Senaste kommentarerna i forumet

Tänkte skriva älskade i rubriken, men ångrade mig, men det är då det känns!! Finare man, starkare man, ärligare man och större kämpe får man leta länge innan man finner... Har inte hunnit läsa allt, men det verkar vara rätt tufft för er alla nu...
Ska fortsätta läsa, ville bara skriva en rad...
Stora kramar!!!
/k

Finaste Du!
Jag lever livet, just nu är det en fröjd att leva!
Jag tror minsann att jag är kär, inga skumma magkänslor eller varningstecken, bara skoj och värme... Men, han är en man, jag har känt honom i bara två månader, och det finns mycket kvar att lära känna hos varandra, men just nu känns det bra!
Visst, jag är skittrött på jobbet ibland, mycket som borde förändras, men jag står upp för mig för det mesta, det suger inte musten ur mig som det gjort tidigare...

Tack för din hälsning, betyder massor!
Nu ska jag in och läsa din tråd, hoppas på rolig läsning!
Stora kramar till dig och alla er andra också!!
/k

och se om den hjälper också mot mina demoner ;) Du frågade om dem: Den aktuella natten var det "trasigleverångest" (känner du honom?) som kom på besök. I hans sällskap befann sig den inte fullt lika otäcke, men fortfarande otrevlige, "förmycketattgörapåjobbetångesten". Men nu är det lugnare på jobbet och efter läkarbesöket så känns även det andra lite bättre (trots att mina misshandlade inre organ förstås inte blir ett dugg friskare av att jag har tagit några prover...) - så i natt hoppas jag att jag får sussa sött.

Kramar!

Ha ha ha...:)

Är ni verkligen nyktra?
Jag vill i alla fall vara tärna, vilka som än slår till!

Hmmmpfff (förtrytsam fnysning)
De gör så...Glöm inte episoden med äpplet...
Apropå brödraskap, glöm inte episoden med Kain och Abel eller Esau och Jakob säger jag då (ha! Touché!)

Käraste TP. Jag tycker nog också att ni ska gräva ned stridsyxan. Varför offra en kär vän och bestman eller låta detta komma emellan oss?
(Stigsdotter, om du läser det här vill jag du ska veta att jag bara var ute efter Dompas/Casanovas vedeldade bastu. Vänner?)
Det är tur att man inte tänker på hur många som läser här. I så fall skulle man aldrig få ur sig nånting. Särskilt inte så mycket trams som vi har åstadkommit idag.

Jag tror som Dompa att dina pojkar kommer att bli trygga med tiden. Det verkar som om ni har en nära och kärleksfull relation och du lägger dag efter dag till din nykterhet. Men jag förstår att du saknar dem. Själv njuter jag lite av att vara barnfri. Mina barn har nyss åkt till sin pappa. Här blir det inget grillat eller moussaka, snarare te och mackor eller något annat lättlagat. Skönt att slippa middagsbesyren.

Kramar från Nynykter

Risken är väl att vi blir dumpade båda två
om vi visar musklerna för mycket....Muskler som
för övrigt är betydligt mindre än min stora trut ;-).
Sen finns ju risken att dessa underbara kvinnor
själva vill ha något att säga till om...Åh då kanske sången du sjöng härom dagen passar bra
Vi haaar baaaaara Vaaraaaandraaa!!!!
Så vi tar väl och skiter i duellen ....

Suger åt mig det du skriver om min roll som
pappa. Tack för de fina orden! Har mycket
tankar om just den rollen.
Helst vill jag ju att framtiden ska vara nu, har
lite bråttom ibland och vill göra allt på en gång.
Hoppas jag åtminstone har halva livet framför mig!

Vilken sanslös tur jag har att jag hittade dig som
också tagit beslutet att göra barnens liv bättre!
Får styrka av att läsa allt du skriver!!!! Trodde faktiskt inte att jag skulle känna mig så
stark i mitt beslut om nykterhet. Styrkan har ni här
inne till stor del gett mig! Vet inte vart jag skulle vänt
mig och fått sånt stöd och sådan respons!

Kramar och tack för det ovärdeliga stöd jag får!!!!!

/TP

Sådär har jag också känt! Att jag börjat bli trög! Avskyr känslan man har dagen efter en ordentlig fylla då allt går i slow-motion och man undrar om man förstört hjärnan, om den verkligen orkar reparera sig. Tack för påminnelsen för det hade jag glömt, har inte känt av det sedan jag slutade dricka tack och lov.

Det där med att det funkat att dricka hyfsat ja, det är det som gjort att jag kunnat lura mig själv såpass länge. Har klamrat mig fast vid det och ignorerat alla de gånger det gått åt skogen. Fast nu när jag varit nykter ett tag och funderat lite...gick det verkligen så bra alla gånger, även om man inte spårade ur? Vill jag verkligen vara den som alltid blir fullast (eller full över huvud taget), alltid stannar kvar till sist? Lite som en pajas, en som inte kan styra sig själv? Nej. Det vill jag inte. Jag vill bli tagen på allvar, eller jag vill snarare ta mig själv på allvar. Det förtjänar vi båda två tycker jag :-)

Att ta beslutet att vara nykter är skrämmande, speciellt i början. Men jag tycker det blir lättare allt eftersom, lite av en utmaning, samtidigt som livet blir roligare i sig. Mer äkta. Svårt att förklara, men du kommer märka det själv! Att se ett helt liv nykter framför sig är för stort, jag sätter upp mindre delmål. Även fast jag innerst inne vet att jag nog aldrig kommer kunna dricka normalt, vilket känns sorgligt då och då. Men just nu tar jag en dag i taget, och jag växer i mig själv varje dag. Den känslan vill jag aldrig byta bort!

Jag är så glad för din skull, att du kommit till insikt och vågat ta steget. Bra jobbat! Häng kvar i forumet, läs och inspireras, skriv av dig! Du är på rätt väg. Önskar dig lycka till!

Jag börjar ångra mitt tilltag...inte är det väl värt att offra en god vän för en nymf? Men jag är inte feg! Är kanske inte lika urbergsstark som du...men jag är en seg satyr. Dessutom är jag orolig över att den ljuva Stigsdotter kanske läser denna tråd. Härom dagen anmälde hon en helt oskyldig kommentar jag skrivit till Lilja. Jag plockar upp handsken...och önskar er lycka till. Har nog umgåtts för mkt med djävlar på sista tiden :-( Förlåt? Men det var Nynykter som frestade. Dom gör så...glöm ej episoden med äpplet!

Du kommer att ha massor med tid i framtiden med att läka dina pojkars oro. Ge det bara tid. Det kommer att bli bättre. Det är jag säker på.
Dessutom; Är du hälften så rolig och kärleksfull som pappa som du är som vän...ja, då är killarna lyckligt lottade.

Har haft en bra dag här i ert sällskap. Även jobbat lite. Nu ska jag laga mat. Gissa vad de stackars ongarna ska få ikväll. Min hämnd för den efterföljande TV-kvällen. Kramar om dig hårt TP, släpper inte heller taget. Nynykter vågar jag inte krama, det är ditt jobb. Hon får en kindpuss. /R

Ganska kul detta om man betänker hur otroligt många som är inne och läser det vi skriver :-)

Helt klart kommer vi tre att fungera som avskräckande exempel på att alkohol
faktiskt ger skador ;-).

Trots att ni/vi är ganska knäppa så hade jag inte
fixat detta utan er. Ni får mig att le och känna mig
varm inombords.

Har haft en dag fylld av längtan efter mina älskade
pojkar som är ganska vilsna just nu. Känner mig så maktlös att jag inte kan läka deras oro och
sorg. Måste bli en hel och pigg pappa igen och ALLTID finnas där för dem!

Ni betyder mycket! Bara så ni vet det!
Kramar TP

Nu börjar det hetta till! Vad ska jag göra nu? Skrika "kivas inte pojkar!" eller få ett hysteriskt anfall? Jag vet sannerligen inte. Tror jag tar det säkra före det osäkra och dånar. Det funkar alltid.
Adieu
Frk Nynykter

Käre Dompa. Betänk att du utmanar en man med
muskler av härdat stål som kommer nyttja all skicklighet som vår herre begåvat mig med.
Allt för den sköna nynyktra nymfen

Kan vi ta duellen runt 11?...gryningen är ju så fasligt tidigt ;-)

Värja, musköt eller toffelkastning?

PS .Käre broder, va vänlig att plocka upp handsken, är ju nystädat här!

ska plantera sommarblommor. Vädret är omväxlande; sol, mulet och störtregnskurar... men varmare i luften. När jag satte ut plantor från växthuset i lördags kändes det som att ta en liten ur kuvösen och kasta ut den... men dom har klarat sig:)

Jag har det lugnt och bra. Fortfarande i ett visst vacuum... fyllde i min arbetade tid i maj idag och det kändes konstigt. Började med 1 maj då jag var på jobbet i förvirringen efter valborg och den händelseprocess som startade upp då. Första halvan av maj känns overklig när jag ser bakåt.

Mannen har valt bort en fest på fredag - har gott stöd i sin arbetsnärhet. Känns så bra med det nätverk han har tillgång till nu, olika professioner, olika relationer och AA. Mer än en handfull kloka och kunniga människor som han är tacksam över.

Två-och-en-halv-vecka till semestern, ser fram emot en lugnare sommar än ifjol - arbetsmässigt. Livet var lugnt förra sommaren också - men annorlunda. Lite avskuret. Hoppas denna sommar blir levande och glad - jag tänker mig att ha det så:) / mt

tillbaka till dig Stigsdotter!
Det verkar gå bra för dig och det gör mig glad. / mt

Du kan inte klandra en man för att han försöker, framför allt inte när det i mina ådror flyter samma blod som i Casanovas...och den ljuva Stigsdotter lyser med sin frånvaro... Att du är min gode vän är egalt. Nej, du får ta det som en man. Duell i gryningen? Handsken är kastad.

Absolut min typ av musik! Så vackert!

Men Dompa då! Har varit foppatoffelfri riktigt länge nu. ;-)

Ni kan ta en man ur foppatofflan men ni kan aldrig ta foffatofflan ur mannen! Var försiktig/ Från en vän som bara vill er väl.

Bara ett exempel. Kanske inte din typ av musik, men ändå

http://m.youtube.com/watch?v=L6_SbflSwAg

Oj, nu reste sig håren på mina armar. Det du beskrev så målande i ditt inlägg är så läskigt likt min historia att det kunde varit jag som beskrev min egen sista fylla - som inträffade då jag fyllde år. Jag spårade totalt, och jag blev fruktansvärt rädd för mig själv, besviken och generad eftersom jag är så pass gammal att jag borde kunna bete mig som folk, men tydligen inte.

Jag kan också dricka hyggligt normalt, alltid mer än alla andra men det är ju inte så att jag spårar varenda gång. Jag spårar nästan aldrig, men jag har druckit så extremt mycket och ofta det senaste året att jag skapat en hög tolerans så 2 1/2 vinare gör mig inte så plakat som de borde göra mig. Känner igen mig så rusktigt mycket i att varningsklockorna ringt så länge att man vant sig vid ljudet. Jag vill leva livet nyktert och använda min hjärna. Har märkt att min kapacitet på jobbet sänkts betydligt och jag på senare tid har börjat bli lite trög, vilket jag verkligen inte är egentligen. Det är alkoholen som fördummat mig, gjort mig till en korkad och obegåvad idiot - exakt en sån typ v människa som jag själv skulle ta avstånd ifrån. Det är slut med det nu, aldrig mer.

Tack för att du delade med dig av din berättelse, den styrkte mig i mitt beslut om att vara nykter hädanefter, har vacklat lite i den övertygelsen de senaste två dagarna. Är på min femte nyktra dag, en dag i taget.

med en mugg kaffe - alltid med mjölk, helst het så att det skummar lite.

Sjunker ner i fåtöljen och sträcker ut benen på fotpallen. Genom fönstret ser jag att kastanjen blommar med höga blekgula ljus. De kommer att lysa fint i skymingen.

Någon inspirerade mig att googla fram "Jag vill tacka livet" - men inte på finlandssvenska utan med Violetta Parra, den chilenska kvinna som skrev den. Gracias a la Vida sjunger hon ... levande och nära med en röst där sårbarheten lyser igenom.

Varm kram till er alla vänner som besöker och lämnar avtryck i detta rum <3 / mt

det förut : Jag gillar ditt resonemang och din insikt !

Kram♥

Självklart ska vi inte ha det så!
Men vem är Hubert, och vad har han med mitt
piano att göra ;-)

Vilket storartat nöje! Du höjer ju den litterära temperaturen med flera grader. Latin minnsann och "Århundradets kärlekssaga". Så välkommet här i vår litterära salong. Ursäkta att det dammar om de djupröda sammetgradinerna. Jag ska bara flytta på palmen här så kan du ta slå dig ner i sammetssoffan och så ska jag höra om inte TP vill underhålla oss med ett stycke Schubert på pianot :-)

Jag har nog inte läst "Århundradets kärlekssaga". Däremot "Två" av Märta Tikkanen som handlar om hennes äktenskap med Henrik och om hur det är att leva tillsammans som konstnärer. Ganska hemsk men bra läsning som rekommenderas för den som vill hålla sig nykter. Det är inte vackert alls med Henriks förfall. Alla svek. Barnen som far illa. När Märtas karriär tar fart på allvar och hon får ett stipendium till Rom så är han otrogen. Minns att jag uppfattade det där som att han var tvungen att komma med ett "motdrag" bara för att det plötsligt var Märta som stod i centrum. (Nä, TP, så ska väl inte vi ha det?)

Nynykter

När J och byfyllot tittade in härom veckan bjöd jag på "skit". Så ska dom tas. Eller var jag ohyffsad?

Läs TP:s tråd, så får du dig ett gott skratt. Där här det slagit över totalt...och hans tillkommande verkar minst lika wacko. Kram vännen

Haha, jag är så glad att ni funnit varandra. Detta måste ju bli detta "Århundradets kärleksaga", fast utan den tredje parten flaskan. Kramar till er båda.

Jag vill berätta om lyckan, den som jag borde burit inom mig. Om de skimrande moln som skulle burit mig framåt svävandes genom vardagen.

Jag vill berätta om kvinnan, hon som borde funnits här. Om alla nätter hon skulle krupit nära mig, viskat orden som fått mig att invaggas i en vacker trygghet, där jag somnat med ett barns leende på läpparna.

Jag skulle vilja berätta om mitt självsäkra jag, där den förbjudna drycken inte lockar, utan äcklar den trygghet som jag bär på. Där jag rak i ryggen trots skam och ett förmodat självförakt som borde funnits, så går jag ändå vidare utan att se mig om.

Jag vill berätta om min gråt som inte existerar trots de fortfarande våta kinderna, hur det ärliga frigörande skrattet fyller mitt bekymersfria liv jag fått serverat på en silverbricka.

Men livet kom ifatt mig, flåsandes i nacken
Jag tystnar och vill inte berätta mer. Verkligheten knackade på min axel och fyllde mig med en hånfull insikt. Jag föll igen, ner i ensamheten och tystnaden. Mina läppar slöt sig och jag la mig tillrätta i mitt mörker, vaggade mig till sömns och ville inte mer...