Senaste kommentarerna i forumet

Att inte vara den där personen som man ibland kan se på gatorna som det fullkomligt lyser ensamhet om.
Jag är också den där som skrattar och är glad och har människor runt mig där jag är någon.

Men där i min ensamhet när jag faktiskt är just..ensam så kan det ibland svärta ned en.
Att våga känna så istället för att haka fast sig och upp på en annan är svårt.

Men ju fler såna stunder jag har haft,ju mer har jag förlikat mig med känslan.
Det är ju faktiskt så det är,vi är ensamma.

Ibland i möte med en partner,vän eller ett barn eller tom ett djur så kan man känna denna djupa känsla av samhörighet.
Och ibland lever man sida vid sida i en relation fullständigt isolerad från varann.
Men när man som du beskriver det öppnar upp såret,vidgar sitt innersta för beskådan och inte alltid får det gensvar man behöver just då så gör det extra ont.
Då vill man springa och gömma sig under en sten och bannar sig själv för hur man kunde vara så dum och tro.

Min fina frisörska som jag biktade mig för och som jag berättade om mina dåvarande kärleksproblem för sa:
Är han värd det?
Vill du verkligen ha honom?

Berätta då och ta risken att bli avvisad och sårad.
Jag gjorde det,blottade mitt allra innersta och sakta hittade vi tillbaka till varann.
Han står stadigt i sig själv och triggar min flykt och min panik med jämna mellanrum då han inte förstår värdet av bekräftelse då han själv inte behöver så mycket av den varan. Han är varken kapabel eller villig att fylla det inre hål som jag måste fylla själv.

Det skrivs så mycket om det viktiga i att stå själv,vara stålkvinnan och inte behöva något eller någon.
Att man först då i nästan total isolation är en stark människa.

Jag håller inte med.
När jag av olika anledningar lyckats tvinga in mig i den sitsen att jag burit upp hela världen och lite till så har jag inte lämnat en millimeters blotta för någon annan att ta sig in i min rustning.

Men när min började spricka så fanns alla där runt mig och kom med både plåster och choklad.
Att våga vara sårbar och blotta även det fula och svåra tror jag är enda vägen för att kunna gå in i en relation fullt ut.

Att ibland vara väldigt liten och behövande.
Andra dagar vara den starka som orkar och bär både sig själv och någon annan.

Så stoppa bort stålkvinnan och se vem alkohyper är idag.
Utan sin alkohol och sina flyktvägar.
Jag tror att hon är en alldlees förnämlig person med så många fler egenskaper som kanske vågar sig fram om du tillåter det.
Med eller utan en vacker vän vid din sida.
Kram på dig

Vad den är tung. Omgiven av människor, stort socialt nätverk och ändå - ensam.
Jag sörjer verkligen ett helt liv av ensamhet. Känslomässig ensamhet.
Förstår att det måste få kännas tungt och är tacksam för att kunna känna sorgen och kunna inse behov som aldrig blivit erkända. Längtan efter ömsesidig kärlek. Längtar efter att vara efterlängtad.
Jag har barnen. Ovillkorlig och ömsesidig kärlek. Men det är jag som ger - så som det ska vara - tar hand om, ger omsorg. De tankar och jag fyller på, det ger mig glädje och är inte betungande. Stålkvinnekostymen däremot, den som håller mig uppe, väger samtidigt flera ton ibland. Frågan är om det går på jämnt ut där. Kraften kostymen ger och tar.
Just nu känns ensamheten extra svår. Såret är öppet. Jag tog av mig stålkostymen och öppnade såret, blottade mig, gick emot mina djupaste rädslor. Det gjorde ont. För man kan aldrig begära att ett hål som är omättligt ska kunna fyllas. Minsta tecken (även oavsiktligt) på icke-kontakt eller avvisande får såret att blöda.
Nu kämpar jag i ambivalensen mellan att klara mig själv, släcka behoven, vara den starka ensamkrigaren och bevara min stolthet. Eller ge efter för känslorna och fortsätta utsätta mig för risken att bli sårad.
Jag vet inte vad som är bäst för mig just nu.
Rustningen har fyllt en funktion och även om jag är stabil i min nykterhet just nu vet jag hur fallgroparna sett ut tidigare. Och jag står mellan två lika djupa.
Ok. Stå still. Det ordnar sig.

Hej i stugan!
Hur har du det?
Hoppas du mår bra!

Kram!

Hej... har sett att du e ganska aktiv i trådar... hur länge har du varit nykter? Om du nu r de? ?

Och döm inte dej själv för något. Du har gått igenom mycket, förstår jag. Det är kanske inte så konstigt att du vacklar just nu. Skönt att läsa att din man fick positiva besked. Men det tar kanske tid att ”smälta allt” som ni gått igenom.
Bra råd från Tofslan, i föregående kommentar. Det ska jag också ta till mej. Nu kämpar vi vidare ?
Kram ?

Hej Miss_blondy... känner igen mig så mkt i dig... vilken stad bor du i? På måndag börjar mitt liv i nykterhet och redan så pockar ångesten på exakt där ja vet att den kommer kännas ...

Hej Miss_blondy... känner igen mig så mkt i dig... vilken stad bor du i? På måndag börjar mitt liv i nykterhet och redan så pockar ångesten på exakt där ja vet att den kommer kännas ...

"Det finns inget annat alternativ än en helvit framtid." Denna kommentar är stor.

Nu är jag ingen expert (uppenbarligen!) men om du kan stanna upp innan du dricker och frågar dig själv ett par frågor. Typ:
Varför vill jag dricka nu?
Om jag dricker, kommer jag må bättre eller sämre?

Ta alltid 15-20 min paus från att du får ett sug till att du dricker, om du väljer att göra det. Det ger dig lite tid att tänka på dessa frågor, och kanske skippar att dricka den här gången, tills det blir fler gånger. Sen när du väl dricker - drick med medvetenhet. Hur smakar det? Hur känns det? Känns det som jag ville? Mår jag bättre/sämre? Vill jag dricka mer?

Det är nyckeln tror jag, att inte passivt låta alkoholen ta över, utan att använda varje tillfälle för att lära sig mer om sig själv och varför man väljer de val man gör. Sen ska du absolut inte klanka ner på dig själv, alkoholen är en drog och vi är mer eller mindre beroende av den. Kämpa på <3

till forumet. Hjärnan och kroppen reparerar sig väl när vi väl väljer nykterheten. Den behöver lite tid och omsorg. Känner du att det är dags att bryta det destruktiva drickandet?
Kram
Ellan

Vet ju precis hur det är när attacken kommer. Håller tummarna för att suget går över snart. Kom ihåg att du har samlat på dig många vita dagar, de är aldrig bortkastade oavsett.

Kram till dig! ♡

eller inte... Känner mig tyvärr inte så just nu, även om äkta borde representera alla verkliga och naturliga tillstånd, tankar och känslor.

Är mycket som händer just nu, både bra och dåligt. Tycker att jag hela tiden låter bättre än vad jag är. Kommer till insikter och accepterar saker och ting som de är... blablabla... Just nu känner jag mig falsk. Självklart har jag inte hittat på något, inte låtsats något. Men ändå, det gör så ont att misslyckas.

Det har alltså inte gått så bra som jag hoppats de senaste dagarna. Inga fyllor, men flera glas (eller rättare sagt klunkar ur flaskor och tetror). Varför i h-e ska det vara så svårt? Igen? Fortfarande? Är så trött på mig själv.

Jag brukar ju säga att här på forumet växeldrar vi. Just nu behöver jag lite extra pepp och stöd. Har ju bestämt mig för att inte låta den inre domaren vara alltför hård, jobbar på det dagligen. Kör mitt mantra om att jag duger som jag är, en dag kanske det kan få kännas så på allvar.

Är fortfarande innerst inne obotlig optimist och mina planer på ett nyktert liv har inte ändrats ett dugg. Det finns inget annat alternativ än en helvit framtid. Tycker bara att vägen är alldeles för krokig eller om det är jag som är velig. Men en dag är jag där, den övertygelsen kan ingen ta ifrån mig.

Än en gång, tack för att ni finns! ♡

Vaniljsmak, blev glad över din hälsning, den betydde mycket.

Hejsan

Tack för den varma sommarkramen miss lyckad ❤ och detsamma till dig. Hur går båtjobbet?? Ja jag tycker nog att jag hela tiden förstår mig själv bättre och bättre. Perioder då jag tänker mkt och utvecklas är jobbiga men efteråt känns allt ännu bättre och mer stabilt. Som utvecklingsfaser hos bebisar och små barn nästan tycker jag att jag genomgår. Det har mkt med nykterheten att göra eftersom man genomgår och genomlever alla dessa faser på ett helt annat sätt än när man dövar sig.

Sedan händer ju saker i livet som gör att man funderar mkt ändå oavsett drickande eller inte förstås. Men jag känner på nåt vis att jag växer upp. Jag känner mig mer vuxen än förr samtidigt som jag kan känna mig som 14 år ofta.

Om jag föreställer mig att jag drack nu samtidigt som jag skriver så blir jag helt chockad över idén att göra det och samtidigt orka livet? Hur i allsindar gör man det?

Nu hinner jag inte skriva mer fastän massa tankar bubblar upp. Tacksam som alltid över min nykterhet.

Kram!

Hur mår du?

Kikar in och ser hur du har det. Det verkar vara bra här hos dig, glädja åt det. Ha de gott!

Och stort välkommen hit!

Bra! Du lyfter upp ett vanligt problem, nämligen att kännas sig bekväm i sociala sammanhang utan att dricka. Det kan vara dejting men det kan också vara andar sociala sammanhang. Jag hoppas att fler vill komma in och skriva om sina erfarenheter! Ibland tar det lite tid för trådar att komma igång, men nu lyfter jag upp denna så den kanske får lite fart.

Jag såg också i ett annat inlägg du skrivit att du har börjat ett nytt fritidsintresse - där tror jag faktiskt att du har en väg att gå. Genom att lära känna människor via ett fritidsintresse i stället så får man en naturlig ingång till att prata om något som den andra också tycker är intressant. Och med nyfikenhet och ställa frågor brukar man komma långt!

Önskar dig en fin dag!
/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Allt som känns obehagligt är ju enbart en vanesak. Ju mindre man gör det och ju större man ser det, ju farligare känns det. Avdramatiserar man det och gör det varje dag kommer man bli van. Precis som med ett nytt jobb eller andra nya saker, det är stressigt och halvjobbigt i början.

Jag har varit expert på att inte välja. Bara låta det flyta på och så. Inte komma fram till vad jag borde och vips är antagligen tiden passerad. Då blev det mitt val indirekt ju. Sen lärde jag mig att ta aktiva beslut - oavsett vad jag valde. Det avlastade mycket stress faktiskt.

Jag kan känna igen mig mycket i det med att inte förstå när det inte finns tydliga mål etc. Jag har haft ett enormt kontrollbehov när jag var yngre men har blivit klart bättre på det nu. Samtidigt känner jag att jag vill in och styra upp saker som inte fungerar optimalt. Just nu är det en balansgång i hur jag ska agera i en viss sak. Samtidigt är det kaos i huvudet då jag inte har kontrollen där men det mesta fungerar helt ok oavsett. Men strukturen och målen saknas nog. Så jag tänker att om ett tag så får jag lägga fram en plan och så får den bara köpas helt enkelt :)

Samtidigt är det mycket i livet jag släppt och inte orkar ha kontroll på. Det är rätt skönt och avkopplande när saker bara händer och flyter på. Det gäller att prioritera vad man måste ha struktur och kontroll på och vad som i botten inte är så viktigt faktiskt.

Jag har sökt en balans hela mitt liv. Insett att det nog är en halv utopi. Bättre att antingen släppa något helt eller gå in helhjärtat och leva med att det är så jag fungerar. Alkoholen släppte jag. Men ska jag in i ett "jobb" så är det all in för att leverera på topp.

Jag vill väl ha en bra stämning men inget jag jobbar för. Jag sticker hellre ut hakan och svingar mig i taklampan och får igång känslor. Då lever jag. När folk reagerar på mina knapptryckningar. Sen måste jag dock lära mig när jag bör och inte. Det är ju inte total kaos som jag kan framställa det här men testar gärna för att se hur folk reagerar. Men jag är rätt öppen och chill själv och tar inte så mycket på så stort allvar. Därför vågar jag också svinga med yxan när jag är igång. Självdistans och distans rent allmänt. Kanske ett sorts försvar bara. Slippa gå in i saker även om jag har en väldigt djup sida också. möjligt att det är här antingen eller spelar roll. Deep talk eller inget alls. Det sistnämnda får representera flum.

Vår uppväxt påverkar oss väldigt i livet. Sen tycker inte jag vi ska motarbeta det och försöka infinna oss i en form som alla andra redan trängs i. Jag skapar min väg i livet. Den vägen jag går ska ingen ha gått på innan. Då skulle jag inte vara nödvändig på planeten. Ingen försöker uppfinna hjulet en gång till. Möjligen förbättra det.

Det är enklare att göra saker för andra än att göra de sakerna för sig själv men du kanske borde vända ditt agerande mot dig istället för att lägga den kraften mot alla andra? Så ta hand om dig själv är mitt råd :)

Jo, att inte dricka gör ofta att vi kan rikta fokus och energi och göra grymt bra saker istället för att bli bäst på att supa och bara vara normala som alla andra :) Jag tänker att alla vi som krökar för mycket besitter enorma egenskaper alla andra saknar. Därför vi känner sådan stress, press och har krav och ångest etc. :) Hanterar vi det kan vi fokusera på det vi verkligen är bra på.

Själv har jag hittat något enormt intressant i livet just nu som kan vara mitt lugn samtidigt som jag får utlopp för kreativiteten. Bara hoppas det blir som jag vill nu när jag tänker "styra upp" :) Struktur!

Idag börjar VM - mitt jobb :) Samma tid som du gick på ditt pass för några dagar sen. Vi ses om en månad :) Äsch, jag tittar nog in här då och då!

Har läst din tråd också..Läser om ditt kämpande, men varje nykter dag är ju en vinst..Rätt vad det är så kommer man på verktyg och metoder som passar en själv..Lycka till på din väg..Varm kram..

Två ord som hänger ihop..Vad bra lim att Valerina hjälper dig..Ladda ordentligt med solenergi i sommar eftersom du mår bra av det..Jag tycker du har utvecklats mycket med att förstå dig själv..Varm sommarkram till fina dig..?

Du måste minnas varför det inte hjälper med alkohol mot oro!
Läs dina egna fantastiska kloka inlägg här på forumet.
Livet är en berg och dalbana, en sliten klyscha men så sann.
Imorgon är du på väg upp igen känner jag på mig, håller tummarna för dig!
Kramar ?☀???

Men å tack snälla AlkoDHyperD, vilket fint och värmande inlägg ❤ tack. O ja alkoholen suddar ju verkligen ut förmågan att se.

Min konstiga ångest efter festen försvann dagen efter. Hade jag druckit så hade den nog fortfarande varit kvar tror jag. Men den var ju omotiverad så den försvann. Hade jag druckit innan så hade jag nog tänkt tillbaka på det och fått starkare ångest än den jag hade i lördags.

Jag längtar till semestern nu. Det känns iof lite bra att ha sen semester för då har jag den ju kvar innan hösten kommer. Jag har lite svårt att förstå att det är sommar nu!

Maj var så himla fin med varmare väder än utlandet och det har gjort mycket för humöret! Och tänk att man kan leva i sån värme och sol utan att vilja dricka! Det hade jag inte trott var möjligt förr.

Nu ska jag ta ett bad och titta på hundar i telefonen. Min tanke är att vi ska ha hund om ett eller två år beroende på hur nästa sommar ser ut med semestrar och så. Det känns ganska mysigt att ha den tanken med sig.

Ha en underbar kväll kära ni!

Kramar!

Välj nykterheten. Du kan alltid välja om imorgon.

Jag har också blandade känslor. Eller kanske rädslornför blandade känslor. Men just idag är jag nykter.

Kämpa ? (slarvigt skrivet via mobilen så ville autocorrect får det till könsord!?)

Vad är det som sker.Varför blir det så hära.Inget sug knappt och sen BANG så kommer det och släpper inte taget om en. Idag vill jag verkligen dricka så är det bara.Om jag dricker så är jag där igen och just nu känns det som om jag inte bryr mig. Så nu jag sitter här och velar mellan att gå på AA eller till systemet ! Ibland känns detta så lönlöst,verkligen lönlöst
.varför ens bry sig..!

Jag är också ung, 26 år, haft svårt med ångest och svjälvskadebeteende sen jag var 13. Det var också då alkoholen dök upp i mitt liv. Som en räddning tyckte jag i början. Men nu vet jag bättre. Så sent som i fredags hade jag min senaste ångestattack som jag försökte dricka bort. När jag hade vaknat upp ur min abstinens på tisdagen tog jag beslutet att det får vara nog nu. Att självmedicinera mig med alkohol har förstört så mycket redan. Så nu har jag äntligen bokat en tid igen, så jag kan få riktig hjälp med både alkohol och ångesten.
Jag pratade med min sambo om att jag vill sluta och även om han inte vet allt, så tyckte han det var en bra idé. Så vi ändrade alla planer för midsommar och bytte ut fest med vänner till en lugn dag med familjen. Jag har tur som har en familj som har en sund synd och måttliga intag av alkohol. Att man håller sig nykter en kväll, även på en högtid, är något som bara ses positivt.
Om din familj har svårt att acceptera att du säger nej, så tycker jag inte att en liten lögn är något fel att dra till med. t.ex att du har fått urinvägsinflammation och äter antibiotika och kan därför inte dricka. Då slipper du frågorna för helgen. Och till nästa gång du ska träffa dom så kanske du jobbat upp modet att säga att du inte är sugen eller mår bra av alkohol.
Hoppas det löser sig, du fixar det här :)

Grattis, vad roligt att höra!
Du har ju kämpat så länge för att få till en förändring.
Har följt dig sedan i vintras och du har delat med dig av många kloka tankar i din tråd som peppar mig och många andra.
Önskar dig en härlig sommar både på sjön och land.
Kram ☀??

Fick idag reda på att jag får tjänstledigt, för att jobba på sjön framöver..En ny chef som är glad för att folk vill prova på saker beviljar ledigheten.Jag blev så rörd och lättad att jag började gråta..Känner ibland att jag inte är så aktiv på forumet..Blir lite rädd att jag inte är lika stark framöver för att inte dricka alkohol..Samtidigt känner jag på mig att det går bra och att för alla nya människor jag träffar och lär känna, berättar jag om mitt beroende..Min nykterhet kanske blir inrotad i mig själv istället för i en grupp utanför? Hoppas och tror på det i alla fall..Idag är jag glad och lycklig..Hoppas många av er har det fint och mår bra..Sommarkram???✨