Senaste kommentarerna i forumet

Mie & Magnus!

Tack jag rodnar nog lite nu...

Jag fick så mycket hjälp av forumet, och trots att min resa är snart på upphällningen så känns det som att det är dags att betala tillbaka lite...

Jag ska försöka hänga med så länge jag känner mig motiverad och får bra gensvar!
/Berra

Hej 20!

Du gör ett bra val, du vet det nog!
Det är tuffast i början, varför starta om början om och om igen..

Stå ut, du är värd det..
Sluta tänka alkohol, det skulle vara gott..., det är synd om mig som måste stå i torkskåpet! osv.

Du är en tuffing som pallar stå emot, du har snart nått backkrönet...
Om någon vecka eller så får du nedförsbacke och då går det lättare..

Och så en sak till, helgen ska vara trevlig med nöjen osv, men ångesten hamnar inte i facken för nöjen eller andra trevligheter, så utsätt dig inte för någon sådan frestelse.

Det suger i magropen ikväll, imorgon så svider det i den, det är inte värd mödan!

Lycka till! /Berra

Då var det fredag igen..
Som jag innan alltid längtade så efter. Men som jag nu har skräckblandad förtjusning för.
Såklart det ska bli skönt att vara ledig. men med ledighet kommer också nöjen.
och kan medge att det suger rejält i maggropen. och det lär inte bli bättre längre fram på dagen/kvällen.

Men då ska jag gå in på min andra nyktra helg.
och min 13e nyktra dag.

Önskar alla andra en trevlig helg.
och hoppas man kan stå emot frästelsen.
för idag har man ju glömt bort hur ångesten tog hela förra veckan.
/ 20

Hej Berra...

Du skriver väldigt öppet & ärligt. Vilket gör det lätt att läsa & ta till sig. Du hjälper många här på forumet skulle jag tro.

Du är en sprudlande personlighet med många roliga & härliga utryck.
Gillar ditt sätt att skriva & visa engagemang.

Hoppas på att du blir kvar här länge, för du behövs.

Du har förstått att du bara har ett liv & du har gjort en förändring för att göra en helomvändning mot ett liv i lycka & harmoni med dej själv & din familj.
Det är beundransvärt.
Du är en modig man & en förebild.

Ser fram emot att få forts "prata" med dej... / Mie.

Tack Berra!
Det här är en mycket läsvärd tråd.

/magnus
alkoholhjälpen

Hej på er alla, mina vänner!

Sitter här framför datorn och läser en massa livsöden här på forumet...

Jag är hemma idag och har alltså all tid i världen just nu att läsa hur det går för all tappra kämpar där ute i vårat avlånga land...

Helgen närmar sig och jag vet att det finns massor av medmänniskor där ute som tycker att en helg bara kan bli ett helvete för dem och deras nära och kära...

Det blir för mycket av alkoholen och de visste de redan innan, man blir osams med sin livspartner och kanske till och med slår honom/henne, välter ner och har sönder saker både medvetet och omedvetet för att man bara är så full eller arg.
Man skrämmer barnen och ger dem en otrygg uppväxt...
Man slår igen dörren och kanske drar ner till den lokala pizzerian..
Man tycker att man har rätt då, för man är ju så j-vla arg...

Dagen efter kan man inte minnas vad det var man blev så j-vla arg på längre, och gör man det så visar det ju sig oftast att det bara var en sk-tsak som triggade igång det...
Man har per automatik bjudit in Herr Ågren som kommer att sitta och tjata på dig hela dagen lång.

Man funderar på varför det blev så tokigt, och tänker aldrig mer!
Jag ska aldrig mer skälla och bli tokig, jag ska aldrig mera dricka så mycket, ska inte göra si eller så...
Man sätter upp en massa regler för hur man inte ska göra nästa gång ( ja eller helg).

Redan på Torsdagen efter så börjar man bunkra för det KAN ju bli något skoj i helgen, och man ser till att det finns mer än tillräckligt, man kanske vill bjuda på något också...
Fredagen kommer, ölen står redan kalla i kylen och du bara väntar på att det är dags att gå hem ifrån jobbet...

Tänker på Benke, en snubbe som jobbade på lagret, mötte man honom en fredagseftermiddag vid halvfyratiden, så sa han alltid.."Ha, om två timmar så är man full", man skrattade åt det och tyckte han var för dråplig, idag skänker dom mig helt andra tankar, de ger mig rysningar!

Japp, så var du hemma då, och tycker att du minsann har gjort dig förtjänt av en kall pilsner eller en stadig grogg efter en hård arbetsvecka, så att man kan "varva ner lite" innan matlagningen.

Grattis du har redan lagt ut röda mattan för ett minnesvärd helg som du om bara några timmar kommer att göra allt för att försöka glömma...
Och har du glömt den så kommer hjärnan att kämpa med att försöka komma ihåg den, bara för att sedan försöka glömma den igen...
Och får den inga minnen så lägger den till din fantasi, och då kan det bli riktigt illa.
Ett kaos har brytit ut och du vet inte längre vad som är rätt eller fel...

En story går i repris, mycket längre än tv-serien Dallas, där kunde de ju dricka drinkar från den där glittriga vagnen hur många gånger som helst, de blev aldrig fulla och obekväma...

I verkliga livet så är det inte så flärdfullt, här blir vi fulla och fullständigt dumma i huvudet, för det är ju så man blir av drycken alkohol...

Jag hoppas bara att idag Fredag finns det ett antal personer där ute som vågar chansa, chansa på att inte skapa ett helvete runt omkring dem, utan vågar att bryta gamla invanda rutiner.

Jag vet bara att det som är i flaskan är flytande ångest för mig, och den finns inte i mitt liv längre.
Jag ska istället tillbringa helgen med att gosa med mina barn och pussa på min fru, det har jag försummat dem alldeles för länge...

Mors Berra

Hej Elisabeth...

Oj... & Tack... Det var verkligen snälla ord från dej.
Jag blir rörd av din omtanke.

Jag hoppas & tror att alla människor försöker efter bästa förmåga skapa trygghet för sina barn, det lyckas inte alltid & blir inte som vi har tänkt oss. Men då måste man tänka om & försöka lite till.
Barnen har inte valt detta livet & kan inte själva ta sig ur strulet...

Alla är vi värda att ha det bra i våra liv.
Komma till insikt om vad som är bra för oss...

Lev livet... du har bara ett & det är till låns... / Mie

Hej Mie!

Har läst alla inlägg som du har skrivit och jag måste säga att jag beundrar dig. Du verkar vara en helt underbar mamma och person. Ta hand om dig och dina barn. Ni är värd att ha det bra.

Kram! //Elisabet

Hej..

Det var ord & inga visor...
Jag är så glad att jag hittade hit & att ni ger mej så mkt stöd, kraft & energi.

Tack för att du tycker att jag är stark.

Känner mej ganska liten & vilsen mellan varven.

På ngt sjukt sätt så tror jag att det är som du säger att han försöker straffa mej genom att bete sig så.Han ser inte att han straffar sina barn...

Det han gör när han säger på det sättet är ju att lägga över skulden på mej , för att slippa sin egen ångest & skam.

Elaka elaka Mie... som vanligt...
Han gör det för att få mej att vackla, det har ju funkat förr så varför inte försöka igen.
Skillnaden nu är ju att det gör varken till el från för mej längre. Jag är gärna utan honom...Jag har valt att forts mitt liv utan honom.

Jag har gjort detta för mina barns skull, för att de ska ha en kontakt med sin pappa, För de kan inte välja bort honom som jag gör. Han kommer alltid att vara deras pappa... tyvärr gick det inte som planerat & jag måste backa ett steg för att vi ska kunna må bra.

Vi börjar om på ruta ett.
Han måste förstå att han måste jobba upp ett förtroende för att vi ska kunna lita på honom igen.
Han måste se sin skuld i det hela & inte lägga över den på mej mer...
Måste ta sitt ansvar som vuxen människa & förälder.

Visst ett allternativ är att träffas på allmän yta... så gjorde vi förut... men det betyder inte att träffarna blir lyckade för det.
Det kan vara ganska tråkigt när det går snett & man är ute på stan på bio el restaurang & det är folk som ser.
Då känner man sig ganska liten...

Jag släpper taget liter mer för varje dag som går... tvingas inse att han inte väljer sina barn först...
Måste lägga all min tid & kraft på mej & mina barn...

Tack för att ni lyssnar & engagerar er i mej & mitt liv... / Mie

*ler* med en ödmjuk nick !

Hej Mie!

Jag tycker att du kan rocka röven av ditt ex! (ursäkta ordvalet, men men..)

Han säger att DU kan ringa när HAN får träffa barnen!!!
Hälsa ditt ex att HAN kan ringa när HAN är ren igen!

Bolla tillbaka bollen, och berätta att det inte är du som avgör när han ska träffa sina barn.
När han kan lämna godkända urinprov som visar på att han är ren, så borde han få träffa sina barn oftare än vad umgängesrätten tillåter, utan någon annans övervakning.

Tyvärr så används barnen allt för ofta som slagträn i uppbrutna förhållanden, och det är inte helt omöjligt att han slutar träffa barnen för att "straffa" dig, många män gör så..
Men den risken får du nog räkna in i ditt förhandlande...

Jag tycker du är en stark människa som sätter barnen i första rummet!
All cred till dig.

Sedan tycker jag att du ska printa ut vartenda ord du har skrivit på forumet, och välja ett lämpligt tillfälle och trycka upp det i nyllet på honom, när han är mottaglig...

Visa honom att vartenda svenskläsande människa på hela jordklotet har kunnat läsa om honom, hur han väljer sitt egotrippande blandmissbruk framför sin egna familj...
Berätta vilket bra "föredöme" han är för sina barn, eller den snubben du älskade innan han började sk-ta i allt och alla runtomkring sig...
Berätta om förnekelsen och alla lögner, eller sanningar som aldrig har kommit fram.

Om och när ni ska träffas igen, bjud inte in honom i DITT hem och territorium.
Tröskeln finns där av flera orsaker, det där är ditt hem och din borg.
Låt se vad han bjuda på för typ av mat, eller träffas på neutral mark som Bio eller McDonalds etc.

Om han nu anser sig vara trött, låt honom välja dag när han rimligen inte borde känna sig så trött då rå', om du fixar fredagsmys och bjuder in pappan på middag, så se till att han fixar disken och inte sitter och sover bort kvällen, för det behöver han inte gå hemifrån för att göra...
Ja ursäkta att jag blir lite upprörd, men jag kan inte låta bli att engagera mig...

Du och dina barn är värda ett bättre liv, tre man ska inte behöva ständigt lida för att en fjärde beter sig illa...
Nä vill han vara med så får "han kamma till sig lite", eller så kan han dra till ett betydligt varmare ställe, tycker jag...

Berra har talat!

Livet ska levas, ordentligt!

Tack Adde...

Kramar & styrka behövs på färden mot ett liv i lycka & harmoni...
Jag kämpar med mej själv att inte tycka synd om honom & gå på det han säger...
Jag vet att min magkänsla är riktig & att besluten är riktiga & bra...

Tyvärr så kan jag inte låta bli att känna mej lite skyldig...
Trots att min hjärna säger åt mej att jag ska känna mej stolt över att jag skyddar mej & mina barn.
Att vi har rätt till lugn & ro i våra liv.

Livet är för viktigt för att gå till spillo...
Måste ta vara på det eftersom vi bara får ett till låns... / Mie

mottages tacksamt adde
och jag vet att det finns många därute som tycker som jag
nu hjälps vi åtattfixa denna helg också finns på forumet och läser så mycket
jag orkar och ska stödja den som vill bli stöttad

axel

Försöker skicka styrka genom rymden och många kramar !

Hej Axel...

Låter som en lysande ide att fira med päronsoda...

Grattis till dej,& din lyckade vecka. Verkligen ngt att fira.
Vet din familj om att du nu försöker sluta?
Jag blir så glad då jag hör att det finns en glädje i dina ord.Nu när du valt livet.

Jag har precis pratat med barnens pappa om att jag vill minska på träffarna. Frågade om han tyckte att träffarna är bra?
Han säger att han ska skärpa sig, men säger att det är för att det är fre & han är så trött & att vi har ätit som han somnar.
Jag säger att jag inte tycker att det är acceptabelt att han sitter & sover bort träffen & flera före det...
Att vi mår dåligt & att barnen tycker att det är konstigt...
Han skyller på att TV programmen är dåliga...
Det finns mkt att skylla på för att kunna skydda sitt drickande/drogande.

Han avsluta med att säga att jag kan ju ringa när han får träffa sina barn igen...

Elaka elaka Mie....

Men jag tar det.. så blir skulden lite lättare att bära för honom...
Han säger att han inte tar droger.
Well... jag vet bättre än att gå på den.

Känner mej lite starkare för varje dag som går...
Försöker leva livet & må bra i mina beslut... / Mie.

hej mie

håller med fullt och fast.
imorgon är det en vecka ska fira det på lördag med middag med vår stora dotter
och barnbarn med med middag hennes man fyller år samtidigt

fira med päronsoda bra va

mvh/ axel

Hej

Så är det ...alkoholen & drogerna i mitten & den beroende på ena sidan & den medberoende på den andra... sen måste vi ta oss upp över ytan från båda håll...

Så lika, så olika...

Vi är inte mer än människor som har samma känslor innom oss... i lite olika nyanser... & former...
Men det finns lika många sätt att utrycka dem som det finns människor här i världen.

När du skriver 25år så börjar jag räkna på barnens pappas drickande... om han började vid 12-13 års ålder & fortf håller på...så har han nu fixat ett gäng år, närmare bestämt ca 24-25 år han oxå... huva ligen... det är ju skrämmande.
Visserligen kanske inte ett beroende från början...men ett osunt drickande. Som har urartat till ett beroende.

Vilka demoner går han & bär på... jag har aldrig fått veta.
Det jag vet är att hans pappa oxå har ett alkoholberoende & att det varit tufft när han var liten, men när jag frågar ngt så säger han att hans pappa har facktiskt varit en bra pappa.
Jag kan tro att det finns mkt ångest i hans liv... skulle även kunna tänka mej att det kanske finns en bokstavskomb. som han oxå självmed.
Att det finns mkt smärta & dåligt självförtroende bakom fasaden...

Hoppas att han når sin botten snart så att han kan börja jobba med de känslorna...
Han har mkt att jobba med... för att kunna bli en hel människa...

Om vi alla tyckte om oss själva bara lite mer så skulle världen se annorlunda ut... / Mie

Med risk för upprepning : Så lika vi är i vår sjukdom både beroende och medberoende. Jellinek-kurvan finns även för medberoende men jag har inte lyckats hitta en länk till en sådan sida.

Mitt första år så släppte alla mina spänningar med varierande framgång och styrka. Jag kunde börjar gråta för det allra minsta och blev så berörd av äkta kärlek att det kändes helt overkligt. För att inte tala om det första sexet i nykterheten! Snacka om fjortis-ångest !!!

Det tog lång tid för mig, säkert upp till 2 år, innan jag kunde hantera mina nyupptäckta och nymornade känslor. Jag hade ju förträngt alla typer av känsloyttringar utom ilska och hat och de gav ju inget positivt tillbaka. Idag kan jag nästan lyfta av att få ge och självklart ta emot ett leende utan baktankar. Per Gessle sjunger : "nu kommer alla känslor på en och samma gång" och det stämmer bara så bra.

För mig tog det ca 25 år av stegrande supande innan jag slog i botten och det tar nog minst den tiden för att uppnå en "normal" nivå igen. Jag jobbar på det !! ( Har faktiskt träffat 2 st 80 åringar med 45 årig nykterhet så det finns ju hopp !)

Om jag lär mig att älska mig själv har jag möjlighet att älska andra.

Bli den förändring du vill se i världen (Gandhi)

Hej..

En mkt fin dikt...

Jag önskade många ggr att ngn skulle se & komma & rädda mej. ta över ansvaret.
Att det ska vara så svårt att be om hjälp.

& vilken lättnad när man väl gjort det.
Men det är ju då allt börjar snurra så fort, fortare än tid.
Hur ska man orka?
Man bara måste, det finns ingen återvändo.

Jag tänkte att om jag berättade & sa att jag inte skulle gå tillbaka så kunde jag inte göra det heller. En liten garanti & ett sätt att lura mej själv till ett bättre liv.

Jag lyckades, & under resans gång så förstod jag att man kan inte leva på det sätt som vi gjort att det inte finns ngt att gå tillbaka till.
Att jag har skrubbat ytan från smuts så att ingen ska misstänka ngt. Att jag satt upp ett fejkleende.
Att bubblan måste gå sönder ngn gång, det var bara en fråga om tid.... Hade jag släppt taget & litat på min högre makt lite tidigare så hade inte åren rullat på...

Men livet är ju inte misär hela tiden & man blir en mästare på att glömma & gömma de knasiga sit & stunderna...lägga det vid sidan om sig & forts tro att det kommer bättre tider bara jag gör si el så, & man väljer att inte se allt. El känna allt heller för den delen...

Jag har inte gråtit & kännt så mkt som jag gjort det denaste året... det har kommit som floder ur mej.
Nu när jag släpper taget & litar på min högre makt... min magkänsla... på att jag vet vad som är bäst för mej & mina barn...
Sakta men säkert tar jag mej ur medberoendet... & varje dag måste man kämpa mot demoner som försöker nästla sig in i mina tankar...
Jag vet & förstår vad medberooendet har gjort med mej & jag aktar mej för fallgroparna men kännslorna hinner som inte riktigt ikapp...

Jag vet att jag är värd att älskas & lyssnas på, det är vi alla... / Mie.

Jag har länkat hit tidigare men det var ett tag sedan, värd en repris. Hon beskriver också medberoendet mycket bra tycker jag :
http://hem.passagen.se/trollesusanna/minnesota_fotsparisanden.htm

Elaka elaka Mie som bestraffar oss beroende ?! Det låter inte så övertygande eller hur ???

Släpp taget och lita på att din högre makt visar dig vägen.

Lev och låt leva.

Du har mitt fulla stöd och jag ska försöka vara med dig i mina tankar Mie.

Den här dikten är populär bla hos AA folk när det känns lite jobbigt (bäst att poängtera att jag inte är religös utan fixar att byta ordet Gud till något annat men meningen blir ändå lika) :
http://2bloggen.blogspot.com/2008/02/fotspr.html

Hej Ilvurten...

Hur mår du själv i din kamp?
Går det framåt?
Är vägen slingrig el håller du rak kurs?

Jag tror att jag är tvungen att dra en gräns för barnens pappa, eftersom vi inte mår bra i det som är nu.

Livet går vidare mot nya mål.... / Mie.

Hej mie! det ar harda ord men jag tror det ar det enda ratta.. satt hart emot hart...varderar han droger mer an sina barn ... da kan du inte gora mer an du har gjort....

Sta pa dig du gor helt ratt ...

Kram I

Hej...

Har nu fått svar på ett av mailen jag skickade ang min & barnens relation till deras pappa.
Vet inte om jag blev särskilt mkt klokare men kanske lite styrkt i att han på soc inte heller tycker att det är sunt, att vi borde minimera träffarna. Så nu ska jag bara samla mod, kraft & energi till att vara elak igen.

Elaka elaka Mie , som inte låter honom träffa sina barn.

Jag vet... det är han som gör valet då han forts dricka / droga.
Är så medveten om det att det gör ont.

Jag vill så mkt men det går inte min väg.
Jag bjuder hem honom till oss så att han ska kunna få umgås med sina barn & bevisa att han är värdig att kunna få vara med dem själv.
Vi har försökt hjälpa... men nu är det dax att ta ett steg tillbaka igen.
Få honom att förstå att vi inte finner oss i att han sitter här & sover (då jag tror att det är amfetamin avtändning)

Han måste förtjäna vårat förtroende... han måste bygga upp det igen & har massor att bevisa...

Skulle detta inte gå vägen så ska jag höra av mej till soc igen & då få till en träff med alla berörda (vuxna)... Deras ord väger som lite tyngre än mina...

Det kan ju hända att han skulle tycka att det vore skönt att få slippa våra träffar...

Vi tar tillbaka vårat liv & välmående... låter inte honom komma & trampa på våra känslor & förhoppningar.

Våra liv är så mkt mer värt... / Mie.

Kram Mie !