Senaste kommentarerna i forumet

...vill minnas att jag själv avskydde folk som kastade sig fram för att klappa på gravidmagen men den du får av mig här känner du inte och besväras du förhoppningsvis inte av :-)

Vad gott det lät med maten, hemlagat och -jagat. Tänk vad trist egentligen att sitta och vänta på att festen ska komma igång och missa allt det där!! (Förstår precis vad du menar). Och, "komma igång" förresten, hur kul är en del fester egentligen när de s.a.s. kommer igång?!

Måste få fråga, 08:a som jag är, vad i all världen är en glesbygdskavaj? Och "slöjdslipsar"? Menar ni på fullaste allvar att folk går omkring med slipsar slöjdade i trä? Alltså, det är väl tillräckligt illa med en hemvirkad slips men en av trä måste ju dessutom vara fasligt obekväm!! Oj, oj :-)

Kram från mig

Samtalet inne i huvudet har vi nog alla och hade varit kul att spela in det :-) Jag håller just nu på att övertala mig själv att till Påsk, vore väl en kanon ide att pröva att dricka "ett" glas vin. Vi skall ha hela huset fullt med folk, så visst vore det jätte kul att pröva det eller hur??? Nu hoppas jag att min rädsla för att ramla dit är större än suget efter alkohol.
Jag hoppas att den lille fan krymper med tiden och slutar tjata inne huvudet om alla möjliga dumma ideer :-)
Så ha det gott i vårsolen och ta ett steg i taget//Kramar Kalla

...och kramar tillbaka, vad glad jag blev av din hälsning :-)
Skönt att höra du fått hälsan tillbaka - ibland kan det vara trixigt med penicillin, det finns tydligen väldigt många olika sorter.

Jag som saknar mitt eget pianospelande är så nyfiken på att höra dig i något av de där kompklippen, toppen att du själv kan säga att du är duktig på det du gör. det är ofta svårt just för människor som är väldigt bra :-)

Kram från mig <3

...står det en BiB på diskbänken! WTF???? ...och igenom mitt huvud sveper tankarna hastigt: nej, titta den är inte öppen det var ju synd, fanfanfan, varför står den här, kanske ska jag vara med imorgon i alla fall, jag behöver ju inte dricka någon alkohol eller kanske bara ett litet glas i så fall? det vore ju trevligt och socialt.... blablabla med mig själv i skallen tills jag resolut tar och häver ned sk_ten i en låda!

Nu känner jag mig helt störd, mina cirklar har rubbats. Jag kan inte koncentrera mig, blir så himla irriterad på att det här med A skall uppta så mycket av min tankekapacitet (behöver den till annat här på jobbet!!).

De sista dagarna har det, så fort jag liksom har en stund över i mitt huvud om ni förstår vad jag menar, poppat upp en tanke på alkohol. De har varit övervägande positiva: i stil med "åh vad skönt det är att inte dricka", "ikväll kanske det vore gott med ett glas, nä verkligen inte ha ha, bara skoja". I natt har jag vaknat flera gånger och tänkt liknande saker, och sådant som "jag är inte kissnödig för att jag druckit för mycket öl tralala", och "vad pigg jag kommer vara imorgon!!" :-)

Kan inte tro att jag skriver detta, ni måste tro att jag är smått galen...nå, var skönt att få det ur mig i alla fall, det känns lite galet att tankar på alkohol skall uppta så mycket av min tid. Kanske känner någon igen sig och då var det värt att dela med sig av galenskaperna ;-) Det är ju i alla fall tankar som är positiva även om det såklart vore bäst att inte behöva ägna tankekraft alls.

Kram på er alla som tittar in här hoppas ni får en härlig dag. Imorse såg jag tussilago.

Heja dig, kramar!

Vi fick besök tidigare i kväll av en bekant som hade svårt att dölja sitt egentliga ärende. Det var ganska tydligt att han var ute efter skvaller och information kring två andra bekanta till oss som har stora alkoholproblem. Mår så illa av den lystna, självgoda nyfikenhet han inte kunde dölja, fast han försökte med bekymmersrynkad panna och medlidsam röst. Han passade dessutom på att slå sig själv och sin fru för bröstet genom att söka bekräftelse på dekadent skvaller om två sjuka människor! Tror iofs att hans empati och förståelse för att alkoholism är en sjukdom är obefintlig. Men jag mår så illa över hur någon ids gotta sig så i andras elände! Och jag mår illa över att jag inte snabbt fann mig och sa exakt vad jag tyckte om den sortens självtillfredställelse. Jag är inte intresserad av att bounda genom att tillsammans förfasa oss över de som för tillfället är mindre "livsdugliga" än vårt lilla fikasällskap! Jag måste förbereda mig bättre till nästa gång det inträffar, det är nämligen denne bekant och hans fru som ofta utsätter oss för liknande situationer, icke konstruktiv information om andra människor i syfte att framstå som så perfekta som möjligt själva. Aldrig i syfte att komma med faktiskt hjälpinsatser. Vet att jag skrivit om någon tidigare händelse där samma osympatiska par var inblandade. Sådär, vad skönt att få skriva av mig lite kring detta. Sov så skönt mina vänner♥

Åh vad det är guld värt att få höra båda sidor, och ta del av allas erfarenheter...
Tänker på sig, framtidsdrömmar, och hoppas att du får den framtid du drömmer om, i sinom tid!!!
Stooora kramar!!
/k

Aha, det var så han listade ut ditt namn...
Synd att du raderade.. ;)
Sug åt dig av det du hör som passar dig, och lyssna till resten, en dag kanske du behöver det du får höra idag, din resa är påbörjad men antagligen rätt lång..
Skönt att få livstecken ifrån dig...
Kram!
/k

Han borde förstå att alkoholen sårat er relation. Och att det inte handlar om att vara nykter några dagar för att det ska förändras. Det är en förändring av livsstilen som ska till. En hållbar förändring. Först då kan du sakta men säkert få tillbaka tilliten till honom.

Jag ser allt :)

Närå, men jag råkade väl vara inne precis då.

Appropå det där att reta sig på andra. Jag tyckte det var så att ju mer jag "vaknade" desto mer retade jag mig på andra och deras gnällande. Så kanske kan du se det som ett sundhetstecken? Vi hade permis två dagar i veckan. Ett par timmar på stan. Och nu när jag är nykter och fri, så har jag tänkt att åka dit dom tiderna för att se om jag kan se vilka som är klienter från stadens behandlingshem. Det borde gå tycker jag :)

Kram på´re! Jag saknar dig också.

Dagens sista - men inte minsta- kramar går till VD och Lilja. Kram och tack/R

Solen!!! Det är inte bra för oss att leva i ett land med så lite sol. Nu ser jag vårtecken hela tiden. Inte söndermosade grodor (Stigsdotter). Men en hel del hundskit, det är fint det med. Men vackrast är nog fågelsången och det smågröna som börjar synas. Ha det gott kompis. Jättekram/R

Jag är så lyckligt lottad som har erat stöd. Fantastiska kvinnor alla tre; Lelas som kämpat för sin pianosnubbe. VD som kämpar för sig själv. Och sist men inte minst lillablå som skriver ooch fotar så fint. Du får skriva vad du vill till mig, att du saknar mig gör mig rörd. Jag var inne på samma linje en gång och skrev till dig. Ett inlägg som jag sedan raderade för jag blev blyg. Tror dock mr pianoman hann se det, det var så han listade ut min namn. Haha. Nu har jag suttit här i tre veckor. Idag pratade jag med min socca. Bad om förlängning. Ska igentligen ut om en vecka men känner mig ärligt talat inte redo. Det finns stunder när jag längtar efter alkohol, trots allt det har förstört. Ibland på terapin eller "delningarna" kan jag känna att "Nu skiter jag i detta, ge mig en kall whisky". Nu ska jag inte skylla på GUD, men han är en del i det hela. En annan är att jag börjar reta mig på mina "medpassagerare". Tycker att en del av dem är precis så gnälliga och otacksamma som PersonligaPerson beskrev. På en del låter det som om detta är ett fängelsestraff eller en vistelse på en sommarkoloni som deras föräldrar påtvingat dem. Men jag vet att ingen är tvingad till att vara här. Kanske av sociala skäl, men vi är inte inlåsta. Terapin? En del matnyttigt, mycket som jag tycker är svammel och det är därför jag misstänker att den här surströmmingen inte är färdigmarinerad. Ha det bra där ute. Försök att låta bli. /R

Du har rätt i det du skriver mt. Både det jag retat upp mig på. Som det du citerade av Addes klokheter till Stigsdotter. Men även att jag kanske trampat på Addes tår. Självklart. Försök att förlåta mig Adde!!! Jag menar det. Jag tror att du vet att det blir galet ibland när man skriver och jag inser att du vill rikta samma ord till Stigsdotter, men att du kanske inte vågar. Förlåt mig. Nu går vi väl vidare? Nu har det väl rätat upp sig igen? Sist av allt mt. Visst är det härligt att Lilja, Viktoria, Stigsdotter och jag har olika syn på saker? Malign

Visst kan jag känna att jag är otålig och vill att allt ska hända nu. Det jag känner är väl att min sambo inte förstår hur stor skada alkoholen gör på mig, föresten tror jag att han inte bryr sig i hur jag känner ang detta. Har fått höra vid något tillfälle att; "det är det här du får". Kanske har jag inte varit tydlig nog ang hur jag känner trots att jag tycker att jag bönat och bett många gånger och bara fått höra hur fjantig och överreagerande jag är.
Jag har så svårt att lita på honom när han hela tiden dricker när det blir fredag eller lördag, när ska han börja visa mig att han är att lita på??? Jag ska bara acceptera......?!NEJ! Det kan inte vara meningen att jag ska ha ont i magen inför varje helg och känna mig orolig att lämna barnen ensam med honom, det var trots allt bara 6 veckor sedan han söp till ordentligt med vår son närvarande, då jag tyvärr var borta.
Det gör så ont att han inte förstår att vi tar skada av detta...

arbetsdryg dag men livet är gott. Har beställt bastu, tidig kvällsbastu. Sen TV-kväll. Idag ska jag njuta av att vara soffpotatis:) / mt

fria än fälla... Och det är sannerligen inte lätt alla dagar. Tänk att vi har möjlighet att dela sådant också här i det vidare livet. Sol även här och iskallt i vinden. Varm kram / A

Tranströmer igen:
... ...

En ängel utan ansikte omfamnade mig
Och viskade genom hela kroppen: "Skäms inte för att du är människa, var stolt!
Inne i dig öppnar sig valv efter valv oändligt
Du blir aldrig färdig, och det är som det skall."

... ...

Du har verkligen all anledningen att se dig i spegeln, möta blicken och vara stolt! / mt

Ska det vara såhär? Jag känner inget sug överhuvudtaget. Så länge jag får god mat och kaffe så är min kropp nöjd. Jag skulle nästan kunna sträcka mig till att säga att jag inte VILL dricka, även om jag hade kunnat.
Det nyktra livet har blivit en vana. Det finns säkert dom som skulle säga "ding-ding, varningstecken för återfall" Men jag vet inte varför jag skulle ta ett återfall. Jag har ingen anledning. Jag är fullt medveten om att jag ÄR alkoholist, och jag mår väldigt bra av att avstå från alkoholhaltiga drycker. Jag är inte ens säker på att jag skulle tycka att det är gott. Det är förknippat med så mycket dåligt.
Jag har inte ens luktat på vin på snart 1.5 år, och jag tror jag ska låta bli idag också. Troligen i morgon med.

Min fru och en annan medberoende vän pratade om ämnet medberoende igår. Och jag kände mig väldigt obekväm, men jag har egentligen inget att skämmas över. Jag valde att göra något åt min situation. Och det ska jag väl vara stolt över. Ändå sitter skammen djupt i mig. Men det blir bättre.

och tack för ditt svar. Jag antar att du (till exempel) avser inlägget där Adde skrev:
”Det känns lite respektlöst att skriva på ett forum där människor försöker hitta sin nykterhet när man är påverkad. Det kan skapa många negativa tankar hos de som ser denna sida som det enda redskapet de har för ett nyktert liv"

Jag tänker så att allt jag reagerar på här är MIN reaktion utifrån vad jag läser och LÄSER IN i det en annan person skrivit. I den stund jag skriver värderingar om andra så sätter jag mig precis i den situationen du beskriver, jag dömer en annan utifrån min tolkning och min reaktion. Jag läste ditt inlägg och har sett att Lilja och Viktoria hade en annan uppfattning, även Stigsdotter. Det jag beskriver nu är detsamma som VD nyss skrev.

Jag har följt Stigsdotters tråd från början och skrivit i den nån gång. Jag läser många trådar och skriver inlägg ibland. Mest skriver jag om mig – för min egen skull. Jag har funderat mycket över forumet och det som händer mellan oss här. Vi skapar oss bilder av varandra på basen av hur vi tolkar det den andra skriver. Vi är missbrukare eller medberoende, ibland möjligen båda och vi har ett (1) gemensamt intresse-/problemområde – alkohol. Vi som människor och våra liv är ju långt större än så.

Så här skrev jag nyligen med anledning av att dreams1 kände att hon ”trampat någon på tårna” - så här tänker jag också idag:
”Jag har också upplevt känslan att man trampat någon på tårna. Det har också gjort ont i mina egna tår emellanåt. Sånt händer mellan människor och här är risken uppenbar, vi delar med oss av känsliga erfarenheter och vår sårbarhet... Att vara hänvisad till enbart text ger alltid utrymme för missförstånd. Här har vi inte tillgång till ansiktsuttryck och kroppsspråk, vi kan inte uppleva nyanser i röstläge och tonfall. Alla som läser lägger in sin egen tolkning och sin egen text i det som finns mellan raderna...
För min del är anonymiteten och de olika svaren samtidigt forumets styrka. Här är vi befriade från våra roller i vardagen. Här vi inte proffs och auktoriteter.... alla bidrar med sina tankar och erfarenheter och den som läser väljer själv vad man tar till sig. Ibland har det blivit för mycket åt nåt håll men det har rätat upp sig igen.”

Vänliga hälsningar / mt

Det tar lång tid att få tillbaka ett förtroende. Precis som på samma sätt som att man inte blir missbrukare över en natt. Vi beroendepersonligheter vill gärna att allt ska hända på en gång och gärna för en stund sen. Men det funkar inte så. Det är klokt av AA att ha med devisen "ta det lugnt" För det är precis det det handlar om. Man måste sakta men säkert bevisa att man går att lita på igen. Såklart måste människor i närheten också vilja kunna lita på missbrukaren, men det tar tid. Det måste det få göra.

Jag kände väl att det tog nästan uppemot ett år innan jag kunde känna någon slags förtroende från mina närmsta igen. Med rätta på något sätt. Jag hade inte gått att lita på så länge, så det är väl helt naturligt att jag inte fick tillbaka det bara för att jag hade gått igenom en månads behandling på behandlingshem.
Men med små steg så går det att komma på rätt köl igen.
Kram!

darrar visst på manchetten och sänder dubletter idag :-D

...och kram från mig. Skönt att det ordnade sig med lill*n. Ta till dig ordentligt nu att du klarar av denna jobbiga situation utan den vanliga medicinen :-)

Ja ÄnnuEnVindåre. Just i detta fall var det min verkligen min mening!!! Det kom ut olyckligt, det håller jag med om. Men jag menar det av hela mitt hjärta. Malign

Att förstå..
Jag har följt Ann-Maries tråd "att förstå" sedan hon började skriva. Jag känner så väl igen mig i detta att känna sig förvirrad och tro att man överreagerar. Hon beskriver en känsla av besvikelse över att mannen inte tycker att han har något alkoholberoende...men vad är det då som har gjort att barnen och hon känt sådan olustkänsla genom alla år. Tycker han att det är värt att göra sin familj så illa.
Jag mår just nu väldigt dåligt. Min sambo försöker nog att vara mig till lags; han är mera hemma och deltar i barnens aktiviteter så mycket han kan (mer än förut iallafall). Han försöker vara mera nära mig och vill ha sex och närhet...men inom mig skriker jag av förtvivlan över att jag känner ett avstånd. Jag vill så gärna att detta ska fungera men jag litar inte på honom. Fredagen som var så "provade" jag att ta en öl tillsammans med honom till maten för att se om det kunde stanna vid denna.....men inte. Han drog sig ut i garaget vid ett flertal tillfällen och somnade nästintill i soffan igen och var märkbart påverkad. Jag orkar inte tjata om detta längre och har ej sagt något åt honom, men stämningen talat sitt tysta språk. Lördagen blev lugn och nu är veckan igång igen och då går det bra.
Han kom hem på fredagen och berättade att hans jobbarkompis hade bjudit hem några kompisar till grillning på kvällen. Vi kom fram till att vi inte har några gemensamma kompisar kvar att göra något liknande med och jag frågade vad vi skulle göra åt detta.... svaret blev att det är mitt fel för jag blir alltid så sur när vi har haft bjudningar. ÄR DET KONSTIGT NÄR DET ALLTID GÅR UT PÅ ATT BLI FULL OCH KILLARNA HAMNAR I GARAGET OCH TJEJERNA TAR HAND OM BARNEN. Jag är så less på det!!
Jag hade så mycket jag skulle skriva här men jag känner mig så tom och förvirrad. Vi har inga kompisar som vi umgås med gemensamt, har inget roligt inplanerat, dagarna bara rullar på. Han pratar om att vi ska göra i ordning vår stuga och göra om hemma.....jag får panik!!
Varför är jag inte nöjd med de framsteg han gör?
Kram