Senaste kommentarerna i forumet

Tack för dina ord ??☀️

Idag har varit en intressant dag. Har varit på seminarie som var givande. Massa människor ut branschen var där, sen tillbaka till kontoret, tog lite telefonnöten, var på gymmet, jobbade och drog hem vid 16. I morgon ska vi på någon kickoff med mitt team. Kommer vara en heldag av kul och antagligen (med största sannolikhet) alkohol involverat. Jag känner inte att jag vill dricka, så jag kommer vara nykter.
Tar med mig några alkoholfria öler så är saken biff.

Tempot i livet har lagt sig, äntligen. Det uppskattar jag verkligen. Fokus på sömnen och rutiner har jag tagit tag i igen. Vilket ger effekt relativt fort ändå. Det är skönt.

Nästa vecka ska mrniceguy träffa min familj. På midsommar och allt. Det är fint. Förundras fortfarande över hur livet ser ut idag, överlag. Saker är så enkelt, utvecklande, fritt och bra.

Fridens ?

*Dubblett*

På oss härinne.
Som kämpar med sig själv eller en anhörig eller både och.
Den starka kraft beroende och medberoende har om oss människor.
Jag läste i en tråd.
Jag klarar inte total nykterhet just nu.
Underförstått,fast jag vet att jag borde.
Likadant är det för oss anhöriga/medberoende.

Vi klarar inte.
Jag tänker också på ordet vill.
Vilja.
Om jag inte vill tillräckligt så förmår jag inte förändra.
Det där som borde bli.
Och vad gör vi då?
Drar på oss skämsluvan eller står öppet för vårt val.
Jag gör såhär just nu.
I alla fall.
För sen ska jag minsann.

Och jag tänker,alla har vi vårt sen som kommer i små eller stora portioner.
När vi sitter där i ruinerna av det som var tänkt att bli annorlunda.
Det är svårt att vara människa.

om att sluta röka! Vi är många som kan vittna om hur mycket den hjälper. Dessutom så kan du faktiskt byta ut orden cigarett och rökning mot alkohol och drickande - hans poäng är densamma (och han har skrivit en bok där han mer eller mindre gör så).

Jag är övertygad om att du kan sluta helt på egen hand, men det kommer vara mer smärtfritt om du läser boken. Det lovar jag.

PS. Boken ska läsas när du röker. Så läs den innan du slutar.

aktiv alkis när båda mina föräldrar dog och saknade helt möjligheten att sörja på ett sunt sätt. Jag söp bort känslan dvs den enda lösning som jag då kunde.
Jag har haft anledning många gånger i nykterheten att ångra mitt agerande då men jag vet ju att jag inte kunde ha agerat annorlunda med den kunskapen jag hade då.
Idag är jag väldigt lättrörd och har (alldeles) för lätt för att gråta men jag har också upplevt sorgesamma stunder där just gråten har rensat mitt sinne och gjort sorgen lättare och, faktiskt, renande.
Sorg i dag är för mig en lättnad och inte en tyngd på axlarna och att få full tillgång till mitt känsloliv och kunna sörja fullt ut är ett friskhetstecken.

Grattis till dina 100 dagar. Det är riktigt häftigt vilken resa du har gjort. Egentligen har du inte skrivit så mycket om varför du drack... men när du skriver om att göra alltför mycket eller inget alls känner jag igen mig. Och de där tankarna på vänner eller andra som man vill hjälpa men inte rår över. Tror att yoga skulle vara bra även för mig.
Har funderat på det många gånger men inte kommit till skott.

Tagit min stund på morgonen, att hämta kraften som ger mig modet att vara nykter idag med vad som än händer.
Prövade yoga i veckan och tror att det är något jag kommer fortsätta med.
Fick ett lugn efter det som jag gillar även om jag är stel som en pinne och vig som ett kassaskåp.
Planen är att sluta röka under semester och håller på att ladda för detta. På något sätt drar nykterheten fram en vilja att vårda sig själv både själsligt och kroppsligt.
Så idag väljer jag nykterhet och önskar er mod och styrka/ kram Strulan

Måndag Morgon har inte kommit ännu.
Den där måndag morgonen när man vaknar upp och man vill inte mer.
Det var en vän som sa till mig när jag festade som mest ute på krogen.
Jag frågade om han var orolig över mitt drickande.
Han svarade. Din måndag morgon är inte här ännu.

Nu säger jag samma sak till dig....

Kram Fina

Och jag ser ingen direkt koppling mellan ämnet och ditt svar heller...

När suget härjar med själen och man vill krypa ur sitt eget skinn så är det ju så tydligt att japp, det var verkligen så illa. Utan sug och relativt till freds med tingens ordning, till och med utmaningar som skitdagar på jobbet, så är det lätt att börja trivialisera kampen och nödvändigheten i det hela. Vi får hjälpas åt att minnas utan att älta. Ha en fin kväll!

#redigerat av admin p g av stötande innehåll#

Vad har hänt i ditt liv som får dig att ens överväga dricka igen? Berätta! Vi finns här för dig. Har du varit i kontakt med AA? Om inte så rekommenderar jag att du går på ett möte omedelbart. Du kan t o m ringa dem och någon kommer ta dig i handen ifall du tycker det känns jobbigt. Be Gud om stöd att inte dricka närmaste dygnet.

Åska, ösregn och en riktig skitdag på jobbet.
Borde vara nog för att väcka Draken, men se den ligger och snarkar och jag vill bara hem och sova.
Draken vilar sig för strider under midsommar och semester eller så är det ännu en steg till nykterhet.
Så idag blir det soffan, påse godis och en film.
Suget är konstigt och det är kanske här man börjar vackla om sina problem.
Var det verkligen så farligt, kanske kan dricka ibland osv men det är då jag påminner mig om hur det var.
Skall aldrig låta mig glömma det, inte älta men påminna när det behövs.
Hoppas ni har en bra kväll med styrka och mod// kram Strulan

Kram. Du väljer själv. Det finns inget förbud att inte dricka. Det kanske kommer den dagen du känner att NU släpper jag detta, att du tröttnar. Är du inte där ännu så är du inte det. Du är bra. Du faller reser dig faller och reser dig..... Tror det viktiga är att man inte ger upp och att du är vaken, medveten om riskerna.

Det verkar ändå vara ett medvetet val att dricka snarare än ett impulsivt återfall (vet dock inte om det är någon skillnad?)
Genomtänkt och nöjd så känns det :)

Att det funkar bra - att inte hinka i sig är förmodligen för att du har Naltrexon. Den fungerar ju så. Den stoppar suget efter ett visst intag.
Jag själv skulle bli irriterad och frustrerad över att jag inte blev full. Bortkastat.

Börja inte gasa på med alkoholen om du märker att du vill ha mer berusning, för det är svårt att bli berusad med Naltrexon, risken finns för att man intar mycket A för att uppnå effekt. Det är ju inte bra för kroppen. Blir du berusad? (nyfiken)

Om det funkar för dig så är det bra. Flyt med på det och njut. Och fundera om det funkar i längden? Man kanske kan äta Naltrexon hela livet och då kanske det funkar med måttligt intag. Kan man det? Äta de på livstid?

Kram Vinäger och ha en fin sommar och var uppmärksam på signalerna så det inte brakar igen.

MM

... att du blickar framåt. Tänk på det du har framför dig. En dag i taget, en timme i taget, en minut i taget. Andas...

Kram på dig

Skickar lite pepp. Vi har kommit så långt, både du och jag.

Är precis som flera andra vad gäller träning. Tar i på tok för mycket i början = ledsnar på tok för fort. Detta gäller det mesta jag företar mig. Då har jag ändå blivit bättre...

Kram på dig

Om jag kopplar bort A-hjärnan är det så enkelt. Det är klart att jag vet vad som gäller. Jag vet vad som är rätt. Hur jag bör göra. Inga tveksamheter alls egentligen.

Brutalt ärlig var det...

Jag klarar inte total nykterhet just nu. Det är förstås det allt handlar om. Hittar en massa bortförklaringar, eller rentav rättfärdiganden, för att jag misslyckats med det jag föresatt mig.

Jag vet, jag är inte misslyckad i egentlig mening. Har många många nyktra dagar sedan jag började skriva här. Vet att en del inte tycker att det är viktigt att räkna dagar om man ändå faller gång på gång.

Men, vet ni vad? Det struntar jag i. Just nu. Annars går jag ner mig helt. Jag måste få känna lite stolthet över att jag kommit en bit. Om inte annat har jag skaffat mig en massa erfarenheter.

Ett av mina livsmotton är att om jag inte uppnår det bästa måste jag tillåta mig att vara nöjd med det näst bästa.

Det tänker jag anamma nu. Vet att jag är farligt ute. Självklart. Men jag KAN INTE prestera bättre just nu. Sorry! Det bör jag väl i och för sig säga till mig själv. Det är ju bara jag själv som är förloraren.

-----

Har sagt det många gånger, men det tål att upprepas: Så mycket klokhet detta forum besitter. Wow, ni är fantastiska.

Maran, det var längesedan. Tack för ditt inlägg, vilken egoboost! Så rätt du har i det du skriver. Självklart är det A-hjärnan som pockar på uppmärksamhet. Du har gjort det så bra.

Sisyfos, visst är det märkligt. Vi vet vad som måste göras, ändå är vi där och upprepar det mindre bra alternativet gång på gång. Tror dock att du har helt rätt angående att dricka på mående. Det går så länge det går...

G-S, din reflektion kring hur vi dricker är klockren. Givetvis är det så. Det blir så tydligt när man läser det du skriver om hur olika kulturer hanterar svårigheter. Ibland behövs inga forskningsrapporter, även om jag är otroligt källkritisk och skeptisk till det mesta.

-----

Tack för att ni finns här, för mig, för oss, för alla.

Vill tillägga att jag fortfarande ser mig som helvit när jag blickar framåt. Jag har alltså inte gett upp. Lite ledsen just nu, men försöker att inte känna mig alltför uppgiven. Det blir inget bättre av.

Kram på er

Jag är periodare i allt. Träna, plugga, dricka, forumet, jobba, virka, dejta, kolla på film.
Mani kallas det :D Svart eller vitt. Upp eller ner. Aldrig lagom som andra.
Är inne i en cykelperiod nu och fick för mig att jag skulle cykla till Visingsö.
Hejdade mig dock och insåg att det var lite långt för en cykeltur.
Ser ni någon som far på en vit cykel som en raket så är det nog jag...

santorini till 7 kvalitetsår i det fria.

Hoppas du får en fin sommar.

Som ung körde jag mycket sportsande men det var mest för kompisarna och tjejjerna. Det var bra motivation.

Sedan dess har jag varit periodare. Det kommer ett ryck som varar några månader, då jag nästan blir frälst och beroende av träning. Sen poof borta. Inte ett spår av intresse eller motivation. Tänker nog att jag är sån. Men jag kan korta ner perioderna av ointresse genom att försöka köra lite extra då och då för att se om det är dags igen.
Min kropp vill mer ibland och mindre ibland. Eller om det är hjärnan.
Kanske skulle gå att ”kötta” igenom men jag pallar inte. Då tränar jag hjärnan ett tag med att läsa böcker, bygga nått, lära mig nått eller göra nått annat som träning är i vägen för. Det är mitt sätt.

Härdsmälta under arbetstid. Känns definitivt mer tillfredsställande än att supa ner sig under fritid. Det var inte första gången jag läste lusen av mer eller mindre hela organisationen samtidigt. Men det var den sista. Resultatet, som alltid, när jag till slut brände propparna var att alla (från det högsta hönset till de grönaste kollegorna) strök mig medhårs. De gör så. Hukar för draget, stryker medhårs och avger ack så trovärdiga löften, som de räknar med att slippa infria. Jag blir lika chockerad varje gång jag inser hur ansvarslösa vuxna (?) människor på en arbetsplats faktiskt kan vara. Om jag säger att jag ska göra, eller inte göra något, då levererar jag. Come high water or hell. Oavsett vad jag själv må behöva försaka (tex skolavslutningar, läkarbesök, kafferaster, fritid, sömn...) så ser jag till att det som ligger på mitt ansvar inte medför krishantering för andra. Fy fasen vad jag hatar samarbete. Samarbete är bara ett fint sätt att säga ”Glasögon-Smurfen tar allas ansvar, eller så går det åt helvete”.

I mitt nya jobb kommer jag flyga solo :) Det är tydligt avgränsat vad som är mitt ansvar och vad som är andras. Mitt jobb påverkas inte av vad som händer (eller inte händer) i de delar av organisationen jag inte har ansvar för. Måluppfyllelsen inom mitt ansvarsområde beror på mig. Bara MIG. Själv är bäste herde.

Alltså 7 år! Stort Stort Grattis kloka människa. Miss Lyckad tog kanske rygg på dig och tog rygg på Miss Lyckad.
Ett bra nyktert tåg. Tut tut - här kommer vi och är nyktra.
Vill också tacka dig för kloka och värmande ord som så många gånger har gett mig styrka.

Ha en superfin sommar Santorini

Varm kram

Känner med dig Mrx. Det har ju varit min raket ut ur problemen också. Jag har nog ungefär som du, snittat runt 20 pass i månaden januari, februari, mars och allt i livet bara fungerade, mådde toppen. Men när motivationen till träningen började sina är det som att allt hänger ihop och pusselbitarna faller isär en och en igen.
Förlåt, jag ska ju peppa och säga nått som kan hjälpa dig att hitta motivationen och inte komma med domedagsprofetia.. jag är väl bara så frustrerad, att jag själv inte kommer runt det där. Det är ju som du säger, man bygger upp nått under lång tid och lägger ner en sån effort för att känna sen hur man håller på att tappa allt och få börja om på noll. Motivationen är drivkraften till nästan allt men vad är drivkraften till motivation..? Tänk den som listade ut det...
Har en teori om att det är kemi allt det där. Man rider på endorfinernas våg i början av träningen men när motivationen tryter har endorfinerna (och alla de andra bra hormonerna) börjat avta i effekt och då räcker det inte att hålla igång med små promenader och liknande. Frågan är vad som "räcker"
Skönt att du inte har nått A-sug i alla fall! Jag klarade det inte igår.. kände mig både nere, trött och hungrig (jag försöker få tillbaka målvikten..) Blev pannkaka av allt, gav upp helt enkelt. Idag försöker jag vara snäll mot mig själv.

Fortsätt vara arg och nykter och använd den energin konstruktivt! Till slut har du arbetat dig genom värsta ilskan och är bara nykter! Och kanske lite trött men nöjd med dig själv.