skrev lillablå i hur mycket är för mycket?
skrev lillablå i hur mycket är för mycket?
Har varit på en träff eller ett litet möte precis nu, om min odlingslott som jag precis fått! Snart ska jag få skita ner händerna, få gräva och pussla, se det gro och växa... Fick första laddningen fröer idag också, jordgubbar, tomater och ärtor!
Och på vägen hem, när jag tittade upp mot vår lägenhet där min älskling tänt samtliga lampor i alla rum, slog det mig ännu en gång: vilken tur jag har!
Ofantlig tur!
Och hade jag inte träffat T, och gått igenom det jag gjorde, och lärt mig det jag lärt mig av honom, vänner och min kbt-agent, så hade jag inte suttit här i soffan, efter att ha släckt 7 lampor, med älskling vid sin dator, surfandes efter byggtekniker till vårt framtida hus... <3
Oväntad kärlek, oväntad men ack så välkommen!!
Har haft en skitdag idag, för övrigt...
Utsättningssymptomen blir inte bättre, jag mår sämre idag, dag 9...
Men jag ger mig inte! En dag närmare friheten! (Nu gick älskling och tömde diskmaskinen också, gullplutten...)
Har knappt fixat jobbet idag...
Förklarade en konstighet jag gjort för en kollega, som då ansåg mig vara "dum i huvudet" för att jag vill sluta med medicinen...
Men tack! Önskar jag funnit mig, och bett henne fara och flyga... Eller håller käften från första början, och inte sagt nåt om tabletterna alls!!
Fast... Knappast möjligt, börjat grina fyra-fem gånger idag... Och med tanke på att jag jobbar på ett APOTEK kunde man väl kanske vänta sig lite förståelse...
Och mitt i detta flinar chefen åt mig, det ska inte vara möjligt att reagera så starkt som jag hör enligt honom, dosen har ingen kliniskt bevisad effekt...
Och sen ringer mamma och behöver veta hurdana blommor jag vill ha till mormors begravning och vad det ska stå på banden...
Skitdag!!!
Fast allt känns så avlägset och oviktigt, när älsklingen kommer hem och håller om mig och frågar hur det är...
Jag har det så bra!
Och till er som tvivlar, som lämnat den ni hoppades och trodde var er stora och enda kärlek: det finns hopp!!!
Om JAG hittade en prins, så gör du det också!
En dag i taget, och en dag närmare friheten, en dag närmare våren!
Kramar till alla som önskar!!!
skrev flygcert i Behöver hjälp att vara konsekvent
skrev flygcert i Behöver hjälp att vara konsekvent
Åh, heja dig!!!! Du är stark och bra!!!
Vad roligt att det löste sig så bra, så en dag i taget och just nu verkar det toppen!
Varm kram!!
skrev flygcert i Hjälp! Vad ska jag göra nu?
skrev flygcert i Hjälp! Vad ska jag göra nu?
Du har ju sagt att du ska ge det tid, så låt det gå en tid, men inte på bekostnad av ditt eget mående!
Att någon säger dumma och elaka saker har gjort att min kärlek dog till slut, var rädd om dig!!!
Kram
skrev flygcert i Jag vet faktiskt inte om jag vill stanna ens om han slutar dricka...
skrev flygcert i Jag vet faktiskt inte om jag vill stanna ens om han slutar dricka...
Åh Lelas... Det är nästan så att jag kan ana ytan, men det känns fortfarande avlägset... Om han bara kunde sluta ringa några gånger varje dag... Jag vågar inte låta bli att svara, ifall något skulel ha hänt barnen.
Tack för fina ord, Lelas. Jag känner mig ibland starkare, men varje dag kantas av många, många tårar... Precis som du skriver: han har gjort så mycket och jag har så svårt att se framåt.
Sorgsen, så ont det gör att läsa dina rader om att du också såg avvikelser tidigt, men att du medvetet valde för att du blivit uttråkad när det "rullar på" - jag gjorde inte ett så medvetet val, men jag tänkte också att jag blivit uttråkad av förhållanden där det "rullat på" och tänkte att "här har jag något att jobba på, men vi kommer få det bra om jag bara... och om jag bara gör så, och om jag inte gör si, och inte säger så osv osv". Ångrar mig bittert. Och jag tror aldrig mer att jag kommer att leva med någon. Jag tror itne att det finns någon som skulle stå ut med mig och jag tror inte att jag kommer acceptera någon - min sambo har ju trots allt rätt när han säger att jag är kontrollerande, ebstämmande och att jag vill göra på mitt sätt... Så himla ont det gör att tänka på.
Åh, Mt, tack för att du påminner mig om normaliseringsprocessen. Jag läser och läser och blir ju så ledsen men också stärkt. Men också kluven: tänker ju att sambon aldrig satt i system att kommentera mitt utseende (det har bara hänt några gånger), trycka ner mig, och den största delen av tiden har han ju varit snäll osv, och så faller jag igen - tänker att jag inte haft det så illa... Och ändå vet jag, i mitt huvud, att jag inte kan stanna - det är inte rätt det han gör. Men jag måste påminna mig själv varje gång...
Lillablå, tack för fina, fina bilden och fina, fina orden!!
Känns oerhört fint att tänka så: "Du ruskar av dig det blöta, kalla, omslutande och kvävande, för att åter se ljuset och solen och låta dig värmas! Och se där! Du är nr 1!!! Glöm aldrig det!!!"
Tack, Lillablå!
Och jag fick också se ett fint citat: "Everything will be okay in the end. If it's not okay, it's not the end".
Så, det är inte slutet ännu med andra ord.
Varma, varma kramar!
skrev vill.sluta i NU får det faaan vara slut!!!!!!
skrev vill.sluta i NU får det faaan vara slut!!!!!!
Meddelas det att hög alkoholkonsumtion ÖKAR risken avsevärt att få cancer.
Kan vara värt att tänka på när för och nackdelarna skall vägas?
/A
skrev Lelas i Hjälp! Vad ska jag göra nu?
skrev Lelas i Hjälp! Vad ska jag göra nu?
Ge det lite tid, Sorgsen.
Om vi leker med tanken att ni (vilket vi naturligtvis inte hoppas) går isär om ett tag, för att du/han/ni märker att det inte funkar. Då tror jag att det är viktigt för dig att känna att du gjorde vad du kunde för att få det att funka, och att du inte gjorde något förhastat.
Så låt det ta lite tid.
Kram!
/H.
skrev Adde i Div åsikter eller...?
skrev Adde i Div åsikter eller...?
snubblar jag över guldkorn.....
http://blogg.bokus.com/steg-2-ge-psyket-ett-immunforsvar/
skrev markatta i Behöver hjälp att vara konsekvent
skrev markatta i Behöver hjälp att vara konsekvent
Jag var på ett möte idag, angående en sådan där praktikplats som arbetsförmedlingen skickar(tvingar) ut en på när inga jobb finns att få. Jag är alltså deltidsarbetslös och än färre timmar kommer det bli i och med nedskärning på personal där jag jobbar.
I alla fall, efter att ha lyssnat till min "jobb-coachs" ideer om vart hon tyckte att jag skulle passa alldeles utmärkt och hennes fina ord om hur mycket mer motiverad jag skulle bli av att typ sortera skruvar fängelse stylee(jag är redan motiverad att hitta ett jobb, problemet ligger snarare i att det inte finns så många att söka där jag bor) så utgick jag ifrån vad jag kände mig kompetent till och (för att motivera mig) ville hitta en praktikplats som kanske till och med skulle leda till ett arbete.
Så jag dissade hennes skruvsorterarförslag och kontaktade själv ett ställe där jag ville ha praktik.
Jag börjar nästa vecka och om allt funkar så kan jag också få anställning där när praktiktiden löpt ut. Vågar inte ropa hej än men det känns ändå som en delseger och som att något rör sig framåt.
Wish me luck!
skrev santorini i Här är jag - äntligen.
skrev santorini i Här är jag - äntligen.
om du mår som sämst nu på vintern. Ta lite sånt. Det ljusnar snart. Och så ser du till att skaffa hjälp, du har barn och familj som du behöver finnas till för.
Jag tror på dej.
skrev santorini i Här är jag - äntligen.
skrev santorini i Här är jag - äntligen.
har jag en bekant som har, fler förresten. Då blir man riktigt slut men med sprutor blir man piggare rätt snabbt. Du kan väl kolla det. Jag vet ju att den som dricker mycket alkohol kan få brist på just B-vitamin.
En annan sak Putte. Du säger att du inte kan vara sjuk eller sjukskriven. Nähä, inte det. Du är oumbärlig alltså. Hur har du då tänkt att dom ska klara sej på jobbet om du hänger dej i påsk? Är det inte bättre för alla att du tar en time out nu? Se till att skaffa hjälp.
skrev lillablå i Hjälp! Vad ska jag göra nu?
skrev lillablå i Hjälp! Vad ska jag göra nu?
Lider med dig...
Och det där med att se tecknen men skita i dem, medvetet eller omedvetet känner jag igen...
Tror fanimig att T var full första gången han bjöd hem mig till sig... Trots att vi inte ens drack en halv flaska vin...
Kommer ihåg att han ville visa mig sitt växthus, sin stolthet... Vi gick dit, han berättade och jag beundrade, och sen skulle han bara hämta nåt i garaget... Och blev borta en bra stund... Kom tillbaka och förkunnade stolt att nu har jag druckit en öl i garaget!
DÄR skulle jag gått!
Magkänslan sa det till mig... Lyssnade jag?!
Nej...
Manipulation på hög nivå! Dels av honom som avdramatiserade och normaliserade genom att berätta, och jag som så gärna ville bli två att jag intalade mig själv att det var helt normalt...
Du gör rätt i att skriva ner, gå igenom och fundera... Till slut kommer du veta vad du innerst inne vill, och vad du kan tolererafrån honom...
Du är värdefull och stark, men kom ihåg att ta hand om dig själv i första hand, såsom han får ta ansvar för dig!
Stor kram!!
skrev lillablå i Jag vet faktiskt inte om jag vill stanna ens om han slutar dricka...
skrev lillablå i Jag vet faktiskt inte om jag vill stanna ens om han slutar dricka...
Tack för att jag får skriva till dig!!
Fotade på väg hem från jobbet idag, och tänkte på dig...
http://www.facebook.com/media/set/?set=a.518895991487161.1073741826.100…
Det som göms i snö...
Och det är det du håller på med nu! Du ruskar av dig det blöta, kalla, omslutande och kvävande, för att åter se ljuset och solen och låta dig värmas!
Och se där! Du är nr 1!!!
Glöm aldrig det!!!
Stor kram!!
/k
skrev Stigsdotter i Filosofiska rummet
skrev Stigsdotter i Filosofiska rummet
...ja detta är något som jag vill lära mig att bli bättre på - att andas. Jag har också fått lära mig att man kan andas i en fyrkant: titta på något med 4 sidor, andas in på ena ut på andra osv. Som en mindfullness-övning. Ska också vara bra mot alkoholsug.
Ha, ha, kaninboken. Mina barn brukar vilja höra boken "kaninen som inte ville gå och lägga sig", den är väldigt söt.
skrev Sorgsen i Hjälp! Vad ska jag göra nu?
skrev Sorgsen i Hjälp! Vad ska jag göra nu?
...nu lite mat och sen al-anon.
Suttit och skrivit ner efter din lista. Tack...
Vill känna mig säker på att jag fått framfört och senare får framfört precis det jag vill ha sagt.
Nu är det många ord och de ska komprimeras ner till få rader.
Ont i magen har jag men det kom jag fram till att jag haft hela tiden, i olika grad bara, sen vi träffades.
Insikten har ju funnits men det har inte funnits utrymme för några uppsamlingar och utvrderingar innan.
Alkoholismen har ställt allt annat åt sidan.
Ju mer tid jag tar mig att bara skriva ner händelser och ord, desto mer ser jag hans mönster i att vilja mig illa. Det är smärtsamt..
skrev Stigsdotter i Att ta ett steg i taget
skrev Stigsdotter i Att ta ett steg i taget
Och bland dem finns att välja bort skam. Du kan istället sträcka på dig för det var verkligen inte ditt fel! Jag håller med Dompa, var nu rädd om dig, gå inte in i något slags medberoendeställning här, du måste sätta din egen nykterhet främst!
Det låter så härligt (nåja ;-) med dina träningsrundor och PT-pass. Jag trippar på strax efter, har låtit mig övertalats av litet träningsgäng här på jobbet - det är jag och en soffpotatis till som nu ska hänga med på lunchpass med indoor-walking - gud så töntigt tyckte jag, det är väl bara att dra på sig skor och ta en promenad men tydligen ska det vara extra kul. Gäller att fräscha till sig lite här nu om man ska ut på marknaden igen ;-) just det, ska boka tid hos frissan också.
Sköt om dig nu! Kram.
skrev mulletant i Hjälp! Vad ska jag göra nu?
skrev mulletant i Hjälp! Vad ska jag göra nu?
på nästa nr :) Du jobbar hårt nu - och inte är det lätt heller. Kram / mt
skrev kalla i Att ta ett steg i taget
skrev kalla i Att ta ett steg i taget
Ingen fara Dompa, medberoende har jag prövat i ett tidigare liv och dit går jag inte igen. Grannkvinnan är sig lik men tror hon börjar tycka att jag är tråkig för jag skall alltid dammsuga när hon ringer ;-)
Men i dag fick jag en chock en bekant som varit nykter i en massa år, snart 20 har fallit. Har nog gått några månader innan de uppdagades, vilket är så tragiskt. Personen stöter nu bort alla och vill inte lyssna. Det känns som om det kommer gå väldigt fort utför och ingen vet hur de skall få stopp på det här. Man måste ju vilja själv annars går det ju inte att hjälpa, håller nu tummarna att den närmsta familjen når fram till personen och att personen tar den hjälp som finns.
Men detta skrämmer mig, men jag tror att om man aldrig glömmer varifrån man gick så behåller man rädslan för alkoholen och blir det brända barnet som skyr elden.
Så snöiga kramar från Kalla som längtar till våren
skrev kalla i Vägen tillbaka till mig själv
skrev kalla i Vägen tillbaka till mig själv
Skönt att höra att du mår bra och att ni skyndar långsamt. Bra för barnen om ni kan vara vänner, men måla inte in dig i ett hörn.
Ibland kan man bli skild men fortfarande vara gift, skall utveckla de här lite mer senare under tiden får ni fundera på den ;-)
Många kramar och styrka till dig//Kalla
skrev Putte72 i Här är jag - äntligen.
skrev Putte72 i Här är jag - äntligen.
Lycka till med intervjun förresten!
skrev Putte72 i Här är jag - äntligen.
skrev Putte72 i Här är jag - äntligen.
Ja du, tror att grundproblemet är att jag INTE kan vara sjuk eller sjukskriven. Sitter fast i ekorrhjulet så det skriker om det:)
Men ok dag idag. Tänker sova bra, äta bra, motionera. Kanske dra tidigare från jobb. Det här jävla infernot i skallen måste släppa nån gång. Har märkt att jag med åren blir mer och mer påverkad av skitmånaderna jan-mars. Jag vill ut! Vill har värme! Jag ger det till påsk innan jag hänger mej...
skrev Stigsdotter i Vägen tillbaka till mig själv
skrev Stigsdotter i Vägen tillbaka till mig själv
Tack för alla era rader, jag förstår och tror att ni har rätt allihopa. Sitter här med en tår i ögat, nyss glad men nu ledsen igen. Så läser jag Kallas rad om att det pendlar fram och tillbaka hela tiden. Och, ja så är det ju! Och visst vore det sorgligt om det inte vore sorgligt, att bara resa sig upp och gå vore ju en förolämpning mot det vi haft: betydde det inte mer än så?
Igår lunchade jag med svägerskan. Vi brukar inte umgås på tu man hand men jag kände att jag ville träffa henne utan att ens bestämt mig om jag skulle prata om detta som händer, men hon tog upp det själv direkt när vi satte oss till bords. När hon sa att de ville ha med mig som vanligt så länge som jag och brorsan kan umgås som normala människor, att jag alltid hör till familjen, så höll jag på att börja gråta och hon med, så satt vi där och snyftade tillsammans på restaurangen. Kändes bra i alla fall. Vi ska fira påsk hos dem. Tydligen hade även han känt att kommunikationen oss emellan är bättre än någonsin.
Längtar till mitt nya liv!
skrev Tilde i Jag vill slippa tröstevinet och hitta tillbaka...
skrev Tilde i Jag vill slippa tröstevinet och hitta tillbaka...
Konkreta bra råd. Endel gör jag redan, som att utmatta mig med att springa på löpband tex. Avslappning har jag slarvat med. Ljudbok ska jag prova men det som jag genast känner som nytt och som jag vill prova är att sova "som gäst" i mitt eget hus. Det låter som det skulle kunna vara mysigt och att kunna funka. Det blir dagens nya test. Har också inhandlat lite humle/vänderot piller men det kan nog inte vara farligt. Är inte förtjust i att medicinera mig men lite naturliga medel gör nog inget just nu.
Ska försöka hitta kanin-CD...
Tack för goda tips!
skrev Sommar12 i Steget
skrev Sommar12 i Steget
Du gav mig precis de ord jag behövde höra.
skrev Sorgsen i Hjälp! Vad ska jag göra nu?
skrev Sorgsen i Hjälp! Vad ska jag göra nu?
...sidan du, mulletant, hänvisade till om normaliseringsprocessen.
Mycket matnyttigt om psykisk misshandel på den sidan.
Precis som du ställer frågan om oförmögen att förändra sig ställer jag mig frågande till beteendena.
Det är kärnan i det mesta. Att jag inte vet vad som hör hemma var.
När han släppte taget om lägenheten före jul, följde med till sin mamma som första steg ut, så tog det inte lång tid innan vänligheten, den varma och omtänksamma mannen kom fram. Han vill mig inte illa, det visar han tydligt och ärligt vid tillfällen. Vid andra tillfällen passar han perfekt in i mönstren som beskrivs som misshandlare.
Han uppskattar min stryka, värme, ärlighet, tar emot min kärlek, men samtidigt upplever jag att jag är ett hot eller en påminnelse om det han vill vara, kunde varit om missbruket inte tagit över. Jag fick bekräftat på anhörigveckan, av två missbrukare, att min person är perfekt för en tillfrisknande alkis. Om den passar just min make vet jag inte ännu men han har inte bett mig dra så kanske vi är på väg mot en utveckling framåt. Ingen aning och inte mår jag bra i nuläget. Jag går inte under heller, mår (tyvärr eller motsatt) bra av att inte vi hörs av...vad nu det står för...?????
Jag söker inte efter svaren på allt, åker med i berg och dalbanan som Lelas uppmanade. Misstänker att mannen inte vill leva med mig i mitt nuvarande liv men älskar mig. Då blir det konflikt, såklart, och det är just det behovet jag är rädd jag inte kan uppfylla, behovet med närhet och dagliga rutiner. Jag tror han är för stolt för våga släppa, han är rädd för att börja med ett helt nytt tänk i vad som kan bli "rutin" i vårt liv. Det skulle föra oss närmare varandra, vara lång upptakt till det "egna" , och i det egna skulle han vara huvudperson och jag "sekundär".
Fortsättning följer...
...jag tycker mycket om er här...så tillfreds få vara en del, få ta del och få plats vara och må just så som jag är just i den skrivande stunden.
Håller om er alla...
Just tillbaka efter Al-anon. Idag var det befriande, jag gick dit med magont och nu är den borta. Jag sa inte mycket, vi var många och tiden knapp, men efter de fåtal gånger jag nu varit där har jag fyllt adressboken med nya kontakter.
Det är öppna människor från olika delar av världen så det är lätt känna sig välkommen.
Parterapeuten är mitt nästa mål. Jag vill inte bryta upp eller ta stora beslut utan att någon utanför med erfarenhet finns med och hjälper mig/oss få framfört det som inte kommer fram.
Jag har försökt på mitt sätt och det lyckas ju uppenbart inte så jag väljer en annan väg. Detta var ju med i min ursprungsplan men hade väl något hopp vi skulle kunna prata med varandra. Alltså, kommunikation existerar inte! Blir bara yta om väder och vind...tragiskt...och nu finns ingen kontakt alls sen helgen.
Vi får väl se hur kommande veckan kommer utvecklas.