Senaste kommentarerna i forumet

alkoholist.
Är det nån skillnad på mig jämfört med andra människor som inte är alkoholister ?
Nej.
Jag har en sjukdom bland många andra sjukdomar och när jag är nykter syns inte min sjukdom.
Min sjukdom är fullt behandlingsbar om jag väljer att inte dricka.

Jag träffade en vän från AA idag som stod utanför bolaget tillsammans med andra och dividerade om vem som skulle handla. Min vän har knallat ut och in på AA men inte fått det där riktiga fotfästet.
Vi, eller snarare han, pratade om hur livet är just nu och han ser ju bara de saker han vill se för att få en anledning till att dricka. Jag sa att det skulle vara kul att se honom i lokalen i kväll och han svarar att det skulle ju inte gå för han hade ju druckit. Jag säger att det vet du väl att du är välkommen att komma dit och lyssna och bara vara med. Nej, han skäms för att visa sig full i lokalen. Men att stå mitt i centrum utanför Bolaget och vingla känns ok. Jag är rätt lång och han är längre så kramen blir inte så intensiv för jag är rädd att han ska förlora balansen och dra mig ner på backen. Han har stora fina mörkbruna ögon och ett mycket trevlig sätt fast han är full och hans leende kan nog få många att bli glada.

Det är en människa, en sån som jag, som står där i alla sin uppgivenhet. En människa värd att älska.

Jag går därifrån med tunga steg och blir uppmärksam på misstänksamma blickar från folk som inte fattar vad vi har gemensamt, folk som inte vill förstå eller lära sig. Folk som inte kan förstå hur man kan stanna och prata med en alkis och tom ta och krama på honom. Jag har idag återigen lärt mig att inte döma en människa utefter klädsel eller utseende.

Vi är alla så lika.

Jag brukar också använda mig av just löpning, kaffe och snus. Tycker faktiskt att det funkar riktigt bra, framför allt löpningen.

Du fixar det här!

/H

Tack för uppmuntrande kommentarer.

Har fått tid hos Beroendecentrum den 21 november. Antar att mitt första mål måste bli att hålla mej nykter tills dess.

Gick förbi systemet på lunchen. Förbi. Ville gärna, bara ikväll - som en avskedskyss. Jag är duktig på att lura mej själv.

Får bli löparskorna istället. Hålla igång. Kaffe och snus.

Hur hittar man tillbaka? Hur lura hjärnan tillbaka i gamla spår?

Just nu kokar det. Kroppen skriker efter sprit. Ska snart ta mej hemåt. Inte, inte handla. Känns som inför en avgrund.

Springa. Kaffe och snus. Denna kväll.

Så har det passerat 12 dagar sedan senaste återfallet. Jag är på arbetet och känner mig nu åtminstone fysiskt helt återställd. Även psykiskt känns det nu betydligt bättre även om jag funderar mycket kring min historia.

Tidigare har jag sett alkoholen som någonting i grunden positivt även om mitt drickande alltid kantats av diverse incidenter. Det började redan i tonåren att det blev negativa konsekvenser av mitt drickande.

När jag var strax efter 20 började jag ibland ta återställare efter en rejält blöt kväll. På den tiden var det tillsammans med kompisar, vi fortsatte helt enkelt festandet dagen efter med att köra några bärs eller några glas vin till lunchen.

När jag började närma mig 30 började jag ta återställare även i min ensamhet efter sena kvällar. Tyckte det var enklare så eftersom mina bakfyllor började bli olidliga och det var helt enkelt lättare att trappa ner till nykterheten i etapper.

Någonstans strax efter 30 började återställarna bli så omfattande att de övergick i regelrätt drickande hela dagen efter, och kanske ytterligare någon dag. Det är också här jag på allvar börjar fundera kring om jag har seriösa alkoholproblem.

Något hände efter 30, mitt drickande blev alltmer isolerat och började handla mer om verklighetsflykt än att ha kul tillsammans med andra.

Jag är nu i 35-årsåldern och har de senaste 2 åren insett att jag har betydande alkoholproblem. Jag har som jag skrivit tidigare hållit upp långa perioder men tagit 2-3 rejäla återfall/år.

Mina två senaste återfall upplever jag dock som annorlunda de tidigare. Jag kan inte säga att jag upplevde dem som angenäma ens under själva perioden, vilket jag alltid upplevt tidigare. Bakfyllorna har dock liksom tidigare varit horribla.

Så här en tid efter den senaste perioden känner jag mer än tidigare att jag förlikat mig med tanken på att inte dricka alls. Det är som att de negativa känslorna börjar ta överhanden när jag tänker på alkohol, så har det inte varit tidigare så här långt efter en fylla. Kanske håller mitt känslomässiga band med alkoholen på att luckras upp?

Jag hoppas att så är fallet men kommer att vara vaksam när ytterligare tid förflutit och de negativa minnena från senaste fyllan börjar blekna. Det är då den nyktra alkolisten lever farligt...

Men nu skall vi inte vara för hårda mot oss själva. Det var en klok människa som någon gång sa att det ibland kan se ut som vi inte gör någonting när man har en uppgift som väntar på att bli klar, men att det finns någonting som hon kallade för "ställ tid", dvs att man bearbetar uppgiften från och till i huvudet under dagen/dagarnas lopp och sedan så kommer förlösningen i form av att man löser en till synes övermäktig uppgift på nolltid.

Själv brukar jag alltid ha med mig ett litet antecknings block där jag rafsar ner det som poppar upp när man minst anar det. Det kan vara under morgon kaffet, promenaden, eller cigaretten efter frukost, (ja jag röker lite nu när jag dragit ner på alkoholen, men inga stora mängder). Det låter ju hemskt egentligen att hjärnan jobbar när man i stället skulle ta det lugnt, men så fungerar jag.

Jag blir lite full i skratt när jag tänker på dit "rivjärn". Föreställer mig henne som Åsa Nisses kära fru eller som Selma i dom gamla Fridolf filmerna. Det blir nog ordning och reda skall du se, även på dig ;-)

En redig snöboll hystar jag på dig också din gamle vinter älskare.

VV

och ser fram emot att åka tillbaka till färdenelandet och min julledighet om några veckor. Hoppas verkligen på att det ligger riktigt mycket snö över nejderna och att det är hyfsat kallt. Ja vad gjorde jag egentligen när jag var liten på 50 och 60 talet? Som jag minns det så var det alltid snörika vintrar och man spenderade ändå den mesta tiden utom hus med att åka pulka, bygga snöfästningar och ha snöbolls krig, skidåkning i liderna, jumpa på isflak och allt annat som hörde vintern till. Till slut var man ju ändå tvungen att motvilligt gå hem för att få lite kvällsmat och kanske läsa lite serietidningar eller någon spännande bok (Enid Blyton var ju en favorit) innan man stupade i säng för nästa dags prövningar i skolan.

Kanske är det därför jag föredrar att det kallt hellre än att det är för varmt, och jag fryser nästan aldrig. Mina utländska kollegor ser förundrat på mig när jag fortfarande går i kortärmat när dom börjar dra på sig både, halsdukar, mössor och jackor.

En Viking fryser aldrig brukar jag skämtsamt säga.

VV

Att läsa din historia idag. Även den igår när din a barn lade teckning på morfars grav.
Och vad skönt det måste vara för dig oxå, lite som om spänningarna släpper i bröstet.
Självklart var du din pappas lilla prinsessa, tyvärr gjorde alkoholen att han inte såg/tänkte klart.
Men pröva så skall du se att du hittar de goda minnena av din far.
Han älskade dig nog väldigt på denna jord. Alla kanske inte är så bra på att uttrycka/visa det.
Men så mycket gott som kommer från dig, måste komma från dina föräldrar, du vet folk präglas under de första 0-4 levnadsåren sedan fortsätter det.
Även om du var hiskligt rädd när han bar dig framför Stockholmsmässan så gjorde han allt i sin makt för att du skulle komma fram på det bästa möjliga söättet då.
Du var hans prinsessa då.

Och att han ville prata med dig när han var full, beror säkert på hur pass viktig du var för honom.
Säkert var du hans ALLT.
Vissa vill inte visa/säga det under en hel livstid. Tänk så, och om alkoholen stod i vägen så........
Du vet i varje fall nu, hur du inte skall göra.
det är bra!
Jag tycker du är fantastisk!!!!!!
Kramar i natten!
//A

....bubbel till "oss andra" fanns det gott av idag. Var väl för att det var till lunch kantänka. Och på inbjudan till julfesten stod ju att man ska meddela allergier, jag tänker nog faktiskt meddela alkoholallergi och be att de ser till att det finns alternativ. Vinprovningen får jag väl hoppa över...

Något av värde, detta med att INTE dricka. Första tre vecklorna är en pina. Men efter två månader (8 veckor) då har tankarna helt försvunnit på att kretsa kring alkohol. När kan man handla och när kan man dricka. det har att göra med abstinensen som trubbas av.
Jag själv är absolut inte den som kan säga att det är! så.
jag har inte klarat två helger på rad nyktert sedan oktober. Fast nu skall det inte vara ngt hinder hoppas jag.
jag är mer beslutsam och övertygad.
Kommer komma tillbaka och LÄSA.

Mina glada heja rop fick sig en smäll då det inte ses som så bra eller gott. Jag vet inte.
Orkar inte, tar konsekvenserna och LÄSER istället.
Men häng här och läs läs läs.....

Vad skönt det är att ha några att berätta sådant här för, annars skulle ingen veta! Det är så bra att ha er att prata med ♥♥♥

Jag åkte iväg från jobbet i alla fall, hann til kyrkogården innan det blivit mörkt. Lilla J:s teckning hade blåst bort från graven men jag hittade den en bit där ifrån och tog ett kort på den, blir ett fint minne. Jag vek ihop den och la under en hjärtsten som pappas lillasyster lagt på jorden. Sen satte jag mig en stund och pratade med pappa. och grät. Och precis som några av er skrev härovan kom det för mig att jag skall förlåta honom. Passade på att förlåta farmor och farfar också, de ligger i samma grav. Farmor var en elak tant som sa fula saker till mig när jag var liten då hon anklagade mig och mamma för att pappa drack. Det slog mig när jag satt där vid graven att hon antagligen var ett klassiskt fall av medberoende, hennes man, min farfar, drack nog också en hel del har jag för mig. Henne har jag känt ilska och hat mot också, farfar minns jag inte så mycket av men han får hänga med på ett hörn också, säkerligen var det var han som gav alkoholistgenen vidare till sin son.

Nu när jag kan känna sorg över att ha förlorat min far kanske jag så småningom kommer ihåg några bra stunder också. Mina minnen av honom är nämligen så gott som endast dåliga och förknippade med tillfällen då han druckit som när han och mamma sneddade över vägarna framför Stockholmsmässan, han bar mig och jag var så rädd att han skulle snubbla och tappa mig eller hur rädd jag var att han skulle välta bokhyllan i vårt vardagsrum när han snubblade eller hur jobbigt det var att han alltid ville prata med mig när han kom hem full mitt i natten.

Jag har en stor oljemålning hemma. Inmålat i färgen sitter små plastfigurer från cornflakespaket - Flintafigurer har jag för mig. Den tavlan har vi målat tillsammans, kanske kommer jag snart ihåg att vi hade roligt tillsammans när vi målade den? Jag minns hans ilska ibland, hur han var kokande arg på mig och jag fick gå lägga mig utan kvällsmat. Det var tillfällen jag gjort dumma saker och hans ilska tyder väl ändå på att han engagerade sig i min uppfostran tänker jag.

"det är synd om människorna" var det väl nån som sa har jag för mig (Strindberg?). Det stämmer verkligen, inget annat däggdjur håller väl på och grottar så här i sitt förflutna som vi människor - även om djur förvisso kan bli alkoholister, läste i tidningen häromdagen om ett gäng fåglar som berusat sig på jästa bär :-O

... att du inte riktigt har kapitulerat och erkänt dig besegrad av alkoholdjävulen. Har du inte det kommer djävulen inom dig övertyga dig om att det inte är så farligt och att du inte har så stora prolem och du kör igång igen. Det svåra är inte att sluta dricka - det svåra är att återigen inte ta det första glaset och det är målet för alkoholdjävulen som hela tiden finns inom oss (den försvinner aldrig utan måste hela tiden påpassas och besegras).

Enda sättet som jag ser det är att helt och hållet erkänna sig besegrad och acceptera läget (inte lätt eftersom alkoholdjävulen inom dig inte vill detta och att det givetvis känns som ett personligt nederlag). När suget kommer för det kommer komma när man minst anar det måste man vara beredd och tänka hela vägen ut - dvs om jag dricker nu vad händer då - jo troligtvis:

* Jag kommer dricka mycket mer än vad jag tänkt mig och troligtvis inte ha speciellt roligt.
* Jag kommer vakna dagen efter fysisk illamående.
* Jag kommer vakna dagen efter med fruktansvär ångets.
* Jag kommer vakna dagen efter med dålig självkänsla.
* Jag kanske kommer vakna dagen efter med sådan stor ångest att alkoholdjävulen tar över och övertygar mig om att ta en återställare - fortsätta dricka för att bli av med alla negativa känslor och tankar.

Vem skulle dricka om man tänkte på detta innan man tar det första glaset? Troligtvis inte många - Problemet är att man inte alltid tänker detta utan alkoholdjävulen lurar dig med positiva, romantiserande, avslappnande och "du är värd det" m.m. bilder.

Som jag ser det är ända försvaret att tänka på ovanstående punkter när suget kommer (jag säger när och inte om). Detta är inte lätt och jag klarade det inte själv utan behövde hjälp av andra. Detta genom att hela tiden göra sig påmind om detta varje dag - för mig var enda sättet att prata med andra som har samma prolem. För mig var lösningen behandling och ett aktivt mötesgående i Anonyma Alkholister. Det har varit min väg ut ur skiten - funkar för mig - kan funka för dig? Ha de bra och kämpa på :-)

Du har tagit ett jättesteg idag.. Hur stort, kommer du att se senare...

Vi vill verkligen peppa dig, trösta dig och följa följa dig en bra bit på vägen!
Just nu, får du ta en dag, kanske t.o.m en timme i taget, men ge inte upp!

/ trollis/

kan behöva det, efter att ha tvingat ut katt-a-strofen för att göra snöänglar *fniss*
Tur att vi inte har några grannar hemma ;-D..

Då skulle jag väl få sitta i en tyck-om-dig-själv-tröja ett tag framöver @^@

Ha det gott i värmen! kram /trollis

Nej, den här omgången har jag inte tittat. Jättefin verkligen, det är mycket känsla i Ugglan!

Bra beslut Putte! Nu är du på rätt väg.

/H

...ställt till? Jag är ingen Mr-nice-guy. Jag kommer inte att säga att du inte har ställt till det...det har du! Men skit samma. Nu är du redo att ta tag idet...det räknas...räknas som fan. Inga mer enasm-i-stugan-med-pistol-tankar. Det är ett strongt val. Ett vuxet val. Inse det! Den psykiska abstinensen/ångesten kommer att vara...långt värre än efter den fysiska. Men nu har du en färdriktning och du är inte ensam. Fokusera där. Mina råd kan låtas som kattskit...men det funkade för mig. Kan även funka för dig.
Min erfarenhet av beroendevård är att de vill hjälpa. Varför inte? /R

Jag känner igen din historia, den är mycket lik min på många sätt. Jag förstår att du mår dåligt nu och att det är frestande att som vanligt vända sig till flaskan för kortsiktig tröst.

Problemet är bara att flaskans tröst är just kortsiktig, mycket kortsiktig. På lång sikt leder den bara till ytterligare stukad självkänsla och mer känslor av skam och skuld. Dessutom kommer den på sikt att bryta ner dig fysiskt, vid något tillfälle kommer skadorna bli permanenta. Långvarigt alkoholmissbruk har bara en slutstation.

Du har dock en möjlighet att kliva av tåget redan nu. Fördelarna med att göra det är mycket stora, vilket många här på forumet kan vittna om.

Tiden precis efter att du slutar dricka är jobbig - både fysiskt men kanske framför allt psykiskt. Dock blir det bättre och bättre med tiden om du orkar uthärda.

Du är bara 40 år och om du tänker efter så har du väldigt mycket att leva för. Du har fått den största gåvan man kan få livet - barn. De är värda att kämpa för!

Du har alla förutsättningar att resa dig och komma tillbaka, jag vet att du klarar det här. Vi här på forumet ska göra vad vi kan för att stötta dig. Jag råder dig även att ta kontakt med din vårdcentral eller Beroendecentrum för att få professionell hjälp - de är ett stort stöd.

Fundera även på om du ska uppsöka Anonyma Alkoholister eller ta kontakt med psykolog. Det finns mycket hjälpa att få och du är inte ensam, även om det kan kännas så.

Jag ser fram emot vidare kontakt med dig!

/H

På jobb. Tom. Urlakad.

Nej, jag kommer inte fega ur. För barnens skull - Aldrig.

Har ringt beroendecentrum och fått tid för besök. Overkligt.

Att hantera kunder idag en mardröm. Mår fysiskt bra men som i en bubbla.

Vad fan har jag ställt till med?

Känner mig som motvalls kärring...eller den häst i skritt min Strawberry jämför med. Avskyr snö...ser en del poäng med snöbollar...men väljer ändock att smälta dem...med den lilla ray of sun som finns här. Kasta gärna snöbollar... Fan...vi är så olika...jag AVSKYR snö och kyla. Ser ingen charm i det. Visst ljuset ÄR fint...alla de få minut
er som den väljer att lysa. Tror att solen mår bäst utan slask. Jaha....vems glas är halvfullt?

Nu syns iaf lite att snön (?)/solen(?) varit här hemma. Lite renare. Lunchen hägrar...om ngn släpper in oss. F är en turiststad...L och jag är inte läckra just nu. Kastar tillbaka Trollis...en vintersolstråle. Bara 16 + men det ska väl smälta snö...och gamla troll? /R

Träffad!
Av en "interaktiv" snöboll!

Fortsätt gärna att träffa andra ;-D

Ha en underbart barnslig dag idag, här hos Trollis!

JÄTTEKRAM!

Kul att få vara lite barnslig med ett "interaktivt" snöbollskrig...

Fortsätt kasta.. Hittills har jag fått träff på Dompa och Stigsdotter...

Önskar dig en underbar dag!
kram /trollis

Livet går ju upp och ner. Har trillat ner i någon
slags gråzoon men blev glad när jag fick vaa med
om lite snöbollskastning. Nu ska jag tända ett ljus
för denna underbart gråa Novemberdagen.
Kramar till alla

Förstår problemet, med "firande" på arbetsplatser.. MEN, en SERIÖS arbetsgivare SKA se till att alkoholfria varianter finns att tillgå!
Varför inte ta upp det med facket.. Det handlar inte bara om alkoholism, utan om folk som kanske ska köra bil efter jobbet/på lunchen..
Kollegor, som av religiösa eller kulturella skäl inte dricker alkohol..
Eller lite diskret, den som medicinerar.. Och då behöver det inte vara antabus det är frågan om.. (SSRI-preparaten t.ex. går ju inte ihop med alkohol..)

Försök Stigsdotter, för jag tror faktiskt att det finns fler, som av olika anledningar skulle uppskatta något alkoholfritt att "fira med"
kram /trollis

Jag gillar också snö, och just nu sitter jag hellre här och bollar. Ljudvolymen börjar redan stiga i lunchrummet en bit bort. Det går bra för oss och idag får vi fira med smörgåstårta och - där smällde en kork till - bubbel (!) till lunchen. Igår kom inbjudan till julfest - med vinprovning *pang igen* och drinkar hit å dit. Usch vad det dricks på mitt jobb!!!! :-/

Jag gillar när snön lägger sig som bomull ute i naturen.. Det blir lite tystare och MYCKET ljusare.
Kanske är vi människor ljusvarelser.. Vi är i alla fall beroende av ljuset..
Allt blir så mycket lättare, när det är om inte sol, så åtminstonde ljus ute..
Förr oss som bor lite norröver, väntar en period när solen knappt orkar över horisonten.. Längst i norr, gör den ju inte ens det.. Det blir en ständig skymning..
Ändå, skulle jag inte vilja byta mot något annat. Vi har ju faktiskt fyra årstider..

Problemet är att nutidsmänniskan inte längre är anpassad till den naturliga rytmen.. Eller det kanske är precis det hon är egentligen, fast hon gör våld på sig, genom att förskjuta dygns och årstidsrytmen..
När vi sedan blir sjuka av att inte lyssna på oss själva, på kroppen och dess underbara programering, så tar vi till "mediciner" för att föröka bota det som är helt, istället för att släppa det som är trasigt(det som inte är bra för oss)

Vi beter oss, som om dygnet hade 28 timmar istället för 24, som om det optimala sömnbehovet vore 4 timmar istället för 8..
Många sitter ständigt uppkopplade, få törs stänga av mobilen ens på nätterna.. Och när man samlas för att prata, så sitter alla och sneglar i sina smartphones.. Färdiga att dra vidare, om det skulle dyka upp något intressantare..
Samtalet avbryts ofta av ett "ska bara svara på det här.."
Barnbarnen undrar vad i hela friden vi gjorde, när det varken fanns datorer, mobiler eller paraboler.. Vadå, storögt hör de oss äldre förklara att det visserligen fanns TV, men inte i var mans hem, att bilden var svart-vit och att det bara fanns EN kanal att välja på..
De lyssnar också storögda på hur det var att åka häst och släde/vagn, pulsande i snö till skolan och hur deras gammelfarmor tog in kycklingarna i köket, för att det var för kallt i hönshuset..

Just nu, sitter jag bara en stund i vårt filosofiska rum, känner värmen från brasan, ser katt-a-strofen bekanta sig med varghunden..
I sommars ljusfat, brinner en klar låga.. Jag är redo att möta en ny dag!

trollis