Hej. Jag har läst här i 1,5 år snart. Jag är runt trettio år och jag minns hur jag som yngre verkligen kämpade emot alkoholkulturen. Jag vägrade börja dricka och slutade umgås med de som drack i tonåren. Jag hatade när vuxna drack trots att inget allvarligt hände, men jag hatade personlighetsförändringen hos de vuxna när de drack. Åren gick och att vara nykterist i gymnasiet gjorde mig så utanför så i slutet av gymnasiet slutade jag kämpa emot och började dricka. Gick ut varje helg och drack måttligt. Kände mig äntligen normal fastän varje festhelg gav mig ångest. En kemisk ångest antar jag. För i övrigt gjorde mitt drickande att jag passade in och jag hade många vänner.

När jag gifte mig drack jag väldigt sällan men pga mycket ensamhet i relationen började jag dricka allt mer. Fastnade i en hemskt dålig ovana och drack för ofta och för mycket och var bakis på jobbet.

Sedan blev jag gravid. Jag minns hur jag upplevde det som att det räddade mitt liv. Jag drack inte på tre år och jag mådde så bra. Fick ett till barn och drack väldigt sällan.

Men de sista två- tre åren har något hänt. Jag har långa perioder då jag inte dricker men så faller jag in i ett dåligt beteende där jag dricker för ofta. Och jag hatar det!!! Hatar hur jag mår av det. För ett år sedan trodde jag att jag var deprimerad och jag slutade dricka. Ganska snabbt kände jag mig glad och nöjd och insåg att det var alkoholen som gjorde mig sjuk. Ändå dricker jag igen! Inga stora mängder (kanske) men ändå för mycket och för ofta periodvis.

Jag tror att min egen far är sk. periodare (inget han erkänner) och min farfar var alkoholist. Och jag tror det är därför jag varit så emot alkohol större delen av mitt liv. Men kanske är det också det jag "drabbats" av? Jag känner mig som en nykterist och alkoholist i samma kropp?!

Jag är så trött på att falla igen och igen och nu bara måste jag lyssna på mitt inre som säger åt mig att inte dricka- nånsin. Men jag vet inte om jag klarar det. Jo, jag klarar det alltid ett par månader när jag väl bestämmer mig, men faller alltid tillbaka igen. Och jag orkar inte mer. Jag och alkohol passar inte alls ihop och har aldrig gjort det. Jag får sådan ångest av det. Jag vet inte om jag dricker mkt jämfört med andra men egentligen spelar det väl ingen roll eftersom exakt varje glas får mig att må dåligt...

Nu tänkte jag i alla fall att det kanske hjälper mig om jag skriver här. För jag vill så gärna sluta dricka! :-( För alltid.

Lim

För din omtanke. Du har nog rätt. Men jag har en gång som tonåring gått till kurator. Det gav mig inget alls förutom skamkänslor. Så det är inget jag skulle gå till i första taget.

Har även gått till psykolog pga. En händelse som var allvarlig när jag var tonåring. Och det var nog ännu värre. Den handlade förresten också om alkohol. Min pappa var boven i dramat då. Han dricker ff osunt och beter sig väldigt sjukligt då.

När jag tänker tillbaka på mitt liv i detaljer så kan jag bli förvånad över hur mkt jag varit med om men som jag liksom låtsas som att det inte hänt. Jag går runt och tycker att jag har glidit genom livet på en räkmacka men i själva verket är det verkligen inte så. Jag har varit med om mkt och kämpat mkt också. Men jag har haft inställningen att jag bara glidit fram. Kanske det är en försvarsmekanism. Det hindrar mig lite från att bli martyr eller bitter tror jag. Sedan har jag en fantastisk mamma. Hon har vägt upp allt jobbigt. Så det är nog hennes förtjänst en hel del att jag ändå upplever det som jag haft det lätt.

Det är en kvitto på att trots att en föräldrar är värdelös så kan en ensam förälder göra skillnaden ❤

Förresten sa min man idag igen att han måste ändra sitt beteende. Utan att jag tog upp något. Hoppas det leder till riktig förändring.

Kram!

Har ju alla. Det är när känslor och vår historia drar ner oss, gör oss ledsna i för stor omfattning som proffshjälp krävs. Detta är min åsikt som inte behöver vara sanningen för alla. Vissa saker behöver man tala om för den som gjort oss illa. Jag är glad för din skull lim att din make vill bli nykter igen. Bra att vi är nyktra trots allt. Kram

Lim

... så kan det vara. Jag har lite svårt att öppna mig så skulle jag prata med nån i vuxen ålder skulle det verkligen behöva vara rätt person. Annars skulle jag mest sitta och släta över och försköna verkligheten.

Idag blev jag erbjuden ett glas vin av en vän. Jag sa bara nej tack, det är bra för mig. Hon har vant sig vid att jag säger nej och förut märkte jag att hon tyckte jag var lite tråkig. Idag frågade hon om jag bantade ? Jag har sagt att jag inte dricker och att det är väldigt skönt. Men inte mer än så. I hennes värld är det otänkbart att aldrig dricka, det vet jag. Som i så många andras värld.

Jag minns när jag träffade min systers man första gången. Då hade jag inte druckit på nästan tre år. Han var helt fascinerad och kunde inte förstå hur jag inte saknade att dricka. Han frågade ofta frågor kring det och det var som om jag sa att jag avstod från mat eller syre eller sömn eller nåt. Jag kände mig som en konstig människa varje gång och som att jag gjorde nåt jätteknäppt. Jag var kanske 24 då. Nåt sånt. Så jag var ju i den åldern när "alla" dricker. Ja sen föll jag ju och började dricka. Vilket inte är så konstigt när man blir som en alien bland folk.

Jag var alltså nykter 3 år. Aldrig sa någon nåt positivt om det. Jag fick aldrig lite pepp eller hejarop. Aldrig alltså. Fick bara höra vad jag missade. Men nu däremot när det gått ett antal år så får jag faktiskt lite mer stöd. Och jag tror att några till och med önskar de klarade att ta samma beslut.

Nåväl... det finns väl en mening med allt. Men jag önskade att fler kunde heja lite på de som inte dricker. Det är ju inte det lättaste beslutet att fullfölja alla gånger. Men jag tror inte många fattar att nykterhet ofta har en orsak. Man sitter inte och tycker man är förmer eller bättre än andra bara för att man är nykter. Ofta snarare tvärtom. Särskilt när man är ung.

Oj vad långt jag skriver. Ibland flödar tankarna så mycket. Från dåtid till nutid och allt där emellan.

Godnatt alla coola roliga nyktra vänner ⚘ och alla som vill vara nyktra och försöker sitt bästa ❤

Sannah

Tycker du gör ett fantastisk bra jobb!! Det räcket verkligen att säga nej tack! Ska komma ihåg det :)
Fortsätt din väg fram och jag tror många blir imponerad av dem som säger nej! Många kämpar med alkoholen!
Kram

Lim

Tack snälla Sannah. Och detsamma ?

Jag tittade på en dokumentär om alkohol. En amerikansk https://youtu.be/dja8Zx39Jks

Den var väldigt bra tycker jag och visade olika former av missbruk. Den festande unga tjejen, vindrickande mammorna, nersupna pappan (helt fruktansvärt att se honom fyllesnacka med sin femtonåriga son), den gravt alkoholiserade äldre mannen. Mycket bra dokumentär om än jobbig att se på.

Den rekommenderar jag er att se på när ni blir sugna på A. Suget borde försvinna en liten bit in i filmen....

Lim

Självklart surkärring ?

Nu sitter jag på baksidan i den behagliga värmen och dricker kaffe och äter mörk choklad. Börjar känna lite jobbångest tyvärr men tror jag ska bota det med nån liten utflykt imorgon.

Jag har storstädat och rensat en del de senaste två dagarna. Jag gör det liksom inför hösten när det är svårt att hinna sånt. Men det gör också att jag känner sommaren ta slut och det ger mig panik nästan.

Jag är alltså en person som hatar vinter och allt vad det innebär. Det känns som att gå in i en mörk grotta och stanna där ett halvår. Hemskt. Men nu är det fortfarande härligt.

Jag längtar lite till jag varit nykter ett år. Vet inte varför men det ska bli härligt att ha gått igenom alla årstider och månader helt nykter. Det har jag ju gjort förr men det var längesedan nu. Ett år. Tänk när man kan säga tio år! Dit ska jag absolut ??

Ha en fin fortsatt dag allihop.

Jag kan tycka att mitt jobb verkligen är kul. Trivs man inte på jobbet så bör man nog fundera på byte. Det är ju väldigt mycket tid man lägger på jobb. Jag var och hjälpte till i en butik nu i sommar. Sålde leksaker och inredning. Oj vad slitigt det var, men kul. Skulle ändå inte vilja byta mot det jag har. Fördelarna med att ha jobb är ju, rutiner, pengar, arbetskamrater, utveckling. Ja Lim tror att det hade varit svårare med nykterheten också..Kram

Lim

Ja miss lyckad, jag håller med dig. På alla punkter.

Jag tycker om mitt jobb och vill inte byta. Har längtat och kämpat flera år för att ha det yrke jag har nu. Däremot har jag svårt för "ekorrhjulet". Tidiga mornar, borta många timmar från barnen etc. Det är nåt jag förmodligen aldrig kommer tycka om men fördelarna väger såklart upp. Försörjning måste man ha och trivs man dessutom finns det ju inget att klaga på egentligen. Men ändå.... lite ångest (nja rätt mkt) kommer när jag ser hösten och vintern framför mig. Mornar när mina barn frågar om vi är lediga och jag säger nej. De undrar när de ska hämtas och jag säger 17. Säger jag 17.30 börjar minsta gråta. Men jag har ett lite bättre schema i höst så det kanske blir bra. Hoppas. Eftersom jag är nykter varje dag så kommer i alla fall helgerna vara kanon. Jag kommer orka och vilja gå upp i bra tid både lördagar och söndagar och hitta på saker. Aldrig nånsin bakis. Tjohej!! Det känns kanon ju att veta!! Aldrig bakis igen. Aldrig nånsin. Lättnaden i det.

Kram alla!!

Lim

Jag tror att jag faktiskt märker en skillnad i ekonomin sedan jag slutade dricka. Jag kan inte påstå jag lade väldigt enorma summor på alkohol per månad men i alla fall kanske 400-500 när jag var en period. Fastän det inte är en enorm summa så märks det. Jag lägger de pengarna på barnen nu rakt av. Och eftersom det ger något roligt varje månad till dem så märks det så mycket skillnad. Nu beställde jag nytt spel och tillbehör till Playstation. Istället för att lägga de hundralapparna på öl. Och det ger ju så mkt mer glädje. Köper jag inte nåt till dem så kanske jag unnar mig en dyr hårolja eller smink etc. Och de här grejerna ger lite guldkant på tillvaron. Till skillnad från alkohol som gav en sorgkant.

Kram!

Sannah

Och inspirerande! Tack för det!
Ja, guldkant vill vi ha!! Skönt att tänka aldrig bakfull mer också!! Samt 10 år som nyktra! Häftigt!
Kram till dig Lim?

Lim

Tack Sannah, vad snällt av dig!!

Detta blir inlägg 173 i min tråd. Passande nog är detta också dag 173 utan A!! Det måste väl vara ett gott tecken ?

Nu är det mörkt ute. Jag är sugen på en promenad men får ta det imorgon istället. Jag är lite rastlös. Tror det är dags för mig att ta tag i lite träning nu efter en skön och lat sommar. Känner att kroppen behöver det nu. Behöver ta ut mig lite fysiskt.

Ha en god natt alla! ❤

Lim

Såg en bild. En målad/tecknad bild. Ni kanske också har sett den.

Den föreställer en person som dricker ur en flaska. I flaskan ligger ett flöte med en fiskekrok i. Kroken är på väg mot personens mun. Ja vi kan ju alla gissa vad flaskan innehåller. Ruskigt värre.

Ett tag tyckte jag att jag såg alkoholromantiken överallt men det har plötsligt ändrats. Jag tycker jag ser motsatsen hela tiden. Men det handlar väl om fokus. Nu tycker jag visserligen att ett foto på ett vinglas är läskigt nog ? Allt fungerar avskräckande på mig ?

Godnatt! ?

skogsfrun

Fantastiskt bra jobbat!! Jag tänkte på det där med rastlösheten, den är nog till för att man ska röra på sig men är lätt att missta för något annat, typ att man behöver "lugna sig". Men det bästa lugnande medicinen är faktiskt motion. Så viktigt anses det numera att det skrivs ut på recept. Så bra att du håller igång, fortsätt med det och fortsätt vara en inspiration :).

Lim

Tack snälla skogsfrun!

Ja visst är det så att man lätt tror att rastlösheten behöver lugnas. Men egentligen behöver man göra något som kräver lite energi. Jag tycker att min rastlöshet i princip alltid botas om jag går ut. Varsomhelst.

På vintern (vad jag tjatar om denna vintern mitt i sommaren) är jag rastlös nästan hela tiden pga mörkret. Trots att jag jobbar och har fullt upp med barn och hem osv. Det bäddar ju för en risk att vilja dricka men jag är ju beredd på det så jag ska nog kunna stå emot.

Jag ska kanske till och med tillåta mig att sola solarium nångång i vinter (gör aldrig det pga hur skadligt det är). Men känslan efteråt botar lite vinterdepression. Plus att jag ska försöka hitta en hund att köpa ?

Jag tänker kanske mkt på vintern nu för att jag gör mig redo med strategier till att inte falla. Fastän jag just nu har jättesvårt att se framför mig att jag skulle kunna falla. Det känns väldigt avlägset. Men sug kan ju komma snabbt och oväntat. Då är det bra att ha planer i bakhuvudet att ta hjälp av.

Idag har vi badat hela dagen och jag har promenerat över en mil. Känner mig alldeles mör i kroppen. Skönt! Såhär skulle jag vilja känna mig alltid. Det är ju problemet för mig på vintern. Då känner jag mig motsatsen till detta.

Men nu ska jag njuta sista månaden av underbar sommar.

Kram!

Gunda

blir då jag läser din tråd. Du har så mycket både humor och glädje.
En föreblid är du.
Kram

Bedrövadsambo

Då kommer man ut i ur och skur. Och man får uppleva innerlig härlig kärlek i mängder varje dag ❤️ Bli sambo med en hund tillhör mina topp fem-bästa beslut i livet!

Lim

Å tack snälla Gunda, vad glad jag blev att läsa din fina kommentar! En stor kram till dig!

Och bedrövadsambo, förstår att hundköp är ett av dina bästa beslut. Jag tittar varje dag efter någon som kan passa just min familj.

Jag har tittat på några dokumentärer och intervjuer om alkoholism ikväll. Det är egentligen så fascinerande hur det drabbar alla typer av människor. Unga, gamla, rika, fattiga, framgångsrika och misslyckade, med en lycklig barndom, med en olycklig, i rika länder, i fattiga länder. Ja, alla kan drabbas och gör det verkligen.

Jag tycker att de som ställer upp och berättar sin historia i sådana dokumentärer är så modiga och generösa! Sådana som jag som håller allt sånt här mer eller mindre hemligt kan hitta stöd i att människor som liknar mig också bär på liknande förflutet. Med samma skam i bagaget. Men skammen blir lite mindre när man inte känner sig ensam. Jag minns när jag hittade det här forumet. Jag var i chock att så många saker jag kände fanns nedskrivet av andra människor! Trodde knappt att det var sant. Det var så skönt.

Men fastän man är helt anonym här så tog det lång tid innan jag registrerade mig. Jag vågade inte ens det. Men jag fann mycket tröst i att läsa vad andra skrev. Det är generöst det med, att skriva såhär!

Idag tänkte jag på hur jag var en period mellan 20 och 22 års ålder. Jag som avstått alkohol fram tills jag blev 19 blev knäpp nångång efter 20. Jag drack mer och mer och tyckte det var helt underbart att bli berusad. Minnen från den här perioden är mina absolut mest skamfyllda. Jag mår på riktigt illa när jag tänker på det. Hade jag inte blivit gravid efter det vet jag inte vart det hade slutat alltså. Jag gjorde så mkt galet. Jag som alltid varit så ordentlig. Som tur är har det aldrig blivit så illa igen som då även om jag tycker att jag periodvis druckit helt för mycket och för ofta. Men minnena från den där första galna tiden är så skamfyllda att de verkligen får mig att aldrig vilja hamna i något liknande igen. Jag är så glad för att jag stoppat det där tåget som var på väg mot en krasch. Även om jag varit lite trög och återfallit regelbundet. Men det är det slut med. Nu har jag gjort samma misstag så många gånger att jag lärt mig! Så måste det vara!

Vad skönt det är att vara klok som en bok nu då .... ????

Godnatt allesamman ❤❤ vi lär oss av våra misstag tills vi inte orkar göra om dem fler gånger!

Lim

Hej allihopa.

Idag hade jag ett Microsug. Alltså yttepyttelitet. Kanske inte ens ska kalla det sug. Men jag tänkte att jag skulle kunna köpa en folköl. En bara. Men sedan när jag tänkt klart så var det över och jag köpte mjölk istället som planerat. Vad praktiskt det är när suget är så litet att det knappt är där. Men det hälsade på. Försökte lite smått dra i mig. Men fick ge upp.

Jag har köpt en tavla. En tavla jag beställde när jag ville klistra upp "sober quotes" på alla väggar. Eftersom det kändes lite drastiskt och en aning smaklöst (?) så beställde jag en målning istället med ett motiv som motiverar mig utan att någon annan kan ana vad den betyder för mig. Jag har ramat in den och ska sätta upp den i sovrummet. Den är så vacker. Och jag ska se den varje morgon jag vaknar och varje kväll när jag lägger mig. Och påminnas om vilket beslut jag tagit. Det känns fint.

Hoppas ni alla har en fin fredagkväll. Och nykter! Skål i kaffe från mig till er ❤