Senaste kommentarerna i forumet

Du och jag Santorini har ju hängt här ganska länge, så skönt att höra från er "gamlingar", men jag blir också glad för ny vänner.
Det du skriver allra sist rabbitgirl är ju en fantastiskt bra fråga och det är svaret på den jag måste lista ut.
Hur vill jag njuta resten av mitt liv?
Det är det jag måsta hitta svaret på.
Hur vill jag leva??
Vill jag leva?

Haha ja en ganska virrig chef isåfall. Men en pigg och fräsch en! Jag är med på den idén ???

Det låter faktiskt inte gott med vin. Vad skönt att vi slipper dricka det.

Många kramar!

Och jag känner mig starkare för varje dag. Starkare mentalt och fysiskt och suget kommer väldigt sällan. Jag har varit nykter i perioder innan men denna gången behöver jag bara fortsätta säga nej tack och tänka på vilket gift a är! Att alkoholen levererar en illusion och är bara väldigt falsk och jävligt. Alkoholen förstör allt i sin väg, snabbt eller långsamt..

Har gått på mitt första aa-möte. Vilka fina människor jag fick möta!! Och vilka berättelser. Tror det kan vara bra att bli påmind om att man är inte ensam, bra att få höra allas historier och tankar för att komma ihåg att säga nej tack till a.

Jag vill säga ja till livet!! Jag Har förträngt så mycket med alkohol... men Allt får komma nu, jag är redo att hitta mig igen:)

❤️

Ja miss lyckad, jag håller med dig. På alla punkter.

Jag tycker om mitt jobb och vill inte byta. Har längtat och kämpat flera år för att ha det yrke jag har nu. Däremot har jag svårt för "ekorrhjulet". Tidiga mornar, borta många timmar från barnen etc. Det är nåt jag förmodligen aldrig kommer tycka om men fördelarna väger såklart upp. Försörjning måste man ha och trivs man dessutom finns det ju inget att klaga på egentligen. Men ändå.... lite ångest (nja rätt mkt) kommer när jag ser hösten och vintern framför mig. Mornar när mina barn frågar om vi är lediga och jag säger nej. De undrar när de ska hämtas och jag säger 17. Säger jag 17.30 börjar minsta gråta. Men jag har ett lite bättre schema i höst så det kanske blir bra. Hoppas. Eftersom jag är nykter varje dag så kommer i alla fall helgerna vara kanon. Jag kommer orka och vilja gå upp i bra tid både lördagar och söndagar och hitta på saker. Aldrig nånsin bakis. Tjohej!! Det känns kanon ju att veta!! Aldrig bakis igen. Aldrig nånsin. Lättnaden i det.

Kram alla!!

Jag kan tycka att mitt jobb verkligen är kul. Trivs man inte på jobbet så bör man nog fundera på byte. Det är ju väldigt mycket tid man lägger på jobb. Jag var och hjälpte till i en butik nu i sommar. Sålde leksaker och inredning. Oj vad slitigt det var, men kul. Skulle ändå inte vilja byta mot det jag har. Fördelarna med att ha jobb är ju, rutiner, pengar, arbetskamrater, utveckling. Ja Lim tror att det hade varit svårare med nykterheten också..Kram

Precis nu så dricker sambon vinet tre apor som jag också köpte tills det blev för svagt för mig. Förpackningen stämmer verkligen när vi druckit vinet. Hörseln försämras, tunnelseende, och ur munnen kommer en massa sludder som både sårar och förstör.. Ett nyktert kollektiv, suverän idé. Jag har jobbat på färjor och resturang. Så vi hade kunnat ha lite hotell verksamhet också Du kanske vill vara chef Lim? Kram..

tårar i ögonen när jag läser din historia. Det känns igen så väl, semester, sug, smygdrickande, spy någonstans, så att ingen ser.
Det som gör mig ledsen, det är denna oförmåga att njuta av resan, för att man letar efter tillfälle att supa, så att andra inte ser.
Jag har förstört många fina resor för mig själv på det sättet.
Min nykter tid är "under ett år". Men jag vet att så blir det för resten av mitt liv, för att jag inte kan dricka ett glas.
Min hjärna går igång på etanol, belöningssystemet blir trasig och funkar inte alls då.
Men hjärnan är också flexibel och vi kan bygga upp nya synapser, nya förbindelser och omprogrammera ganska mycket. Det ger hopp :)

Hur vill du njuta av resten av ditt liv?

Självklart surkärring ?

Nu sitter jag på baksidan i den behagliga värmen och dricker kaffe och äter mörk choklad. Börjar känna lite jobbångest tyvärr men tror jag ska bota det med nån liten utflykt imorgon.

Jag har storstädat och rensat en del de senaste två dagarna. Jag gör det liksom inför hösten när det är svårt att hinna sånt. Men det gör också att jag känner sommaren ta slut och det ger mig panik nästan.

Jag är alltså en person som hatar vinter och allt vad det innebär. Det känns som att gå in i en mörk grotta och stanna där ett halvår. Hemskt. Men nu är det fortfarande härligt.

Jag längtar lite till jag varit nykter ett år. Vet inte varför men det ska bli härligt att ha gått igenom alla årstider och månader helt nykter. Det har jag ju gjort förr men det var längesedan nu. Ett år. Tänk när man kan säga tio år! Dit ska jag absolut ??

Ha en fin fortsatt dag allihop.

Jag tror du kommer att få det jättebra ❤?tillsist perfekt rent utav tack vare din styrka och beslutsamhet angående alkoholen. Vi borde starta ett nyktert kollektiv allihop. En nykter stad ?? vad fint vi skulle ha det! Den tryggaste staden.

Tycker det verkar intressant. Vet inte riktigt hur eller var? Tack för pepp skogsfrun. Många dagar känns lite kaotiska. Allt ska delas, eventuellt nya saker införskaffas, grejor säljas osv. Tänker på ekonomin. Vet att jag fixar det sen, men nu ska pantbrev lagfart osv betalas. Ska bli så skönt att komma in i huset...Kanske ovant till en början..Men hoppas och tror att det blir bra. När jag ser alkohol här hemma tänker jag på det som varit. Jag känner sorg och skuld. Viktigt att tänka tillbaka för att aldrig mer dricka alkohol igen. Nya tider väntar för oss som vill ha ett nyktert liv.. kram..

Tack för filmtipset!

Jag känner med dej och förstår precis hur det är. Jag minns mycket väl känslan. Så svårt är det att ta sej ur. Du skriver att när du inte dricker så ser du din pappa som han är. Det är väl själva haken med det hela, att när man inte dricker ser man också sej själv precis som man är och det orkar man inte. Då är det lättare att gå in i dimman igen. Fast ångesten blir starkare hela tiden.man vet ju att det är fel, att det går utför. Det verkar bli svårare att ta sej upp igen då man tagit återfall. Jag har inga förslag, önskar att du ska nå din botten utan att slå i alltför hårt. Det går att sluta men man måste inse att man aldrig kan dricka alkohol igen. Ge upp alla tankar på att kunna dricka. Det är en glansbild du ser för dej av de lyckliga grillkvällarna alla andra har.

Jag befinner mej i en liknande kapning beträffande sockret. Det är samma känsla av maktlöshet men konskevenserna är betydligt lindrigare. Jag vet att socker inte är bra, jag går upp i vikt och är missnöjd med mej själv. Ändå faller jag gång på gång. Samma uppkörda motorväg i hjärnan. Jag fortsätter kämpa mot det men det är oerhört starka krafter.

Ge inte upp!

Jag läste någonstans, eventuellt i någon AA-bok, att man mognar och/eller åldras inte mentalt när man dricker/missbrukar.
I så fall skulle jag vara ung i sinnet, och det stämmer nog för jag känner mig nästan lite barnslig ut i tänkandet ibland.
Fast om det är någon fördel ska jag låta vara osagt :)

gäller i en vidare bemärkelse här ute på landet än det gör i de städer och samhällen jag bott i hittills. I en lägenhet innefattar det dem som bor på samma våningsplan, plus de som bor ovanför och under en. I ett villaområde kan man väl säga att ens grannar är de man delar staket med, plus möjligen dem som bor tvärs över gatan. Här på landet är det svårare att göra en avgränsning, skulle jag gå efter staketprincipen så har jag bara en granne; men jag vill nog påstå att jag har fler. Måhända skulle jag kunna definiera det som att mina grannar är de som har sina brevlådor på samma ställning som min, men så är det ju de där tre husen som ligger på andra sidan den stora vägen, de presenterar sig som "din granne" när de ringer. Svårt det där, ändå vet jag intuitivt vilka som är grannar och vilka som inte är det, en uppfattning som jag verkar dela med resten av dem som bor här.

Så, under det här utvidgade begreppet har jag en granne som har alkoholproblem. Jag har hört det av mina andra grannar, och jag har också sett honom mer än en gång, cyklande de åtta kilometrarna hem från bolaget, kassen på styret, aningen vingligt men målmedvetet. Jag känner så väl igen mig själv i det där, det var en tid när jag hade kunnat gå genom eld och vatten för de åtråvärda dropparna. Grannarna säger att han är ok, han blir ju inte elak eller slåss eller så när han är full, så dom låter honom vara ifred. Jag tror det är en universell inställning det där, så länge man inte blir störd så bryr man sig inte. Och ändå gör dom ju helt rätt, det finns inte mycket de kan åstadkomma så länge han inte själv har bestämt sig, mer än att hålla lite koll så att han inte ligger och sover i en snödriva på vintern. För egen del tror jag nog det är bäst att jag håller mig på avstånd, jag har nog med mig själv just nu.

Ha en fin dag allihop!

Skogsfrun!
Hade tänkt svara i din tråd men blev visst aldrig av.
Nostalgi tror jag är en stor del av problemet. Man har så mkt minnen med alkohol och visst är vissa bra. Samtidigt romantiserar man bilden och suddar bort all skit som hänt. Eller man kommer ihåg endel men mycket läggs i glöm bort korgen. Tror det e beroendehjärnan som försöker lura en
Tror även att sommaren e mkt svårare än höst/vinter. Man ser alla uteserveringar och sånt nu.
Jag har ett par gånger googlat "kändisar som inte dricker". Vet inte varför men det hjälper faltiskt löjligt nog . Haha

... ville jag bara säga. Jag ska följa din resa. Du verkar beslutsam i upp och nedgång. Bra! Jag är lite orolig för att börja jobba igen och hur det blir om jag får svårt att hantera stress. Det är enkelt för mig att sluta på semestern då jag kan ta hand om mig själv 100 %. Men jag tänker (hoppas) att jag kanske automatiskt blir lugnare när jag inte dricker längre. Jag kanske sover bättre, blir gladare och har lättare att ta utmaningar. Kanske stressen är en effekt av drickande? Jag får se hur det blir sen och hitta strategier efterhand.

Fortsätt uppdatera då och då!

MM, Vapenlös och vinärgott. Vi blir alltså snyggare, liksom föryngrade, rika, får en massa kul saker att göra och mer energi. Och inte minst får vi fatt på de äkta dopaminkickarna igen. Bara det borde väl vara anledning att vara nyktra? Eller hur :D!

Sätt dig själv och det du vill först. Vad kommer vara bra för dig?

Problem försvinner inte i och med att man flyttar. De flyttar oftast med. För problemen bor i en.

Jag har levt med en beroende man som missbrukat droger, alkohol och spel. Han har också bipolär sjukdom. Skoven kommer och går. Och de gör att det är lätt att självmedicinera då.

En gång för länge sedan flyttade jag med honom långt bort från allt mitt. Det var förödande för mig. Jag blev bara ännu mer ensam och han blev värre i sina beroenden.

Jag har lämnat. Men gjorde det allt för sent. Jag har förlorat så många år. Och mig själv. Skulden för det jag har utsatt mina barn för äter av mig varje dag.

Om du läsa mer om mina erfarenheter om du tror det skulle kunna hjälpa kan du kolla in min tråd under anhörigsidorna. "Nu är jag fan arg" heter den.

Jag hoppas du lyssnar till dig själv!

Hej, jag har inte varit i en liknande sits utan går på mitt bondförnuft.

Jag kan förstå att han vill flytta men jag tycker inte du ska göra det om det betyder att du kommer längre ifrån de som kan stötta dig. Om han inte tar tag i sitt missbruk innan ni flyttar är sannolikheten stor att han fortsätter på den nya orten. Alkohol är inte svårt att få tag på, inte annat heller. Det hittar man snabbt på en ny ort bara man vill. Ställ ultimatum om behandling: antabus, AA/NA och allt annat som han hålla honom borta från missbruket samt att han måste ta tag i sin bipolaritet annars tänker du inte ens överväga en flytt. När han hållit sig helt och fullt nykter och "frisk" ett år eller så kan du börja fundera på det.

Sen tycker jag egentligen att frågan handlar om huruvida du vill flytta? Av någon anledning låter det inte så och då tycker jag att du ska gå på din känsla.

Du kommer först! Fortsätt skriv.

Du skrev i min tråd så jag blev nyfiken på dig och skriver i din :).

Så bra att du funderar på att i terapi. jag har tänkt göra det i åratal men kan inte bestämma mig för vilken form: korttid eller vanlig psykoterapi? Jag vill heller inte göra mig mer sårbar än jag redan är så helst inget som skapar kriser, för då vet jag hur det blir. Rätt vad det är kanske jag börjar hitta anledningar att börja dricka igen. Nej, det får vara något lugnt och vuxet som inte drar fram barnet i mig.

Jag tycker du är superstark och att du har bra koll på dig själv. Du kommer att lyckas, snart är nykterheten en sådan vana att det blir för främmande för dig att dricka igen. Kram!

tid du nu har tagit ! 14 månader är för oss en rätt lång tid men ändå är vi bara barn i början :-))

Heja dig! Jag kommer läsa och låta mig bli inspirerad av dig!!

Jag slutade dricka i februari. Jag bara bestämde mig efter en snefylla och så blev det. För några veckor sedan vacklade jag lite och tänkte att kanske är jag en av de som kan ta några glas?

Som tur är så tystade jag den rösten ganska snabbt. Det bästa med att sluta är att slippa suget och alkoholtankarna när man väl tagit första glaset. Då riktas mitt fokus på A och bort från annat. Därför kan jag aldrig mer ta första glaset, för den kampen vinner jag sällan.

Man får kraftiga dopaminkickar av alkohol, men också av andra saker såsom mat, rörelse, värme och närhet. Kanske inte lika kraftiga men man slipper bakfyllan. Själv så joggar jag. Att springa lopp ger en så himla häftig kick :) och i flera dagar kan man känns sig duktig och bra istället. Ser fram emot din resa, kommer följa den! Du är grym! Och lika beslutsam som jag var, jag är snart inne på 6 månader.

Tack snälla Sannah. Och detsamma ?

Jag tittade på en dokumentär om alkohol. En amerikansk https://youtu.be/dja8Zx39Jks

Den var väldigt bra tycker jag och visade olika former av missbruk. Den festande unga tjejen, vindrickande mammorna, nersupna pappan (helt fruktansvärt att se honom fyllesnacka med sin femtonåriga son), den gravt alkoholiserade äldre mannen. Mycket bra dokumentär om än jobbig att se på.

Den rekommenderar jag er att se på när ni blir sugna på A. Suget borde försvinna en liten bit in i filmen....

och "Vad ska jag göra nu när jag inte dricker"? - tristess frågan övergår snart till "Jisses vad mycket jag hinner med och orkar (och har råd med) nu när jag inte är bakis. Jag har fullt upp med att leva, känna tacksamhet och vara lycklig.

Kram till dig