Senaste kommentarerna i forumet

Läser lite runt bland trådarna, och får en sådan känsla att många som har ett alkoholberoende lägger ansvaret hos "andra"...
Jag dricker tills dess att någon annan löser det här åt mig, dvs man gör sig ansvarsfri och har därmed rättfärdigat sitt egna drickande ett tag till...

Vem ska lösa det åt en, och hur ska den lösa det åt en???
Där tror jag en del av förnekelsen ligger kvar, för den som sitter fast i sitt egna missbruk har inget svar på detta, men det känns skönt att få det ifrån sig...

Eller man vill flytta fram problemet till en händelse, när jag har fyllt 40, eller efter semestern...DÅ lägger jag av...
Eller man bestämmer en gräns, när priset på buteljen är så här mycket, då lägger jag av...

Men när dagen har kommit, man har fyllt 40, semestern är slut och flaskan har med råge gått över sin budget man hade satt...
Då finner man en ny orsak att vilja fortsätta, man flyttar fram gränserna, 42 år, efter julen och då flaskan kostar dubbelt så mycket???
Eller jag ska bara klara av arbetslösheten först, SEN ska jag lägga av...

Hela tiden flytta fram sina gränser, och vara förlåtande inför sig själv, eller ett svek skulle man hellre vila säga...
Man sviker sig själv hela tiden, för att man vågar inte stå upp för sig själv, att ge sig lite eget cred...

Nä, någonting drar en till dryckesrutinerna trots att man vet hur resultatet kommer att bli, en total självförnekelse, en egen förnedring...
Rädslan inför morgondagen, med ångestattacker och ett nedlåtande över "varför?"...

Jag tror på att genomskåda alkoholen, och försöka värdera vad den drycken tillför i mitt liv, fördelar och nackdelar...
Och framför allt vara ärlig mot sig själv, är verkligen nedsjunkningen i ruset värt all denna ångest, väger det verkligen jämnt i vågskålen???
Kan två timmar positivt rus vara värt två dagar av svidande ångest???, finns det någon logik?

Nästa gång kanske man ska vara lite vetenskaplig och anlyserande, hur känns det???
Och efteråt tänka på det igen, hur kändes det, vad var bra, vad var dåligt?

Fanns det bara fördelar?, grattis din självförnekelse är fullständig, insikten finns inte ens i närheten, hur är det med ärligheten, vad anser dina närmaste?
Väger det jämnt, skulle ett prov på att vara nykter ett tag förändra din värdering tror du?, bara för att testa?
Övervägande dåligt, Okey, du har fått en insikt, det var ju tråkigt men ärligt, känns inte den känslan lite förlösande ändå?

När man är införstådd att detta är ett problem, ja först då kan man göra någonting konkret åt det, en handling...
Handlingen behöver inte vara den absolut bästa, men en förändring är alltid bra, en utveckling...
Man behöver inte sätta målen klara för sig på direkten, man kan pröva sig fram, och smaka av förändringen, hur känns det nu...

Målet behöver inte vara att sluta dricka, utan att sluta må dåligt, man behöver inte gå på orsaken direkt...
Att sluta må dåligt kan innebära så mycket annat, förändra sin livsituation som kanske är orsaken till att man fortsätter dricka alkoholen...
..det kan vara relationer, arbete eller annat, har du tänkt på det?

och för varje dag, varje timme se utvecklingen gå vidare, idag har jag inte fallit för att hamna i dåligheter, jag vill fortsätta må ännu bättre...

Det är mitt lilla recept på ett framgångsrikt alkoholtänkande, alkoholen är inte det primära, utan att tänka på ett välmående istället...

Idag vill jag må bättre, vad behöver jag INTE göra för att det ska gå vägen t.ex...

Idag behöver jag ...inte dricka alkohol..

/Berra

vackert dagboksblad Berra! / mt

Idag har jag bara jobbat 1/4-tid...
Resten av dagen gick åt till att stoppa grannen i backen, jo vi var på begravning, eller hela gatan var med...

Och jag var så himla nöjd med dagen, ja det kan låta makabert, men så var det...

Nöjd för att jag inte behövde vara på jobbet så länge, nöjd för att jag inte låg i tidspress, nöjd för att jag faktiskt passar i en svart kostym,
nöjd för att jag har en så vacker hustru som jag kan vara stolt över, nöjd över att alla i området ställde upp och representerade sig själva.
Nöjd för att det var en sådan fin och värdigt avslut på en mycket omtyckt människa...
Nöjd för att t.om vädret visade sig från årets hittils bästa sida, nöjd för att det blev en ganska så uppslupen stämning sedan efter begravningen...
Nöjd för att vi visade vårat deltagande och respekt vid en annans bortgång och dess anhöriga...

Det tärde ordentligt på våra sinnen, så det krävdes en STOR huvudvärkstablett för att lätta på spänningshuvudvärken..
Men vi behöll lugnet resten av dagen också, det sa bara svisch så var maten färdiglagad och framdukad, inte ens en anstränging för någon av oss...

Redan i morse på vägen till bilen så förstod jag att detta skulle bli en alldeles särskild dag...
För jag såg årets första blomma, en klase snödroppar som stod i våran rabatt, bara centimetrar ifrån snökanten....
Och då kände jag att en ny tillväxttid och säsong är på gång, våren...
Kan någonting ligga i träda 50 veckor om året, och bara blomma i två av resten av årets veckor, ja då finns det livskraft, hur kärvt det än är...

Min problem måhända kännas fjuttiga, när det finns annat som orka ta sig igenom i det mest kargaste klimatet...
Dessa fem små vita klockor gjorde hela min dag, och jag har tänkt på dem i någon form av symbolik hela tiden..

Så en dag med både sorg och glädje, och livet blir så där mixat som jag tror det ska vara...
Och tack vare att jag kunde lägga ner drickat så har jag fått möjlighet att få uppleva båda sidorna, och inte enbart sorgen...

Ångesten... den solkade ner alltihopa, och jag är glad att få slippa den, och aldrig blir svackorna lika djupa igen...

Så den här tisdagen, den blev....vacker...

/Berra

Hehe, ja, den är en klassiker. :-)

Sitter och tittar på en ny kasse med vinflaskor som jag burit hem idag, köpte en flaska alkoholfritt också,
funderar på att ta vartannat glas av den ikväll.
Jag är ny här, och jag har slut på ursäkter och anledningar till att dra i mig en pava om dan, jag är bara livrädd att bli sjuk av att inte dricka...
Att jag blir sjuk av att dricka har jag redan fattat..
Har nån nåt tips och kunskap om abstinens...

http://www.youtube.com/watch?v=u2UP86bciVA

flodhästen. Jag gillade den korta berättelseformen! Nyss hemkommen från jobbet, sitter med kaffemuggen och njuter. Kram / mt

Så lite så, mullemannen. :-)

Adde - ja, kanske. Jag hörde den bara återberättas muntligt så jag är osäker. Men det låter ju som en bok man borde beställa och läsa! Och, den verkar ju onekligen vara på samma tema som "min saga"... Tack!

/H.

Tack mt. :-)

Apropå att ta hand om sig själv - i eftermiddag skall jag på ansiktsbehandling. :-)

Ha en bra dag!
/H.

Lelas för ett mycket bra inlägg !! Kan det vara den här du menar : http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9186082647

... det låter alldeles underbart. Har för övrigt samma associationer till Don´t worry, be happy... nästa gång jag hör den ska jag tänka på er, och oss! Tack för att vi får dela klokhet och ditt engagemang. Kram / mt

jag bara måste gå in här och läsa, nu har jag läst ditt Lelas, vad du har skrivit, ett antal gånger och med samma glädje. Kan bara säga tack för den stund du suttit och delat med dig till mig av viktiga saker du ville säga. Klockan är faktiskt 02:00 här i min värld nu och sista biten i fönstermonteringen är på plats, mt sussar gott tror jag under tiden som jag tassar på här. Tack än en gång och du, jag skall gå in på trådarna till medberoende och läsa. Tack för inbjudan, utanför mitt fönster drar nu en tunn sky framför månen eller kanske det är ett ljusnande jag ser. Kram /Mt.

<3

:-)

Och jag ler med er!
Underbar läsning!
Så himla glad för din, hans och er skull!
stora kramar!!
/k

Vet ni? Min man, han den nynyktre alkoholisten, ni minns...

Han ler. Han skrattar ända inifrån själen. Han skämtar med nästan alla vi möter, precis som han gjorde innan alkoholen slog sina klor i honom. Han planterar sticklingar och sår fröer inför våren och sommaren. Han funderar på om vi skall boka en resa. Han köper färgglada kläder. Han tycker att det är roligt att jobba och säger att han känner sig duktig på sitt jobb igen.

Han är tillbaka hos mig. Som jag har längtat efter honom!

Kram!
/H.

PS. Idag hörde jag "Don't worry, be happy" på radion. Innan har jag tänkt "som att man kan bli lycklig på beställning" om den texten. Idag tänkte jag "ja, man kan faktiskt välja att vara lycklig och sluta oroa sig." :-)

Vad fantastiskt att läsa det du skriver, du är fylld av klokskaper och det bådar gott!

Jag tänkte bemöta en grej av det du skriver, nämligen:
"Min livskamrat är ledsen och rädd inför framtiden, jag förstår det alltför väl. Det är tungt att bära eftersom orsaken till allt det är... jag."

Det är inte du som är orsaken. Även om det är ditt ansvar att bli nykter, och även om du behöver jobba hårt på att ta dig ur det här, så är det inte du som ÄR problemet. Det finns en "saga" om en jättestor elefant som flyttar in hos en familj och får dem att känna sig undanträngda och förminskade. Elefanten växer och blir större och större, men ändå pratar ingen varken med den eller om den. För att den skall få plats i hemmet blir familjemedlemmarna mindre och mindre och mindre, men de fortsätter att vara tysta. I slutet av sagan så inser man att det är alkoholismen som är elefanten och vad den gör med familjen.

Men! Märk väl. Det är alkoholisMen som är elefanten, inte alkoholiSTen. Din sjukdom är problemet, inte du själv.

Apropå det här med hur vi som medberoende fungerar (vilket ofta är läskigt likt varandra) så är du ju välkommen att läsa alla våra tankar i den delen av forumet som heter "Hjälpa någon som står nära". Där finns massvis av tankar kring det här med att känna sig sårad, att vara rädd för att visa tillit igen, att ha svårt att bryta sina egna mönster... Hela paketet.

Precis som Adde skriver så måste du skynda långsamt, fast det är svårt. Låt det ta tid, låt din livskamrat blir ledsen och reagera på saker som du inte ens har noterat, och låt dig själv känna glädje och stolthet över varje dag (timma? minut?) som du är nykter. Det kommer att gå vägen.

Kram!
/H.

PS: Om någon har en länk eller referens till "sagan" om elefanten så får ni gärna skriva den... DS.

Hej!
Eftersom självhjälpen från början är gjord i flash så finns det vissa begränsningar och några kända problem. Du kan hitta information och lösningar här: https://www.alkoholhjalpen.se/Tekniska%20begransningar

/magnus

Jag har försökt komma in på Självhjälpen några gånger, men fliken laddas enligt procentlistan men sen är det tvärstopp. Någon som vet hur man gör kanske? h/Mm.

Adde! Jag verkligen älskar att kramas, det vet alla som känner mig, kramas med den där varma trygga gooa famnen som omsluter kravlöst och helt och hållet bara för att för ett kort ögonblick förlora sig själv eller snarare dela en sekund av evigheten tillsammans. Gör gott för kropp och själ, det händer då och då att jag kramar någon också på min arbetsplats. Såå, lycka till på kramandets väg Adde, det gör gott jag vågar lova det. Det som är speciellt sen i sin tur är att jag får spontana kramar, folk vill gärna ge och med mig vet de att det är just den korta stunden det handlar om, helt "ofarligt utan baktankar" bara mänsklig kontakt inget annat. Det är härligt. h/Mm

tänker jag snabbare än vad jag hinner skriva. Händer alltsom ofta att jag formulerar meningar i huvudet och sen när jag skall skriva ner det så ser det lite annorlunda ut, eftersom min hjärna redan då begivit sig iväg på följande tankesprång. Så några kvarvarande celler traskar fortfarande runt där uppe i skallen.

Skämt å sido, familjärt berra, och tack ni andra, visst är det privat men sant och samtidigt ett sätt att visa att jag inte vill ha hemligheter för tanten... hmm, tanten? Nej Det är min vackra livskamrat jag menar, vacker på många sätt och tack för din hälsning kära mt. Till er som läser, lördagen var inte bra, lindrigt sagt, jag och hon mådde allt annat än bra och jag tyckte att vad jag än gör så är det fel. Jag blev så småningom ensam hemma här under ett antal timmar med mess som livstråd, verkligen läge för att leta upp något att dricka... av två skäl om jag skall vara ärlig. Dels förtstås för att trösta mig i min ensamhet och övergivenhet och känsla av att inte ha varit förstådd eller fått utrymme, tycka synd om mig vilket skulle ge fullmakt till spriten (inte mt:s fel) och dels för att mina sjuka tankar såg ut så här: Spelar ju ingen roll vad du gör... Fan står inne i mig på två ben och flinar.... Gav mig följande tankar, Okej, nu skall jag straffa dig för att du åkte iväg, rätt åt dig. Kom ju naturligtvis på precis i samma stund att det närmast var skrattretande tanke, den enda förloraren var ju JAG. Så, jag flinade tillbaka, gjorde inte det och det var med betydande känsla av någonting varmt och gott som fyllde mig i och med det. Jag som alltid sagt mig vara så beroende av relationen, visste att jag kan klara mig själv och att det till syvende och sidst handlar bara om mig egentligen. MEN, jag vill inte "klara mig själv" jag vill fortsätta leva mitt liv tillsammans.

Söndagen var som andra delen (den ljusare) i ett månvarv, om metaforen kan omfattas. Värme och ljus och gemenskap, delaktighet. Adde, jag har läst allt det du har skrivit, jag kommer att heja på dig när du kliver in på scenen, mentalt i alla fall, knappast på plats. Det du möter då... är i första hand dig själv och vet du, det kan väl inte vara så farligt "ni" känner ju varandra sen födseln, eller hur? PrestationsKRAV är bara jobbigt att släpa på, istället delar du med dig av någonting till andra, som du så fint gör här. Viktigare. Jag har ett vykort som kommit att betyda väldigt mycket för mig, texten är på engelska men i fri översättning ungefär: "Det finns ingen så läng väg till väldigt långt bort, som in till sig själv". Resan pågår ständigt ständigt. Tack ni andra också för kommentarer och alldeles speciellt till kära mt. Nu skall jag fortsätta monteringen av sovrumsfönsternischer (pust, vilket ord...) i vårt blivande sovrum. Berättar mera nästa tillfälle.Mm

Jag håller med att det är toppen att detta forum. Och även jag har sluppit vakna med den hemska smaken i munnen. Inte kunna äta och spy bara jag tar en cigg. Att springa o känna på burkarna om det eventuellt finns något kvar i nån....Usch tvi valen. Eller klippa upp dunken och despereat hälla ut de sita dropparna...Eller köpa folköl och sitta och hälla i sig. Jag mår illa bara jag tänker på det. Skakningarna om man inte får tag på något. Nerverna på helspänn. Funderingarna över hur man ska klara jobbet....Finns det kvar att dricka klarar jag inte att gå till jobbet. Då är natten en enda stor ångest där jag ligger och tittar på klockan och funderar på vad jag ska ljunga ihop till jobbet den här gången....Känns som om jag ligger fem centimeter ovanför sängen och täcket är blött och äckligt. Mardrömmar....

Nä fy sjutton för bakfylla!!! Ingen som har varit riktigt bakfull vet hur hemskt det är. DÅ har jag hellre svininfluensan tio gånger om.

Vem kan tycka att det är värt att hälla i sig lösningsmedel och må så här??? Jo bara en alkoholist!!

disken är undanplockat på 10 minuter, och sedan ett minne blott, knappt minnesvärd...

En bakfylla "städar" min inte undan, hur mycket jag än har försökt, man går mest och mumlar en massa hemska flashbacks under hela morgonen...
Inte värt en sekund, jag har lärt mig att värdera livet betydlig mera än så...

Finna sig i momentet som just nu bara "är", okej, här ska plockas i köket....
Och lugnt och metodiskt acceptera att detta måste göras, varför inte göra det ordentligt då istället...
Kanske t.om städa ur någon kökshylla så har denna morgon även fått en liten större mening, och en större självkänsla över hur duktig jag är...

Har man tur och finner sig i det kan även badrummet och hallen få sig en omgång, fast att det inte var planerat...

Inget brukar vara som den erkänslan man får när man har varit duktig och städat, från sig själv, till sig själv...

Det är pluspoäng det!

/Berra

Skönt att vakna ytterligare en dag utan bakisångest.

Dock är det inte undanplockat i köket :)

mullan till mullen...

Känns lite familjärt nu på något sätt..

Kom igen nu mannen!, dela med dig av dina erfarenheter, så får du respons här på forumet..

/Berra