skrev mulletant i Vägen vidare

till dig Lelas med mt som sekreterare. Han tackar för svar med varm och vänlig ton, har börjat skriva på något som kanske kommer. Eller kanske inte längre är aktuellt. Ikväll har vi skrivit gemensamt i tanttråden. Kram, Mm / mt


skrev mr_pianoman i Mr_pianomans tankar om nykterhet

Fredag idag och juli månads eftervårdsdag på "hemmet"
Det är en skön känsla att komma dit. Lite känns det som ett andra hem. Mysigt att träffa dom som jobbar där, få uppskattning och den uppriktiga glädje dom visar över att man kommer och ser ut att må bra. God mat och kaffe.

Men ändå känns det inte givande. Sitter och summerar dagen nu, och jag kan inte komma på ett enda ord eller delning som fastnat. Tämligen ointressanta timmar. Tyvärr.
Mycket beroende på gruppen naturligtvis. Men också på ledaren som inte styr upp samtalen ordentligt. Jag ser tiden gå och hör massa oväsentligheter. Blir irriterad på folk som tar min tid.
Nu har jag nog gnällt klart tror jag.
Jag tycker jag har ett helt okej liv nu. Jag tror jag har hittat ett spår som verkar leda rätt för mig. Sen finns det saker jag skulle vilja förändra. Men hur, vad och när vet jag inte. Det får tiden utvisa. Jag måste lära känna mig själv som nykter bättre, för att kunna lura ut vad jag vill med framtiden.


skrev mulletant i Vägen vidare

eftersom också Mullegubben är en sjusärdeles odlare. Förutom frilandsodlingen har vi ett växthus fullt med gurkor, tomater och vindruvor. Vindruvorna är inte mogna ännu men gurkor har vi och idag har vi skördat den första tomaten Vilka fina män vi har! / Kramar, mt


skrev Adde i Div åsikter eller...?

hur bra jag har det !!

Lite krasslig rent kroppsligt men jag har ju en stabil nykterhet att stå på, en fördel som ger väldigt bra effekter även på kroppens motvilja mot att kvickna till.

Det finns bara fördelar med att inte dricka sprit ! Tänk att det tar nästan en hel livstid att fatta det ?!

Ha en nykter fredagkväll vänner och så hjälps vi åt att ta beslutet i morgon när vi vaknar !!


skrev Gäst i Vill inte - kan inte

Kram till modige,ärlige Fenix... jag blir rörd av dina rader <3 Mie...


skrev Lelas i Vägen vidare

lillablå - ja, det är någonting symboliskt över det där med att odla samtidigt som man återhämtar sig efter sitt livs utmaning... Det spirar och gror, men det behöver också skötas om och ges kärlek och näring... annars kommer det ingen skörd.

Pianomannen - ja, vi får bygga ut... vi har ju rätt mycket tom gräsmatta att ta av...

Lisamari - konserten gick bra. Det kom lagom mycket folk, vi tyckte att det var kul att spela ihop och när jag lyssnar på inspelningen som vi gjorde så tycker jag att det låter riktigt bra. :-)

Idag, och hela helgen, är det ett stort jippo här i vår lilla stad. Det kommer långt många fler besökare hit än vad som bor i kommunen. Folk överallt, med husvagnar, hundar, cyklar, picknickkorgar, badkläder... Full rulle. Jag gillar det, så jag skall nog ge mig ut i vimlet en stund i eftermiddag. Samtidigt ser jag fram emot lugnet som lägger sig i byn när det hela är över på söndag eftermiddag.

Livet är bra.
/H.


skrev Lelas i Vill inte - kan inte

Åh, vilken härlig läsning Fenix! Jag tror att du gjorde stor skillnad i din dotters liv genom det där samtalet.

Kram!
/H.


skrev Fenix i Vill inte - kan inte

mulletant! Ja det var en känslosam kväll i går minsann. Men ärlighet känns nödvändigt om alkoholen ska stanna borta för gott.
/Fenix


skrev mulletant i Vill inte - kan inte

ärlighet och känslor är det finaste som finns! Du är så oerhört modig och en stor människa! Kram / mt


skrev Fenix i Vill inte - kan inte

fina vänner man har här inne. Lillablå, jag ska gråta jämt när jag åker buss för chansen att få en kram av dig=)
Mie, du denna stadiga klippa på forumet som ger härliga rader om tårarna och så sanna.

I kväll har jag nog gråtit två timmar av de fyra jag suttit ihop med min dotter. Hon är 27 år och plötsligt tänkte jag när vi var ensamma och jag köpt hem kinamat, att det var dags. Föll mig helt naturligt och jag berättade under en mycket lång kväll när tiden stod still, om mitt missbruk från tiden innan hon var född tills idag. Om mitt snöpta känsloliv under tidig barndom, alltså en riktigt störd morsa, och till befrielsen i tonåren när alkoholen löste mina känslor. Tårarna strömmade från våra ögon som vi fästat ihop, och droppade ned på båda våras hjärtan. Vi har gått igenom så mkt i hennes barndom när hon var svårt sjuk, så detta blev en magisk kväll. Hon tog det som den gåva det var från en uppriktig far, och jag förklarade hur oerhört glad jag var att hon tog emot den med klara och goda ögon. Vi hade så mkt att berätta för varandra och fråga, och trots att tårar skymmer sikten när jag skriver detta, kan det bara bli bättre. Jag ser fram emot att nästa dotter kommer hem på söndag, och då ska jag be att hon och jag får ett utrymme så jag även kan berätta för henne om mitt liv. Det känns helt rätt, även om jag förstås inte vet hur allt tas emot. Min fru svävar i lyckligt ovetande fortfarande om vad jag gjort i kväll. Men ska resten av livet bli bra är det ärlighet som gäller, det är helt klart efter denna kväll.
Kram alla,
/Fenix


skrev Lisamari i Vägen vidare

Låter så härligt - att få skörda den frukten

Önskar man hade fått höra den konserten - det hade nog lockat fram en tår i ögat

Ha en fortsatt skön semester ni båda - mysig läsning att ni är rädda/måna om varandra

Kram
Lisamari


skrev mr_pianoman i Vägen vidare

var inte beredd på att det skulle växa och trivas SÅ bra bara..... Större lanne till nästa år.


skrev lillablå i Vägen vidare

Låter helt fantastiskt och jag är så glad att det är ert liv just nu, ni skördar
efter hårt arbete!!!
så himla gött!!!
stora kramar!!
/k


skrev Gäst i Vill inte - kan inte

Idag har jag unnat mej att sitta på en brygga mitt inne i staden i solen med en god vän & äta sushi...
Kram Mie...


skrev Gäst i Vill inte - kan inte

Tårar är sorg & smärta som svämmar över,
rinner ner för kinderna mot hjärtat,
lättar sinnet & skänker tröst....

Kram från Mie.


skrev Lelas i Vägen vidare

... att kliva ut, direkt från köket, barfota i gräset och skörda lök, sallad och örter i den egna trädgården.

Och inte bara för att maten blir god, utan för att det är min man - ni vet, han, den nyktre alkoholisten - som har odlat alltihop. :-)

Ville bara säga det. Kram, alla!
/H.


skrev mr_pianoman i Mr_pianomans tankar om nykterhet

Jag har under eftermiddagen suttit några timmar själv i bil och radio är en fantastisk uppfinning! Det är mycket snack om alkoholkonsumtion nu. Och då oftast ett osunt drickande. Flera sommarprogram har ju redan belyst ämnet missbruk och/eller medberoenden. Nyheter och andra program debatterar och informerar.
Det slog mig, att jag (eller vi) nästan är dom vanliga som har gått på det ena och det andra. Va många det är som berusar sig på ett eller annat sätt.

Känns nästan som man är ovanlig om man i n t e går eller har gått på nått.

Sorgligt men sant. Skön känsla ändå att tänka för mig själv att jag njuter av att vara nykter. För det gör jag.


skrev lillablå i Vill inte - kan inte

Känns som om jag har väntat på de här inläggen från dig, som om jag vetat att du
har det inom dig, att du kan bara du tillåter dig!!!
så himla glad jag blir!
och ser jag en gråtande man på bussen i min stad, som kanske är din också om jag
inte missminner mig (eller nära i allafall), ska jag gå fram och fråga om det är du, och
i så fall ge dig den största kram jag kan!!! och nynna little blue tills du gråtit färdigt!
sköt om dig och hoppas resan fortsätter i samma anda!!!
kram!
/k


skrev Gäst i Vill inte - kan inte

är ordet sa Bull.

NU ska jag gå å färga ögonbrynen o ögonfransarna.
Denna gumma är inte ett uns gråhårig men fransar o bryn har blivit VITA.
DET ska jag unna mej,lite färg till denna blivande grånande gumma.
Vad unnar ni er denna sommar förutom nykterheten?
För det är vi värda......


skrev Lisamari i Vill inte - kan inte

Härlig läsning Fenix
Jag blir rörd och är så glad för att du delar med dig, jag har tänkt på dig i sommar och tycker du är modig.

Varm kram
Lisamari


skrev Fenix i Vill inte - kan inte

jag blir Vana, jag blir så glad när någon berömmer mig att tårar kommer. Förebild, ja kanske jag kan hoppas vara det för någon. Inte så ofta jag känt mig som en sådan kan jag säga:-)
Jag tror det är min lilla 12-åring som blir så glad, han har jag inte träffat på hemskt länge.
Och förebild ska du vara själv Vana med dina snart två år här på forumet!
Allt gott...
/Fenix


skrev Lelas i Ångesten tar mitt liv...

Usch, Berra, du skrämde mig med den där rubriken!

Men jag skrattade gott åt fortsättningen. :-)

/H.


skrev Gäst i Vill inte - kan inte

Oj!!!!!!!
Helt enormt att läsa om det du gör.
Hur du...under denna långa tid jag har varit här....snart 2 år...aldrig givit upp,aldrig aldrig!!!!!
Hur du hela tiden med enveten envis säkerhet gått mot ditt mål...nykterhet!!!!!!!!
Du är en stor förebild!!
Allt gott till dej <3


skrev Fenix i Vill inte - kan inte

Blir glad över din reaktion. Har känt mig både fånig och arg för att jag ska behöva ligga där och gråta som en liten unge när jag snart fyller 60 år. Men det är ju just det som lockas fram under mina hypnossessioner, barnet är den del av mig jag tagit avstånd från. Tidigt fick jag lära mig att känslosamhet var det värsta jag kunde göra, då blev min mamma alltid ledsen, eller sade att hon skulle bli ledsen. Arg, besviken, ledsen, frustrerad... Allt var ovälkomna känsloyttringar och när jag lärde mig att förneka mina naturliga reaktioner så gjorde jag "rätt". När alkoholen kom in i mitt liv i tonåren var det verkligen en välsignelse. Jag lärde mig snabbt att dricka hyfsat kontrollerat, och borta var min osäkerhet, min blygsel och jag fick visa känslor eftersom det är accepterat när man är påverkad. Alkohol har sedan dess varit min tillflykt och snabba genväg till ett tillstånd där jag accepterade mig själv. Så sorgligt och så hemskt att jag skjutit upp att bli vuxen hela livet. Med vuxen har jag förstått att det menas att man ska ta ansvar för sig själv, att man mår bra både fysiskt och psykiskt. Det är därför jag kämpat så besatt för att bli av med min alkoholism, jag inser att jag inte har blivit vuxen utan ofta mått dåligt både fysiskt och psykiskt. Men jag har inte fattat hur jag ska komma ur det, utan efter en tids nykterhet har jag återfallit i "tryggheten" och suddat ut och förnekat de känslor som jag som alla andra har rätt till. Utan att fatta egentligen vad det handlar om.
Nu har jag gett mig faan på att fullfölja den här behandlingen, tills den dag jag tillåter mig själv att känna vad jag vill, utan hänsyn till omgivningen. Börjar jag gråta på bussen så ska jag göra det, och krama om det inre barn som känner så hårt och säga att det är OK, jag är här nu och jag älskar dig villkorslöst hur du än känner det.
Tack Viktoria för att du fick mig att börja sätta ord på mina tankar, jag har en hög med hemuppgifter från min hypnotisör som väntar och det kommer nog att bli en stark känsloresa
Kramar till dig,
/Fenix


skrev Gäst i Ångesten tar mitt liv...

Dagens första :)
Ser framför mej ngn slags LasseÅberg scen ur den filmen.
Härligt härligt!

Shit happens!

Själv har jag inte råkat ut för detta ännu men sanningen är åxå
att jag inte har så mkt alkohol runtom mej...