Senaste kommentarerna i forumet

Hej och tack för fina kommentarer! Har så mycket att göra just nu (bara roliga grejer) så jag har faktiskt inte haft tid att skriva, men jag läser i trådarna varje dag. Uppriktigt intresserad av hur det går för alla som slåss mot vårt spöke, och lite rädd att glömma vem jag är.

Livet rullar på, jag sover dåligt men det är okej, verkar vara ett allmänt problem? Kanske blir så när vi går in i en ny årstid, jag vet inte så noga eftersom det är första gången på hundra år som jag KÄNNER EFTER. Det är första gången som jag är uppriktigt intresserad av hur jag fungerar och mår, inte bara av att kämpa emot och pressa in mig i en mall som inte passar. Nu vet jag att jag blir deppig när jag PMS:ar, och då är det ju inget farligt längre. Jag vet att det går över. Jag vet att jag blir en bitch när jag och pojkvännen ses, trots att jag inte vill, eftersom jag är ledsen över att vi inte kan ses så ofta som jag vill. Och det är okej, jag kan försöka mildra det och säga förlåt, förklara varför jag blir dum-i-huvet-tjafsig när jag egentligen bara vill kramas. Det är så skönt att kartlägga mig själv, sticka hål på alla rädslor. För jag är rädd för att blir deprimerad på riktigt igen, men på det här sättet kan jag se att det är inte farligt att vara lite nere, det är så livet är.

Jag förlåter mig inte för allt och jag accepterar verkligen inte mig själv fullt ut, men jag har kommit en bra bit på väg! Idag blev jag förvånad över hur jag stod upp för mig själv när jag blev kritiserad på ett möte, något som troligtvis gjort mig darrig i knäna tidigare. Det bara kom av sig själv. Jag kan faktiskt säga att jag älskar mitt liv, det är så härligt att kunna säga så. Såklart finns saker jag skulle vilja förändra, men det är inte så bråttom, och det är inte så farligt. Jag vet att det rör på sig. Tänk den dagen jag ärligt kan säga att jag älskar mig själv! Det kommer, det är jag säker på.

Att sluta dricka handlar om en jädra massa saker, en del gemenesamt och annat individuellt. För mig handlar det om respekt, att jag äntligen tar mig själv på allvar. Att jag är värd att inte dricka. Att jag inte ska behöva bedöva eller förstärka något, utan att jag duger precis som jag är. Och att jag inte ignorerar den där rösten längre, den som sa att något var fel. Det är såklart inte så enkelt, men så känns det. Jag kan bli så ledsen, för min egen skull och för andras, när jag tänker på att den känslan försvann någon gång, hur gick det egentligen till?

Nej nu har jag jobbat alldeles för länge, dags att bege sig hemåt och dega ner sig i soffan. Har märkt att jag verkligen överdoserar kolhydrater för tillfället, gärna socker. Har sett många beskriva liknande i trådar och även läst en del om sockerberoende (Tack Adde) och antar att det blir en kamp att ta framöver. Men inte nu. Idag är det läge att pyssla om och vara snäll, man får välja sina strider. Pizza känns som bra torsdagsmat va?

Kram på er!

Ja, jag tänker också en del på att det är två år sedan det var som värst, för både er och oss.

Ja, herregud. Vilken resa.

Kram, vännen!
/H, som med lite tur kommer att få krama på lillablå i helgen. :-)

Har konkret inlett processen mot deltidsarbete, ska förhoppningsvis jobba med mindre ansvarsfulla (på ett sätt:) uppgifter och ca 60% av 1/1-tid nästa år den här tiden. Lång vår-vinter-semester och ledig sommar ingår också i planerna. Inte helt okomplicerat att lämna det jag håller på med... mycket är stimulerande och kul. Också. Har behövt den här långa inställelsetiden och den nedtrappningstid på kanske ett halvår som är kvar.

Hemma är livet lugnt och bra, vi är båda i våra känslor på ett annat, nytt, sätt. Vissa dagar är nån av oss lite låg, eller rastlös, och då får det vara så. Livet är i förändring på fler sätt, vi har barn och barnbarn omkring oss i mindre utsträckning än nånsin... är utlämnade till varandra och har hög grad av frihet - något vi längtat efter... och som förutsätter att man trivs tillsammans - annars skulle det vara trist. Mycket trist. Outhärdligt kanske.

Nu är det gott... och lite förvirrande.

För två år sen var det som värst... upptrappningen mot uppbrottet pågick inom mig. En annan tid, ett annat liv. Det var då jag hittade hit och här fanns Lelas, Adde, Berra, Lilla Blå, victoria, vana, mie, märta, ledsen, Lisamari, Curry och barbalala ... många fler har har kommit och gått under den här tiden. Stigsdotter, Kalla, Maria och santorini... Nynykter och Dompa! Filosofiska rummet med havet och kastanjen utanför och sofforna med de mjuka ljusa filtarna... Vilket mellanområde och vilket övergångsobjekt - som med tiden kanske blir obehövligt. Men aldrig glömt.
Tack alla! / mt

Hej flickan, har suttit och läst denna tråd nu och jag förstår inte problemet?
Lämna idioten för han utnyttjar dig till max, du är värd så mycket mer.
Det kan vara svårt för dig just nu i stunden, men varken du eller han mår något bra i eran relation.
Han utnyttjar dig till max, som trollet sade.
-Äta kakan och fortfarande ha den kvar,.'

det ringer varningsklockor högt och tydligt, det är bara DU som mår illa i eran relation.
Han bryr sig inte, och efter vad jag har läst hur han behandlar dig så kan du ge honom en riktigt fet smäll på näsan så den börjar blöda. Sparka honom sedan i skrevet så nötterna blir obrukbara.
Vad jag menar är att om ni har den minsta relation så skall ha sätta dig i centrum ALLTID!
Du är hans ALLT, han skall avguda marken du går på och göra minsta vink åt dig.
Du skall vara hans prinsessa, som det är nu av intrycket jag fått efter allt du skrivit så behandlar han dig som ett tugummipapper. Bra att ha men inget man sparar på.
Du är så mycket bättre än allt han står för, du skall ha det bästa! Eller hur?
-Han är INTE det bästa, tyvärr. Mer som skit, vad gör man med skit?
-Spolar bort och tittar inte efter det mer.

Lycka till!
Hälsa från mig innan du ger honom en feting i trynet! (jag kan nog till och med göra det åt dig!)

.

Och jag kan bara säga en sak till er alla!
-Faaan vad ni är duktiga och bra, ni bryr er och kommer med vettiga ideér och förslag.
Ni kommenterar saker och ting från vardagen ochj får livet att bli lite enklare. Lite gladare.
Jag har bestämmt mig nu, idag. Nu skiter vi i det här och ägnar allt vi kan/orkar och klarar av åt familjen!!!!!!
Lever nu rätt bra men det är dessa allergiska reaktioner jag får av alkoholen som gör att jag har konstaterat att jag är allergisk mot skiten.
Måste varit det hela livet.........

DOMPA! Du är bäst, vilken resa du gjort. Och endå har du knappt lämnat stationen.
Jag har just börjat kuta på perongen och hoppas kunna hoppa på sista vagnen............

Hej och välkommen!

Var inte orolig, vi kommer att puckla på dig i bästa forum-stil ;-)
Tog en snabbtitt å e tillbaks imorn..
Kunde inte låta bli att önska dig välkommen igen, för jag tror att du har hamnat på precis rätt ställe! / trollis

Du skriver så mycket av det jag inte fått fram. Fick gåshud när jag läste ditt inlägg. Det är precis vad jag behöver nu. Känns som att du tror på mig och finns därute någonstans. Blev glad och ser fram emot att göra något jag vet "är jag" i kväll. Tacksam för att jag sökte mig till forumet.

i det du beskriver Sommar. Det här med att allt du gjorde tidigare är FÖRE och att du försöker bilda ett nytt EFTER. Jag är också där du är nu. Jag börjar se var jag anpassade mig förut, ja jag kan se det under flera år tillbaka o kanske delvis lite grann ända sen jag var lite flicka. Mest de senaste åren och det gjorde till sist att precis som Höst trollet skriver det blev som en ketchupeffekt... Det small ordentligt till i mitt liv. Ett avgörande, en händelse som förde med sig förändring, som fick mig att öppna ögonen. Och nu efteråt känner jag att det är ögonen som öppnats för "mig själv". Jag ser mig själv igen och nu vill jag också ha ett EFTER, skapa mig ett nytt och bra EFTER.
Det handlar för mig mycket om att inte förtrycka mig själv tror jag. Jag vill vara JAG, inte prestera o visa upp utan jag vill hitta tillbaka till vad jag tyckte om , vad jag mådde bra av, hur jag ville ha det i mitt liv. Endel blir helt nytt och endel annat hoppas jag hitta tillbaka till.
Det är som med din keramikverkstad, där har du hittat hem tror jag... hitta fler sådana gömmor där du vill vara.

Jag upplever också, nu med mitt uppvaknande :) att människor ändrar liksom skepnad i min närhet. Jag fattar sakta men säkert att det är jag o mitt sätt att se på dem som förändras. De är nog desamma. Men mina ögon har liksom fått nya glasögon :)

Kanske därför tänker jag att många av oss här ser våra relationer i ett annat ljus o ofta med förvåning när vi vaknar upp. Jag tror det är vi som förändras o utvecklas för vi har tagit tag i våra liv o har så mycket vilja. Haft skygglappar förut.

Jag känner själv att jag behöver en massa egentid och GOD egentid, mycket bra saker, vill lära vem jag är o ta fram det som är bra o fatta det jag gillar o vad jag inte tycker om.
Jag tror det är bra att tänka som du skriver ovan "vill jag ha det så här?"
Och jag förstår ditt tänk "vet inte vad som är jag"

Med dessa mina tankar här menar jag inte alls att vi kan frånsäga oss eget ansvar för hur vi beter oss i en relation, med våra barn osv. Men att börja med sig själv att försöka må bra i sig själv är väl ändå en förutsättning för att kunna ha en bra o varm relation till någon annan.

Fortsätt se efter dig själv, vad som gör dig gott o vad som stärker dig att vara den du tycker om o vill vara... Ge dig tid.

Du är under utveckling... tror jag. Nu när du låter tanken tänkas ända ut utan att döva den när det börjar brännas. Det gör ont men det gör gott...

Ok visst lite självömkan finns där... :)
men du behöver också en klapp på kinden och en varm systerkram...
Tilde

Ja trollis det är skitjobbigt =(

mitt i allt har ja ändå gjort mera bra saker för mig fast jag känner mig ledsen....

tror att ja kanske vet att det är en ledsenhet som kommer avta mer o mer...
inte nån känsla som kommer vara bestående!!!

tycker det är jobbigt att han inte hört av sig, det är som att ja får en bekräftelse på att han inte vill nåt seriöst(men å andra sidan kan en alkoholist vara seriös ???)

älska mig kanske men älska sitt liv med all alkohol det tror ja bestämt han gör mera!!!!

kram

Skrattade, när jag läste om kyparen.. Kunde se framför mig hur du trycker ner cannelonin..
Jag hade nog bett honom böja sig ner också (för å komma åt förståndet)
.. För det fick mig att tänka på en gammal historia, om en man som gick runt på torget, stannade vid ett stånd med grönsaker och frågade hur mycket tomaterna kostade
- 600 kronor kilot, svarade handlare.
- Då kan du ta och stoppa upp dem i arschlet!
- Nej, det går inte, där har jag gurka för 3000 spän....

Trevlig vistelse i alla fall önskar trollet!

Och tänk på att TACKSAMHET, är livets stora smörjmedel!
Det kostar så lite, och ger så mycket..
kram trollis

Få timmars sömn men det gör inget, kände att det inte var farligt att ligga och vara vaken. Avslappning, andning, bollade iväg tankarna som jag inte ville ha o det gick bra inatt.
Gick in här en liten stund och läste lite om er och somnade sen.

Bryta gamla mönster med nya vanor o få till nya mönster.

Det som triggar mig till att bli upprörd/förb. i onödan behöver jag hela tiden träna på att identifiera o det går framåt. Det är en del i mitt projekt nu.
Göra sådant som gör mig gott o stärker mig.
Människor som gör mig gott.

Det som har varit är gjort, nuet är fullt möjligt att påverka, välja vägar, framtiden vet jag inget om.

Idag känner jag tacksamhet. Gillar regnet o höstlukten.

Jodå, att sluta eller dricka är båda en sorts uppförsbackar..
Man märker inte HUR jobbigt det var att dricka, förän man gör ett uppehåll..
Den där berömda bubblan man hamnar i, som gör att verkligeten kommer och ger en smäll i bakhuvudet.
Det är bra att du både läser och skriver, för även om vi har samma "sjuka", så är symptomen och orsakerna väldigt olika!
Suss gott! / trollis

nu får det fan vara nog för min del .
Är en"ung kille"på 39. Har krökat till och från en hel del under ett par år nu.
Inte så det märks utåt eller något förutom den underbara frun.
Fast där känns det ofta som man jobbari uppförsbacke, men det är väl något symptom på det spriten gör?
kommer gå in och läsa /skriva ngt ofta hopas jag.
nu skriver jag med smartphone och dessa köttbullefingrar. Jobbar natt och skall sova nu ...ääähhhh...
än.......

att ha (åtmistonde delvis) gissat fel!
Nej, gubben hade avstått från brännvinet, vilket var en lättnad, däremot hade han sin sedvanliga "ranson" 2st 7,2:or.. Så framåt kvällen var han bara sitt vanliga smålulliga jag.
Eftersom jag själv var på annat håll, bekom det mig inte så mycket.
Han hade somnat, när jag kom hem, så det blev inte så mycket gnäll heller.

Idag ska vi ut och plocka mer svamp!
Hela skogen är full av trattisar och trumpetsvamp ;D
Huset luktar torkad svamp och katten a v s k y r ljudet av kupévärmaren, som vi använder..
Han vägrar att gå upp på övervåningen. Påminner väl för mycket om dammsugaren..
En del av svampen, ska jag göra presenter av... Att ta med istället för blommor, när man går bort.
Kan vara bra, med tanke på att ortens blomsterhandel lagt ner..

Dessutom är det SÅÅ himla skönt, att bara gå ut i skogen, det blir mer motion än man tänkt sig, utan att man ens märker det..
Ha en fortsatt nykter dag/ trollis

Det är en jobbig tid, när man försöker bestämma sig. Våra känslor är tyvärr inte rationella..
Men i längden, vet du ju att det skulle göra ännu mer ont att fortsätta som förut..
Fortsätt att skriva av dig, du får ta det dag för dag!
Tröstkram / trollis

Hej sommar!
Jag tror att mycket av det, är alla känslor, som du stuvat undan, väldigt länge.. Det blir lite som en ketchupflaska, allt kommer på en gång..
Eller som en burk, där man verkligen proppat ner en massa små skumgummi-bollar. Först händer inte så mycket, när man plockat bort några (som t.ex. vårt drickande och tankar om det)
Sedan, när det blir lite plats, så börjar alla de andra små djävla bollarna komma rusande...
Och förskräckta börjar vi inse, att det finns "bollar" som vi inte ens hade en aning om att vi stuvat undan..
Kanske kan du ordna någon du kan prata med? En kurator beteendevetare eller nå´t sånt..?
Mycket är nog också känslor, som man inte velat ta itu med tidigare, och som man kanske behöver lite hjälp med att sortera upp.

Kan faktiskt rekommendera familjerådgivningen (och man FÅR gå dit ensam också!)De har som alla andra, tystnadsplikt och brukar vara bra att "bollplanka" med i RL!
Tröstkram/ trollis

Dricker man sig full med en nykter alkis?

Så är 3 glas rätt mkt, det hör jag på kollegor som inte har ngr alkoholproblem, de dricker aldrig 3 glas vid middagar ute med jobb/ kollegor/familj/vänner. De dricker max 2. De flesta normaldrickare blir lite fulla efter 3 glas, det ser jag även på min man inte har några problem.
Vi tycker det är ingenting med 3 glas, det tar man ju lätt innan middagen men vi har ingen normal måttstock.
Märktes det inget på henne så är hon nog van att dricka 3 glas och fortsatte kanske dricka efteråt, (så gjorde jag)
Annars borde det ha märkts på henne och då är det konstigt varför man dricker sig lite småfull tillsammans med en nykter alkis?

Ja du Dompa, för mig har sex, alltid varit något väldigt intimt.. Och för mig har det krävts mer än "klådan" för att jag ska hoppa isäng med någon. (och jag har inga problem med att andra gör annorlunda, det är DERAS buissines)
Inte så att jag är extremt blyg, jag uppskattar det verkligen med någon jag tycker om och känner mig bekväm med.
Däremot är jag nog fruktansvärt selektiv och väldigt monogam.. (dvs. EN i taget..)
Jag har nog aldrig gått på det här med att sexuell frigjordhet innebär att man är tvungen att hoppa isäng med vem som helst, till många mäns förtret.
Blev en gång påhoppad i min ungdom, på krogen, av en snubbe som som skrek: Och jag som trodde att du var en en frigjord tjej..
Varpå jag svarade, att frigjordhet inte innebar att jag var tvungen att kn*lla med just honom..

Konstatera, att du just fått magkänslan att fungera! Du hade förmodligen inte mått bra, även om inte 3 glas vin kommit i vägen?
Kanske ska du fråga dig, vad du är ute efter egentligen..? En stunds samvaro, över en god måltid, kan ibland vara tillräckligt..
Och du.. Även prinsessor man pussar, kan ibland förvandlas till grodor, så pluta inte för mycket med munnen :O
Ha en underbar nykter dag/ trollis

Hej VV, Om min gubbe inte vore lökoman, så skulle det förmodligen funka..;-D
Nu tillhör han dem som kan gå ut i trädgårdslandet, dra upp en lök, torka av den och käka den, som vi andra äter äpplen..
Så egentligen, borde han naturligtvis inte bli förkyld överhuvudtaget.. Rättelse: han blir sällan förkyld... det är ju "känningar".. hmm...

Alla resor börjar med första steget, och vår nykterhet, har börjat med första minuterna!
Så du är helt vanlig och okej här ;D
Och det bästa är att VARJE minut räknas! Nej, det blir inga minuspoäng om man ramlar av kusen, bara förhoppningar på att man ska ta sig upp så fort som möjligt.. ( vi är ju alla olika. Det är som i RL, alla KAN lära sig spela piano, men få blir en ny Rachmaninow..)

Jag följer dig kära medsyster och håller tummarna!
kram / trollis

Ja, ni har rätt, jag har frossat i självömkan. Men just nu går det inte så bra. Jag känner mig arg, stressad, irriterad, kvävd och åter igen arg. På allt och alla. Har förut knuffat undan känslorna för att sedan fly in i min bubbla till helgen.

Men nu ska jag leva mig igenom detta nykter utan att fly och det tar på krafterna. Vill bara be allt och alla att fara och flyga och att bli lämnad i fred. Mannens hemkomst blev allt annat än trevlig för honom då jag gnäller och är elak.

Det kanske är som du säger Trollis, dags att sluta ljuga för sig själv. Jag kanske inte är så fruktansvärt snäll, trevlig och alla till lags som alla (inkl jag) har tyckt i alla år.

Jag vet inte riktigt var tankarna tar vägen just nu, så jag pausar och funderar vidare. Ikväll är det dags för mitt andra besök i keramikverkstaden och DET ser jag fram emot. Kanske en del tankar sköter sig själva medan händerna får arbeta.

PS ber om ursäkt för mitt bedrövliga frosseri i självömkan, men den där vinresan till Frankrike väckte något hos mig....