Senaste kommentarerna i forumet

Jag lider med dej. Du skall inte behöva ha det så hör. Jag tror han kommer på bättre tankar om du ställer ultimatum att inte dricka mer. Tänker på dej, hoppas det går bra .

Kanske däremot ett tecken på hur lätt det kan vara att trilla tillbaka ett par steg... Har haft liknande drömmar, och det är inget som är någon stämningshöjare att vakna till.
Nej, påskrecepten, tidningarna och annat ger inte så många alkoholfria alternativ. Är det något jag inte kan förstå från tidigare är att jag inte alls har fattat, eller ens reflekterat över, är hur lite hänsyn som visas till icke-drickare, på fest eller restaurang. Kör man, eller är gravid, eller av annan, oklar orsak är tvingad att avstå från alkohol (för det kan ju inte vara frivilligt...) så förväntas man tycka att det är helt ok med bubbelvatten eller Cola. Jag har inte varit ett dugg bättre själv. Normen är verkligen inte att vara nykterist.

Jaja, hoppas du hade en bra dag på alvaret, och att du får sova med goda drömmar inatt.
Kram m

Håller med dig i allt du skriver. Under mitt vindrickande har jag inte tänkt så aktivt på vad som fått mig att "behöva" vinet, har nog inte velat tänka att jag behövt det alls. Och det är ju heller inget man behöver tänka på, förrän den dagen man inser att det är svårt med en kväll utan. När man helt enkelt ska låta bli det, och känner det där suget som är nästan omöjligt att stå emot.
I processen att sluta/klara mig utan har det därför varit viktigt för mig att se vilka fördelar jag tycker mig ha haft av alkoholen, för att kunna slå hål på några myter för mig själv, och kanske ta tillvara på de bra sakerna och flytta dem till något annat. Belöning t.ex., det går ju att belöna sig med något annat efter en bra arbetsinsats, och det går att koppla av och bort på andra sätt.
Visst kommer det fortfarande såna där orättvisetankar - varför just jag... men varför inte jag? Alla som dricker alkohol med den regelbundenheten och mängd kommer ju att bli beroende. Det tillhör ju liksom alkoholen i sig att vara beroendeframkallande, både fysiskt och psykiskt. Något man gör varje dag, eller nästan varje dag, blir ju en vana som blir svår att bryta, att hitta nya rutiner är inte alltid så enkelt, och det är frestande att falla tillbaka i det som är välbekant, och som man vet fungerar. Resan mot nykterhet har ju varit som att slänga sig ut i något okänt. Man är inte längre samma person som man trodde att man var.
Det viktiga är väl både att slänga bort den där kliande och tyngande offerkoftan samtidigt som man inte får vara för hård mot sig själv. Gjort är gjort, och från och med nu kan det bara bli bättre, och annorlunda.

Ja, PP, det blev ett längre inlägg än jag tänkt, och jag vet inte om det hängde så mycket ihop med det som du skrev, men ditt inlägg väckte tankar hos mig.

/m

Jag är en av dem som läst här i många år, men inte skrivit själv. Känns som om jag känner flera av er. Ni har alla hjälpt mig att fatta mitt livs svåraste beslut. Att lämna.

Jag känner igen mig så mycket med din situation sorgsen. Det jag ville förmedla nu är vad min terapeut sa då min nynyktre man och jag skulle försöka leva tillsammans förra våren. Terapeuten sa rakt ut att "din man är narcissist och kan själv inte ta på sig skulden det innebär med en skilsmässa, det måste du göra. Hans skuld är så stor i och med vad han gjort under sitt missbruk att han inte fixar en skuld till. Därför försöker han förmå dig att ta beslutet för både du och han inser det omöjliga i att leva tillsammans i framtiden. Medvetet eller omedvetet. Bagaget är för stort och för tungt att bära. Ju längre ni lever tillsammans desto mer sadistiska kommer ni båda att bli. "

Vad som hände var att jag fick fortsatt skuld för allt som var dåligt i vårt liv och i omvärlden. Men när jag slutligen sa att nu fick det vara nog, vi måste skilja oss, släppte mycket av trycket och trevligheten kom ganska snart därefter. Det jag befarat med aggressivitet och elände och kanske återfall blev inte alls resultatet utan en väldigt fin vänskaplig kontakt ganska snart. Läst mycket om narcissism och rekommenderar dig att göra detsamma. Det har ökat min förståelse för reaktioner och händelser. Det har lärt mig att det vara inte bara alkoholen som gjorde honom till den han var.

Och så vill jag verkligen rekommendera Århundradets Kärlekshistoria till alla ! Den berör mig fortfarande djupt fastän jag inte levt med alkoholen på ettochetthalvt år.

på konvent i Stockholm. Samma värme, respekt och ödmjukhet gentemot andras erfarenheter som jag upplevt de två tidigare konvent där jag deltagit. Vi träffade fler som blivit våra bekanta och knöt nya kontakter. Underbart att mötas som människor i ett sammanhang där yrke och bostadsort blir helt oväsentligt... där är livet nära. Tacksam! / mt

Du är en viktig person och värd allt det bästa och han ska inte få trycka ner dig och förminska dig. Du måste, om du inte lämnar honom, försöka bygga upp ett skydd så att han inte kommer åt dig. Gå bara ut ur rummet när han säger dumma saker eller tryck på inspelning på din mobil så har du bevis som du kan spela upp på behandlingshemmet. Försök iaf att inte bry dig men jag vet att det sätter sina spår och har du fått stå ut med detta i många år så är du nog skadad i själen. Kanske du behöver en psykolog att prata av dig hos?
jag blir uppriktigt orolig över hur du har det. Du ÄR en fin och uppskattad människa och han är avundsjuk men framförallt är han osäker och mår dåligt och många människor blir elaka mot sin partner när de själva mår skit. Någonting hos dig triggar igång honom och det är inte acceptabelt. Kan du inte skilja dig?

MIn man har sen igår klivit upp ur helvetet och drack ingenting på em/kvällen och han kom till mig och vi tittade på tv och gick sen och la oss tillsammans, hade sex och jag sov på hans arm. Älskar honom så mycket. Idag har har mått dåligt, spytt och darrat, jag har varit borta några timmar på franskakurs och han låg lugnt på soffan när jag kom hem. Konstigt att jag känner när det är fara och känner när det inte är det. Under dagen idag har jag känt mig helt säker att han inte druckit och så var det. Ingen oro i min mage, bara lugnt.

TÄnker inte nu som vanligt börja prata, tjata, fråga, gråta och göra någon affär av det här, tänker köra på samma linje som medans han söp.

Jag lever i nuet och är lycklig när han är nykter. Ingen idé att tänka på det som varit lika lite som att tänka på vad som eventuellt kan hända i framtiden. Förhoppningsvis var det här läxan han behövde.

Jag vill iaf att du köper den där boken. Där står det om precis såna fall som både din man och min. LYCKA TILL säger jag. Tänker på dig och vill gärna höra mer.
Kram

Vad som är det mest "problematiska" med att sluta dricka, har under min resas gång varit varierande. Initialt var nog rädslan för att jag förorsakat mig irreparabla fysiska skador stor. Senare kom andra fokus, som sorgen över att jag eventuell i framtiden inte kan backa bandet till normaldrickande. Ja, flera "fokusfrågor" har avlöst varandra. Något som under nästan hela processen varit aktuellt är att jag omedvetet sökt efter anledningarna till att jag hamnade i detta. Det är livets motgångar som har fått bära "hundhuvudet" för att Pellepennan fick alkoholproblem. Idag en liten bit in på vägen, har jag mycket svårt för när jag tänker på det viset! Anledningen är att det är något som måste förändras. Det går helt enkelt inte an att i framtiden tillåta sig att påverkas av negativa yttre omständigheter som gör att jag fattar oansvariga beslut för mig själv. Jag ska lära mig att jag bär ansvaret för mig själv och att det faktiskt är det enda jag kan påverka. Offerkoftan som jag tidigare skrivit om är en "programmering" till stor det förorsakad av alkoholen. Alkoholen har varit grogrund till att den har fått växa. Koftan ska inte få någon mer grogrund, så mycket är säkert! Jag har för avsikt att repa upp den och försöka sticka nå´t annat, ett par vantar kanske? Jag hatar verkligen min koftjävel! Därför är jag ärligt talat inte så förtjust i andras fula, kliande koftor heller. Men jag vet att dom finns och hur dom fungerar.

Naturligtvis har jag i livet - som de flesta - varit med om saker som har lett till att det har känts som att den lättaste vägen är att stänga av i ruset.
Inte annorlunda för mig än för många andra som försatt sig i alkoholberoendet. Försatt sig kanske någon frågar sig? Ja just det försatt oss! Precis så är det. Ingen har tvingat oss att hälla i oss den sprit som skulle leda till att stänga av sorg, oförrätter, ensamhet, besvikelser, värk, förluster. Därför har jag svårt för den typen av tankar när jag själv får dom. Dom tankarna är några av dom största lögnerna som alkoholen har gett mig.

Ingen tillförsel av gift för själen idag heller!

Det är skönt att ha vaknat till ytterligare en nykter dag

//PP

har jag varit i natt. Drömde att jag och min man var ute och campade som vi aldrig har gjort.
Plötsligt tar jag fram en rödvinsflaska och sätter mig och dricker upp den. Och fort gick
och berusad blev jag. Innan jag insåg att det var en dröm, kände jag ångesten krama mitt hjärta.
Är ju lite sanndrömmare, var det ett tecken. Vill inte tro det, och jag ska inte vidta några
åtgärder. Hemskt var det. Men nu har solen tittat fram och det blir en fin dag tror jag.
Igår kom det där deppiga över mig igen, vad kämpar jag för osv. avundsjukan på dom som kan.
Alla påskrecept i tidningarna, och då tänkte jag, jag är inte en av er nu, jag är lite annorlunda
genomgår en fas i livet, där hårt arbete ingår. Har fått jobba med mig själv lite extra några dagar.
Då längtan funnits. Men icke sa nicke det ska inte ske. Du blir aldrig en måttlighetsdrickare konstnären.
Fatta det.
Idag ska jag, hunden mannen åka till Öland och ströva på Alvaret, och rensa kroppen. Hade jag trott att
det var så jobbigt att bli nykter. Nej. Men det är det och nittio procent av tiden har och är det värt det.
Inget första glas för mig idag.
Konstnären

Jo, AA och deras program är ett klokt val!

Jag hoppas din man orkar ta sig ur återfallet, det kräver mod och styrka.

Min karl trodde jag skulle supa ihjäl sig för 14 månader sen, innan han hamnade på behandlingshem, hans tredje i livet utöver massor av andra behandlingar. Saker jag inte visste! Han har fortfarande två månadsmöten kvar innan han räknas klara hantera sig själv! Han sköter sitt nya jobb sen 1,5 månad, han dricker inte, han är vänlig och korrekt och folk ser honom som stabil och trevlig.

Det är bara mig han behandlar som skit!!! Jag vet inte om folk på behandlingshemmet har genomskådat honom men där väljer han noga vad han säger och framställer sig själv som ödmjuk och senaste han vräkte ur sig till mig var att alla skrattar åt mig? Han förvränger och talar till sin egen fördel, otäckt att se! Jag har förstått detta och självklart måste hans elakheter få ett slut! All hans illamående är mitt fel och oavsett så får jag skiten. Saker jag inte har en aning om är galet vräker han ur sig i långa haranger och därför finns nu inget som är "vackert" och "vårt" kvar längre! Totalt utan syre!!! Jag är en offentlig person och han vet jag håller stenhårt på integriteten! För min familjs skull och för mina kollegors familjers skull! Han hånar mina val och försöker förminska min position. Det klarar han ju gentemot mig men världen är ju större än han och den kan han inte kontrollera. Antagligen handlar det om vanlig svensk avundsjuka och han vill ju gärna ta del av fördelarna för sitt eget egos skull! Är så trött på detta och haft överseende med mycket. Är stryktålig och har mycket tålamod men nu har jag fått nog! Han också men kommer bli jag som lämnar, det hör liksom till hans tidigare mönster, den övergivne stackarn!

Frågade per sms om han är kvar i huset. Han tror, eller, han VET jag har satt min familj och grannar att kontrollera honom?! Sjukt!!! Så svaret på min fråga var. Är jag?
Fick i alla fall svar...han har fått hela mig om bakfoten och det kan jag inte ändra hur mycket jag än vill!
Därför har jag gett upp...

Jag har haft en bra arbetsdag!
Köpt mig lite nya kläder!
Ätit gott!
Efter jobb imorgon ska jag träffa några avlägsna kollegor! På söndag de nära!
Känns lika förvånande varje gång men kollegorna gillar mig. Det känns att jag är svulten på tilltro och skyggare än för några år sen men jag är medveten. Jag vill vända ny och jag GÖR något! Det är jag stolt över just när jag nu skriver ner det. Jag gör något annat, eller jag gör som 1000-tals andra gånger men det KÄNNS annorlunda göra detsamma.

Ska bli kaffe med vänner nästa vecka.

på nåt sätt känns det bra att sitta själv för jag behöver inte oroa mig. Jag kan dricka ett par glas vin i lugn och ro utan att någon sitter bredvid och fyller på åt sig själv och kallar mig för "jävla torrboll" som inte vill dricka lika mycket som han. Det är skönt. Gillar att sköta mig själv, göra som jag vill utan att ta hänsyn till någon annan. Kanske han ska fortsätta bo i källaren och supa så kan jag ha mitt liv.
Jag fyller på hans förråd hela tiden så stannar han där. Inte stör han nån. Kommer någon och hälsar på låser jag in honom. Med massor med sprit.

fantasierna är många....

Det blev ingen dusch men jag tror han är sakta sakta på väg tillbaka....
Nu ligger han där nere igen men när jag släckte lampan såg jag att hans ögon var öppna, då finns det kanske hopp.
Jag vill tro att han är på väg tillbaka till sig själv, till mig, till vårt liv.
Om en vecka får vi hela släkten hit på påsklunch och det blir övernattningar och mycket folk.
Tisdagen därpå flyger vi söderut för att se till vårt nyinköpta sommarparadis.
Han måste helt enkelt snabbt nyktra till och bli frisk!
Har inte gråtit mer för det löser inga problem. Jag är stark och det kommer gå bra. Obotlig optimist.
Så det så.

Men nu kommer tårarna för att jag själv tog ett glas rosé till maten i min ensamhet. Känner mig så lurad, så sviken av mannen som jag älskar så oändligt. Vi är ett, har alltid varit. Kämpat i motvind i många år mot elaka X och vårdnader om barn mm. Vi har verkligen växt samman och ingen av oss kan tänka oss livet utan den andra. Och nu har han förvandlats från en vanlig man till en fullständigt utslagen människospillra. Jag är chockad.
Hur kunde det bli så här? Jag saknar honom så fruktansvärt, min älskade man som jag vill dela allt med. Var är han nu? Instängd i en kropp som ligger och sover på golvet i källaren, i smutsiga kläder, med oborstade tänder och orakad. Han luktar som herrarna på parkbänken som man många gånger gått förbi.
Gud vad jag saknar honom. Längtar efter honom. Vet inte hur jag ska klara det här...
Jag vill inte skiljas från honom, jag vill att han blir nykter förstås men samtidigt är det inte en nykterist jag vill leva med. Vårt liv har alltid innehållit god mat med perfekta viner till, alla våra resor har handlat just om det. Att hitta den perfekta måltiden. Vem ska jag nu dela det med?
Det är ju just på grund av vårt sociala underbara liv som nu fick honom att återfalla i missbruk. Han vill ju smaka goda viner, vill dricka en whisky med min far de gånger vi ses, vill prova goda ölsorter och vara en social människa som är med på alla våra tillställningar, fester och resor.
Hur ska vi göra nu?
Hur kul är det för mig att sitta själv och han är nykter? Det är inte kul. Helt enkelt inte alls kul. Så hur ska vi göra? Kan vi fortsätta leva ihop?
JA, vi måste för vi älskar varandra. Kärleken övervinner allt!

Nu är han helt plötsligt uppe på fötterna efter att ha legat och sovit i många timmar i sträck. Nu ska han in i duschen och tvätta sig, borsta tänderna och sen vill han se Let´s Dance sa han. Han måste äta också, har väl inte ätit nåt på två dagar. Jag har inte tagit hand om honom den här gången, tror det kommer göra susen. Nu måste han fatta att det här går inte. GUD, ge mig styrka. Jag älskar min man, uppriktigt och ärligt.

till och med jag blir det ibland när jag blir för full men jag blir "bara" elak mot min man när vi bråkar så det är inte riktigt samma sak. Många kvinnor jag känner eller träffat på ute på pubar och krogar är elaka med alla möjliga och omöjliga människor. Det är mycket obehagligt för alla. Jag undrar varför kvinnor ofta blir såna? Det är verkligen Dr Jekyll och Mr Hyde.
Berätta mer om dig själv.

Kram

Har du ingen vuxen kvinna som du kan prata med? Mormor eller farmor? Moster eller faster? En kompis mamma?
Super hon din mamma och du bor med henne eller har du flytta hemifrån?
Du måste berätta lite mer....
Jag finns här om du behöver prata av dig. Klart man behöver en mamma men jag har själv aldrig haft någon fin kontakt med min mamma, av helt andra orsaker, men vi har ändå setts och umgåtts även om vi aldrig stått varann nära.
Jag är själv mamma till fyra barn, tre flickor, alla stora nu, den yngsta 17 1/2. Jag vet att jag är väldigt viktig för mina två yngsta och säkert den äldsta också men nummer två är mer som jag och vill inte stå mig nära. Hon vill hellre minnas bara allt dåligt som hänt under alla hennes uppväxtår. Tyvärr, Det svider i mitt hjärta väldigt mycket.

Men tillbaks till dig,.
Berätta. Jag lyssnar.
Kram

enligt min man, som just nu lider av ett helvetiskt återfall, men han säger att läkare och vårdpersonal är bara skit. De VET inte hur det är att vara alkoholiserad. Men det vet de allihop på AA. Där är det ingen som dömer eller har åsikter, de bara lyssnar och stöttar.
Köp BOKEN nu! Ge den till honom och han kommer börja läsa i den...jag lovar.

ISBN 978-91-972093-5-9 anonyma alkoholister och ISBN 978-91-974965-7-5 Tolv steg och tolv traditioner. Jag beställde från http://www.aa.se/webbshop/

Min man kommer ge sig hängivet in i det igen när den här fasan är över, gör han inte det så super han helt enkelt ihjäl sig. Vilket väljer han?

Lycka till!!
Kram

men om din man skulle bli helt nykterist så skulle han ju bli precis den han var förut, vad tror du händer då?
Jag kommer ihåg filmen med Al Pacino och Meg Ryan där hon är alkholist och de skiljer sig till slut och många månader senare så ser han henne gå in på ett AA-möte och han följer efter och lyssnar när hon pratar där inne....de börjar om tillsammans och det är så vackert och romantiskt.
Kan verkligheten bli sån? Ja säger jag! Det måste ju finnas par där den ena varit alkis men slutat och sen blir det underbart.
Jag måste tro så, älskar min man så oerhört mycket när han är nykter. Vi har så kul ihop jämnt och fantastiskt sexliv och jag önskar vid gud att han ska bli nykter och ge oss vårt liv tillbaks.
Önskar dig lycka till och fortsätt berätta hur det går här inne.
Tycker det känns bra här, att man kan prata av sig utan att bli dömd. Har inga vänner att prata med, jag är inte sån som pratar.
Kram på dig

Nu är det helt slut med att ta hand om och stötta. Jag har varit helt likgiltig och inte sagt något alls till honom mer än att han ska gå ner i källaren. Och det gjorde han.
När jag kom hem från jobbet idag satt han på yttertrappan till vår villa och sov framåtlutad över knäna med systempåsen vid fötterna. Där fanns två mellanöl(?) en flaska vitt vin och en plunta med vodka som var halvfull.
Jag tog påsen och gick in, lät honom sitta där. Efter ett tag knackade han på och jag släppte in honom, sa ingenting. Spriten hällde jag ut och gav honom de två små burkarna med öl, som jag satte i bakfickorna på honom, och så tog han sig med stor möda nerför trapporna. Apfull.

jag har hållt på med mitt här uppe och gick sen ner till tvättstugan och tittade in i rummet där han var och han låg helt utslagen på golvet. Kladdigt på golven och allt i oreda. När hans mobil ringde, för femitelfte gången från olika jobb, satte han sig upp men svarade som tur var inte. Ingen kan undgå att höra att han är helt plakat.
Ser hans mail från de jobb han har, viktiga jobb, där de väntar på analyser och tidrapporter mm. De lär ju undra om han dött....Det stora fina uppdraget som han har på G brinner väl inne snart...han har skrivit och ringt otaliga gånger och väntat på att min man skulle ringa i två dagar nu. Detta är riktigt hemskt.

Jag har skrivit över vår firma på honom så får han ta smällarna själv, det är också något som han brukar skrika om när han är riktigt full, att han ska ha firman själv för jag gör ju ändå ingenting. Den här gången har han dock varit nästan otäckt tyst men det kanske beror på att jag inte bråkat på honom, inte tjatat, inte skällt, inte gråtit, inte bett utan bara varit helt omdeveten om att han ens finns här. Tror det gör mer nytta faktiskt. Då har han ingenting att skylla på. Annars är det ju inte så konstigt om en karl super med en sån tjatkärring runt sig som bara skäller. :-/

I morgon är det meningen att samfundet ska städa runt här i området och han brukar alltid vara med. Nästan så jag vill att han, precis när alla krattar här ute i solskenet, kommer utvinglandes och sätter sig på cykeln för att ta sig till systemet. Men så full som han är är det inte ens säkert att han skulle minnas det tyvärr...

jag tänker ta det lugnt i kväll, plugga franska bl a för jag har kurs i morgon kl 10 och ska cykla in till stan, min man brukar vara med. Nu är det roliga slut. Har pratat med dottern om att vi ska titta efter en lägenhet hon och jag så flyttar vi om det blir en gång till. Detta är sista gången. Punkt.

Sorgsen och räta på ryggen! Hoppas du får en skön Påskhelg. Kramar / mt

i konvent i Stockholm imorgon. Mullegubben är på konferens i kungliga huvudstaden sedan igår och har börjat dagen med AA-möte kl 7 - före hotellfrukosten:)
Det är fint med ett nyktert liv! / mt

vill.sluta. Fint att du har det bra, fortsätt så! Allt gott / mt

och välkommen till forum! Du får säkert fler och snabbare svar om du skriver i Förändra sitt drickande. / mt

Hej
Jag är ny här så detta kanske hamnade i fel forums tråd?

Hoppas du är kvar har tänkt på dig och det värsta är över
Konstnären

Tack för att du hissar lite i flaggan. Det där med snaska med förnuft.
Vaknade idag till ett hem i förödelse, en tårtkartong på diskbänken,
geggiga tårttallrikar, sumpiga bruna kaffekoppar. Men det var en baggis,
att röja upp. Annat var det i gamla livet, man möttes av sur vinlukt i varje
vrå i köket. En total urkramad3 liters, tror nästan jag trampade på foliepåsen
för att få ut mesta möjliga. Nu på morgonen gick det lätt, jag och mannen hade
ju bara frossat i lite godsaker. Nåja, det kanske inte var så lite, skit samma
jag håller min vikt.
I går kväll kom dom där fultankarna på en kort visit. Faan vad det stör mig, men
det var inget stort berg jag skulle ta bort, det var mer som en liten sten.
Nu är det gjort. Fick tankar om att jag blivit så jäkla präktig, mycket dumt låt mig
vara det då. Jag kommer nog alltid att vara lite utanför. Det har blivit nästan en chock
att se och höra hur tillåtande samhället är med alkoholen. Kollade ett program från finlands-
båtarna och det var sanslöst, fylleri på högsta nivå. Men idag bryr jag mig inte och retar
mig inte på dom som dricker, bara en sak lämna mig utanför när det går för långt.
Blir det någon båtfärd i helgen ska ju bli fint väder.
Ha en bra dag
Idag inget första glas vin
Konstnären

..att hon kan gå på AW (After Work) med sin egna mamma, en kompis och hennes mamma.
Jo det känns lite konstigt när ens barn går ut och dricker och inte en själv längre.
Konstigt men inte obehagligt, tjejerna i familjen kan gå ut och roa sig lite medans herrarna håller sig hemma.

Har passat på att bygga om dotterns akvarium med ny LED-belysning och en rejäl rengöring, det luktar skunk ur akvariet sedan det kom någon sorts alger som verkligen är skitsvår att bli av med, skrubbar och svär om varannat, det har kolat tre firrar på en vecka och kände att jag behövde göra något.
Hoppas på att den starkare belysningen ska få växterna att ta näringen ifrån algerna.

Oj, där skramlade det med nycklarna i ytterdörren, nu så ska det bli intressant och kolla av statusen, rultiga eller salongsberusade....?
....men nejdå, det hade varit lugnt som förväntat, ett par glas vin och mycket skratt, precis som förväntat.
Det märks att de inte behöver dricka mer för att ha ännu roligare, de har kontrollen och inget beroende.

Funderar ofta på hur livet är nu för tiden, och kan inget annat än att säga att det har totalt sett blivit så mycket bättre.
Har ett eget inre lugn och känner ingen stress inför alkoholen, problemet har inte blivit ett problem längre.
Tidigare skulle jag t.ex ha känt en stress över att damerna var ute på galej och att för att få rättvisa skulle jag genast ha planerat
min "tur" att få gå ut med mina polare, rättvisan är inte lika viktig längre, välmåendet däremot är i första prio.

Så alkoholen tror jag spädde på mitt dåliga mående, och när jag slutade dricka så fick jag inte bara kontrollen över mitt drickande,
utan även en kontroll över mitt mående, inte jaga runt som en idiot hela tiden, nykterheten är avkopplande och återkopplande.
Jag "ser" saker på ett helt annat sätt, upplever med mitt fulla sinne alla dagar alla tider, tar mig tid att fundera på vad som är viktigt.
Så få se nu...vad är viktigast just nu, klockan närmar sig midnatt, min tid är nu (natten) men jag har en tid i morgon också,
Alltså gör jag bäst i att krypa ner i halmen, dra några timmerstockar och pallar på så sätt morgondagen mycket bättre.

Får se hur många firrar som klarade av chocken med rent akvarium, kanske fanns det lite rengöringsmedel kvar i vattnet.
En floater som stirrar på mig med dö'a ögon kanske inte är det roligaste sättet att starta en morgon med,
Alla pallar inte med en allt för stor förändring på en gång.

I morgon fredag, veckans bästa dag, dagen med mest helg kvar när jobbet är avklarat, min tid och familjens tid.
Blir det finväder ska jag njuta av varje solstund, det är härligt med våren.

Mors Berra.