Senaste kommentarerna i forumet

höra av dig och att du mår hyfsat! Kram / mt

Kära och fina människor!

Jag lever och mår hyffsat. Jag återkommer framöver!

Kramar.

Allmänt känt att jag sitter på hemmet. Om ngn granne hade missat det så har frugan gjort ytterst klart för dem. Jag skiter i vilket. Men jag mår skit över att det går ut över ongarna. Speciellt lillkillen, han var stark innan. Nu är han helt trasig. Och jag farsan fixade det - inte genom misshandel, men genom mitt agerande. Håller med dig om frikyrkornas budskap. Det är ganska stort där jag bor också. Allt är ok, även alkoholism och incest så länge man "sköter det snyggt". Jag tror faktiskt att vi får flytta. Samtidigt som jag för ungarnas skull inte vill flytta ifrån svågern. Mkt att tänka på.
Det var lättare med en whisky innanför västen. Haha! Förstår att det sårar vissa här, men det är så jag känner. Känner! Jag tror att jag drack för att slippa känna...nu känner jag hela jävla tiden. Men så får det bli. Ha det bra därute. /R

min del störs inte alls om andra dricker framför/bredvid mig. JAG dricker inte och det är det som är det viktiga för mig. Hur andra gör är deras ensak.

Sen vet jag från andra, speciellt nynyktra, att det kan vara ett litet helvete att se andra göra det som de själva är förbjudna att göra.

Ibland kan en enkel fråga lösa problemet :-)

Hej Framtidsdrömmar!

Vet du vad det första av de tolv stegen i Al-Anons (och AAs) program går ut på?
Kolla här: http://www.al-anon.se/Om-Al-Anon/De-Tolv-Stegen/

Du har just tagit det första steget. :-) Bra!

Och det där med att dricka själv, ja... För min del blev det inte ens en fråga, för jag har epilepsi och äter mediciner, så jag vill inte dricka en droppe för att riskera något med det. Så, jag har inte druckit någonting alls på två år nu.

Däremot har jag ju hört många andra anhöriga fundera på samma sak som du gör nu. Är det ok att dricka själv? Jag skulle vilja svara: Ja, det är ok, men du kanske skall vänta ett litet tag så att han blir lite stabil i sin nykterhet.

Så tänker jag, andra kanske tänker på något annat sätt. :-)
/H.

Ibland känner jag en press på mig att ta itu med problemet. Mina vänner som bryr sig om mig, min familj och ni alla på forumet vill mig väl men ibland blir jag stressad och känner mig som den vekaste människa i hela världen som inte sätter ner foten och lever ut det liv jag vill leva.
Jag vill göra något åt detta men har väl inte hittat den rätta styrkan.
Trots den "inbillade" pressen så tycker jag att det är bra med en spark i baken från er alla. Allt jag läser gör att jag iallafall börjat förstå vidden av denna sjukdom och att jag inte har makten att göra något åt den så länge han inte gör något konkret själv.
En annan sak..nu börjar vårsolen värma och det är mycket skidåkning i solen och avkoppling på verandan/snögrottan....jag kanske tycker att det skulle vara gott med ett glas vin och mysa....det tar mig emot att göra det med honom. Hur beter man sig, det är ju inte jag som har problem utan han. Hur har ni andra gjort??

Hej Optimisten och välkommen!

Det är väl bara att gratulera, du klarar av att jobba heltid måndag-fredag och ändå kröka på relativt friskt på helgerna och är nöjd med det. Men hur kom det sig att du navigerade fram till just den här sidan?

Oavsett vilket, ha en bra dag!

Beklagar innerligt att ditt initiativ slog tillbaka mot barnen på det sättet, så fruktansvärt skevt. Är det allmänt känt att du är på behandlingshem eller?

Mina egna erfarenheter av mindre samhällen är att där visst finns en gemenskap och "alla-tänker-på-alla"-anda. Dock förutsatt att man passar in i normen, vilken utgörs av att man är heterosexuell, etnisk svensk och utan sociala problem (alkoholism är inga problem så länge den hålls inom familjen).

Nu generaliserar jag något, men det är mina erfarenheter. Apropå Gudstro så generaliserar jag vidare, inom kristna kretsnar är denna måttstock än mer huggen i sten, har massiv erfarenhet av detta då flera goda vänner är uppvuxna i frikyrkliga familjer. Familjen och kyrkans gemenskap betyder allt, men om det visar sig att du är homosexuell så är du inte längre del av denna gemenskap.

Antagligen finns undantag, men detta är mina erfarenheter.

Oavsett vilket, kämpa/kriga på, du är en vinnare.

Så glad jag känner mig inför din framgång Nisse! Det ger hopp om att vi också ska klara av min mans svåra problem. Hans historia liknar din, med flaskor i förrådet osv. Idag är vi inne på 2:à dagen

Du skriver så klokt om GUd och inbjuder till ett "samtal" egentligen. Uppmanar (oss alla?) att fundera runt vedertagna uppfattningar som vi bär med oss.

Den Lilla Orten Stigdotter KAN också vara väldigt bra! Men ofta är det när man "sköter sig", tycker jag.

Är uppvuxen på liten ort med missbruk och en massa skit som arbetslöshet, många barn osv och fasen va det snackades! Usch! VI var liksom the talk of the town. (Norrlandssamhälle)

Sen när jag skaffade familj i södra Sverige och vi utåt sett hade det "ordnat" även om det innanför väggarna var mindre bra, så upplevde jag ett väldigt stöd jämt från omgivningen.
Inte att man pratade skit om de som halkat snett heller och jag vet inte om det är skillnaderna i Sverige eller vad men det behöver inte vara skitsnack på alla mindre orter.

Däremot kan jag se att när man väl fått en stämpel på en mindre ort är det jättesvårt tvätta bort det!

Ville bara berätta om att jag upplevt bägge men för att komma tillbaka till dig Dompa håller jag fullständigt med Stigsdotter:Du gör ett Toppenjobb! Du ÄR en krigare, det är mycket lättare att skita i att förändra och sitta och tycka synd om sig själv eller inte ta ansvar!

Speciellt tänker vi på din lillgrabb också och hoppas att allt snart blåser över och då kan han få lite lugn och ro igen,eller hur Stigsdotter?

Kramar till er alla!
Lilja

Era ord värmer. Tack. Speciellt om krigaren. Nu ska jag kriga igen...för lillkillen. Stackars onge.
Stigsdotter; Din fråga om mig och GUD. Nej vi kommer aldrig att samsas. Tyvärr. Har en historia av hur min morfar mer eller mindre kränkte min mamma i guds namn varje dag. Jag inser att morfar var sjuk, inte GUD. Men för mig är religion förknippad med övergrepp. Jag fixar det inte. Jag köper inte konceptet ;-)

Hur kan jag klara av att jobba heltid då? dricker rätt så mycket, men kan ni förklara hur? Jobbar måndag till fredag och sedan super, fre och lör! Har gjort i 30 år!

Håller inte med detta snacket med Gunnar, tror att det handlar om sympati och att Gunnar är väldigt ensam inom sig själv! Vill han dricka så gör han, kan han inte dricka så gör han inte det! Har du inga pengar tex: Hur ska du kunna dricka?
Mia

En av mina drömmar är att jag skulle vilja bo på en liten ort, där alla känner alla och tar hand om varandra. Ibland kan jag bli så trött på storstadens "sköt dig själv och skit i andra". Någon som blir tilltalad på ett elakt sätt på t-uben? Titta åt andra hållet bara. Men där, där i det lilla samhället, där är alla barn allas barn. Där ser man när någon mår dåligt och bjuder då på en fika och ett lyssnande öra.

Inser när jag läser dina rader att det där verkligen är en nollåttas hittepåfundering om hur det fungerar på landet där det istället tisslas och tasslas bakom ryggen. Istället för att vara glada för att du ÄR SÅ HIMLA STARK som tar dig i kragen, erkänner dina problem och, här måste jag ta till en svorglosa: FÖR HELVETE ÅKER IN PÅ HEMMET!!!!! så får din lillkille pikar? Han borde få stärkande samtal med mogna vuxna i sin närhet, goda måltider hemma hos folk som berättar för honom att allt kommer att ordna sig, att pappa behöver lite tid.
Och, här kommer en liten provokation, hoppas du inte blir arg, men: varför blir du så provocerad av "konceptet" gud? ("konceptet" förresten?!). Om du inte bryr dig, varför är "gud" inte bara ett ord för dig? Om man inte köper det och inte känner att det angår en själv är det väl bara att rycka på axlarna och strunta i det? Eller? Kanske finns där en liten troende inne i dig också?

Nå, skämt å sido. Sköt om dig så mycket du bara kan. Du gör ett toppenjobb! Och tänk vad härligt det kommer att kännas när du med stolt rak rygg träffar dina barn nästa gång!

trudelutt för dig kommer här: ♫♪♫♪♫ ♫♪♫♪♫ ♫♪♫♪♫ ♫♪♫♪♫ ♫♪♫♪♫

Nu skall du vara stolt över dig själv och tänka på framtiden och det du ger dina barn. Bor själv på en liten ort, vårat ordspråk här är" det du inte visste om dig själv, får du veta när du flyttar till ....................!
Men jag skiter i vad dom säger här, jag är väldigt stolt över att jag tagit tag i problemen, skickar stolthet till dig.
Ett steg i taget med huvudet högt//Kram Kalla

Gud så härligt! Man kan tro att vi jobbar "under-cover", i team, haha!

Jag svarar något och då jag lagt in det ligger nåt från dig som jag inte sett och då har vi skrivit ungefär lika!! Både till SKata och DOmpa!

Detta är sannerligen ett starkt forum- det är PRECIS så här man kan förändra!

Underbart! Jag blir så GLAD!

Håll i nu Nynykter, united we stand!

Kramar! Lilja

Hej! Lilja här! Jag har läst dina funderingar och vad du brottas med och att du nu får hjälp på B-hem!

Det finns ingen möjlighet att du skulle vara misslyckad när du gör denna ansträngning!
Det suger idag men EN DAG kommer dina barn vara SÅ stolta över dig!! Jag vet för jag har sett det med flera personer på nära håll! De måste få lite tid på sig bara! Men att ha en farsa som tar itu med sitt missbruk, DET är att ha en krigare i familjen!

Dina barn kommer att stärkas i förlängningen över att du vågar göra detta.

Jag fattar hur svårt det kan vara med gudsbiten, trots att jag har en tro själv. Kanske för att den känns malplacerad?Det kan jag även tycka på AA, det blir nåt konstlat över den.

Men sen kan det vara att vi svenskar (?) tar religionen så seriöst? Har bott i USA vid några tillfällen och där kastar man ur sig gudsbegreppen hej vilt och det är inte så märkvärdigt. Men här hemma kan jag tycka att det lätt kan bli nån "frälsnings-stuk" över det hela och människor kan uppleva en press och vill freda sig. Det är helt naturligt tycker jag, att känna så.

Hoppas du hittar ett sätt att tackla det så att du kan ta till dig de positiva bitarna!

Håll i nu Dompa- du gör ett beundransvärt arbete ska du veta!!

/Lilja

Förstår att det är väldigt jobbigt att bo i en liten håla där alla talar om alla, men min spontana tanke är att din tid på "hemmet" är en investering för framtiden. Jag tycker det är väldigt strongt av dig att så rakryggat ta itu med alkoholproblemet. Se långsiktigt på det hela. Snart kan du finnas till för dina barn igen, vara nykter och se folk i ögonen som har snackat bakom ryggen på dig. Så anklaga inte dig själv för vad du borde ha gjort. Snart kan du finnas där för lillkillen och vara en nykter förälder! Det är värt att kämpa för!
Nynykter

haha. Får inte missbruka mitt mobilinnehav. Men en snabbkram hinner jag skicka. Hoppas du mår bra tjejen. Jag gillar dig!!! /R

Tack för allt stöd. Jag saknar min denna sida som f... Samtidigt försöker jag respektera hemmets policy. Jag ska vara helt avskärmad från omvärlden. Så hur går det då? Nykterheten eller rättare sagt frånvaron av alkohol går över förväntan. I detta "nu" vill jag inte dricka. Men samtidigt är jag livrädd för vad som ska hända när jag trillar ner i verkligheten igen. Och verkligheten är inte bra just mu. Frugan dricker som aldrig förr. Lillkillen mår skitdåligt. Vi bor i en byhåla och alla tre ungar får pikar om sin misslyckade föräldrar. För alla ser. Våran skit är uthängd till allmän beskådan. De äldsta ungarna kan hantera det...men inte lillkillen. Idag har jag suttit en timme i samtal med hans klassföreståndare. (därav av tillgång till telefonen, haha. Nu smygsurfar jag). Jag skäms som satan. Jag öppnade denna burk, jag gjorde så att lillkillens familj kom upp i dagsljus. Jag rekommenderar inte att "komma ut". Men vi är alla olika. Läste om krigarn och inser att en del av oss ska komma ut. Jag borde ha varit mindre dramaqueen och mera man. Kickat min dåliga vana i smyg...liksom. Hemmet då? Jo, stundtals helt ok, stundtals får jag massor av god hjälp. Respons!!! Men stundtals bor även GUD här och då skärmar jag av. Kan tyvärr inte plocka de bitar jag behöver då...utan hela kroppen knyter sig. Tack Magnolia för att du fattar detta. För de flesta verkar GUD bara vara ett ord. Men för mig är det mer. Ett koncept! Ett koncept jag vägrar att köpa. Lycka till alla tilltufsade vänner. /R

Idag börjar jag jobba heltid, efter att ha varit 50% sjukskriven för lunginflammationer och annat skräp sen november. En otrolig lättnad faktiskt. Att det är lättare att andas och jag är mycket piggare. Rätt penicillin gjorde susen. 8 veckor kvar på denna dosen.
Humöret inte minst. Att inte behöva vara nedsatt i arbetsförmåga stärker mig.
Nu kör vi!

Hej vänner!

Ojojoj vad vardagen snurrar på fort. Imorgon skall jag ta sovmorgon och sova tills jag vaknar av mig själv. Jag kan knappt minnas när det hände senast... Men men. Livet är bra. Jag hinner inte skriva så mycket här på forumet men jag läser allt som skrivs, det är viktigt för mig.

Hur som helst - idag debuterar jag som gästbloggare på Carina Bångs Medberoendeinfo! :-) Tjohooo!
Här kan du läsa mitt första inlägg på bloggen:

http://medberoendeinfo.blogspot.se/2012/03/lelas-insikter.html

Ha det gott, alla!
/H.

Det brukar inte vara alkoholen i sin vätskeform man längtar till...
Utan mera situationen man befinner sig i,
miljön och "läget" som gör att man känner en längtan till en för oss trygg situation, med ett glas i handen.

Eller som svenskan sade om sin danske man, han tar inga beslut utan sin öl i handen..
Eller vi diskuterar detta över en öl...

Om man inte kan ta ett beslut utan att vara påverkad av alkoholen.
Så är det inte alkoholens fel, utan hur man har associerat den.

Vin till middagen, öl till after-work, snaps till sillen osv..
Om man inte kan äta sill utan snaps, ska man då också strunta i midsommar..?
Självklart inte, men man kan tänka i nya banor...

/Berra

Mulletant sammanfattar även min syn på saken bra.

För egen är jag där du en gång började Berra, åtta veckor. För åtta veckor sedan lät det fullständigt otroligt och orimligt, hur kan man vara utan alkohol SÅ länge? Men det gick tydligen och känns till och med bra! Och det har verkligen vänt på senare tid, om det är mitt "fuskande" med Naltrexon eller inte må vara osagt, men även av mindre intresse då jag trots allt lyckats hålla mig från alkoholen.

Vidare vet jag inte om det är självbedrägeri på hög nivå eller om jag tycker det på riktigt, men jag är verkligen inte sugen på alkohol heller. Var på gigantisk tillställning i helgen, såväl till antalet gäster som alkoholkonsumtion och det var förhållandevis lätt att hålla sig nykter.

Tänk om man redan är omprogrammerad..?