Senaste kommentarerna i forumet

änns gött att läsa ditt senaste inlägg. Då vet man att det går. Går och oroar mig för en Danmarksresa med tippargänget. Antingen följer jag med och då blir det supa men då mister jag min fina nykterhet som jag byggt upp nu under några veckor. Inte värt det. Blir inspirerad av din text när du skriver att det var jobbigast i början. Då känner jag mig inte ensam. De händer väldigt mkt i kroppen just nu. Inte enkelt precis. Huvudvärk, sover dåligt och är sötsugen som fasen. Måste ha något i munnen hela tiden. Detta borde gå över inom sinom tid. Hoppas det?Vill så gärna säga nej till Danmarksresan den 4 juni. Den grämer mig. Tänk att säga NEJ den dagen och känna att de åker iväg som är det roligaste jag vet. Fy fasen vad svårt. Men vad missar jag? Jo, en jäkla bakfylla.

är att du fortfarande är osäker och att det förutom alkoholen handlar om värderingar och det är 'djupa' saker. Det som du beskriver om lillpojkens tiger gör ont i mitt hjärta att läsa - förstår att du skaffade (annan) barnvakt som du skrev om tidigare. Jag skulle råda dig att stå fast nu och ge er alla mera tid. För din del är det viktigt att utforska vad 'stimmigheten' handlar om, vad som inte riktigt passar dig. Du ska inte leva med honom för att det är synd om honom, det blir ingen bra balans.
Tankar i all hast om morgonen / mt

Hoppas du kan njuta av försommaren och att du får fortsatt bra stöd på beroendeenheten! Allt gott / mt

Så bra att du har hittat hit! Det du beskriver är välbekanta mönster på den här sidan och även bland många som skriver på de andra sidorna här och vill förändra sina vanor eller sluta att dricka. Smygandet, mängderna och dryckesmönstret, oviljan att prata om saken och det dåliga humöret är just såna signaler som du gör helt rätt i att ta på allvar. Han verkar ju inte alls vara intresserad att se problematiken så rubriken 'förnekelse' är helt rätt vald.
Håll fast vid de gränser som är rätt för dig och lita på din känsla. Det är du som avgör vad som ska gälla i ditt liv. Var tydlig och bestämd (det verkar som du redan är det) men hota inte med att lämna innan du är helt redo, både praktiskt och känslomässigt, att göra det.
Läs här vad andra skrivit, du kommer att känna igen dig! Fortsätt skriva, skapa en egen tråd så är det lättare att följa dig och du kan följa din egen resa. Ha en bra dag! / mt

Det är nu allt står på spel. Min man är nykter, men jag har inte tagit emot honom utan stått fast i tvivlet.

Det gör ont, men utöver alkoholproblem som varit är det också några småsaker som stör:

1. Kan jag vara ihop med någon som även i nyktert tillstånd kan kalla en högljudd invandrad familj för "pack"? (- Det handlar visserligen inte om vår relation...)

2. Han slår ner så hårt på barnets gnäll. Brusar upp själv, blir arg... Vår sån bruka tjata om att jag ska berätta historier om hans mjukistiger, gnälligt och ihärdigt! Då kan pappa hota med att slänga bort tiger! (Sonen är 2,5 år!) - Hur blir detta när pojken blir äldre och konflikterna mer utmanande?

3. Det är något med hans (min mans) stimmighet ibland, som inte riktigt passar mig kanske.

Ja, något sådant. Kanske lösbara saker?

Det är nu allt står på spel. Min man är nykter, men jag har inte tagit emot honom utan stått fast i tvivlet.

Det gör ont, men utöver alkoholproblem som varit är det också några småsaker som stör:

1. Kan jag vara ihop med någon som även i nyktert tillstånd kan kalla en högljudd invandrad familj för "pack"? (- Det handlar visserligen inte om vår relation...)

2. Han slår ner så hårt på barnets gnäll. Brusar upp själv, blir arg... Vår sån bruka tjata om att jag ska berätta historier om hans mjukistiger, gnälligt och ihärdigt! Då kan pappa hota med att slänga bort tiger! (Sonen är 2,5 år!) - Hur blir detta när pojken blir äldre och konflikterna mer utmanande?

3. Det är något med hans (min mans) stimmighet ibland, som inte riktigt passar mig kanske.

Ja, något sådant. Kanske lösbara saker?

Är du kvar Evangeline? Vill så gärna läsa mer. Du skriver så bra, så äkta. Om dag 5 gick fel, börja om. Rätt var det är så lyckas det.

Knaprat Campral några veckor nu och några månader tidigare.
Jag känner av det på suget. För mig tar det ca 4 dagar innan jag känner någon ordentlig effekt.
Men tidigare (när jag tog Campral i ca 6mnd) var den tydligaste effekten att när jag väl drack så räckte det med en dag. Blev liksom inte sugen på att fortsätta dagen efter som jag normalt blir.
Det är dock verkligen ingen mirakel medicin.
Fick den också i Norge där den inte går under något högkostnadsskydd, då var det inte värt nästan 800kr i mnd

Du får styrka från mig. Du har gjort allt rätt. Man kan inte leva i ett förhållande där alkoholen skadar så mycket som den gör. Nej det är absolut inte ditt fel, inte ditt fel att han dricker. Säger han det då är det ett svepskäl för att få dricka. Så stå på dig men du kanske måste ta hjälp av omgivningen, var ärlig mot dom.

Hej!
Måste få lite synpunkter på hur jag kan tänka och agera.
Har varit tillsammans med min man i 5 år, senaste 1,5 året som gifta. Jag har en 14-årig son som bor hos oss varannan vecka.
Tidigare i mitt liv har jag aldrig träffat någon med alkoholproblem. Nu är det så att min man är alkoholberoende. Han dricker varje ledig dag, han har ett skiftarbete men sköter jobbet och går alltid dit. Med mig dricker han något enstaka glas vin till maten ibland, men sen smygdricker han BIB som han har gömt på div ställen. Han brukar ha en " officiell" BIB i kylen där jag kan ta 1-2 glad på fre/ lö kväll, resten dricker mannen upp plus då de boxar han håller gömda. Alla lediga dagar han har, vilket ju kan bli upp mot en vecka inland, då töms dessa vindunkar och nya inhandlas. Han börjar antagligen redan på FM och håller sedan på till 3-4 på nätterna, då han återfinns helt utslagen i soffan.
Jag har tagit upp min oro över de mängder, och det sätt han dricker på. Jag har sagt till honom att jag anser att han är alkoholist. Detta vägrar han gå med på, istället säger han att han har " en hög konsumtion"... Detta verkar vara helt normalt enl honom, eftersom han hävdar att han ju kan sluta dricka när som helst. Ibland har jag sagt att jag inte bryr mig om han kan eller inte kan sluta. Som jag ser det så kan han ju inte själv styra detta längre. Så länge det finns alkohol i någon form, ja då dricker han upp den'
Han blir också väldigt arg på mig då dessa frågor kommer upp. Jag har verkligen varit lugn, saklig och tydlig. Trots detta blir han tokig och kallar mig för " subba, pms- kärring, psykfall " osv. Han säger att det är jag som överdriver. Han påstår vidare att så länge han sköter hem och trädgård, så ska det vara OK att dra i sig en vindunk om dagen typ 3-4 dagar i veckan, eller i stort sett alla lediga dagar...
Vad ska/ kan jag göra?
Har förklarat hur jag känner inför hans drickande och att jag inte vill leva med honom då han är så oärlig som jag tycker han är, i detta att han gömmer alkoholen. Där går en gräns för mig känns det som...
Tack för synpunkter?

Trip trap trull. Fuck jag är där igen. Full, dricker i ensamhet, söker lugn genom alkohol. Är onykter nu och jag kan inte förmå mig att övergyga mig själv att det är dåligt. Vet att det är det i längden. Måste landa i att ta en ny period av nykterhet. Det är svårt nu då sommaren kommer.. *suck*

Jag säger detsamma till dig; keep up the good work! Och vad skönt att du börjar finna dig tillrätta. Det är rätt åt dig, hörru. :)

Efter det här dryga året utan alkohol är jag mer sammanhållen i huvudet. Förut kastades jag runt i ett gigantiskt ekorrhjul där tillvaron i stora delar handlade om återhämtning och skademinimering på grund av mitt drickande. Ingenting var förutsägbart på det sköna sätt det är nu. Visst kunde jag planera framåt, men såvida planerna inte utmynnade i en rejäl fylla var det inte speciellt intressant. Och sen var det förstås så att planerna hade en förmåga att se annorlunda ut än själva utfallet. Det var ju glaset jag var intresserad av, inte i vilken omgivning det stod.

Jag kan hålla huvudet högt i dag. När jag drack hade jag en hukande hållning, nedtyngd av självförakt och skam. Lika mycket vin- och ölmarinerad som jag var, i lika hög grad var jag genomdränkt av meningslöshet och dåliga energier. Jag stod aldrig upp för mig själv, var alltid beredd att ursäkta mig. Jag säger inte att det beteendet har försvunnit helt men oj, min grundkänsla är en helt annan. Jag har en grundton i mig nu som går i dur.

Jag är modigare i dag. Och jag har blivit mindre rädd. Det kunde räcka med att jag skulle ringa ett jobbigt privatsamtal tidigare för att glaset skulle åka fram. Nu ringer jag det där samtalet nykter. Och jag fixar det helt enkelt därför att det går. Jag behöver inte supa mig till mod. Jag kan ändå.

Det känns som att min hjärna jobbar på ett friskare sätt nu. Och ändå, kan jag tänka, har det faktiskt bara gått ett drygt år. Det känns hoppfullt inför framtiden. Trösterikt och hoppfullt. Värdefullt och ljust.

En vanlig Svensson kan sabba rätt mycket genom att köra med alkohol i kroppen. Men en alkoholist som jag, när jag dricker kör jag "rattfull" genom hela mitt liv. Och det, det blir verkligen inte bra.

Så mycket bättre nu.

Så här kan en messkonversation se ut...

Delar med mig av delar av en messkonversation för ett tag sedan ...

Jag skriver en morgon ungefär så här:
"Tänk vad lycklig du gjort mig också. Saknar dig! "

Inget svar på hela dagen...

Han skriver på morgonen därpå :
"Vakta din rygg☺️?"

"Det man ger i kärlek kommer som kärlek tbx❤️"

"Längtar efter dig och saknar dina tankar och kärlek?

Mitt svar vid lunch:
"Öppenhet, tillit, inga andra kvinnor och tydliga försök till nykterhet. Du måste påbörja behandling, samtal, AA och börja med ex Antabus. Då finns det en chans för oss. Du måste vilja av hela ditt hjärta! ❤ Puss"

(Mitt försök till att ge honom ytterligare en chans till förändring... )

Hans svar ca kl 13:
"Absolut, jag ska behandla dig som du behandlar mig?"

(Sen dödsstöten från hans håll...)

"Tills dess vill jag vänligen att du far åt helvete och håller dig långt långt borta? ditt svin."

Är det konstigt att man blir sjuk när man älskar en person med alkoholproblem?

Sju dagar är jätte bra!! Heja dig!
Tror att det är olika hur man känner inför A fritt. Jag har druckit en A fri öl på 0,0% alltså nada alkohol! Det triggar inte mig konstigt nog! Men efter en sådan öl så behövs det inga fler, det ger ju ingen effekt :) men jag gillar smaken!

Är du tveksam ska du välja något annat!
Du känner dig själv bäst!

Känns gött att läsa ditt senaste inlägg. Då vet man att det går. Går och oroar mig för en Danmarksresa med tippargänget. Antingen följer jag med och då blir det supa men då mister jag min fina nykterhet som jag byggt upp nu under några veckor. Inte värt det. Blir inspirerad av din text när du skriver att det var jobbigast i början. Då känner jag mig inte ensam. De händer väldigt mkt i kroppen just nu. Inte enkelt precis. Huvudvärk, sover dåligt och är sötsugen som fasen. Måste ha något i munnen hela tiden. Detta borde gå över inom sinom tid. Hoppas det?Vill så gärna säga nej till Danmarksresan den 4 juni. Den grämer mig. Tänk att säga NEJ den dagen och känna att de åker iväg som är det roligaste jag vet. Fy fasen vad svårt. Men vad missar jag? Jo, en jäkla bakfylla.

Härligt att läsa din tråd, kram och grattis till kloka beslut

Har följt din tråd, du skriver så fint.

Drack 5 öl i Fredags. På sista tiden har ja börjat må så himla dåligt när jag dricker så jag bara längtar tills alkoholen går ur kroppen, som ett fängelse jag stänger in mig i. Är inte sugen på o dricka, utan det är vitaminer som gäller o promenader med hunden, vatten o te. Min morsa erbjöd mig whisky igår men ja tackade nej. Vet inte om ja kommer ringa den där gamla vännen ja träffade som ja inte sett på säkert 10 år nu, han brukade aldrig ringa mig och det ser ut o va fallet nu me. Tar nog några öl iallafall om vi ska träffas, får spara dom till såna tillfällen, o förhoppningsvis kommer ja må bra.

Idag är det 6 månader sedan min förhoppningsvis sista fylla. Skulle kunna skriva senaste, men väljer sista. Det känns mer definitivt. Vilket känns helt rätt. Har funderat på alla fester och kalas, jag inte varit med på. Vet inte hur det blir men har inte någon som helst lust med fyllefest, dvs sådana tillställningar som varit planerade eller oplanerade. Människor jag känner som varit mer eller mindre fulla,,, och jag. Visst har det ätits men huvudtemat har ändå varit alkoholen. Tiden går fort. Det är tiden som jag också började fundera på när det gäller A. Hur länge lever jag? Förmodligen kortare tid när jag missbrukar A. Framförallt när krämpor börjar kännas som troligtvis är alkoholrelaterade. Som jag nu vet att dom var det, för nu är krämporna borta!! Jag vill leva frisk så länge som möjligt. Nu kan jag det pga mitt goda beslut. Tiden i början av nykterheten var värst. Nu känns det faktiskt ganska enkelt. Jag önskar er alla en fin kväll <3 Och glöm inte att ta hand om er själva, det är så tillfrisknandet börjar... Kram

sträckte på sig. Den måste vara glad och stolt över dig. Vilken klok ek. En gång sa en annan klok vän till mig: frukten faller när den är mogen.
Kram till dig

Är denna jobbhelgen över. Känner mig helt matt, 2vevkorkvar2veckorkvar2veckorkvar. Hela vägen in i kaklet nu!
Kram! ?

Jag har läst många trådar under min vecka jag har huserat här sedan jag bestämde mig att helt lägga ned alkoholintag. Många verkar konsumera alkoholfri öl och vin som ersättning, det triggar inte igång ett större sug efter "riktig" vin eller öl?

Jag läste i rabarbers tråd att hon rekommenderade "Ginger Beer" så jag köpte två för att prova, men har inte vågat öppna och smaka. Jag är rädd för att det ska bli ett större sug än det jag lyckats kväsa denna vecka.

Bra kämpat iallafall...jag vet hur jobbigt det är! Och jag har bara klarat 7dagar....

Nu ska jag ut och grilla (utan en öl i handen)

Helgen har passerat! Nu känns det som om sex av sju dagar känns bra!
Lördagen var tuff! Timma för timma och A fri öl :) var lösningen!

Tänker återigen för långt fram, hur ska semestern bli? Hur ska midsommar bli?
Kanske A fritt vin för omväxling?

Hur son helst går det bättre och bättre!! En himmelsk tröst är det!

Heja alla där ute!!!

Bra jobbat alla med er nykterhet. Ha koll dock på signaler som gör att ni vill ta avsteg från nykterheten. De lär komma

Jag fastnade för ditt nick. Nicolas Cage som drar till LV för att supa ihjäl sig... Blev lite orolig och har letat rätt på några trådar du skrivit i. Hur går det för dig?