Senaste kommentarerna i forumet

Jaha, då var första dagen avklarad. Första dagen är inte den värsta, inte som jag ser det i alla fall men det är skönt att den är över ändå.
Var en ganska jobbig natt med lite sömn och den sömn som blev kantades av diverse drömmar och svettiga lakan så speciellt utvilad känner jag mig ju inte...men när gjorde jag det senast egentligen.

Nu är det dag två, inte heller den jobbigaste dagen. Två dagar har jag hållit uppe vid några tillfällen under året som gått. Tredje dagen brukar det spricka. Den här gången är tredje dagen en fredag och jag har inga barn hos mig och inga planer. Jag måste se till att planera in någonting. Får inte sitta hemma själv och utmana ödet mer än nödvändigt.
I dag ska jag i alla fall träffa mina älskade barn några timmar. Det ser jag SÅÅ OTROLIGT mycket fram emot och jag hoppas att det ger mig ännu mera styrka att klara av helgen som kommer. Egentligen spelar det ingen roll vad det är för veckodag, suget är desamma alla dagar men vardagarna har man i alla fall dagarna uppbokade och kan inte ta sig ett glas förrän till kvällen. Färre timmar att mala sönder hjärnan på.

Igår var en tuff dag men många nya intryck. Först möte med socialtjänsten och det gick väl i och för sig bra, ja så bra som det nu kan gå. Inplanerade samtal med alkoholterapeut framöver, känns för jävligt men samtidigt får jag hjälp. Det är så förnedrande att sitta där och vara ledsen och tala om hur mycket man saknar sina barn när man nästan ser i ögonen på den man pratar med att "det kanske du skulle ha tänkt på lite tidigare". Vet att det säkert inte är så de tänker utan att det är min egen känsla som säger så. Men som sagt, det är tufft och väldigt jobbigt psykiskt att sitta där med förnedringen.

Sen så var det ju min första yogalektion igår. Det var ju en upplevelse i sig. Många nya intryck där också, det kanske var bra men samtidigt svårt att hitta det där inre lugnet som det ju mycket går ut på. Kände mig snarare rastlös och uppe i varv efteråt än avslappnad och lugn.

På kvällen kom jag hem till mitt tomma hus, tände lite ljus och gjorde mig en kopp tee. En kompis ringde och vi pratade en stund. Vi bor ganska många mil ifrån varandra så vi träffas inte så ofta utan vi brukar ha våra "telefonkvällar". En telefonkväll i det här fallet innebär att vi sitter på varsit håll och dricker vin och umgås över telefon. Många av dessa kvällar har jag inte så mycket minne av. Undrar efteråt om vi pratat om nåt kul? Har vi planerat in att ses? Efter alla glas vin jag (och hon) hunnit hälla i oss i det läget så tycker jag antagligen att hela världen är underbar och är med på vilka planer som helst.

Den här gången blev det annorlunda. Hon drack vin och jag drack tee...och det var nog första gången som jag reagerade på att hon började låta berusad. Lika barn leka bäst men det gjorde lite ont i mig. Insåg att det inte bara är jag som har problem med vinet utan även min nära vän. Kanske egentligen är därför vi fortfarande är så goda vänner, vinet för oss samman? Jag har aldrig tänkt på det så tidigare.
Usch vad jobbigt det känns! Jag tänker inte ta upp det med henne, däremot så kanske jag med tiden kan inspirera henne till ett bättre mående men först och främst så måste jag så klart fokusera på mig själv och det är precis vad jag försöker. På mig själv och på mina barn så klart.

Nu tar vi oss igenom torsdagen den 24 oktober...inget dricka idag!

Styrkekramar till er alla som läser

Tack för dina fina rader till mig. Ja vi låter lika med det där med mat
och alkohol. Nu äter jag som en häst. Tyvärr har jag gått upp 10 kg, men
innan vägde jag 48 kg så det gör inte så mycket. Lite hull ska man väl ha.
Det är bra med 147 dagar tänk så i stället.
Ibland är det så svårt med tomrummet efter alkohol, det tog ju trors allt tid
att planera, inköp. Sean såg jag till att det fanns till dagen efter usch ja.
Som sagt sa jag till spegeln idag inget första glas idag och inte i morgon
vad som händer.
Jag försöker att inte se tillbaka det mår ju inte bättre av, men jag plockar
ut små bitar varje dag.
Hopps du följer med på banan min vän
Konstnären
Ha en underbar fredag.Tänk vad skönt att vi får vakna nyktra i morgon

Godmorgon
Vilken mysig kväll du haft med thaigryta, diska är bra för tankeverk-
samheten.
Ja nu har jag tagit mitt beslut inget första glas idag och inte i morgon
heller. Det känns bra just nu.
Var ute en långrunda med min hund vid halv sju, och tro mig då fanns inte
tanke på alkohol. Bara havet jag och min älskade hund.
Gud att frukost kan smaka så gott. Under min aktiva period fick jag tvinga
i mig mat, det var inte så viktigt.
Ha det bra vännen
Konstnären

Flytta din tråd till undermenyn Förändra sitt drickande. Där är det mer drag och lite lättare att få svar på frågor du har.
Men det GÅR, det är jag ett levande bevis på.
Av en del sedd som oseriös och svår att lita på.
Men vänta bara...........
Varmt välkommen, men akta så du inte smälter. Det finns mycke värme och kärlek här.
Vi är som en familj där vi set efter varandra.
/A

Här sitter man i godan ro och äter frukost. Och så rätt som det är... handlar det om Alkoholhjälpen på radion! Magnus berättar hur han ser på att ta sig ur ett missbruk med hjälp av nätet. Självklart säger han kloka saker! ;)

Jag skall se senare om jag hittar någon länk, men om ni vill söka upp klippet så sändes det i P1 idag med start 06.40.

Ha en bra dag, allihop!
/H.

Kolla in mig, så får du se en som vissa ser som ett skämt.
En som varit här över ett års tid och varit på gång men trots det inte lyckats.
Men peppad av deras skadeglädje (har så svårt för den typen av glädje den GER inget gott)
så än är jag inne på dag fyra.
Och mer kommer det att bli.
Vill så gärna få med mig Nationalteatern oxå.
Häng med på redan du oxå, vi blir lite som:

-De tre musketörerna!

Klart du skall med zmirre!

Vi kör en dag i taget.
Idag lovar jag mig själv.
Att idag skall jag inte dricka, idag VILL jag inte dricka!
Nu åker vi.....
/A

Hoppas du kunnat sova lite. Själv somnade jag efter ett par timmars snurrande i sängen. Sovit väldigt oroligt i nästan fyra timmar...alltid något. Huvudet snurrar i 190. Blev kanske lite mycket igår för mitt trötta lilla huvud. Först att bara ta sig igenom denna första dag och sen iväg på det där mötet jag nämnde och sen yogan med massa nya intryck.
Ja ja, det viktigaste dock, nu har vi gjort vår första dag...nu tar vi nästa.
Kram

Jag HAR ju redan hopparat ur ekorrhjulet.

Det svåra är att du, Nationalteatern, vill ju sluta men känner att du inte är där än.

Istället för att göra allt på en gång, så börja sakta men säkert.

Och se fördelarna med ett nyktert leverne.

Du kommer ALDRIG ångra en nykter dag.

Det kommer bli mitt nya mantra.......

Ååååååhhhh så bra!

Jag är bra, så många härinne är bra.
Tillsammans är vi BÄST!

Sök du dig till vården, det verkar vara en sund idé. Be om hjälp att få antabus.

Kan vara en bra vän på vägen!

Nu sover vi vidare.......
/A

Tack mb.
Har svårt att förstå riktigt hur denna sida funkar. Är dålig på Internet överhuvudtaget. :-(
Men jag försöker.
Ni känner mig välkommen dag bara det hjälper.
Kramar!!

Tack!
Det värmer!

Misslyckades dock igen i kväll.
När fasen ska jag hitta den rätta motivationen??? Har försökt i flera år nu, men jag hoppas och tror ni kan hjälpa mig!
Ni är så starka och har klarat såmycket!
Nog ska jag väl fixa det också.
I morgon är en ny dag. Kanske jag klarar att ta antabus då. Jag hoppas det, så jag måste bli kvitt känslan av att ha ett val.
Jag vill egentligen inte dricka. Men jag kan inte låta bli!!!
Tack för ert stöd!
Var hittade ni er slutgiltiga motivation? För jag antar att ni också försökt många gånger utan att lyckats innan ni hamnade där ni är idag?

Nu plingade det till i huvudet på undertecknad.

Vad som händer om man dricker varje dag är att man ALDRIG mår lika bra som en nykterist. Det som händer när du känner dej "avslappnad" av att dricka är bara att du har tillfälligt avhjälpt abstinensbesvären. Med det som ORSAKAR abstinensbesvären. Alltså ett ekorrhjul.

Ingen dum idé att söka läkare. Finns bra läkare där ute. Jag vet, jag hittade en av dem!

Annars är ju ett bra tillfälle att sluta nu. Det kommer inga bättre tillfällen. Hoppa ur ekorrhjulet!

Kram! /MB

Du om någon har visat att det går.
I min värld tillhör du de goda.

My the force be with you!

Nattiskram! *blink
/A

Detta förevigade jag i min tråd.
Godnatt, nu släcker jag!
/A

Live and kicking

Inga stora växlar med att sluta, gör det i mindre skala fram till jul.
Pröva att var nykter en helg, chocka.... Hitta på nåt häftigt med familjen. Gör ngt ovanligt som bara går att göra om du inte druckit.
Gömt som jag gjorde det senaste nyåret, var nykter.
Det var riktigt skönt, roligt och ack så uppskattat.
Agerade sedan taxi fram på småtimmarna.
Detta nyår kommer jag oxå vara nykter!

-Faaaan skall sitta och skicka uppdateringar hit och fråga hur det går för olyckskorparna som häckar här.

Men känn dig inte värdelös, för det är du INTE.
Fast i ett beroende ja, men inte dålig.
Tror att du är en bra sambo, stark farsa. Upp ur gropen!
Sjung som Torsten Flink!

-Jag reser mig igen!

Följ med mig nu, inte idag, men strax bakom.
Imorgon torsdag, börja med att lova dig själv att:

-Idag skall jag inte dricka, idag torsdag blir det inge.
På fredag och i helgen kanske, men inte idag torsdag!
Nu kör vi bro......
/A

Nu blev jag generad...i hela ansiktet! :-)

Och hur ska jag kunna leva upp till det här nu då? :-)

Så många vackra ord - och jag är ju inte död, inte ens halvdöd? Hihi, jag blev allt rörd av att läsa era fina ord!

Tack!

Försökte lägga mig för drygt 1 timme sen, men det var totalt omöjligt att somna.
Trots att jag var mycket trött.
Har fixat lite mat som står i ugnen och snart är färdig.
Efter nattamaten gör jag ett nytt försök att sova.
Känns mycket bra att ha av klarat denna dag och i morgon tar vi nästa!

Kram på Dig

Hej!

Jag är kvar, sitter här och "skummar" igenom trådar samtidigt som jag tänker på min egen situation och mitt liv. Det blev en "påse" från bolaget idag med som jag nu ångrar. Det blev "lagom" dos idag, inte så många bärs. Har tider att passa imorgon så jag måste vara i någorlunda skick.

Men en "lagom" dos för mig en vardag, det är nog vad många ser som en konsumtion under en utekväll?. 7 burkar 50cl mellanöl blev det kvällen till ära. Jävligt gott.. ska inte säga annat än att jag njuter som fan av dom.

...men mitt psyke, det är en annan femma. Dessa 7 burkar trycker ner psyket "sju snäpp" ner på skalan. Och jag vet att imorgon kommer jag svära över mig själv och hur jävla värdelös jag är som inte kan GE FAN i skiten.

Tyvärr så har jag vunnit något ikväll, välbefinnande och avkoppling. Får en avkoppling som jag aldrig får annars. Så länge det går bra, lagom dos osv. så stör jag ju ingen heller... fan detta funkar ju skitbra och det är bara att köra på med min "lagom" dos????

Nej... det är inte så enkelt. Lagom dos på vardagen, betyder att till helgen då måste man ju öka dosen och fira för att man e så jävla duktig och kan sköta sig, dricka som alla andra!!! Så smäller det till, som en blixt från klarblå himmel..

Man vaknar, i sängen förhoppningsvis. Funderar febrilt vad gjorde jag igår?, Bråkade jag med stackars sambon? Spydde jag ner något? Skrev jag konstiga inlägg eller mail på webben?... ingen aning. På vardagarna lyckas jag änsålänge smyga ganska bra, utan att familjen märker något. Men det händer att det spårar ut även på vardagar.

Men helgerna har ju sett likadana ut sålänge jag minns, ett jävla supande - för så har det ju alltid varit?. Kan aldrig köra mina barn på sina aktiviteter, det är oskrivet på något sätt min sambos roll. Och det är ju inte riktigt rätt.. alla såna här saker "gnager" ju såklart på psyket nått så förbannat. Och dessutom får man inte ETT SKIT gjort under helgerna, trots att man har villa etc. Lördagen går åt till att antingen "vanka runt" till 14:45 så man är körbar till bolaget, eller till nån timma senare så man kan börja med det man köpt i större mängd redan på fredagen...

ALLT kretsar kring att dricka alkohol, köpa alkohol och se till att man har alkohol. Fyfan vad jag hatar denna "rutin" i mitt liv :(( Allt jag tidigare tyckt varit roligt är undantryckt, idag måste allt göras i sällskap av alkohol för att jag överhuvudtaget skall överväga det.

Och det är svårt att kombinera med familjeliv med 2 små döttrar.. :(

Ta dig i kragen vill.sluta. Jag har inte gjort det ännu. Jag skall sätta ett datum när det från och med då är SLUT på alkoholen. Jag är inte där ännu, jag planerar. Men mitt datum för STOP skall bli senast i December, för Jul etc. För det ska bli en "VIT" jul och nyår hos oss.

Levt hela mitt liv med två alkoholiserade föräldrar, samt deras sällskap. Och just Jul och Nyår är för mig dom värsta minnena i min barndom, det var då det ALLTID spårade ut för dom "vuxna". Mina barn ska fanimej inte behöva känna "vånda" för dessa familjehögtider som jag själv gjorde i mina yngre år.. :(

Men jag börjar mer och mer inse att jag inte klarar detta själv. Dels är detta forum till stor hjälp, men jag skall ta kontakt med vården också. Detta kommer inte gå annars, har jag insett.

Må väl alla,
Nationalteater - högst aktiv alkoholist..

Utan offerkofta, tack.
/A

Det bästa du kan göra är nog att själv bestämma vart dina gränser går. Vet du det? Vad skulle krävas för att du skulle stanna eller vilka gränser skulle behöva överskridas för att du skulle gå? Risken i en sådan relation är ju annars att gränserna, till synes obemärkt, liksom skjuts fram annars.

Klart du kan prata med honom utifrån hur du känner/upplever att hans drickande påverkar dig och din oro för honom men antar att du gjort det flera gånger redan. Oavsett vad du säger så är det hans beslut men du kan ju om du vill kolla upp vad det finns för hjälp att få där ni bor, AA, beroendecentrum, behandlingshem o.s.v. och ha alla nummer och sådant klart för honom sedan är det ju helt upp till honom vad han vill göra med den informationen. Kanske gör han ingenting alls åt det. Kanske startas en process hos honom. Det kan du inte styra över tyvärr.

Jag fattar inte vad du menar med näst sista stycket. Varför skulle hans liv och ungdom bli förstört för att han skulle avstå från alkohol? Är det inte, efter vad du berättat om hans alkoholvanor, snarare tvärtom? Att han verkligen riskerar att förstöra sitt liv om han fortsätter dricka?

Kanske måste du också acceptera att han inte kan dricka på "lagom nivå", att du inte både kan ha och äta kakan. Kanske du också ska fundera lite över dina kontrollbehov och vart de kommer ifrån. Syftar då på att du skriver du vill ha en relation med honom där ni dricker på lagom nivå, går ut tillsammans, hem tillsammans och att han dricker bara med dig så du har koll på honom. Varför är det viktigt för dig att ni kan dricka ihop?

Välkommen hit och hoppas att du kan hitta något bra. Det finns en massa trådar att läsa också när/om man inte känner för att skriva själv.

Ta hand om dig!

Nu går jag och lägger mig med en ganska skön känsla i kroppen.
Första dagen avklarad. I morgon tar vi nästa :-)
Kram

att du var inne och läste. Bra, du kämpar och har inte gett upp. Låt oss hjälpa till i din kamp. Vi behöver projicera på någon annan än oss själva för en stund :)

Hej på dig Tusculanum. Jodå, dyra sorter i fina glas. Känner igen. Tänk att jag brukade städa hela nedervåningen och tända ljus, tog på mig snyggaste hemmastassen för att...supa till i min ensamhet. Vem som helst hade väll sett att här är det minsann ingen missbrukare, utan endast en riktig livsnjutare med god smak vad gäller både det ena och det andra?! Slutade allt som oftast ändå med rödvinsspya på toa. Välkommen!

Jag satte mig på bussen imorse och började författa ett mail för att få ned känslorna och tankarna kring vad som hänt på jobbet på sistone. Det resulterade i detta mail. Jag vände och vred på det, fick feedback från två arbetskompisar. Ni får gärna ge mig återkoppling vad ni tycker. (Jag har bytt ut namn och döpt min arbetsuppgift till “ansvaret” för att inte röja för mkt...

----------------------------------------
Hej Chefen,

Jag har tänkt lite fram och tillbaka gällande mina förändringar i min

situation. Jag har tillochmed sovit på saken både en och två gånger,

tro det eller ej! :-)

Vårt möte måndags var jag både beredd på och inte. Vi hade mötet

inplanerat sedan tidigare och en av de saker vi skulle prata om var

bl.a det verktyg/stöd/hjälp jag skulle få men som jag hade och har

svårt att "pinpointa" exakt vad det skulle vara. I min värld hade jag

tänkt fram något liknande en mall till to-do lista, excelfil för att

lista kommande och avklarat arbete exempelvis.

Jag förstår och även accepterar de två förändringarna som nu blivit

men jag känner att jag även måste tala om och dela med mig hur jag

tänker, reagerar, känner och tycker kring det.

1. Reglerad arbetstid.

Det känns såklart tråkigt att inte längre ha oreglerat då jag själv

såg det som en stor förmån. Som du Chefen sa så är dock förtroende

något man förtjänar och jag förstår att den skalan är långt passerad

noll dessvärre. Det är tungt att veta och höra det också, att jag

försakat förtroendet.

Det är också lite " salt i såren" om du förstår hur jag menar när de

andra i arbetslaget pratar om: "är det ok att jag jobbar hemifrån på

måndag?" "jag tänkte träna lite på morgonen, kommer lite senare" "jag

drar vid lunch, ska till skolan och fixa några grejer till dottern"

och jag vet att det blir inte så för mig. Det är ju dock förmodligen

bara bittra jaget som tänker och reagerar...

Det blir ett annat sätt att tänka, har nog inte alla planer uttänkta

kring hur det ska gå till, men det känns inte som en världssak, jag

har jobbat efter fasta tider förut. Jag kan se en del fördelar. Det

blir pillrigt, planera (det är jag ju bra på ;-) ). Men det blir bra

tror jag.

2. “Ansvaret”

Det här är den förändringen som känns allra mest tung och

svårhanterad. När jag fick veta det i måndags så kändes det

fruktansvärt helt enkelt. Jag tappade lusten till att jobba

överhuvudtaget! Jag tror att den reaktionen var stundens reaktion,

lite "chock", lite av allt möjligt tror jag. Nu när jag tänkt lite

mer, begrundat så har jag dessa tankar;

Återigen, jag förstår hur beslutet fattades --> mer tid och fokus till

kärnverksamhet. MEN... Det som känns extra jobbigt och som bidrar till

att jag har svårt att se denna förändring som ett verktyg och

stöttning är två saker.

* Vid vårt lönesamtal så pratade vi kring resultat som inte var bra

och gör att det inte finns utrymme eller tillfälle till någon

löneändring utom individgarantin. Dock finns ett litet marginellt

påslag om 30 kr som då baseras på att jag gjort ett bra jobb och skött

ansvaret kring “ansvaret”. Det kändes otroligt roligt att i

den här ganska omtumlande situationen ändå hitta ett litet guldkorn

där jag skött arbetet trots att det tyvärr inte är kärnverksamheten i

detta fallet.

Med detta samtal ganska färskt så kändes det knepigt och jättejobbigt

att detta ansvar försvinner när jag tänkte tillbaka på att det gått

bra, och även att du sa att jag gjort det bra.

* Den 17 oktober hade vi möte inplanerat sedan länge med “nationella ansvarsgruppen”

i Stockholm. Vid mötet i måndags så uppfattade jag det som att du

Chefen sade att du hade tänkt prata om denna förändring i förra veckan

dvs innan mötet i Sthlm men att du tänkte sedan att låta mig åka ändå.

Det kändes väldigt konstigt när jag tänkte på det i efterhand. Vi hann

börja starta upp verksamhet i gruppen, planering och jag hann börja

ett utvecklingstänk i huvudet, började planera och spåna efter ett

sådant här möte. Sedan rycktes det bokstavligen bort under fötterna,

helt och hållet "mitt fel", men det här är ändå min reaktion och

känsla.

För mig är uppdraget och ansvaret kring “ansvaret” viktigt!

Det betyder väldigt mycket för mig, jag känner ett ansvar, känner att

jag arbetar för vår persoal, för kvalitén och det gör gott för personalen

att få dessa utbildningar! Framförallt är det så himla roligt! Det tar

tid - absolut. Jag upplever dock inte att detta uppdraget tagit tid

från kärnverksamheten.

Jag har som sagt svårt att se fråntagandet av detta ansvaret som ett

verktyg och stöttning mer än att jag får tid till de andra delarna.

Det känns inte lika roligt, inte lika glatt för jag har tappat en del

av jobbet som gav mig väldigt väldigt mycket, inte minst de här

senaste 27 dagarna.

Jag vet också att det händer mycket för mig nu, som min goda arbetskompis beskrev det,

saker försvinner från mig, saker kommer till mig och jag ska på nåt

sätt hantera detta i vardagen och jag tycker hittills det gått bra! De

här två förändringarna gjorde det dock tyngre. Så känner och tycker

jag nu idag onsdag. När jag smält detta ännu mer kanske jag tänker

annorlunda men hur jag känner framförallt kring “ansvaret”

måste jag låta dig få veta för det påverkar mig såpass mycket.

Jag hoppas du förstår mina tankar och min upplevelse kring det, fråga annars.

//Cyanthiina
-------------------------------------------------------------------------

Idag efter jobbet åkte jag till garnaffären igen… köpte garn och ska börja på en tröja! Läskigt! Det roliga var att något nytt och spännande och oväntat hände! Ni skulle bara veta. Cyanthiina *trumvirvel* Gjorde … något…. SPONTANT!!! I affären så frågade tjejen som äger om jag inte skulle stanna kvar och vara med på stickcaféet. Jag hörde hur en röst sade: “Jo det ska jag, ska bara åka till maxi och köpa en sallad till middag så kommer jag sen”. Jag tittade mig runtom och undrade vem som pratade. *fnissar som Lille Skutt…* Det var Cyanthiina som pratade!!! Jag var med, kom hem alldeles nyss, stel i nacken och jättekissnödig för jag glömde gå på toa. Men Jag har träffat roliga och fina människor, och stickat! Så tror jag normala människor gör, sådana där spontana saker på fritiden, har hört att det kallas hobbies.

Så, imorgon ska Chefen prata med mig om mailet. Han svarade på det kort och sade att vi pratar imorgon (han var inte på plats idag). Det ska bli spännande. Jag känner mig stolt iallafall, framförallt att det fick mogna hos mig någon dag, det är lite ovanligt för Cyanthiina.

Allt gott till er, fridens!

//Cyanthiina