplats. Allt och alla krisar samtidigt. Helt otroligt. Nåväl, då vet man det, och behöver inte ha några andra förväntningar. Måndag är härmed den veckodag då inget vettigt blir gjort. Skadereglering och tillbudsrapporter. That’s all. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte var hemskt sugen på att hälla en flaska vin över den här dagen. Men det är ju inget option längre, så jag laddar om och åker iväg till veckans repetition med min grupp hobby entertainers. Det brukar lyfta humöret.

Lennis, Knaskatten - vad skulle jag göra utan er känns det som..så tacksam för att ni skrivit det ni gjort, för jag känner mig så ensam och vet inte vem jag ska bolla detta med.
Blir så tyngd av mina egna tankar som mer matar på med skam och värdelöshets känslor. Både för mig själv och honom och vår relation. Men det har inte alltid varit så här. Och jag vet att om vi båda satsar så kan det bli på ett annat sätt. Och jag har verkligen landat i nu att ta hjälp utifrån.
Tack för råd och stöttning från er båda, katten och Lennis?!
Familjerådgivning, ingen alkohol hemma och kanske va den som tar initiativet trots allt då..?Hm..det sistnämnda tar ju emot alltså, men återigen, så som det är nu kan vi inte ha det och det verkar som att det ligger på mig att ta oss ur dödläget som är nu..ingen mår ju särskilt bra som det är nu, och inget tyder på att det skulle bli bättre bara av sig själv. Vet inte om det är det han hoppas på att tiden ska gå och att känslorna ska lägga sig då..kan förstå att han kanske är orolig att göra och säga fel och att han därför väljer att göra inget alls..?. Det är en förklaring..
Suck.
Tillbaka till jobb.

Hoppas ni har en bra dag☀️!
Tack än en gång?
/Fibblan ?

Idag känns allt lite tungt så det är extra viktigt att jag fokuserar på att vara tacksam.

Idag är jag tacksam för:

• Att jag får vara frisk. Att min kropp fungerar.
• Att jag vågar hantera mina känslor. Utan alkohol.
• Att jag har vunnit tillbaka förtroendet och relationen hos min mamma.

och vackert skrivet. Det finns många gropar längs den här vägen. Vissa dagar är värre än andra. De absolut bästa är de nyktra. Men varför är det då så himla svårt? Jag känner mig så himla liten i förhållande till mitt stora beroende. Jag har varit nykter nu, mer än på mkt, mkt länge. Men, just idag känns det deppigt. Är nedstämd fast jag borde vara glad eftersom jag klarat en dag till. Jag vill inte gråta mer. Kram Miss Hyde och Tusen tack Bästa Vinäger.

Kanske. Jag har iofs.haft problem med dödsångest sedan jag var 4 år... Jag är bättre däran som vuxen, eftersom jag har andra mentala verktyg än jag hade som barn. Men ibland blir den där ångesten ändå övermäktig och bara KÄNNS.

”Det är synd om människorna”... Strindberg var inte så tokig trots allt.
Spelar ingen roll hur gott man har det i livet när ens inre barn gråter.
Jag tror att du har en högkänslig, följsam personlighet. Den ska du vara rädd om. Du är värdefull och älskad för den du är. Vila i det. Sänk kraven på dig själv, du duger fint!
Alkoholen är vår gemensamma akilleshäl. Gråten är min när du gråter, bästa Vinäger.
Du är stark, klok och vet vad du vill.
En dag kommer du att känna dig fri från det smutsiga beroendet, som trycker ner dig.
Vägen dit är gropig men du har ett helt knippe medresenärer som vill hjälpa dig.
Kram Miss Hyde

Som vanligt så har du rätt Mirabelle, försöker lämna så mycket som möjligt av tankarna för nu. Behöver bara få andas lite ?

I dag känns för övrigt som en vanlig dag, påväg till jobbet och har ingen huvudvärk eller hunger. Skönt att det lagt sig nu, det är som att avvänja sig från A, det tar några dagar innan man orkar leva ?

För övrigt är det jobbvecka 2/3 from hell, två arbetspass 12+h och mycket inbokat. Men skönt att tiden går mest.

I dag väljer jag att inte dricka, istället ska tänka positivt och njuta av goda samtal

Just nu, MEN, jag är medveten om att det är lätt att falla tillbaka. Det är ett dagligt arbete för att må bra. Idag ska jag på akupunktur/kinesologibehandling. Så spännande och roligt. Mitt paket med vitaminer har nu kommit och jag hoppas de ska hjälpa mig att få vara frisk. När jag är ute mumsar jag även i mig rönnbär och lingon.

Jag har inte så mycket att skriva nu, men ska läsa lite i era trådar varje dag för att hålla mig på rätt spår. Det är nog viktigt för mig att hålla mig kvar här.
Kram

Kids känner sig ju odödliga, medan vi vuxna har fattat att livet faktiskt tar slut någon gång. Kanske är det bara det?
?

Två öl var en bump i vägen. Men huvudsaken är att du inte kastar in handduken för det, utan ser det som ett steg på vägen till din stabila nykterhet. Dra lärdom av det, utan att förebrå dig själv! Lärdom: ha inte alkohol i huset.
Alkohol är beroendeframkallande för människor. Du är människa. Det tyder inte på svaghet att du drack, utan på att du inte ska ha alkohol hemma.

Jag tänker att huvudsaken är att du och din man pratar med varandra, inte vem som sätter igång samtalet. Folk är olika bra på olika saker. Snacka lugnt och sakligt med fokus på dina egna känslor. ”Jag känner såhär när du gör såhär” istället för fokus på ”du ska alltid” etc.
Och ja, ta hjälp utifrån! Guld värt.
Kram!

Vad är lite dricka igår kväll egentligen? Du har massa dagar bakom dig som är vita o fortsätter nu? En liten grop i vägen bara o sen fortsätta framåt ?? du gör det fantastiskt under omständigheterna tycker jag!! Superstark!! Ge dig själv en klapp på axeln istället för att klanka ner på dig!! Så nu går du vidare framåt ??
Jobbigt att maken inte tar initiativ till att prata ?? jag tycker som du det är verkligen han som ska börja prata (men kvinna som man är vet man hur det slutar...)
Tror familjerådgivning vore bra för er (såg en diskussion tidigare om man kunde gå till annan kommun - vi gjorde det jag o ex maken) testa för klart man inte vill öppna sig för personer man känner som i ert fall). En helt främmande person o båda får säga från hjärtat vad man känner o en som bara lyssnar - det är toppen!! (Ja i vårt fall var ex mannen för dominant så han styrde samtalet) men tolkar att din man är lugnare.
Sov riktigt riktigt gott o hoppas du får en lååång natt med sömn ☁️☁️ Kramar om ?? glad att mina ord gjorde dig glad tidigare ?? kan man vara till hjälp o stöd vill jag gärna vara det ??

Tja, så kan man ju summera det. Och visst har jag gjort bra grejer med. För mig och barnen. Och jag får väl ge mig den där klappen på axeln trots allt för en stor del av helgen..och inte banna mig för hårt för den stunden när jag valde att dricka. Hursomhelst, är det en ny dag imorgon och det ska bli skönt att komma hemifrån..
Mannen min har inte tagit några initiativ till samtal..och inte heller jag.. eftersom att jag vägrar vara den som gör det. Barnsligt kanske..och i slutändan kanske jag ändå måste göra det eftersom jag inte mår bra av att gå i det så här heller..
Nåja, nya nyktra tag blir det/är det iaf oavsett?!
Kram och godnatt
/Fibblan ?

Det är roligt när avkomman delar ens intressen. Ett par av mina ungar är intresserade och har fallenhet för musik. Sådär som ungar med diagnoser kan vara överbegåvade inom vissa intelligensformer, så är de med musiken. De spelar fler instrument än jag själv, och skickligare dessutom. Och de lägger stämmor så självsäkert att vilken körsångare som helst blir grön av avund. Så. Skrytet avklarat. Nu kommer dilemmat. I flera år har de snöat in på låten ”Cancer” av Twenty one Pilots, som de framför med hjärtskärande känsla. Det knäcker mig fullkomligt varje gång. Den där dödsångesten jag kämpat med hela livet drabbar mig med obarmhärtig kraft när mina älskade barn sjunger den döende cancerpatientens sång. Jag tappar koncepten helt, bryter ihop och gråter så det skvalar. Varje gång de kommer till ”Cause the hardest part of this is leaving you” går jag fullkomligt upp i limningen av ångest. De själva är helt obekymrade i sitt förhållande till döden. Litet nyfikna och vill gärna reflektera kring fenomenet. Jag antar att man får vara tacksam att jag inte överfört min dödsångest till dem, men gudars vad jag önskar att deras bekymmerslösa inställning kunde smitta av sig på mig... Kanske är det en ”issue” jag borde söka någon slags hjälp för?

Nä, så är det ju. Inget hemma är en grundförutsättning egentligen..!
Även för mig.
Tack för dina ord - ställningen är 20-1, tror jag, oavsett, helvita härliga dagar kommer att
följa..???? eller kanske inte så fantastiskt härliga, men vita iaf och det är ju härligt i sig..?.
Stor kram!
/Fibblan ?

Låter som om ni är i olika faser av livet... I otakt liksom. Du är stark, och mycket klarsynt, som står på dig i detta. Jag undrar hur din kärlek tänker när han vill rusa iväg och bilda familj innan du är stabil i din nykterhet. Det kan ju sluta hur tragiskt som helst. Han förstår väl inte. Än. Det är oerhört strongt av dig att visa rätta vägen, oavsett om han vill vandra den tillsammans med dig eller ej.

Vilken härlig fas du verkar ha kommit in i nu :) Du har så rätt. Vi gjorde slut med alkoholen, för den var inte en bra kompis. Mycket av det som händer och sker i livet kan vi inte kontrollera. Men vi behöver inte umgås frivilligt med det som bryter ner oss. Kram

Jag hade inte enns behövt en kris som seglar upp för att häva i mig alkohol om den fanns hemma. Finns den så dricker jag den. Så enkelt är det. Jag tycker du gör ett strålande jobb under omständigheterna. Nu har du druckit öl. En gång. Ställningen är 19-1. Fortsätt till nykter dag 20 nu. Kram

Även Gud själv vilade på den sjunde dagen min vän... Allt måste inte hända precis just nu. Du har hela livet på dig att reda ut trassliga tanketrådar och lossa känslomässiga knutar. Vila i att du är på väg åt rätt håll och lita till processen. Kram

Jag är trött på att tänka nu...skulle vilja ha något för att stänga av... men det kan jag ju inte. Skulle bara vilja skjuta allt fram lite och bara få vara ok just nu. Men det kan jag inte.

Fel, klart att jag kan... man KAN göra vad fasiken man vill. Men jag VILL inte det, jag vill inte gå bakåt... jag är på väg framåt. Om det inte regnade så förbaskat mycket eller åskade och blixtrade skulle jag bara gå ut och försöka rensa huvudet, ingen mår ju bra av att bara sitta inomhus liksom.

Jag vet att det är allt, detox, alkohol, nya tankar osv. som samspelar i allt detta. Känslorna är stormiga, men jag MÅSTE känna, jag får inte gömma mig. Jag tänker inte gömma mig mer.

Försöker att resonera mig själv och typ flyttstäda mig själv. Som i 4 kartonger. Vad kan jag skänka, vad kan jag slänga, vad behåller jag och "kan jag verkligen laga det där, eller hitta någon som kan så behåller jag det". Det är mina 4 kartonger + en liten burk av saker som jag lägger undan (ni vet den där lådan där allt hamnar i som man inte orkar med just nu) när jag verkligen har tid att ta tag i det.

Ja, motivationen hamnade ju i en svacka igår..ville först inte skriva om det, inte för att jag inte kan stå för det, men för att jag inte orkar med att se det i skrift.. Jag gjorde många bra och övervägda beslut mitt i det, men det känns bara som skit samma ändå faktiskt. Har ju ändå brutit min linje av helnyktra dagar..
Jag vet hur det gick till, vad som hände och kanske finns det en poäng i att skriva ner det här för att ta lärdom av det till en annan gång. Men just nu orkar jag inte. Måste verkligen ta tag i det lilla som är kvar av den här dagen. För som vi alla vet är dagar när vi vaknar efter alkoholintag sega och bortkastade..sådan waist verkligen på energi och livslust.. men jag sa eller gjorde inget jag ångrar idag (förutom själva drickandet då..) Min man var inte hemma och där var väl en av de omständigheterna som först öppnade upp för förhandlingarna i huvudet.. och så tillfället som gör tjuven typ. Det sjuka är också att egentligen var det inte mkt till förhandling igår, jag såg två öl och bar tog dem utan att reflektera mera. Jag valde att stänga av förnuftets röst.
Vi ska ju inte ha ngt hemma!! Jag kan inte hantera det! Eller Jo, i nästan 3 veckor kunde jag det..men inte med krisen som seglade upp. Då blev det för svårt tyvärr?.

När jag fattade beslutet om helnyktert igen så hade vi en hel del hemma, som min man då gömde undan s.a.s
Så sjukt - men det är bra att jag skriver det för det är verkligen ngt annat att få syn på det och formulera både sitt eget och andra i ens närhets agerande..väldigt tydligt att jag är hooked och att jag nu såklart fortsätter min nyktra bana och mitt beslut att förbli det. 3 veckor imorgon var inte tillräckligt som mantra..och jag kan skriva mer om hur jag behöver göra vid nästa liknande tillfälle, för att inte hamna där igen.. kanske borde tvinga mig till det nu..?, men som sagt just nu behöver jag nog fortsätta med "söndags sysslorna..".
På återseende/återhörelse..??
Kram
/Fibblan ?

Är du ett vuxet barn? Vuxet barn till missbrukande/dysfunktionella föräldrar? Då kan det vara så att du ska fokusera på det så kommer nog det här med A förbättras automatiskt. Sök på ACA eller vuxet barn på internet och du kommer snabbt se om det passar in på dig.
Kram, ?