Senaste kommentarerna i forumet

På det stora hela är jag nöjd med midsommar, även om vissa saker inte gick enligt planen. Varannan dag-regeln sket sig. När jag kom dit jag skulle vara över helgen på torsdagskvällen på räcktes det fram starköl. Jag nobbade, men inte helt utan jag sade att jag hade eget. Så jag drack två burkar folköl under den kvällen. Ingen katastrof givetvis, men det var ju inte menat att jag skulle dricka alls den dagen. Nåväl, andra år har vi supit oss kanon den kvällen. Sen midsommarafton då. Jag hade köpt fyra flaskor av ett favoritöl, samt ett par alkoholfria dito. Förutom en nubbe jag bet av säkert fem gånger och ett glas bjudet rödvin så höll jag mig till det. Varannan vatten var verkligen det. Förut när jag kört den taktiken har jag svept i mig ett glas vatten innan jag öppnat nästa öl, men nu tog jag verkligen ett glas vatten som dryck med mig från köket varannan gång. På så vis räckte ju min lilla ranson hela långa kvällen och ända in på natten, med de andra. Igår gick jag sedan och var småsugen på en drink mest hela dagen. En mycket lätt bakfylla med en ännu lättare ångest gick att leva med. Men suget efter att ta ett glas vin till middagen oroar lite. Får helt enkelt hålla koll där, samt vara beredd på det där att folk bjuder, hur ska jag tackla det bättre när jag ska ha en helt nykter dag. Allt som allt en jättetrevlig midsommar utan en massa fylleri och skandaler, barnen hade det underbart. Nästa utmaning blir semestern om två veckor. Håller jag reglerna bättre då?

Jag är också glad...lät som en toppensemester. Och nykter var du...bra jobbat att stå emot "semester i utlandet suget". Är även en glad för att du tycks ha hittat en bra karl...kan tänka mig att en del gubbar skulle bli lite sura på en partner som inte ville hinka drinkar.

Hur var Neapel? Mycket sopor fortfarande? Döda små ziegenarbarn på stranden? Är lite nyfiken. Om en vecka sticker jag och ongar till Toscana...farmor. Men vi reser nog runt en del. Ska bli så skönt...hett som du skrev. Är lite less på detta sommarväder som vi haft hitills.

Välkommen tillbaka!

Inte då. Men sov halva dagen igår. Sov dåligt natten innan...eftresom jag lade mig i hängmattan och det började regna på mig :). Sen igår förmiddag valde det kära exet att titta in...med biföljande fästman/byfyllo. Efter allt det och episoden när jag svek sonen på midsommarafton blev jag helt enkelt så Bergstroll så jag gömde mig...inte i en grotta...men på soffan.

Men nu är surgubben glad igen...och redo för allt. Pendlar ngt sinnessjukt i humöret...nu när inte flaskan bedövar. Idag är det tvättdag. Precis allt är smutsigt...så om inte ongar och jag ska gå i vinterkläder alternativt nakna så får jag skärpa mig. Sen en arbetsvecka följt av semester.

Nu ska jag kolla in hur gänget har klarat midsommar. /R

efter midsommar. Lugnt och stilla ute och inne, på forumet och på fb. De två mullemänniskorna är vakna och uppe. De delar ett nytt liv... så sa mannen igår den försa midsommaren "den första midsommaren i mitt nya liv". Det säger mycket för också ifjol på midsommaren var han var nykter - men i en helt annan slags nykterhet. I den nykterheten skyddade han sig från livet - så ser jag det idag, nu riktar han sig utåt. Och är öppnare än nånsin inåt. Också för mig är livet annorlunda - förstås, öppnar nya möjlighter och ställer nya ... inte krav men ... hittar inte ordet. Är tacksam för allt vi gjort och lärt tillsammans, allt vi kan - vi har, som under hela denna resa, enorm nytta av det. Nu har vi varit på en tidigare okänd station och bytt tåg... eller om vi fortsätter till fots, eller kanske med cykel? Seglar nån bit? "Det viktigaste är inte var vi står utan åt vilket håll vi går" står det (fortfarande) på ett kort i vårt hem (fast det ligger i nån låda nu). Nu rör vi oss tillsammans - i obekant terräng. / mt

väl helt förtrollad (borttrollad) i midsommarnatten? / mt

läsa att du har det bra viktoria. Det känns som om du står på en mycket stabil grund i ditt liv.
Att läsa din lilla utläggning börjandes med tillräckligt långvarigt / tillräckligt kortvarigt nykter är befriande och bekräftande - jag vet inte heller ... jag är inte svart eller vit och jag kan känna mig frågande till allt som andas tvärsäkerhet i sånt som har med människor att göra. Samtidigt är jag oändligt tacksam för all kunskap och erfarenhet som så generöst delas på detta forum, det ger mig så mycket.

Allt gott till dig, hoppas du meddelar när Lill* kommer till världen!

Varm kram / A

PS Igår bokade vi biljetter till en konsert någonstans i (närheten av?) dina trakter :) BAO och Gunnar Idenstam - en fantastisk organist. För oss är det en lång och lite exotisk resa, jag ska tänka på dig - som jag gör när jag hör Lisa Ekdahl. Det värmer så gott. DS

Är så glad för din skull//kram Kalla

Tack för dina fina ord! Ja jag växer in i mitt nya liv och det känns riktigt bra!

Första nyktra midsommaren på minst tio år! Jag är så glad över mitt beslut, har haft så kul! Är hos kusinen ute på landet och här är så vackert. Imorse var jag så glad att slippa vara bakfull, har ju känt så förut också men idag var jag extra tacksam. Ikväll har det festats hårdare än igår i sällskapet, konstigt nog. En fylltratt blev riktigt full, började skrika på sina barn, och jag som vilade i rummet bredvid hörde hur han pratade med dom. Riktigt elak, nästan hotfull. Fruktansvärt otrevligt, undrar hur han mår imorgon? Riktigt jävligt hoppas jag.

Ingen har direkt ifrågasatt min flädersaft men med ett par har jag pratar om det. Sa till min förvåning precis som det är, att det blir för ofta och att jag inte kan sluta när jag börjar. Känns rätt skönt. Det är ju inget att skämmas för egentligen. Läste att var femte barn lever med en riskbrukande förälder, så ledsamt. Alkoholproblem får inte sopas under mattan, det måste komma fram, talas om. För skojs skull tittade jag på en stuga som är till salu ett par mil bort. "Nej det är för långt bort, då kan man ju inte dricka vin på kvällen när ni kommer hit på besök bara för att ni måste köra" tyckte kusinen. Tyckte det lät helt koko men jag förstår vad hon menar. Hade sagt samma sak för bara ett par månader sen. Hur kan alkoholen vara så jäkla viktig? Hur kan den vara så avgörande, ta så stor plats? Har ställt frågan hundra gånger, jag vet. Men jag fortsätter förvånas, och det är nog sunt.

Har även gjort framsteg förutom icke-drickandet, struntade i lekarrangemangen idag och gick och lade mig med en bok. För att jag behövde komma ifrån och för att jag ville. Det är riktigt stort för mig! Jag blev också förvånad över att jag helt plötsligt inte tycker det är pinsamt att prata engelska med en irländsk bekant som är här, något som jag haft jättesvårt för innan. Fattar ingenting, det är som att jag på något sätt gömt mig bakom alkoholen förut (pratar flytande engelska OCH franska efter två flarror vin) och nu när den inte finns längre så...ja då går det ändå. Utan att det känns jobbigt alls. Som när dom tog bort ens stödhjul när man var liten och man insåg att man faktiskt kunde cykla utan!

Jag hoppas så att alla ni som hade ambitionen att vara nyktra klarade er! Och för er som föll, borsta av knäna och rätta till kjolen så traskar vi vidare åt rätt håll igen.

Har nu kommit hem efter 2 dagar i Barcelona och en vecka på Medelhavskryssning. Haft det otroligt bra, vilken stad Barcelona är, måste tillbaka dit för att se mer. Vilken båt, hade hytt med balkong, vakna upp varje dag i ny stad, var i Toulon, Villafrance, Florens, Rom, Neapel. Hett och helt fantastiskt, 3 poolområden på båten som hade allt, tom skridskobana. Otrolig service, fanns hela tiden personal tillgängliga för att hjälpa till, stort komplett gym.

Hur gick det med A undrar ni? När vi kom till Barcelona slog alkospöket till med enorm kraft, utomlands är för mig helt förknippat med vin, GT, osv. Började förhandla med mig själv om att det skulle väl inte göra ngt om jag drack på resan. För hur skulle det annars kunna bli roligt?!!

Maken förstod mina kval och tyckte jag skulle prova att inte dricka för att se hur det var, så jag beställde cola light istället, kvällen gick och jag hade trevligt men suget fanns kvar. Dag 2 var jag glad när jag vaknade tidigt pigg o alert, och den dagen var suget kvar men hanterbart. När vi kom till båten och servitörerna kom och erbjöd drinkar så hör jag mig själv säga No thanks, i dont drink alcohol. Va?? Vart kom det ifrån? Sen blev det lättare, jag drack alkoholfria pina coladas, mkt cola light, vaknade tidigt, tränade mkt och kunde verkligen njuta av varje dag. Så med facit i hand så släppte suget efter några dagar och det var nog den bästa semester jag någonsin haft. Det går att resa utomlands utan A.
Kul att det ffa går så bra för er och att midsommar gick bra. Nu ska jag sova, varit en lång dag idag. Kram!!

P.S Läste just expressen på webben, och ett ständigt återkommande inslag i vår kvällspress efter varje nyärsafton eller midsommarafton är testet "hur bakfull är du?" Är inte det bara hur märkligt som helst? Jag har då aldrig behövt ett direkt test för att avgöra det, det har liksom räckt med att känna efter. Tro mig, är jag bakis lär jag inte direkt missa det. Very strange!

Också midsommardagen börjar lida mot sitt slut. reflekterar över vilka fina dagar vi haft, jag mannen och dottern + dotterns väninna till midsommarmiddagen i gårkväll. Kvarteret vi bor i har varit väldigt lungt och tyst, kanske är de flesta bortresta. Vi har pysslat med trädgård och lite utejobb på altanen, ätit och fikat gott utomhus (inte helt självklart i vår del av landet) och haft tid för varandra och hela samtal. Nyktert. Jag känner mig så glad över att mannen verkar nöjd och tillfreds med en lätt eller mellanöl till maten. Ja, EN är numera EN. Jag ser oftast inte suget efter mer (men jo det händer med långa mellanrum att jag kan se att det rycker i festnerven oftast kan jag se det komma flera dagar i förväg). Återigen kan jag konstatera att hans drickande varit av ett annat slag än mitt. Han har absolut druckit lika ofta, lika mycket och med en lika stor iver. Men jag kan se nu att i hans fall har det mer handlat om gamla vanor, vardagsleda, sociala förväntningar och traditioner i umgänget och sammanhanget vi lever i, än ett rent beroende som i mitt fall. Han verkar må så bra nu, på flera sätt. Precis som för mig finns så mycket lust till annat i livet än tidigare. Ett engagemang, ett driv och ett helt annat fokus på arbetet, på byggnationer i hemmet, på oss och våra framtidsdrömmar. Gud vad drickandet och festandet har tagit mycket kraft ifrån oss. Nu flyter saker och ting på ett helt annat sätt. Det är inte så mycket kamp i vardagen mer. Tiden räcker till, och orken, och glädjen. Det är inte klokt vad TID alkoholen tagit från oss. Hinna planera och göra inköpen, kvällar som ägnats åt ensamdrickande i mitt fall, eller med goda vänner som par, bakisdagar som bara gått ut på att härda ut tills man får gå och lägga sig igen. Mängder av tid!
Läser fortfarande istort sett allt på "alkis-sidorna" i forumet. Skriver inte lika mycket. Har inte så mycket att tillägga oftast. Vill inte komma med förnumstiga råd i för stor utsträckning, och delar ju inte av naturliga orsaker en del av de dilemman som drabbar den nynyktra, medans annat alltid känns lika aktuellt. Känner mig inte tillräckligt långvarigt nykter, men heller inte tillräckligt kortvarigt, om det nu går att förstå, för att "leda" någon mot nykterhet. Har iofs ingen som helst ambition att göra det någonsin heller. Jag har inte kunskapen om mer än mig själv och hur JAG fungerar. Jag är fortfarande inte svart eller vit heller, vad gäller övertygelsen om att ingen kan lära sig dricka måttligt, eller huruvida alla som dricker för mycket verkligen är alkoholister, eller om alkoholfria alternativ är en riskfaktor eller inte, är verkligen alla som älskar en alkoholist sjuka i medberoende? Jag är inte så säker på något av detta. Blir oftast irriterad märker jag då jag läser inlägg där någon påstår sig ha svaren. Rätt eller fel. Så enkelt är det inte alltid från min synvinkel. Människor är mer komplexa än så. Ska jag vara ärlig vet jag faktiskt inte ett skit om hur andra klarar av sina liv. jag har hittat en väg att lite enklare klara av mitt, det är det enda jag vet. Utan alkohol även fortsättningsvis för min del alltså. Är så tacksm för detta forum, och allt som alla så öppenhjärtligt delar med sig av. Här har jag lärt mig så mycket. Inte om andra dock, utan om mig själv. Varma kramar till den som behöver och vill ha: )

...varandra ändå. Tillsammans ska ni greja detta! Tänk om det är så att när en av er är svag så kan den andra just då vara stark? Kram!

Det är sådana morgnar man ska minnas.

Det blev både vin och snaps. Usch!

Du stör inte, fjärilen! :-)

Du får mig att tänka till, det är bra. Fortsätt skriva och läsa här!

Ha det gott i midsommarregnet! ;-)
/H.

Otroligt skönt att inte vara en av de där fyllebabblarna!!!

Och förresten han den där kändisen - det hade jag totalt missat att han ska ge ut en tidning. Noterade dock att återupptagandet av drickandet sammanföll med tillkännagivandet om skiljsmässa (kanske ett resultat av...)

...det låter att kliva upp innan de andra vaknar och sätta sig en stund med en bra bok. DET är kvalitetstid!!!

Jag känner mig inte provocerad av det du skriver
till mig. Jag har frågat mig ett tag varför jag går in
här någon gång i månaden och läser.

Jag tror att jag har haft ett behov av att jämföra
egna upplevelser med andras. Kanske är jag som
alla er fortfarande inte fri? Jag vet inte.

Jag kände att jag ville ge min bild av hur det
känns att sluta reagera på alkoholism och medberoende.
Hur tätt sammanknutet jag tror det är med ens egna sår.
Att alternativet inte innebär att på sikt bli avtrubbad utan
mer fri. Vi väljer ju att reagera och engagera oss i det vi
själva tänker på och är upptagna av. Jag är upptagen av att
jämföra tror jag. Hur skiljer sig mitt fokus.

Som att ta del av nyktra alkoholisters midsommarfasa
och syn på oss " normala" att vi innerst inne ser deras
nykterhet som ett slags hot. Har aldrig känt igen
mig i den bilden. Jag har aldrig haft alkoholism i min
uppväxt på ngt vis. Jag delar en flaska vin var tredje helg
och har väl druckit lite för mkt när ja var yngre
och raggade. Det finns många som jag i min bekantskaps
krets. Jag kon inte in i den här världen förrän
jag träffade mitt ex som var alkoholist.

Ja hoppas det finns viss plats för oss som i verkliga
livet inte lever med en alkoholist men av olika anledningar
fått möta den, och har ett behov av att få uttrycka
sin mening. Om ni vill stötta varandra och vill
slippa mina synpunkter ska jag inte störa dig och
er något mer.

/ f

F, jag har läst dina ord och kan konstatera att vi tänker annorlunda. Vill dock poängtera att det är helt ovidkommande att det råkar handla om en kändis och involverar skvallerpress, det är av noll intresse, jag hade tyckt likadant om det handlade om grannen eller vem som helst.

Jag har aldrig någonsin påstått att vi medberoende är fria från ansvar. Jag vet mycket väl var jag har mitt eget medberoende, och vad jag har varit ansvarig för i vår nedåtgående spiral här hemma.

Du får det att låta som att vi är oeniga du och jag, och jag förstår i ärlighetens namn inte riktigt varför. Vi ser uppenbarligen inte på artikeln om Per H på samma sätt, men i övrigt vet jag inte vad jag har skrivit som får dig att argumentera mot mig.

Eller, missförstår jag bara tonen i det du skriver?

Jag är av åsikten att vi medberoende, precis som den beroende, måste jobba dagligen på vårt tillfrisknande. Ett sätt för mig att göra det är att hänga här på forumet. Får jag fråga dig (misstolka nu inte detta, du är mer än välkommen att vara här och skriva i min tråd) varför du läser och skriver här? Jag tänker, att om du nu är så befriad från allt vad medberoende heter - varför håller du dig då kvar här? Jag är nyfiken när jag frågar, och inte ute efter att provocera dig eller så.

/H.

Lelas: Visst ödelägger alkoholism relationer
men de medberoende hjälper till i processen.

Det finns en mängd kvinnor och män som inte
lever med alkoholister och inte låter alkoholismen
ödelägga sitt liv,

Det är ju därför medberoende går till Al-anon,

det är svårt men det finns alltid ett sorts ansvar
hos offret. Om medberoende inte existerade skulle
det finnas färre alkoholism,

Om alkohol inte fanns finns det andra flyktvägar
för de människor som inte vill möta känslor, andra
droger eller andra missbruk ,

grunden till missbrukarpersonligheten finns i uppväxt
och i kulturen, omger oss som ett stort mörkt
hav,

Jag ser dagligen HBT personer, vars vänner
tagit livet av sig, ...... Det finns stora problem i världen
och alla smyger sig in i relationer, främst de nära,

Det är en kamp att vara människa för de som
inte fått med sig verktygen att sätta gränser,
att ens se dem, till dem som inte fått verktyg att
lösa egna problem med hjälp av kommunikation,
O våga stå o vara i egna känslor,

Så mkt elände och orättvisor,

M v h / f

Med all respekt att jag kan betraktas som avtrubbad.

Jag hade för två år sedan känt ilska och upprördhet
inför alkoholister vars sjukdomsinsikt inte verkar sätta sig,

Jag har lämnat medberoendet helt och lever idag med
en man helt utan missbrukarpersonlighet.

Jag reagerar inte längre på samma sätt. Jag ser inte
på skvaller runt alkoholism. Jag berörs inte längre på samma
sätt. Det finns då mycket sjukdomar. Människors lidande och
vägen ur dåliga uppväxter, misshandel, arbetslöshet,
djupt olyckliga människoöden.

Om jag skulle må dåligt av alla öden, och msk
begränsningar, att se sig själv och den andre skulle
jag inte själv se var jag slutade och började ,

Jag kan förstå att du vill se mig som avtrubbad,

Själv ser jag mig som tillfrisknad,

/ f

Anonymt - tack! :-) Precis så.

fjärilen - ja, visst är det positiva nyheter att Lena PH står upp för sig själv och låter Per ta konsekvenserna av sitt beslut. Hon väljer att inte falla in i ett destruktivt medberoende, utan markerar sin gräns.

Men. Jag har helt enkelt inte blivit så avtrubbad (och jag har inga planer på att bli det heller) att jag tycker att sånt här är "vardagsmat". Jag blir illa berörd av sånt jag läser här på forumet också, och när jag läser artiklar som den om Per H. Det gör ont i mig att alkoholen ödelägger relationer, även om det gäller andra än mig själv.

/H.

Hej ! Jag kan mkt väl begripa och känna medlidande
med att man kan reagera och ta illa vid sig av nykterister
som efter 20 - 30 år åter lägger över ansvaret på den medberoende,

På detta forum är ju detta vardagsmat, varje gång alkoholisten
åter dricker efter ett försök att sluta, drabbar det den de lever
tillsammans med, oavsett om alkoholisten öppet ser det som
ok eller inte, om H på allvar ser på det på detta sätt, dvs att det
var upp till frugan att sätta stopp, är det djupt beklagligt för honom
och för frugan, i detta fall har ju den medberoende, om verkligheten
beskrivits i skvallerblaskan, valt att lämna honom. Låter ju som om
det kan röra sig om en kvinna som i så fall vägrar gå in i ett medberoende.

Det är ju mkt positiva nyheter. Min poäng var att det är svårt att dra slutsatser
om riktigheten bakom uttalandena, hur deras relation ser ut för övrigt,
De kan ju ha tröttnat av andra skäl än alkoholrelaterade.

Kvinnor och män lever i dåliga relationer. En del vågar
sent i livet se sina begränsningar och hur de inverkat på
relationsval och annat.

Att vi här intresserar oss för kändisar utifrån alkoholism
handlar förstås om vår egen upptagenhet av medberoende
och alkoholism. Här ska vi förstå alkoholismens sjukdom och
medberoendes kamp. Att se kändisars brottas med liknande
dilemman, är ju viktigt att se. H skiljer sig väl inte från andra
alkoholister här o är en msk, behöver stöd som alla här,

Att han likt Adde sade kan behöva få uppmärksamhet
i samband med nytt projekt, kan va bra att ha i bakhuvudet

Det är förstås kommersialism bakom den verklighet
vi går igång på,

/ f

VITT
Ingen bakfylla här det blev bara Lättöl och läsk.
Liksom för dig vart det lite undran från övriga, men så gott som från alla var det positiva reaktioner.

Kanon att det gick bra för dig. Grattis till ennu en framgång:-)

Fast förädarhjärnan var framme ett par gånger och talade om för mig att jag var en riktig tråkmåns som inte ville vara med och dricka.

Jag tror att vi klarat av ett av dom tuffare målen när det gäller att tacka nej:-)