Senaste kommentarerna i forumet

Idag är dagen för Alf Henriksson sommardikt:

Var glad min själ åt vad du har
Nu har du hundra sommarda´r
och detta är den första
När solens lopp sin ände tar
så har du nittinio kvar
och någon blir den största
Giv noga akt på var du står
I morgon är med ens igår,
det går så fort att vandra
Lägg märke till att vad du får
är hundra sommarda´r per år
I morgon är den andra

/ mt

känns som livet rinner ifrån mej
har väl druckit för mycket ända sen jag började dricka, men senaste halvåret har de vart för jävligt
kom på min sambo att han varit otrogen, jag fick en chock och har mått jättedåligt sen dess, har druckit väldigt mycket sen dess och de vet jag ju att man inte mår bättre psykiskt av
men har kommit in i en ond cirkel som jag inte kan bryta
behöver hjälp och goda råd

:-)

Detta med att vara påtvingad nykter eller självvald nykter har nog en VÄLDIGT stor betydelse. Det är nog en markant skillnad på dessa saker och förhoppningsvis blir utgången en annan på längre sikt!
Ni verkar ha alla möjligheter i världen att fixa detta, det verkar finnas så mycket kärlek, respekt och värme mellan er.
Tycker om dig, mulletant, trots att jag inte känner dig!
Börjar förstå att man kan träffa sin partner via nätet, vilket jag inte har kunnat förstå tidigare...:)

Kram

beslut. Litet men ändå ett tydligt val där jag inser och gör verklighet av att jag har rätt att välja bort saker som kommer att fungera som de ska utan min närvaro.

Det är "rätten att välja bort" som är det centrala.
Rätten att välja mig själv och min hälsa. Rätten att välja hem och familj.

* * * * * * * * *

Jag har för första gången fått bli delaktig i mannens inre-värld-i-relation-till-alkoholen. Inom mig växer en insikt om våra helt olika perspektiv när vi ser samma händelse - exemplvis på en restaurang eller i en tax free.

Ingen av oss försöker (längre) övertyga den andre om "det rätta".
Ingen av oss förnekar (längre) den andres upplevelse.

Mänskan måste göra sina egna val. Fatta sin egna beslut.

Jag fattade mitt beslut den 5 december 2010 ungefär klockan nio på kvällen.

Under snart ett och ett halvt år har han valt en påtvingad nykterhet för att leva med mig.
Jag har varit involverad och utanför.

Nu är han på en självväld väg mot något som är en annan slags nykterhet.
Jag är utanför men delaktig.

Det är hisnande
Och det är gott att vara.

/ mt

Vi har inget skydd mot kärleken,
inget skydd mot livet,
inget skydd mot döden,
inget skydd.
Så skyddslösa är vi.
Det ligger nästan något storslaget i det.

Orden är Eeva Kilpis.

Erkännandet,
tillåtelsen av svagheten,
och modet att vara i den ...

Orden är dina.
Det ligger något storslaget i det.

Varm kram i vargtimmen som vänder sin goda sida till mig idag / mt

Lilja och A, era tankar värmer mer än ni kan ana! Ordfattigdom spelar ingen roll; )
Erkännandet, tillåtelsen av svagheten, och modet att vara i den är väll min styrka, antar jag - åsyftat det du skrev Lilja.

Varma kramar till er båda♥

mt - så länge du använder ordfattigdomstillstånd så är det nog inte så illa ställt med ordfattigdomen. :-) <3
/H.

orfattigdomstillstånd - ordet kom nyss när jag skrev en rad till vännen V som befinner sig i livets centrum nära död, liv och växande.

Den är verklighet nu, en av mina drömmar som jag aldrig tänkt kunde bli sanning - mannen går till AA och upplever god gemenskap. Och jag är nästan mer glad över gemenskapen än att den är på AA - men så är det inte heller. Det mesta av gemenskap här i näromgivningarna är förknippat med alkohol. Att det finns en god gemenskap och att den dessutom är nykter är nästan för mycket.

Annars är livet sig likt till det yttre. Men det är kanske det enda som är sig likt...

Idag har varit en fin dag på jobbet. Också. Goda mänskliga möten, tillit, delat ansvar, skratt.
Nån dag hittar jag väl tillbaka till orden. Ska bli intressant att se vad tangenterna berättar då:)

Nu ska jag plantera luktärter och indiankrasse.

Allt gott till er mina forumvänner / mt

ordfattigdomstillstånd - vill ändå skicka en varm hälsning och en innerlig kram ♥

Ditt liv är som en väv. Som en film. Det är bara det att verkligheten överträffar dikten.

Säga adjö till Syster. Känna ett Nytt Liv sparka i magen. Se en Dotter ta Studenten och bege sig ut i Livet.

Tre oerhört stora saker; separation, död, födelse. Och för dig kommer allt samtidigt.

Du har definitivt en stor inre styrka med dig. Och som du säger; HUR hann du med att dricka och vara bakis tidigare? SÅ mycket tid som gått bort och så underbart att vara NYKTER inför allt detta!

All Kraft och Lycka till Dig-det är du värd!

Kram
Lilja

Idag är det fullt bestyr hemma hos oss inför kvällens stundande studentbal. Ja, jag styr ju inte så mycket iofs. Jag sitter på min (allt större) bak och tittar på, förundrad/förtjust och till viss del förfärad. Det är ett väldigt åbäkande för några timmars evenemang! Har slutat räkna hur mycket budgeten spruckit med redan i april. De ska träffas hemma hos oss innan, 6 par, och det ska skålas i champagne. Jag känner ingen större oro inför just det faktiskt. De är alla 19-20 år och det känns lugnt. MEN en sak som stör mig var att de inte handlat hem ett alternativ till killen som ska köra dem, som också kommer hit innan. Jag älgade iväg på konsum i ilsken och köpte hem lite blandade drycker som alternativ. Men det retar mig att tanken inte fanns ens hos de som ändå låtsas vara festfixare! Nåväl, hoppas kvällen blir fin för dem. De nästkommande dagarna har vi betydligt tyngre saker framför oss, lilla sys begravning på fredag. Jag har mardrömmar på nätterna men försöker ta en stund i taget på dagarna. Och idag ska jag försöka glädjas med dottern som är så fin så fin i sin balklänning♥

Det känns så bra. Idag har jag berättat för min kör. Det var flera som fick tårar i ögonen för att jag skulle sluta. Dom har verkligen tagit emot mig med öppna famnar efter min villervalla i livet för några år sedan. Men dom förstod mig. Att få chansen att börja på nytt.

Det där med mitt missbruk och mina erfarenheter. Det verkar nästan som att min nya arbetsgivare ser det som en merit och inte ett nederlag (om nu förstår hur jag menar) Konstigt, men det är sånna vibbar jag får.
Nåväl, det lugnet jag har nu har jag inte upplevt på väldigt länge. Och då har jag ändå varit väldigt trygg i mig själv senaste halvåret.

Och...jag finns på youtube. Så många filmkameror vid viglsar och dop och annat, så måste jag finnas där. :)

i min tråd och påminns om hur mycket jag skulle ha glömt om jag inte skrivit här. Jag är tacksam över att ha min berättelse samlad sedan den faktiska vägen mot ett nyktert liv tog sin början. En resa, en livsresa, med olika etapper och rastplatser. Jag ska hämta min ramsa igen, vill inte vara utan den 24+53+15+173+60+179(---)+29 idag - och där i mitten av 29 ungefär har kanske det mest avgörande hänt. Men ändå... visst har alla de föregående nyktra dagarna haft sin avgörande betydelse. / mt

jag tror vi är ganska eniga i det stora hela... Vet inte precis vilket inlägg du syftar på men det spelar mindre roll. Jag förstår att du vill klargöra att något du skrivit inte handlat om mig "som enskilt exempel och som människa." Det är bra, ibland har jag känt det så i relation till olika inlägg och svarat som jag känt det. Allt gott till dig och varm kram tillbaka / mt

Vad roligt att du fick jobbet! Och inte behöva mörka med det som varit heller, det måste kännas väldigt skönt att kunna spela med öppna kort på det sättet! Önskar också att jag kunde få höra dig spela, kanske sätta ihop en truddelutt och lägga ut på Youtube?

Ja, det förundrar mig hur jag hann dricka och vara bakis förr. Inte undra på att tiden aldrig räckte till. Men inte ville jag se vart så mycket av min tid försvann. Nu jobbar jag med att försöka se och uppskatta det jag orkar och hinner utföra. Istället för att fokusera på det jag inte orkat eller hunnit. Men det är svårt att lära om. Jag jobbar en del med tacksamhetstänk. Tackar mig själv för det jag gör. Tycker det hjälper mig framåt om än i små steg.

gräsklippningen kvar.tror jag måste införskaffa lie.
jag hinner inte allt jag har att göra,o bara tanken gör mej matt.
Försöka leva lite mer i nuet.

Det smärtar även mig att se de bilder vi alla
skapar av varandra. Se hur fel det kan slå men
även hur det på något märkvärdigt sätt skapas
nya vägar, kanske mycket likt den" goda kris"
som kan uppstå i ett liv.

Att se vilka ringar som skapades på vattnet
av mitt svar till en kvinna, som jag upplevde delade
en del av mitt forna jag, har skapat tankar i
olika riktningar. De frågor som ställdes av dompa,

så kloka. Vad fint att de ställdes på de sätt han
gjorde.

Mt: Mitt brev var riktat till en kvinna där livets
stigar inte ser ut likt dina. Din livsväg, din man,
utgör en lång kärleksfull väv. Av allt det som utgör
en grund att hålla sig i, för att kunna stå som
en slags grund inför ett realistiskt intresse för och
kanske en slags nödvändig förutsättning till att
leva kvar i detta liv, med delvis nya förändrade
förhållningssätt.

Jag riktade som du nog anade inte mitt brev
till dig som enskilt exempel och som människa.
Du som för mig står som ett vackert exempel
för när medberoendets väg kan vara värt att
ge dess långdragna processer både tid och utrymme.

Jag och den kvinna jag riktade mitt brev till
hoppas jag kan få stå för sig själv.

Vi har inget missbruk i vår uppväxtmiljö. Men
livets tomrum har kanske av andra skäl bidragit
till de slags medberoendemönster som kan
bidra till att hålla det kvar.

Jag hoppas innerligt att det vi växer i. De som
väljer sina vägar olika, kan slippa bli indragna
i det vi benämner som det mer eller mindre
dumma.

Vad är en skugga? Har vi inte alla en sådan.

För egen del handlade min om att våga se att
jag behövde lämna medberoendet genom att
lämna den människa som blev symtomet på den.

De inre processerna lever kvar. De kommer
vi inte undan. När gränsen tydliggjordes
för egen del, blev svaret så tydligt. I mitt liv.
Jag talar inte om andras.

Medberoendet kan diskuterad ur en mängd
perspektiv. För en del feminister existerar den
inte, få den inte ens existerar. De talar om att
den utgör de sätt vi kvinnor är kvinnor i de
rådande strukturer vi är knutna till. Att göra den
till en sjukdom vore därmed som att göra oss
sjuka i ett samhälle som bidrar till det.

Det kan göra ont att stå på diverse sidor av den
gräns vi benämner medberoende. I ett avgörande
ögonblick var min slags avgörande brytpunkt
nödvändig. Jag tror att den gränsen kan handla
om hur långt man vandrat, och ens förutsättningar
att realistiskt kunna bygga ett liv helt utan
alkoholism. Där ser allas våra liv olika ut.

Kanske är det lite så att vi så långt det är möjligt
behöver ställa oss de svåra frågorna och
hjälpa varandra lite mer att se vilka de kan
vara. Varför är jag som jag är? Vad finns bakom
mina dagliga aktiviteter,

Jag önskar dig all välgång på färden. Våra bägge
liv så välsignade, på olika sidor av de gränser
andra benämner medberoende. Den gräns
jag ifrågasätter och istället vill se som beroende
av egna styrkor, familjebakgrund och många många
andra faktorer. Att inte ha haft eget missbruk
i sin ursprungsmiljö ger andra typer av möjligheter.

Jag ville skriva om rädsla för ensamhet, om
att våga livet. Om att våga vara kvinna i ett
samhälle där kvinnans roller kväver oss utan
att vi behöver ha svar i enskilda fall. De är ju
så ytterst beroende av verkligheten och vad
vi annars kan bygga upp ett nytt liv av.

En lång kärlek som din är en nåd. Att kämpa för
och vara i så som du gör.

Med varma hälsningar fjärilen,

"Jag blir otroligt tärd nu för tiden av att vistas bland för fulla människor. Jag blir bara förvirrad och fysiskt utmattad av den atmosfären." Så helt och fullt jag känner igen mig. / mt

tanken, den värmer och gör gott. Har fogat mig och varit till doktorn och fått medicin för den långa förkylning jag dragits med hela våren. Har sovit massor. Vilar i filosofiska rummet ibland med en kopp te, skön stämning här på forumet nu.

Livet är uppdelat, det intensiva välbekanta på arbetet och det nya landskapet hemma - även om det är omöjligt att definiera vad som egentligen är nytt. Inre erfarenheter som saknar ord.

Läser Jörgens berättelse om "utanförskap" och viktorias bekräftelse. Känner igen och ser att det kommer att komma fler steg. I söndags, när jag några timmar kände mig på utmattningens gräns, talade jag med mannen om hur jag idag kan känna att jag ljugit för mig själv i mitt förhållningssätt till fester och snapsvisor. Öste ur mig allt möjligt och omöjligt.

Var under helgen i ett sammanhang där jag såg några mycket berusade personer som förlorat all kontroll och var i ett vanmäktigt tillstånd. Så sorgligt.

Nu ska jag sova igen. / mt

En tanke till Dig A, så här på måndagskvällen♥

Men vad f... Jag visste ju det! Ikväll önskar jag att du kunde spela för mig. Hörde ngt så oerhört vackert och melankoliskt pianospel i bilradion idag. Missade vad det var...ongarna! Men vilken tröst det var...och vilken gåva att kunna ge andra den! All respekt till dig Mr Pianoman. Kramar från den andre R

Tillit

Tro inte
att du kan bygga ditt liv på berggrunden
Den brister som ett äggskal
vid minsta seismiska förändring
Ditt liv
omslutet av dödens fosterhinnor
kan du inte värna
De kan brista varje sekund
Den enda trygghet du kan uppnå
är att sätta din tillit
till det värnlöst växande livet
Att vila med livets hela tyngd
ytterst på ett grässtrå
är din enda möjlighet
Där
i det yttersta av det skyddlöst mjuka
finns din trygghet
din berggrund

Peter Curman

Den enda trygghet du kan uppnå
är att sätta din tillit
till det värnlöst växande livet
Att vila med livets hela tyngd
ytterst på ett grässtrå
är din enda möjlighet.
Där
i det yttersta av det skyddslöst mjuka
finns din trygghet
din berggrund.

Peter Curman