Senaste kommentarerna i forumet

Hej Ilvurten...

Hur mår du själv i din kamp?
Går det framåt?
Är vägen slingrig el håller du rak kurs?

Jag tror att jag är tvungen att dra en gräns för barnens pappa, eftersom vi inte mår bra i det som är nu.

Livet går vidare mot nya mål.... / Mie.

Hej mie! det ar harda ord men jag tror det ar det enda ratta.. satt hart emot hart...varderar han droger mer an sina barn ... da kan du inte gora mer an du har gjort....

Sta pa dig du gor helt ratt ...

Kram I

Hej...

Har nu fått svar på ett av mailen jag skickade ang min & barnens relation till deras pappa.
Vet inte om jag blev särskilt mkt klokare men kanske lite styrkt i att han på soc inte heller tycker att det är sunt, att vi borde minimera träffarna. Så nu ska jag bara samla mod, kraft & energi till att vara elak igen.

Elaka elaka Mie , som inte låter honom träffa sina barn.

Jag vet... det är han som gör valet då han forts dricka / droga.
Är så medveten om det att det gör ont.

Jag vill så mkt men det går inte min väg.
Jag bjuder hem honom till oss så att han ska kunna få umgås med sina barn & bevisa att han är värdig att kunna få vara med dem själv.
Vi har försökt hjälpa... men nu är det dax att ta ett steg tillbaka igen.
Få honom att förstå att vi inte finner oss i att han sitter här & sover (då jag tror att det är amfetamin avtändning)

Han måste förtjäna vårat förtroende... han måste bygga upp det igen & har massor att bevisa...

Skulle detta inte gå vägen så ska jag höra av mej till soc igen & då få till en träff med alla berörda (vuxna)... Deras ord väger som lite tyngre än mina...

Det kan ju hända att han skulle tycka att det vore skönt att få slippa våra träffar...

Vi tar tillbaka vårat liv & välmående... låter inte honom komma & trampa på våra känslor & förhoppningar.

Våra liv är så mkt mer värt... / Mie.

Kram Mie !

Hej...

Det var en sådan dimma i fm:as att man inte såg särskilt långt framför sig alls... senare under dagen kom solen & när man tittar mot skogen med all frost på sig så ser det lite magiskt ut... nästan som en svartvit värld, med massa olika nyanser...

Så vackert & jag tänker att det är för sånna ögonblick man lever & andas... Att stanna upp & bara ta in omgivningen...

Det är då man ska passa på att samla lite xtra energi ,för att kunna plocka fram då det känns tungt... / Mie.

Hej Berra...

Oj, det var ord & inga visor. Måndagar kan vara hårda mot oss alla. Vad har hänt på jobbet som känns så oerhört mkt?

Bra att du inte tar till flaskan, du är stark.
Ta fram din kamera & knäpp på lite färgklickar så kanske du blir på bättre humör...

Jag har oxå försökt ta tag i mina demoner... Skickat lite mail hit & dit om barnens & min sit just nu.. det blev som lite förmkt efter veckoträffen med barnens pappa i fre ju. Men det är bara att bita ihop & kämpa vidare.
Jag vet inte vad jag vill uppnå, men som det ser ut nu så är det inte ngn sund relation alls, & träffarna är kassa...

Vad hände med enkelt?... / Mie

Hej på er igen!

Ville bara berätta att idag är jag på ett j-vla humör helt enkelt..!

Usch och fy, tjurig som en gammal etterbigga..
Egentligen så har det ingenting med alkohol att göra, ja möjligen att några andra (inte jag!) skulle kanske se detta som en anledning att ta till flaskan, men så kommer inte att ske...

Närå jag ska sitta här och tjura ett tag till...

Enda anledningen är väl att jag är förbannad på mitt jobb och att det är Måndag, och att jag ska behöva gruva mig i 4 dagar till innan det blir en efterlängtad helg, japp en alkoholfri sådan dessutom...
Hoppas att ni har det bättre/Berra

Hej Adde,

Vi måste hela tiden jobba med oss själva & våra tankar.Vi blir lätt kvar i mönster som vi inte riktigt kan stå för...

Vi flesta är rädda för förändringen..när vi borde välkomna den.
Det är inte lätt eftersom vi inte vet vad som väntar.
Nästan alltid är förändringen bra. Ngt vi kan förlika oss med & må bra i.
Tills nästa förändring kommer, då är det samma visa igen.

Vi måste lära oss att vara trygg i oss själva...då bekommer förändringen oss inte...& vi kan välkomna den istället för att vara rädda.

Livet är i rörelse... häng med... /Mie.

God kväll Mie !

Tack för de goa orden !

Tänk att så små förändringar kan göra så mycket !
Knäpp dina händer och lägg märke till vilken tumme som kommer överst.
Gör om det igen med den andra tummen överst.
Visst känns det ovant men det är en liten förändring och den känns så stor !

Mitt favoritcitat kommer från Buddha : Det enda som är för evigt är förändringen.

Ha en riktigt bra kväll och sköt om dig. Du vet att du är värd det.

Tack snälla Adde...

Vad fint att vända på den...
Du är ju helt underbar...
Det värmde!
Kunde inte låta bli att gråta en skvätt...

Jag har mest skrivit när jag mått dåligt eftersom det har varit vardagskänslan..
Hoppas att jag ska kunna börja skriva poss oxå...

Tack även du Berra,
det är inte så vanligt att ngn ser el hör...

Jag har ibland kunnat stå framför Barnens pappa för att jag vill diskutera el prata om ngt men han bara ser förbi &/el går.
Är inte van att få bekräftelse el att ngn tar sig tid att lyssna på mej.

Så TACK igen... / Mie

Ser du det glada leendet?
Ser du solen som speglar ögonen?
Ser du kärleken som tränger djupare?

Ser du den gröna gräsmattan framför?
Ser du att himlen är blå?
Ser du våren som kommer?

Ser du att det är frisk luft att andas?
ser du hejsanhoppsan stegen?
Ser du möjligheterna?

Jag ser dej.......

Go'morgon på er...!

Hoppas er helg har varit bra för er, min helg är som de senaste helgerna kanon!
Av en enda anledning egentligen, jag har låtit bli att dricka, konstigt va?
Det har varit en flerstegsraket, och alla fördelar kom inte på en gång, men nu efter dryga 2 månader så mår jag sk-tbra helt enkelt, jag kan rabbla upp hur mycket saker som helst.

I lördags morse vaknade jag på morgonen av att sängen var blöt igen, trodde att min ångest hade kommit tillbaka, men det var bara det att vi hade gasat på med alla element när det var som kallast, och nu hade det blivit mildgrader ute, så frugan svettades också, puh!

Och sedan måste jag erkänna en sak Mie, jag har varit i dimman!!!
Ja inte så som du tror, utan i den verkliga dimman, här i Stockholmsområdet ligger dimman tät denna helg. Och jag gör som jag brukar på helgerna, tar bilen till en av sjöarna och tar mig en promenad runt sjön med kameran i högsta hugg...

Det finns otroligt mycket vackra saker att titta på, jag sköt nog 2-300 bilder där de flesta blev kanonbra, jag älskar att vara i naturen och se på djuren.

Detta är en av mina "färgklickar" som jag skrev om förut, mitt fotande har blivit dubbelt så bra (kanske lidelsefullt) och det har blivit mitt största intresse numera...

Jag såg några några fotspår efter en fågel som går på näckrosbladen, den måste jag söka upp, någon form av vadarfågel gissar jag på...

Lördagskvällen tillbringade jag i en inomhushall vid en fotbollscup för min äldsta, det var jättemysigt att vara med alla de andra fotbollsföräldrarna, vi skrek och tjoade!
Det gick så bra, att jag kommer att få tillbringa även söndagskvällen där, kul faktiskt!

För är det någonting som är viktig här i livet så är det familjen, när din kropp blivit till jord eller aska så är det enda som finns kvar av dig, är dina gener i dina barn, ditt sätt att tänka måste du lära dem och föra vidare (inte hur man beter sig när man är full..)
Jag jobbar på det just nu, har lite att ta igen faktiskt..

Och sedan Mie, vi ser dig inte tyvärr, men hör dig! /Berra

Hej...

Min älsta (13år) kan visa känslor & empati, men det blir jobbigt om man ska prata om dem & problem vill han hälst lägga vid sidan av sig.
Är ganska tyst & en funderare.
Min minsta (10år) pratar gärna om allt, med allt & alla...Det var ju han som förde hela detta problem till ytan...
Han är superkänslig för olika sinnes sämningar & känner väldigt mkt. Har & är fortf en väldigt aktiv kille, med mkt rörelse i kroppen.
Men som nu har blivit betydligt mkt bättre sen vi flyttade & fick lite mer lugn & ro.Han kan koncentrera sig mer i skolan.
Vilket är ett kvitto i sig att jag har gjort alldeles rätt.

Jag har mkt stöttning av min mamma. Har inte särskilt stor fam. så jag har typ bara min mamma & mormor, min pappa dog för ca 2 1/2 år sen.Träffar fortf hans fru regelbundet ... men det är min mamma som hjälper mej. jag jobbar varannan helg & Då är hon med killarna. Så jag har svårt att be henne så mkt mer eftersom jag tycker att hon ger mej så mkt tid iaf.
Även om jag skulle behöva lite mer egen tid.

Brukar sitta uppe när barnen lagt sig...& bara vara. Antingen med en bra bok el här på nätet el bara slötitta på tv:n,
men jag skulle behöva göra kul vuxensaker oxå...

Vi har varit iväg & ätit kebeb & hamburgare... skönt att slippa laga mat för en gångs skull...
& melodifestival kommer det att bli sen...

Satt & kollade igenom mina dikter...
Här kommer en från min tid i kaos...

Ser du det brutna leendet?
Ser du regnet som speglar ögonen?
Ser du skärvan som tränger djupare?

Ser du ravinen framför?
Ser du att himlen är mörk?
Ser du stormen som kommer?

Ser du att det är svårt att andas?
ser du se tunga stegen?
Ser du taggarna?

Snälla se mej...

.../ Mie.

Hej igen Mie!

Mitt äldsta barn är precis som ditt om det nu kan vara någon tröst. Han har ingen som helst förmåga att visa känslor eller empati och stänger in allt inom sig. Jag har pratat med honom och jag har erbjudit mig att betala en Familjevecka åt honom men eftersom problemet är obefintligt så finns ju naturligtvis inget behov av hjälp. Min dröm har varit att kunna få honom att åtminstone prata med familjeterapeuterna på Gården för "min" skull så de får en chans att komma in innanför skinnet på honom. Jag vet att de har förmågan att ställa de där frågorna som man helst inte vill ha så man råkar blotta någon svaghet för det är ju förödande ! Det är så svårt att slingra sig när man har med likasinnade att göra, de kan ju alla knep man trodde sig vara ensam om.

Du har skrivit tidigare att du har stöttning från din mamma och familj. Kan inte de ordna en barn-helg så att du får den egna tid helt för dig själv som är så viktig för oss ? Jag älskar min hustru men även jag behöver ha egen tid så jag har lyckan att kunna gå upp flera timmar tidigare på helgerna för att i lugn och ro kunna käka frukost och läsa tidningen helt allena. Barnen har flyttat hemifrån så det är jag och katten uppe och hon gör inte så mycket väsen av sig, ett litet jam när hon vill gå ut och det kan jag stå ut med !

När livet rusar använder jag AA's deviser för att sätta mig själv i centrum och kunna betrakta omvärlden på "avstånd" :
Tag det lugnt!
En sak i taget!
Det viktigaste först!
Gör det enkelt!
Lev och låt leva!

Användandet har blivit som ett mantra för mig och jag har alltid ett stöd i dessa enkla fraser framför allt " GÖR DET ENKELT!"

Ta er "Kebab-tid" nu och kanske kolla på Melodifestivalen om fröna får vara uppe så länge !

Hej Adde...

& tack för din lista m tecken...
Problemet med mej är att jag tycker mej se tecken & tendenser lite varstans, särskilt hos män.

Jag är lite orolig för min stora kille som har svårt att se att det är ett problem el kanske det mer är att han har svårt att visa att han inte tycker att det är ok...utan går undan & stänger ute problemet.
Minstingen däremot har sina känslor utanpå kroppen...& säger direkt när ngt är fel & reagerar starkt när ngt är fel(som igår).
Så frågan är hur jag ska göra för att hjälpa min stora killle att förstå att det är ok att vara arg,ledsen & besviken på sin pappa.

Ska på allvar fundera på det här med Alanon... Det är bara det att jag just nu är såååå trött, jag klarar jobb & livet i stort...men så fort det kommer en motgång så faller jag...

Idag är en riktigt dålig dag...
Orken vill inte riktigt infinna sig, det finns så många måsten hela tiden.
& beslut som måste fattas.

Det som gör livet så svårt, är att det liknas vid en berg&dalbana som har börjat skena...
Jag skulle vilja hoppa av men det går inte i den här hastigheten, bara att vänta...

Jag måste hitta den där källan med obegränsad kraft & energi snart... Kanske ta tag i mitt eget skrivande av dikter igen.

Behöver att ngn ser mej för den jag är... / Mie

Hej Mie !
Det är några år sedan dottern körde sina koller och lite har hon slappnat av vilket känns skönt även för mig. Men här kommer några punkter som är någotsånär i rangordning :
1) Smålögner ?
2) Undanflykter ?
3) Hur/När/Var dricker han ?
4) Lämnar han "slattar" i glaset ?
5) Skryter han om hur full han varit ?
6) Har haft minnesluckor ?
Gemensamt för oss 3 i familjen som jobbat lite med oss själva är att vi känner igen en alkoholist direkt när vi ser personen i fråga. Det känns lite hemskt ibland, lite övernaturligt, som ett medium ! Men det är ju beteendet som känns igen, för mig är det som att titta sig i spegeln.
Vad gäller anhöriga till alkoholister är det lite svårare generellt men vuxna barn har ett eget sätt att uppträda på som ibland är väldigt framträdande.
Som barn till en alkoholist är det mycket vanligt att följa "vuxnabarn-schemat" alltså att i vuxen ålder skaffa sig en egen beroende person att ta hand om därför är det så bra att dina barn får bra hjälp nu och även framöver. AA och Alanon har ett gemensamt stormöte i Visby under Kristi Himmelfärds Helgen ( http://www.gotlandskonventet.se/ ). Kolla om du har möjlighet att åka dit för din egen skull. Dels får du avkoppling och dels får du så mycket koncentrerad kunskap under några dagar. Dyrt ? Beror på vad man jämför med men jag ser det som en ren investering i min inre välfärd. Likaså med Gullbranna 1a helgen i september.
Du har en jobbig men alldeles underbar tid framför dig med ett fritt val till ditt helt egna liv. För mig har det varit, och är fortfarande, viktigt att jag får egen tid som bara är min egen för att kunna fylla på min självkänsla. Du ska inte skämmas för att lämna bort dina barn för ett tag så du får den egna tiden som är så viktig. Dina barn tjänar minst lika mycket på det som du själv gör.
Livet är värt att levas fullt ut !!!

Liten rättelse igen Trappan von Bahrs v....

Hej Adde...

Jag har fått hjälp på Råd & Behandlingsenheten både enskilt & i grupp. Gruppen var otroligt bra, givande & lärorik. Tyvärr är det bara 8 ggr...& när man känner att man börja komma ngnstans i diskusionerna så hade de 8ggr gått.
Det var när de tog slut som jag började leta på nätet & hittade detta forumet eftersom jag kände att jag inte pratat klart...
Jag är glad att jag hittade hit då det finns så många människor med olika liv & öden här, som kommer med lika många kloka åsikter, ideer & råd.
Även att gå & prata enskilt har varit nyttigt.

Har inte provat Alanon än...men det är ingen dum el främmande tanke alls...

Ja.. det är skönt & lite av en lättnadskänsla när man får skriva & dela med sig av sina tankar. Kan även känna att det blir verkligt på ett annat sätt, när jag får respons så kan jag inte falla tillbaka i gamla mönster & försvara honom med att det är nog inte så farligt...klart han är trött som har jobbat så hårt...osv osv osv.
Det blir bekräftat det jag redan vet...att det här helt upp åt väggarna fel. Min magkänsla sa det. Ni här säger det. Mina vänner & familj säger det...

Jag & killarn tog in frukosten & åt i vardagsummet idag...mysigt... kanske åker vi & köper kebab i kväll...gör det lite lätt för oss...

Jag är så trött... både i kropp & själ....
Men med barn så bara MÅSTE man orka, det gäller att hitta någon källa där man kan fylla på sitt hjärta med kraft & energi...... / Mie

Hej...

Skrev om verksamheten Trappan i mitt inlägg, det blev lite konstigt, det ser ut som om det är barnen som har missbrukarproblem men så är ju inte fallet utan det är barn till föräldrar med missbrukarproblem förstås.

Är du intresserad kan man googla på trappan & gå framåt & hitta det...Trappan von Barhs v...
Hoppas att det kan hjälpa ngt barn.
De är otroligt duktiga & kompetenta där, & verkligen måna om barnens bästa.

Kom ihåg att du/ni är värdefulla & barnen har inte valt det här livet... / Mie

God morgon Mie !

Det gör mig ont att läsa om din fredag med dina barn och deras beteende men jag är samtidigt glad att du tar dig tid att skriva om dina funderingar här på nätet. Det är lättare att dela med sig av sina funderingar till andra, åtminstone jag får en lättnadskänsla inombords när jag skriver eller pratar av mig det jag bär på.
Jag är "enbart" alkis och har aldrig provat andra droger och jag är evigt tacksam att jag nekade till att bli "behandlad" med lyckopiller av olika slag så jag har svårt att ge tips om vad som händer hos en narkoman. Kanske skulle du se till att era träffar är på neutral mark så hans chanser till undanflykt inte blir så lätt som i hemmiljö ?
Min dotter lärde sig otroligt mycket på Ungdomsveckan ( www.namndemansgarden.se) om hur en beroendeperson och dennes familj beter sig och hur signalerna ser ut. Hon visste ju allt men det blev så mycket enklare när andra upplevde samma saker. Min fru var på en Familjevecka på samma ställe och fick se sin roll i alkoholistfamiljen på ett mycket bra sätt.
Jag ska prata med dottern och återkommer snarast till dig i den här tråden.

Har du provat med Alanon ? Jag har själv ett idag hyfsat regelbundet gående på AA och det finns vissa saker som jag har heligt och det är bla Gullbrannamötet, Halmstad, 1a helgen i september varje år. Det ger mig styrka och erfarenhet genom andra som gått före mig och ger mig också lite perspektiv på tillvaron.

Ha en skön lördag och gör riktig mysmat till dig och barnen !!!

Hej Mie! Du måste vara stark som orkar kämpa mot dessa starka droger.Har själv vuxit upp i ett alkoholisthem och den skam som det innebär är tung att bära och försvinner aldrig.Min bror som är 42 idag kan fortfarande inte säga att vår pappa var alkoholist.hans skam är så stor.Jag pratar öppet om det ,man kan ju inte ändra på sin barndom tyvärr.Ha det bra massor av kramar Ana

Hej...

Puh...nu är träffen över & vi har sovit jag & killarna...

Träffen började hyffsat, vi åt & sällskapade relativt normalt, sen sätter vi oss i vardagsrummet.
Han kan inte hålla sig vaken - ser hur han kämpar, men ögonlocken faller tungt.

Barnen blir stirriga & högljudda,beter sig allmänt illa. Ett beteende de inte har annars.

Han vaknar till då vi ska fika...kramar lite på barnen...fikar men lutar sig sen tillbaka & nickar hela tiden.
Jag frågar honom hur han mår eftersom han sitter & sover. Han skyller på att det är fre...hmm...det är fre för oss oxå, men vi kan hålla os vakna. Säger att det har ju varit så många ggr nu & det har ju även varit vid lunchtid & när han har varit hel ledig.Han säger att det är för att vi ätit mat...well... vi har ju oxå ätit av maten & inte somnat.

Ngt är skumt, mkt skumt... kan det vara att det är en avtändning från amfetamin?
Av de droger jag vet att han använder så är det amfetamin, subutex & alkohol förstås.

Så fort han har gått lugnar barnen ner sig & blir sina vanliga jag igen...Försöker prata med dem om deras beteende. De kan själva se att de har betett sig konstigt & illa men förstår inte riktigt själva varför det blev så.

Min minsta känner sig lite ledsen när det är dax att sova, men somnar iallafall.
Han vaknade inatt & kom till mej: Jag känner mej så ledsen mamma.
Jag frågar vad det är & kramar honom, han får komma över till min säng.
Han tycker att det känns så konstigt. Vad är konstigt? Pappa är konstig!
Jag säger att jag oxå tyckte det var lite konstigt & frågar om det var för att han sov hela tiden.
& så var det ju.
Jag frågar om han förstår att det är därför det inte går att bo med pappa,han säger JA... vi kramades & han somnade igen.

Nu kan inte jag sova...är ledsen, mina barn mår dåligt när deras pappa kommer på besök,vad ska jag göra?
De har regerat med att vara stirriga & högljudda för att få en reaktion av honom, men inte lyckats.

Detta tar mkt kraft & energi från oss, visst, inte lika mkt som det gjorde när vi bodde i det.

Mina barn har fått hjälp de oxå. De har gått på ngt som heter Trappan här i min stad... Det är ett ställe för barn med missbruksproblem &/el psykiska problem. Man kan få hjälp både enskilt & i grupp.
Båda har gått i grupp. Mkt bra. Har ni möjlighet till ngn sådan verksamhet för era barn...TA DEN CHANSEN!!!!

Jag vet inte hur jag ska gå vidare med dessa träffar, & ena sidan så är han ganska harmlös...sitter ju & sover. & barnen får ju träffa honom iaf...Men de påverkas ju uppenbarligen negativt av att ses....

Jag ville ju ha enkelt....varför är allt så svårt & komplicerat? Fan fan fan....
Vill ju inte att de mister kontakten m sin pappa & inte han heller med sina barn för den delen...
Men kan det vara så att det kanske är bäst att sätta hårt mot hårt för att han ska förstå att det är allvar...
Jag ska nog ta & slänga iväg ett mail till mannen på soc som vi har haft kontakt med. & rådfråga.

Adde vad gjorde din dotter för test på killarna för att kolla om de var i riskzonen?
Kanske behöver ett sådant test i framtiden. Vill INTE hamna i samma soppa en gång till.

Håller med om att detta problem är utbrett...jag tycker mej se problem lite överallt.

& du Adde, jag gillar att du lånar lite ord från mej... känns bra!

Jag försöker komma ihåg att jag & barnen är viktiga & att vi måste gå först... jobbar på det varje dag.
Jag vet att vi är värda ett liv i lycka & harmoni.
Det är bara så svårt att uppnå... när det är så många höga trösklar som man måste kliva över hela tiden...

En dag i taget... / Mie

God fredagskväll !
Vi har ett antal gånger haft delningar och diskussioner efteråt om relationen till barnen i AA gruppen. Eftersom ett nyktert liv kräver en omutlig ärlighet så kommer åsikterna fram i obarmhärtig dager. En bra relation till sina barn är ingen självklarhet. Det gäller i stort sett båda könen. Det är uppenbart ingen självklarhet att älska sina barn. Varför ? Inte en susning !
Frågan är hur det är hos sk "normala" människor som inte är i närheten av den ärlighet som en tillfrisknande alkoholist besitter ?
Det är ingen rolig kunskap men det är RL (Real Life).
Jag har själv en mycket bra relation med mitt yngsta barn idag och jag tackar speciellt för att hon KRÄVDE en ungdomsvecka på samma behandlingshem som jag gjorde min behandling. När hon hade träff med killar så gjorde hon en regelrätt test om de var i riskzonen eller kom från missbrukarhem. Jag lovar att det var många som föll bort i första svepet! Hon hade lärt sig att risken att skaffa sig en alldeles egen alkis var överhängande typ "kaka söker maka". Idag har hon en stadig och ärlig relation med en lugn kille.
Mitt äldsta barn är fortfarande i total förnekelse och mår djävligt dåligt i sin relation men det går inte att nå fram.
Det mest otäcka är att som nykter alkoholist och även för min fru och dotter så ser vi alla tecken hos andra som är i den sits vi var i för några år sedan utan att kunna göra något. Det är så fruktansvärt utbrett så man blir mörkrädd.
Idag har jag ett mycket rikt och bra liv och jag anser att jag har en djävla skyldighet att leva det så bra det bara går. Och jag gör det !!!
Och det funkar om jag inte tar det första glaset !
Lycka till Mie i kväll och ta ingen skit !

Hej igen...

Idag är det fredag... för mej innebär det att jag & barnen ska träffa deras pappa. Den här gången hos oss. Jag ska laga lite mat & vi ska äta ihop.

Går med en oroskänsla i magen & ett lätt illamående, man vet som aldrig hur dessa träffar blir. Ibland går det bra, ibland sämre & ibland rent ut sagt riktigt dåligt.
Det att man inte vet vad som väntar är jobbigt.
Just nu är han mest trött... sitter & somnar i soffan då vi ses... & ser allmänt mosig & utryckslös ut i ansiktet.
Tycker allt som oftast att han inte känns helt "ren"...

Jag försöker att vara neutral då vi ses... Det är för att barnen ska få ha en relation till sin pappa, men jag känner mer & mer att det känns skumt att ses, ibland får jag intrycket av att det är mej han kommer för att träffa & inte barnen.
Jag tror absolut att han älskar sina barn, men har inte förmågan att visa det, orkar inte med mer än sig själv.

Jag vill ha enkelt, men det verkar inte xistera...
Nu hoppas jag bara på att det blir en lugn & sansad träff.
& att han snart ska komma till insikt om att det finns ett problem & att han behöver hjälp för att gå vidare i sitt liv..
Så att han kan bli den pappan som hans barn förtjänar.

Till er alla där ute som kämpar skickar jag lite styrka att låta bli det där första glaset...

Livet är till för att levas... / Mie

Hej igen, alla!

Jag tycker du skriver stora och fina ord Mie, det gör vi allihopa men vi har alla lika olika grad att med bokstäver kunna formulera en känsla, det är svårt, jo jag vet det...

Men det här som många av oss just nu går igenom är svårare, mycket svårare...
Det är inte självklart att man vågar ventilera en sådan sak som att man har det svårt att kontrollera drickandet med sina närmaste, fru, man, kollega, chef...osv..

Men det skulle ju bli så mycket enklare egentligen, om alla visste, men är en svår tröskel av orka kliva över, och komma ut ur garberoben (ja jag vet att bögarna har norpat det ordvalet, men men..)

Förståelsen skulle ju öka, och vänner runt omkring en skulle inte "tvinga" på en drickat på samma sätt, och det skulle säkert bidra till att dina vänner drog ner på drickandet också..

Ett litet steg men i rätt riktning är att vi alla kan mötas här, och berätta för varandra, ingen vet hur du ser ut eller vad du heter på riktigt, men vi vet hur du mår, är inte det viktigare, så säg?

Många skulle nog säga att de har inget liv utan sitt drickande, frågan jag skulle våga motställa är "..om du har något liv när du dricker.."
Om livet känns gråjolmigt utan några färgklickar, och det "enda" sättet att sätta lite sprutt på det är att utforska botten på en flaska, så säger jag "fel".
Du har kanske befunnit dig alltför länge i det gråjolmiga livet så pass länge att du inte längre ser färgklickarna som kanske finns där men du ser dom inte, tänk den tanken...
Du har inte varit vit på så länge att du vet hur känslan känns...

Kanske värt att våga sig på en test på det "verkliga livet", om du tycker det suger så kan du ju alltid återvända till ditt gamla "gråjolmiga liv" med flaskan som ende vän...
Det finns ett annat liv, kanske det enda som stämmer in på att det verkligen var bättre förr...

Vi har alla rätten till ett bättre liv, men för vissa av oss måste vi kämpa oss till det!
Bjud upp livet på en dans, och som Mie säger, "Livet är till för att levas", så sant så sant../Berra