Senaste kommentarerna i forumet

Tack för du delar detta så fint och berörande ❤

Starkt av dig att låta honom göra det och nu kan ni börja läka.
Kram och styrka till dig

Bläddrar tillbaks i min tråd. Som heter Dag 1. Den där dagen för 56 dagar sedan, när jag vaknade upp och sa - FUCK THIS!. Och gjorde ett försök att låta bli.

Vilket lyckat försök det blev :)

Jag undrar varför det blev just den dagen och jag undrar hur jag lyckats hålla motivationen uppe hela vägen. Jag som drack varje dag. Lite grann hela dagen lång. Och som en dag bara slutar med det. Tvärt. Fast egentligen vet jag svaret nu i backspegeln. Jag hade kommit till insikt. Äntligen. Jag hade börjat i terapi och hade kommit en bit på vägen. Äntligen. Jag läste, skrev och fick stöd här.

Min terapeut menar på att jag aldrig var fysiskt beroende av alkohol, utan psykologiskt. Jag tänker att det senare föder väl det första, men jag vet inte. Och egentligen spelar det ingen roll. Ett beroende är ett beroende. Och jag vet att jag inte vill ha alkohol mer. Som jag skrev tidigare i min tråd, förr såg jag vinet som min väg ut ur ångesten, nu ser jag vinet som min väg in istället. Och det är en gigantisk skillnad. Vinet skrämmer mig, för jag vet vad som kan hända.

Jag mår bra nu. Jag är stabil.

Nu gäller det för mig att ta tag i andra saker som har blivit trasiga på vägen. Förhållandet som gick i kras. Hur kan jag reparera relationen till en person som jag gjort illa, som har mått dåligt pga mig, som försökte och försökte att få mig att inse. Få mig att sluta. Jag som vägrade se. Ville inte bli hjälpt. Tyckte inte att det var så farligt. Jag blev ju aldrig "full", sa aldrig dumma saker, svimmade inte av i soffan, skötte barn, jobb, familj. What's the problem? Jag behöver ju det här för att må bra. Ju. Desto mer han försökte, desto mer låste jag mig. Han blev deprimerad, sjukskriven, matade mig med böcker, forskade på siter. Om och om igen försökte han få mig att inse, sluta. Och jag vägrade. För egentligen vågade jag inte. Jag var ju livrädd. Jag trodde jag skulle dö utan.

Han lämnade, har stängt av mig helt och jag tror väl aldrig att det kommer bli vi igen. Men jag skulle vilja säga alla dom här sakerna. Säga förlåt. Säga att han hade rätt. Att jag till slut kom till insikt. Det var en brutal käftsmäll jag fick, men jag behövde den. För att ta tag i roten på mina problem. För att hitta en annan livlina. För att våga se mig själv i spegeln på riktigt, osminkad.

I försöken att rädda mig, är jag rädd att han själv gick under i processen. Hur lever man med det? Hur kan man någonsin göra det rätt igen? Jag kan inte ändra på det som var. Tyvärr. Jag kan inte gottgöra det heller. Det som var går inte att trolla bort. Det enda jag kan göra är att böja huvudet och hoppas att han kan se mig nu och någonstans känna att han var en oerhört viktig del av det som blivit rabarber 2. Och kanske någon dag, sätta sig ner med mig och ta en kopp kaffe. Förlåta mig? Jag vet inte om jag kan begära det. Förstå mig, det hoppas jag att han kan göra någon dag.

När jag skriver det här, inser jag att vi väldigt sällan skriver här på denna sida om de personer som är oss nära och som lider av vårt beroende. Står i skuggan av vårt drickande. Blir bortvalda till förmån för vår kärlek till alkohol. Jag läser på anhörigsidan och får en klump i magen av alla där som kämpar med "oss". Hur de blir sjuka, hur de lider, deras frustration och vanmakt. Jag vill helst krypa under ett täcke och gömma mig. Jag läser också hur även om personen de försöker hjälpa lyckas sluta, så är förtroendet borta. Tilliten förstörd. De vågar inte lita på att det verkligen är sant. Eller så har de levt så länge med alkoholen som någon central nerv i relationen att när den försvinner, så finns det inget kvar.

Varför skriver vi inte om det här? Varför skriver jag om det först 56 dagar senare? För att det är för svårt och gör för ont? Så är det nog för mig.

Godnatt fina människor. Ta hand om er och varandra.

när jag satt och läste "Flodhästen i vardagsrummet" av Tommy Hellsten. Hur sund och uppriktig resa du gör.
Jag grät lite när jag läste också, för det gör ont att inse vissa saker. Varm kram till Dig.

Av en händelse träffade jag min bror idag, hemma hos mamma. Vi har inte träffats lr pratat så mycket sedan mitt suicidförsök i början av februari. Vi hade planerat att träffas flera ggr men det kom nått ivägen hela tiden. Han & sambo var där när vi kom. Såg på en gång att det var nått med bror. Han såg så sorgsen ut. Jag frågade hur det var. Han är ledsen & arg på mig. Jag frågade om han vill följa med till min kurator & prata. Efter en stund gick han ut till bilen. Hans sambo sa att han måste prata nu. Jag gick ut till honom. Vi pratade han är förbannad känner sig sviken & han har ingen tillit till mig. Jag sa att det jag kan göra är att göra bra val hädanefter & allteftersom tiden går växer tillit fram. Jag kan inte ändra på det förflutna, lögner smussel & svek. Bara ta lärdom & inte göra så igen. Min bror har ibland svårt för att prata, han stänger gärna in allt som är jobbigt sen kommer en explosion. Det var skönt att prata med honom, nu kan han så smått börja förlåta mig & gå vidare tillsammans med mig ??

Tack. Ja det gick idag också lyckats hålla mig nykter fast frugan druckit vin och whisky men hon frågade först om det var ok om hon drack lite. Just nu inget sug jag hoppas det blir så framöver också.

Aeromagnus tack för ditt svar. Jag vet att bara han själv kan hjälpa. Det som är så frustrerande är att en annan ser problemen så tydligt,men inte han. Hur man än försöker . Jag vet att man ska gå när man ställer ultimatum det är det som är så svårt. Jag vill ju men samtidigt inte. Någon gång mognar jag väl i mitt tänk och kanske drar till handling. Jag hoppas verkligen det . Men jag hoppas mest på att han själv ska upptäcka sitt problem och ta tag i det så vi kan vara en familj på riktigt.

Jag är snyggare, smalare och mår så mycket bättre. Det som fattas är den goda sömnen. Hoppas att den kommer!

Du tänker så rätt. Att kunna titta din dotter med friska ögon imorgon . Vakna pigg, kunna gå ut och leka med henne ? så fint ! Idag har det bara varit någon öl under dagen men det är det som stör mig. Jag vill ha det nyktert det måste inte ens vara en öl varje helg ! Det är så jag känner att jag inte vill ge upp honom. Jag älskar honom så otroligt mycket. Vi har varit tillsammans i 8 år i år. Jag var bara 17 när vi blev tillsammans . Jag känner mig trygg med honom. Men så är det dom gånger det har blivit för mycket dricka då jag istället fylls med avsky och äckel. Jag kan inte titta på honom. Vill inte att han tar på mig. Är han riktigt full får han aldrig hjälpa barnen innan det är läggdags . Han får inte ens hålla i dom . Dom är mitt allt dom ska inte få se sin pappa bli så förändrad. Full alltså. Som tur är händer det sällan att han blir just så full. Men visst har det hänt. Och dagen efter vill jag knappt se honom. Han ser så sjuk och sliten ut. Rödsprängda glansiga ögon och den där bakis lukten jag bara inte kan med. Jag hoppas att han själv snart kommer inse vad det är han gör. Att han super bort sin familj och kommer stå själv kvar till slut.

Visst är det så trist att se fylla och skönt när man inte är där själv.

Att omskola sig till fotomodeller! Ha en fortsatt bra helg!

Idag kom han tillbaka. Han ringde mig flera gånger under dag men jag svarade inte men mina barn fick sms om att han var på väg hem. Tydligen behövdes de bara en dag utan att nån brydde sig om att smsa eller ringa.
Plötsligt stod han bara här i uselt skick och pratade om att jag är schitzofren. Ungarna hade beslutat att prata med honom och väntade på att alla skulle vara på plats men de slutade med att dottern skällde ut honom och då åkte han iväg.
Barnen diskuterade länge om vad de skulle göra och tillslut kom de överens om att ringa polisen igen och få in honom på psyket med tvång. Han har ju skickat flera sms om att han inte orkar längre och hon tryckte på de när hon ringde. Så nu är han i säkert förvar tills vidare. Får väl se hur länge de kan hålla kvar honom.

Jag läser boken leva nykter av AA den är bra!!
Tack jas 75 det betyder mycket att någon tror på en <3
Ha en fin kväll!!

Hej på er forumvänner,

Nykter på 103:e dagen. Jag är inte 100% i balans just nu. Har haft problem med ryggont i flera veckor och det ger sig inte. Jag har varit hos massör två gånger men tycker inte att det hjälper. Visserligen har jag jobbat som en tok med allt från grävning, bygge av stenmur, trallmålning etc men jag har varit van vid att jag återhämtat mig efter några dagar. Just värk, i alla former, tär på humöret och jag är i alla fall glad för att jag inte har ont när jag sover.

Ibland undrar jag om inte diverse krämpor kommer fram, än mer i dagsljuset, när kroppen inte får sin bedövning. Just nu ligger det väldigt nära till hands att tänka på att ta sig ett glas, bedöva kropp och knopp och få lite artificiellt lugn. Jag kan inte säga att jag har något kraftigt alkoholsug men känner saknaden "av något".......

Det blir dock inget glas i kväll. Imorgon bär det iväg på en veckas "hälsohem". Förutom en hel del aktiviteter blir det vegetarisk mat hela veckan och en hel del lugn och ro. Jag har prövat på det förut. Första gången var jag riktigt skeptisk men jag blev glatt överraskad. Jag visste inte att man kunde laga så goda maträtter av "bara grönsaker". Lite vattengympa och bastubad hoppas jag också bättrar på min fysiska status.

Jag var på 60-årskalas förra helgen. Mycket trevligt. God mat och "massor att dricka". De flesta klarade detta galant medan åter ett par av deltagarna fallerade. En somnade och en annan trillade omkull frampå nattkröken. Visst kändes det lite stelt vid matbordet när bordsdamer ska konverseras och man själv inte har något "smörjmedel". Men ack så skönt det kändes att ta bilen hem frampå småtimmarna och att sedan vakna upp på hotellrummet och vara sugen på frukost. Jag vet inte hur många gånger jag vaknat upp på hotell och haft fullt bestyr med hur jag ska genomlida dagen. För att inte tala om vilket räknande det har varit när jag kan sätta mig i bilen för att köra hemåt...........

I stora drag är jag dock relativt nöjd med min tillvaro. Jag går inte omkring på rosa moln men jag har mina små stunder av glädje och njutning som förgyller tillvaron. Man kan lugnt säga att jag är mer närvarande....

Sköt nu om er så hörs vi/Tjalle

En lärare till som skriver nu till dig. Du kan tyvärr inte få din kille att sluta dricka, viljan måste komma från han själv, dock tycker jag du ska söka stöd så att du orkar vardagen. OM du ställer ultimatum slut dricka eller gå så måste du nog också genomföra detta annars blir det som en vinst till för han och an märker då att du inte menar allvar. Som sagt tufft. Lider med dig.

Vad är det för leverprover du tar? Bara blodprov eller biopsi på levern? Ska till vårdcentral på måndag o ta blodprov för att kolla värdena...Känner igen så mycket av det du skriver om...Ska fortsätta läsa dina inlägg nu...Tack för delning.

VODKA det är alldeles för starkt för oss kvinnor!

En alkolist är listig och försöker ofta få det låta bra men är en mästare på att manipulera för att få sin alkohol. Du måste klart känna efter var din gräns går. Det är olika hos olika människor. Inte lätt när man älskar någon. Att bara ge upp. Du måste tänka efter om du vill att livet ska se ut som det gör nu eller en ge förändringen en chans. Det bästa du kan göra till en alkolist är att ställa tydliga ultimatum och stå för dem. Vet att det inte är lätt men det är rätt. Verkar inte som om han förstått att han har problem med sitt drickande? Synd i så fall. Va stark och tro på dig själv. Du har absolut rätt varje gång. Jag lovar! Jag känner igen detta så väl. Hur jag själv har burit mig åt. Nu har poletten trillat ner när det nästan var för sent. Jag är skitsugen på en grogg ikväll. Gick precis förbi 5st som grillade och drack öl och vin.JOBBIGT!!!! Suget tar tag i en som ett slag i hela huvudet. Inte lätt men fasen om jag skulle ta ett glas öl. Det hade slutat med pub, efterfest och en Ågren av Guds nåde imorgon. Vill jag det? Nä jag vill se min dotter, i hennes klarblå ögon, med friska ögon och även imorgon gå ut och leka med henne. Då är det inte svårt att välja.
Kram

Gillar dig, du piggar upp min kväll ? Ha en bra kväll

Jag behöver en omprogramering när det handlar om vin och det har ju gått bra hittills. Tredje besöket på simhallen och nu är jag igång med träning och rehab, känns verkligen skönt att inte vara bakis utan att jag kan gå och träna när det är lördag morgon.
Nu syns resultatet tydligt, kollegan frågade om jag tänkte bli fotomodell!
Klart att jag tänker bli både fotomodell och vin kännare. En skön helg till alla kämpande pen pals

har skapat en ny tråd av min kommentar så att den hamnade rätt.

Jag har vaknat upp och insett att mitt missbruk inte är något mot min mans. Idag kom jag på honom med att halsa ren vodka, blev så jäkla förvånad att jag bara frågade om han inte var klok.
Sen har jag tidigare hällt i mig det mesta för att döva ångest, så dömmer honom inte.
Just nu lever vi ihop men isär och det får väl vara så ett tag.
Att vi båda har druckit för mycket har jag varit medveten om, men att hans problem varit så här stora visste jag inte.
Man tror man skall nyktra till och sen skall allt vara enkelt, men istället blir det en prövning.
Men kanske är så för alla att man har sina prövningar och att man blir starkare av det.
Jag får väl försöka göra mitt liv så bra som möjligt och försöka att inte rusa iväg.
Så jag och hunden delar ost och kex, vodkadrickaren sover.
Inte gladaste levande i kväll men nykter och det är mitt val.
Hoppas ni andra har en bra kväll

Så bra jobbat och visst är det härligt när sömnen kommer tillbaka och man börjar må bättre.
Jag har haft väldigt stor nytta av att skriva och läsa här, är som min dagbok som jag delar med er. Ibland går jag tillbaka och läser för att inte glömma hur jag mådde.
Så forsätt att skriva och dela med dig/ kram och styrka till dig

Jag förstår du är frustrerad. Jag är ju ingen expert! Ska gudarna veta men de gånger jag lyckats lura hjärnan har varit när jag tänkt "vänta till i morgon bitti" ta ett beslut då! Kan det vara så att du tycker du vill belöna dig för de 4 v ?? Jag har ofta tänkt att " va duktig jag är" lite vin kan aldrig vara fel - det är jag värd! Patetiskt!! Håll ut! Tycker du är duktig. /jag håller tummarna.

"Innan jag slutade dricka" kretsade hela hjärnan av att tänka på alkohol väääldigt mycket, ett evigt stressande för att hinna hem, åka på bolaget och få dricka. Eller planera nästa gångens drickande. Och dessutom tar stressen, mest på jobbet, fram alkholbegäret. Att få slappna av o tänka på annat. Alkohol. Men sen jag bestämde mig, så vansinnigt rädd, har allt begär och alla tankar på alkohol försvunnit och jag har reflekterat mycket på andras beteenden. Så himla mycket snack om alkohol - överallt!!! Nu har det gått över 6 veckor (satt o räknade veckor) och jag är inte sugen alls. Var första gången och umgicks med folk som drack, ja, jag blev inte ett dugg avundsjuk, snarare tror jag det var tvärtom. Nån sa att jag såg piggare och fräschare ut till o med så det var ju roligt att få höra. Jag har spenderat så mycket tid att sitta ensam och hälla i mig vin, och kedjeröka. Och hela tiden vara medveten om att det har gått för långt. Medveten om riskerna. Att det skulle behöva gå så långt innan jag kunde sluta. Jag har aldrig förnekat att jag haft problem.Jag har berättat för släkt och en del vänner. Och min man, ja, han vet ju ändå... Jag skulle aldrig ha accepterat att han satt och pimplade som jag har gjort. Aldrig. Har tom. avslutat tidigare förhållanden delvis pga. mannens drickande. Jag fortsätter skriva här, trots avsaknad av kommentarer, det fungerar bra för mig att jag får skriva av mig och kanske någon läser lite någon gång. Jo! Jag ska också upplysa om att min nattsömn har blivit BETYDLIGT bättre sen jag slutade dricka! Jättebra :) Keep on rockin' in the free world.