Senaste kommentarerna i forumet

Också midsommardagen börjar lida mot sitt slut. reflekterar över vilka fina dagar vi haft, jag mannen och dottern + dotterns väninna till midsommarmiddagen i gårkväll. Kvarteret vi bor i har varit väldigt lungt och tyst, kanske är de flesta bortresta. Vi har pysslat med trädgård och lite utejobb på altanen, ätit och fikat gott utomhus (inte helt självklart i vår del av landet) och haft tid för varandra och hela samtal. Nyktert. Jag känner mig så glad över att mannen verkar nöjd och tillfreds med en lätt eller mellanöl till maten. Ja, EN är numera EN. Jag ser oftast inte suget efter mer (men jo det händer med långa mellanrum att jag kan se att det rycker i festnerven oftast kan jag se det komma flera dagar i förväg). Återigen kan jag konstatera att hans drickande varit av ett annat slag än mitt. Han har absolut druckit lika ofta, lika mycket och med en lika stor iver. Men jag kan se nu att i hans fall har det mer handlat om gamla vanor, vardagsleda, sociala förväntningar och traditioner i umgänget och sammanhanget vi lever i, än ett rent beroende som i mitt fall. Han verkar må så bra nu, på flera sätt. Precis som för mig finns så mycket lust till annat i livet än tidigare. Ett engagemang, ett driv och ett helt annat fokus på arbetet, på byggnationer i hemmet, på oss och våra framtidsdrömmar. Gud vad drickandet och festandet har tagit mycket kraft ifrån oss. Nu flyter saker och ting på ett helt annat sätt. Det är inte så mycket kamp i vardagen mer. Tiden räcker till, och orken, och glädjen. Det är inte klokt vad TID alkoholen tagit från oss. Hinna planera och göra inköpen, kvällar som ägnats åt ensamdrickande i mitt fall, eller med goda vänner som par, bakisdagar som bara gått ut på att härda ut tills man får gå och lägga sig igen. Mängder av tid!
Läser fortfarande istort sett allt på "alkis-sidorna" i forumet. Skriver inte lika mycket. Har inte så mycket att tillägga oftast. Vill inte komma med förnumstiga råd i för stor utsträckning, och delar ju inte av naturliga orsaker en del av de dilemman som drabbar den nynyktra, medans annat alltid känns lika aktuellt. Känner mig inte tillräckligt långvarigt nykter, men heller inte tillräckligt kortvarigt, om det nu går att förstå, för att "leda" någon mot nykterhet. Har iofs ingen som helst ambition att göra det någonsin heller. Jag har inte kunskapen om mer än mig själv och hur JAG fungerar. Jag är fortfarande inte svart eller vit heller, vad gäller övertygelsen om att ingen kan lära sig dricka måttligt, eller huruvida alla som dricker för mycket verkligen är alkoholister, eller om alkoholfria alternativ är en riskfaktor eller inte, är verkligen alla som älskar en alkoholist sjuka i medberoende? Jag är inte så säker på något av detta. Blir oftast irriterad märker jag då jag läser inlägg där någon påstår sig ha svaren. Rätt eller fel. Så enkelt är det inte alltid från min synvinkel. Människor är mer komplexa än så. Ska jag vara ärlig vet jag faktiskt inte ett skit om hur andra klarar av sina liv. jag har hittat en väg att lite enklare klara av mitt, det är det enda jag vet. Utan alkohol även fortsättningsvis för min del alltså. Är så tacksm för detta forum, och allt som alla så öppenhjärtligt delar med sig av. Här har jag lärt mig så mycket. Inte om andra dock, utan om mig själv. Varma kramar till den som behöver och vill ha: )

...varandra ändå. Tillsammans ska ni greja detta! Tänk om det är så att när en av er är svag så kan den andra just då vara stark? Kram!

Det är sådana morgnar man ska minnas.

Det blev både vin och snaps. Usch!

Du stör inte, fjärilen! :-)

Du får mig att tänka till, det är bra. Fortsätt skriva och läsa här!

Ha det gott i midsommarregnet! ;-)
/H.

Otroligt skönt att inte vara en av de där fyllebabblarna!!!

Och förresten han den där kändisen - det hade jag totalt missat att han ska ge ut en tidning. Noterade dock att återupptagandet av drickandet sammanföll med tillkännagivandet om skiljsmässa (kanske ett resultat av...)

...det låter att kliva upp innan de andra vaknar och sätta sig en stund med en bra bok. DET är kvalitetstid!!!

Jag känner mig inte provocerad av det du skriver
till mig. Jag har frågat mig ett tag varför jag går in
här någon gång i månaden och läser.

Jag tror att jag har haft ett behov av att jämföra
egna upplevelser med andras. Kanske är jag som
alla er fortfarande inte fri? Jag vet inte.

Jag kände att jag ville ge min bild av hur det
känns att sluta reagera på alkoholism och medberoende.
Hur tätt sammanknutet jag tror det är med ens egna sår.
Att alternativet inte innebär att på sikt bli avtrubbad utan
mer fri. Vi väljer ju att reagera och engagera oss i det vi
själva tänker på och är upptagna av. Jag är upptagen av att
jämföra tror jag. Hur skiljer sig mitt fokus.

Som att ta del av nyktra alkoholisters midsommarfasa
och syn på oss " normala" att vi innerst inne ser deras
nykterhet som ett slags hot. Har aldrig känt igen
mig i den bilden. Jag har aldrig haft alkoholism i min
uppväxt på ngt vis. Jag delar en flaska vin var tredje helg
och har väl druckit lite för mkt när ja var yngre
och raggade. Det finns många som jag i min bekantskaps
krets. Jag kon inte in i den här världen förrän
jag träffade mitt ex som var alkoholist.

Ja hoppas det finns viss plats för oss som i verkliga
livet inte lever med en alkoholist men av olika anledningar
fått möta den, och har ett behov av att få uttrycka
sin mening. Om ni vill stötta varandra och vill
slippa mina synpunkter ska jag inte störa dig och
er något mer.

/ f

F, jag har läst dina ord och kan konstatera att vi tänker annorlunda. Vill dock poängtera att det är helt ovidkommande att det råkar handla om en kändis och involverar skvallerpress, det är av noll intresse, jag hade tyckt likadant om det handlade om grannen eller vem som helst.

Jag har aldrig någonsin påstått att vi medberoende är fria från ansvar. Jag vet mycket väl var jag har mitt eget medberoende, och vad jag har varit ansvarig för i vår nedåtgående spiral här hemma.

Du får det att låta som att vi är oeniga du och jag, och jag förstår i ärlighetens namn inte riktigt varför. Vi ser uppenbarligen inte på artikeln om Per H på samma sätt, men i övrigt vet jag inte vad jag har skrivit som får dig att argumentera mot mig.

Eller, missförstår jag bara tonen i det du skriver?

Jag är av åsikten att vi medberoende, precis som den beroende, måste jobba dagligen på vårt tillfrisknande. Ett sätt för mig att göra det är att hänga här på forumet. Får jag fråga dig (misstolka nu inte detta, du är mer än välkommen att vara här och skriva i min tråd) varför du läser och skriver här? Jag tänker, att om du nu är så befriad från allt vad medberoende heter - varför håller du dig då kvar här? Jag är nyfiken när jag frågar, och inte ute efter att provocera dig eller så.

/H.

Lelas: Visst ödelägger alkoholism relationer
men de medberoende hjälper till i processen.

Det finns en mängd kvinnor och män som inte
lever med alkoholister och inte låter alkoholismen
ödelägga sitt liv,

Det är ju därför medberoende går till Al-anon,

det är svårt men det finns alltid ett sorts ansvar
hos offret. Om medberoende inte existerade skulle
det finnas färre alkoholism,

Om alkohol inte fanns finns det andra flyktvägar
för de människor som inte vill möta känslor, andra
droger eller andra missbruk ,

grunden till missbrukarpersonligheten finns i uppväxt
och i kulturen, omger oss som ett stort mörkt
hav,

Jag ser dagligen HBT personer, vars vänner
tagit livet av sig, ...... Det finns stora problem i världen
och alla smyger sig in i relationer, främst de nära,

Det är en kamp att vara människa för de som
inte fått med sig verktygen att sätta gränser,
att ens se dem, till dem som inte fått verktyg att
lösa egna problem med hjälp av kommunikation,
O våga stå o vara i egna känslor,

Så mkt elände och orättvisor,

M v h / f

Med all respekt att jag kan betraktas som avtrubbad.

Jag hade för två år sedan känt ilska och upprördhet
inför alkoholister vars sjukdomsinsikt inte verkar sätta sig,

Jag har lämnat medberoendet helt och lever idag med
en man helt utan missbrukarpersonlighet.

Jag reagerar inte längre på samma sätt. Jag ser inte
på skvaller runt alkoholism. Jag berörs inte längre på samma
sätt. Det finns då mycket sjukdomar. Människors lidande och
vägen ur dåliga uppväxter, misshandel, arbetslöshet,
djupt olyckliga människoöden.

Om jag skulle må dåligt av alla öden, och msk
begränsningar, att se sig själv och den andre skulle
jag inte själv se var jag slutade och började ,

Jag kan förstå att du vill se mig som avtrubbad,

Själv ser jag mig som tillfrisknad,

/ f

Anonymt - tack! :-) Precis så.

fjärilen - ja, visst är det positiva nyheter att Lena PH står upp för sig själv och låter Per ta konsekvenserna av sitt beslut. Hon väljer att inte falla in i ett destruktivt medberoende, utan markerar sin gräns.

Men. Jag har helt enkelt inte blivit så avtrubbad (och jag har inga planer på att bli det heller) att jag tycker att sånt här är "vardagsmat". Jag blir illa berörd av sånt jag läser här på forumet också, och när jag läser artiklar som den om Per H. Det gör ont i mig att alkoholen ödelägger relationer, även om det gäller andra än mig själv.

/H.

Hej ! Jag kan mkt väl begripa och känna medlidande
med att man kan reagera och ta illa vid sig av nykterister
som efter 20 - 30 år åter lägger över ansvaret på den medberoende,

På detta forum är ju detta vardagsmat, varje gång alkoholisten
åter dricker efter ett försök att sluta, drabbar det den de lever
tillsammans med, oavsett om alkoholisten öppet ser det som
ok eller inte, om H på allvar ser på det på detta sätt, dvs att det
var upp till frugan att sätta stopp, är det djupt beklagligt för honom
och för frugan, i detta fall har ju den medberoende, om verkligheten
beskrivits i skvallerblaskan, valt att lämna honom. Låter ju som om
det kan röra sig om en kvinna som i så fall vägrar gå in i ett medberoende.

Det är ju mkt positiva nyheter. Min poäng var att det är svårt att dra slutsatser
om riktigheten bakom uttalandena, hur deras relation ser ut för övrigt,
De kan ju ha tröttnat av andra skäl än alkoholrelaterade.

Kvinnor och män lever i dåliga relationer. En del vågar
sent i livet se sina begränsningar och hur de inverkat på
relationsval och annat.

Att vi här intresserar oss för kändisar utifrån alkoholism
handlar förstås om vår egen upptagenhet av medberoende
och alkoholism. Här ska vi förstå alkoholismens sjukdom och
medberoendes kamp. Att se kändisars brottas med liknande
dilemman, är ju viktigt att se. H skiljer sig väl inte från andra
alkoholister här o är en msk, behöver stöd som alla här,

Att han likt Adde sade kan behöva få uppmärksamhet
i samband med nytt projekt, kan va bra att ha i bakhuvudet

Det är förstås kommersialism bakom den verklighet
vi går igång på,

/ f

VITT
Ingen bakfylla här det blev bara Lättöl och läsk.
Liksom för dig vart det lite undran från övriga, men så gott som från alla var det positiva reaktioner.

Kanon att det gick bra för dig. Grattis till ennu en framgång:-)

Fast förädarhjärnan var framme ett par gånger och talade om för mig att jag var en riktig tråkmåns som inte ville vara med och dricka.

Jag tror att vi klarat av ett av dom tuffare målen när det gäller att tacka nej:-)

forum diskuteras kändisen som hållt upp i 10 år och nu anser sig kunna dricka igen. Ok, det är hans sak men jag funderar ändå över hur det kan komma sig att denna information från honom själv "slumpar" sig så att den sammanfaller med sjösättningen av hans egna nya tidningsalster ?
Hur mycket gratisreklam har inte den tidningen fått nu ? Även av mig nu :-))

Jag är iaf glad över att jag inte tycker att jag kan dricka socialt, med eller utan tidning :-)

Hej Lelas,

Jag reagerade exakt som du när jag läste ovanstående och det hade jag gjort oavsett om
det var sagt av en kändis eller inte, oavsett om det är sant eller inte. Det är själva
"upplägget" i sig i det som sägs som ger min reaktion.

Det faktum att en nykter alkoholist säger att han/hon beslutat sig för att börja dricka
igen och är nöjd med det beslutet, samtidigt som en anhörig ges rollen som kontrollant.
Jag gör direkt kopplkingen till hur de anhäriga mår i ett sånt scenario, eftersom det
i fallet alkoholism inte bara berör den som väljer att dricka utan ger konsekvenser för
en mängd personer runt omkring: anhöriga, vänner, chef, arbetskollegor, sjukvård, osv.
osv. Jag tror det var så du också menade, att ett beslut av en nykter alkoholist att börja
dricka igen inte enbart berör beslutsfattaren själv.

Jag hörde någonstans att AA i USA har en tom ram uppsatt på sitt kontor och i den ska de sätta in bilden på den förste alkoholist som klarar av att dricka med måtta... USA är ju rätt stort och ännu
finns ingen bild insatt i ramen.

Kram på dig, hoppas du har en fin Midsommar!

//Anonymt

Bakis Paron? Eller fixade du det? Gräddvit? Min midsommar bestod av säkert två liter läsk...ungefär lika mycket som jag annars får i mig under ett år. Kändes ok att vara nykter...men jag såg att en del i sällskapet blev en smula illa berörda av min nykterhet...så det blev tidig hemgång. /R

Fan vad härligt det låter. Alternativa människor. Kanske en ny karriär för mig...men vad måste man kunna då? Medicin?...känns ju som jag är för gammal (43) för att plugga det. Men jag gillar tanken på ett jobb som ger ngt tillbaka. Tyvärr får jag väl harva på i min boyzone.

Här är det också skitkallt. Ingen hängmatta idag. Kram Kalla...tänk vad OB du ska få!!! /R

välvilja Dompa!

Tanten med snapsen borde uppfostras, fy så urbota dumt att bjuda ett barn (jo, ett barn) på snaps. Nästa gång, om det händer, så är du redo!

Hoppas du ser fina sommarmoln när du blickar upp mot skyn, här är himlen grå med trasiga molnflagor som driver lågt och kanske bjuder på nån åskskur.

Ha det gott, kram / mt

...besviken blev jag nog. Att ingen ville pussa mig. Men nu när morgonen är här så är jag snarare lättad. Om jag skulle ha blivit upphånglad av ngn av fylletanterna igår...hade nog inte tillfört mitt liv ngt. Men visst svider det att de valde den yngre modellen :)

Däremot fattar jag inte hur jag kunde låta honom dricka den där snapsen? Till mitt försvar kan jag väl säga att det kom så hastigt...men ändå? Nu är jag ju inte helt naiv...vet att han prövat både öl och cigg. Men ändå? Får nog ta ett snack med killen...om både alkohol och damer. Inget jag ser fram emot direkt. Inser att som farsa har jag mycket kvar att lära.

Önskar också att min dufva hade varit där. Om du smockat till tanten hade det bara varit ett normalt inslag i midsommarfirandet. Hade jag gjort det så hade det varit misshandel.

Godmorgon vänner! Häll inte i er det som kanske finns kvar. Häll ut...gå vidare! /R

Igår skrev Lelas och Dompa om att vara i kontakt som våra riktiga jag på fb. - Vad som nu är våra mest riktiga jag, skrev Lelas. Jag har allt oftare bytt ut mt till A... men jag har också i misstag undertecknat barnbarnets blogg med mt:) - ingen tog nån notis om det:)

Obeskrivligt tacksam är jag för att "ha" er, min forumfamilj. En del kommer och en del lämnar - men kontinuiteten finns. Jag är väldigt mycket mitt riktiga jag här, en plats där jag har tid och rum att formulera mina tankar, klä dem i ord och pröva vilka ord som är dom rätta. Det betyder mycket för mig - att formulera, "se" och pröva om min sanning är sann när jag ser den med mina egna ögon. Och det är en avgörande skillnad att rikta sig (mig) till någon mer än mig, att någon mer än jag läser, i alla fall har möjlighet att läsa. Att riktningen inte är helt avgränsad - det här är inte färdigt att formulera ännu. Men det finns, är i vardande.

Glad midsommardag! Kram till er alla / mt A

jag blir när jag läser att mina vänner v & k haft en skön midsommar. Som jag:)
Kram till er / A

helt fantastiskt skön midsommarafton... Harmonisk, glad, fridfull och alldeles lugn.

Det som varit svårt att vidröra när det gäller alkoholen/alkoholismen är nu öppet för läkande samtal. Flodhästen ... ja, var finns den idag? Kanske den faktiskt upplöstes under de första veckorna i maj. Som elefanten i slutet av Fem myror, krympte och for till väders:) Om den finns i nån garderob och visar sig borde jag åtminstone snabbt känna igen den. Så känns det idag. Hoppfullt.

Inom mig finns mörka områden som återstår att utforska... Inte betvinga - helt fel ord. Det har jag gjort så länge. Nej... områden att försonas med är en önskan - men först måste jag våga möta dem, kanske fullt ut. Hur skrev viktoria... se demonen rakt in i ögonen och inte vika undan med blicken. Jag får lite hjärtklappning när jag tänker på det - lite underligt eftersom så mycket ändå finns medvetet i tankar och bilder.

De områden det handlar om har jag mycket kunskap om men det räcker inte. Förklaring är inte tillräckligt för befrielse och förändring. Sökte upp och läste om (igen) några artiklar om journalisten Dan Josefsson som delvis bytt bana efter egen terapi. Ska beställa boken Den mörka hemligheten som jag inte läst. Ska ägna mig mer målmedvetet åt mindfulness och skapa min hörna (mot norr:)... Ska INTE anstränga mig för att nå ett mål - det blir helt kontraproduktivt (men den risken är uppenbar - jag känner mig själv). Ska ta det lugnt... det viktigaste förstt och en dag i taget. Det har jag lärt mig och har stor hjälp av.

Nu har jag lyckats trycka p[ n[n tangent som internationalisert datorn till att l'mna alla prickar. F[r be mullegubben om hj'lp... Bara en s[n sak / att vi är uppe tillsammans den här tiden en midsommardag! & mt *allt p[ tok med bokst'verna nu>( & mt

MEN nu har jag rett upp - helt själv till och med. Lämnar det sista som ett roligt midsommardagsminne:) / mt

Men jag finns på Fb, Fru Lessen (vilket djävla skitnamn..måste ändra)
Konstig midsommar. "Firade" med hans bror och vänner. Fick skjuts hem av en dotter i huset som irrade runt stan väldigt, nästan olidligt, länge och kom hem nyss.. Trött. Men tillfreds.